Förfarande : 2015/2259(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A8-0237/2016

Ingivna texter :

A8-0237/2016

Debatter :

PV 05/10/2016 - 21

Omröstningar :

PV 06/10/2016 - 5.7

Antagna texter :

P8_TA(2016)0384

BETÄNKANDE     
PDF 525kWORD 109k
18 juli 2016
PE 575.317v02-00 A8-0237/2016

om genomförande av förordningen om material avsedda att komma i kontakt med livsmedel (förordning (EG) nr 1935/2004)

(2015/2259(INI))

Utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet

Föredragande: Christel Schaldemose

ÄNDRINGSFÖRSLAG
FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION
 MOTIVERING
 RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGENI DET ANSVARIGA UTSKOTTET

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om genomförande av förordningen om material avsedda att komma i kontakt med livsmedel (förordning (EG) nr 1935/2004)

(2015/2259(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1935/2004 av den 27 oktober 2004 om material och produkter avsedda att komma i kontakt med livsmedel och om upphävande av direktiven 80/590/EEG och 89/109/EEG(1),

–  med beaktande av kommissionens förordning (EG) nr 2023/2006 av den 22 december 2006 om god tillverkningssed när det gäller material och produkter avsedda att komma i kontakt med livsmedel(2),

–  med beaktande av kommissionens förordning (EU) nr 10/2011 av den 14 januari 2011 om material och produkter av plast som är avsedda att komma i kontakt med livsmedel(3),

–  med beaktande av den bedömning som gjordes av Europaparlamentets utredningstjänst i maj 2016 av genomförandet på EU-nivå av förordning (EG) nr 1935/2004 om material avsedda att komma i kontakt med livsmedel(4),

–  med beaktande av resultaten från seminariet om material som är avsedda att komma i kontakt med livsmedel och hur livsmedelssäkerheten och teknisk innovation kan säkerställas i framtiden, som hölls den 26 januari 2016 i Europaparlamentet(5),

–  med beaktande av kommissionens lägesöversikt över blandningars toxicitet(6),

–  med beaktande av kommissionens meddelande till rådet Kombinationseffekter av kemikalier – Kemikalieblandningar (COM(2012)0252),

–  med beaktande av de slutsatser som antogs av rådet (miljö) den 22 december 2009 om kombinationseffekter av kemikalier(7),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 1386/2013/EU av den 20 november 2013 om ett allmänt miljöhandlingsprogram för unionen till 2020 – Att leva gott inom planetens gränser, där det bland annat framhålls att EU bör hantera kombinationseffekter av kemikalier och den oro som rör hormonstörande ämnen i all relevant unionslagstiftning(8),

–  med beaktande av en bedömning av rapporten State of the science of endocrine disrupting chemicals – 2012, framställd för Förenta nationernas miljöprogram (UNEP) och Världshälsoorganisationen (WHO)(9),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG (Reachförordningen)(10),

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A8-0237/2016), och av följande skäl:

A.  I förordning (EG) nr 1935/2004 (ramförordningen) fastställs allmänna säkerhetskrav för alla material och produkter avsedda att komma i kontakt med livsmedel för att säkerställa att ämnen inte överförs till livsmedlet i sådana mängder att de utgör en risk för människors hälsa, medför en oacceptabel förändring av livsmedlets sammansättning eller försämrar dess organoleptiska egenskaper.

B.  I bilaga I till ramförordningen förtecknas 17 material och produkter avsedda att komma i kontakt med livsmedel som kan omfattas av särskilda åtgärder.

C.  Endast fyra av 17 material omfattas av särskilda EU-åtgärder: plast (inklusive återvunnen plast), keramik, cellulosaregenerat och aktiva och intelligenta material.

D.   Det finns ett stort behov av en översyn av vissa specifika EU-åtgärder, särskilt rådets direktiv 84/500/EEG om keramiska produkter.

E.  För övriga 13 material som förtecknas i bilaga I har medlemsstaterna fortfarande möjlighet att anta nationella bestämmelser.

F.   Många medlemsstater har redan infört eller arbetar för närvarande med olika åtgärder för övriga material avsedda att komma i kontakt med livsmedel. För de nationella åtgärderna fungerar inte principen om ömsesidigt erkännande, och en välfungerande inre marknad samt ett starkt hälsoskydd, något som föreskrivs i ramförordningen och fördragen, kan därför inte säkerställas.

G.  Material som inte regleras av särskilda EU-åtgärder kan utgöra en risk för folkhälsan och leda till förlorat konsumentförtroende, osäkerhet om rättsläget och ökade efterlevnadskostnader för operatörer – kostnader som ofta förs över på konsumenterna längre ner i försörjningskedjan – och därmed hindras konkurrenskraft och innovation. Enligt den bedömning som gjordes av Europaparlamentets utredningstjänst i maj 2016 finns det en bred enighet mellan alla relevanta intressenter om att bristen på enhetliga åtgärder är skadlig för folkhälsan, miljöskyddet och den interna marknadens smidiga funktion.

H.  Principerna om bättre lagstiftning bör inte försena någon åtgärd som syftar till att avvärja eller minska potentiellt allvarliga eller oåterkalleliga konsekvenser för människors hälsa och/eller miljön, såsom krävs enligt försiktighetsprincipen i EU-fördragen.

I.  Hormonstörande ämnen och genotoxiska ämnen i material avsedda att komma i kontakt med livsmedel är särskilt problematiska för både folkhälsan och miljön. Hormonstörande eller genotoxiska egenskaper kan för närvarande inte förutses på ett tillförlitligt sätt utifrån den kemiska sammansättningen, och därför bör biologiska tester uppmuntras som en frivillig förvarnande åtgärd för att garantera säkerheten hos kemiskt komplexa material avsedda att komma i kontakt med livsmedel. Forskning om utvecklingen av både analytiska och toxikologiska tester bör uppmuntras för att säkerställa robusta och kostnadseffektiva säkerhetsbedömningar av material avsedda att komma i kontakt med livsmedel till gagn för konsumenterna, miljön och tillverkarna.

J.  Skadliga mikroorganismer (patogena eller förruttnelse) som kan finnas som föroreningar i material avsedda att komma i kontakt med livsmedel och de biocider som kan användas för att minska deras antal utgör också en risk för folkhälsan.

K.  Vissa livsmedel kommer under lång tid i kontakt med mycket olika slags förpackningsmaterial.

L.  Bättre samordning av alla bestämmelser som är viktiga för hanteringen av material avsedda att komma i kontakt med livsmedel skulle kunna stärka skyddet av konsumenternas hälsa och minska den miljöpåverkan som material avsedda att komma i kontakt med livsmedel, och särskilt förpackningar, har.

M.  En bättre samordning av alla bestämmelser som påverkar material avsedda att komma i kontakt med livsmedel, inbegripet Reachförordningen, skulle göra den cirkulära ekonomin effektivare.

N.  Särskilda åtgärder bör grunda sig på vetenskapliga belägg. Flera vetenskapliga olösta frågor kvarstår och det behövs därför mer forskning.

O.  Enligt Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) är nanoteknik och nanomaterial en ny teknisk utveckling och material avsett att komma i kontakt med livsmedel är en sektor där användningen av nanomaterial förekommer. Nanomaterialens särskilda egenskaper kan påverka deras toxikokinetiska och toxikologiska profiler, men det finns bara begränsad information tillgänglig när det gäller de här aspekterna. Det finns även osäkerheter som härrör från svårigheten att karakterisera, upptäcka och mäta nanomaterial i livsmedel och i biologiska matriser, samt från den begränsade tillgången till toxicitetsuppgifter och testmetoder.

P.  Hälso- och miljöriskanalyser på EU-nivå är för närvarande begränsade till analyser av enskilda ämnen och ignorerar villkoren i verkligheten med kombinerad och kumulativ exponering från olika vägar och produkttyper, även kallad cocktail- eller kombinationseffekt.

Q.  Enligt en rekommendation från FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO)/WHO (2009)(11) bör exponeringsanalyser omfatta såväl allmänheten som kritiska grupper som är sårbara eller förväntas utsättas för större exponering än allmänheten (t.ex. spädbarn och barn).

R.  Spårbarheten för material avsedda att komma i kontakt med livsmedel bör säkerställas i alla stadier av leveranskedjan för att underlätta kontroller, återkallande av defekta produkter, konsumentinformation och fastställande av ansvar.

S.  Märkning är ett mycket direkt och effektivt redskap för att informera konsumenten om en produkts egenskaper.

T.  En övergripande strategi för ämnen i alla ekonomiska sektorer ger konsekvens i lagstiftningen och förutsebarhet för företagen.

U.  Utvecklingen av enhetliga testmetoder i EU för alla material avsedda att komma i kontakt med livsmedel skulle bidra till ett starkare hälso- och miljöskydd i hela EU.

V.  Införandet av en säkerhetskontroll för färdigtillverkade produkter avsedda att komma i kontakt med livsmedel skulle kunna vara en möjlighet att komplettera vissa särskilda åtgärder.

Genomförande av EU-lagstiftningen om material avsedda att komma i kontakt med livsmedel – framgångar och brister

1.  Europaparlamentet bekräftar att ramförordningen utgör en solid rättslig grund och att förordningens mål fortfarande är relevanta.

2.  Europaparlamentet understryker att stor vikt bör läggas vid att besluta om särskilda åtgärder för de 13 material som ännu inte regleras på EU-nivå, men att alla relevanta intressenter påpekar att det förekommer brister i genomförandet och upprätthållandet av befintlig lagstiftning.

3.  Europaparlamentet ser fram emot den kommande översynen från kommissionens gemensamma forskningscentrum av de nationella bestämmelserna som medlemsstaterna antagit för icke-harmoniserade material. Parlamentet uppmanar kommissionen att använda översynen som en utgångspunkt för utarbetandet av de åtgärder som krävs.

4.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att vid utarbetandet av de åtgärder som krävs ta hänsyn till Europaparlamentets utredningstjänsts studie och de nationella åtgärder som redan finns eller håller på att utarbetas.

5.  Europaparlamentet påpekar att med tanke på förekomsten av de omnämnda materialen på EU:s marknad och den risk de utgör för folkhälsan och för att bevara den inre marknaden för både livsmedel och livsmedelsprodukter, bör kommissionen skyndsamt prioritera att utarbeta särskilda EU-åtgärder för papper och kartong, lack och beläggningar, metaller och legeringar samt bläck och lim.

6.  Europaparlamentet understryker att särskild uppmärksamhet bör fästas vid de material avsedda för kontakt med livsmedel, oavsett om de har direkt eller indirekt kontakt med livsmedel, som har högre risk för migration, till exempel material som omger vätskor och livsmedel med hög fetthalt samt material som är i kontakt med livsmedel under en lång tidsperiod.

7.  Europaparlamentet anser att om ytterligare särskilda åtgärder vidtas på EU-nivå kan det uppmuntra företag att utveckla säkra material avsedda för livsmedel som kan återanvändas och återvinnas, vilket bidrar till EU:s satsning på en effektivare cirkulär ekonomi. En förutsättning för detta är bättre spårbarhet och utfasning av ämnen i material avsedda att komma i kontakt med livsmedel som kan utgöra en risk för folkhälsan.

8.  Europaparlamentet betonar i detta sammanhang att användningen av material avsedda att komma i kontakt med livsmedel som framställts av återvunna produkter och genom återanvändning av material avsedda att komma i kontakt med livsmedel inte får leda till ett högre antal föroreningar och/eller rester i slutprodukten.

9.  Europaparlamentet är övertygat om att det mot bakgrund av EU:s fokus på en övergång till en cirkulär ekonomi bör utvecklas bättre synergieffekter mellan ramförordningen om material avsedda för kontakt med livsmedel och den cirkulära ekonomin, vilka bör omfatta särskilda åtgärder på EU-nivå för papper och kartong som återvinns. Parlamentet konstaterar att det finns en gräns för det antal gånger som återvunna produkter av papper och kartong kan återanvändas, och att det därför behövs en stabil tillförsel av nya träfiber.

10.  Europaparlamentet stöder, med tanke på risken för migration av mineraloljor till livsmedel från material avsedda att komma i kontakt med livsmedel och produkter gjorda av papper och kartong, ytterligare forskning som ska förhindra sådan migration, i väntan på särskilda åtgärder och ett eventuellt förbud mot mineraloljor i bläck.

11.  Europaparlamentet stöder höjningen av målen för materialåtervinning och återanvändning för alla material i kommissionens förslag till direktiv om ändring av direktiv 94/62/EG om förpackningar och förpackningsavfall (COM(2015)0596). Parlamentet påminner emellertid kommissionen om att målen för materialåtervinning och återanvändning måste åtföljas av lämpliga kontrollåtgärder för att garantera säkerheten hos material som kommer i kontakt med livsmedel.

12.  Europaparlamentet betonar den svåra situationen för små och medelstora företag i produktionskedjan, eftersom de på grund av att det saknas lagstiftning inte kan få eller lämna information som garanterar att deras produkter är säkra.

13.  Europaparlamentet anser att det är av yttersta vikt att medlemsstaterna involverar alla relevanta intressenter i processen när specifika säkerhetsåtgärder för material avsedda att komma i kontakt med livsmedel föreslås.

14.  Europaparlamentet inser att den rådande paradigmen för utvärdering av säkerheten hos material avsedda att komma i kontakt med livsmedel är otillräcklig, eftersom det finns en allmän underskattning av den roll som dessa material spelar för förorening av livsmedel och en brist på information om människors exponering.

Riskbedömning

15.  Europaparlamentet är medvetet om den viktiga roll som Efsa spelar för riskbedömning av ämnen som används i material avsedda att komma i kontakt med livsmedel och som regleras av särskilda åtgärder. Riskbedömningen av ett särskilt ämne innebär kostnader och Efsa har begränsade resurser. Kommissionen uppmanas därför att öka finansieringsnivån för Efsa med tanke på det extra arbete som krävs med beaktande av det ökade behovet av riskanalyser enligt beskrivningen nedan.

16.  Europaparlamentet uppmanar Efsa och Europeiska kemikaliemyndigheten (Echa) att i större utsträckning samarbeta och samordna arbetet för att effektivt utnyttja de befintliga medlen till att göra en omfattande bedömning.

17.  Europaparlamentet erkänner att man för en korrekt bedömning av risken med material avsedda att komma i kontakt med livsmedel måste ta hänsyn både till ämnen som används vid framställningen och beredningen och oavsiktligt tillförda ämnen, inbegripet orenheter från avsiktligt tillförda ämnen och övriga ämnen som uppstår till följd av kemiska reaktioner. Därför måste utgångsämnen tydligt anges till Efsa och till de relevanta myndigheterna i medlemsstaterna. Parlamentet betonar också vikten av samarbete mellan vetenskapliga organ/laboratorier, och välkomnar Efsas avsikt att lägga större fokus på färdiga material och produkter och tillverkningsprocesser snarare än på de ämnen som används(12).

18.  Europaparlamentet betonar vikten av ytterligare vetenskapliga undersökningar om oavsiktligt tillförda ämnen, eftersom deras identitet och struktur, särskilt i plast, till skillnad från kända farliga ämnen ofta är okänd.

19.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se över beläggen för i) nuvarande antaganden som har gjorts om ämnens migration genom funktionella hinder ii) tröskelkoncentrationen på 10 ppb för migrerande ämnen i livsmedel som används av vissa företag och behöriga myndigheter för att avgöra vilka kemikalier som måste riskanalyseras iii) hur stor utsträckning funktionella hinder blir mindre effektiva under långa förvaringsperioder, eftersom de bara kan sakta ner migrationen iv) nuvarande antagande om molekylstorlek som påverkar den kemiska absorptionen genom tarmen.

20.  Europaparlamentet uppmanar Efsa och kommissionen att utvidga begreppet sårbara grupper till att även omfatta gravida och ammande kvinnor samt att inkludera de potentiella effekterna av exponering för små doser och icke-monotona dosresponser i riskbedömningskriterierna.

21.  Europaparlamentet beklagar att Efsa i sitt nuvarande riskbedömningsförfarande inte beaktar den s.k. cocktaileffekten eller effekten av upprepad, ackumulerad och samverkande exponering för material avsedda att komma i kontakt med livsmedel samt andra källor, vilket kan orsaka negativa effekter om halterna av de enskilda substanserna i blandningen är låga, och uppmanar med kraft Efsa att göra det fortsättningsvis. Parlamentet uppmanar också med kraft kommissionen att beakta detta, också under en lång tidsperiod, vid fastställandet av migrationsgränser som anses säkra för människors hälsa.

22.  Europaparlamentet efterlyser ytterligare vetenskapliga undersökningar om samverkan av olika kemikalier.

23.  Europaparlamentet beklagar att Efsa ännu inte har tagit hänsyn till att det kan förekomma skadliga mikroorganismer i material avsedda att komma i kontakt med livsmedel, och uppmanar därför Efsas panel för biologiska faror att undersöka frågan om mikroorganismer i material avsedda att komma i kontakt med livsmedel genom att avge ett yttrande över frågan.

24.  Europaparlamentet framhåller att material avsedda att komma i kontakt med livsmedel omfattas av tillämpningsområdet för förordning (EU) nr 528/2012 (förordningen om biocidprodukter)(13) då biocider kan förekomma i material avsedda att komma i kontakt med livsmedel för att hålla ytan fri från mikrobiell kontaminering (desinfektionsmedel) och ha en konserverande effekt på livsmedlet (konserveringsmedel). Olika typer av biocider i material avsedda att komma i kontakt med livsmedel omfattas dock av olika rättsliga regelverk beroende på vilken typ av biocid det handlar om och riskbedömningen måste genomföras av Echa eller Efsa, eller båda byråerna.

25.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa samstämmigheten mellan de olika lagstiftningarna som reglerar material avsedda att komma i kontakt med livsmedel och biocidprodukter samt att klargöra Echas och Efsas roller i detta avseende. Parlamentet uppmanar även kommissionen att utarbeta en harmoniserad och konsoliderad metod för övergripande bedömning och godkännande av ämnen som används som biocider i material avsedda att komma i kontakt med livsmedel, i syfte att förhindra överlappning, oklarheter i lagstiftningen och dubbelarbete.

26.  Europaparlamentet uppmanar Efsa att ta hänsyn till att livsmedelsproduktionsanläggningar utpekades av vetenskapliga kommittén för nya och nyligen identifierade hälsorisker (SCENIHR) 2009 som kritiska områden där bakterier som är resistenta mot både antibiotika och biocider utvecklas. Därför kan material avsedda att komma i kontakt med livsmedel och som innehåller biocider bidra till förekomsten av antibiotikaresistenta bakterier hos människor.

27.  Europaparlamentet understryker att material avsedda att komma i kontakt med livsmedel utgör en stor källa till människors exponering för kemikalier med farliga egenskaper, däribland perfluorerade föreningar och hormonstörande kemikalier som t.ex. ftalater och bisfenoler, som har kopplats till kroniska sjukdomar samt reproduktiva hälsoproblem, ämnesomsättningsrubbningar, allergier och störningar i nervsystemet. Migration av sådana kemikalier i material avsedda att komma i kontakt med livsmedel är särskilt bekymmersam på grund av att det finns en risk för att de orsakar skada även vid extremt låga doser.

28.  Europaparlamentet noterar med oro de ökade hälsoeffekterna som ämnen som används i material avsedda att komma i kontakt med livsmedel kan ha på spädbarn och små barn.

29.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att åtgärda klyftan mellan Reach och lagstiftningen om material avsedda att komma i kontakt med livsmedel vad gäller säkerhetsbedömningen genom att ålägga företag att utföra säkerhetsbedömningar av hälsoeffekterna av att utsättas för kemikalier som används i material som kommer i kontakt med livsmedel under produktion, användning och distribution. Detta bör klargöras i förordning (EG) nr 1935/2004.

30.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa större samstämmighet mellan Reach och lagstiftningen om material avsedda att komma i kontakt med livsmedel, särskilt vad gäller ämnen som i Reach klassificeras som cancerframkallande, mutagena eller reproduktionstoxiska ämnen (kategorierna 1A, 1B och 2) eller ämnen som inger mycket stora betänkligheter och säkerställa att skadliga ämnen som enligt Reach ska fasas ut också fasas ut i material avsedda att komma kontakt med livsmedel. För att all fara för folkhälsan ska kunna uteslutas måste kommissionen regelbundet informera och uppdatera parlamentet och rådet om vissa potentiellt skadliga ämnen (såsom ämnen som inger mycket stora betänkligheter, cancerframkallande, mutagena eller reproduktionstoxiska ämnen, bioackumulerande kemikalier eller vissa kategorier av hormonstörande kemikalier) som ska förbjudas eller fasas ut enligt Reach eller annan lagstiftning fortfarande används i material avsedda att komma i kontakt med livsmedel. Kommissionen uppmanas att överväga att inkludera bisfenol A (BPA) bland de ämnen som klassificeras som ämnen som inger mycket stora betänkligheter.

31.  Europaparlamentet noterar att kommissionen den 15 juni 2016 offentliggjorde vetenskapliga kriterier för att fastställa hormonstörande egenskaper hos verksamma ämnen som används i biocidprodukter och växtskyddsmedel. Parlamentet betonar dock att det behövs övergripande kriterier för alla produkter, även material avsedda att komma i kontakt med livsmedel, och uppmanar kommissionen att utan dröjsmål lägga fram sådana kriterier. När kriterierna har trätt i kraft bör de beaktas i riskbedömningsförfarandet för material avsedda att komma i kontakt med livsmedel.

32.  Europaparlamentet välkomnar att kommissionen i enlighet med Efsas senaste yttrande äntligen har tillkännagett sin plan att införa en migrationsgräns på 0,05 mg/kg för bisfenol A för plastförpackningar och plastbehållare samt för lack och beläggningar som används i metallbehållare. Detta är en förbättring jämfört med den nuvarande migrationsgränsen på 0,6 mg/kg för bisfenol A i plast. Det är beklagligt att det på grund av bristen på särskilda åtgärder inte tillämpas en motsvarande migrationsgräns för alla material avsedda att komma i kontakt med livsmedel.

33.   Europaparlamentet bekräftar, på grundval av 2015 års forsknings- och politikrapport från kommissionens gemensamma forskningscentrum, att tungmetaller migrerar in i livsmedel. Parlamentet förstår att kommissionen ser över gränserna för bly och kadmium i rådets direktiv 84/500/EEG om keramiska produkter. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att lägga fram ett lagstiftningsförslag om lägre gränser för utsläpp av kadmium och bly och beklagar att översynen av direktiv 84/500/EEG ännu inte har diskuterats i parlamentet och rådet.

34.  Europaparlamentet stöder forsknings- och innovationsinitiativ som syftar till att utveckla nya ämnen för användning i material avsedda att komma i kontakt med livsmedel, som är bevisat säkra för människors hälsa. Parlamentet betonar dock att för närvarande bör säkrare alternativ inte innehålla bisfenol S som ersättning för bisfenol A, eftersom bisfenol S kan ha en toxikologisk profil som liknar bisfenol A(14).

35.  Europaparlamentet stöder i synnerhet ytterligare forskning om nanomaterial då det fortfarande råder tvivel kring deras effekter och migration och deras påverkan på människors hälsa. Parlamentet anser därför att nanomaterial bör bli föremål för en godkännandebedömning för användning inte enbart i plastmaterial utan även i alla material avsedda att komma i kontakt med livsmedel, och inte endast bör bedömas i bulk.

36.  Europaparlamentet betonar att marknadshinder, och i synnerhet framställningar om godkännande i enlighet med olika nationella bestämmelser, leder till att möjligheter att förbättra livsmedelssäkerheten genom innovationer går förlorade.

Spårbarhet

37.  Europaparlamentet anser att en förklaring om överensstämmelse kan vara ett effektivt verktyg för att material avsedda att komma i kontakt med livsmedel ska överensstämma med relevanta regler. Parlamentet rekommenderar att alla material avsedda att komma i kontakt med livsmedel, både harmoniserade och icke-harmoniserade, åtföljs av en förklaring om överensstämmelse och relevant dokumentation, vilket är fallet i dag med de material avsedda att komma i kontakt med livsmedel, för vilka särskilda åtgärder har antagits. Villkoren för användning bör avspeglas bättre i relevanta förklaringar om överensstämmelse.

38.  Europaparlamentet beklagar dock att även om förklaringarna om överensstämmelse är obligatoriska är de inte alltid tillgängliga för kontroll av efterlevnaden, och att när de är tillgängliga är kvaliteten inte alltid tillräckligt hög för att de ska vara en tillförlitlig källa till dokumentation för överensstämmelse.

39.  Europaparlamentet kräver att spårbarheten och överensstämmelsen för material avsedda att komma i kontakt med livsmedel som importeras från tredjeländer ska öka genom krav på korrekta och fullständiga identifikationshandlingar och förklaringar om överensstämmelse. Importerade material avsedda att komma i kontakt med livsmedel måste uppfylla EU:s normer för att skydda folkhälsan och säkerställa lojal konkurrens.

40.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att införa obligatorisk märkning av avsiktlig förekomst av nanomaterial i material avsedda att komma i kontakt med livsmedel och att införa obligatorisk märkning av innehållet i materialen avsedda för att komma i kontakt med livsmedel som används för ekologiska produkter och produkter som är avsedda för kritiska grupper.

Överensstämmelse, upprätthållande och kontroller

41.  Europaparlamentet uttrycker oro över att upprätthållandet av lagstiftningen om material avsedda att komma i kontakt med livsmedel varierar så stort inom EU. Parlamentet framhåller vikten av att utarbeta EU-riktlinjer för material avsedda att komma i kontakt med livsmedel, vilket skulle underlätta ett harmoniserat och enhetligt genomförande och bättre kontroll av efterlevnaden i medlemsstaterna. Parlamentet understryker därför vikten av informationsutbyte mellan medlemsstater. Parlamentet anser att andra icke-rättsliga alternativ, såsom självbedömning inom näringslivet, bör komplettera åtgärder för att förbättra efterlevnaden av ramförordningen om material avsedda att komma i kontakt med livsmedel.

42.  Europaparlamentet anser att det går att skapa en enhetlig hög skyddsnivå för människors hälsa genom ytterligare harmonisering av material och produkter avsedda att komma i kontakt med livsmedel.

43.  Europaparlamentet rekommenderar att man inför gemensamma EU-normer för analytisk prövning av vissa material och produkter avsedda att komma i kontakt med livsmedel för att företag och behöriga myndigheter i hela EU ska göra undersökningar med samma metoder. Parlamentet noterar att införandet av enhetliga testmetoder skulle garantera att material avsedda att komma i kontakt med livsmedel behandlas lika på hela den inre marknaden, och på så sätt säkerställa förbättrade övervakningsstandarder och högre skyddsnivåer.

44.   Europaparlamentet betonar att det är varje medlemsstats ansvar att kontrollera företag som producerar eller importerar material avsedda att komma i kontakt med livsmedel. Det är dock beklagligt att vissa medlemsstater inte kräver av företag att de registrerar sin företagsverksamhet och därmed ger sådana företag möjlighet att kringgå överensstämmelsekontroller. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att de medlemsstater som inte redan har gjort detta ålägger alla företag som producerar eller importerar material avsedda att komma i kontakt med livsmedel att officiellt registrera sin företagsverksamhet i överensstämmelse med översynen av förordning (EG) nr 882/2004. Parlamentet är medvetet om att det i ett flertal medlemsstater finns lämpliga registreringsmekanismer som kan fungera som exempel på bästa praxis.

45.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utföra officiella kontroller oftare och mer effektivt på grundval av risken för brist på efterlevnad samt de befintliga hälsoriskerna, samtidigt som hänsyn tas till mängden livsmedel, målkonsumenten och den tid det har varit i kontakt med materialet samt typen av material, temperatur och eventuella andra relevanta faktorer.

46.  Europaparlamentet vidhåller att medlemsstaterna måste se till att de har nödvändig utbildad personal och utrustning för att genomföra enhetliga, kraftfulla och systematiska kontroller samt ett system av avskräckande påföljder vid brist på efterlevnad, i överensstämmelse med översynen av förordning (EG) nr 882/2004.

47.  Europaparlamentet efterlyser bättre samarbete och samordning mellan medlemsstaterna och kommissionen om systemet för snabb varning för livsmedel och foder, så att folkhälsorisker kan hanteras snabbt och effektivt.

48.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ytterligare undersöka möjligheten med en säkerhetskontroll för färdigtillverkade produkter avsedda att komma i kontakt med livsmedel eller andra godkännandeförfaranden för produkter avsedda att komma i kontakt med livsmedel.

49.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens plattform ”Bättre utbildning för säkrare livsmedel”. Parlamentet föreslår att plattformen utökas ytterligare.

50.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1)

EUT L 338, 13.11.2004, s. 4.

(2)

EUT L 384, 29.12.2006, s. 75.

(3)

EUT L 12, 15.1.2011, s. 1.

(4)

PE581.411

(5)

PE578.967

(6)

Kortenkamp 2009. http://ec.europa.eu/environment/chemicals/effects/pdf/report_mixture_toxicity.pdf

(7)

http://register.consilium.europa.eu/doc/srv?l=EN&f=ST%2017820%202009%20INIT

(8)

EU:s sjunde miljöhandlingsprogram: EUT L 354, 28.12.2013, s. 171, http://eur-lex.europa.eu/legal-content/EN/TXT/?uri=CELEX:32013D1386

(9)

http://www.who.int/ceh/publications/endocrine/en/

(10)

EUT L 396, 30.12.2006, s. 1.

(11)

Recent developments in the risk assessment of chemicals in food and their potential impact on the safety assessment of substances used in food contact materials – EFSA Journal 2016;14(1):4357 [28 ff.] https://www.efsa.europa.eu/en/efsajournal/pub/4357.

(12)

http://www.efsa.europa.eu/sites/default/files/scientific_output/files/main_documents/4357.pdf

(13)

EUT L 167, 27.6.2012, s. 1.

(14)

Kommittén för socioekonomisk analys, Opinion on an Annex XV dossier proposing restrictions on Bisphenol A. s.13. http://www.echa.europa.eu/documents/10162/13641/bisphenol_a_seac_draft_opinion_en.pdf


MOTIVERING

Material avsedda att komma i kontakt med livsmedel används i stor utsträckning i vardagen i form av livsmedelsförpackningar, köksredskap, glas, porslin och bestick m.m. När de olika materialen kommer i kontakt med livsmedel kan de beroende på sammansättning och egenskaper fungera på olika sätt i överföringen av sina beståndsdelar till livsmedlen. I sådana fall kan kemikalier som utgår från materialen utgöra en risk för människors hälsa eller negativt ändra livsmedlens sammansättning. Eftersom livsmedel betraktas som en av de viktigaste vägarna till människors exponering för kemikalier omfattas material avsedda att komma i kontakt med livsmedel av rättsligt bindande regler på EU-nivå, nu fastställda i ramförordning (EG) nr 1935/2004. Lagstiftningen syftar till att bevara en hög konsumentskyddsnivå och samtidigt säkerställa en väl fungerande intern marknad för material avsedda att komma i kontakt med livsmedel.

Förordningen fastställer allmänna säkerhetskrav som är tillämpliga för alla möjliga material och produkter avsedda att komma i kontakt med livsmedel. Den föreskriver också möjligheten att besluta om särskilda åtgärder för de 17 material som förtecknas i bilaga I till ramförordningen. Hittills har särskilda åtgärder antagits på EU-nivå för endast fyra material avsedda att komma i kontakt med livsmedel: plast (inklusive återvunnen plast), keramik, cellulosaregenerat och aktiva och intelligenta material.

För övriga material avsedda att komma i kontakt med livsmedel kan medlemsstaterna besluta om särskilda åtgärder på nationell nivå. Vissa medlemsstater har gjort detta för de vanligaste materialen (papper och kartong, metaller och legeringar, glas, beläggningar, silikon, gummi och tryckfärg).

Detta ger upphov till en situation där de särskilda åtgärder som antas av en medlemsstat på nationell nivå kan skilja sig åt från åtgärderna i en annan medlemsstat, vilket leder till olika normer för produktsäkerhet. Att det inte finns särskilda EU-åtgärder för flertalet material avsedda att komma i kontakt med livsmedel, förtecknade i bilaga I till förordning (EG) nr 1935/2004, leder också till hinder på den inre marknaden och ökade överensstämmelsekostnader, som ofta läggs på konsumenterna, och till förlust av konkurrenskraft och innovation. Att uppfylla olika nationella regler är varken effektivt eller ändamålsenligt för att uppnå målen i förordningen.

Kommissionens gemensamma forskningscentrum genomför för närvarande en undersökning för att få en omfattande överblick över den nuvarande situationen vad gäller material avsedda att komma i kontakt med livsmedel som inte omfattas av några särskilda åtgärder på EU-nivå.

På begäran från Europaparlamentets utskott för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet hölls den 26 januari 2016 ett seminarium i Europaparlamentet om material som är avsedda att komma i kontakt med livsmedel och hur livsmedelssäkerheten och teknisk innovation kan säkerställas i framtiden.

I maj 2016 offentliggjorde Europaparlamentets utredningstjänst (GD EPRS) en omfattande studie om genomförandet av förordning (EG) nr 1935/2004 (bedömning av genomförandet på EU-nivå). Studien sammanfattar resultaten av en omfattande studie som genomförts under flera månader. Förutom kommissionen och Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) deltog 28 behöriga nationella myndigheter samt en lång rad aktörer från företags-, konsument-, hälso- och miljöorganisationer och den akademiska världen.

Ett av de viktigaste resultaten från både bedömningen av genomförandet på EU-nivå och seminariet var uppmaningen till ytterligare harmonisering när det gäller material avsedda att komma i kontakt med livsmedel (i synnerhet icke-harmoniserade) från flertalet aktörer från alla sektorer.

Ytterligare harmonisering på EU-nivå för icke-harmoniserade material genom särskilda åtgärder på grundval av vetenskapliga belägg skulle helt klart vara ett steg i rätt riktning, varvid man bör prioritera material som utgör en särskild risk för människors hälsa och som efterfrågas mest på EU:s marknad (dvs. papper och kartong, inbegripet papper och kartong som återvunnits, beläggningar, bläck och lim).

De uppgifter som samlats in under de senaste månaderna visar också på behovet av att snarast möjligt ta itu med de nuvarande bristerna i genomförandet och upprätthållandet av befintlig lagstiftning. I detta avseende bör stor vikt läggas på ett av fyra områden: riskbedömning, spårbarhet samt upprätthållande och kontroll av regelefterlevnad.

Beträffande riskbedömning av harmoniserade material avsedda att komma i kontakt med livsmedel som omfattas av särskilda åtgärder spelar Efsa en avgörande roll. Riskbedömningen av särskilda ämnen innebär dock kostnader och Efsas resurser är begränsade. För att minska den tid det tar att genomföra riskbedömningar och därmed öka antalet ämnen som bedöms, är det nödvändigt att öka finansieringen av Efsas verksamhet på detta område.

För de 13 icke-harmoniserade material avsedda att komma i kontakt med livsmedel som inte omfattas av särskilda åtgärder på EU-nivå ska relevanta godkännandeförfaranden (inklusive riskbedömning) fastställda på nationell nivå gälla, om det finns sådana förfaranden. Eftersom Efsa endast riskbedömer ämnen som används i harmoniserade material avsedda att komma i kontakt med livsmedel bör testmetoder som tillämpas av andra riskbedömare (företag, nationella laboratorier osv.) också stramas upp, så att det blir enhetliga säkerhetsnormer (för analys, testning, fastställda övre gränsmått för ämnen och standardförhållanden för användning). Detta skulle också minska kostnaderna för både företag och konsumenter.

Utredningstjänstens studie och diskussionerna vid seminariet pekade på den stora utmaningen att ett antal ämnen som förekommer i material avsedda att komma i kontakt med livsmedel för närvarande inte bedöms. Detta är särskilt fallet för de s.k. oavsiktligt tillförda ämnena som är orenheter från avsiktligt tillförda ämnen eller ämnen som uppstår till följd av kemiska reaktioner (såsom nedbrytningsprodukter eller biprodukter som bildas under produktionsprocessen), och som förekommer i det färdiga materialet. I viss utsträckning kan förekomsten av oavsiktligt tillförda ämnen i materialen förutsägas, men detta är bara möjligt om de avsiktligt tillförda ämnena, orenheterna och framställningsförhållandena är kända. Av dessa skäl är det viktigt att producenter och bearbetningsföretag som framställer material avsedda att komma i kontakt med livsmedel tillhandahåller fullständig information och att samarbetet är gott mellan vetenskapliga organ och laboratorier i medlemsstaterna.

Det bör även noteras att Efsa i sitt nuvarande riskbedömningsförfarande inte beaktar den s.k. cocktaileffekten (som följd av samverkande kemikalier med liknande toxikologiskt effektmått) och dubbelexponering (som följd av kemikalier, även i små doser, från olika källor). Detta är dock något som Efsa bör beakta framöver. I enlighet med ett av de viktigaste målen i förordning (EG) nr 1935/2004, dvs. att skydda människors hälsa, bör kommissionen också beakta konsekvenserna av cocktaileffekter och dubbelexponering när den fastställer migrationsgränser som anses säkra för människors hälsa.

En annan sak som måste stärkas och förbättras i nuvarande lagstiftning är spårbarheten. Spårbarheten för alla material avsedda att komma i kontakt med livsmedel måste säkerställas genom hela leveranskedjan för att underlätta korrekta kontroller.

För berörda parter är ett viktigt instrument för att säkerställa spårbarheten den s.k. förklaringen om överensstämmelse, som intygar att ett material som är avsett att komma i kontakt med livsmedel uppfyller de fastställda kraven. Enligt ramförordningen ska förklaringen om överensstämmelse åtfölja alla harmoniserade material avsedda att komma i kontakt med livsmedel med relevant information för att möjliggöra tillförlitliga kontroller och spårbarhet. I praktiken är dock förklaringarna om överensstämmelse inte alltid tillgängliga för kontroll av efterlevnaden, och att när de är tillgängliga är kvaliteten (exaktheten och fullständigheten) inte alltid tillräckligt hög för att de ska vara en tillförlitlig källa till dokumentation för överensstämmelse.

Samma krav på spårbarhet och överensstämmelse måste också gälla för material som importeras från tredjeländer. För handeln med material inom EU visar dock erfarenheten att den dokumentation som bör åtfölja material som saluförs i EU i många medlemsstater antingen inte finns eller är ofullständig.

Beträffande kontroller förefaller det att bara några medlemsstater genomför kontroller regelbundet, i enlighet med förordning 882/2004 om offentlig kontroll av efterlevnaden av foder- och livsmedelslagstiftningen, medan andra genomför kontroller då och då. Hur ofta ett och samma material avsett att komma i kontakt med livsmedel kontrolleras i EU varierar därför. Ytterligare ett resultat är att några medlemsstater inte ens kräver att företag som framställer eller importerar material avsedda att komma i kontakt med livsmedel officiellt registrerar sin företagsverksamhet, vilket är ett stort hinder för genomförandet av korrekta kontroller.

Sammanfattningsvis behövs åtgärder på EU-nivå för att ta itu med bristen på EU-specifika åtgärder och bristerna vad gäller riskbedömning, spårbarhet, regelefterlevnad och kontroll. Föredraganden uppmanar kommissionen att se över det nuvarande regelverket på grundval av de politiska rekommendationerna i detta betänkande för att underlätta genomförandet av lagstiftningen och bättre uppnå målen, som är att skydda konsumenternas hälsa och säkerställa en väl fungerande inre marknad.


RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGENI DET ANSVARIGA UTSKOTTET

Antagande

12.7.2016

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

61

3

0

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Marco Affronte, Margrete Auken, Pilar Ayuso, Zoltán Balczó, Catherine Bearder, Ivo Belet, Simona Bonafè, Biljana Borzan, Lynn Boylan, Cristian-Silviu Buşoi, Soledad Cabezón Ruiz, Nessa Childers, Alberto Cirio, Birgit Collin-Langen, Mireille D’Ornano, Miriam Dalli, Seb Dance, Jørn Dohrmann, Ian Duncan, Stefan Eck, Bas Eickhout, Eleonora Evi, José Inácio Faria, Karl-Heinz Florenz, Francesc Gambús, Elisabetta Gardini, Gerben-Jan Gerbrandy, Jens Gieseke, Julie Girling, Sylvie Goddyn, Françoise Grossetête, Andrzej Grzyb, Anneli Jäätteenmäki, Jean-François Jalkh, Karin Kadenbach, Kateřina Konečná, Giovanni La Via, Peter Liese, Norbert Lins, Valentinas Mazuronis, Susanne Melior, Miroslav Mikolášik, Massimo Paolucci, Gilles Pargneaux, Piernicola Pedicini, Pavel Poc, Frédérique Ries, Michèle Rivasi, Annie Schreijer-Pierik, Renate Sommer, Dubravka Šuica, Tibor Szanyi, Nils Torvalds, Jadwiga Wiśniewska, Damiano Zoffoli

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Nikos Androulakis, Paul Brannen, Nicola Caputo, Martin Häusling, Merja Kyllönen, Christel Schaldemose, Keith Taylor

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)

Jiří Maštálka, Maurice Ponga

Senaste uppdatering: 31 augusti 2016Rättsligt meddelande