BETÄNKANDE om inrättande av gynnsamma arbetsmarknadsvillkor för balans mellan arbetsliv och privatliv

2.8.2016 - (2016/2017(INI))

Utskottet för sysselsättning och sociala frågor
Utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män
Föredragande: Tatjana Ždanoka, Vilija Blinkevičiūtė
(Gemensamma utskottssammanträden – artikel 55 i arbetsordningen)

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om inrättande av gynnsamma arbetsmarknadsvillkor för balans mellan arbetsliv och privatliv

(2016/2017(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

  med beaktande av artikel 2 och artikel 3.3 i fördraget om Europeiska unionen,

  med beaktande av artiklarna 6 a, 8, 10, 153.1, 153.2 och 157 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

  med beaktande av artiklarna 7, 9, 23, 24 och 33 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

  med beaktande av den europeiska sociala stadgan av den 3 maj 1996, särskilt del I och del II samt artiklarna 2, 4, 16 och 27, om rätt till lika möjligheter och lika behandling för arbetstagare med familjeansvar,

  med beaktande av rådets direktiv 92/85/EEG av den 19 oktober 1992 om åtgärder för att förbättra säkerhet och hälsa på arbetsplatsen för arbetstagare som är gravida, nyligen har fött barn eller ammar[1] (direktivet om mammaledighet),

  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktivet om mammaledighet (COM(2008)0637),

  med beaktande av sin ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 20 oktober 2010 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/…/EU om ändring av rådets direktiv 92/85/EEG[2] om åtgärder för att förbättra säkerhet och hälsa på arbetsplatsen för arbetstagare som är gravida, nyligen har fött barn eller ammar och om åtgärder till stöd för arbetstagares möjligheter att skapa balans mellan arbete och familjeliv, där det bland annat framfördes ett krav på två veckors pappaledighet,

  med beaktande av rådets direktiv 2010/18/EU av den 8 mars 2010 om genomförandet av det ändrade ramavtalet om föräldraledighet som ingåtts av BUSINESSEUROPE, UEAPME, ECPE och EFS och om upphävande av direktiv 96/34/EG[3],

  med beaktande av rådets direktiv 2013/62/EU av den 17 december 2013 om ändring av rådets direktiv 2010/18/EU om genomförandet av det ändrade ramavtalet om föräldraledighet som ingåtts av BUSINESSEUROPE, UEAPME, ECPE och EFS till följd av ändringen av Mayottes ställning i förhållande till Europeiska unionen[4],

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/41/EU av den 7 juli 2010 om tillämpning av principen om likabehandling av kvinnor och män som är egenföretagare och om upphävande av rådets direktiv 86/613/EEG[5],

–  med beaktande av rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet[6],

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/88/EG av den 4 november 2003 om arbetstidens förläggning i vissa avseenden[7],

–  med beaktande av rådets direktiv 97/81/EG av den 15 december 1997 om ramavtalet om deltidsarbete undertecknat av UNICE, CEEP och EFS[8],

  med beaktande av sin resolution av den 25 februari 2016 om den europeiska planeringsterminen för samordning av den ekonomiska politiken: sysselsättning och sociala aspekter i den årliga tillväxtöversikten 2016[9],

  med beaktande av sin resolution av den 20 maj 2015 om mammaledighet[10],

  med beaktande av sin resolution av den 12 september 2013 om tillämpning av principen om lika lön för manliga och kvinnliga arbetstagare för lika eller likvärdigt arbete[11],

  med beaktande av sin resolution av den 12 mars 2013 om avskaffande av könsstereotyper i EU[12],

  med beaktande av sin resolution av den 10 mars 2015 om jämställdheten mellan kvinnor och män i Europeiska unionen – 2013[13],

  med beaktande av sin resolution av den 9 juni 2015 om EU:s strategi för jämställdhet efter 2015​[14],

  med beaktande av sin resolution av den 8 oktober 2015 om tillämpningen av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/54/EG av den 5 juli 2006 om genomförandet av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet[15],

  med beaktande av sin resolution av den 3 februari 2016 om den nya strategin för kvinnors rättigheter och jämställdhet i Europa efter 2015[16],

  med beaktande av sin resolution av den 12 maj 2016 om tillämpningen av rådets direktiv 2010/18/EU av den 8 mars 2010 om genomförandet av det ändrade ramavtalet om föräldraledighet, som ingåtts av BUSINESSEUROPE, UEAPME, ECPE och EFS, och om upphävande av direktiv 96/34/EG[17],

  med beaktande av rådets slutsatser av den 15 juni 2011 om förskola och barnomsorg: att ge våra barn bästa möjliga grund för morgondagens värld[18],

  med beaktande av rådets slutsatser av den 19 juni 2015 om lika inkomstmöjligheter för kvinnor och män: Att minska pensionsklyftan mellan könen

  med beaktande av den europeiska jämställdhetspakten för 2011–2020, som antagits genom rådets slutsatser av den 7 mars 2011[19],

  med beaktande av ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte i Barcelona den 15 och 16 mars 2002,

  med beaktande av förklaringen om jämställdhet från EU:s ordförandeskapstrio Nederländerna, Slovakien och Malta den 7 december 2015,

  med beaktande av kommissionens meddelande av den 3 mars 2010 Europa 2020: En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla (COM(2010)2020),

  med beaktande av kommissionens initiativ Roadmap: A new start to address the challenges of work-life balance faced by working families (färdplan om en nystart för att förvärvsarbetande familjer ska kunna förena arbetsliv och privatliv) (december 2015), samt av samrådet med allmänheten och berörda parter,

  med beaktande av kommissionens meddelande Kommissionens arbetsprogram 2016 – Dags för nya tag (COM(2015)0610),

  med beaktande av kommissionens meddelande Samråd om en europeisk pelare för sociala rättigheter (COM(2016)0127),

–  med beaktande av kommissionens meddelande Sociala investeringar till stöd för tillväxt och sammanhållning – inklusive genomförandet av Europeiska socialfonden 2014–2020 och dess rekommendation av den 20 februari 2013 Bryta det sociala arvet – investera i barnens framtid,

  med beaktande av kommissionens meddelande Bättre balans i livet: ökat stöd för att göra det lättare att kombinera arbete och familj (COM(2008)0635),

  med beaktande av rådets slutsatser av den 17 februari 2011 om förskola och barnomsorg: en bättre grund för framtiden” (COM(2011)0066),

  med beaktande av kommissionens lägesrapport av den 29 maj 2013 om Barcelonamålen Utveckling av barnomsorgen i Europa för en hållbar och inkluderande tillväxt (COM(2013)0322),

  med beaktande av arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar The Strategic engagement for gender equality 2016–2019, särskilt kapitel 3.1 – Increasing female labour-market participation and the equal economic independence of women and men,

  med beaktande av kommissionens rapport från 2015 om jämställdhet mellan kvinnor och män i Europeiska unionen (SWD(2016)0054), särskilt kapitlet om lika möjligheter till ekonomiskt oberoende, s.10–15,

  med beaktande av arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar av den 21 januari 2016, särskilt kapitel 3.2 om socialt skydd,

  med beaktande av studierna från Europeiska institutet för förbättring av arbets- och levnadsvillkor (Eurofound) Working time and work-life balance in a life course perspective (2013), Caring for children and dependants: Effect on carers of young workers (2013) och Working and caring: Reconciliation measures in times of demographic change (2015) och av den sjätte undersökningen om arbetsvillkor i Europa (EWCS) (2016),

–  med beaktande av rapporten av den 5 mars 2010 från Europeiska institutet för förbättring av levnads- och arbetsvillkor Working time development in the 21st century från 2015,

  med beaktande av studien från Europeiska institutet för förbättring av levnads- och arbetsvillkor Promoting parental and paternity leave among fathers,

  med beaktande av rapporten från det europeiska nätverket för likabehandlingsorgan (Equinet) av den 8 juli 2014 Equality bodies promoting a better work-life balance for all,

  med beaktande av Europeiska jämställdhetsinstitutets jämställdhetsindex 2015 och dess rapport från 2015 Reconciliation of work, family and private life in the European Union: Policy review,

  med beaktande av den studie som offentliggjordes i maj 2015 av Europaparlamentets utredningstjänst Gender equality in employment and occupation – Directive 2006/54/EC, European Implementation Assessment,

  med beaktande av studien från parlamentets generaldirektorat för EU-intern politik Maternity, paternity and parental leave: Data Related to Duration and Compensation Rates in the European Union,

  med beaktande av studien från parlamentets generaldirektorat för EU-intern politik Costs and benefits of maternity and paternity leave,

  med beaktande av studien från parlamentets generaldirektorat för EU-intern politik Discrimination Generated by the Intersection of Gender and Disability,

  med beaktande av studien från parlamentets generaldirektorat för EU-intern politik från mars 2016 Differences in Men’s and Women’s Work, Care and Leisure Time,

  med beaktande av Eurocarers strategi för informella vårdare Enabling Carers to Care från 2014,

  med beaktande av den europeiska pakten för psykisk hälsa och psykiskt välbefinnande från 2008 och dess prioritering om psykisk hälsa på arbetsplatsen,

  med beaktande av ILO-konvention nr 156 från 1981 om arbetstagare med familjeansvar och ILO-rekommendation nr 165 från 1981 om arbetstagare med familjeansvar,

  med beaktande av ILO-konventionen om deltidsarbete från 1994, ILO-konventionen om arbete i hemmet från 1996, ILO-konventionen om skydd vid havandeskap och barnsbörd från 2000 och ILO-konventionen om hushållsanställda från 2011,

  med beaktande av ILO:s rapport Maternity and paternity at work: law and practice across the world (2014),

  med beaktande av de överenskomna slutsatserna av den 24 mars 2016 från det 60:e mötet i FN:s kvinnokommission, särskilt punkterna e–g,

  med beaktande av det gemensamma arbetsdokumentet från ILO och Unicef av den 8 juli 2013 Supporting workers with family responsibilities: connecting child development and the decent work agenda,

  med beaktande av OECD:s Better Life Index 2015,

  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av den gemensamma behandlingen av ärendet i utskottet för sysselsättning och sociala frågor och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män, i enlighet med artikel 55 i arbetsordningen,

  med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A8-0253/2016), och av följande skäl:

A.  Enligt de senaste uppgifterna från Eurostat har födelsetalen i EU minskat de senaste årtiondena, och EU står inför aldrig förut skådade demografiska utmaningar[20] som medlemsstaterna måste ta itu med. En familjevänlig politik är viktig för att stimulera en positiv befolkningsutveckling, eftersom osäkerhet kring arbetstillfällena och obekväma arbetsvillkor kan inverka negativt på familjeplaneringen.

B.  2014 föddes 5,1 miljoner barn i EU-28, vilket motsvarar ett födelsetal på 10,1. Födelsetalet var 10,6 år 2000, 12,8 år 1985 och 16,4 år 1970. EU står inför en stor demografisk utmaning eftersom födelsetalet konstant fortsätter att sjunka i de flesta medlemsstater. Detta omvandlar gradvis unionen till ett samhälle styrt av åldringar, vilket är ett direkt hot mot social och ekonomisk tillväxt och utveckling.

C.  De traditionella könsrollerna och kärnfamiljsbegreppet ifrågasätts allt mer genom den ökande förekomsten av familjer med bara en förälder, samkönade föräldrapar, tonårsmammor etc. i EU. Att inte erkänna denna mångfald innebär diskriminering och har negativa följder för människor som bor i EU och deras familjer.

D.  Jämställdhet är en av EU:s grundläggande principer. I artiklarna 21 och 23 i EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna förbjuds all diskriminering på grund av kön och krävs det att jämställdhet mellan kvinnor och män ska säkerställas på alla områden, inklusive balans mellan arbets- och privatliv.

E.  Kommissionens färdplan är en början, men absolut inte tillräckligt ambitiös. Denna möjlighet måste utnyttjas till att inleda en förändringsprocess för att uppnå balans mellan arbets- och privatliv för kvinnor och män i Europa, och den måste bidra avsevärt till ökad jämställdhet.

F.  Välutformade och väl genomförda strategier för att förena arbetsliv och privatliv ska anses vara en mycket viktig förbättring av arbetsmiljön i syfte att möjliggöra goda arbetsförhållanden och socialt och yrkesmässigt välbefinnande. En korrekt balans mellan arbetsliv och privatliv främjar ekonomisk tillväxt, konkurrenskraft, det totala arbetsmarknadsdeltagandet och jämställdhet. Den minskar risken för fattigdom, främjar solidaritet mellan generationerna, tar itu med utmaningarna med ett åldrande samhälle och påverkar födelsetalen gynnsamt i EU. För att uppnå dessa mål måste de politiska strategierna vara moderna, fokusera på att förbättra kvinnors tillträde till arbetsmarknaden samt på en jämlik fördelning av hushålls- och omsorgsrelaterade uppgifter mellan kvinnor och män samt utgå från inrättandet av en samstämmig lagstiftningsram, understödd av kollektivförhandlingar och kollektivavtal för att möjliggöra en bättre balans mellan omsorg, arbetsliv och privatliv.

G.  Att förena arbetsliv och privatliv beror också i hög grad på arbetstiden på arbetsplatsen. Det är tveksamt om ökade respektive längre arbetstider verkligen gynnar ekonomin i fråga om ökad produktivitet. En stor andel av arbetstagarna i EU har atypiska arbetstider, inbegripet helgarbete, skiftarbete och nattarbete, och nästan hälften av dem har arbetat på sin fritid under 2015. Enligt de senaste rönen ändras arbetstiden regelbundet för 31 procent av de anställda, ofta med kort varsel[21]. Detta kan medföra hälso- och säkerhetsproblem, med ökad risk för olyckor på arbetsplatsen och sämre hälsa på lång sikt, vilket gör det svårt för arbetstagare att förena sitt arbetsliv med sina åtaganden gentemot barn och andra omsorgsbehövande. Vissa sektorer är mer drabbade, såsom detaljhandeln, där de flesta anställda är kvinnor.

H.  ILO införde för snart hundra år sedan, 1919, regeln om åtta timmars arbete, åtta timmars vila och åtta timmar att tillbringa med familjen och för fritid.

I.  Kommissionen bör tillsammans med medlemsstaterna vidta särskilda åtgärder för att främja en ny sorts arbetsorganisation baserad på kvalitet samt mer flexibla och effektiva arbetsmodeller både inom den offentliga och den privata sektorn, vilket skulle göra det möjligt för arbetstagarna att kombinera arbetsliv och privatliv.

J.  I EU:s 28 medlemsstater var sysselsättningen 75,9 procent för män 2015, men bara 64,3 procent för kvinnor[22], trots att kvinnor har högre utbildning. Antalet kvinnor bland de förvärvsarbetande är ännu lägre om man omvandlar sysselsättningssiffrorna till heltidsekvivalenter, eftersom antalet deltidsarbetande kvinnor är mycket högt i vissa medlemsstater. 2013 tillbringade männen 47 timmar per vecka i betalt arbete, jämfört med 34 timmar för kvinnorna. Om man lägger samman tiden på betalt arbete och obetalt arbete hemma arbetar unga kvinnor i genomsnitt 64 timmar i veckan, jämfört med de unga männens 53 timmar[23]. Enligt beräkningar leder könsklyftor på arbetsmarknaden till att BNP per capita minskar med upp till 10 procent i Europa.

K.  Den nuvarande sysselsättnings- och socialpolitiken, i kombination med åtstramningsåtgärderna, står i vägen för tillväxt och utveckling i Europa. Denna politik gör att Europa 2020-strategins mål om en sysselsättningsgrad på 75 procent sannolikt inte kommer att nås för kvinnor (för närvarande är graden 63,5 procent). Mot bakgrund av EU:s nuvarande sysselsättningsrelaterade, socioekonomiska och jämlikhetsrelaterade politik är Europa 2020-strategin en föråldrad text, och de mål som tidigare fastställts har långt ifrån uppnåtts. Utan proaktiva strategier som utformats och genomförts för att hjälpa kvinnor att komma in på arbetsmarknaden, särskilt strategier som främjar en bättre balans mellan arbetsliv och privatliv, kan inget mål på EU-nivå uppnås i praktiken.

L.  De europeiska arbetsmarknaderna är könssegregerade[24]. I sitt meddelande av den 8 mars 2016 om den europeiska pelaren för sociala rättigheter (COM(2016)0127, bilaga I) erkände kommissionen detta och konstaterade att kvinnor fortfarande är ”underrepresenterade på arbetsmarknaden och överrepresenterade bland deltidsarbetande och i låglönesektorer. De får lägre timlön även när likvärdigt arbete utförs, trots att utbildningsnivån bland kvinnor numera är högre än bland män”.

M.  Fattigdomen och den ökade ojämlikheten har förvärrats i och med de makroekonomiska strategier som genomförts av EU och de åtstramningsåtgärder som införts som svar på den ekonomiska krisen.

N.  Det är en särskild utmaning för ensamstående föräldrar att förena familje- och privatliv, och de flesta av dem är kvinnor. I de 28 EU-medlemsstaterna riskerar inte mindre än 34 % av de ensamstående mödrarna att drabbas av fattigdom, och barnen från dessa familjer är utsatta för en oproportionerligt större risk för att fattigdomen överförs från en generation till följande generation.

O.  De skadliga återverkningarna av ”feminiseringen av fattigdomen” drabbar de barn hårdast som uppfostras av ensamstående mödrar, som har stora svårigheter att förena rollen som ensam försörjare med föräldraansvaret.

P.  Jämställdhet på arbetsmarknaden gynnar inte enbart kvinnor utan ekonomin och samhället som helhet och är en central ekonomisk tillgång för att främja en hållbar ekonomisk tillväxt för alla, minska yrkesmässig ojämställdhet och uppnå effektivitet och flexibilitet på arbetsmarknaden. Kvinnor som kommer ut i eller återgår till arbetslivet ökar familjens inkomster, konsumtionen, inbetalningarna till socialförsäkringssystemen och skatteintäkterna. Kvinnor diskrimineras fortfarande ofta i samband med anställning och förvägras sina rättigheter som arbetstagare särskilt på grund av graviditet eller moderskap.

Q.  Lönegapet mellan könen ligger på 16,3 procent och det är också vanligare att det är kvinnor som har atypiska och osäkra former av anställningsavtal (t.ex. arbetsavtal där antalet arbetstimmar ej avtalats, visstidsanställning, tillfälliga anställningar, deltidsarbete m.m.).

R.  Bristande jämställdhet på arbetsmarknaden får livslånga konsekvenser och påverkar kvinnors rättigheter, till exempel pensioner, vilket pensionsklyftan på 39 procent i EU vittnar om, som är mer än dubbelt så hög som könslönegapet på 16 procent.

S.  Bland de olika yrkeskategorierna är det särskilt svårt för kvinnor som är egenföretagare och för yrkesutövande kvinnor att förena arbetsliv och familjeliv. Kvinnor som har för avsikt att starta ett företag har mycket ofta svårt att få tillgång till kredit på grund av att finansiella mellanhänder är ovilliga att bevilja lån, eftersom de anser att kvinnor är mer utsatta för risker och mindre sannolikt lyckas få sina företag att växa.

T.  De stereotyper som ofta förekommer i samhället tvingar kvinnan till en underordnad roll. Dessa stereotyper utvecklas redan i barndomen och speglas såväl i valen av utbildning som valen på arbetsmarknaden. Kvinnor stannar alltför ofta kvar på ”kvinnliga” och ofta dåligt betalda arbeten. Dessa uppdelningar på arbetsmarknaden reproducerar stereotyper som innebär att det klart största omsorgsansvaret främst faller på kvinnor, vilket leder till att kvinnor fägnar två till tio gånger så mycket tid som män åt obetald omsorg[25]. Könsstereotyper och könsbaserad diskriminering har negativa följder för kvinnors personliga, sociala och ekonomiska oberoende och framtidsutsikter och leder till att en högre andel kvinnor deltidsarbetar, har avbrott i karriären och löper större risk för fattigdom och socialutestängning, särskilt ensamstående mödrar, vilket därmed inverkar på kvinnornas oberoende.

U.  Familjerelaterad ledighet blir fortfarande ofta en grund för diskriminering och stigmatisering för såväl kvinnor som män, trots den gällande politiska ramen och lagstiftningen i EU och på nationell nivå, och det är framför allt kvinnor som drabbas eftersom de bär det huvudsakliga omsorgsansvaret och tar ut familjerelaterad ledighet.

V.  Skillnaderna i mäns och kvinnors uttag av föräldraledighet visar på könsdiskriminering. Andelen pappor som utnyttjar föräldraledigheten i medlemsstaterna är fortfarande låg: endast 10 procent av papporna tar minst en dag föräldraledigt, medan 97 procent av kvinnorna utnyttjar den föräldraledighet som bägge föräldrarna har tillgång till. Tillgängliga uppgifter bekräftar att obetald eller dåligt betald familjerelaterad ledighet medför att denna möjlighet utnyttjas i låg grad. Helt eller delvis icke överlåtbar och tillräckligt betald föräldraledighet får föräldrarna att mer balanserat dela på uttaget, och bidrar till att minska diskrimineringen av kvinnor på arbetsmarknaden. Endast få medlemsstater uppmuntrar pappor att verkligen utnyttja pappaledigheten eller föräldraledigheten, vilket fråntar männen möjligheten att ta lika stor del av omsorgen om sina barn och vara tillsammans med dem.

W.  Det är avgörande att vidta åtgärder till förmån för pappaledighet, även med tanke på att fäder som tar ut föräldraledighet bygger upp en bättre relation med sina barn och är mer benägna att ta aktiv del i den framtida omsorgen om barnet.

X.  Studier som Eurofound gjort visar att pappors uttag av föräldraledighet särskilt påverkas av ersättningsnivån, ledighetssystemets flexibilitet, tillgången till information, tillgången till flexibel barnomsorg och i vilken utsträckning arbetstagarna är rädda för att förlora sin plats på arbetsmarknaden när de tar ut ledigheten.

Y.  Tillgänglighet och åtkomst till överkomlig, lämplig och högkvalitativ förskoleverksamhet och barnomsorg, omsorg om andra personer i beroendeställning samt högkvalitativa sociala tjänster är en av de viktigaste faktorer som påverkar kvinnors deltagande på arbetsmarknaden. Det saknas tillräcklig infrastruktur som skulle erbjuda alla inkomstgrupper högkvalitativ och tillgänglig barnomsorg. För 27 % av EU-invånarna leder den låga kvaliteten på barnomsorgen till att det är svårt att kunna tillgå dessa tjänster[26]. Att uppnå tjänster av hög kvalitet innebär att investera i utbildning av anställda inom barnomsorgen[27]. Endast 11 medlemsstater har uppnått det första Barcelonamålet (barnomsorg tillgänglig för minst 90 procent av alla barn mellan 3 år och den obligatoriska skolåldern), och endast 10 medlemsstater hade uppnått det andra målet (minst 33 procent av alla barn under 3 år)[28].

Z.  Förskoleverksamhet och barnomsorg samt barns erfarenheter när de är mellan noll och tre år gamla påverkar deras kognitiva utveckling på ett avgörande sätt, eftersom de utvecklar centrala förmågor under de första fem levnadsåren.

Aa.  De politiska riktlinjerna för balans mellan arbetsliv och privatliv bör också göra det möjligt för föräldrar att uppfylla sina plikter gentemot sina barn, och säkerställa de ekonomiska medel, den tid och det stöd som såväl mammor som pappor behöver.

Ab.  Europa är den kontinent som har det högsta antalet äldre medborgare och en befolkning som blir allt äldre. Denna process kommer fortsätta de kommande årtiondena. Många medlemsstater har inte tillräckligt med inrättningar för långtidsvård för att klara av de växande behoven av omsorg och den stagnerande minskningen av indikatorerna för friska levnadsår. De flesta arbetsplatser som inrättas inom den formella hemvården för äldre anhöriga är dåligt betalda och kräver låg utbildning[29].

Ac.  Informella omsorgsgivare tillgodoser 80 procent av omsorgsbehovet i EU. Cirka 3,3 miljoner EU-invånare mellan 15 och 34 års ålder har varit tvungna att avstå från heltidsarbete eftersom det saknas barnomsorg för minderåriga barn eller inrättningar för vård av äldre anhöriga.

Ad.  IKT och ny teknik har förändrat förutsättningarna för arbete och anställningar och organisationskulturer och organisationsstrukturer inom alla branscher. Det politiska beslutsfattandet måste hålla sig à jour med den tekniska utvecklingen, för att säkerställa att dessa nya förutsättningar leder till att de sociala trygghetssystemen och jämställdhetsintegreringen går framåt och inte bakåt.

Ae.  Kombinationen omsorg och lönearbete har viktiga konsekvenser för arbetets hållbarhet och sysselsättningsgraden, särskilt för kvinnor som i ett visst skede i livet kan få ta på sig omsorgsansvar för både barnbarn och/eller äldre anhöriga[30].

Af.  Vissa rättssystem i EU upprätthåller skatte- och socialförsäkringssystemens icke-individualisering, där kvinnor endast erkänns härledda rättigheter genom sin ställning i förhållande till män, inklusive tillgång till hälso- och sjukvårds- samt pensionstjänster. Medlemsstater som tvingar makan/modern till beroende diskriminerar direkt mot kvinnor, och förvägrar kvinnor fullständiga medborgerliga rättigheter genom det selektiva sätt på vilket statliga tjänster tillhandahålls.

Ag.  En politik med fokus på arbetsmarknaden och balans mellan arbetsliv och privatliv behövs för att ta hänsyn till de sektorsövergripande hinder för balans mellan arbetsliv och privatliv samt anställningstrygghet som utsatta kvinnor ställs inför, exempelvis kvinnor med funktionsnedsättning, unga kvinnor, kvinnor som är migranter eller flyktingar, kvinnor som tillhör en etnisk minoritet och hbti-kvinnor.

Ah.  Att ge arbetstagare ledigt för personlig utveckling och utbildning i samband med livslångt lärande utan diskriminering gynnar deras välbefinnande och även deras bidrag till ekonomin med fler färdigheter och högre produktivitet[31].

Ai.  Enbart genomförandet av strategier för att förena arbetsliv och privatliv kommer inte i sig att skapa fördelar för arbetstagare om de inte åtföljs av strategier för att förbättra levnadsvillkoren, liksom strategier för att främja bland annat kultur-, fritids- och idrottsverksamhet.

Allmänna principer

1.  Europaparlamentet betonar att möjligheterna att förena yrkes- och privatliv samt familjeliv är ett begrepp som kan tolkas brett och som omfattar all övergripande politik av lagstiftande och icke-lagstiftande karaktär och syftar till att främja en lämplig och proportionerlig balans mellan de olika aspekterna av människors liv. För att uppnå en verklig balans mellan arbetsliv och privatliv krävs det enligt parlamentet robusta, sektorsövergripande, strukturella, samstämmiga och breda strategier som omfattar incitament och effektiva åtgärder för att förena arbete, tid att sörja för och tillbringa med familj och vänner samt tid för fritid och personlig utveckling. Parlamentet poängterar att det framför allt fordras en ny grundinställning i samhället, med ändrad uppfattning om könsroller så att arbete och omsorg fördelas jämnare mellan män och kvinnor.

2.  Europaparlamentet betonar att möjligheterna att förena yrkesliv, privatliv och familjeliv måste garanteras som en grundläggande rättighet för alla människor, i enlighet med andan och ordalydelsen i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, och att åtgärderna ska vara tillgängliga för alla och gå utöver unga mammor, unga pappor eller omsorgsgivare. Parlamentet vill att det införs en ram för att säkerställa denna rättighet såsom en grundläggande strävan efter sociala system. Därför uppmanar parlamentet EU och medlemsstaterna att både inom den offentliga och den privata sektorn främja välfärdsmodeller för företag som kräver respekt för rätten till balans mellan arbetsliv och privatliv. Denna rättighet bör integreras i all EU-verksamhet som kan beröra denna fråga direkt eller indirekt.

3.  Europaparlamentet framhåller att EU står inför aldrig förut skådade demografiska förändringar – stigande förväntad livslängd, lägre födelsetal, ändrade familjestrukturer med nya förhållande- och (sam)levnadsformer, sent föräldraskap samt migration. Allt detta innebär nya utmaningar för unionen. Parlamentet oroar sig för att den ekonomiska och finansiella krisen och efterföljande budgetnedskärningar har haft negativ inverkan på de offentliga finanser som behövs för strategierna för balans mellan arbetsliv och privatliv och för säkerställande av tillgång och åtkomst till högkvalitativa och överkomliga tjänster i allmänhetens intresse. Därför uppmanar parlamentet kommissionen och medlemsstaterna att genomföra positiva strategier och stimulansåtgärder som främjar demografisk förnyelse, bevarar socialförsäkringssystemen samt främjar människors och hela samhällets välmående och utveckling.

4.  Europaparlamentet betonar att det sjunkande födelsetalet i EU har förvärrats av krisen eftersom arbetslöshet, otrygga arbetstillfällen, osäkerhet kring framtiden samt diskriminering på arbetsmarknaden gör att unga människor, i synnerhet unga yrkeskvinnor, avstår från att få barn för att förbli aktiva på en allt mer konkurrenskraftig arbetsmarknad. I detta sammanhang uppmanar parlamentet medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter att främja familjevänliga arbetsmiljöer, planer för att förena arbete och familj, program för återgång till arbetet, kommunikationskanaler mellan arbetstagare och arbetsgivare samt incitament för företag och egenföretagare. Syftet med detta är framför allt att säkerställa att man inte straffas ekonomiskt för att man får barn och att legitima karriärmål inte står i motsättning till familjerelaterade planer. Parlamentet betonar dessutom att mamma-, pappa- och föräldraledighet kan tillämpas ändamålsenligt med fördelar för samhället och ekonomin endast om andra politiska instrument tillämpas samtidigt, däribland högkvalitativ och överkomlig barnomsorg.

5.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens inställning att strategierna för balans mellan arbetsliv och privatliv är centrala för att lösa de socioekonomiska utmaningarna. Parlamentet uppmanar de europeiska arbetsmarknadsparterna att lägga fram en överenskommelse om ett övergripande paket med lagstiftningsåtgärder och andra åtgärder rörande möjligheterna att förena yrkesliv, privatliv och familjeliv. Kommissionen uppmanas att med respekt för subsidiaritetsprincipen lägga fram ett förslag till ett sådant paket som en del av kommissionens arbetsprogram för 2017 i samband med den aviserade pelaren för sociala rättigheter om det inte skulle gå att uppnå en överenskommelse mellan arbetsmarknadsparterna. Parlamentet betonar att lagförslagen bör innefatta jämställdhet som rättslig grund. Parlamentet uppmanar kommissionen att samarbeta med de sociala intressenterna i riktning mot en pelare för sociala rättigheter som leder till en genuin social investering där tonvikten främst läggs på investering i humankapital.

6.  Europaparlamentet välkomnar att kommissionen har inlett ett offentligt samråd om den europeiska pelaren för sociala rättigheter för att inhämta åsikter och återkoppling rörande en rad väsentliga principer för att stödja väl fungerande och rättvisa arbetsmarknader och välfärdssystem inom euroområdet.

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa relevanta strategier och åtgärder som tar hänsyn till den ökande mångfalden bland familjeförhållandena, bland annat registrerade partnerskap och föräldraskap samt far- och morföräldraskap, liksom mångfalden i samhället som helhet, särskilt för att garantera att det inte förekommer någon diskriminering av ett barn på grund av föräldrarnas civilstånd eller familjens sammansättning. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att ömsesidigt erkänna juridiska dokument för att säkerställa fri rörlighet utan diskriminering.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utveckla och genomföra strategier samt tillhandahålla åtgärder för de mest missgynnade eller för dem som just nu inte omfattas av befintlig lagstiftning och politik, såsom ensamstående föräldrar, par som inte är gifta, samkönade par, migranter, egenföretagare eller så kallade ”medhjälpande makar”, liksom familjer där en eller flera familjemedlemmar har en funktionsnedsättning.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa att det i lagstiftningen och politiken om balans mellan arbetsliv och privatliv tas hänsyn till FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och de sammanfattande observationerna från FN:s CRPD-kommitté till EU 2015.

10.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa att man som en av prioriteringarna tar hänsyn till barns välbefinnande och bästa intresse när politiken för balans mellan arbetsliv och privatliv utarbetas, övervakas och genomförs. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att fullt ut genomföra rekommendationen Investera i barnens framtid[32] och noggrant övervaka framstegen. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utarbeta och införa initiativ, t.ex. en barngaranti, som sätter barnen i centrum för befintliga åtgärder för att bekämpa fattigdom, så att alla barn kan få tillgång till kostnadsfri hälso- och sjukvård, utbildning och barnomsorg samt anständiga bostadsförhållanden och tillräcklig näring, som ett led i en europeisk integrerad plan för minskad barnfattigdom.

11.  Europaparlamentet anser att barns fattigdom är kopplad till föräldrarnas fattigdom och uppmanar därför medlemsstaterna att genomföra rekommendationen om barns fattigdom och välmående samt använda den indikatorbaserade övervakningsram som ingår i den.

12.  Europaparlamentet framhåller vikten av att ett livscykeltänkande inlemmas i strategierna för balans mellan arbetsliv och privatliv samt företagsstrategier, för att alla ska få stöd under livets alla olika etapper och kunna delta aktivt på arbetsmarknaden och i samhället som helhet.

13.  Europaparlamentet betonar att bättre balans mellan arbetsliv och privatliv samt stärkt jämställdhet är nödvändigt för att stödja kvinnors delaktighet på arbetsmarknaden, i synnerhet kvinnliga omsorgsgivare och ensamstående mödrar, och för att uppnå målen för kvinnors egenmakt. Parlamentet understryker att nyckeln till kvinnors ekonomiska egenmakt är att omvandla och anpassa arbetsmarknaden och välfärdssystemen så att hänsyn tas till kvinnors livscykler.

14.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ta fram förändringspolitik och investera i medvetandehöjande kampanjer för att undanröja könsstereotyper och främja en mer jämställd fördelning av omsorgs- och hushållsrelaterade arbetsuppgifter och även fokusera på männens rätt till och behov av att åta sig omsorgsansvar utan att bli stigmatiserade eller bestraffade. Parlamentet anser att man bör inrikta sig på företagen och stödja deras insatser för att främja bättre balans mellan arbetsliv och privatliv samt bekämpa diskriminering.

15.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att förbättra skyddet mot diskriminering och olaglig uppsägning i samband med balans mellan arbetsliv och privatliv, något som särskilt påverkar kvinnliga arbetstagare, och att garantera tillgång till rättslig prövning och rättsliga åtgärder, genom ökat tillhandahållande av information om arbetstagarens rättigheter samt om juridisk hjälp vid behov. Parlamentet uppmanar i detta avseende kommissionen och medlemsstaterna att föreslå politiska strategier som förbättrar genomförandet av åtgärder mot diskriminering på arbetsplatsen, däribland att höja medvetenheten om den lagliga rätten till likabehandling genom informationskampanjer, att vända på bevisbördan[33] och ge de nationella jämlikhetsorganen befogenhet att på eget initiativ genomföra formella utredningar i frågor om likabehandling samt att bistå potentiella offer för diskriminering.

16.  Europaparlamentet betonar att bristen på jämförbara, omfattande, tillförlitliga och regelbundet uppdaterade uppgifter om likabehandling gör det svårare att bevisa förekomsten av diskriminering, i synnerhet indirekt diskriminering. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att systematiskt samla in uppgifter om likabehandling och göra dem tillgängliga, med deltagande av nationella organ för främjande av likabehandling samt nationella domstolar, bland annat med avsikten att analysera och övervaka dessa för de landsspecifika rapporterna. Parlamentet uppmanar kommissionen att inleda initiativ för att främja sådan uppgiftsinsamling genom rekommendationer till medlemsstaterna och genom att ge Eurostat i uppdrag att hålla samråd för att harmonisera uppdelningen av statistik om alla diskrimineringsgrunder som används för indikatorerna i Europeiska samhällsundersökningen. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta samarbeta med Europeiska jämställdhetsinstitutet (EIGE) för att förbättra kvantiteten och kvaliteten på uppgifter fördelade enligt kön på ett systematiskt sätt.

17.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att regelbundet se över de framsteg som görs på kritiska, angelägna områden som definierats i handlingsplanen från Peking, och för vilka indikatorer redan har tagits fram av EIGE, och att ta hänsyn till resultaten av dessa översyner i kommissionens bedömning av jämställdhet i EU.

18.  Europaparlamentet noterar den viktiga roll som nationella organ för främjande av likabehandling har vid genomförandet av direktiv 2000/78/EG om likabehandling i arbetslivet, genom att de bidrar till upplysning och datainsamling, behåller kontakterna med arbetsmarknadens parter och andra intressenter, tar itu med underrapportering och gör klagomålsförfarandena mer tillgängliga. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att stärka den roll, kapacitet och oavhängighet som organen för främjande av likabehandling har – inklusive Equinet – bland annat genom att tillhandahålla lämplig finansiering. Parlamentet vill i synnerhet att man stärker de organisationer som avses i direktiv 2006/54/EG om likabehandling och garanterar tillgång till rättslig prövning och rättsliga åtgärder.

19.  Europaparlamentet anser det nödvändigt att lämplig utbildning om lagstiftning mot diskriminering på arbetsmarknaden och i rättspraxis tillhandahålls anställda vid nationella, regionala och lokala myndigheter, brottsbekämpande organ och yrkesinspektörer. Parlamentet anser att sådan utbildning också är av yttersta vikt för domare, åklagare, advokater och polisen.

20.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att tillsammans med kommissionen se till att sociala rättigheter som tilldelas genom offentlig politik är likvärdiga när det gäller individuella rättigheter och lika tillgängliga för kvinnor och män i syfte att garantera att alla kan göra anspråk på sina rättigheter och förena arbetsliv och privatliv på ett bättre sätt.

Kvinnor och män som jämställda försörjare och omsorgsgivare

21.  Europaparlamentet betonar behovet av att undanröja bristande jämställdhet när det gäller avlönat och oavlönat arbete och att främja en rättvis fördelning mellan kvinnor och män – men också samhället som helhet – av ansvar, kostnader för omsorg om barn och andra omsorgsbehövande. Hit hör även att säkerställa allmän åtkomst till överkomliga och högkvalitativa tjänster i allmänhetens intresse. I detta avseende understryker parlamentet behovet av specifika förslag för att förbättra balansen mellan arbetsliv och privatliv.

22.  Europaparlamentet beklagar det bestående könslönegapet som kränker den grundläggande principen om lika lön för kvinnor och män för likvärdigt arbete enligt artikel 157 i EUF-fördraget, och som i synnerhet berör kvinnor som får och som uppfostrar barn. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att i samarbete med arbetsmarknadens parter och jämställdhetsorganisationer ta fram och genomföra politiska strategier som utjämnar löneskillnaderna mellan män och kvinnor. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att regelbundet genomföra lönekartläggning som komplement till arbetet med dessa insatser.

23.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i enlighet med rådets slutsatser om jämställdhet mellan kvinnor och män av den 16 juni 2016 höja statusen för sitt strategiska engagemang för jämställdhet mellan könen och integrera ett jämställdhetsperspektiv i Europa 2020-strategin för att säkerställa att jämställdhetsarbetet inte ska nedprioriteras. Parlamentet uppmanar kommissionen att anta en jämställdhetsstrategi för perioden efter 2015 och att följa upp den genom den europeiska planeringsterminen, i linje med rekommendationerna i den europeiska pakten för jämställdhet för perioden 2011–2020.

24.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inrätta proaktiva åtgärder och lämpliga investeringar som syftar till och som är utformade för att hjälpa kvinnor och män att komma in på, återvända till och avancera på arbetsmarknaden efter perioder av familje- och omsorgsrelaterade typer av ledighet, med stabila anställningar och arbetstillfällen av hög kvalitet, i linje med artikel 27 i den europeiska sociala stadgan. Parlamentet understryker i synnerhet behovet av att garantera återinsättning på samma arbetsplats eller en likvärdig eller liknande befattning, skydd mot uppsägning och mindre gynnsam behandling till följd av graviditet eller en begäran om eller uttagen föräldraledighet samt en skyddsperiod efter återgången för att berörda personer ska kunna återanpassa sig till sin arbetsplats. Parlamentet upprepar att ändringar av arbetstiden och/eller yrkeslivets uppläggning när verksamheten återupptas (inbegripet kravet på att arbetsgivaren ska motivera en eventuell vägran) samt perioder av utbildning också bör säkerställas.

25.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att göra arbetsmarknadens parter och det civila samhället delaktiga i jämställdhetspolitiken. Parlamentet betonar vikten av tillräcklig finansiering för sådana strategier, kollektivavtal och kollektivförhandlingar för att bekämpa diskriminering och främja jämställdhet på arbetsplatsen, liksom forskning och utbyte av beprövade metoder.

26.  Europaparlamentet uppmanar med eftertryck medlemsstaterna att ersätta hushållsenhetsmodellerna med individualisering av beskattning och rättigheter till social trygghet, för att säkerställa att kvinnor har egna individuella rättigheter och motverka deras status som beroende av en partner eller av staten.

27.  Europaparlamentet anser att det är avgörande att främja kvinnors närvaro på arbetsmarknaden och deras ekonomiska oberoende för att kunna uppfylla målet i Europa 2020-strategin om en allmän sysselsättningsgrad på 75 procent, vilket även skulle öka BNP. Därför uppmanar parlamentet medlemsstaterna att stärka de politiska strategierna och öka investeringar till stöd för anställning av kvinnor i högkvalitativa jobb, i synnerhet inom sektorer och på befattningar där kvinnor är underrepresenterade, såsom vetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik samt grön ekonomi, eller höga chefspositioner inom alla sektorer.

Familje- och omsorgsrelaterade typer av ledighet

28.  Europaparlamentet noterar att kommissionen har dragit tillbaka översynen av direktivet om mammaledighet och uppmanar den att i nära samarbete med arbetsmarknadsparterna och i samråd med organisationer i det civila samhället lägga fram ett ambitiöst förslag med höga standarder för att säkerställa bättre balans mellan arbetsliv och privatliv. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att se till att kvinnor är betalda och omfattas av social trygghet under mammaledigheten för att stödja familjer och bekämpa ojämlikhet, stärka kvinnors sociala och ekonomiska oberoende samt förhindra att de straffas ekonomiskt för att de får barn. Parlamentet understryker att mammaledigheten måste åtföljas av ändamålsenliga åtgärder som skyddar rättigheterna för gravida kvinnor och nyblivna mödrar som ammar, i enlighet med Internationella arbetsorganisationens och WHO:s rekommendationer.

29.  Europaparlamentet efterlyser bättre samordning av olika typer av ledighet i EU och medlemsstaterna, i samarbete med arbetsmarknadsparterna. Parlamentet betonar att bättre tillgång till olika typer av ledigheter ger människor utsikter till ledighet under hela livscykeln och ökar deltagandet på arbetsmarknaden samt en allmän effektivitet och anställdas tillfredsställelse när det gäller deras arbetsuppgifter. Om det inte finns några bestämmelser om ledighet, eller där de befintliga reglerna anses vara otillräckliga kan arbetsmarknadens parter fylla en viktig funktion vid fastställande av nya eller uppdatering av befintliga bestämmelser om mammaledighet, pappaledighet och föräldraledighet. Parlamentet uppmuntrar kommissionen och medlemsstaterna att se över sina ledighetsstrategier för att anpassa dem till den roll som spelas av arbetande mor- och farföräldrar som tar hand om sina barnbarn.

30.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa tillräcklig ersättning och socialt skydd under alla former av familje- eller omsorgsrelaterad ledighet, särskilt för att se till att låginkomsttagare kan åtnjuta ledighetsåtgärder under villkor som är likvärdiga med andras.

31.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att offentliggöra en rapport om genomförandet av direktivet om föräldraledighet och uppmanar den och arbetsmarknadsparterna att överväga att förlänga den minsta varaktigheten av föräldraledighet med tillräcklig inkomstersättning och social trygghet från fyra månader till minst sex månader samt höja den gräns baserad på barnets ålder från och med vilken föräldraledighet kan tas ut. Parlamentet anser att föräldrar bör ha flexibilitet att ta ut all ledighet på en gång eller uppdelat. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter att se över sina system för ekonomisk ersättning vid föräldraledighet, så att en tillräcklig nivå för inkomstersättning kan nås, som fungerar som incitament och även uppmuntrar män att ta ut längre föräldraledighet än den minimiperiod som garanteras i direktivet. Parlamentet anser att föräldraledighet bör delas lika mellan föräldrarna och att en betydande del av ledigheten inte bör kunna överföras[34]. Parlamentet understryker att likabehandling måste gälla för bägge föräldrarna när det gäller rätt till inkomst och ledighetens längd.

32.  Parlamentet noterar den ökade utsattheten för arbetande föräldrar som har barn med funktionsnedsättning. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att förbättra och stärka bestämmelserna i direktiv 2010/18/EU när det gäller villkoren för stödberättigande och detaljerade regler för att bevilja föräldraledighet till föräldrar som har barn med en funktionsnedsättning eller allvarlig eller kronisk sjukdom som kan leda till funktionsnedsättning. Medlemsstaterna uppmanas i detta avseende att förlänga möjligheten för dessa föräldrar att ta ut föräldraledighet utöver den lagstadgade ålder för barnet som anges i direktivet samt bevilja dem ytterligare mammaledighet, pappaledighet (där sådan förekommer) och föräldraledighet.

33.  Europaparlamentet anser att främjandet av en individualisering av rätten till ledighet, liksom pappornas roll i sina barns uppfostran genom att de tar ut ledighet, är avgörande för att uppnå såväl en jämställd möjlighet att förena arbetsliv och privatliv som sysselsättningsmålet för kvinnor och män enligt Europa 2020-strategin.

34.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram väl underbyggda och följdriktiga initiativ som gör det möjligt för föräldrar med barn eller med omsorgsbehövande anhöriga att uppnå bättre balans mellan arbetsliv och privatliv genom följande:

1)  Ett direktiv om pappaledighet med minst två veckors fullständigt betald ledighet.

2)  Ett direktiv om ledighet för omsorgsgivare, som kompletterar tillhandahållandet av professionell vård, gör det möjligt för arbetstagare att vårda omsorgsbehövande och erbjuder omsorgsgivaren adekvat ersättning och socialt skydd. Parlamentet efterlyser arbetstagarinitierad flexibilitet och tillräckliga stimulansåtgärder för att män ska ta ut ledighet för omsorgsgivare.

3)  Minimistandarder som gäller i alla medlemsstater och som tar upp de särskilda behoven hos adoptivföräldrar och adoptivbarn samt inför samma rättigheter som för biologiska föräldrar.

Parlamentet erkänner att vissa medlemsstater redan har vidtagit aktiva åtgärder när det gäller pappaledighet och ledighet för omsorgsgivare.

35.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att genom lagstiftning som reglerar arbetslivet och social trygghet införa ”omsorgspoäng” för både kvinnor och män som likvärdiga perioder för att bygga upp pensionsrättigheter, i syfte att skydda dem som gör ett avbrott i anställningen för att ge informell omsorg till en omsorgsbehövande eller en familjemedlem och erkänna värdet av dessa omsorgsgivares arbete för hela samhället. Medlemsstaterna uppmuntras att utbyta bästa metoder på detta område.

Omsorg om omsorgsbehövande

36.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att verkligen genomföra Barcelonamålen till 2020 och ansluta sig till 2014 års kvalitetskriterier för förskoleverksamhet och barnomsorg.

37.  Europaparlamentet påminner om att investeringar i sociala tjänster, medräknat infrastruktur, genererar betydande sysselsättningseffekter, men ger också betydande ytterligare inkomster för den offentliga sektorn i form av arbetsgivaravgifter och socialförsäkringsavgifter. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att investera i högkvalitativ förskoleverksamhet och barnomsorg samt omsorg om äldre och omsorgsbehövande. Medlemsstaterna uppmanas att säkerställa tillgänglighet och allmän åtkomst till överkomliga tjänster av denna typ, t.ex. genom att öka de offentliga utgifterna för vårdtjänster, inklusive strategier för självständigt boende, och utnyttja EU:s medel på ett bättre sätt. Parlamentet vill att översynen av den fleråriga budgetramen ska utnyttjas för ökade investeringar i sociala tjänster och infrastruktur, framför allt genom ESF, Eruf och Efsi. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att överväga att bevilja kostnadsfria omsorgstjänster för familjer utsatta för fattigdom och social utestängning. Parlamentet noterar också de oproportionerliga effekter som otillräckliga investeringar i offentliga omsorgsformer och omsorgstjänster får för ensamstående föräldrar, varav de allra flesta är kvinnor.

38.  Europaparlamentet understryker behovet av att uppmärksamma det arbete som utförs av människor som ägnar sin tid och kompetens åt omsorg om äldre och omsorgsbehövande personer.

39.  Europaparlamentet framhåller att omsorg om barn med funktionsnedsättning utgör en särskild utmaning för arbetande föräldrar, som bör erkännas av samhället och stödjas genom offentliga strategier och kollektivförhandlingar. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att vid tillhandahållandet av omsorg åt förskolebarn inte bara betona tillgången till utan även kvaliteten på denna omsorg, särskilt när det gäller barn från så kallade segregerade miljöer och barn med funktionsnedsättning.

40.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att undersöka möjligheten att stegvis anpassa skolans timplan till arbetstiden vid heltidsanställning, med hjälp av kostnadsfria fritidsaktiviteter både efter skoltid och under skolloven för att arbetande föräldrar ska uppnå en verklig balans mellan yrkesliv, familjeliv och privatliv, särskilt för kvinnorna, som ofta går ned i arbetstid för att ta hand om barnen.

41.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att stödja användningen av skattepolitiken som ett kraftfullt påtryckningsmedel som förbättrar balansen mellan arbetsliv och privatliv, och att främja sysselsättningen bland kvinnor genom att införa skattelättnader för omsorg av barn, äldre och andra omsorgsbehövande utgående från skatteincitament och skatteförmåner.

42.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att införa mål för omsorg om äldre, personer med funktionsnedsättning och andra omsorgsbehövande, i likhet med Barcelonamålen, med övervakningsredskap för att mäta kvalitet, tillgänglighet och kostnader. Parlamentet uppmanar Eurostat, Eurofound och EIGE (för dess jämställdhetsindex) att samla in relevanta uppgifter och genomföra studier till stöd för detta arbete.

43.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att stärka nätverket av specialiserade tjänster inom äldreomsorgen och särskilt att inrätta nätverk för hemtjänst. I detta avseende betonar parlamentet också behovet av en individuellt inriktad äldreomsorgspolitik och, om möjligt, att tonvikten läggs på de äldres egna preferenser när det gäller var omsorgen ges.

44.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att arbeta för att införa EU-kvalitetsnormer för alla vårdtjänster, medräknat deras tillgänglighet och åtkomst samt överkomliga priser, vilket skulle stödja medlemsstaterna att höja vårdstandarderna. Parlamentet påminner om befintliga ramverk, t.ex. den europeiska kvalitetsramen för långtidsvård, och konstaterar att inspiration bör hämtas från dem. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ta fram politiska strategier för att i förekommande fall möjliggöra och främja avinstitutionalisering av långtidsvård, med stöd av den samhällsbaserade omsorgen.

45.  Europaparlamentet påpekar att en viktig del av att uppnå tjänster av god kvalitet är att investera i arbetstagarna[35]. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter att främja anständiga arbetsförhållanden och sysselsättning av god kvalitet för vårdanställda, inklusive genom en anständig lön, erkännande av vårdanställdas status och utarbetande av högkvalitativa yrkesutbildningar för vårdanställda.

Sysselsättning med kvalitet

46.  Europaparlamentet påpekar att det finns ett stort antal fattiga arbetstagare i hela Europa, och att vissa människor måste arbeta mer och längre och till och med kombinera flera jobb för att få en anständig inkomst. Parlamentet framhåller vikten av att inrättandet av balans mellan arbetsliv och privatliv inte får genomföras genom att det införs otrygga arbetsvillkor och allt fler atypiska anställningsformer. Parlamentet påpekar att kvinnor är överrepresenterade i atypiska anställningsformer, vilket skapar social och ekonomisk osäkerhet. Parlamentet noterar att det finns en ihållande löneklyfta mellan bruttolön och lön i alla medlemsstater, som inte bara har att göra med de olika särdragen hos berörda parter utan också med de divergerande marknadsvillkoren. Parlamentet betonar att löner bör bygga på arbetsprestation och lokala levnadskostnader och inte uteslutande på kvantitativa standarder. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter att ta fram en lönepolitisk ram med effektiva åtgärder för att bekämpa lönediskriminering som säkerställer tillräckliga löner för samtliga arbetstagare, t.ex. genom att införa en nationell minimiinkomst som säkerställer värdiga levnadsförhållanden, i linje med nationell praxis. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att stödja kollektiva löneförhandlingar, som en viktig faktor för att utveckla en lönepolitik.

47.  Europaparlamentet understryker att balans mellan arbetsliv och privatliv måste utgå från arbetstagarnas rättigheter och trygghet på arbetsmarknaden, samt rätten till ledighet utan att den inskränks av ökade krav på mobilitet och flexibilitet. Parlamentet betonar att ökad flexibilitet kan resultera i att kvinnors nuvarande diskriminering på arbetsmarknaden i form av lägre löner och atypiska anställningsformer samt ett oproportionerligt ansvar för det obetalda hemarbetet förstärks om det inte föregås av ett tydligt jämställdhetsperspektiv.

48.  Europaparlamentet uppmanar Eurofound att fortsätta mäta sin verksamhet genom undersökningen om arbetsvillkor i Europa utgående från sitt eget begrepp om arbetskvalitet, som består av inkomst, framtidsutsikter, arbetstidskvalitet, användning av färdigheter och omdöme, social miljö, fysisk risk och arbetsintensitet. Vidare uppmanar parlamentet Eurofound att utveckla sin forskning om politiska åtgärder, arbetsmarknadsparternas avtal och företagspraxis som stöder arbetskvaliteten[36]. Parlamentet uppmanar Eurofound att fortsätta övervaka arbetstidsarrangemangen och analysera offentliga politiska åtgärder och arbetsmarknadsparternas avtal på detta område, inklusive bedöma hur dessa framförhandlas och stöder en balans mellan arbetsliv och privatliv. Parlamentet uppmanar Eurofound att undersöka hur arbetstidsarrangemangen hanteras i hushåll där båda föräldrarna yrkesarbetar och hur man stöder dessa hushåll på bästa sätt.

49.  Europaparlamentet betonar att balans mellan arbetsliv och privatliv måste utgå ifrån arbetstagarnas rättigheter och trygghet på arbetsmarknaden, samt rätten att ta ut ledighet utan att den inskränks av ökade krav på mobilitet och flexibilitet. Å andra sidan betonar parlamentet skillnaderna i den personliga situationen och familjesituationen för varje arbetstagare och anser därför att arbetstagarna bör ges möjlighet att utnyttja flexibla arbetsformer för att anpassa dessa till sina specifika situation under hela livet. Parlamentet anser att sådan arbetstagarinitierad flexibilitet kan främja högre sysselsättningsnivåer bland kvinnor. Parlamentet betonar att arbetstagare och arbetsgivare har ett gemensamt ansvar för att utforma och komma överens om de lämpligaste arrangemangen. Kommissionen uppmanas att kartlägga situationen i medlemsstaterna när det gäller rättigheten att begära flexibla arbetsarrangemang.

50.  Europaparlamentet stöder s.k. smart working (flexibelt och självständigt arbete) som en metod för att organisera arbetet genom en kombination av flexibilitet, självständighet och samarbete som inte nödvändigtvis förutsätter arbetstagarens närvaro på arbetsplatsen eller någon på förhand fastställd plats men som gör det möjligt för dem att hantera sin egen arbetstid, samtidigt som man dock ser till att de följer den maximala arbetstid per dag och per vecka som stadgas i lag och kollektivavtal. Därför understryker parlamentet möjligheterna med s.k. smart working för att balansera arbetsliv och familjeliv på ett bättre sätt, i synnerhet för föräldrar som återvänder till eller tar sig in på arbetsmarknaden efter mammaledighet eller föräldraledighet. Parlamentet motsätter sig dock en övergång från en kultur där man är närvarande till en kultur där man konstant är tillgänglig. Kommissionen, medlemsstaterna och arbetsmarknadsparterna uppmanas att när de utvecklar strategier för s.k. smart working se till att dessa inte utgör en extra börda för arbetstagaren utan snarare stärker en sund balans mellan arbetsliv och familjeliv samt ökar arbetstagarnas välbefinnande. Parlamentet betonar vikten av att fokusera på uppnåendet av arbetsresultat för att förhindra missbruk av dessa nya arbetsformer. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja tekniska möjligheter såsom digitala data, höghastighetsinternet samt audio- och videoteknik för smart (distans)arbete.

51.  Europaparlamentet framhåller att alternativa affärsmodeller såsom kooperativ och ömsesidiga företag har en mycket stor möjlighet att främja jämställdhet och en sund balans mellan arbetsliv och privatliv, i synnerhet inom den framväxande digitala smart working-miljön, mot bakgrund av att arbetstagarna i högre grad deltar i beslutsfattandet. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att undersöka kooperativens och de alternativa affärsmodellernas inverkan på jämställdheten och balansen mellan arbetsliv och privatliv, i synnerhet inom tekniksektorn, och utarbeta politiska lösningar för att främja och dela med sig av modeller för bästa praxis.

52.  Europaparlamentet är oroat över att ofrivilligt deltidsarbete blivit mer frekvent, i synnerhet bland kvinnor som har omsorgsansvar, vilket ökar deras risk för fattigdom bland förvärvsarbetande. Parlamentet betonar att när en arbetstagare väljer deltidsarbete ska kvaliteten på hans eller hennes anställningsförhållande säkerställas, precis som icke-diskriminering jämfört med heltidsarbetande anställda i linje med direktivet om deltidsarbete[37], och uppmanar kommissionen att göra en uppföljning av tillämpningen av detta direktiv. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att deltidsanställda, arbetstagare med oregelbundna anställningar och arbetstagare med avbrott i yrkeslivet eller med perioder med färre arbetstimmar har rätt till en skälig pension utan någon form av diskriminering.

53.  Europaparlamentet är oroat över missbruket i vissa medlemsstater av nolltidskontrakt, liksom över utnyttjandet av exploaterande kontrakt, ofrivilliga visstidskontrakt, oregelbundna, oförutsägbara och alltför långa arbetstider samt praktikplatser av låg kvalitet, vilka i längden gör det omöjligt att uppnå en sund balans mellan arbetsliv och privatliv. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna och arbetsmarknadsparterna att utan dröjsmål ta itu med problemet osäker anställning, som i synnerhet drabbar ungdomar och kvinnor.

54.  Europaparlamentet anser att en alltför lång och oregelbunden arbetsdag och otillräckliga viloperioder, otrygga anställningsförhållanden samt orimliga prestationskrav är centrala faktorer bakom ökande nivåer av stress, dålig fysisk och psykisk hälsa samt allt fler arbetsolyckor och arbetssjukdomar. Parlamentet påpekar att flextid och förutsägbara arbetstider har en positiv inverkan på balansen mellan arbetsliv och privatliv[38]. Medlemsstaterna och arbetsmarknadsparterna uppmanas att genom genomförandet av all relevant lagstiftning säkerställa arbetstider och en viloperiod per vecka. Parlamentet uppmanar kommissionen att följa upp genomförandet av arbetstidsdirektivet och överväga att inleda överträdelseförfaranden mot medlemsstater som inte efterlever det. Parlamentet rekommenderar i detta sammanhang aktiv övervakning vid förvärv och/eller försäljning av företag för att undanröja tendensen till ”rabatter” i anställningsavtalen i fråga om arbetstider och viloperioder.

55.  Europaparlamentet uppmanar vidare kommissionen och medlemsstaterna, arbetsmarknadens parter och de berörda aktörerna att inrikta sig på en innovativ organisation av arbetsplatsen och att balansera såväl kvinnors som mäns behov i arbetslivet och privatlivet, liksom företagens produktivitet/vinst. Parlamentet noterar att en positiv koppling mellan ökad sysselsättning för kvinnor, balans mellan arbetsliv och privatliv samt företagens konkurrenskraft med avseende på minskad frånvaro, produktionsgap, omsättning, dragningskraft på begåvningar, lojalitet, resursfördelning för utarbetande av sociala trygghetsplaner, ökad levnadsstandard och fritid, upprepade gånger har bevisats genom bästa praxis i Europa i ett antal storföretag och nätverk med små och medelstora företag.

56.  Europaparlamentet betonar att kvinnor och hbti-personer utsätts för särskilda könsbaserade hinder och stresskällor på arbetet, däribland trakasserier, utfrysning, diskriminering eller stereotypa könsmönster som negativt påverkar deras välbefinnande på arbetet och hotar deras mentala hälsa och deras förmåga att utvecklas karriärmässigt. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta ytterligare åtgärder för att ta itu med dessa ogynnsamma förhållanden genom att se till att den relevanta lagstiftningen mot diskriminering tillämpas korrekt, att genusmedvetna program för livslångt lärande genomförs, och att man samarbetar med fackföreningar och civilsamhällets organisationer.

57.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att utveckla och stärka de nationella organen för kontroll av arbetsrätten med hjälp av finansiella medel och mänskliga resurser som möjliggör en effektiv närvaro på det här området, samt föra en kamp mot otrygga arbetsförhållanden, oreglerat arbete samt diskriminering ifråga om anställningar och löner, i synnerhet utifrån ett jämställdhetsperspektiv.

58.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att fullt ut genomföra direktiv 2006/54/EG om lika möjligheter och likabehandling och kommissionen att se över direktivet samt att bland företag främja genomförandet av planer för jämställdhet, inklusive insatser för mindre segregering, utveckling av lönesystem och åtgärder för att stödja kvinnors karriärer. Parlamentet betonar vikten av den roll som spelas av likabehandlingsorgan när det gäller att hjälpa personer som har utsatts för diskriminering och motverka stereotypa könsmönster. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att genomföra rättsakter för att säkerställa principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män på arbetet.

59.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till rådet att skyndsamt anta förslaget till rådets direktiv om genomförande av principen om likabehandling av personer oavsett religion eller övertygelse, funktionsnedsättning, ålder eller sexuell läggning.

60.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att garantera social trygghet, socialt skydd och ersättning vid mamma-, föräldra-, pappa- eller sjukledighet för att möjliggöra en verklig balans mellan arbetsliv och privatliv.

Livskvalitet

61.  Europaparlamentet påpekar att ”livskvalitet” är ett bredare begrepp än ”levnadsförhållanden” och hänvisar till enskildas allmänna välbefinnande i ett samhälle och fastställer ett antal dimensioner i den mänskliga tillvaron som är av avgörande betydelse för ett välbalanserat mänskligt liv[39].

62.  Europaparlamentet understryker att ojämlikhet när det gäller fritid och ansvarsfördelning mellan kvinnor och män kan påverka hur kvinnors personliga utveckling gestaltar sig och hur de lär sig nya färdigheter och språk samt deltar i det sociala, politiska, kulturella och samhälleliga livet, och att i synnerhet kvinnors ekonomiska situation påverkas.

63.  Europaparlamentet understryker att alla former av diskriminering mot kvinnor, medräknat könssegregering, skillnader i lön och pension, stereotypa könsmönster och en hög nivå av stress för att kunna hantera arbetsliv och privatliv leder till att kvinnor ofta är fysiskt inaktiva och har en enorm påverkan på deras fysiska och mentala hälsa[40]. Parlamentet understryker vikten av att bekämpa stereotyper genom att främja och värna om jämlikhet mellan män och kvinnor från och med förskolan och under hela skoltiden. Medlemsstaterna och arbetsmarknadsparterna uppmanas att genomföra kampanjer för att sprida information och öka medvetenheten samt program som främjar jämlikhet mellan könen och bekämpar stereotyper.

64.  Europaparlamentet understryker vikten av livslångt lärande för arbetstagarnas personliga utveckling och för att de ska kunna anpassa sig till kontinuerligt föränderliga arbetsförhållanden. Parlamentet uppmuntrar kommissionen och medlemsstaterna att främja livslångt lärande. Parlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter att ta fram och genomföra strategier för utbildningsledighet samt arbetsplatsbaserad fortbildning och livslångt lärande, även i andra medlemsstater än den egna. Kommissionen, medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter uppmanas att möjliggöra inlärning på och utanför arbetsplatsen för alla arbetstagare, i synnerhet de som är missgynnade, med betoning på kvinnliga arbetstagare inom sektorer där kvinnor är strukturellt underrepresenterade.

65.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i samordning med kommissionen utbyta beprövade metoder när det gäller familjeförmåner, till exempel kostnadsfria kort för kollektivtrafiken, familjerabatter till kultur- och turistattraktioner samt rabatter på produkter och tjänster för skolgång eller utbildning.

66.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att bekämpa social och ekonomisk ojämlikhet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna dels att främja åtgärder för att införa system för tillräckliga inkomster i linje med nationell praxis och nationella traditioner som gör det möjligt för alla människor att leva ett värdigt liv, dels att stödja människors fullständiga deltagande i samhället och säkerställa deras oberoende under hela livscykeln.

67.  Europaparlamentet beklagar att många mor- och farföräldrar som är i en ålder då de borde njuta av lugnet och en välförtjänt pension ofta tyngs av ansvar för familjen eftersom de måste ta hand om sina barnbarn för att deras barn inte kan balansera yrkesliv och familjeliv utan deras hjälp.

68.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

• [1]  EGT L 348, 28.11.1992, s. 1.
• [2]  EUT C 70 E, 8.3.2012, s. 163.
• [3]  EGT L 68, 18.3.2010, s. 13.
• [4]  EGT L 353, 28.12.2013, s. 7.
• [5]  EGT L 180, 15.7.2010, s. 1.
• [6]  EGT L 303, 2.12.2000, s. 16.
• [7]  EGT L 299, 18.11.2003, s. 9.
• [8]  EGT L 14, 20.1.1998, s. 9.
• [9]  Antagna texter, P8_TA(2016)0059.
• [10]  Antagna texter, P8_TA(2015)0207.
• [11]  Antagna texter, P7_TA(2013)0375.
• [12]  Antagna texter, P7_TA(2013)0074.
• [13]  Antagna texter, P8_TA(2015)0050.
• [14]  Antagna texter, P8_TA(2015)0218.
• [15]  Antagna texter, P8_TA(2015)0351.
• [16]  Antagna texter, P8_TA(2016)0042.
• [17]  Antagna texter, P8_TA(2016)0226.
• [18]  EUT C 175, 15.6.2011, s. 8.
• [19]  3073:e mötet i rådet (sysselsättning och socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor) i Bryssel den 7 mars 2011.
• [20]  Eurostat 2015 Demography Report.
• [21]  Eurofound (2015): First findings: Sixth European Working Conditions Survey.
• [22]  http://appsso.eurostat.ec.europa.eu/nui/submitViewTableAction.do
• [23]  Eurofound (2013): Caring for children and dependants: Effect on carers of young workers.
• [24]  Eurofound (2015): First findings: Sixth European Working Conditions Survey.
• [25]  Uppgifter från Eurostat 2010, kommissionens rapport 2015 Equality between women and men in the European Union, SWD(2016)0054.
• [26]  Eurofound: European Quality of Life Survey 2012.
• [27]  Eurofound (2015), Early childhood care: working conditions, training and quality of services – A systematic review.
• [28]  Kommissionens lägesrapport av den 29 maj 2013 om Barcelonamålen Utveckling av barnomsorgen i Europa för en hållbar och inkluderande tillväxt (COM(2013)0322).
• [29]  Eurofound (2013) Caring for children and dependants: Effect on carers of young workers.
• [30]  Eurofound report Sustainable work over the life course: Concept paper (2015).
• [31]  Forskningsrapport från Cedefop: Training leave. Policies and practices in Europe, 2010.
• [32]  Kommissionens rekommendation av den 20 februari 2013 Bryta det sociala arvet – investera i barnens framtid (2013/112/EU).
• [33]  Europaparlamentets resolution av den 8 oktober 2015 om tillämpningen av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/54/EG av den 5 juli 2006 om genomförandet av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet P8_TA(2015)0351.
• [34]  Europaparlamentets resolution av den 12 maj 2016 om tillämpningen av rådets direktiv 2010/18/EU av den 8 mars 2010 om genomförandet av det ändrade ramavtalet om föräldraledighet, som ingåtts av BUSINESSEUROPE, UEAPME, ECPE och EFS, och om upphävande av direktiv 96/34/EG, P8_TA(2016)0226.
• [35]  Eurofound (2015), Early childhood care: working conditions, training and quality of services – A systematic review.
• [36]  Eurofounds rapporter Trends in job quality in Europe (2012) och Convergence and divergence of job quality in Europe 1995–2010 (2015).
• [37]  Rådets direktiv 97/81/EG av den 15 december 1997 om ramavtalet om deltidsarbete undertecknat av UNICE, CEEP och EFS.
• [38]  Eurofound: European Working Conditions Survey.
• [39]  Eurofound: Third European Quality of Life Survey.
• [40]  Studie från parlamentets generaldirektorat för EU-intern politik från mars 2016, Differences in Men’s and Women’s Work, Care and Leisure Time.

MOTIVERING

Under de senaste decennierna har man erkänt att det är en grundläggande rättighet att kunna förena arbetsliv, privatliv och familjeliv. Vissa initiativ har redan tagits på både EU-nivå och nationell nivå, men detta är fortfarande ett område där ytterligare framsteg krävs för att säkerställa att alla uppnår en tillfredsställande balans mellan arbetsliv och privatliv. Detta är något som inte bara förbättrar en människas eget välbefinnande utan också är till nytta för hela samhället, bland annat därför att människor som har en tillfredsställande balans mellan arbetsliv och privatliv är mer produktiva på jobbet. Detta innebär att arbetsmiljön måste omvandlas och att man måste överge tanken att (avlönat) arbete är det enda nyttiga och därmed värdefulla sättet för en person att använda sin tid. Det är också viktigt att man inlemmar ett livscykeltänkande i strategierna för balans mellan arbetsliv och privatliv, för att se till att alla får stöd under livets olika etapper och kan delta aktivt på arbetsmarknaden och i samhället som helhet.

Europaparlamentet har beslutat att utarbeta detta initiativbetänkande för att se till att debatten uppmärksammas i högre grad och för att uppmana kommissionen att rent allmänt intensifiera sitt arbete på området, men även mer specifikt som reaktion på färdplanen och den offentliga utfrågningen om en nystart för att förvärvsarbetande familjer ska kunna förena arbetsliv och privatliv (A new start to address the challenges of work-life balance faced by working families), som offentliggjordes 2015. Kommissionens initiativ syftar till att öka kvinnornas närvaro på arbetsmarknaden genom att man moderniserar EU:s nuvarande rättsliga och politiska ram och anpassar den till dagens arbetsmarknad, för att föräldrar som har barn och/eller andra anhöriga i beroendeställning bättre ska kunna förena familjeliv och arbetsliv, för att kvinnor och män ska kunna dela omsorgsansvaret på ett mer jämlikt sätt och för att jämställdheten ska stärkas på arbetsmarknaden.

Föredragandena, som välkomnar kommissionens initiativ, framhåller att ramen för balans mellan arbetsliv och privatliv uppenbart måste moderniseras på unionsnivå av många olika orsaker: samhället har genomgått demografiska förändringar som medfört ytterligare vårdbehov och nya arbetsformer, arbetslösheten är fortfarande högre än någonsin tidigare, mångfalden av olika slags familjerelationer och föräldraskap har tilltagit, föräldrarollen har fortfarande en slående negativ inverkan på kvinnors sysselsättning, och EU:s nuvarande ram är långt ifrån kapabel att hantera denna synnerligen viktiga aspekt av permanent brist på jämställdhet.

Trots att kvinnorna är allt mer välkvalificerade och till och med mer välutbildade än män[1], är de fortfarande underrepresenterade på arbetsmarknaden eller arbetar under sin egen kompetensnivå. Allmänt taget låga löner, en högre koncentration av deltidsarbete och mer omfattande karriäravbrott för att man vårdar andra (barn och/eller andra omsorgsbehövande anhöriga) ökar risken för fattigdom och social utestängning bland kvinnor samt medför en stor pensionsklyfta mellan kvinnor och män (40 procent). Utöver detta medför skillnaderna i sysselsättning mellan könen att fattigdomen generellt ökar bland barn och hushåll i sådana familjer där bara en av föräldrarna har ett jobb. Slutligen påverkar bristen på lösningar för att uppnå balans mellan arbetsliv och privatliv människors beslut att lämna arbetsmarknaden eller gå ned i arbetstid efter att ha fått barn och/eller när en omsorgsbehövande anhörig måste vårdas, liksom valet att få barn, och i så fall när och hur många, vilket fortsatt påverkar demografin i Europa på ett negativt sätt som vi inte har råd med. Sammanfattningsvis kostar skillnaderna i sysselsättning mellan könen EU omkring 370 miljarder euro per år, det vill säga 2,8 procent av unionens BNP[2].

Syftet med detta betänkande och generellt med politiken för balans mellan arbetsliv och privatliv är inte enbart att främja jämställdhet inom sysselsättning och andra områden av livet, utan också att ge barn möjlighet att uppnå hela sin potential genom att de tillhandahålls högkvalitativ förskoleverksamhet och barnomsorg, tillgång till fritids-, kultur- och idrottsaktiviteter samt tid tillsammans med föräldrarna. En lämplig politik för balans mellan arbetsliv och privatliv kommer också att bidra till högre livskvalitet och ökad säkerhet för andra omsorgsbehövande, särskilt äldre och personer med funktionsnedsättning eller kroniska sjukdomar.

Föredragandena är djupt oroade över att de nuvarande åtgärderna i medlemsstaterna inte alltid förbättrar situationen eller till och med försämrar den, vilket får negativa effekter på alla människors välbefinnande samt deras deltagande på arbetsmarknaden och produktivitet. Både i EU och nationellt behövs det starka insatser för att införa lagstiftningsåtgärder, bland annat olika typer av ledighet i kombination med åtgärder som inte avser lagstiftning, t.ex. upplysnings- och informationskampanjer, kontrollmekanismer och övervakning av situationen.

Föredragandena är övertygade om att det inte finns någon ”lösning som passar alla” när det gäller att uppnå balans mellan arbetsliv, privatliv och familjeliv. Det gäller att finna rätt balans för varje enskild person, för att den ska passa ens personliga och familjerelaterade behov.

Behov av insatser på EU-nivå för bättre balans mellan arbetsliv och privatliv

Det är hög tid att EU vidtar åtgärder för att främja en uppåtgående konvergens bland medlemsstaterna i syfte att uppnå balans mellan arbetsliv och privatliv. Detta är avgörande för att vi ska uppnå verklig jämställdhet, bekämpa fattigdom bland förvärvsarbetande, barn och kvinnor, dra bättre nytta av människors färdigheter och talanger samt vidta åtgärder för att hantera de demografiska utmaningarna i EU. Det finns såväl ett behov av att modernisera den befintliga unionslagstiftningen, åtgärda brister i eller avsaknad av lagstiftning på vissa områden som att stärka samordningen mellan medlemsstaterna för att säkerställa jämlika konkurrensvillkor vad avser kostnaderna av och fördelarna med strategierna för att förena arbetsliv och privatliv.

Tillräckliga ordningar med delad föräldraledighet. Bristen på betald ledighet för fäder jämfört med mödrar – eller otillräckliga incitament att utnyttja ledigheten – ökar ojämställdheten när arbetsansvaret och omsorgsansvaret i familjen ska fördelas mellan kvinnor och män, i stället för att råda bot på den. Eftersom kvinnorna är de som främst utnyttjar familjerelaterad ledighet försvagas deras ställning på arbetsmarknaden när det gäller anställbarhet, lön och karriärutveckling, samtidigt som männen inte får stöd eller motiveras att ta sig tid för familj och familjeomsorg. För att lösa detta uppmanas kommissionen i detta betänkande att vidta följande åtgärder:

-   Lägga fram ett förslag till översyn av direktivet om arbetstagare som är gravida (direktivet om mammaledighet) 92/85/EEG från 1992, vilket antogs inom ramen för EU:s behörighet i fråga om hälsa och säkerhet på arbetsplatsen. Det nuvarande direktivet föreskriver 14 veckors betald mammaledighet och skydd mot uppsägning. Översynen bör syfta till att förlänga den betalda mammaledigheten med olika slags betalningsmodeller för att särskilda behov och traditioner ska kunna tillgodoses i de olika medlemsstaterna.

-   Lägga fram ett direktiv om pappaledighet vilket ska säkerställa att män axlar sin andel av omsorgsansvaret samt föreskriva en minsta obligatorisk, icke-överförbar betald pappaledighet.

-  Lägga fram en rapport om genomförandet av direktiv 2010/18/EU om föräldraledighet.

-  Lägga fram ett förslag till direktiv om ledighet för omsorgsgivare som kompletterar en överkomlig professionell vård och gör det möjligt för arbetstagare att vårda omsorgsbehövande.

Under den gångna krisen har ekonomiska åtstramningar lett till brist på tillgängliga omsorgstjänster av hög kvalitet till ett överkomligt pris för barn, äldre anhöriga samt familjemedlemmar med funktionsnedsättning eller sjukdomar. Detta medför ett tryck på enskilda, särskilt kvinnor, för att de ska gå ned i arbetstid, välja deltidsarbete eller avbryta sin karriär. I sista hand lägger det hinder i vägen för deras närvaro på arbetsmarknaden och deras yrkesmässiga och personliga utveckling. Det är således nödvändigt att ändra stereotypierna om mäns och kvinnors roller och gå över till ett samhälle där kvinnor och män har lika lön och delar omsorgsansvaret på ett jämlikt sätt.

Krisen har dessutom medfört att antalet fattiga arbetstagare ökat i hela Europa, där människor måste arbeta mer och längre och till och med kombinera flera jobb för att få en anständig inkomst. Konsekvenserna för kvinnor har varit ännu mer omfattande, eftersom kvinnor allmänt taget redan nu tjänar mindre än män för samma arbete. Av dessa orsaker är det viktigt att vidta åtgärder som säkerställer tillräckliga löner för samtliga arbetstagare och att utjämna löneskillnaderna mellan män och kvinnor.

Att förstå arbetsformernas betydelse och främja beprövade metoder. Olika arbetsformer som distansarbete, flextid och deltidsarbete får aldrig vara en plikt utan ständigt kvarstå som ett alternativ för den berörda arbetstagaren, så att de inte medför en extra börda för den personliga situationen respektive familjesituationen för både kvinnor och män.

Arbetsmarknadsvillkor som gynnar balans mellan arbetsliv och privatliv samt livskvalitet kan endast uppnås om människor har tillräckligt med tid utanför arbetet för personlig utveckling, t.ex. genom utbildning, och tillräckligt med fritid. Kommissionen bör därför skärpa sina åtgärder mot medlemsstater som inte har genomfört arbetstidsdirektivet helt och fullt. Dessutom uppmanas medlemsstaterna att gå in för att stödja utbildningsledighet och pauser i karriären.

• [1]  2014 hade 42,3 procent av kvinnorna (på mellan 30 och 34 år) en tertiär utbildning eller högre, jämfört med 33,6 procent av männen.
• [2]  I Eurofounds kommande publikation The Gender Employment Gap – Challenges and Solutions uppskattas de offentliga finansieringskostnaderna (inkomstöverföringar/förmåner) samt inkomstförlusterna (t.ex. förlust av inkomster, skatteintäkter och socialförsäkringsbidrag) till följd av skillnaderna i sysselsättning mellan könen.

RESERVATION

om inrättande av gynnsamma arbetsmarknadsvillkor för balans mellan arbetsliv och privatliv

(2016/2017(INI))

Utskottet för sysselsättning och sociala frågor och

utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män

Föredragande: Vilija Blinkevičiūtė, Tatjana Ždanoka

Reservation ingiven för EFDD av Beatrix von Storch

EU betraktar i första hand en kvinna som arbetstagare. Enligt Agenda 2020 bör 75 procent av dem integreras på den formella arbetsmarknaden. Valfrihet önskar man uttryckligen inte. Samma kvinna (i fertil ålder) räknas som mamma när det gäller att åtgärda den demografiska krisen. Två oförenliga politiska strategier konkurrerar alltså om en och samma målgrupp. Det är familjen som förlorar. EU:s fördrag erkänner nämligen endast arbetstagare men däremot inte pappor och mammor. Trots det vill EU bestämma över familjelivet och styra värderingarna och normerna inom familjen. Detta förfarande erbjuder en grundval för att legitimt omskola människan så att hon helt och fullt ska stå till arbetsmarknadens förfogande. Det handlar inte alls om familj och föräldraskap utan om att alla kvinnor ska vara lämpliga för arbetsmarknaden. EU definierar föräldraskap som ett av de största hindren för (heltids)arbete. Detta är något som redan anges i Kommunismens ABCD från 1920, paragraf 79, Uppfostran före skolåldern: "Samhällelig uppfostran ger det socialistiska samhället möjlighet att uppfostra den kommande generationen med minsta förbrukning av krafter och medel. ... Den medför oerhört stora ekonomiska fördelar. ... miljoner mödrar kommer med realiserandet av den samhälleliga uppfostran att bli fria för produktionen. De kommer att bli befriade från det själsdödande hushållet och den oändliga mängd struntgöra, som är förbundet med barnets uppfostran hemma." Detta motsätter jag mig.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGENI DET ANSVARIGA UTSKOTTET

Antagande	12.7.2016
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	50 4 9
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Laura Agea, Daniela Aiuto, Maria Arena, Guillaume Balas, Beatriz Becerra Basterrechea, Malin Björk, Vilija Blinkevičiūtė, Ole Christensen, Anna Maria Corazza Bildt, Martina Dlabajová, Lampros Fountoulis, Iratxe García Pérez, Elena Gentile, Anna Hedh, Czesław Hoc, Danuta Jazłowiecka, Teresa Jiménez-Becerril Barrio, Agnes Jongerius, Jan Keller, Elisabeth Köstinger, Agnieszka Kozłowska-Rajewicz, Jean Lambert, Jérôme Lavrilleux, Javi López, Morten Løkkegaard, Elisabeth Morin-Chartier, Jens Nilsson, Maria Noichl, Emilian Pavel, Marijana Petir, Pina Picierno, Marek Plura, Terry Reintke, Sofia Ribeiro, Claude Rolin, Anne Sander, Jordi Sebastià, Michaela Šojdrová, Jutta Steinruck, Yana Toom, Marita Ulvskog, Ernest Urtasun, Ángela Vallina, Beatrix von Storch, Elissavet Vozemberg-Vrionidi, Renate Weber, Tatjana Ždanoka, Jana Žitňanská
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Georges Bach, Rosa D’Amato, Ildikó Gáll-Pelcz, Arne Gericke, Ingeborg Gräßle, Krzysztof Hetman, Kostadinka Kuneva, Constance Le Grip, Marc Tarabella, Monika Vana, Julie Ward, Gabriele Zimmer
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)	Afzal Khan, Jude Kirton-Darling, Sławomir Kłosowski

SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROPI DET ANSVARIGA UTSKOTTET

50	+
EPP	Georges Bach, Ingeborg Gräßle, Ildikó Gáll-Pelcz, Krzysztof Hetman, Danuta Jazłowiecka, Teresa Jiménez-Becerril Barrio, Agnieszka Kozłowska-Rajewicz, Jérôme Lavrilleux, Constance Le Grip, Elisabeth Morin-Chartier, Marek Plura, Sofia Ribeiro, Claude Rolin, Anne Sander, Elissavet Vozemberg-Vrionidi
S&D	Maria Arena, Guillaume Balas, Vilija Blinkevičiūtė, Ole Christensen, Iratxe García Pérez, Elena Gentile, Anna Hedh, Agnes Jongerius, Jan Keller, Afzal Khan, Jude Kirton-Darling, Javi López, Jens Nilsson, Maria Noichl, Emilian Pavel, Pina Picierno, Jutta Steinruck, Marc Tarabella, Marita Ulvskog, Julie Ward
ALDE	Beatriz Becerra Basterrechea, Yana Toom, Renate Weber
GUE/NGL	Malin Björk, Kostadinka Kuneva, Gabriele Zimmer
VERTS/ALE	Jean Lambert, Terry Reintke, Jordi Sebastià, Ernest Urtasun, Monika Vana, Tatjana Ždanoka

4	-
EPP	Anna Maria Corazza Bildt
ALDE	Morten Løkkegaard
EFDD-gruppen	Beatrix von Storch
NI	Lampros Fountoulis

9	0
EPP	Elisabeth Köstinger, Marijana Petir, Michaela Šojdrová
ECR	Arne Gericke, Czesław Hoc, Sławomir Kłosowski, Jana Žitňanská
ALDE	Martina Dlabajová
GUE/NGL	Ángela Vallina

Teckenförklaring:

+  :  Ja-röster

-  :  Nej-röster

0  :  Nedlagda röster