Förfarande : 2014/2252(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A8-0301/2015

Ingivna texter :

A8-0301/2015

Debatter :

PV 11/04/2016 - 16
CRE 11/04/2016 - 16

Omröstningar :

PV 12/04/2016 - 5.10

Antagna texter :

P8_TA(2016)0103

BETÄNKANDE     
PDF 467kWORD 130k
16 oktober 2015
PE 557.127v02-00 A8-0301/2015

om årsrapporterna om subsidiaritet och proportionalitet 2012–2013

(2014/2252(INI))

Utskottet för rättsliga frågor

Föredragande: Sajjad Karim

ÄNDRINGSFÖRSLAG
FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION
 YTTRANDE från utskottet för internationell handel
 YTTRANDE från budgetkontrollutskottet
 YTTRANDE från utskottet för sysselsättning och sociala frågor
 YTTRANDE från utskottet för konstitutionella frågor
 RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGENI DET ANSVARIGA UTSKOTTET

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om årsrapporterna om subsidiaritet och proportionalitet 2012–2013

(2014/2252(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning(1),

–  med beaktande av de praktiska bestämmelser som avtalades den 22 juli 2011 mellan Europaparlamentets och rådets behöriga tjänsteavdelningar för genomförande av artikel 294.4 i EUF-fördraget i händelse av överenskommelser vid första behandlingen,

–  med beaktande av sin resolution av den 4 februari 2014 om EU-lagstiftningens ändamålsenlighet, subsidiaritet och proportionalitet – 19:e rapporten om bättre lagstiftning avseende 2011(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 13 september 2012 om den 18:e rapporten om bättre lagstiftning – Tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna (2010)(3),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 september 2011 om bättre lagstiftning, subsidiaritet och proportionalitet samt smart lagstiftning(4),

–  med beaktande av kommissionens årsrapport 2012 om subsidiaritet och proportionalitet (COM(2013)0566) och kommissionens årliga rapport 2013 om subsidiaritet och proportionalitet (COM(2014)0506),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 4 december 2014 om smart lagstiftning,

–  med beaktande av slutsatserna från konferensen för talmän i EU-ländernas parlament av den 21 april 2015,

–  med beaktande av Cosacs halvårsrapporter om utvecklingen för Europeiska unionens förfaranden och praxis med relevans för parlamentarisk granskning av den 27 september 2012, 17 maj 2013, 4 oktober 2013, 19 juni 2014 och 14 november 2014,

–  med beaktande av slutrapporten av den 14 oktober 2014 från högnivågruppen av oberoende intressenter för administrativa bördor i EU: Cutting Red Tape in Europe – Legacy and Outlook(5),

–  med beaktande av artiklarna 52 och 132 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor och yttrandena från utskottet för internationell handel, budgetkontrollutskottet, utskottet för sysselsättning och sociala frågor och utskottet för konstitutionella frågor (A8-0301/2015), och av följande skäl:

A.  2012 tog kommissionen emot motiverade yttranden som rörde 83 lagstiftningsförslag. Det totala antal inlagor som inkom under 2012 var 292, inbegripet sådana som inte uppfyllde kriterierna för motiverade yttranden.

B.  2013 tog kommissionen emot motiverade yttranden som rörde 99 lagstiftningsförslag. Det totala antal inlagor som inkom under 2013 var 313, inbegripet sådana som inte uppfyllde kriterierna för motiverade yttranden.

C.  2012 avgav de nationella parlamenten 12 motiverade yttranden över Monti II-förslaget(6), motsvarande 19 röster (tröskelvärdet är 18), och utlöste därmed för första gången ett så kallat gult kort, ett förfarande som innebär att den institution som lagt fram förslaget ska se över det och motivera sitt beslut huruvida förslaget ska dras tillbaka, ändras eller behållas.

D.  Kommissionen drog tillbaka Monti II-förslaget, men förklarade att den ansåg att förslaget var förenligt med subsidiaritetsprincipen och att förslaget drogs tillbaka på grund av otillräckligt stöd för det i Europaparlamentet och ministerrådet(7).

E.  2013 avgav de nationella parlamenten 13 motiverade yttranden över förslaget om inrättande av en europeisk åklagarmyndighet(8), motsvarande 18 röster, och utlöste därigenom det andra gula kortet.

F.  Kommissionen kom fram till att förslaget var förenligt med subsidiaritetsprincipen och att det inte behövde dras tillbaka eller ändras. Kommissionen förklarade att den i lagstiftningsprocessen skulle ta vederbörlig hänsyn till de motiverade yttrandena(9).

G.  Flera nationella parlament har uttryckt betänkligheter över kommissionens tillvägagångssätt och ser de motiveringar och argument som kommissionen framfört som otillräckliga. I Europaparlamentets utskott för rättsliga frågor och utskott för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor har det hållits debatter i detta ämne.

H.  I de efterföljande förhandlingarna med rådet om Europeiska åklagarmyndigheten krymptes tillämpningsområdet och arbetsmetoderna jämfört med det ursprungliga förslag som var föremål för de motiverade yttrandena.

I.  Eftersom kommissionen har initiativrätt har den ett ansvar för att se till att rätt beslut fattas när det gäller om och på vilket sätt åtgärder ska föreslås på EU-nivå redan tidigt i utformningen av politiken.

J.  Kommissionen gör för närvarande en översyn av de riktlinjer som gäller för konsekvensanalysen, som även omfattar ett beaktande av subsidiaritet och proportionalitet.

K.  Europaparlamentet har inrättat en egen enhet för förhandsbedömningar, som utarbetade 50 inledande utvärderingar och två detaljerade utvärderingar av kommissionens konsekvensbedömningar under 2013.

L.  De nationella parlamenten har anmärkt att de betydande och talrika delegerade befogenheter som införts gör det svårt att på ett bra sätt bedöma om slutbestämmelserna skulle vara förenliga med subsidiaritetsprincipen.

M.  Subsidiaritets- och proportionalitetsprövningen, liksom en konsekvensbedömning, görs bara i början av lagstiftningsprocessen.

1.  Europaparlamentet konstaterar att principerna om subsidiaritet och proportionalitet är grundläggande vägledande principer för EU.

2.  Europaparlamentet betonar att utövandet av EU:s befogenheter bör styras av principerna om subsidiaritet och proportionalitet i enlighet med artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. Det är positivt att EU:s institutioner och de nationella parlamenten under 2012 och 2013 ingående granskade iakttagandet av dessa båda principer.

3.  Europaparlamentet välkomnar det aktivare deltagandet och starkare engagemanget från de nationella parlamentens sida i EU:s lagstiftningsprocess under de senaste åren, något som har lett till en ökad medvetenhet om de principer som EU bygger på, bland annat subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna i det interinstitutionella sammanhanget. Parlamentet konstaterar dock att mycket fortfarande återstår att göra i detta sammanhang, och föreslår som ett första steg att kommissionen för en årlig debatt med vart och ett av de nationella parlamenten för att stärka dialogen mellan kommissionen och de nationella parlamenten.

4.  Europaparlamentet anser vidare att subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna innebär utgångspunkten för utformningen av politiken. Parlamentet betonar därför vikten av att bedöma i början av lagstiftningsprocessen om de politiska målen kan uppnås bättre på EU-nivå än genom nationella eller regionala initiativ.

5.    Europaparlamentet konstaterar vikten av parlament och deras territoriella inverkan och närhet till medborgarna, och efterlyser där så är lämpligt ett ökat deltagande av dem i systemet för tidig varning.

6.  Europaparlamentet konstaterar emellertid att bara ett fåtal nationella parlament står för en majoritet av de yttranden som avges, och uppmuntrar övriga parlament att engagera sig mer i den europeiska debatten.

7.  Europaparlamentet betonar att EU-institutionerna måste iaktta subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, som fastslås i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen och protokoll nr 2 till fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och som är allmänna och bindande för institutionerna i deras utövande av unionens befogenheter, med undantag för de områden där unionen har exklusiv befogenhet, på vilka subsidiaritetsprincipen inte tillämpas.

8.  Europaparlamentet anser att mekanismen för kontroll av subsidiaritetsprincipen har stor betydelse för samarbetet mellan EU-institutionerna och de nationella institutionerna.

9.  Europaparlamentet beklagar därför att de årliga rapporter som utarbetas av kommissionen är något summariska och ofta inte går på djupet i en mer utförlig genomgång av hur subsidiariteten och i synnerhet proportionaliteten iakttas i EU:s politik.

10.  Europaparlamentet noterar kommissionens metodik i årsrapporterna för 2012 och 2013, där motiverade yttranden från nationella parlament över ett helt paket med förslag statistiskt klassificeras som endast ett yttrande, och inte som ett motiverat yttrande över vart och ett av de enskilda förslagen.

11.  Andelen motiverade yttranden, när de ses som en helhet, har ökat räknat i procent av det totala antalet inlagor jämfört med 2010 och 2011, och under 2012 utgjorde de motiverade yttrandena 25 procent av alla inlagor, medan de under 2013 stod för 30 procent av inlagorna från de nationella parlamenten inom ramen för protokoll nr 2-processen. Europaparlamentet noterar i detta hänseende samrådet med de nationella parlamenten i lagstiftningsprocessen.

12.  Europaparlamentet påpekar att de nationella parlamenten 2012 använde förfarandet med det så kallade gula kortet i samband med subsidiaritetsprincipen för första gången. Det avsåg kommissionens förslag till förordning om utövandet av rätten att vidta kollektiva åtgärder i samband med etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster (Monti II). Även om kommissionen kom fram till att subsidiaritetsprincipen inte hade kränkts drog den tillbaka sitt förslag på grund av bristande politiskt stöd. Ett andra så kallat gult kort utlöstes 2013 avseende kommissionens förslag till rådets förordning om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten. Kommissionen kom fram till att förslaget var förenligt med subsidiaritetsprincipen och beslutade att behålla det.

13.  Europaparlamentet konstaterar att de nationella parlamentens motiverade yttranden visar att det förekommer olika tolkningar av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna. I detta sammanhang påminner parlamentet om att subsidiaritetsprincipen – såsom den lyder i fördragen – gör det möjligt för unionen, på de områden där den inte har exklusiv befogenhet, att vidta en åtgärd endast om och i den mån som målen för den planerade åtgärden inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, vare sig på central nivå eller på regional och lokal nivå, och därför, på grund av den planerade åtgärdens omfattning eller verkningar, bättre kan uppnås på unionsnivå. Vidare ska enligt proportionalitetsprincipen unionens åtgärder till innehåll och form inte gå utöver vad som är nödvändigt för att nå målen i fördragen. Parlamentet uppmuntrar de nationella parlamenten att vara trogna ordalydelsen i EU-fördraget när de bedömer förenligheten med subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna. De nationella parlamenten och EU:s institutioner rekommenderas eftertryckligen att delta i diskussioner och utbyten av praxis i fråga om subsidiaritets- och proportionalitetsgranskning.

14.  De motiverade yttrandena från de nationella parlamenten varierar avsevärt i fråga om vilka typer av argument som tas upp och formen för dessa. Europaparlamentet beklagar bristen på gemensamma mönster, som gör det svårare att bedöma på vilken grund de nationella parlamenten ingriper.

15.  Europaparlamentet påminner om de farhågor som tagits upp i parlamentets tidigare betänkanden beträffande fall där subsidiariteten inte hade behandlats på ett tillfredsställande sätt i konsekvensbedömningar som utarbetats av kommissionen. Parlamentet påminner vidare om att denna fråga har tagits upp i konsekvensbedömningsnämndens årliga rapporter. Konsekvensbedömningsnämnden ansåg att mer än 30 procent av de konsekvensbedömningar som den granskade under 2012 och 2013 innehöll en otillfredsställande analys av subsidiaritetsprincipen. Det är en källa till oro att denna andel ökade till 50 procent 2014, och parlamentet uppmanar kraftfullt kommissionen att i sin översyn av riktlinjerna för konsekvensbedömningar ta itu med denna fråga och vända trenden.

16.  Europaparlamentet påpekar konsekvensbedömningarnas betydelse för att stödja beslutsfattandet i lagstiftningsprocessen och betonar i detta sammanhang att frågor som har att göra med subsidiaritet och proportionalitet måste beaktas på vederbörligt sätt.

17.  Europaparlamentet betonar att noggranna konsekvensbedömningar där man grundligt utvärderar förenligheten med subsidiaritetsprincipen är väsentliga för att öka förtroendet från medborgarna, som ofta anser att subsidiaritetsprincipen är en nyckelaspekt i den demokratiska processen. Parlamentet framhåller därför att förstärkta subsidiaritetsprövningar kan ses som ett viktigt verktyg för att minska det så kallade demokratiska underskottet.

18.  Europaparlamentet upprepar sin begäran i den ovannämnda resolutionen av den 14 september 2011 om att nationella konsekvensbedömningar ska användas som komplement till dem som kommissionen genomför – och som man diskuterar att reformera – till stöd för föreslagen lagstiftning. Parlamentets nyligen inrättade konsekvensbedömningsenheter kommer att erbjuda ett positivt komplement till kommissionens arbete.

19.  Europaparlamentet uttrycker sin besvikelse över kommissionens svar till de nationella parlamenten i fall där gula kort har utfärdats. Parlamentet anser att det är nödvändigt att kommissionen ingående bemöter alla farhågor som framförts av nationella parlament, och individuellt som en del av en dialog utöver ett eventuellt offentliggjort yttrande. Parlamentet anser också att det är nödvändigt för kommissionen att besöka det eller de ansvariga utskotten i parlamentet för att i detalj förklara sin ståndpunkt.

20.  Europaparlamentet betonar att förfarandet med gult kort, som är ett verktyg avsett att påverka EU:s beslutsprocess, effektivt kan stärkas av ett tidigare informationsutbyte om de nationella parlamentens ståndpunkter, och uppmuntrar därför de nationella parlamenten att diskutera räckvidden för och de utvärderingsmetoder som tillämpas för att bedöma förenligheten med subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna.

21.  Europaparlamentet anser att den politiska dialogen blir allt viktigare för att se till att subsidiaritetsprincipen iakttas och att denna dialog bör förbättras inte bara i fall av ett gult eller orange kort, utan som en allmän regel. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang Junckerkommissionens utfästelse att besöka fler nationella parlament, och parlamentet uppmanas att överväga att genomföra liknande initiativ. Parlamentet anser att föredragandena kan uppmuntras att oftare samarbeta med de nationella parlamenten, i synnerhet som videokonferenser och andra metoder för elektronisk kommunikation blir allt enklare och effektivare.

22.  Europaparlamentet betonar att EU-institutionerna och de nationella parlamenten måste fortsätta att verka för att främja en ”subsidiaritetskultur” över hela EU. Parlamentet rekommenderar två särskilda initiativ som kommer att bidra till ett bättre beaktande av subsidiaritetsprincipen i lagstiftningsprocessen i nuläget, nämligen att man underlättar ett större inkluderande av ståndpunkter, synpunkter eller andra förslag från de nationella parlamenten i den politiska dialogen, särskilt i samband med förberedande arbeten såsom grönböcker eller vitböcker som utarbetas av kommissionen, och att man överväger att förlänga perioden för samråd med de nationella parlamenten inom ramen för subsidiaritetsprövningen om de nationella parlamenten begär detta på grund av tidsbrist som motiveras med objektiva skäl, såsom naturkatastrofer och uppehållsperioder, enligt överenskommelse mellan de nationella parlamenten och kommissionen. Parlamentet anser att detta bäst kan åstadkommas genom ett politiskt åtagande som institutionerna och de nationella parlamenten kommer överens om i första hand, utan att fördröja antagandet av relevant lagstiftning.

23.  Europaparlamentet anser att det är viktigt att förfarandet med det gula kortet lätt kan genomföras av parlamenten, samtidigt som subsidiaritetsprincipen erkänns i enlighet med fördragen.

24.  Europaparlamentet konstaterar att flera nationella parlament i Cosac har uttryckt intresse för att föreslå införandet av ett grönt kort som ett verktyg för att förbättra den politiska dialogen, vilket skulle ge de nationella parlamenten, efter att först ha fått Europaparlamentets stöd, möjlighet att lägga fram konstruktiva förslag för kommissionens övervägande och med vederbörlig hänsyn till kommissionens initiativrätt.

25.  Lagstiftningsförslag kan förändras dramatiskt under upploppet inför institutionernas antagande. Europaparlamentet påminner om att en kontroll av förenligheten med subsidiaritetsprincipen görs endast i början och inte under slutförandet av lagstiftningsprocessen. Parlamentet påminner vidare om att konsekvensbedömningar mer allmänt bara utarbetas för de första och inte de sista etapperna av lagstiftningsprocessen. Det behövs en halvtidsutvärdering efter det att antagningsförfarandet inletts samt i slutet av lagstiftningsprocessen, vilket skulle göra det möjligt att i vissa fall utfärda en varning till de medlemsstater som åsidosätter subsidiaritetsprincipen.

26.  Europaparlamentet efterlyser därför en ytterligare subsidiaritetsprövning och en fullständig konsekvensbedömning som görs vid slutförandet av lagstiftningsförhandlingarna och före antagandet av en slutlig text, så att förenligheten med subsidiaritetsprincipen kan garanteras och bedömningar som omfattar proportionalitetsprincipen kan göras. En sådan ”avkylningsperiod” skulle hjälpa beslutsfattare vid bedömningen av huruvida lagstiftningen är förenlig med unionens principer och samtidigt öka öppenheten kring resultaten av perioder som ofta präglas av ganska intensiva förhandlingar.

27.  Europaparlamentet noterar den nya kommissionens politiska mål i fråga om initiativ och förslag till EU-lagstiftning, nämligen lägsta kostnad, fördelar för medborgare, företag och arbetstagare samt undvikande av onödig regleringsbörda.

28.  Europaparlamentet anser att programmen inom den fleråriga budgetramen bör bedöma och belägga förenlighet med subsidiaritetsprincipen i fråga om påvisbart mervärde i de mottagande medlemsstaterna.

29.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i överensstämmelse med proportionalitets- och subsidiaritetsprinciperna förenkla förfarandet för ansökningar om EU-medel i syfte att göra det effektivare och mer resultatinriktat.

30.  Europaparlamentet understryker sitt åtagande att garantera förenligheten med subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna genom att göra bedömningar av sina egna betänkanden som avser lagstiftningsinitiativ, förhandsgranska kommissionens konsekvensbedömningar och fortlöpande bedöma det potentiella europeiska mervärdet och kostnaderna för uteblivna åtgärder på EU-nivå.

31.  Europaparlamentet betonar behovet att klargöra hur befogenheter ska fördelas i förhållande till subsidiaritetsprincipen när handelspolitiken inverkar på andra investeringar än utländska direktinvesteringar, särskilt portföljinvesteringar, eftersom det fortfarande förekommer kontroverser i gällande frihandelsavtal. Parlamentet noterar särskilt den senaste tidens diskussioner om tvistlösning mellan investerare och stater och kommissionens förslag om att uppdatera och reformera den nuvarande modellen. Parlamentet betonar i detta avseende att medlemsstaterna också bör ta ansvar för sin del i denna process, med tanke på deras befintliga åtaganden genom bilaterala överenskommelser med tredjeländer. Proportionalitetsprincipen måste iakttas i samband med förhandlingar om och tillämpning av bilaterala skyddsklausuler. Parlamentet påminner om att unionen enligt artikel 3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ska ha exklusiv befogenhet på området för den gemensamma handelspolitiken, som ska grunda sig på enhetliga principer. Därmed är subsidiaritetsprincipen inte tillämplig på den gemensamma handelspolitiken.

32.  Europaparlamentet begär ett förtydligande av huruvida handelsinstrument såsom tvistlösning mellan investerare och stater skulle kunna äventyra subsidiaritetsprincipen med avseende på medlemsstaternas behörighet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att häva blockeringen av Uncitrals konvention om öppenhet i avtalsbaserade skiljeförfaranden mellan investerare och stater så att kommissionen kan skriva under konventionen på hela unionens vägnar. Parlamentet beklagar djupt den nuvarande situationen, där några medlemsstater är parter i konventionen medan andra inte är det. Detta exempel tydligt visar på behovet av fullständig klarhet med avseende på räckvidden för unionens exklusiva befogenhet när det gäller utländska direktinvesteringar. Parlamentet påminner om att det faktum att medlemsstaternas politik för investeringsskydd skiljer sig åt har lett till den nuvarande situationen, där medlemsstaterna är parter i ungefär 1 400 bilaterala investeringsavtal med i vissa fall olika bestämmelser, vilket skulle kunna leda till snedvridningar på den inre marknaden och ojämlik behandling av investerare från EU i tredjeländer.

33.  Med avseende på EU:s ekonomiska stöd till andra länder, särskilt makroekonomiskt stöd, efterlyser Europaparlamentet grundligare förhands- och efterhandsbedömningar av de föreslagna åtgärdernas proportionalitet, så att stödet till våra hjälpbehövande partner blir effektivt och verkligen kommer till nytta. Det är nödvändigt att stärka villkorligheten för utbetalningen av stödet, och det behövs ordentliga kontroller av hur medlen används, bland annat åtgärder för att förhindra och bekämpa bedrägerier och korruption samt ingående granskning från parlamentets sida. Parlamentet efterlyser en kraftfull integrering av EU:s externa instrument som kombinerar handels-, utvecklings- och utrikes- och säkerhetspolitiken. Parlamentet betonar att medlemsstaterna måste visa mer engagemang i detta avseende.

34.  Europaparlamentet framhåller hur ytterst viktigt det är med riktiga samråd och dialoger med samt medverkan av allmänheten, företagen (särskilt små och medelstora företag) och det civila samhället i EU:s beslutsprocess för handelspolitiken.

o

o  o

35.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1)

EUT C 321, 31.12.2003, s. 1.

(2)

Antagna texter, P7_TA(2014)0061.

(3)

EUT C 353 E, 3.12.2013, s. 117.

(4)

EUT C 51 E, 22.2.2013, s. 87.

(5)

http://ec.europa.eu/smart-regulation/refit/admin_burden/docs/08-10web_ce-brocuttingredtape_en.pdf

(6)

Förslag till rådets förordning om utövandet av rätten att vidta kollektiva åtgärder i samband med etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster – COM(2012)0130.

(7)

Skrivelse av den 12 september 2012 från vice ordförande Šefčovič till de nationella parlamenten.

(8)

Kommissionens förslag om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten (COM(2013)0534).

(9)

Meddelande till Europaparlamentet, rådet och de nationella parlamenten om översynen av förslaget till rådets förordning om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten med beaktande av subsidiaritetsprincipen, i enlighet med protokoll nr 2, av den 27 november 2013 (COM(2013)0851).


YTTRANDE från utskottet för internationell handel (17.6.2015)

till utskottet för rättsliga frågor

över årsrapporterna om subsidiaritet och proportionalitet 2012–2013

(2014/2252(INI))

Föredragande av yttrande: David Borrelli

FÖRSLAG

Utskottet för internationell handel uppmanar utskottet för rättsliga frågor att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet noterar den betydelse som den gemensamma handelspolitiken, i vilken EU kan utnyttja sin storlek för att i största möjliga utsträckning påverka förhandlingarna, och EU:s ekonomiska förbindelser med tredjeländer och regionala organisationer spelar för tillväxt och sysselsättning i EU. Parlamentet anser därför att proportionalitetsprincipen och, i förekommande fall, subsidiaritetsprincipen, måste respekteras även inom dessa politikområden, särskilt när handelsavtal bedöms vara blandade. Parlamentet välkomnar kommissionens initiativ att skapa klarhet i frågan om handelavtals blandade natur genom att låta Europeiska unionens domstol pröva frihandelsavtalet mellan EU och Singapore. Parlamentet hoppas att domstolens yttrande kommer att bidra till att klargöra vilka aspekter av EU:s handelsförhandlingar som faller inom medlemsstaternas behörighetsområden. Parlamentet betonar att klarhet bör lägga grunden för en effektivare förhandlingsposition för EU och för ett snabbare ratificeringsförfarande för handelsavtal mellan EU och tredjeländer. I detta sammanhang är det av yttersta vikt att handelsförhandlingarna genomförs på ett transparent sätt.

2.  Europaparlamentet betonar behovet att klargöra hur befogenheterna ska fördelas när det gäller subsidiaritetsprincipen, när handelspolitiken inverkar på andra investeringar än utländska direktinvesteringar, särskilt portföljinvesteringar, eftersom det fortfarande förekommer kontroverser i nuvarande frihandelsavtal. Parlamentet noterar särskilt den senaste tidens diskussioner om tvistlösning mellan investerare och stater och kommissionens förslag om att uppdatera och reformera den nuvarande modellen. Parlamentet betonar i detta avseende att medlemsstaterna också bör ta ansvar för sin del i denna process, med tanke på deras befintliga åtaganden genom bilaterala överenskommelser med tredjeländer. Parlamentet kräver att proportionalitetsprincipen iakttas i samband med förhandlingar om och tillämpning av bilaterala skyddsklausuler. Parlamentet påminner om att enligt artikel 3 i EUF-fördraget ska unionen ha exklusiv befogenhet på området för den gemensamma handelspolitiken, som ska grunda sig på enhetliga principer. Parlamentet noterar därför att subsidiaritetsprincipen inte är tillämplig för den gemensamma handelspolitiken.

3.  Europaparlamentet begär ett förtydligande av huruvida handelsinstrument såsom tvistlösning mellan investerare och stater skulle kunna äventyra subsidiaritetsprincipen med avseende på medlemsstaternas befogenheter. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att häva blockeringen av Uncitrals konvention om öppenhet i avtalsbaserade skiljeförfaranden mellan investerare och stater så att kommissionen kan skriva under konventionen på hela unionens vägnar. Parlamentet beklagar den nuvarande situationen där några medlemsstater är parter i konventionen medan andra inte är det. Parlamentet anser att detta exempel tydligt visar på behovet av fullständig klarhet med avseende på räckvidden för unionens exklusiva befogenhet när det gäller utländska direktinvesteringar. Parlamentet påminner om att faktumet att medlemsstaternas politik när det gäller investeringsskydd skiljer sig åt har lett till den nuvarande situationen där medlemsstaterna är parter i ungefär 1 400 bilaterala investeringsavtal med i vissa fall delvis olika bestämmelser, vilket skulle kunna leda till snedvridningar på den inre marknaden och ojämlik behandling av investerare från EU i tredjeländer.

4.  Med avseende på EU:s ekonomiska stöd till andra länder, särskilt makroekonomiskt stöd, efterlyser Europaparlamentet grundligare förhands- och efterhandsbedömningar av de föreslagna åtgärdernas proportionalitet för att stödet till våra hjälpbehövande partner ska vara effektivt och verkligen till nytta. Parlamentet insisterar på behovet att skärpa villkoren för utbetalningen av stödet och behovet av ordentliga kontroller av användningen av medlen, bland annat åtgärder för att förhindra och bekämpa bedrägerier och korruption samt detaljerad kontroll från parlamentets sida. Parlamentet efterlyser en kraftfull integrering av EU:s externa instrument som kombinerar handels-, utvecklings- och utrikes- och säkerhetspolitiken. Parlamentet betonar att medlemsstaterna måste visa mer engagemang i detta avseende.

5.  Europaparlamentet noterar att gällande preferenshandelsavtal har visat att de kan vara gynnsamma för Europas ekonomi och medföra tillväxt och sysselsättning. Parlamentet betonar att effekterna av handelsavtal beror på förhandlingarnas resultat och att förutsägelser om effekterna därför alltid är baserade på vissa antaganden. Parlamentet uppmanar kommissionen att genomföra bedömningar av konsekvenserna för hållbar utveckling innan handelsavtalsförhandlingarna inleds, inom ramen för en vidare förhandsbedömning av konsekvenserna, för att bedöma de ekonomiska, sociala och miljömässiga konsekvenserna för EU:s medborgare och företag, särskilt de små och medelstora företagen. Parlamentet betonar att medlemsstaterna också bör spela en nyckelroll i utvärderingen av vilka potentiella fördelar och effekter som preferenshandelsavtal kan få för den egna ekonomin.

6.  Europaparlamentet framhåller hur ytterst viktigt det är med lämpligt samråd och dialog med samt involvering av medborgarna, företagen (särskilt små och medelstora företag) och det civila samhället i EU:s beslutsprocess för handelspolitiken.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande

16.6.2015

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

30

3

6

Slutomröstning: närvarande ledamöter

William (The Earl of) Dartmouth, Maria Arena, Tiziana Beghin, David Campbell Bannerman, Daniel Caspary, Salvatore Cicu, Santiago Fisas Ayxelà, Eleonora Forenza, Yannick Jadot, Ska Keller, Jude Kirton-Darling, Bernd Lange, Marine Le Pen, Emmanuel Maurel, Emma McClarkin, Anne-Marie Mineur, Sorin Moisă, Artis Pabriks, Franck Proust, Godelieve Quisthoudt-Rowohl, Viviane Reding, Tokia Saïfi, Marietje Schaake, Helmut Scholz, Joachim Schuster, Joachim Starbatty, Adam Szejnfeld, Iuliu Winkler, Jan Zahradil

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Eric Andrieu, Dita Charanzová, Frédérique Ries, Fernando Ruas, Jarosław Wałęsa

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)

Mercedes Bresso, Rosa D’Amato, Kaja Kallas, Afzal Khan, Marc Tarabella


YTTRANDE från budgetkontrollutskottet (7.5.2015)

till utskottet för rättsliga frågor

över årsrapporterna om subsidiaritet och proportionalitet 2012–2013

(2014/2252(INI))

Föredragande av yttrande: Patricija Šulin

FÖRSLAG

Budgetkontrollutskottet uppmanar utskottet för rättsliga frågor att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

A.  I artikel 5 i EU-fördraget och protokoll nr 2 till detta fördrag fastställs bestämmelser om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna.

B.  Dessa principer är viktiga verktyg för utformningen av politiken till förmån för EU:s medborgare och därmed även verktyg för utvärdering av lagstiftningens finansiella verkan.

1.  Europaparlamentet välkomnar att kommissionen inlett ett offentligt samråd om översynen av sina riktlinjer för konsekvensbedömningar och riktlinjerna för samråd med intressenter(1), efter parlamentets begäran om förbättrad kommunikation med det civila samhället i resolutionen av den 14 september 2011 om bättre lagstiftning, subsidiaritet och proportionalitet samt smart lagstiftning(2).

2.  Europaparlamentet noterar den nya kommissionens politiska mål i fråga om initiativ och förslag till EU-lagstiftning, nämligen följande: lägsta kostnad, fördelar för medborgare, företag och arbetstagare samt undvikande av onödig regleringsbörda.

3.  Europaparlamentet framhåller att utvärderingen av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna är en väsentlig del av EU:s politiska handlande. Kommissionen uppmanas att främja en korrekt utvärdering av EU:s mervärde och EU-lagstiftningens nytta och nödvändighet.

4.  Europaparlamentet konstaterar att en fullständig utvärdering av resultaten av den politik som kommissionen gynnar kommer att användas som underlag vid budgetmyndigheternas förberedelse av EU:s budget.

5.  Europaparlamentet anser att program enligt den fleråriga budgetramen bör utvärdera och belägga efterlevnad av subsidiaritetsprincipen när det gäller påvisbart mervärde i de mottagande medlemsstaterna.

6.  Det är oroande att medel från EU:s budget i vissa fall används till projekt som inte åstadkommer effektiva resultat. Därför uppmuntrar Europaparlamentet kommissionen att överväga att införa utvärderingar på plats av projekt som har en större lokal finansiell inverkan.

7.  Europaparlamentet upprepar den begäran som ingick i den nämnda resolutionen av den 14 september 2011 om att nationella konsekvensbedömningar ska användas som komplement till dem som kommissionen genomför – och som man diskuterar att reformera – till stöd för föreslagen lagstiftning. Parlamentets nyligen inrättade konsekvensbedömningsenheter kommer att erbjuda ett positivt komplement till kommissionens arbete.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå för revisionsrätten att denna, där så är lämpligt, i sina särskilda rapporter om delad förvaltning bör inkludera en kontroll av subsidiariteten och proportionaliteten i fråga om EU:s instrument.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i överensstämmelse med subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna förenkla förfarandet för ansökningar om EU-medel, i syfte att göra ansökningsförfarandet effektivare och mer resultatinriktat.

10.  Europaparlamentet påminner kommissionen om parlamentets ansvar för att granska genomförandet av EU:s budget och hålla kommissionen ansvarsskyldig för dess förvaltning. Den parlamentariska granskningen har en kostnadsdimension och bör koncentreras på hur inträffade oriktigheter kan åtgärdas och fel kan förebyggas.

11.  Europaparlamentet förväntar sig att kommissionen ska skapa synergieffekter mellan EU:s budget, nationella budgetar och budgetar på nivåer under den nationella nivån samt utvärdera dessa med tanke på subsidiaritetsprincipen.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande

5.5.2015

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

20

0

0

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Inés Ayala Sender, Zigmantas Balčytis, Dennis de Jong, Martina Dlabajová, Jens Geier, Ingeborg Gräßle, Bernd Kölmel, Verónica Lope Fontagné, Fulvio Martusciello, Georgi Pirinski, Petri Sarvamaa, Claudia Schmidt, Igor Šoltes, Bart Staes, Marco Valli, Tomáš Zdechovský

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Monika Hohlmeier, Karin Kadenbach, Julia Pitera, Patricija Šulin

(1)

http://ec.europa.eu/budget/explained/management/managt_who/who_en.cfm

(2)

EUT C 51 E, 22.2.2013, s. 87; http://ec.europa.eu/smart-regulation/impact/planned_ia/consultation_2014/index_en.htm


YTTRANDE från utskottet för sysselsättning och sociala frågor (29.5.2015)

till utskottet för rättsliga frågor

över årsrapporterna om subsidiaritet och proportionalitet 2012–2013

(2014/2252(INI))

Föredragande av yttrande: Helga Stevens

FÖRSLAG

Utskottet för sysselsättning och sociala frågor uppmanar utskottet för rättsliga frågor att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet anser att sysselsättnings- och socialpolitik mestadels hör till medlemsstaternas behörighet och att EU har befogenhet att samordna medlemsstaternas sysselsättningspolitik genom att fastställa riktlinjer och i synnerhet genom normerande dokument för arbetsmarknaden. Parlamentet uppmuntrar därför kommissionen och medlemsstaterna att intensifiera diskussionerna om tillämpningen av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna på detta politikområde.

2.  Europaparlamentet välkomnar det aktivare deltagandet och starkare engagemanget från de nationella parlamentens sida i EU:s lagstiftningsprocess under de senaste åren, något som har lett till en ökad medvetenhet om de principer som EU bygger på, bland annat subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna i det interinstitutionella sammanhanget. Parlamentet konstaterar dock att mycket fortfarande återstår att göra i detta sammanhang. Parlamentet föreslår som ett första steg att kommissionen för en årlig debatt med vart och ett av de nationella parlamenten för att stärka dialogen mellan kommissionen och de nationella parlamenten.

3.  Europaparlamentet betonar att EU enligt artikel 5 i Maastrichtfördraget ska handla endast om och när målen för den planerade åtgärden inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna.

4.  Europaparlamentet understryker att all politikutformning måste respektera subsidiaritetsprincipen och garantera ett konkret europeiskt mervärde. Parlamentet betonar att subsidiaritets- och proportionalitetsärenden måste vara väl underbyggda och inte får utnyttjas för att undergräva den sociala dialogen i EU. Parlamentet betonar att det för subsidiaritetsprincipen är avgörande att beakta arbetsmarknadsparternas roll och säkerställa deras oberoende enligt medlemsstaternas sedvanor och traditioner. Parlamentet anser i detta avseende att överträdelser av subsidiaritetsprincipen kan leda till oavsiktliga konsekvenser såsom skadat förtroende för EU bland medborgarna, och att sådana överträdelser därför bör undvikas.

5.  Europaparlamentet konstaterar vikten av parlament liksom deras territoriella påverkan och närhet till medborgarna, och efterlyser där så är lämpligt ett ökat deltagande av dem i systemet för tidig varning.

6.  Europaparlamentet uppmanar de nationella parlamenten att inte bara avge motiverade yttranden över kommissionens lagstiftningsdokument utan även över icke-lagstiftningsdokument som ligger till grund för utarbetandet av EU-lagstiftning, i syfte att öka inflytandet över framtida initiativ och lagstiftningsförslag på EU-nivå.

7.  Europaparlamentet påminner om att EU enligt subsidiaritetsprincipen ska vidta en åtgärd utanför de områden där unionen har exklusiv behörighet endast om och i den mån som målen för den planerade åtgärden bättre kan uppnås på unionsnivå i stället för på nationell, regional eller lokal nivå. Parlamentet betonar att subsidiaritet därför kan leda både till en utvidgning av unionens verksamhet inom ramen för dess befogenheter när omständigheterna kräver detta och, omvänt, till att den aktuella åtgärden begränsas eller inskränks om den inte längre är berättigad. Parlamentet understryker att subsidiaritetsprincipen i detta sammanhang inte bara gäller förhållandet mellan EU och medlemsstaterna utan också omfattar den regionala och lokala nivån.

8.  Europaparlamentet påpekar att de nationella parlamenten 2012 för första gången använde ett ”gult kort” inom systemet för subsidiaritetskontroll. Det avsåg förslaget till förordning om utövandet av rätten att vidta kollektiva åtgärder i samband med etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster. Parlamentet konstaterar dock att kommissionen inte ansåg att subsidiaritetsprincipen hade överträtts i det fallet.

9.  Europaparlamentet anser att kommissionens slutliga återkallande av detta förslag – på grund av politiskt motstånd och, i enlighet med kommissionens ord, inte på en överträdelse av subsidiaritetsprincipen – bör uppmuntra de olika parterna att inleda en ny interinstitutionell debatt som har bättre förutsättningar att åstadkomma konsensus i sådana gränsöverskridande aspekter av förhållandet mellan arbetsmarknadens parter samt större hänsyn till subsidiaritetsprincipen.

10.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lämna förhandsinformation om valda rättsliga grunder för lagstiftningsakter, eftersom detta kommer att underlätta samarbetet med de nationella parlamenten.

11.  Europaparlamentet framhåller att de nationella parlamenten 2013 för andra gången använde ett ”gult kort” inom systemet för subsidiaritetskontroll, vilket vittnar om ett ökande intresse, en viktigare roll och ett större mervärde för de nationella parlamenten i utvecklingen av EU-rätten.

12.  Europaparlamentet betonar att förfarandet med gult kort, som är ett instrument för att påverka EU:s beslutsprocess, effektivt kan stärkas av ett tidigare informationsutbyte om de nationella parlamentens ståndpunkter, och uppmuntrar därför de nationella parlamenten att diskutera räckvidden för och de utvärderingsmetoder som tillämpas för att bedöma förenligheten med subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna.

13.  Europaparlamentet anser att subsidiaritets- och proportionalitetsprincipernas innebörd inte är tydlig och att de nationella parlamenten därför tolkar dem på olika sätt, vilket gör det svårt för dem att enas om och skapa konsekvens i sina beslut. Parlamentet välkomnar att kommissionen har fastställt gemensamma kriterier för att bedöma förenligheten med subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna. Parlamentet uppmanar därför nationella parlament och andra institutioner att använda dessa kriterier för att förbättra förenlighetsbedömningen och samordningen och effektiviteten i systemet för subsidiaritetskontroll.

14.  Europaparlamentet konstaterar att nationella parlament var nära att utdela ett ”gult kort” i samband med förslaget till en europeisk åklagarmyndighet. Parlamentet anser att kommissionen, i fall där förfarandet med gult kort stöds av ett antal nationella parlament, i sitt uppföljningsmeddelande bör behandla samtliga invändningar från de parlamenten.

15.  Europaparlamentet påpekar att lagstiftning kan ha olika inverkan på stora företag jämfört med små och medelstora företag, och anser att detta bör betänkas när förslag utformas. Parlamentet anser att principen ”tänk småskaligt först” inte är avsedd att undanta mikroföretag och små och medelstora företag från arbetsmiljölagstiftning, utan snarare som ett centralt inslag i den politiska processen, och att den kan spela en betydelsefull roll i skapandet av nya arbetstillfällen och tillväxt genom att man minskar kostnader och byråkrati för företagen och fokuserar på smart lagstiftning som kan genomföras på ett sätt som garanterar lika villkor för små och medelstora företag och mikroföretag. Parlamentet betonar att alla arbetstagare har rätt till högsta nivå när det gäller hälsa och säkerhet oberoende av arbetsgivarens storlek, underliggande avtal eller anställningsmedlemsstat.

16.  Europaparlamentet noterar kommissionens ökade betoning på policycykler och konsekvensbedömningar. Parlamentet uppmanar det ansvariga utskottet att systematiskt gå igenom kommissionens konsekvensbedömningar och se över parlamentets förhandsbedömningar så tidigt som möjligt i lagstiftningsprocessen, och alltid bedöma förenligheten med de båda principerna. Parlamentet anser å ena sidan att konsekvensbedömningar inte borde vara ett alternativ till politiska bedömningar och beslut, och å andra sidan att varje förslag från kommissionen bör uppvisa ett konkret europeiskt mervärde. Parlamentet efterlyser därför ett större helhetsgrepp på konsekvensbedömningar, vilket i tillämpliga fall bör omfatta även konsekvenserna av att inte lagstifta.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande

28.5.2015

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

39

5

4

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Laura Agea, Guillaume Balas, Brando Benifei, David Casa, Ole Christensen, Agnes Jongerius, Jan Keller, Agnieszka Kozłowska-Rajewicz, Zdzisław Krasnodębski, Jean Lambert, Jérôme Lavrilleux, Patrick Le Hyaric, Jeroen Lenaers, Verónica Lope Fontagné, Javi López, Thomas Mann, Dominique Martin, Edouard Martin, Anthea McIntyre, Joëlle Mélin, Elisabeth Morin-Chartier, Emilian Pavel, Georgi Pirinski, Terry Reintke, Claude Rolin, Anne Sander, Sven Schulze, Siôn Simon, Jutta Steinruck, Yana Toom, Ulrike Trebesius, Marita Ulvskog, Tatjana Ždanoka, Jana Žitňanská

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Amjad Bashir, Heinz K. Becker, Lynn Boylan, Mercedes Bresso, Deirdre Clune, Eduard Kukan, Evelyn Regner, Csaba Sógor

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)

Marco Affronte, Andor Deli, Norica Nicolai, Urmas Paet, Pavel Telička, Marco Zanni


YTTRANDE från utskottet för konstitutionella frågor (7.5.2015)

till utskottet för rättsliga frågor

över årsrapporterna om subsidiaritet och proportionalitet 2012–2013

(2014/2252(INI))

Föredragande av yttrande: Kazimierz Michał Ujazdowski

FÖRSLAG

Utskottet för konstitutionella frågor uppmanar utskottet för rättsliga frågor att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet välkomnar i detta sammanhang att kommissionen i förväg kontrollerar om de egna förslagen är nödvändiga och om syftet med den planerade åtgärden inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås på nationell nivå, samt att den motiverar sina åtgärder utifrån subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna i enlighet med artikel 5 i protokollet om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna. Parlamentet understryker med kraft vikten av konsekvensbedömningar när det gäller att garantera efterlevnaden av dessa två principer vid utarbetandet av lagstiftningsförslag. Parlamentet understryker på samma sätt att garantier för efterlevnad av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna också bör vara en prioriterad fråga för kommissionen när den utvärderar den förda EU-politiken.

2.  Europaparlamentet påminner om att subsidiariteten upprätthålls även genom att ingen EU-lagstiftning kan antas utan att den godkänns av en stor majoritet av rådets nationella ministerier (som är ansvariga inför de nationella parlamenten).

3.  Europaparlamentet konstaterar att subsidiariteten i praktiken är ett spörsmål bara i samband med en begränsad minoritet av lagstiftningsförslagen, vilket framgår av att förfarandet med ”orange kort” aldrig har kommit till användning och att förfarandet med ”gult kort” har kommit till användning bara två gånger på sex år. De nationella parlamenten är sannolikt intresserade av förslagens innehåll snarare än enbart av subsidiariteten, och många nationella parlament arbetar med att förbättra sina förfaranden för att kunna påverka den ståndpunkt som ministern intar i rådet.

4.  Enligt subsidiaritetsprincipen – såsom den lyder i fördragen – ska unionen på de områden där den inte har exklusiv befogenhet vidta en åtgärd endast om och i den mån som målen för den planerade åtgärden inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, vare sig på central nivå eller på regional och lokal nivå, och därför, på grund av den planerade åtgärdens omfattning eller verkningar, bättre kan uppnås på unionsnivå. Europaparlamentet framhåller att subsidiaritetsprincipen – en neutral rättsprincip med koppling till tanken om en optimal nivå för åtgärder – när situationen så kräver kan utnyttjas för att utvidga unionens verksamhet, dock utan att dess befogenheter överskrids, eller i motsatt riktning för att begränsa eller sätta stopp för unionens verksamhet när denna inte längre är motiverad.

5.  Europaparlamentet betonar att utövandet av EU:s befogenheter bör styras av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, i enlighet med artikel 5 i EU-fördraget. Parlamentet välkomnar att EU:s institutioner och de nationella parlamenten under 2012 och 2013 ingående granskade efterlevnaden av dessa båda principer.

6.  Europaparlamentet uppskattar konsekvensbedömningsnämndens arbete med frågor om subsidiaritet och proportionalitet i samband med lagstiftningsåtgärder, och efterlyser ett starkare samarbete med Regionkommittén och AFCO-utskottet redan i denna fas av förfarandet vad avser dessa två besläktade frågor.

7.  Europaparlamentet efterlyser att samråd med lokala och regionala parlament ska hållas regelbundet och inte bara vid enstaka tillfällen för vissa frågor.

8.  Europaparlamentet understryker den anmärkningsvärda ökningen av de nationella parlamentens informationsutbyte genom Ipex-systemet och noterar att antalet motiverade yttranden från de nationella parlamenten ökat (+ 9 procent 2012, + 25 procent 2013). Parlamentet välkomnar ett aktivare deltagande av de nationella parlamenten i EU:s lagstiftningsprocess, särskilt när det gäller att granska lagstiftningsförslag i ljuset av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna.

9.  Europaparlamentet framhåller att de nationella parlamenten under både 2012 och 2013 tillämpade förfarandet med ”gult kort” inom ramen för subsidiaritetsprövningar. Parlamentet anser därför att de nationella parlamenten förbättrade sin förmåga att använda sig av sina privilegier när det gäller subsidiaritetsprövningar. De nationella parlamenten uppmuntras eftertryckligen att vidareutveckla samarbetet sinsemellan för att till fullo utöva den funktion som de har enligt de gällande fördragen.

10.  Europaparlamentet är medvetet om att många nationella parlament vill påverka lagstiftningens innehåll snarare än att enbart ha synpunkter på de relativt få fall där subsidiariteten kan vara ett problem. Parlamentet välkomnar de bidrag som lämnats in till kommissionen inom ramen för ”Barroso-initiativet”. Det effektivaste sättet för nationella parlament att utöva ett sådant inflytande är att bidra till utformningen av den ståndpunkt som antas av respektive lands minister inför rådets möten. Åttaveckorsperioden kan också utnyttjas för detta ändamål.

11.  Europaparlamentet vidhåller att EU:s institutioner måste göra det möjligt för de nationella parlamenten att granska lagstiftningsförslag och att kommissionen således, med avseende på subsidiaritet och proportionalitet, bör tillhandahålla detaljerade och uttömmande motiveringar till sina beslut.

12.  Europaparlamentet understryker sitt åtagande att garantera efterlevnad av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna genom att göra bedömningar av sina egna betänkanden som avser lagstiftningsinitiativ, förhandsgranska kommissionens konsekvensbedömningar och fortlöpande utvärdera det potentiella europeiska mervärdet och kostnaderna för uteblivna åtgärder på EU-nivå.

13.  Europaparlamentet konstaterar emellertid att bara ett fåtal nationella parlament står för en majoritet av de yttranden som avges, och uppmuntrar övriga parlament att engagera sig mer i den europeiska debatten.

14.  Europaparlamentet anser att det skulle kunna löna sig att diskutera det antal veckor som de nationella parlamenten får på sig att lämna motiverade yttranden enligt artikel 6 i protokollet om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, för att om möjligt förbättra den nuvarande lagstiftningsramen. Under tiden bör den period som de nationella parlamenten får på sig att lämna motiverade yttranden tillämpas på ett flexibelt sätt. En ändring av denna tidsfrist skulle kräva en fördragsändring. Därför rekommenderar parlamentet att man i god tid påbörjar en reflektion, så att frågan om de nationella parlamentens deltagande diskuteras före nästa fördragsändring. I debatten om en förlängning av den period som för närvarande beviljas de nationella parlamenten skulle frågan om de regionala parlamentens roll kunna övervägas, liksom frågan om de nationella parlamentens resurser. Kommissionen uppmanas också att uttala sig om frågan om ”grönkortsinitiativet” för nationella parlament.

15.  Europaparlamentet anser att de nationella parlamenten med tanke på sin erfarenhet i betydande grad skulle kunna bidra till den europeiska debatten och beslutsprocessen. De nationella parlamenten uppmuntras därför att till fullo utöva de befogenheter de har enligt de gällande fördragen, bl.a. genom att vidareutveckla samarbetet sinsemellan.

16.  Europaparlamentet föreslår att man överväger att införa ett förfarande med ”grönt kort” genom vilket de nationella parlamenten ges möjlighet att föreslå europeisk lagstiftning och på så sätt delta konstruktivt i den europeiska lagstiftningsprocessen. Ett sådant förfarande skulle kunna införas genom ett frivilligt åtagande från kommissionens sida och därmed inte kräva några fördragsändringar.

17.  Europaparlamentet påpekar att de nationella parlamenten 2012 använde det gula kortet i samband med subsidiaritetsprincipen för första gången, som svar på kommissionens förslag till förordning om utövandet av rätten att vidta kollektiva åtgärder i samband med etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster (Monti II). Även om kommissionen kom fram till att subsidiaritetsprincipen inte hade kränkts drog den tillbaka sitt förslag på grund av brist på politiskt stöd. Parlamentet konstaterar att ett andra gult kort användes 2013 som svar på kommissionens förslag till rådets förordning om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten. Kommissionen kom fram till att förslaget var förenligt med subsidiaritetsprincipen och beslutade att inte dra tillbaka det.

18.  Europaparlamentet understryker de enorma potentiella konsekvenser som beslut på EU-nivå kan få när internationella handelsavtal – såsom det transatlantiska partnerskapet för handel och investeringar (TTIP) och det övergripande avtalet om ekonomi och handel (CETA) – ingås, för möjligheterna till regional och lokal självstyrelse, däribland beslut om tjänster av allmänt ekonomiskt intresse. Kommissionen och rådet uppmanas att till fullo beakta subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna när de förhandlar om internationella handelsavtal och att rapportera till Europaparlamentet om potentiella konsekvenser för subsidiariteten.

19.  Europaparlamentet konstaterar att de nationella parlamentens motiverade yttranden visar att det förekommer olika tolkningar av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna. I detta sammanhang påminner parlamentet om att subsidiaritetsprincipen – såsom den lyder i fördragen – gör det möjligt för unionen, på de områden där den inte har exklusiv befogenhet, att vidta en åtgärd endast om och i den mån som målen för den planerade åtgärden inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, vare sig på central nivå eller på regional och lokal nivå, och därför, på grund av den planerade åtgärdens omfattning eller verkningar, bättre kan uppnås på unionsnivå. Vidare ska enligt proportionalitetsprincipen unionens åtgärder till innehåll och form inte gå utöver vad som är nödvändigt för att nå målen i fördragen. De nationella parlamenten uppmuntras att strikt hålla sig till lydelsen i EU-fördraget när de utvärderar respekten för subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna. De nationella parlamenten och EU:s institutioner rekommenderas eftertryckligen att delta i diskussioner och utbyten av praxis i fråga om subsidiaritets- och proportionalitetsprövningar.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande

5.5.2015

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

22

0

0

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Mercedes Bresso, Fabio Massimo Castaldo, Kostas Chrysogonos, Richard Corbett, Esteban González Pons, Danuta Maria Hübner, Ramón Jáuregui Atondo, Jo Leinen, Morten Messerschmidt, Maite Pagazaurtundúa Ruiz, Paulo Rangel, György Schöpflin, Pedro Silva Pereira, Barbara Spinelli, Claudia Tapardel, Josep-Maria Terricabras, Kazimierz Michał Ujazdowski

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Max Andersson, Sylvie Goulard, David McAllister, Cristian Dan Preda, Viviane Reding


RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGENI DET ANSVARIGA UTSKOTTET

Antagande

13.10.2015

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

13

7

3

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Max Andersson, Joëlle Bergeron, Marie-Christine Boutonnet, Kostas Chrysogonos, Therese Comodini Cachia, Mady Delvaux, Rosa Estaràs Ferragut, Laura Ferrara, Enrico Gasbarra, Lidia Joanna Geringer de Oedenberg, Mary Honeyball, Sajjad Karim, Dietmar Köster, Gilles Lebreton, António Marinho e Pinto, Julia Reda, Evelyn Regner, Pavel Svoboda, József Szájer, Axel Voss, Tadeusz Zwiefka

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Stefano Maullu

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)

Andrew Lewer

Senaste uppdatering: 13 november 2015Rättsligt meddelande