Förfarande : 2016/2140(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A8-0080/2017

Ingivna texter :

A8-0080/2017

Debatter :

PV 26/04/2017 - 21
CRE 26/04/2017 - 21

Omröstningar :

PV 27/04/2017 - 5.65

Antagna texter :

P8_TA(2017)0196

BETÄNKANDE     
PDF 498kWORD 85k
28 mars 2017
PE 595.670v02-00 A8-0080/2017

om EU:s flaggskeppsinitiativ för klädsektorn

(2016/2140(INI))

Utskottet för utveckling

Föredragande: Lola Sánchez Caldentey

ÄNDRINGSFÖRSLAG
FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION
 MOTIVERING
 YTTRANDE från utskottet för internationell handel
 YTTRANDE från utskottet för sysselsättning och sociala frågor
 INFORMATION OM ANTAGANDET I DET ANSVARIGA UTSKOTTET
 SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROPI DET ANSVARIGA UTSKOTTET

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om EU:s flaggskeppsinitiativ för klädsektorn

(2016/2140(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artiklarna 2, 3, 6 och 21 i fördraget om Europeiska unionen,

–  med beaktande av artiklarna 153, 191, 207, 208 och 218 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artiklarna 12, 21, 28, 29, 31 och 32 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter,

–  med beaktande av FN:s konvention om barnets rättigheter(1) och den allmänna kommentaren nr 16 av FN:s kommitté för barnets rättigheter,

–  med beaktande av Internationella arbetsorganisationens (ILO) grundläggande konventioner om barnarbete, tvångsarbete, diskriminering och föreningsfrihet och rätten till kollektiva förhandlingar,

–  med beaktande av FN:s vägledande principer om företag och mänskliga rättigheter(2),

–  med beaktande av resolution 26/9(3) från FN:s råd för mänskliga rättigheter, där man beslutade att upprätta en förutsättningslös mellanstatlig arbetsgrupp om transnationella bolag och andra affärsrörelser med avseende på mänskliga rättigheter, vars mandat ska vara att utarbeta ett internationellt juridiskt bindande instrument för att i internationell människorätt reglera transnationella bolags och andra affärsrörelsers verksamhet,

–  med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution 70/1 av den 25 september 2015, Att förändra vår värld: Agenda 2030 för hållbar utveckling(4),

–  med beaktande av programmen som finansieras genom FN:s förvaltningsfond för att sätta stopp för våld mot kvinnor och inriktar sig på att ta itu med trakasserier och våld mot kvinnor inom klädindustrin(5),

–  med beaktande av Unctads investeringspolitiska ram för hållbar utveckling (2015)(6),

–  med beaktande av OECD:s riktlinjer för multinationella företag(7),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/95/EU av den 22 oktober 2014 om ändring av direktiv 2013/34/EU vad gäller vissa stora företags och koncerners tillhandahållande av icke-finansiell information och upplysningar om mångfaldspolicy(8),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 14 oktober 2015 Handel för alla – Mot en mer ansvarsfull handels- och investeringspolitik (COM(2015)0497)(9),

–  med beaktande av kommissionens dokument från 2015 Guidelines on the analysis of human rights impacts in impact assessments for trade-related policy initiatives(10),

–  med beaktande av sin resolution av den 25 november 2010 om företagens sociala ansvar och miljöansvar vid internationella handelsavtal(11),

–  med beaktande av sin resolution av den 29 april 2015 om den andra årsdagen av Rana Plaza-byggnadens kollaps och läget för överenskommelsen om godtagbarhet i Bangladesh (Bangladesh Sustainability Compact)(12),

–  med beaktande av Europaparlamentets resolution av den 14 april 2016 om den privata sektorn och utveckling(13),

–  med beaktande av sin resolution av den 5 juli 2016 om genomförande av parlamentets rekommendationer från 2010 om sociala och miljömässiga normer, mänskliga rättigheter och företagens ansvar(14),

–  med beaktande av sin resolution av den 13 september 2016 om genomförande av det tematiska målet ”att öka konkurrenskraften hos SMF” (artikel 9.3 i förordningen om gemensamma bestämmelser)(15),

–  med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2016 om företagens ansvar för allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna i tredjeländer(16),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 december 2016 om årsrapporten om mänskliga rättigheter och demokrati i världen 2014 och Europeiska unionens politik på området 2015(17),

–  med beaktande av studien om klausulerna om mänskliga rättigheter och demokrati i Europeiska unionens internationella avtal som offentliggjordes 2015 av utredningsavdelningen vid Europaparlamentets generaldirektorat för EU-extern politik(18),

–  med beaktande av studien The EU’s Trade Policy: from gender-blind to gender-sensitive? som utarbetats av utredningsavdelningen vid Europaparlamentets generaldirektorat för EU-extern politik(19),

–  med beaktande av sin resolution som inte avser lagstiftning av den 14 december 2016 om förslaget till rådets beslut om ingående av ett protokoll till avtalet om partnerskap och samarbete som upprättar ett partnerskap mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Uzbekistan, å andra sidan, vilket utvidgar bestämmelserna i partnerskaps- och samarbetsavtalet till att omfatta bilateral handel med textilprodukter, med hänsyn till att det bilaterala avtalet om handel med textilprodukter löper ut(20),

–  med beaktande av överenskommelsen om godtagbarhet för den kontinuerliga förbättringen av arbetstagares rättigheter och fabrikssäkerhet inom industrin för konfektionsvaror och stickade klädesplagg i Bangladesh,

–  med beaktande av ILO-programmet för att förbättra arbetsförhållandena i konfektionsindustrin i Bangladesh(21),

–  med beaktande av avtalet om brand- och byggnadssäkerhet i Bangladesh från 2013,

–  med beaktande av det samarbetsavtal som undertecknades den 25 april 2016 mellan Inditex ordförande, Pablo Isla, och generalsekreteraren för IndustriALL Global Union, Jyrki Raina, om ansvarsfull förvaltning av leveranskedjan i klädsektorn,

–  med beaktande av högnivåkonferensen om ansvarsfull förvaltning av leveranskedjan inom klädsektorn, som hölls i Bryssel den 25 april 2016,

–  med beaktande av EU:s allmänna preferenssystem (GSP+)(22),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG(23),

–  med beaktande av nollvisionsfonden som inrättades av G7 år 2015 i samarbete med ILO för att främja hälsa och säkerhet på arbetsplatsen i produktionsländer,

–  med beaktande av det tyska partnerskapet för hållbara textilprodukter(24) och det nederländska avtalet om hållbara textilprodukter och kläder(25),

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utveckling och yttrandena från utskottet för internationell handel och utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A8-0080/2017), och av följande skäl:

A.  Ekonomisk utveckling bör gå hand i hand med social rättvisa och god förvaltning. De globala värdekedjornas komplexitet och splittring kräver en kompletterande politik för att få till stånd en kontinuerlig förbättring för att göra de globala värdekedjorna och produktionskedjorna hållbara och för att skapa mervärde i leveranskedjorna. Samtidigt behövs utredningar om den inverkan som organisatoriska strukturer i sektorn, samordningssystemet och nätverksdeltagares förhandlingsstyrka har på dessa processers utveckling. Det behövs kompletterande åtgärder för att motverka dessa kedjors potentiella negativa påverkan. Offer för människorättskränkningar bör garanteras tillgång till effektiva rättsmedel.

B.  60 miljoner människor världen över arbetar i textil- och klädsektorn, som särskilt i utvecklingsländer står för många arbetstillfällen.

C.  Textilproducenter i utvecklingsländerna utsätts konstant för den internationella parti- och detaljhandelns aggressiva inköpsmetoder, vilket också beror på en mycket hård global konkurrens.

D.  Offren i de tre olyckor som skördat flest dödsoffer inom klädindustrin (Rana Plaza, Tazreen och Ali Enterprises) har fått eller genomgår ett förfarande för att få ersättning för utebliven inkomst. Detta är i linje med ILO:s konvention 121 och är resultatet av ett nytt samarbete mellan varumärken, fackföreningar, civilsamhället, regeringar och ILO. Med tanke på de utbredda kränkningarna av de grundläggande mänskliga rättigheterna är faktisk gottgörelse sällsynt.

E.  De offer för människorättskränkningar där europeiska företag är inblandade stöter på ett flertal hinder i tillgången till rättsmedel, däribland förfarandemässiga hinder i form av tillåtlighet och utlämnande av bevis, rättegångskostnader som ofta är oöverkomliga, frånvaron av tydliga ansvarsnormer för företag vid inblandning i människorättskränkningar samt oklarhet om tillämpningen av EU-lagstiftningen om internationell privaträtt i gränsöverskridande civila rättstvister.

F.  Enligt artikel 207 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) ska EU:s handelspolitik bygga på EU:s externa politik och mål, dvs. de som anges i artikel 208 i EUF-fördraget om utvecklingssamarbete. Enligt artikel 21 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) ska EU:s yttre åtgärder utgå från principerna om demokrati, rättsstaten, de mänskliga rättigheternas och grundläggande friheternas universalitet och odelbarhet, respekt för människors värde, principerna om jämlikhet och solidaritet samt efterlevnad av FN:s stadga och av folkrätten.

G.  EU är världens näst största exportör av textilprodukter och kläder efter Kina tack vare de cirka 174 000 textil- och klädföretagen, av vilka 99 procent är små- och medelstora företag, som sysselsätter 1,7 miljoner människor. Dessutom är mer än en tredjedel (34,3 procent, vilket motsvarar ett totalt värde på 42,29 miljarder euro) av de kläder, som är avsedda för användning i Europa, tillverkade av företag i EU.

H.  ILO:s förklaring om grundläggande principer och rättigheter i arbetslivet ålägger medlemsstaterna att respektera och främja fyra kategorier av principer och rättigheter, oavsett om de har ratificerat konventionerna i fråga, dvs. föreningsfriheten och det faktiska erkännandet av rätten till kollektivförhandlingar, avskaffande av diskriminering i fråga om anställning och yrkesutövning, avskaffandet av alla former av tvångsarbete och avskaffandet av barnarbete

I.  Kollektiva avtalsförhandlingar är ett sätt att säkerställa att löner och ökad produktivitet går hand i hand, men användningen av atypiska anställningsformer i den globala leveranskedjan, däribland underleveranser och informellt arbete, har försvagat kollektivavtalen. Många arbetstagare i klädindustrin får inte en lön som det går att leva på.

J.  Många medlemsstater, bland annat Tyskland, Nederländerna, Danmark och Frankrike har utarbetat nationella program.

K.  Projektet för att uppnå långsiktigt värde för företag och investerare, som genomförs inom ramen för FN:s principer för ansvarsfulla investeringar och FN:s Global Compact-initiativ, visar att ekonomin är förenlig med och ömsesidigt stärker principerna om social rättvisa, miljöhållbarhet och respekt för mänskliga rättigheter.

L.  FN:s vägledande principer om företag och mänskliga rättigheter gäller för samtliga stater och alla företags verksamhet, både transnationella och andra, oavsett deras storlek, läge, ägandeförhållanden och struktur.

M.  EU är en ledande aktör som investerare, köpare, återförsäljare och konsument i klädindustrin och klädhandeln, och är därför den aktör som är bäst lämpad att sammanställa ett flertal globala initiativ för att väsentligt förbättra de omänskliga förhållandena för tiotals miljoner arbetstagare inom denna sektor och skapa lika villkor för alla berörda aktörer.

N.  En ansvarsfull förvaltning av de globala värdekedjorna är särskilt viktig ur ett utvecklingsperspektiv, eftersom mycket allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter och arbetstagarrättigheter och även miljöföroreningar ofta sker i producentländerna, som ofta har stora problem när det gäller hållbar utveckling och tillväxt, vilket påverkar de mest utsatta.

O.  De goda resultaten inom klädexporten, särskilt i Kina, Vietnam, Bangladesh och Kambodja, kommer sannolikt att fortsätta.

P.  De flesta människorättskränkningar i klädsektorn gäller olika aspekter av arbetstagares rättigheter, såsom att arbetstagare nekas sin grundläggande rättighet att ansluta sig till eller bilda en fackförening som de själva valt samt att förhandla kollektivt i god tro, vilket gör det svårt att garantera arbetstagarna deras grundläggande rättigheter på arbetsplatsen. Detta har lett till omfattande kränkningar av arbetstagarnas rättigheter, bland annat svältlöner, innehållna löner, tvångsarbete och barnarbete, godtyckliga uppsägningar, osäkra arbetsplatser och ohälsosamma arbetsförhållanden, våld mot kvinnor, fysiska och sexuella trakasserier och otrygga arbeten och anställningsvillkor. Trots de utbredda kränkningarna av de mänskliga rättigheterna är åtgärder för att avhjälpa situationen generellt sett sällsynta. Dessa brister avseende anständigt arbete är särskilt akuta inom de industriella frizonerna för bearbetning på export som är kopplade till globala leveranskedjor, vilka ofta kännetecknas av undantag från arbetsrätt och skatter samt restriktioner för fackföreningsverksamhet och kollektiva förhandlingar.

Q.  Frivilliga initiativ som tagits under ledning av den privata sektorn under de senaste tjugo åren, t.ex. uppförandekoder, märkningar, självutvärdering och social revision, har erbjudit viktiga ramar för samarbete i frågor såsom arbetsmiljö, men har inte visat sig vara tillräckligt effektiva när det gäller en verklig förbättring av arbetstagarnas rättigheter, särskilt när det gäller mänskliga rättigheter och jämställdhet, att öka arbetstagarnas rättigheter, stärka konsumenternas medvetenhet samt i fråga om miljönormer och säkerhet och hållbarhet i leveranskedjan inom klädsektorn.

R.  Initiativ med flera aktörer som det tyska partnerskapet för hållbara textilprodukter eller den nederländska överenskommelsen om hållbara kläder och textilprodukter enar berörda parter som industri, fackföreningar, regering och icke-statliga organisationer kring samma bord. Standarderna som fastställts inom ramarna för initiativen omfattar även miljöfrågor. Dessa initiativ har ännu inte nått genomförandefasen, och därför har inga konkreta resultat ännu nåtts. Denna typ av nationella initiativ är nödvändiga eftersom det inte finns något lagstiftningsinitiativ på EU-nivå. Majoriteten av medlemsstaterna har inte infört sådana initiativ.

S.  Företagens ansträngningar att främja efterlevnaden av bestämmelser på arbetsplatsen kan stödja, men inte ersätta, ändamålsenligheten och effektiviteten i offentliga förvaltningssystem, dvs. varje stats skyldighet att främja efterlevnaden av bestämmelser och att tillämpa nationell arbetslagstiftning och nationella arbetsföreskrifter, däribland arbetsmarknadsförvaltnings- och arbetsmiljöinspektionsfunktioner, tvistlösningsförfarande och lagföring av personer som bryter mot lagarna samt att ratificera och genomföra internationella arbetsstandarder.

T.  Trenden inom klädindustrin går fortfarande mot snabba modeväxlingar, och detta innebär ett enormt hot och en oerhörd stress för arbetstagare inom klädindustrin i produktionsländerna.

U.  Det tyska ministeriet för utvecklingssamarbete har fastställt som mål att 50 procent av Tysklands import av textilprodukter ska uppfylla de ekologiska och sociala kriterierna senast 2020.

V.  För att förbättra styrningen av de globala leveranskedjorna måste de olika instrument och initiativ som ingår i sådana politikområden som handel och investeringar, stöd från den privata sektorn och utvecklingssamarbete utnyttjas för att bidra till de globala leveranskedjornas hållbarhet och en ansvarsfull hantering av dem som en del av genomförandet av Agenda 2030 för hållbar utveckling, i vilken handelspolitikens avgörande betydelse för genomförandet av målen i agendan erkänns genom att politikområden såsom ursprungsregler, råvarumarknader, arbetstagarrättigheter och jämställdhet behandlas.

W.  De egenskaper som är specifika för klädsektorns värdekedjor, såsom geografiskt utspridda stadier i produktionsprocessen, olika typer av arbetstagare inom klädindustrin, inköpspolicy, låga priser, stora volymer, korta ledtider, användande av underleverantörer samt kortsiktiga relationer mellan köpare och leverantör, bidrar till att ett företags leveranskedja blir mindre synligt, mindre spårbart och mindre transparent och till att risken för människo- och arbetstagarrättsbrott, miljöskador och brister i djurens välbefinnande ökar redan i ett tidigt skede av råvaruproduktionen. Transparens och spårbarhet är förutsättningar för ett företags ansvarsskyldighet och för ansvarsfull konsumtion. Konsumenten har rätt att veta var ett klädesplagg har tillverkats liksom under vilka sociala och miljömässiga förhållanden. Att ge konsumenterna rätt till tillförlitlig, öppen och relevant information om produktionens hållbarhet kommer att bidra till varaktiga förändringar när det gäller spårbarheten och insynen i leveranskedjan i sektorn för färdigsydda kläder.

X.  Kvinnors rättigheter är en grundläggande del av de mänskliga rättigheterna och jämställdheten mellan kvinnor och män ingår i kapitlen om handel och hållbar utveckling i handelsavtal. De specifika följderna av handels- och investeringsavtalen påverkar kvinnor och män på olika sätt på grund av den strukturella ojämställdheten mellan könen. För att främja jämställdheten och kvinnornas rättigheter bör alla handelsavtal därför innefatta ett jämställdhetsperspektiv.

Y.  Kvinnor som arbetar inom klädsektorn i utvecklingsländer bidrar i hög grad till hushållens inkomster och till att minska fattigdomen.

Z.  Barnets rättigheter är en väsentlig del av de mänskliga rättigheterna och avskaffandet av barnarbete bör vara en prioritet även i fortsättningen. Barnarbete kräver särskilda bestämmelser som tar hänsyn till ålder, arbetstid och typ av arbete.

AA.  I december 2016 greps ett flertal fackligt aktiva i Bangladesh, vilket resulterade i en demonstration för löner som går att leva på och bättre arbetsförhållanden. Flera hundratals klädarbetare avskedades efter demonstrationerna. Föreningsfriheten respekteras fortfarande inte i produktionsländerna.

AB.  Uppskattningsvis 70–80 procent(26) av de anställda i sektorn för färdigsydda kläder i produktionsländerna är lågkvalificerade kvinnor som ofta är minderåriga. Låga löner i kombination med låg eller ingen social trygghet alls gör dessa kvinnor och barn särskilt utsatta för exploatering. Det råder stor brist på jämställdhetsperspektiv och särskilda åtgärder för att öka kvinnors egenmakt i de pågående hållbarhetsinitiativen.

AC.  Den privata sektorn spelar en avgörande roll i främjandet av hållbar ekonomisk tillväxt för alla i utvecklingsländerna. Ekonomin i en del av utvecklingsländerna är beroende av klädindustrin. Klädindustrins expansion har inneburit att många arbetare har gått från den informella ekonomin till den formella sektorn.

AD.  Klädsektorn är den sektor där det pågår flest hållbarhetsinitiativ. Några av de befintliga initiativen har bidragit till att förbättra situationen i klädsektorn, och det är därför nödvändigt att fortsätta med åtgärder på europeisk nivå.

AE.  Handelsavtal utgör ett viktigt verktyg när det gäller att främja anständigt arbete i globala leveranskedjor i kombination med social dialog och övervakning på företagsnivå.

AF.  I oktober 2015 tillkännagav kommissionen sin nya handelsstrategi Handel för alla, i vilken den anger målet att använda handelsavtal och preferensprogram som verktyg för att främja hållbar utveckling, mänskliga rättigheter, rättvis och etisk handel samt förbättra leveranskedjornas ansvar runt om i världen som en metod för att stärka hållbar utveckling, mänskliga rättigheter, kampen mot korruption och goda styrelseformer i tredjeländer.

1.   Europaparlamentet gläder sig över att främjandet av anständiga anställningsförhållanden i hela de globala leveranskedjorna har uppmärksammats mer efter fabrikskollapsen på Rana Plaza, att det har gjorts ett utkast till en fransk lag om obligatorisk tillbörlig aktsamhet, att Förenade kungariket har antagit en lag som förbjuder slaveri, att Nederländerna har tagit initiativet till det nederländska avtalet om hållbara textilier och kläder, att Tyskland har tagit initiativet till det tyska partnerskapet för hållbara textilier samt att ordförande Juncker vid G7-toppmötet uttalade sig till förmån för ”akuta åtgärder” för att förbättra ansvarsskyldigheten i globala leveranskedjor, där man tar större hänsyn till främjande av hållbarhet, transparens och spårbarhet för värde- och produktionskedjorna. Parlamentet konstaterar att kommissionen påtagit sig att verka för ansvarsfull förvaltning av leveranskedjor, däribland i klädsektorn, i enlighet med vad som anges i meddelandet Handel för alla. Parlamentet välkomnar det gröna-kortinitiativ enligt vilket åtta medlemsstater kräver att EU-baserade företag ska vara skyldiga att visa aktsamhet mot enskilda individer och grupper vars mänskliga rättigheter och närmiljö påverkas av dessa företags verksamhet. Parlamentet välkomnar Higg-indexets helhetsperspektiv vid mätningen av företagens miljömässiga, sociala och arbetsrättsliga påverkan. Parlamentet betonar vikten av att fortsätta förbättringarna av Higg-indexet och att göra det mer transparent.

2.  Europaparlamentet välkomnar samarbetsavtalet mellan Inditex och IndustriALL Global Union, som tillsammans representerar 50 miljoner arbetare i 140 länder, om att förbättra hanteringen av leveranskedjan i klädsektorn. Parlamentet betonar att klädsektorns framtid kommer att vara beroende av en förbättrad hållbar produktivitet och spårbarhet för att effektivt identifiera de processer som äger rum i hela värdekedjan, vilket kommer att göra det möjligt att fastställa och genomföra förbättringar.

3.  Europaparlamentet välkomnar strategin det rättsligt bindande avtalet i Bangladesh om brand- och byggnadssäkerhet och överenskommelsen om godtagbarhet i Bangladesh, som lanserades av kommissionen tillsammans med Bangladesh och ILO efter Rana Plaza-katastrofen 2013, då den innehåller bestämmelser för fackföreningar och avhjälpande åtgärder för inspekterade fabriker, och begär att tidsfristen ska förlängas. Parlamentet betonar vikten av att fortsätta att övervaka överenskommelsens mål för att förbättra arbetstagarnas rättigheter, liksom behovet av en mer ansvarsfull hantering av leveranskedjorna på global nivå. Parlamentet ber kommissionen genomföra en noggrann bedömning av överenskommelsen, och redogöra för alla framsteg eller bristen på dem, med eventuella modifieringar i handelsordningen vid behov, särskilt med tanke på rapporterna från ILO:s övervakningsmekanismer. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta med denna typ av program och åtgärder med andra klädproducerande EU:s handelspartner såsom Sri Lanka, Indien eller Pakistan.

4.  Europaparlamentet stöder kommissionens undersökning av möjligheterna till ett EU-övergripande initiativ för klädsektorn. Parlamentet konstaterar dessutom att den rådande ökningen av befintliga initiativ kan leda till en oförutsägbar miljö för företagen. Parlamentet anser att förslaget bör ta upp frågor om mänskliga rättigheter, främja hållbarhet, spårbarhet och insyn i värdekedjorna, öka medvetenheten hos konsumenterna samt fokusera på arbetstagares rättigheter och särskilt jämställdheten mellan kvinnor och män. Parlamentet anser att konsumenterna i EU har rätt att bli informerade om huruvida klädindustrins produkter är hållbart producerade och med respekt för de mänskliga rättigheterna och miljön. Parlamentet anser i detta sammanhang att EU:s lagstiftningsmässiga insatser och initiativ bör synliggöras i slutprodukten.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att gå längre än endast lägga fram ett arbetsdokument och presentera ett lagstiftningsförslag om bindande krav på tillbörlig aktsamhet för leveranskedjor i klädsektorn. Parlamentet betonar att detta lagstiftningsförslag måste anpassas till OECD:s nya riktlinjer om tillbörlig aktsamhet inom kläd- och skotillverkningssektorn, OECD:s riktlinjer för multinationella företag som importerar till Europeiska unionen, ILO:s resolution om anständigt arbete i globala leverantörskedjor och med internationellt överenskomna mänskliga rättigheter och sociala och miljömässiga standarder.

6.  Europaparlamentet understryker att OECD:s nya riktlinjer bör utgöra den vägledande principen i kommissionens lagstiftningsförslag. Parlamentet betonar att detta lagstiftningsförslag bör innefatta grundläggande normer såsom arbetsmiljö, hälsostandarder, en lön som går att leva på, föreningsfrihet och rätten till kollektiva förhandlingar, förhindrande av sexuella trakasserier och våld på arbetsplatsen och avskaffande av tvångsarbete och barnarbete. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att ta upp följande frågor: nyckelkriterier för hållbar produktion, transparens och spårbarhet, inbegripet transparent datainsamling och verktyg för konsumentinformation, kontroller och revision av tillbörlig aktsamhet, tillgång till rättsmedel, jämställdhet, barns rättigheter, rapportering om tillbörlig aktsamhet i leveranskedjan, företagens ansvar i händelse av katastrofer orsakade av människor och insatser för att höja medvetenheten i Europeiska unionen. Parlamentet uppmuntrar kommissionen att beakta andra nationella lagstiftningsförslag och initiativ med samma mål som denna lagstiftning, så snart dessa förslag och initiativ har granskats och det framgått att de uppfyller kraven i den europeiska lagstiftningen.

7.  Europaparlamentet uppmanar på nytt kommissionen att utvidga initiativen om företagens sociala ansvar och bindande tillbörlig aktsamhet över de befintliga ramarna för klädsektorn, och på så sätt säkerställa att EU och dess handelspartner och aktörer uppfyller sin skyldighet att respektera både mänskliga rättigheter och de högsta sociala och miljömässiga standarderna. Parlamentet understryker att klädsektorn i EU också ska följa ILO:s standarder, såsom löner som det går att leva på eller anständiga arbetsförhållanden. Parlamentet uppmanar kommissionen att ägna uppmärksamhet åt löner och arbetsförhållanden inom klädsektorn i medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att genomföra ILO:s standarder för klädsektorn.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att aktivt främja användningen av ekologiska och hållbart förvaltade råvaror såsom bomull och att främja återanvändningen och återvinningen av kläder och textilprodukter inom Europeiska unionen genom de särskilda bestämmelserna i lagstiftningsförslaget om klädsektorn. Parlamentet uppmanar EU, dess medlemsstater och företag att öka finansieringen av forskning och utveckling, även när det gäller återvinning av kläder, för att säkerställa hållbara alternativa råvarukällor för klädsektorn i EU. Parlamentet välkomnar initiativ som syftar till att genomföra de högsta och strängaste standarderna som finns i fråga om djurens välbefinnande (såsom standarder för ansvarsfull produktion av dun och ull) och uppmanar eftertryckligen kommissionen att använda dem som riktlinjer vid införandet av särskilda bestämmelser i lagstiftningsförslaget. Parlamentet uppmanar kommissionen att avsätta mer resurser i institutionerna för att följa upp flaggskeppsinitiativet.

9.  Europaparlamentet betonar behovet av att främja uppförandekoder, kvalitetsmärkningar och system för rättvis handel genom att säkerställa att verksamheten anpassas till internationella standarder såsom FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter, FN:s Global Compact-initiativ, ILO:s trepartsförklaring om principerna för multinationella företag och socialpolitik, OECD:s riktlinjer för multinationella företag, OECD:s riktlinjer om tillbörlig aktsamhet i kläd- och skosektorn samt barnrättsprinciperna för företag, som utvecklats av Unicef, FN:s Global Compact och Rädda Barnen. Parlamentet understryker även vikten av att öka dialogen mellan arbetsmarknadens parter över gränserna genom att ingå internationella ramavtal för att främja arbetstagarnas rättigheter i leveranskedjan i multinationella företag.

10.  Europaparlamentet understryker vikten av genomförande, verkställande eller införlivande av befintlig lagstiftning på regional, nationell och internationell nivå.

11.  Europaparlamentet uppmanar med eftertryck kommissionen att genomdriva sitt mål att främja förbättringar i sektorn för färdigsydda plagg, bl.a. genom större fokus på jämställdhetsperspektivet och barn. Parlamentet uppmanar kommissionen att ställa jämställdhet, kvinnors egenmakt och barns rättigheter i centrum för sitt lagstiftningsförslag. Parlamentet anser därför att förslaget bör främja icke-diskriminering och ta itu med trakasserier på arbetsplatsen i enlighet med planerade åtagande på EU-nivå och internationell nivå.

12.  Europaparlamentet påminner om sitt engagemang för jämställdhet mellan kvinnor och män och kvinnors egenmakt. Parlamentet understryker behovet av att främja kvinnornas möjligheter att få chefsbefattningar genom att stödja undervisningen av kvinnliga arbetstagare om sina rättigheter, arbetslagstiftningen och säkerhets- och hälsofrågor, och ge manliga chefer undervisning om jämställdhet och diskriminering.

13.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en övergripande strategi om hur utvecklingspolitiken, handelsbiståndet och den offentliga upphandlingen kan bidra till en mer rättvis och hållbar klädleveranskedja och stödja lokala mikroföretag genom att främja bästa praxis och erbjuda incitament till privata aktörer som investerar i sina leveranskedjors hållbarhet och rättvisa, från odlaren av textilfiber till slutkonsumenten.

14.  Europaparlamentet anser att konsumentinformation är av central betydelse för att säkerställa anständiga arbetsvillkor, ett behov som ställdes i öppen dager i samband med Rana Plaza-kollapsen. Parlamentet anser att konsumenterna måste få tydlig och trovärdig information om klädsektorns hållbarhet, produkternas ursprung och i vilken mån arbetstagarnas rättigheter har respekterats. Parlamentet anser att information som samlats in till följd av EU-åtgärder bör offentliggöras, och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att överväga att upprätta en offentlig onlinedatabas med all relevant information om alla aktörer i hela leveranskedjan.

15.  Europaparlamentet efterlyser större medvetenhet bland Europas konsumenter om produktionen av textilprodukter. Därför föreslår parlamentet att det ska utvecklas EU-omfattande standarder för märkning av ”rättvisa kläder”, som ska vara tillgängliga för både multinationella företag och små och medelstora företag och som ska visa att rättvisa arbetsvillkor har respekterats och hjälpa konsumenterna med bättre information i samband med deras köpbeslut.

16.  Europaparlamentet betonar behovet av att samla in och offentliggöra övergripande uppgifter när det gäller företagens resultat i fråga om hållbar utveckling. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang att man på ett harmoniserat sätt utarbetar gemensamma definitioner och standarder för insamling och sammanställning av statistiska uppgifter, särskilt om allmän import men även för enskilda produktionsplatser. Parlamentet ber kommissionen att lägga fram ett initiativ för att införa obligatoriskt offentliggörande av produktionsplatserna.

17.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utveckla flera olika övervakningssystem i klädsektorn i EU med hjälp av viktiga resultatindikatorer, som omfattar datainsamling med hjälp av undersökningar, granskningar och dataanalysmetoder som effektivt kan mäta resultat och ta upp klädsektorns inverkan på utvecklingen, arbetstagarnas rättigheter och de mänskliga rättigheterna i hela leveranskedjan i klädsektorn.

18.  Europaparlamentet anser att det är ytterst viktigt att man säkerställer en ökad tillgång till information om företags uppförande. Parlamentet anser att det är avgörande att det införs ett effektivt och obligatoriskt rapporteringssystem och tillbörlig aktsamhet för klädprodukter som kommer in på EU:s marknad. Parlamentet anser att ansvaret bör omfatta alla aktörer i hela leveranskedjan, inbegripet underleverantörer i den formella och informella ekonomin (däribland i industriella frizoner för bearbetning på export), och lovordar de ansträngningar som görs i detta syfte. Parlamentet anser dock att det är EU som har de bästa förutsättningarna att utveckla en gemensam ram genom lagstiftning om obligatorisk transnationell tillbörlig aktsamhet, tillgång till rättsmedel för offer och transparens och spårbarhet i leveranskedjan, samtidigt som skyddet av personer som slår larm om missförhållanden uppmärksammas. Parlamentet rekommenderar att trovärdig, tydlig och meningsfull information om hållbarheten ska göras tillgänglig för konsumenterna.

19.  Europaparlamentet påpekar att samordning och utbyte av information och bästa praxis kan bidra till att göra privata och offentliga initiativ för värdekedjan mer effektiva och uppnå positiva resultat inom hållbar utveckling.

20.  Europaparlamentet efterlyser nationella och europeiska initiativ för att uppmuntra konsumenterna att köpa lokalt tillverkade produkter.

21.  Europaparlamentet konstaterar att priset fortfarande är en avgörande faktor för varumärkens och återförsäljares köpvanor, ofta på bekostnad av arbetstagarnas välfärd och löner. Parlamentet uppmanar EU att arbeta tillsammans med alla berörda parter för att främja ett gott samarbete mellan arbetsmarknadens parter och hjälpa berörda parter med att utveckla och genomföra lönesättningsmekanismer i enlighet med relevanta ILO-konventioner, särskilt i länder där det saknas lämplig lagstiftning. Parlamentet framhåller behovet av att arbetstagare garanteras regelbundna utbetalningar av en adekvat lön som gör att de och deras familjer kan tillgodose sina grundläggande behov utan att tvingas till regelbundet övertidsarbete. Parlamentet framhåller behovet av kollektivavtal för att förhindra negativ konkurrens i fråga om lönekostnader samt behovet av att öka konsumenternas medvetenhet om de potentiella följderna av att ständigt kräva allt lägre priser.

22.  Europaparlamentet betonar att regeringar i producentländerna måste kunna genomföra internationella standarder och normer, däribland utarbeta, genomföra och tillämpa lämplig lagstiftning, särskilt när det gäller befästandet av rättsstaten och korruptionsbekämpning. Parlamentet uppmanar kommissionen att stödja producentländerna på detta område inom ramen för EU:s utvecklingspolitik.

23.  Europaparlamentet bekräftar att även om alla stater är ansvariga för att stärka sin egen arbetslagstiftning kan utvecklingsländernas kapacitet och resurser att effektivt kontrollera och genomföra efterlevnaden av lagstiftning och bestämmelser vara begränsad. Parlamentet uppmanar EU att inom ramen för sina program för utvecklingssamarbete och för att avhjälpa brister i förvaltningssystemet stärka kapacitetsuppbyggnaden och ge regeringarna i utvecklingsländerna tekniskt stöd för arbetsmarknadsadministration och arbetsmiljöinspektion, bl.a. för fabriker som används som underleverantörer och för att underlätta tillgången till lämpliga och effektiva rättsmedel och klagomålsmekanismer bl.a. i de industriella frizonerna där långa arbetstider, påtvingad övertid och lönediskriminering är vanliga.

24.  Europaparlamentet betonar vikten av arbetsmiljöinspektioner och social revision i kläd- och skoleveranskedjan. Parlamentet anser att de alltför ofta endast återspeglar den aktuella situationen vid den tidpunkt då inspektionerna genomförs. Parlamentet rekommenderar ytterligare åtgärder för att förbättra inspektionerna och revisionerna, däribland utbildning av inspektörer och tillnärmning av inspektionsstandarder och inspektionsmetoder i samarbete med klädindustrin och producentländerna.

25.  Europaparlamentet betonar att oberoende arbetsmiljöinspektioner är viktiga för tidig varning och förebyggande och för att se till att nationella regler och föreskrifter om hälsa och säkerhet på arbetsplatsen efterlevs, men konstaterar att faktorer såsom revisionsutmattning kan undergräva deras effektivitet och att revisioner endast speglar det aktuella läget vid tidpunkten för inspektionen. Parlamentet anser att ratificering och genomförande av ILO:s konvention nr 81 är avgörande för att upptäcka missförhållanden. Olika sätt att förbättra revisionerna och inspektionerna bör undersökas, till exempel genom att man sammanför revisionsstandarder och revisionsmetoder och skickar olika arbetsinspektörer varje gång, vilket kan leda till striktare standarder, särskilt i länder med korruptionsproblem. Parlamentet noterar betydelsen av att arbetsinspektörer rekryteras på ett adekvat sätt och av att både nya och befintliga inspektörer fortlöpande utbildas om internationella konventioner och standarder, lokal arbetsrätt och lämplig inspektionsteknik. Parlamentet uppmanar EU att såväl finansiellt som tekniskt fortsätta att stödja utvecklingen av arbetsinspektioner i utvecklingsländer i linje med relevanta ILO-standarder, särskilt i samband med utvecklingsfonder.

26.  Europaparlamentet konstaterar att klädindustrin skapar arbetstillfällen på många olika kompetensnivåer – från lågkvalificerade arbetstagare till högt specialiserade tjänster.

27.  Europaparlamentet anser att skyddet av alla arbetstagares hälsa och säkerhet bör säkerställas genom internationella standarder, nationell lagstiftning och kollektivförhandlingar på alla nivåer (fabriksnivå samt lokal, nationell och internationell nivå) samt genom att man på fabriksnivå har en politik för hälsa och säkerhet på arbetsplatsen, såsom skriftligt upprättade åtgärdsplaner, som genomförs och övervakas tillsammans med arbetstagarna och deras representanter.

28.  Europaparlamentet betonar att EU:s handels- och investeringspolitik är nära sammanlänkad med social trygghet, jämställdhet mellan kvinnor och män, skatterättvisa, utveckling, mänskliga rättigheter, miljöpolitik och främjandet av små och medelstora företag. Parlamentet uppmanar på nytt kommissionen och medlemsstaterna att garantera en konsekvent politik i fråga om affärsverksamhet och mänskliga rättigheter på alla nivåer, i synnerhet i samband med unionens handels- och investeringspolitik samt utrikespolitik, vilket t.ex. innebär att de sociala villkoren i bilaterala och regionala avtal bör göras effektivare genom större medverkan av och samråd med arbetsmarknadens parter och civilsamhället vid förhandlingar och genomförande av arbetsrättsliga bestämmelser, och ett systematiskt bruk av omfattande förhands- och efterhandsbedömningar av konsekvenserna för hållbar utveckling inom handeln.

29.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att engagera sig för mänskliga rättigheter, däribland barns rättigheter, samt att främja god förvaltning och bindande människorättsklausuler och sociala och miljömässiga klausuler i förhandlingarna om internationella och bilaterala avtal. Parlamentet beklagar att de människorättsklausuler som finns i befintliga frihandelsavtal och andra ekonomiska partnerskapsavtal inte alltid till fullo respekteras av de avtalsslutande staterna. Parlamentet upprepar i detta sammanhang behovet av att stärka alla instrument för att säkerställa rättssäkerhet.

30.  Europaparlamentet vill därför se att EU och medlemsstaterna genom initiativet för klädsektorn och andra handelspolitiska instrument främjar ett effektivt genomförande av ILO:s standarder om löner och arbetstider, tillsammans med partnerländer som också verkar inom klädsektorn. Parlamentet uppmanar dessutom EU att ge riktlinjer och stöd om hur man ska kunna öka respekten för dessa och samtidigt hjälpa till att bygga upp hållbara företag och förbättra möjligheterna för hållbar sysselsättning.

31.  Europaparlamentet uppmuntrar EU och dess medlemsstater att genom politisk dialog och kapacitetsuppbyggnad främja att partnerländerna tillämpar och effektivt genomför internationella arbetsnormer och mänskliga rättigheter i enlighet med ILO:s konventioner, inbegripet rättigheter och normer om barnarbete såsom konventionerna 138 och 182, samt rekommendationer. Parlamentet betonar i detta sammanhang att iakttagandet av rätten att ansluta sig till och bilda en fackförening samt att kollektivförhandla är ett nyckelkriterium för företagens ansvarsskyldighet. Parlamentet beklagar att föreningsfriheten ofta kränks på många produktionsställen och uppmuntrar staterna att stärka sin arbetslagstiftning. Parlamentet uppmanar i detta avseende EU att uppmana regeringarna i utvecklingsländerna att stärka fackföreningarnas roll och att aktivt främja social dialog och grundläggande principer och arbetstagares rättigheter, däribland föreningsfriheten och alla arbetstagares rätt till kollektiva förhandlingar oavsett anställningsstatus.

32.  Europaparlamentet framhäver den viktiga roll som klädsektorn spelar som en drivkraft för den arbetskraftsintensiva sektorn i tillväxtekonomierna, särskilt på de framväxande marknaderna i Asien.

33.  Europaparlamentet uppmanar instituten för utvecklingsfinansiering att stärka arbetsmarknadsvillkoren i sina prestationsnormer och göra dem till ett avtalsmässigt villkor för finansiering.

34.  Europaparlamentet noterar att ”hot spot”-länder som omfattas av flaggskeppsdirektivet har prioriterat tillträde till EU:s marknad. Parlamentet uppmanar kommissionen att även i fortsättningen inbegripa ratificering av centrala ILO-standarder, arbetsmiljöinspektioner och föreningsfrihet i diskussionerna om handel enligt preferenssystemet med länder kopplade till den globala leveranskedjan för klädsektorn och att stärka konventionerna om mänskliga rättigheter, arbete och miljö inom ramen för det allmänna preferenssystemet.

35.  Europaparlamentet upprepar sin tydliga uppmaning till ett systematiskt införande av bindande människorättsklausuler i alla internationella avtal, inklusive handels- och investeringsavtal som redan har ingåtts eller som kommer att ingås mellan EU och tredjeländer. Parlamentet betonar också att det måste införas mekanismer för förhandskontroller som ska genomföras innan ett ramavtal sluts och – som en central del av avtalet – utgöra ett villkor för att avtalet ska kunna slutas. Parlamentet betonar behovet av mekanismer för efterhandskontroller för att kunna bemöta överträdelser av nämnda klausuler med konkreta sanktioner, såsom lämpliga sanktioner som fastställts i människorättsklausulerna i avtalet, inbegripet ett eventuellt upphävande av avtalet.

36.  Europaparlamentet anser att kapitlen om handel och hållbar utveckling i EU:s handelsavtal bör vara obligatoriska och verkställbara, för att effektivt kunna förbättra medborgarnas levnadsvillkor, och framhåller att en klausul som främjar ratificering och genomförande av ILO:s konventioner och agendan för anständigt arbete bör ingå i både bilaterala och multilaterala handelsavtal. Parlamentet påminner om att införandet av system som EU:s särskilda stimulansordning för hållbar utveckling och gott styre (GSP+) kan, till följd av kravet på att ratificera och införa 27 konventioner, bidra till att förbättra situationen när det gäller arbetstagares rättigheter, förbättra jämställdheten samt utrota barnarbetet och tvångsarbetet. Parlamentet understryker därför att man noggrant måste kontrollera genomförandet av GSP+ och de berörda ländernas respekt för konventionerna. Parlamentet uppmanar EU att säkerställa att mänskliga rättigheter i samband med unilaterala handelspreferenser såsom GSP eller GSP + efterlevs och övervakas. Parlamentet uppmanar kommissionen att införa förmånstullar för textilprodukter i de kommande reformerna av bestämmelserna för GSP/GSP + om det kan bevisas att textilprodukterna har tillverkats hållbart. Parlamentet uppmanar kommissionen att erkänna etablerade hållbarhetskriterier och minimikrav för detekterings- och certifieringssystem på grundval av internationella konventioner såsom ILO:s centrala arbetsnormer eller normer för skyddet av den biologiska mångfalden. Parlamentet uppmanar kommissionen att främja produktionen av rättvisemärkta produkter genom detta instrument för förmånstullar, och att ge rapporterna från ILO och resultaten från deras tillsynsorgan mer tyngd i sin övervaknings- och utvärderingsverksamhet och upprätthålla kontakterna med ILO:s och FN:s lokala organ i det stödmottagande landet för att kunna beakta deras synpunkter och erfarenheter fullt ut.

37.  Europaparlamentet upprepar sin begäran om att hållbara konsekvensbedömningar ska göras för varje nyförhandlat avtal och uppmanar till könsseparerad insamling av statistik.

38.  Europaparlamentet påminner om att beskattning är ett viktigt verktyg för att främja anständigt arbete. Parlamentet anser att i syfte att säkerställa att alla företag, däribland multinationella företag, betalar skatt till regeringen i det land där den ekonomiska verksamheten sker och värdet skapas, bör skatteincitament såsom skattebefrielse i de industriella frizonerna och även undantag från nationella arbetsrättsliga lagar och bestämmelser omprövas.

39.  Europaparlamentet välkomnar varmt det arbete som har inletts för att förbereda ett bindande FN-fördrag om företag och mänskliga rättigheter, som förväntas stärka företagens sociala ansvar, däribland i klädsektorn. Parlamentet beklagar alla handlingar som hindrar denna process och uppmanar EU och dess medlemsstater att delta konstruktivt i dessa förhandlingar.

40.   Europaparlamentet erinrar om de negativa effekterna av social dumpning, inbegripet människorättskränkningar och bristande efterlevnad av arbetsnormer, för EU:s klädsektor. Parlamentet litar på EU:s kapacitet att, med tanke på dess kritiska storlek, vara världsledande och gå i bräschen för förändringarna. Kommissionen uppmanas därför att tillsammans med internationella partner lansera ett globalt initiativ vid Världshandelsorganisationens nästa ministermöte. Parlamentet uppmanar kommissionen att vidta obligatoriska åtgärder för att säkerställa att de företag som importerar varor till Europeiska unionen agerar på likvärdiga konkurrensvillkor som fastställs i lagstiftningsförslaget. Parlamentet erkänner de europeiska små- och medelstora företagens särskilda behov och det faktum att karaktären på och omfattningen av den tillbörliga aktsamhet, såsom de särskilda åtgärder som ett företag måste vidta, påverkas av hur stort företaget är, kontexten för dess verksamhet och hur allvarlig dess potentiella negativa inverkan är. Parlamentet vill därför se att rimlig hänsyn tas till de små- och medelstora företagen som dominerar EU:s klädtillverkningsindustri. Parlamentet anser att även europeiska små och medelstora företag och mikroföretag som deltar i införandet av initiativet bör få ekonomiskt stöd av unionen genom Cosme-programmet.

41.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att införa särskilda åtgärder för att europeiska små och medelstora företag ska få tillgång till ekonomiska och politiska verktyg, med särskild fokus på dessa små och medelstora företags förmåga att uppnå spårbarhet och insyn, så att nya krav inte medför en oproportionerlig börda, och att hjälpa dem att komma i kontakt med ansvarsfulla producenter.

42.  Europaparlamentet betonar att arbetsvillkoren inom klädsektorn i vissa EU-medlemsstater upprepade gånger har befunnits vara prekära rörande sådana frågor som hälsa och säkerhet, löner, social trygghet och arbetstider. Parlamentet efterlyser därför effektiva och välriktade initiativ inom EU som kan förbättra situationen i klädsektorn och öka sysselsättningen i medlemsstaterna.

43.  Europaparlamentet påminner om att införandet av sociala bestämmelser i offentliga upphandlingsprocesser kan ha en stark inverkan på arbetstagarnas rättigheter och arbetsförhållanden i de globala leveranskedjorna. Parlamentet beklagar emellertid att de flesta sociala skyddsbestämmelser, enligt ILO:s undersökningar(27), begränsar ansvaret mot primära uppdragstagare medan bestämmelser om underentreprenad och utkontraktering ingår i avtalen om offentliga upphandlingar på ad hoc-basis. Parlamentet uppmanar EU att stödja utvecklingsländerna att göra politiken för offentliga upphandlingar till ett verktyg som främjar de grundläggande principerna och rättigheterna i arbetslivet.

44.  Europaparlamentet är övertygat om att offentlig upphandling är ett användbart verktyg för att främja en ansvarstagande klädsektor. Parlamentet uppmanar kommissionen och EU-institutionerna att vara ett föredöme när det gäller offentliga upphandlingar av textilprodukter som används i institutionerna. Parlamentet uppmanar i detta avseende EU-institutionerna, däribland Europaparlamentet, att säkerställa att alla deras offentliga upphandlingar, som bl.a. gäller marknadsföringsvaror för institutionerna och de politiska grupperna i fråga om Europaparlamentet, främjar återvinning och en rättvis och hållbar leveranskedja inom klädindustrin. Parlamentet uppmanar kommissionen att ge lokala myndigheter vägledning om sociala kriterier vid köp av textilprodukter enligt direktivet från 2014 om offentlig upphandling, och att motivera dem i detta. Parlamentet uppmuntrar kommissionen att med hjälp av lagstiftningen öka tillämpningen och främjandet av de hållbara utvecklingsmålen, och föreslå en plan för att se till att merparten av offentliga upphandlingar av textilprodukter i EU kommer från hållbara källor senast 2030.

45.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten.

(1)

https://www.unicef.org/crc/

(2)

http://www.ohchr.org/Documents/Publications/GuidingPrinciplesBusinessHR_EN.pdf

(3)

A/HRC/RES/26/9 (http://www.ihrb.org/pdf/G1408252.pdf).

(4)

A/RES/70/1 (http://www.un.org/ga/search/view_doc.asp?symbol=A/RES/70/1)

(5)

http://www.unwomen.org/en/trust-funds/un-trust-fund-to-end-violence-against-women

(6)

http://unctad.org/en/PublicationsLibrary/diaepcb2015d5_en.pdf

(7)

http://www.oecd.org/daf/inv/mne/48004323.pdf

(8)

EUT L 330, 15.11.2014, s. 1.

(9)

http://trade.ec.europa.eu/doclib/docs/2015/october/tradoc_153846.pdf

(10)

http://trade.ec.europa.eu/doclib/docs/2015/july/tradoc_153591.pdf

(11)

EUT C 99 E, 3.4.2012, s. 101.

(12)

EUT C 346, 21.9.2016, s. 39.

(13)

Antagna texter, (P8_TA(2016)0137).

(14)

Antagna texter, P8_TA(2016)0298.

(15)

Antagna texter, P8_TA(2016)0335.

(16)

Antagna texter, P8_TA(2016)0405.

(17)

Antagna texter, P8_TA(2016)0502.

(18)

http://www.europarl.europa.eu/meetdocs/2004_2009/documents/nt/584/584520/584520en.pdf

(19)

http://www.europarl.europa.eu/RegData/etudes/IDAN/2015/549058/EXPO_IDA(2015)549058_EN.pdf

(20)

Antagna texter, P8_TA(2016)0490.

(21)

http://www.ilo.org/dhaka/Whatwedo/Projects/safer-garment-industry-in-bangladesh/lang--en/index.htm

(22)

http://trade.ec.europa.eu/doclib/docs/2015/august/tradoc_153732.pdf

(23)

EUT L 94, 28.3.2014, s. 65.

(24)

https://www.textilbuendnis.com/en/

(25)

https://www.ser.nl/en/publications/publications/2016/agreement-sustainable-garment-textile.aspx

(26)

https://europa.eu/eyd2015/en/fashion-revolution/posts/exploitation-or-emancipation-women-workers-garment-industry

(27)

ILO-rapporten IV, 105:e sessionen, 2016 (s. 45).


MOTIVERING

Den globala klädhandeln är värd mer än 2,86 miljarder euro och sysselsätter över 75 miljoner människor, varav tre fjärdedelar är kvinnor. Klädsektorns leveranskedja hör till dem där risken för människorättskränkningar och kränkningar av människors värdighet är som störst.

Fem år efter de dramatiska händelserna på Rana Plaza i Bangladesh – en åttavåningsbyggnad i Savar utanför Dhaka som hyste flera klädfabriker kollapsade, varvid över 1 100 människor dog och omkring 2 500 skadades – har ökad medvetenhet satt de förhållanden under vilka våra kläder tillverkas i rampljuset. Dessutom har flera initiativ inletts av både offentliga och privata aktörer, särskilt det civila samhället, ILO och OECD. Dessa initiativ är dock inte samstämda; ibland överlappar de varandra och de täcker inte in hela sektorn.

Visserligen är EU och dess institutioner fast beslutna att rätta till denna situation, och visserligen har de åtgärder som vidtagits inom sådana initiativ som överenskommelsen om godtagbarhet i Bangladesh och G7:s nollvisionsfond ett mervärde, men det behövs ändå ytterligare åtgärder. EU och dess medlemsstater bör aktivt och effektivt verka för att sätta stopp för de människorättsbrott som sker inom denna leveranskedja.

De underliggande faktorerna i klädleveranskedjan bygger på tre huvudsakliga dimensioner som måste hanteras gemensamt för att man ska kunna se till att mänskliga rättigheter och människors värdighet respekteras. Dessutom måste jämställdhetsfrågan integreras i samtliga åtgärder för att garantera jämställdhet mellan kvinnor och män och effektivt säkerställa kvinnors rättigheter.

En av dessa tre dimensioner är kopplad till anständiga anställningsstandarder och sociala standarder. Våra kläder tillverkas ofta på ett sätt som långt ifrån respekterar förutsättningarna för grundläggande anständighet, med tanke på att låga priser fortsätter att vara den avgörande faktorn för allmänhetens köpbeteende, ofta även när det sker på bekostnad av arbetstagarnas välbefinnande. Arbetstagarrättigheter kränks ofta. Fackföreningar och arbetstagarorganisationer måste kunna bedriva ett oberoende och fritt arbete för att främja och skydda arbetstagarnas rättigheter, särskilt när det gäller hälsa och säkerhet, och de måste effektivt kunna bedriva sin grundläggande roll som en nödvändig partner i den sociala dialogen och kollektivförhandlingarna.

En annan viktig pelare är den som avser transparens och spårbarhet. Vi medborgare är helt ovetande om de förhållanden under vilka våra kläder tillverkas. Det krävs stora framsteg vad gäller märkning och informationsåtgärder, något som kräver snabba och kraftfulla politiska åtaganden. I detta syfte bör transparens och spårbarhet genom hela leveranskedjan vara ett oavvisligt krav som ska ligga till grund för vidare åtgärder.

Förutom att ofta överlappa varandra och inte täcka kryphålen i hela leveranskedjan misslyckas befintliga frivilliga initiativ även med att effektivt hantera människorättsfrågor och säkerställa minimistandarder för miljöskydd och sociala standarder, såsom hälsa och säkerhet, löner, social trygghet och arbetstider, vilket är en skamlig drift med de mest grundläggande arbetstagarrättigheterna och mänskliga rättigheterna. Det behövs därför snabbt en rättsligt bindande institutionell ram.

Kommissionen måste med iakttagande av principen om konsekvent politik för utveckling – återgiven i artikel 208 i EUF-fördraget – ta fram ett lagstiftningsförslag om bindande krav på tillbörlig aktsamhet för leveranskedjor i klädsektorn som är anpassat till OECD:s riktlinjer och högsta möjliga internationellt överenskomna människorättsstandarder samt sociala och miljömässiga standarder. Det är absolut nödvändigt att belysa vikten av att garantera obligatoriska och bindande krav, både uppåt och nedåt i leveranskedjorna. Det är viktigt att understryka att ansvaret för oetisk praxis i klädsektorn ligger hos såväl tillverkare och deras dotterbolag nedåt i kedjan som distributörer och återförsäljare uppåt i kedjan.

Detta förslag måste fokusera på mänskliga rättigheter och vara inriktat på de problem som klädarbetare huvudsakligen brottas med (arbetsmiljö, en lön som går att leva på, föreningsfrihet, sexuella trakasserier och våld). Det bör behandla följande frågor: nyckelkriterier för hållbar produktion, transparens, spårbarhet och mekanismer för att säkerställa både offentlig och oberoende kontroll av näringens praxis, inbegripet datainsamling och verktyg för konsumentinformation, kontroller och revision av tillbörlig aktsamhet, tillgång till rättsmedel, jämställdhet, rapportering om tillbörlig aktsamhet i leveranskedjan, informationsåtgärder.

I detta avseende är det arbete som inletts för att utarbeta en bindande FN-konvention om företag och mänskliga rättigheter oerhört välkommet och nödvändigt. Vi förväntar oss att det kommer att slutföras å det snaraste och med fullt deltagande av EU och dess medlemsstater eftersom det på det internationella planet kommer att bidra till att hejda den straffrihet som transnationella företag åtnjuter i fråga om kränkningar av mänskliga rättigheter.


YTTRANDE från utskottet för internationell handel (28.02.2017)

till utskottet för utveckling

över EU:s flaggskeppsinitiativ för klädsektorn

(2016/2140(INI))

Föredragande av yttrande: Sajjad Karim

FÖRSLAG

Utskottet för internationell handel uppmanar utskottet för utveckling att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

A.  Den globala handeln med konfektionskläder beräknas vara värd 2,8 biljoner euro och sysselsätter uppemot 75 miljoner människor. Cirka tre fjärdedelar av dessa arbetare är kvinnor. Jämställdhet driver på utvecklingen. Kvinnors rättigheter ingår i de mänskliga rättigheterna. Den komplexa leveranskedjan för kläder ger dålig insyn och ökad risk för brott mot de mänskliga rättigheterna och utnyttjande. De löner som betalas räcker inte till för att försörja familjen med grundläggande mänskliga förnödenheter.

B.  I egenskap av investerare, köpare, återförsäljare och konsument är EU en ledande aktör inom klädessektorn och klädeshandeln och är därför bäst lämpad att förena ett antal globala initiativ för att kraftigt förbättra de omänskliga förhållandena för tiotals miljoner arbetare inom denna bransch och skapa rättvisa konkurrensvillkor för alla inblandade aktörer.

C.  På europeisk nivå omfattar textil- och klädessektorn 185 000 företag som sysselsätter 1,7 miljoner personer och omsätter 166 miljarder euro. EU importerar cirka hälften av den totala klädesproduktionen i världen. Tillverkningsländerna ligger framför allt i tillväxtekonomier.

D.  Enligt artikel 207 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) ska den gemensamma handelspolitiken föras inom ramen för principerna och målen för EU:s yttre åtgärder. I artikel 208 i EUF-fördraget etableras principen om en konsekvent politik för utveckling och utrotande av fattigdomen fastställs som det viktigaste målet. I meddelandet om ”handel för alla” fastställs att EU:s handelspolitik bygger på tre nyckelprinciper – effektivitet, transparens och värden – och ett avsnitt ägnas specifikt åt ansvarsfull förvaltning.

E.  I artikel 8 i EUF-fördraget fastställs tydligt att unionen ”I all sin verksamhet ska [...] syfta till att undanröja bristande jämställdhet mellan kvinnor och män och att främja jämställdhet mellan dem” och EU har därför en skyldighet att tillämpa jämställdhetsintegrering i all politik och säkerställa att män och kvinnor får samma fördelar från sociala förändringar, ekonomisk tillväxt och skapandet av anständiga arbetstillfällen och att man på så sätt kan utrota diskriminering och främja respekt för kvinnors rättigheter i världen.

F.  289 personer omkom vid en brand i Karachi i Pakistan i september 2012. Samma år orsakade en brand i Tazreen Fashions fabrik i Bangladesh 117 människors död, och ytterligare över 200 arbetare skadades. När Rana Plaza-byggnaden rasade 2013 dödades 1 129 personer och cirka 2 500 skadades.

G.  Efter dessa dramatiska händelser har de Europeiska konsumenternas krav på förbättrad insyn och spårbarhet i hela leveranskedjan ökat kraftigt.

H.  Trots de olika åtaganden som EU, internationella organisationer, lokala myndigheter och privata aktörer har gjort, så ligger arbetarskyddet i leverantörsländerna fortfarande långt under internationell standard.

I.  Internationella arbetsorganisationens (ILO) agenda för anständigt arbete har sedan 2015 varit en integrerad del av den nya 2030-agendan för hållbar utveckling.

J.  Många medlemsstater, bland annat Tyskland, Nederländerna, Danmark och Frankrike har lagt fram nationella program.

K.  Alla handelsavtal som EU tecknar bör innehålla ambitiösa kapitel om handel och hållbar utveckling.

L.  EU bör i sina prioriteringar inkludera att främja sociala och miljömässiga normer i multilaterala sammanhang såsom Världshandelsorganisationen och G20, liksom i alla bilaterala förbindelser med tredjeländer.

M.  FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter har tydligt definierat staternas och företagens ansvar, vilka är skyldiga att skydda och respektera de mänskliga rättigheterna i alla delar av kedjan, oberoende av var man befinner sig i leveranskedjan, i vilket land tillverkningen sker och om det är i det uppdragsgivande företagets land eller i leverantörens land. EU har åtagit sig att främja antagandet av de vägledande principerna och att bidra till att de genomförs.

1.  Europaparlamentet beklagar att kommissionen ännu inte har lagt fram något ambitiöst europeiskt initiativ inom klädesbranschen, vilket ska styras av och anpassas till Organisationen för ekonomiskt samarbete och utvecklings (OECD) riktlinjer, så att företagen kan ledas av enhetliga normer när det gäller vederbörlig aktsamhet och socialt ansvar, samt uppmanar kommissionen att lägga fram ett sådant initiativ så snart som möjligt. Parlamentet konstaterar dessutom att den rådande ökningen av befintliga initiativ kan leda till en oförutsägbar miljö på lokal, regional och global nivå för företagen. Parlamentet betonar dessutom att samordning, informationsdelning och utbyte av bästa praxis kan bidra till att öka effektiviteten i initiativen i den offentliga och privata värdekedjan samt bidra till positiva resultat om hållbar utveckling.

2.  Europaparlamentet anser att förslaget bör göra det möjligt att ha ett harmoniskt samarbete med internationella organisationer som FN, Världshandelsorganisationen, ILO och OECD med gemensamma definitioner för tydligare och mer samordnade åtgärder och utvärderingar. Parlamentet vill se ett erkännande och en värdering av befintliga framgångsrika initiativ, till exempel genom hållbar upphandling där man kopplar tillträdet till offentliga upphandlingsförfaranden till efterlevnad av program för företagens sociala ansvar. Parlamentet värdesätter i detta sammanhang överenskommelsen för den kontinuerliga förbättringen av arbetstagares rättigheter och fabrikssäkerhet inom industrin för konfektionsvaror och stickade klädesplagg i Bangladesh (hållbarhetsöverenskommelsen) som ett steg i rätt riktning när det gäller kontrollen, men uppmanar de inblandade aktörerna att följa överenskommelsen fullt ut samt kräver att kommissionen ska vidta åtgärder mot de brister som anges i utvärderingsrapporterna.

3.  Europaparlamentet understryker därför behovet av att upprätta en förteckning över de befintliga åtgärder inom företagens sociala ansvar som europeiska företag har vidtagit, för att på ett bättre sätt kunna fastställa bästa praxis och bidra till att skapa en gemensam ram på europeisk nivå. Parlamentet påminner i detta sammanhang om att den privata sektorn även har inlett ett antal initiativ för att öka ansvarstagandet inom leveranskedjan.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta hänsyn till de små och medelstora företagens särskilda behov, eftersom dessa utgör 90 % av den europeiska klädessektorn, genom att bygga sin metod på skalbarhetsprincipen och särskilt fokusera på deras kapacitet att uppnå spårbarhet och insyn i enlighet med OECD:s riktlinjer, så att små och medelstora företag inte åläggs oproportionerliga bördor. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att upprätta en särskild hjälpcentral för små och medelstora företag och stödja dem med skräddarsydda kapacitetsbyggnadsprogram. Parlamentet anser att europeiska små och medelstora företag och mikroföretag som inför initiativet även bör få europeiskt ekonomiskt stöd genom Cosme-programmet.

5.  Europaparlamentet understryker att det behövs en enhetlig metod för insamling av statistik om sociala, miljömässiga och arbetsmässiga insatser. Denna metod ska kunna tillämpas i hela leveranskedjan och innehålla ett standardiserat sätt för att mäta vilka effekter värdekedjan inom klädessektorn har på den hållbara utvecklingen, så att samstämmigheten vid utvärderingen av företagens sociala ansvar kan ökas, och samtidigt beakta mångfalden hos aktörerna med tanke på leveranskedjans komplexitet. Parlamentet uppmanar kommissionen att gå längre än att lägga fram ett arbetsdokument och påpekar att utöver OECD:s riktlinjer så omfattas de flesta områden som kan påverkas av andra initiativ, såsom FN:s vägledande principer om företag och mänskliga rättigheter, den franska lagstiftningen om obligatorisk tillbörlig aktsamhet, Förenade kungarikets lag som förbjuder slaveri samt vissa branschledda initiativ som kan fungera som en grund för sådan kommunikation.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fokusera på tillträde till rättssystemet, kompensation till offer och deras familjer och skydd för visselblåsare i detta meddelande.

7.  Europaparlamentet påminner om att spårbarhet och transparens i leveranskedjan ger ett viktigt bidrag till en hållbar förändring och är medvetet om att bristen på tillgång till information är en stor orsak till att allmänheten inte känner till brotten mot de mänskliga rättigheterna. Parlamentet upprepar därför att det behövs ett system för vederbörlig aktsamhet som omfattar hela leveranskedjan och kopplar varje produkt till dess respektive producenter. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att stärka spårbarheten och insynen i konfektionsklädesbranschens leveranskedja på ett realistiskt och balanserat sätt, och samtidigt ta hänsyn till mångfalden hos aktörerna i kedjan. Parlamentet rekommenderar att trovärdig, tydlig och meningsfull information om hållbarheten ska göras tillgänglig för konsumenterna.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vid den förestående översynen av förordningen om det allmänna preferenssystemet införa tullättnader för bevisligen hållbart producerade textiler. Parlamentet anser att varorna på frivillig grund ska lämnas in för certifiering av hållbara produktionsmetoder, och bevis för detta ska läggas fram vid importen till EU. EU skulle på så sätt kunna stödja den privata ekonomins försök att skapa hållbarhet inom värdekedjan i textilbranschen. Godkännandet skulle kunna ske utifrån fastställda hållbarhetskriterier samt minimikrav på efterlevnads- och certifieringssystemen. Hållbarhetskraven skulle bygga på bland annat internationella konventioner såsom ILO:s grundläggande arbetsnormer eller konventionen om biologisk mångfald. På så sätt skulle man även stärka och främja produktionen av rättvisemärkta produkter (t.ex. Social Accountability International eller Fairtrades textilstandard).

9.  Europaparlamentet understryker att EU:s förhandlingar om frihandel med ett ambitiöst kapitel om hållbar utveckling utgör en möjlighet för EU att bidra till att stärka arbetstagarnas rättigheter – i synnerhet de kvinnliga arbetarna – och avskaffa alla former av barn- och tvångsarbete. Parlamentet understryker att införandet av frihandelsavtal framför allt gör det möjligt att utveckla en dialog mellan företag och civilsamhället rörande konfektionsklädesbranschens leveranskedja och kan därmed bidra till att förbättra produktionsförhållandena och säkerheten för arbetarna.

10.  Europaparlamentet påminner om att införandet av system som EU:s särskilda stimulansordning för hållbar utveckling och gott styre (GSP+) kan, till följd av kravet på att ratificera och införa 27 konventioner, bidra till att förbättra situationen när det gäller arbetstagares rättigheter, förbättra jämställdheten samt utrota barnarbetet och tvångsarbetet. Parlamentet understryker därför att man noggrant måste kontrollera genomförandet av GSP+ och de berörda ländernas respekt för konventionerna.

11.  Europaparlamentet vill därför se att EU och medlemsstaterna genom klädesinitiativet och andra handelspolitiska instrument främjar ett effektivt genomförande av ILO:s standarder om löner och arbetstider, tillsammans med partnerländer som också verkar inom klädessektorn. Parlamentet uppmanar dessutom EU att ge riktlinjer och stöd om hur man ska kunna öka respekten för dessa och samtidigt hjälpa till att bygga upp hållbara företag och förbättra möjligheterna för hållbar sysselsättning.

12.  Parlamentet understryker att den hållbarhetspakt som lanserades efter Rana Plaza-katastrofen utgör ett viktigt europeiskt initiativ som kan utgöra en grund för utarbetandet av nya åtgärder i partnerskap med tredjeländer i syfte att uppnå målen att förbättra arbetstagarnas arbets-, hälso- och säkerhetsvillkor inom konfektionsindustrin.

13.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att upprätthålla och fördjupa sitt internationella samarbete med organisationer som ILO, OECD och FN för att främja ett ökat ansvarstagande bland aktörerna inom textil- och klädesbranschens leveranskedja.

14.  Europaparlamentet uppmanar leverantörsländernas regeringar att engagera sig med alla intressenter för att utveckla förhållandet mellan arbetsmarknadens parter och kollektiva förhandlingar, samt ålägga producenter att upprätta lättillgängliga och effektiva klagomålsmekanismer som enligt internationellt överenskomna standarder tillhör de viktigaste garantierna för att verkligen respektera arbetsnormer och mänskliga rättigheter och som kompletterar möjligheterna till rättslig prövning i enlighet med den ram som FN:s särskilda representant för företag och mänskliga rättigheter har utvecklat.

15.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta främja ratificeringen och genomförandet av grundläggande ILO-konventioner och ILO:s agenda om anständigt arbete. I detta syfte uppmanas kommissionen att stödja ILO, lokala myndigheter och arbetsorganisationer och ge kapacitetsbyggande stöd för förhållandet mellan arbetsmarknadens parter, liksom för efterlevnaden av arbetstagares rättigheter och arbetslagstiftning, med särskilt fokus på utrotningen av barnarbete och tvångsarbete, samt främjande av högsta standard för skydd av hälsa och säkerhet.

16.  Europaparlamentet uppmanar EU att etablera och upprätthålla en dialog med specifika tredjeländer för att bidra till att förbättra arbetstagarnas rättigheter och respekten för de mänskliga rättigheterna i dessa länder. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att stödja arbete i FN, däribland inom FN:s miljöprogram, genom att undersöka möjligheterna för ett internationellt avtal som även skulle leda till förbättringar av effektiviteten och företagens sociala ansvar inom klädessektorn.

17.  Europaparlamentet önskar att kommissionen i sitt förslag ska dra inspiration från det hållbarhetsinitiativ som vidtogs i Bangladesh efter Rana Plaza-raset.

18.  Europaparlamentet begär ett förtydligande av hur kläder som har producerats i de industriella frizonerna för bearbetning på export, där arbetarskyddet är bristfälligt eller saknas helt, kan identifieras generellt sätt och uteslutas från GSP+ i ett visst mottagarland.

19.  Europaparlamentet är övertygat om att offentlig upphandling är ett användbart verktyg för att främja en ansvarstagande klädessektor.

20.  Europaparlamentet påpekar att i den globala klädesbranschen verkar många kvinnor, cirka 85 % av arbetarna i denna sektor är kvinnor, som ofta utsätts för svåra arbetsförhållanden och har låga löner. Parlamentet vill därför se att könsaspekten integreras i EU:s initiativ för klädessektorn, i synnerhet för att nå kraftiga framsteg när det gäller jämställdheten på löneområdet, jämlikheten mellan könen, kvinnors sociala rättigheter och arbetstagarrättigheter, inklusive mödraskydd, och kvinnors deltagande i kollektivförhandlingar.

21.  Europaparlamentet upprepar sin begäran om att hållbara konsekvensbedömningar ska göras för varje nyförhandlat avtal och uppmanar till könsseparerad insamling av statistik.

22.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ha kontakt med multinationella företag, återförsäljare och varumärken samt att uppmana dem att åta sig att öka företagens sociala ansvar. Parlamentet förväntar sig att EU:s företag garanterar fullständig efterlevnad av ILO:s grundläggande arbetsnormer hela vägen genom sina leveranskedjor, i enlighet med OECD:s riktlinjer för multinationella företag och ILO:s trepartsförklaring om multinationella företag och socialpolitik. Parlamentet kräver att de fortsätter att föra en konstruktiv dialog med lokala arbetare och organisationer. Kommissionen uppmanas att verka för ett utbyte av bästa praxis.

23.  Europaparlamentet erkänner att man behöver globalt rättvisa konkurrensvillkor för att skydda arbetstagare från miljömässig och social dumpning. Parlamentet litar på EU:s kapacitet att, med tanke på dess kritiska storlek, vara världsledande och gå i bräschen för förändringarna. Parlamentet anser att en multilateral ram är enda sättet att förhindra brott mot de mänskliga rättigheterna och arbetstagares rättigheter. Kommissionen uppmanas därför att tillsammans med internationella partner lansera ett globalt initiativ vid Världshandelsorganisationens nästa ministermöte.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

Antagande

28.2.2017

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

32

0

3

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Laima Liucija Andrikienė, Maria Arena, Tiziana Beghin, David Campbell Bannerman, Daniel Caspary, Salvatore Cicu, Christofer Fjellner, Karoline Graswander-Hainz, Heidi Hautala, Bernd Lange, David Martin, Emmanuel Maurel, Emma McClarkin, Anne-Marie Mineur, Sorin Moisă, Artis Pabriks, Franck Proust, Tokia Saïfi, Marietje Schaake, Helmut Scholz, Joachim Schuster, Joachim Starbatty, Adam Szejnfeld, Hannu Takkula, Iuliu Winkler

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Reimer Böge, Klaus Buchner, Sergio Gutiérrez Prieto, Sander Loones, Georg Mayer, Fernando Ruas, José Ignacio Salafranca Sánchez-Neyra, Pedro Silva Pereira

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)

Jean-François Jalkh, Joëlle Mélin

SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROP I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

32

+

ALDE

Marietje Schaake, Hannu Takkula

ECR

David Campbell Bannerman, Sander Loones, Emma McClarkin, Joachim Starbatty

EFDD

Tiziana Beghin

GUE/NGL

Anne-Marie Mineur, Helmut Scholz

PPE

Laima Liucija Andrikienė, Reimer Böge, Daniel Caspary, Salvatore Cicu, Christofer Fjellner, Artis Pabriks, Franck Proust, Fernando Ruas, José Ignacio Salafranca Sánchez-Neyra, Tokia Saïfi, Adam Szejnfeld, Iuliu Winkler

S&D

Maria Arena, Karoline Graswander-Hainz, Sergio Gutiérrez Prieto, Bernd Lange, David Martin, Emmanuel Maurel, Sorin Moisă, Joachim Schuster, Pedro Silva Pereira

Verts/ALE

Klaus Buchner, Heidi Hautala

0

-

--

--

3

0

ENF

Jean-François Jalkh, Georg Mayer, Joëlle Mélin

Förklaring av symboler:

+  :  Ja-röster

-  :  Nej-röster

0  :  Nedlagda röster


YTTRANDE från utskottet för sysselsättning och sociala frågor (10.2.2017)

till utskottet för utveckling

över EU:s flaggskeppsinitiativ för klädsektorn

(2016/2140(INI))

Föredragande av yttrande: Jean Lambert

FÖRSLAG

Utskottet för sysselsättning och sociala frågor uppmanar utskottet för utveckling att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

A.  60 miljoner människor världen över arbetar i textil- och klädindustrin, som särskilt i utvecklingsländer står för många arbetstillfällen.

B.  Denna näringsgren är mycket starkt sammanflätad internationellt och har därför särskilt komplexa leveranskedjor, vilket innebär att isolerade nationella initiativ snabbt når sina gränser.

C.  Textiltillverkare i utvecklingsländer utsätts gång på gång för den internationella parti- och detaljhandelns aggressiva inköpsmetoder, något som också beror på den skarpa globala konkurrensen.

D.  Möjligheterna till företagsinflytande är begränsade, i synnerhet i utövandet av statliga myndighetsuppgifter, och därför måste produktionsländernas regeringar i stället skapa ekonomiska och rättsliga ramvillkor för att kunna uppfylla sin kontrollfunktion.

E.  Internationella fördrag är en viktig beståndsdel i bekämpandet av missförhållanden inom arbetarskyddet och det sociala skyddet i tredjeländer, och företag är skyldiga att utforma sin verksamhet enligt dessa principer.

1.  Europaparlamentet konstaterar att klädindustrin är en av de sektorer där otryggheten är störst, ofta med inadekvata arbetsvillkor för arbetstagare både inom och utanför Europa, särskilt med avseende på arbetsmiljö. Parlamentet vill att en central del av flaggskeppsinitaitivet ska vara att deltagande länder ratificerar och tillämpar ILO:s konventioner, ILO:s trepartsförklaring om principer för multinationella företag och socialpolitik samt agendan för anständigt arbete. Parlamentet framhåller vikten av att man fokuserar på de mest sårbara och utsatta för exploatering, särskilt barn och kvinnor.

2.  Europaparlamentet fördömer all förekomst av barnarbete och uppmanar EU och dess medlemsstater att göra allt de kan för att helt stoppa import till den inre marknaden av kläder som har tillverkats genom barnarbete. Parlamentet framhåller i detta sammanhang betydelsen av register över ansvarsfulla leverantörer. Parlamentet fördömer och uppmärksammar de otillbörliga metoder som vissa underleverantörer ägnar sig åt genom att tillämpa lägre och olagliga arbetsstandarder. Parlamentet anser att det är av yttersta vikt för de deltagande länderna att garantera ratificering och genomförande av ILO-konventionerna nr 182 om avskaffande av de värsta formerna av barnarbete och nr 138 om minimiålder för tillträde till arbete. Parlamentet uppmanar kommissionen att dra lärdom av erfarenheterna från det internationella programmet för avskaffande av barnarbete (IPEC) och den globala alliansen för utrotande av tvångsarbete, modernt slaveri, människohandel och barnarbete.

3.  Europaparlamentet konstaterar att klädindustrin skapar arbetstillfällen på många olika kompetensnivåer – från lågkvalificerade arbetstagare till högt specialiserade tjänster.

4.  Europaparlamentet anser att frivilliga initiativ att agera på ett ekologiskt, etiskt och hållbart sätt lämnar ett positivt bidrag till textilsektorn. Parlamentet konstaterar emellertid att enbart sådana initiativ inte på ett adekvat sätt kan hantera grundläggande arbetstagarrättigheter, däribland arbetarskydd, föreningsfrihet, kollektivförhandlingar och frågor såsom barnarbete, arbetsmiljö, löner som det går att leva på, social trygghet och arbetstid. Parlamentet framhåller att utvecklingen måste gå i riktning mot regleringsåtgärder som ska införas och verkställas i berörda länder i syfte att säkerställa respekten för arbetstagarnas rättigheter längs hela leveranskedjan, samt att arbetsmarknadsmyndigheterna och yrkesinspektionssystemen måste stärkas och att det måste inrättas klagomålsförfaranden. Likaså är det viktigt att se till att nationella lagar och förordningar är förenliga med ILO:s centrala konventioner.

5.  Europaparlamentet konstaterar att priset fortfarande är en avgörande faktor för varumärkens och återförsäljares inköpsmetoder, ofta på bekostnad av arbetstagarnas välfärd och löner. Parlamentet uppmanar EU att arbeta tillsammans med alla berörda parter för att främja ett gott samarbete mellan arbetsmarknadens parter och hjälpa berörda parter med att utveckla och tillämpa lönesättningsmekanismer i enlighet med relevanta ILO-konventioner, särskilt i länder där adekvat lagstiftning är en bristvara. Parlamentet framhåller behovet av att arbetstagare garanteras regelbundna utbetalningar av en adekvat lön som gör att de och deras familjer kan tillgodose sina grundläggande behov utan att tvingas till regelbundet övertidsarbete. Parlamentet framhåller behovet av kollektivavtal för att förhindra negativ konkurrens i fråga om lönekostnader samt behovet av att öka konsumenternas medvetenhet om de potentiella följderna av att ständigt kräva allt lägre priser.

6.  Europaparlamentet betonar att regeringarna i producentländerna måste kunna genomföra internationella standarder och relevant lagstiftning, eftersom de är nödvändiga partner i den sociala dialogen och i förbättringsansträngningarna inom ramen för flaggskeppsinitiativet.

7.  Europaparlamentet vill att EU-initiativet för klädsektorn ska främja kompetensutveckling och livslångt lärande, däribland utbildning i entreprenörskap, som bidrar till ekonomisk och social utveckling. Parlamentet vill att alla initiativ ska verka för en medvetenhet om centrala arbetstagarrättigheter och mekanismer för juridiskt bistånd när dessa rättigheter åsidosätts, och inbegripa utbildning för arbetstagare och arbetsgivare om social dialog och kollektivförhandlingar. Parlamentet understryker att initiativet bör bidra till kvinnors egenmakt, eftersom kvinnor utgör den största delen av arbetskraften inom klädsektorn och ändå är kraftigt underrepresenterade i tjänster som kräver högre kompetens samt i ledande befattningar. Parlamentet anser därför att initiativet aktivt bör främja icke-diskriminering och jämställdhet, bland annat i fråga om lön, och en förstärkt samhällsroll för kvinnor i tredjeländer, vilket skulle gynna hela familjen och samhället i stort.

8.  Europaparlamentet anser att kommissionen redan har tagit vissa inledande steg i rätt riktning vad gäller de mål den föreslår för flaggskeppsinitiativet, bland annat i fråga om att öka konsumenternas medvetenhet och hjälpa utvecklingsländer med att anta och genomföra internationella arbetsrättsliga och miljömässiga standarder. Parlamentet beklagar emellertid att kommissionens nuvarande målsättningar och angreppssätt, i enlighet med dess rapport om högnivåkonferensen om ansvarsfull förvaltning av leveranskedjan i klädsektorn av den 25 april 2016, inte är tillräckligt målinriktade eller ambitiösa för att konkret förbättra klädsektorn. Parlamentet konstaterar att de preliminära resultaten i kommissionens studie om klädsektorns leveranskedjor visade att jämställdhet, arbetstagarnas rättigheter, miljön och öppenhet inom leveranskedjan är de främsta bristerna. Parlamentet uppmanar kommissionen att i brådskande ordning släppa sin beställda rapport om identifiering av bristerna i den nuvarande politiken och att lägga fram specifika förslag för att ta itu med dessa brister.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att så snart som möjligt lägga fram EU:s flaggskeppsinitiativ för ansvarsfull förvaltning av leveranskedjan i klädsektorn, som utlovats som en del av Europaåret för utvecklingssamarbete 2015 och som bör beakta befintliga nationella initiativ som exempelvis de i Tyskland och Nederländerna. Parlamentet anser att EU har förmågan och skyldigheten att vara en global förkämpe för ansvar i leveranskedjan som svar på tragiska händelser såsom Rana Plaza-kollapsen i Bangladesh och mot bakgrund av det rekordstora intresset från EU-medborgarna.

10.  Europaparlamentet anser att alla eventuella åtgärder som flaggskeppsinitiativet ger upphov till bör bidra till att främja sådana flerpartsinitiativ som ILO:s/IFC:s program ”Better Work”, som kombinerar en trepartsstrategi med fabrikers efterlevnad och en dialog mellan arbetstagare och ledning på nationell nivå i Bangladesh (Accord). Detta är juridiskt bindande, inbegriper fackföreningar och omfattar inte enbart fabriksinspektioner utan även avhjälpande åtgärder.

11.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en rapport med en kartläggning av nuvarande initiativ och deras bidrag till förbättrade arbetsförhållanden inom klädindustrin.

12.  Europaparlamentet påpekar att arbetstagar- och arbetsgivarorganisationer är nödvändiga partner i den sociala dialogen och i kollektivförhandlingar och bör främjas. Parlamentet påpekar att oberoende, representativa arbetstagarorganisationer måste kunna verka oberoende och fritt för att främja och skydda arbetstagarnas rättigheter, särskilt på arbetsmiljöområdet. Därför är det viktigt att dessa organisationer har tillträde till fabriker för att kunna utbilda arbetstagarna i deras rättigheter och deras säkerhet. Parlamentet påpekar att åtgärder som följer av eventuella initiativ för klädsektorn bör främja grundläggande arbetstagarrättigheter och verka för ratificering och genomförande av ILO:s konventioner, särskilt nr 87 och nr 98, och att arbetstagarrepresentanter bör inkluderas i det förfarande för vederbörlig aktsamhet som upprättats på företagsnivå.

13.  Europaparlamentet anser att respekten för gällande lagstiftning och kollektivavtal mellan arbetsmarknadens parter är en oeftergivlig förutsättning för företagens sociala ansvar. Parlamentet anser även att ett socialt ansvarsfullt agerande absolut måste omfatta korrekta fackliga förbindelser, särskilt respekt för de fackliga rättigheterna och kontinuerlig information till arbetstagarna och deras representativa organisationer.

14.  Europaparlamentet understryker vidare att kapacitetsuppbyggnaden inom rättsstatliga strukturer i produktionsländerna måste stärkas och att detta konsekvent bör främjas och fordras inom ramen för europeisk utvecklings- och utrikespolitik.

15.  Europaparlamentet anser att skyddet av alla arbetstagares hälsa och säkerhet bör säkerställas genom internationella standarder, nationell lagstiftning och kollektivförhandlingar på alla nivåer (fabriksnivå samt lokal, nationell och internationell nivå) samt genom att man på fabriksnivå har en politik för hälsa och säkerhet på arbetsplatsen, såsom skriftligt upprättade åtgärdsplaner, som genomförs och övervakas tillsammans med arbetstagarna och deras representanter.

16.  Europaparlamentet anser att alla EU-initiativ för klädsektorn bör ta fasta på att EU är en lämplig nivå för stöd till och vidareutveckling av FN:s vägledande principer om företag och mänskliga rättigheter samt OECD:s riktlinjer för multinationella företag, enligt vilka företag är ansvariga inom den egna leveranskedjan. Parlamentet konstaterar att företag bör utarbeta förfaranden så att de kan fastställa och mildra effekterna av sin verksamhet på mänskliga rättigheter och arbetsvillkor. Parlamentet föreslår att standarderna ska anpassas till särdragen hos små och medelstora företag.

17.  Europaparlamentet inser att de ansträngningar som görs för att utbilda ledningspersonal och arbetstagare i arbetsmiljö, arbetsrätt och jämställdhet är av grundläggande betydelse för att förbättra arbetstagarnas rättigheter, och vill att man inom flaggskeppsinitiativet tar fram en särskild plattform för utbyte av bästa praxis för utbildning av arbetstagare och ledningspersonal, med särskilt fokus på mellanchefsnivån.

18.  Europaparlamentet uppmanar EU att hjälpa utvecklingsländer att anta och genomföra internationella standarder och konventioner. Parlamentet uppmanar kommissionen att även fortsättningsvis ta upp ratificering av centrala ILO-standarder, arbetsmiljöinspektioner och föreningsfrihet i diskussionerna om handel enligt preferenssystemet med länder kopplade till den globala leveranskedjan för klädsektorn och att stärka konventionerna om mänskliga rättigheter, arbete och miljö inom ramen för det allmänna preferenssystemet. Parlamentet anser att EU i sina handelsavtal bör ta med bestämmelser om förbättrade levnadsvillkor för arbetstagare och framhåller att en klausul som främjar ratificering och genomförande av ILO:s konventioner och agendan för anständigt arbete måste ingå i både bilaterala och multilaterala handelsavtal.

19.  Europaparlamentet betonar att oberoende arbetsinspektioner är viktiga för tidig varning och förebyggande och för att se till att nationella regler och föreskrifter på arbetsmiljöområdet efterlevs, men konstaterar att faktorer såsom revisionsutmattning kan undergräva deras effektivitet och att revisioner endast speglar aktuell status vid tidpunkten för kontrollen. Parlamentet anser att ratificering och genomförande av ILO:s konvention nr 81 är avgörande för att upptäcka missförhållanden. Olika sätt att förbättra revisionerna och inspektionerna bör undersökas, till exempel genom att man sammanför revisionsstandarder och revisionsmetoder och skickar olika arbetsinspektörer varje gång, vilket kan leda till striktare standarder, särskilt i länder med korruptionsproblem. Parlamentet noterar betydelsen av att arbetsinspektörer rekryteras på ett adekvat sätt och av att både nya och befintliga inspektörer fortlöpande utbildas om internationella konventioner och standarder, lokal arbetsrätt och lämplig inspektionsteknik. Parlamentet uppmanar EU att såväl finansiellt som tekniskt fortsätta att stödja utvecklingen av arbetsinspektioner i utvecklingsländer i linje med relevanta ILO-standarder, särskilt i samband med utvecklingsfonder.

20.  Europaparlamentet konstaterar att den sociala revisionens intåg i leveranskedjan för kläder och skor för mer än 20 år sedan följts av en dramatisk ökning av antalet standarder och metoder för social revision, vissa med enbart mindre skillnader, och att såväl varumärken som återförsäljare tillämpar sina egna aningen olika standarder, så att tillverkare anslår värdefulla resurser till att hantera en stadig ström av revisioner. Branschens befintliga ansträngningar att sammanföra revisionsstandarder och revisionsmetoder bör därför enligt parlamentets förmenande påskyndas och understödjas i samråd med berörda parter.

21.  Europaparlamentet anser att ansvaret bör utökas till att gälla hela leveranskedjan, inklusive alla underleverantörer, och lovordar de ansträngningar som görs i detta syfte. Parlamentet anser emellertid att EU är bäst lämpat att ta fram en gemensam ram för att skapa en rättslig skyldighet att visa tillbörlig aktsamhet på människorättsområdet för EU-företag i klädsektorn som lägger ut produktion på entreprenad i tredjeländer, däribland bindande åtgärder för att garantera spårbarhet och insyn, vilket skulle göra företag som önskar bedriva verksamhet på den europeiska marknaden skyldiga att tillhandahålla information om hela leveranskedjan för deras produkter. Parlamentet anser att reglering, utvecklad under medverkan av lokala och globala fackföreningar, bör komplettera och stödja frivilliga initiativ på nationell, europeisk och internationell nivå.

22.  Europaparlamentet påminner om att spårbarhet och insyn i leveranskedjan är nyckeln till hållbar förändring. Parlamentet anser att tillgången till information i klädsektorn i producerande tredjeländer ofta är det största hindret mot möjligheterna att bekämpa kränkningar av de mänskliga och sociala rättigheterna samt arbetsrätten i den globala leverantörskedjan och att det behövs ett rapporteringssystem som ger information som kopplar samman alla aktörer inom den globala kedjan för en och samma produkt, från produktionsstället till detaljhandlarna. Parlamentet uppmanar EU att stödja utvecklingen av en gemensam ram för insamling av uppgifter om sociala, miljömässiga och arbetsmässiga resultat.

23.  Europaparlamentet anser att konsumentinformation är av central betydelse för att säkra anständiga arbetsvillkor, ett behov som ställdes i öppen dager i samband med Rana Plaza-kollapsen. Parlamentet anser att konsumenterna måste få tydlig, trovärdig information om klädsektorns uthållighet, produkternas ursprung och i vad mån arbetstagarnas rättigheter har respekterats. Parlamentet anser att information som samlats in till följd av EU-åtgärder bör offentliggöras, och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att överväga att upprätta en offentlig onlinedatabas med all relevant information om alla aktörer längs leveranskedjan.

24.  Europaparlamentet framhåller behovet av att tillhandahålla ett koncept för företagens sociala ansvar (CSR) inom klädsektorn, bland annat på områden som arbetets kvalitet och organisation, lika möjligheter och lika lön, social inkludering, åtgärder mot diskriminering, utveckling av livslångt lärande samt utbildning. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett förslag om sammanförande av CSR-krav, bland annat med en ram för social rapportering och för företags och chefers ansvar för konsekvenserna av missförhållanden och förseelser samt en ram för europeiska CSR-överenskommelser. Parlamentet anser att CSR bör främja projekt som stöder en omställning till en hållbar ekonomi. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ge EU-företag incitament att göra åtaganden om CSR och om tillbörlig aktsamhet för företag. Parlamentet påpekar att sådan aktsamhet bland annat handlar om att vidta proaktiva åtgärder för att identifiera och förebygga kränkningar av mänskliga, arbetsrättsliga och miljömässiga rättigheter längs hela leveranskedjan.

25.  Europaparlamentet manar till större medvetenhet om produktionen av textilprodukter bland Europas konsumenter. Därför föreslår parlamentet att det ska utvecklas EU-omfattande standarder för märkning av ”rättvisa kläder”, som ska vara tillgängliga för både multinationella företag och små och medelstora företag och som ska visa att rättvisa arbetsvillkor har respekterats och hjälpa konsumenterna med bättre information i samband med deras köpbeslut.

26.  Europaparlamentet betonar att det även i vissa EU-medlemsstater flera gånger har konstaterats råda otrygga arbetsvillkor inom klädsektorn rörande sådana frågor som arbetsmiljö, löner, social trygghet och arbetstider. Parlamentet efterlyser därför effektiva och välriktade initiativ inom EU som kan förbättra situationen i klädsektorn och ge en skjuts åt sysselsättningen i medlemsstaterna.

27.  Europaparlamentet anser att den bristande respekten för internationella sociala standarder i klädsektorn utgör en sorts social och miljömässig dumpning som är till skada för både företag och arbetstagare. Parlamentet påpekar att europeiska företags dåliga efterlevnad av stränga miljövillkor i tredjeländer måste likställas med efterlevnaden av arbetstagares rättigheter, eftersom en sådan brist äventyrar arbetstagarnas hälsa, förstör landsbygds- och fiskeområden och därmed berövar lokalbefolkningarna alla möjligheter till utveckling.

28.  Europaparlamentet gratulerar kommissionen till att ha bidragit till Vision Zero Fund, och uppmuntrar till fortsatta investeringar i förbättrad arbetstagarsäkerhet. Parlamentet noterar dock att fonden och merparten av de befintliga initiativen inte på ett adekvat sätt hanterar frågor om skäliga löner, organisationsrätten eller diskriminering på arbetsplatsen.

29.  Europaparlamentet efterlyser nationella och europeiska initiativ för att uppmuntra konsumenterna att köpa lokalt tillverkade produkter.

30.  Europaparlamentet anser att ansvarsfull förvaltning av den globala leveranskedjan i klädsektorn kan bidra till ekonomisk tillväxt, anständiga arbetstillfällen, fattigdomsminskning, förstärkning av mänskliga rättigheter och arbetstagares rättigheter och till övergången från den informella till den formella ekonomin. Parlamentet noterar emellertid den särskilda situationen när det gäller industriella frizoner för bearbetning på export, som i vissa länder är undantagna från lokal arbetsrätt, förbjuder facklig verksamhet och inte ger arbetstagare möjlighet till rättslig prövning, vilket inte är förenligt med ILO:s standarder. Parlamentet efterlyser större insyn i de industriella frizonerna för bearbetning på export genom övervakning och rapportering.

31.  Europaparlamentet framhåller vikten av en klädindustri som bygger på innovation och på produkter med högre mervärde i medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar kommissionen att ge ekonomiskt stöd och förenkla EU-programmens finansiering till små och medelstora företag i klädindustrin samt att främja materialforskning.

32.  Europaparlamentet stöder små och medelstora företag i medlemsstaterna som i betydande grad bidrar till att bevara och främja det europeiska kulturarvet inom klädindustrin.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGENI DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

Antagande

6.2.2017

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

42

4

0

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Brando Benifei, Enrique Calvet Chambon, Lampros Fountoulis, Marian Harkin, Rina Ronja Kari, Ádám Kósa, Jean Lambert, Jérôme Lavrilleux, Jeroen Lenaers, Verónica Lope Fontagné, Javi López, Thomas Mann, Anthea McIntyre, Elisabeth Morin-Chartier, Marek Plura, Sofia Ribeiro, Robert Rochefort, Maria João Rodrigues, Anne Sander, Sven Schulze, Jutta Steinruck, Romana Tomc, Yana Toom, Ulrike Trebesius, Marita Ulvskog, Renate Weber, Jana Žitňanská

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Maria Arena, Georges Bach, Mircea Diaconu, Sergio Gutiérrez Prieto, Krzysztof Hetman, Dieter-Lebrecht Koch, Paloma López Bermejo, Edouard Martin, Alex Mayer, Csaba Sógor, Helga Stevens, Neoklis Sylikiotis, Flavio Zanonato

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)

Clara Eugenia Aguilera García, Jakop Dalunde, Ulrike Rodust, Marc Tarabella, Miguel Viegas, Daniele Viotti


INFORMATION OM ANTAGANDET I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

Antagande

21.3.2017

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

14

2

8

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Raymond Finch, Doru-Claudian Frunzulică, Enrique Guerrero Salom, Maria Heubuch, György Hölvényi, Teresa Jiménez-Becerril Barrio, Arne Lietz, Linda McAvan, Norbert Neuser, Maurice Ponga, Lola Sánchez Caldentey, Eleni Theocharous, Paavo Väyrynen, Bogdan Brunon Wenta, Anna Záborská, Željana Zovko

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Agustín Díaz de Mera García Consuegra, Frank Engel, Cécile Kashetu Kyenge, Florent Marcellesi, Louis Michel, Jan Zahradil

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)

Tania González Peñas, Martina Werner


SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROPI DET ANSVARIGA UTSKOTTET

14

+

ALDE

Louis Michel, Paavo Väyrynen

ECR

Eleni Theocharous

GUE/NGL

Tania González Peñas, Lola Sánchez Caldentey

S&D

Doru-Claudian Frunzulică, Enrique Guerrero Salom, Cécile Kashetu Kyenge, Arne Lietz, Linda McAvan, Norbert Neuser, Martina Werner

Verts/ALE

Maria Heubuch, Florent Marcellesi

2

-

ECR

Jan Zahradil

EFDD

Raymond Finch

8

0

PPE

Agustín Díaz de Mera García Consuegra, Frank Engel, György Hölvényi, Teresa Jiménez-Becerril Barrio, Maurice Ponga, Bogdan Brunon Wenta, Željana Zovko, Anna Záborská

Teckenförklaring:

+  :  Ja-röster

-  :  Nej-röster

0  :  Nedlagda röster

Senaste uppdatering: 11 april 2017Rättsligt meddelande