Förfarande : 2016/2272(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A8-0214/2017

Ingivna texter :

A8-0214/2017

Debatter :

PV 03/07/2017 - 21
CRE 03/07/2017 - 21

Omröstningar :

PV 04/07/2017 - 6.13

Antagna texter :

P8_TA(2017)0287

BETÄNKANDE     
PDF 465kWORD 80k
9 juni 2017
PE 595.614v02-00 A8-0214/2017

om en längre livstid för produkter: fördelar för konsumenter och företag

(2016/2272(INI))

Utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd

Föredragande: Pascal Durand

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION
 MOTIVERING
 YTTRANDE från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet
 INFORMATION OM ANTAGANDET I DET ANSVARIGA UTSKOTTET
 SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROP I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om en längre livstid för produkter: fördelar för konsumenter och företag

(2016/2272(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), särskilt artikel 114,

–  med beaktande av artiklarna 191, 192 och 193 i EUF-fördraget och hänvisningen till målet om att utnyttja naturresurserna varsamt och rationellt,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 25 juni 2008 om handlingsplanen för hållbar konsumtion och produktion samt en hållbar industripolitik (COM(2008)0397),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/125/EG av den 21 oktober 2009 om upprättande av en ram för att fastställa krav på ekodesign för energirelaterade produkter(1),

–  med beaktande av kommissionens arbetsplan för ekodesign 2016–2019 (COM(2016)0773), särskilt målet om att fastställa mer specifika och övergripande krav på produkter vad gäller hållbarhet, reparationsmöjlighet, skalbarhet, nedmonteringsmöjlighet och underlättande av återanvändning och återvinning,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/30/EU av den 19 maj 2010 om märkning och standardiserad produktinformation som anger energirelaterade produkters användning av energi och andra resurser(2),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 1386/2013/EU av den 20 november 2013 om ett allmänt miljöhandlingsprogram för unionen till 2020: Att leva gott inom planetens gränser (även kallat det sjunde miljöhandlingsprogrammet)(3),

–  med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 17 oktober 2013 För en hållbarare konsumtion: industriprodukters livslängd och konsumentupplysning för att återställa förtroendet(4),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 26 januari 2011 Ett resurseffektivt Europa – flaggskeppsinitiativ i Europa 2020-strategin (COM(2011)0021),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 20 september 2011 Färdplan för ett resurseffektivt Europa (COM(2011)0571),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 9 april 2013 Upprättande av den inre marknaden för gröna produkterBättre information om produkters och organisationers miljöprestanda (COM(2013)0196),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 25 september 2014 Mot ett kretsloppssamhälle: Program för ett avfallsfritt Europa (COM(2014)0398),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 2 december 2015 Att sluta kretsloppet – en EU-handlingsplan för den cirkulära ekonomin (COM(2015)0614) och paketet för cirkulär ekonomi, som särskilt omfattar översynen av direktiven om avfall (direktiv 2008/98/EG, ramdirektivet om avfall), om förpackningar och förpackningsavfall (direktiv 94/62/EG), om deponering av avfall (direktiv 1999/31/EG), om uttjänta fordon (direktiv 2000/53/EG), om batterier och ackumulatorer och förbrukade batterier och ackumulatorer (direktiv 2006/66/EG) och om avfall som utgörs av eller innehåller elektrisk och elektronisk utrustning (direktiv 2012/19/EU),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 22 november 2016 Nästa steg för en hållbar europeisk framtid – EU-åtgärder för hållbarhet (COM(2016)0739),

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv av den 9 december 2015 om vissa aspekter på avtal om försäljning av varor på nätet och annan distansförsäljning av varor (COM(2015)0635),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU av den 25 oktober 2011 om konsumenträttigheter(5),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden(6),

–  med beaktande av rapporten av den 18 augusti 2015 från den europeiska konsumentorganisationen BEUC med titeln Durable goods: More sustainable products, better consumer rights. Consumer expectations from the EU’s resource efficiency and circular economy agenda,

–  med beaktande av studien av den 29 mars 2016 från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om hur märkning som anger produkters användningstid påverkar konsumenterna,

–  med beaktande av den studie som genomfördes i juli 2016 på begäran av Europaparlamentets utskott för den inre marknaden och konsumentskydd En längre livstid för produkter: fördelar för konsumenter och företag,

–  med beaktande av det europeiska konsumentcentrumets sammanfattande dokument av den 18 april 2016 om planerat åldrande och konsumtionssamhällets oönskade effekter,

–  med beaktande av den österrikiska standarden ONR 192102 som är en särskild märkning för el- och elektronikprodukter som är utformade för att hålla länge och kunna repareras,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och yttrandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A8-0214/2017), och av följande skäl:

A.  I kommissionens arbetsplan för ekodesign 2016–2019 finns det hänvisningar till den cirkulära ekonomin och till nödvändigheten av att ta itu med frågorna kring hållbarhet och möjlighet till återvinning.

B.  Europeiska ekonomiska och sociala kommittén har antagit ett yttrande över produkters livslängd, vilket visar det intresse som de ekonomiska aktörerna och det civila samhället tillmäter detta ämne.

C.  Det måste råda en balans mellan å ena sidan en förlängning av produkters livslängd och å andra sidan innovation, forskning och utveckling.

D.  Den studie som beställts av utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd visar att brett utformade politiska åtgärder krävs för att främja en förlängd livslängd för produkter.

E.  Ekonomiska modeller och affärsmodeller av olika slag uppträder sida vid sida, bland annat en ekonomisk modell grundad på nyttjande som gör det möjligt att minska de negativa effekterna för miljön.

F.  Förlängd livslängd för produkter måste främjas, särskilt genom åtgärder mot planerat åldrande.

G.  Det är nödvändigt att stödja den europeiska sektorn för reparationer, som huvudsakligen består av mikroföretag samt små och medelstora företag.

H.  En ökad harmonisering av återanvändningen av produkter kommer att stimulera den lokala ekonomin och den inre marknaden genom att skapa nya arbetstillfällen och stimulera efterfrågan på begagnade varor.

I.  Såväl ur ekonomisk som ur miljömässig synvinkel är det nödvändigt att skydda råvarutillgångarna och begränsa avfallsproduktionen, vilket man försökt ta hänsyn till genom att skapa ett begrepp som innebär utökat producentansvar.

J.  Enligt en Eurobarometerundersökning från juni 2014 skulle 77 procent av konsumenterna i Europeiska unionen föredra att försöka reparera trasiga produkter i stället för att köpa nya. Den information som lämnas till konsumenterna om produkternas hållbarhet och möjligheterna att reparera dem behöver fortfarande förbättras.

K.  Tillförlitliga och hållbara produkter ger konsumenterna valuta för pengarna och förebygger resursöveranvändning och avfall. Det är därför viktigt att se till att konsumentprodukternas livstid förlängs genom att produkterna utformas för att vara hållbara och möjliga att reparera, uppgradera, demontera och återvinna.

L.  Konsumenternas minskade förtroende för produkternas kvalitet skadar de europeiska företagen. Den avtalsenliga garantitiden på 24 månader är den nuvarande miniminivån inom EU och vissa medlemsstaterna har därutöver fastställt bestämmelser som erbjuder konsumenter ett ännu bättre skydd i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/44/EG av den 25 maj 1999 om vissa aspekter rörande försäljning av konsumentvaror och härmed förknippade garantier.

M.  Det är nödvändigt att respektera konsumenternas rätt att välja utifrån sina olika behov, förväntningar och önskemål.

N.  Den information som konsumenterna ges när det gäller produkters livslängd är otillräcklig, men i den studie som Europeiska ekonomiska och sociala kommittén lät göra i mars 2016 framgår det att det finns ett positivt samband mellan produktmärkning som visar varans livslängd och konsumenternas beteenden.

O.  En produkts livslängd och åldrande är beroende av olika naturliga och artificiella aspekter, t.ex. materialsammansättning, funktionalitet, reparationskostnader och konsumtionsmönster.

P.  Reparationer och reservdelar bör bli mer lättillgängliga.

Q.  Utöver en lång livslängd kan även produkters kvalitet under hela livscykeln i hög grad bidra till resursskyddet.

R.  Allt fler initiativ vidtas på nationell nivå för att komma till rätta med att varor och programvara åldras för tidigt. Det finns ett behov av att här utveckla en gemensam strategi för den inre marknaden.

S.  De digitala mediernas livslängd är avgörande för de elektroniska apparaternas livslängd. Eftersom programvaran allt snabbare föråldras måste de elektroniska apparaterna vara anpassningsbara för att kunna konkurrera på marknaden.

T.  Produkter som har inbyggda defekter, och som utformats för att gå sönder och slutligen upphöra att fungera efter att ha använts ett visst antal gånger, ökar bara konsumenternas misstro och bör inte tillåtas på marknaden.

U.  Enligt uppgifter från Eurobarometern anser 90 procent av EU-medborgarna att man på produkter tydligt bör ange deras livslängd.

V.  Alla ekonomiska sektorer kan dra nytta av produkter med ökad livslängd, även små och medelstora företag.

W.  I det sjunde miljöhandlingsprogrammet föreskrivs specifika åtgärder för att förbättra produkters hållbarhet och se till att de kan repareras, återanvändas och få en ökad livslängd.

X.  Utökat producentansvar har en viktig roll att spela i detta avseende.

Y.  Om en cirkulär ekonomi ska kunna uppnås måste de politiska beslutsfattarna, medborgarna och företagen involveras, och förändringar ske inte bara vad gäller utformningen och försäljningen av produkter och tjänster, utan också vad gäller konsumenters och företags tänkesätt och förväntningar, genom skapande av nya marknader som anpassas till förändrade konsumtionsmönster och utveckling i riktning mot användning, återanvändning och delning av produkter, vilket bidrar till att produkternas användningstid ökar samt till att konkurrenskraftiga, varaktiga och hållbara produkter skapas.

Z.  I många lampor kan belysningskällan inte längre bytas ut, vilket i händelse av att belysningskällan slutar fungera kan leda till problem om nyare och effektivare belysningskällor släpps ut på marknaden eller om kundernas önskemål förändras i fråga om exempelvis det avgivna ljusets färg, eftersom hela lampan måste ersättas i sådana fall.

AA.  Det vore önskvärt om LED-belysningskällor var utbytbara och inte fastmonterades slutgiltigt.

AB.  I takt med att den cirkulära ekonomin utvecklas måste ytterligare åtgärder vidtas för att främja produkters reparerbarhet, anpassningsbarhet, skalbarhet och återvinningsbarhet samt deras hållbarhet, i syfte att öka livslängden och användningstiden för produkter och/eller delar av produkter.

AC.  Den ökande mångfalden av produkter, de allt kortare innovationscyklerna och de ständigt växlande modetrenderna leder till kortare intervall mellan köpen av nya produkter och därmed även till en kortare användningstid för produkterna.

AD.  Det finns stor potential i reparationssektorn, i försäljningen av begagnade varor och i byteshandeln, det vill säga i de sektorer som arbetar med att öka produkters livslängd.

AE.  Det bör råda en balans mellan å ena sidan målet att öka livslängden för produkter och å andra sidan åtgärder för att upprätthålla en miljö som fortsatt erbjuder incitament till innovation och vidareutveckling.

Att utforma produkter som är robusta, hållbara och av god kvalitet

1.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att där så är möjligt främja fastställandet av minimikriterier för tålighet som bland annat omfattar robusthet och möjligheten att reparera och utveckla, för varje produktkategori från och med utformningsskedet, med stöd av standarder som tas fram av alla tre europeiska standardiseringsorganisationer (CEN, Cenelec och Etsi).

2.  Europaparlamentet betonar att man måste finna en balans mellan en ökad livslängd för produkter, omvandling av avfall till resurser (sekundära råvaror), industriell symbios, innovation, konsumentefterfrågan, miljöskydd och tillväxtpolitik i alla etapper av produkternas livscykel, samt anser att utvecklingen av allt mer resurseffektiva produkter inte får uppmuntra till kort livslängd eller till att produkter kastas bort i förtid.

3.  Europaparlamentet påminner om att frågor som produkthållbarhet, längre garantitid, tillgång till reservdelar, enkel reparation samt utbytbarhet av komponenter bör ingå i tillverkarens kommersiella erbjudande för att motsvara konsumenternas olika behov, förväntningar och önskemål och är en viktig konkurrensfaktor på en fri marknad.

4.  Europaparlamentet noterar den roll som kommersiella strategier, såsom leasing av produkter, spelar vid utformningen av hållbara produkter. Leasingföretag äger fortsatt de enheter som omfattas av leasingen, och har ett intresse av att på nytt släppa ut produkter på marknaden och investera i utformningen av mer hållbara produkter, vilket leder till minskad nyproduktion och färre produkter som bortskaffas.

5.  Europaparlamentet påminner om sin ståndpunkt när det gäller översynen av paketet för cirkulär ekonomi och dess ändring av avfallsdirektivet, vilken stärkte principen om utökat ansvar för tillverkarna och därmed skapade incitament för en mer hållbar utformning av produkterna.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stödja tillverkare av modulära konstruktioner som är lätta att montera ned och att byta ut delar i.

7.  Europaparlamentet anser att strävan efter produkters hållbarhet och reparerbarhet bör åtföljas av hållbarhetsmålet genom t.ex. utnyttjandet av miljövänliga material.

8.  Europaparlamentet noterar med oro den mängd elektroniskt avfall som genereras av modem, routrar och tv-dekodrar/digitalboxar när konsumenter byter teleoperatör. Parlamentet påminner konsumenter och teleoperatörer om att konsumenterna, enligt förordning (EU) 2015/2120, redan har rätt att använda den terminalutrustning som de själva valt när de byter teleoperatör.

Främjande av reparerbara och långlivade produkter

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja reparerbara produkter genom att

-  uppmuntra till och underlätta åtgärder som gör det attraktivt för konsumenten att välja reparation av produkter,

-  använda konstruktionsteknik och material som gör en reparation av varan eller utbyte av dess reservdelar lättare och mindre kostsam; konsumenterna får inte bli fångar i en ändlös cirkel av reparationer och underhåll av felaktiga produkter,

-  uppmuntra - vid upprepad bristande överensstämmelse eller en reparationsperiod som överstiger en månad - till en förlängning av garantitiden med en period som är lika lång som den tid som krävs för att genomföra reparationen,   - kräva att delar som är nödvändiga för att produkten ska fungera är utbytbara och reparerbara, inkludera produktens reparerbarhet som en av dess grundläggande egenskaper när detta är fördelaktigt samt motverka, såvida säkerhetsskäl inte motiverar motsatsen, inbyggnaden av väsentliga komponenter såsom batterier och LED-lampor i produkter,

-  uppmuntra tillverkarna att i samband med köpet tillhandahålla manualer för underhåll och reparation, särskilt när det gäller produkter för vilka underhållet och reparationen är av särskild betydelse, i syfte att öka möjligheterna att förlänga deras livstid,

-  garantera möjligheten att använda ersättande delar av samma kvalitet och prestanda som originaldelarna, i syfte att reparera alla produkter i enlighet med tillämplig lagstiftning,

-  utveckla, där det praktiskt är genomförbart, åtgärder för standardisering av reservdelar och verktyg som behövs för reparationer, i syfte att förbättra resultaten inom reparationsservicen,

-  uppmuntra tillverkare att på begäran förse reparationsverkstäder med manualer för underhåll och reparationer på olika språk,  - uppmuntra tillverkarna att utveckla batteriteknik för att garantera att batteriernas och ackumulatorernas livslängd bättre överensstämmer med den förväntade livslängden för produkten eller alternativt göra byte av batteri mer tillgängligt till ett pris som står i proportion till produktens pris.

10.  Europaparlamentet anser det vara lämpligt att genom följande åtgärder garantera att de reservdelar som behövs för att varorna ska fungera och vara säkra finns tillgängliga:

-  Främja tillgången till reservdelar vid sidan av monterade produkter.

-  Uppmuntra ekonomiska aktörer att tillhandahålla en lämplig nivå av teknisk service för de konsumtionsvaror som de tillverkar eller importerar och att, till ett pris som står i proportion till produktens karaktär och livslängd, leverera reservdelar som behövs för att varorna ska fungera och vara säkra.

-  Tydligt ange huruvida, på vilka villkor och hur länge det finns reservdelar till en vara, där så är lämpligt genom inrättande av en digital plattform.

11.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utreda lämpliga incitament för att främja hållbara högkvalitativa produkter som går att reparera, stimulera reparation och försäljning av begagnade varor samt inrätta reparationsutbildningar.

12.  Europaparlamentet understryker vikten av att säkra möjligheten att vända sig till en oberoende reparatör, t.ex. genom att motverka tekniska eller säkerhetsrelaterade lösningar eller programvarulösningar som omöjliggör reparationer utanför en viss auktoriserad krets.

13.  Europaparlamentet uppmuntrar återanvändning av reservdelar på andrahandsmarknaden.

14.  Europaparlamentet erkänner möjligheten att använda 3D-utskrifter för att förse yrkesfolk och konsumenter med delar. Parlamentet understryker att man i detta sammanhang måste värna om produktsäkerhet, skydd mot förfalskning och skydd av upphovsrätten.

15.  Europaparlamentet påminner om att det för ett framgångsrikt genomförande av den cirkulära ekonomin är viktigt att det finns tillgång till standardiserade delar och moduler och att produkter utformas så att de är enkla att demontera och är höggradigt hållbara samt produceras med effektiva processer.

Driften av en ekonomisk modell som inriktas på nyttjande samt stödjandet av små och medelstora företag och sysselsättningen i EU

16.  Europaparlamentet understryker att en övergång till affärsmodeller såsom ”produkter som tjänster” har potential att förbättra hållbarheten i produktions- och konsumtionsmönstren, förutsatt att system för produkttjänster inte resulterar i en kortare livslängd för produkterna. Parlamentet betonar att sådana affärsmodeller inte får medföra möjligheter till skatteflykt.

17.  Europaparlamentet betonar att utvecklingen av nya affärsmodeller – t.ex. internetbaserade tjänster, nya former för saluföring, varuhus som endast säljer begagnade produkter och den mer utbredda förekomsten av informella reparationsmöjligheter (kaféverkstäder, verkstäder där människor själva kan utföra sina egna reparationer) – kan bidra till att öka livslängden för produkter och samtidigt öka konsumenternas medvetenhet om och förtroende för produkter med lång livslängd.

18.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna

-  att organisera samråd med alla berörda aktörer för att främja utvecklingen av en nyttjandeförsäljningsmodell som gagnar alla,

-  att fördjupa sina ansträngningar genom åtgärder som främjar utvecklingen av funktionsekonomin och göra det attraktivt att hyra, byta till sig och låna olika varor,

-  att stödja lokala och regionala myndigheter som aktivt främjar utvecklingen av sådana ekonomiska modeller som delningsekonomi och cirkulär ekonomi, vilka främjar en effektivare användning av resurser och varors hållbarhet och stärker sektorerna för reparation, återanvändning och återvinning.

19.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att se till att bestämmelsen om livscykelkostnader i direktiv 2014/24/EU beaktas i offentliga upphandlingar och att öka återanvändningen av utrustning som offentliga myndigheter köpt in.

20.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna och kommissionen att stödja delningsekonomin i sin offentliga politik med tanke på de fördelar den ger i form av användning av outnyttjade resurser och reservkapacitet, till exempel inom transport- och logisektorerna.

21.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bekräfta vikten av produkthållbarhet i samband med främjandet av den cirkulära ekonomin.

22.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att fullt ut tillämpa den avfallshierarki som fastställs i EU:s lagstiftning (ramdirektivet om avfall (2008/98/EG)), och i synnerhet betrakta elektriska och elektroniska apparater som värdefulla resurser och inte som avfall, t.ex. genom att ge personalen från återanvändningscentrum tillträde till insamlingspunkter för avfall som utgörs av eller innehåller elektriska eller elektroniska produkter (WEEE), eftersom dessa personer kan se till att sådana varor och deras beståndsdelar kommer till användning.

23.  Europaparlamentet anser att de åtgärder som ingår i detta betänkande särskilt bör tillämpas på små och medelstora företag och mikroföretag, i enlighet med definitionen i kommissionens rekommendation 2003/361/EG, på ett sätt som är lämpligt och som står i proportion till små och medelstora företags och mikroföretags storlek och kapacitet, i syfte att skydda deras utveckling, och främja sysselsättning och utbildning inom nya yrkesområden i EU.

24.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka hur man kan främja och bidra till utbytbarhet för LED-belysningskällor och därvid även undersöka i vilken mån – utöver ekodesignåtgärder – mindre stränga medel kan komma i fråga, t.ex. i form av märkning, incitamentsystem, offentliga upphandlingar eller en förlängd garantiperiod, om belysningskällorna fastmonterats slutgiltigt.

25.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna att genomföra en effektiv marknadskontroll för att säkerställa att både europeiska och importerade produkter överensstämmer med kraven i fråga om produktpolitik och ekodesign.

26.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att involvera lokala och regionala myndigheter och respektera deras behörighetsområden.

Att garantera bättre konsumentinformation

27.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förbättra informationen om produkternas hållbarhet genom följande åtgärder:

-  Främjande av en frivillig EU-märkning som särskilt omfattar följande: produktens hållbarhet, ekodesign-egenskaper och skalbarhet i linje med teknisk utveckling och reparerbarhet.

-  Frivilliga experiment med företag och andra aktörer på EU-nivå i syfte att på grundval av standardiserade kriterier utveckla ett system för märkning av en produkts förväntade användningstid, vilket skulle kunna användas av alla medlemsstater.

-  Skapande av ett användningsräkneverk för de mest relevanta konsumtionsprodukterna, i synnerhet vitvaror och hushållsmaskiner.

-  En studie av vilka effekterna skulle bli om märkningen av varans livslängd anpassades efter garantins varaktighet.

-  Användning av digitala applikationer eller sociala medier.

-  Standardisering av informationen i manualer om produkthållbarhet, skalbarhet och reparerbarhet för att garantera att informationen är tydlig, tillgänglig och lättförståelig.

-  Uppgifter som bygger på standardkriterier, i de fall där produkters förväntade livslängd anges.

28.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna och kommissionen att

-  hjälpa lokala och regionala myndigheter samt företag och föreningar att genomföra kampanjer för att höja konsumenternas medvetenhet om hur produkternas livslängd kan förlängas, framför allt genom att ge råd om underhåll, reparationer, återanvändning osv.,

-  främja konsumenternas medvetenhet om produkter som går sönder för fort och inte går att reparera, där så är lämpligt genom utveckling av konsumentplattformar för anmälning av produkter.

29.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att uppmuntra regelbundet och strukturerat utbyte av information och bästa metoder mellan kommissionen och medlemsstaterna och även med regionala och kommunala myndigheter runt om i unionen.

Åtgärder avseende planerat åldrande

30.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samråd med konsumentorganisationer, producenter och andra aktörer föreslå en definition på EU-nivå av planerat åldrande för fysiska varor och programvara. Parlamentet uppmanar vidare kommissionen att i samarbete med marknadskontrollmyndigheter undersöka möjligheten att inrätta ett oberoende system som skulle testa och spåra planerat åldrande i produkter. Parlamentet efterlyser i detta sammanhang ett bättre juridiskt skydd för visselblåsare samt lämpliga avskräckande åtgärder mot producenter.

31.  Europaparlamentet hänvisar till det pionjärarbete som vissa medlemsstater står för i detta avseende, t.ex. Beneluxländernas initiativ för att bekämpa planerat åldrande och öka livslängden för (elektriska) hushållsapparater. Parlamentet betonar vikten av utbyte av bästa metoder i detta sammanhang.

32.  Europaparlamentet konstaterar att produkters skalbarhet kan fördröja produkternas åldrande och minska inte bara miljöpåverkan utan även kostnaderna för användarna.

Att stärka rätten till avtalsenlig garanti

33.  Europaparlamentet anser det vara av yttersta vikt att konsumenterna blir bättre informerade om hur den avtalsenliga garantin fungerar, och begär att en uttömmande hänvisning till garantin ska anges skriftligen på fakturan för produktköpet.

34.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram initiativ och vidta åtgärder för att förbättra konsumenternas förtroende genom

-  att stärka konsumentskyddet, särskilt för produkter för vilka den rimligtvis förväntade användningstiden är längre, och beakta de kraftfulla konsumentskyddsåtgärder som redan vidtagits i vissa medlemsstater,

-  att beakta effekterna av både lagstiftning om ekodesign och avtalsrätt avseende energirelaterade produkter i syfte att utveckla ett helhetsperspektiv på produktreglering,

-  att garantera att konsumenten i köpeavtalet uttryckligen informeras om sin avtalsenliga garantirätt och främja informationsprogram om denna rättighet,

-  att göra det enklare för konsumenten att bevisa köpet genom att garantin kopplas till varan och inte köparen samt vidare genom att generellt främja införandet av elektroniska kvitton och digitala garantisystem.

35.  Europaparlamentet begär att man inrättar en klagomålsmekanism på EU-nivå för fall av utebliven garantirätt, i syfte att underlätta relevanta myndigheters kontroll av tillämpningen av EU-standarder.

36.  Europaparlamentet påpekar att man genom att stärka principen om ett utökat producentansvar och fastställa minimikrav kan skapa incitament för en hållbarare utformning av produkter.

Att skydda konsumenterna mot programvarors åldrande

37.  Europaparlamentet efterlyser större öppenhet när det gäller de uppgraderingsmöjligheter, de säkerhetsuppdateringar och den hållbarhet som behövs för att både programvaran och maskinvaran ska fungera. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka behovet av att underlätta ökat samarbete mellan företag.

38.  Europaparlamentet uppmuntrar leverantörer och tillverkare att i produktavtal tydligt ange den minimiperiod under vilken säkerhetsuppdateringar av operativsystem kommer att finnas tillgängliga. Parlamentet föreslår att det ska fastställas en rimlig användningstidsgräns. Parlamentet betonar därutöver att i fall av inbyggda operativsystem måste leverantören av varan säkerställa leveransen av dessa uppdateringar. Parlamentet uppmanar tillverkare att tillhandahålla konsumenter tydlig information om programvaruuppdateringars och programvaruuppgraderingars kompatibilitet med inbyggda operativsystem.

39.  Europaparlamentet vill att nödvändiga uppdateringar av programvaran ska vara reversibla och åtföljas av information om konsekvenserna för apparatens sätt att fungera, och att ny nödvändig programvara ska vara kompatibel med föregående generations programvara.

40.  Europaparlamentet vill se en standardisering som möjliggör olika delars utbytbarhet, inbegripet processorn, så att produkterna kan hållas uppdaterade.

o

o  o

41.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1)

EUT L 285, 31.10.2009, s. 10.

(2)

EUT L 153, 18.6.2010, s. 1.

(3)

EUT L 354, 28.12.2013, s. 171.

(4)

EUT C 67, 6.3.2014, s. 23.

(5)

EUT L 304, 22.11.2011, s. 64.

(6)

EUT L 149, 11.6.2005, s. 22.


MOTIVERING

Varors hållbarhet och konsumenterna

Problem med varors hållbarhet rör ett antal olika aspekter:

-  Bristen på hållfasta och reparerbara produkter.

-  Livslängden för programvaran i datorer.

-  Informationen som finns tillgänglig för köparen.

Konsumenternas förtroende för produkternas hållfasthet är svagt. Den allt sämre kvaliteten hos lågprisprodukter och mediernas rapportering om vissa särskilt skandalösa incidenter (om än uppenbarligen marginella) har bidragit till detta minskade förtroende. Enligt en enkät som nyligen gjorts av en fransk konsumentorganisation är 92 procent av de tillfrågade personerna övertygade om att vitvaror, hushållsmaskiner och högteknologiska produkter medvetet är utformade och konstruerade för att inte hålla länge.

Konsumenterna i Europa har nästan ingen information om produkternas tillförlitlighet. Eftersom ett högt pris inte längre alltid indikerar god kvalitet väljer konsumenterna i allt större utsträckning produkter av låg kvalitet från tillväxtekonomier, och så fortsätter kapplöpningen efter ännu lägre priser. Denna situation straffar även de europeiska företagen som ofta erbjuder varor av högre kvalitet och med längre hållbarhet.

Den allmänna utbredningen av uppkopplade apparater och användarnas beroende av den nya tekniken väcker också att besvärliga sociala frågan om programvarans och mediers förtida åldrande. De sämst bemedlade medborgarna är de som först drabbas av att produkterna slutar fungera i förtid. Eftersom dessa konsumenter inte har så mycket pengar väljer de främst lågprisvaror, som sedan går sönder snabbare, och därmed straffas de dubbelt.

Reparerbara varor är en ekonomisk utmaning

Förutom varornas hållbarhet är det omöjligheten att reparera dem som retar konsumenterna. Denna brist försvagar också reparationssektorn, som varje år förlorar många arbetstillfällen i Europa.

Produkternas reparerbarhet försvåras av en mängd problematiska faktorer:

-  Bristen på tillgång till reservdelar och deras höga pris.

-  Arbetskraftskostnaderna i förhållande till importerade lågprisprodukter.

-  Bristen på lämplig information om reparations- och skötselråd.

-  Den ökade komplexiteten hos programvara och elektronik.

-  Inträdeshinder för oberoende reparatörer och personer som själva vill reparera.

-  De begränsade möjligheterna att reparera produkter och deras komponenter.

-  Bristerna när det gäller att få ersättningsvaror under reparationstiden.

Enligt en Eurobarometerundersökning från 2014 skulle 77 procent av unionsmedborgarna egentligen föredra att reparera sina varor i stället för att köpa nya, men i slutändan tvingas de byta ut eller slänga varorna, eftersom reparationskostnaderna och reparationsservicen är så avskräckande.

När det gäller sysselsättningen har de faktorer som förhindrar reparationer lett till en minskning av antalet verksamma reparatörer:

-  I Nederländerna har 2000 arbetstillfällen försvunnit inom denna sektor på sju år.

-  I Tyskland har på ett år 13 procent av radio- och tv-reparatörerna lagt ner sin verksamhet.

-  I Polen har antalet reparatörer minskat med 16 procent på två år.

Parallellt med denna nedåtgående utveckling blir verkstäder för gratisreparationer och internetsidor för egenreparationer allt mer populära. Man kan därför utgå från att det finns en klar efterfrågan på reparationer.

Reparationssektorn utgör en källa till sysselsättning med arbetstillfällen som inte utlokaliseras, och denna bransch skulle kunna få ökat värde om produkterna utformades och konstruerades för att hålla och vara reparerbara, och om servicen anpassades bättre efter konsumenternas behov. Att främja reparationer snarare än utbyte, särskilt inom ramen för den avtalsenliga garantin, är också en miljöfråga eftersom systematiskt utbyte innebär att ny utrustning skrotas och att tillverkarna inte ges incitament att utforma mer hållbara produkter.

Många apparater som gått sönder repareras inte (upp till 44 procent när det gäller el- och elektronikprodukter). Att stödja reparationssektorn skulle alltså kunna skapa arbetstillfällen och avsevärt minska mängden avfall och föroreningar, och dessutom skulle konsumenternas köpkraft öka kraftigt och de europeiska företagen gynnas kommersiellt.

En helhetssyn: mot en nyttjandeekonomi

En produkts livslängd beror på ett nätverk av oberoende aktörer: tillverkarna, leverantörerna, distributörerna, konsumenterna och till och med medlemsstaterna. Förlängd livslängd för produkter bör bidra till utveckling av en ekonomisk modell som grundar sig på en balans mellan konsumenternas och industrins behov och miljökrav.

Produktens utformning är grundläggande för dess livslängd, men försäljningsmodellen spelar också en betydelsefull roll. Funktionsekonomin och delningsekonomin, som just nu snabbt håller på att växa fram, ger oss nya möjligheter att förbättra kvaliteten och hållbarheten hos de produkter som saluförs. Om man fokuserar på nyttjandet snarare än på ägandet läggs tyngdpunkten på upplevelsen av tjänsten och inte på förnyelsetakten för produkterna. Denna nyttjandeekonomi förstärks genom digitala verktyg som underlättar utbyte inom grupper baserade på ömsesidigt förtroende, och kan medföra betydande ekonomiska och miljömässiga vinster.

Modellen ingår i den cirkulära ekonomins övergripande ram. Syftet med det lagstiftningspaket om detta ämne som kommissionen lade fram 2015 var att stödja utvecklingen av denna positiva modell, som bevarar resurserna, minskar avfallet och skapar arbetstillfällen i en alltmer konkurrensinriktad ekonomi.

En sådan modell kan, om den åtföljs av en lämplig utbildningspolitik, generera nya arbetstillfällen på alla kvalifikationsnivåer.

Inom sektorn för återanvändning och reparation uppskattas potentialen att skapa arbetstillfällen vara 296 jobb per 10 000 ton begagnade varor. En tredjedel av de varor som samlas in vid återvinningscentraler skulle kunna återanvändas, vilket betyder att mer än 200 000 lokala arbetstillfällen skulle kunna skapas om så lite som en procent av det kommunala avfallet i Europa förbereddes för återanvändning.

Återanvändningen får dock ofta stå tillbaka för återvinningen, trots att återanvändning är ett sätt att förlänga produkternas livslängd genom att de återinförs i ekonomin efter få ändringar. Nyligen genomförda studier visar att om de europeiska företagen valde att återanvända sina datorer i stället för att lämna dem till återvinning, skulle man i Europa kunna skapa 10 500 arbetstillfällen som inte kan utlokaliseras, och samtidigt varje år undvika utsläpp av nästan sex miljoner ton växthusgaser och spara 44 miljoner kubikmeter vatten, för att inte nämna råvarubesparingarna.

Genom att ändra metoderna för produktion, saluföring och konsumtion i syfte att förlänga produktlivslängden är det möjligt att skapa de förutsättningar som krävs för att få fart på verksamheten på den europeiska marknaden. Mot bakgrund av den förväntade ökningen av kostnaden för resurser är det nödvändigt att handskas med resurserna på ett sparsamt sätt, bl.a. genom förvaltningen av uttjänta produkter. En industristrategi inriktad på produkthållbarhet skulle täcka kostnaderna för råvaror och möjliggöra vinster på investeringar, särskilt som en följd av ökad kundlojalitet.

Slutligen har även offentliga myndigheter en roll att spela, inte bara genom att verka för god industriell praxis men också genom att själv föregå med gott exempel i sin upphandlingspolitik, och genom att stödja, via exempelvis föreningar, försök att göra allmänheten mer medveten om vikten av ansvarsfull konsumtion och bättre produktunderhåll.

Produkthållbarhet - en offentlig och politisk utmaning

En rad europeiska rapporter och lagstiftningsarbetet inom medlemsstaterna har visat hur viktigt det är att ta itu med problemet när det gäller den ökande takt med vilken produkter byts ut.

I yttrandet av den 17 oktober 2013 från Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs rådgivande utskott för industriell omvandling lades de första byggstenarna för ett gemensamt synsätt i denna fråga, och man föreslog en rad rekommendationer som antagits i samförstånd. I yttrandet beskrivs skillnaderna mellan ett i strikt mening tekniskt planerat åldrande, indirekt åldrande, åldrande som beror på att produkter blivit inkompatibla samt slutligen psykologiskt åldrande som beror på marknadsföringskampanjer.

Detta föranledde en EESK-studie om hur märkning av produkters livslängd påverkar konsumenterna. Studien slår bland annat fast att 92 procent av unionsmedborgarna vill att produkterna ska vara märkta så att deras livslängd (eller användningstid) framgår. Studien visar också att de europeiska företagens konkurrenskraft delvis är beroende av att konsumenterna återfår sitt förtroende för företagen.

Det arbete som utförts inom EU har också påverkat den offentliga politik som utformats i medlemsstaterna.

-  Belgien har i detta hänseende varit föregångsland genom att i februari 2012 anta en senatsresolution vars syfte var att bekämpa planerat åldrande i energirelaterade produkter. I resolutionen rekommenderas bland annat inrättande av ett system för EU-märkning som visar livslängden för energirelaterade produkter (glödlampor, datorer, mobiltelefoner etc.) och anger om de går att reparera.

-  Parallellt med initiativ från nationella företag har Frankrike ändrat sin lagstiftning. I augusti 2015 antog man en lag om energiövergång som fastställde att planerat åldrande är ett brott, och i en konsumtionslag från mars 2014 klargjordes konsumenternas rättigheter avseende den avtalsenliga garantin och tillgången till reservdelar.

-  I Nederländerna föreskrivs det i lag att de två år som gäller enligt den avtalsenliga garantin endast ska utgöra ett minimikrav. Vissa varor, såsom bilar, tvättmaskiner eller andra produkter som anses kunna hålla länge, kan, med utgångspunkt i den medellivslängd som konsumenten kan förvänta sig av produkten, ge rätt till längre garantitid.

-  Även i Finland finns möjligheter till förlängd garanti inom ramen för konsumentskyddslagen. Enligt lagens ingress är det säljaren som är ansvarig om en produkt har ett fabrikationsfel och därmed inte överensstämmer med vad som avtalats. Det kan gälla ett fordon, byggnadsmateriel eller en hushållsapparat, och garantin ska gälla även om felet upptäcks mer än två år efter leveransen av varan. Denna modell liknar den nederländska. En ombudsman har till uppgift att avgöra varans livslängd utifrån sådana kriterier som varans eller komponenternas pris eller varans nyttjande, till exempel hur ofta den används. Lagstiftaren har inte upprättat någon förteckning över ”förväntad livslängd” för specifika produkter. Enskilda fall kan dock studeras i ljuset av rekommendationerna från nämnden för konsumenttvister.

-  Vid en konferens om nya konsumtionsmönster som anordnades i Spanien av EESK antogs den 24 juni 2014 ”Madridresolutionen” om bästa praxis avseende samverkanskonsumtion och planerat åldrande.

-  I Österrike har man utarbetat en särskild märkning för för el- och elektronikprodukter som är utformade för att hålla länge och kunna repareras.

-  Slutligen har man i Sverige vidtagit en rad skatteåtgärder som träder i kraft i januari 2017 och som syftar till att förstärka sektorn för reparation, återvinning och cirkulär ekonomi. Syftet är att

•minska reparationskostnaderna genom att minska momsen för vissa varor (cyklar, skor och kläder) från 25 procent till 12 procent,

•tillåta konsumenter som väljer att reparera sin hushållselektronik att göra skatteavdrag på 50 procent av kostnaden för arbetet,

•beskatta produkter som innehåller material som är omöjliga eller svåra att reparera och återvinna.


YTTRANDE från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (Dessa åtgärder utgör en investering som syftar till att minska kostnaderna för nedsmutsning, slöseri, avfallshantering och arbetslöshet.11.4.2017)

till utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd

över en längre livstid för produkter: fördelar för konsumenter och företag

(2016/2272(INI))

Föredragande av yttrande: Christel Schaldemose

FÖRSLAG

Utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet uppmanar utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

A.  Mot bakgrund av EU:s beroende av råvaruimport och det snabba utarmandet av en betydande mängd naturresurser på kort sikt är det en viktig utmaning att återvinna så många resurser som möjligt inom EU och stärka övergången till en cirkulär ekonomi.

B.  Åtgärder för att öka livslängden för produkter bör ses mot bakgrund av att det behövs en helhetsförändring i vårt sätt att producera och konsumera, som en del av övergången till en cirkulär ekonomi. En effektivare resursanvändning skulle också ge betydande nettobesparingar för företag, myndigheter och konsumenter i unionen och samtidigt minska de årliga växthusgasutsläppen och produkternas miljöpåverkan.

C.  Det är nödvändigt att beakta Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2120 av den 25 november 2015 om åtgärder rörande en öppen internetanslutning och om ändring av direktiv 2002/22/EG om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster och förordning (EU) nr 531/2012 om roaming i allmänna mobilnät i unionen, samt respektive genomföranderiktlinjer från Byrån för Organet för europeiska regleringsmyndigheter för elektronisk kommunikation (Berec).

D.  I det sjunde miljöhandlingsprogrammet föreskrivs specifika åtgärder för att förbättra produkters hållbarhet och se till att de kan repareras, återanvändas och få en ökad livslängd.

E.  Utökat producentansvar har en viktig roll att spela i detta avseende.

F.  Rapporten Growth Within: a circular economy vision for a competitive Europe från Ellen MacArthur Foundation visar tydligt på möjligheterna med att övergå till nya affärsmodeller, såsom att sälja tjänster i stället för produkter.

G.  Om en cirkulär ekonomi ska kunna uppnås måste de politiska beslutsfattarna, medborgarna och företagen involveras, och förändringar ske inte bara vad gäller utformningen och försäljningen av produkter och tjänster, utan också vad gäller konsumenters och företags tänkesätt och förväntningar, genom skapande av nya marknader som anpassas till förändrade konsumtionsmönster och utveckling i riktning mot användning, återanvändning och delning av produkter, vilket skulle bidra till att produkternas användningstid ökar samt till att skapa konkurrenskraftiga, varaktiga och hållbara produkter.

H.  I många lampor kan belysningskällan inte längre bytas ut, vilket i händelse av en bristfällig belysningskälla kan leda till problem om nyare och effektivare belysningskällor släpps ut på marknaden eller om kundernas önskemål förändras i fråga om exempelvis det avgivna ljusets färg, eftersom hela lampan måste ersättas i sådana fall.

I.  I takt med att den cirkulära ekonomin utvecklas måste ytterligare åtgärder vidtas för att främja produkters reparer-, anpassnings-, uppgraderings- och återvinningsbarhet samt deras hållbarhet, i syfte att öka livslängden och användningstiden för produkter och/eller delar av produkter.

J.  De första delarna i avfallshanteringshierarkin, minskat avfall och förberedelser för återanvändning, är de viktigaste för att skapa en strategi för nollavfall.

K.  Europas förbrukning av naturresurser har ökat med cirka 50 procent under de senaste 30 åren, och vi förbrukar dagligen 43 kg resurser per person.

L.  Både ekonomiskt och miljömässigt sett är det nödvändigt att bevara råvarorna och begränsa genereringen av avfall.

M.  Den ökande mångfalden av produkter, de allt kortare innovationscyklerna och de ständigt växlande modetrenderna leder till kortare intervall mellan köpen av nya produkter och därmed även till en kortare användningstid för produkterna.

N.  Det finns stor potential i reparationssektorn, i försäljningen av begagnade varor och i byteshandeln, det vill säga i de sektorer som arbetar med att öka produkters livslängd.

O.  Det vore önskvärt om LED-belysningskällor var utbytbara och inte fastmonterades slutgiltigt.

P.  Det bör råda en balans mellan å ena sidan målet att öka livslängden för produkter och å andra sidan åtgärder för att upprätthålla en miljö som fortsatt erbjuder incitament till innovation och vidareutveckling.

Q.  Det förekommer rapporter om att smarttelefoner avsiktligt utformas på ett sätt som gör att de efter ett till två år inte längre är fullt funktionsdugliga.

1.  Europaparlamentet betonar att man måste finna en balans mellan en ökad livslängd för produkter, omvandling av avfall till resurser (sekundära råvaror), industriell symbios, innovation, konsumentefterfrågan, miljöskydd och tillväxtpolitik i alla etapper av produkternas livscykel, samt anser att utvecklingen av allt mer resurseffektiva produkter inte får uppmuntra till kort livslängd eller till att produkter kastas bort i förtid.

2.  Europaparlamentet understryker att en ökad livslängd för produkter förutsätter att åtgärder vidtas mot planerat åldrande. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att vidta lämpliga åtgärder för att bekämpa planerat åldrande och öka konsumenternas egenmakt genom bättre produktinformation. Kommissionen uppmanas även att undersöka rapporterna om att produkter såsom smarttelefoner avsiktligt utformas på ett sätt som ger dem en mycket begränsad användningstid, samt vid behov föreslå åtgärder för att motverka detta. Vidare uppmanas medlemsstaterna att avskräcka från utsläppande på marknaden av produkter med planerat åldrande.

3.  Europaparlamentet understryker att en ökad livslängd för produkter förutsätter att det finns standardiserade delar och moduler som är lättare att byta ut samt en utformning som är funktionell även med tanke på demontering.

4.  Europaparlamentet poängterar att en övergång till affärsmodeller såsom ”produkter som tjänster” har potential att förbättra hållbarheten i produktions- och konsumtionsmönstren, förutsatt att system för produkttjänster inte resulterar i en kortare livslängd för produkterna. Parlamentet betonar även att sådana affärsmodeller inte får medföra möjligheter till skatteflykt.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stimulera utveckling, produktion och saluföring av produkter som lämpar sig för flerfaldig användning, som är hållbara ur teknisk synvinkel och lätta att reparera och som, när de blivit avfall och förberetts för återanvändning eller återvinning, lämpar sig för att tillhandahållas på marknaden eller släppas ut på marknaden, i syfte att underlätta ett vederbörligt genomförande av avfallshierarkin. Parlamentet står fast vid att åtgärderna i fråga måste beakta produkternas effekter under hela deras livscykel, liksom avfallshierarkin.

6.  Europaparlamentet betonar att utvecklingen av nya affärsmodeller – t.ex. internetbaserade tjänster, nya försäljningsformer, varuhus för begagnade produkter och den mer utbredda förekomsten av informella reparationsmöjligheter (”kaféverkstäder”, verkstäder där de berörda själva kan utföra reparationerna i fråga) – kan bidra till att öka livslängden för produkter och samtidigt öka konsumenternas medvetenhet om och förtroende för produkter med lång livslängd.

7.  Europaparlamentet framhåller att främjande av och stöd till hållbara produktions- och konsumtionsmodeller, användning av produkter som är resurseffektiva, hållbara, lätta att dela med andra användare, återanvändbara, reparerbara och återvinningsbara samt åtgärder för att avskräcka från utsläppande på marknaden av produkter med planerat åldrande, utgör centrala aspekter när det gäller att förebygga avfall.

8.  Europaparlamentet noterar den roll som kommersiella strategier, såsom leasing av produkter, spelar vid utformningen av hållbara produkter. Leasingföretag äger fortsatt de enheter som omfattas av leasingen, och har ett intresse av att på nytt släppa ut produkter på marknaden och investera i utformningen av mer hållbara produkter, vilket leder till minskad nyproduktion och färre produkter som bortskaffas.

9.  Europaparlamentet betonar att de kvaliteter som gör en produkt reparerbar, återanvändningsbar, återvinningsbar och hållbar bör integreras i dess utformning, eftersom den mängd resurser som en produkt använder till stor del bestäms i utformningsfasen. Parlamentet påpekar att produktutformningen är en viktig faktor i övergången till en cirkulär ekonomi, eftersom den får konsekvenser för den berörda produktens livslängd.

10.  För att säkerställa en utveckling av icke-toxiska materialcykler uppmanar Europaparlamentet kommissionen och medlemsstaterna att öka sina insatser för att ersätta ämnen som inger mycket stora betänkligheter och begränsa förekomsten av ämnen som medför oacceptabla risker för människors hälsa eller miljön.

11.  Europaparlamentet betonar att medlemsstaterna bör ge incitament till ökad livslängd för produkter om detta gagnar miljön, och stödja inrättandet av system som främjar reparation, återanvändning, återtillverkning och upprustning av produkter.

12.  Europaparlamentet konstaterar att det finns ett behov av utformning som i högre grad medger reparationer, med tanke på att det är av avgörande betydelse att reservdelar finns att tillgå främst för de produkter där ökad livslängd kan uppnås på ett kostnadseffektivt sätt.

13.  Europaparlamentet stöder utarbetande på EU-nivå av en definition av begreppet planerat åldrande samt införande av åtgärder för att bestraffa metoder av detta slag.

14.  Europaparlamentet betonar att förteckningen över nya produkter baserade på ekodesign bör vara mer ambitiös och innehålla fler produkter.

15.  Europaparlamentet hänvisar till det pionjärarbete som vissa medlemsstater står för i detta avseende, t.ex. Beneluxländernas initiativ för att bekämpa planerat åldrande och öka livslängden för (elektriska) hushållsapparater. Parlamentet betonar vikten av utbyte av bästa metoder i detta sammanhang.

16.  Europaparlamentet anser det vara av yttersta vikt att konsumenterna blir bättre informerade om hur den avtalsenliga garantin fungerar, och begär att en uttömmande hänvisning till garantin ska anges skriftligen på fakturan för produktköpet.

17.  Europaparlamentet påminner om att det för ett framgångsrikt genomförande av den cirkulära ekonomin är viktigt att det finns tillgång till standardiserade delar och moduler och att produkter utformas så att de är enkla att demontera och är höggradigt hållbara samt produceras med effektiva processer.

18.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att verka för institutionella kampanjer som främjar reparationsverksamhet, köp och försäljning av begagnade varor, förhyrning och byteshandel, så att köp av helt nya varor undviks.

19.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka möjligheten att fastställa regler om ett minimiinnehåll av återvunnet material i nya produkter.

20.  Europaparlamentet noterar kommissionens arbetsplan för ekodesign 2016–2019, och välkomnar särskilt införandet av produkthållbarhet som en möjlig egen miljöstandard för aspekter som gäller materialeffektivitet, däribland utökad livslängd för produkter, möjlighet att återanvända delar eller återvinna material i gamla produkter och användning av begagnade delar och/eller återvunnet material i produkter.

21.  Europaparlamentet uppmanar på nytt kommissionen att föreslå en översyn av lagstiftningen om ekodesign för att utvidga dess tillämpningsområde till samtliga viktiga produktgrupper, inte bara till dem som använder energi, och att successivt inkludera alla karakteristika för effektiv resursanvändning i kraven för utformning av produkter.

22.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå lämpliga åtgärder som skulle ålägga tillverkare att säkerställa tillgång till reservdelar, och att, vad gäller konsumenträttigheter, tillhandahålla information om tillgänglighetstiden för reservdelar samt säkerställa att detta gäller på samma sätt för webbplatser för internetförsäljning som för fysiska försäljningsställen.

23.  Europaparlamentet uppmanar på nytt kommissionen att med hjälp av en lönsamhetsanalys undersöka möjligheten att fastställa minimivärden för återvinningsbara material i nya produkter inom ramen för ekodesignlagstiftningen.

24.  Europaparlamentet erkänner vikten av plattformar för samverkanskonsumtion och delningsekonomi i egenskap av nya, hållbara affärsmodeller för främjande av en effektivare användning av samt ökad livslängd för produkter.

25.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att kraven på avlägsnande av batterier och ackumulatorer i batteridirektivet (2006/66/EG)(1) till fullo tillämpas och upprätthålls av medlemsstaterna, och att stimulera affärsmodeller som inbegriper utveckling av återanvändning av batterier.

26.  Europaparlamentet noterar med oro den mängd elektroniskt avfall som genereras av modem, routrar och tv-dekodrar/digitalboxar när konsumenter byter teleoperatör. Parlamentet påminner konsumenter och teleoperatörer om att konsumenterna, enligt förordning (EU) 2015/2120, redan har rätt att använda den terminalutrustning som de själva valt när de byter teleoperatör.

27.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka hur man kan främja och bidra till utbytbarhet för LED-belysningskällor och därvid även undersöka i vilken mån – utöver ekodesignåtgärder – mindre stränga medel kan komma i fråga, t.ex. i form av märkning, incitamentsystem, offentliga upphandlingar eller förlängd garantiperiod, om belysningskällorna fastmonterats slutgiltigt.

28.  Europaparlamentet påpekar att en ansvarsfull användning av produkter kan uppnås endast om konsumenterna är i stånd att göra en korrekt bedömning av produkternas miljöpåverkan på grundval av deras livslängd, miljöavtryck och kvalitet.

29.  Europaparlamentet understryker svårigheten i att införa en obligatorisk märkning med information om beräknad livslängd för produkter, och föreslår att ett sådant märkningssystem införs på försök och på frivillig basis under en inledande period på EU-nivå, i ett gemensamt format och med gemensamma metoder.

30.  Europaparlamentet påpekar att en stor mängd elektroniskt avfall genereras med anledning av att producenter inte längre kan tillhandahålla programvaruuppdateringar som är kompatibla med hårdvaran. Producenterna bör åläggas att tillhandahålla kompatibla programvaruuppdateringar.

31.  Europaparlamentet påpekar att man genom att såväl stärka principen om ett utökat tillverkaransvar som fastställa minimikrav även kan skapa incitament till en hållbarare utformning av produkter.

32.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i ökad utsträckning använda EU-miljömärket för att förbättra informationen om produkters livslängd och öka konsumenters kunskap om produkters hållbarhet. Parlamentet betonar att ett välgrundat val från konsumenternas sida när de väljer en produkt/ett varumärke indirekt kan ge tillverkarna ekonomiska incitament, samt understryker att miljömärkningen bör inbegripa information om produktens minimilivslängd eller minimianvändningstid, så att konsumenterna blir mer medvetna om en produkts förväntade livslängd.

33.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta åtgärder för att, om lämpligt bara på frivillig basis, tillhandahålla konsumenterna information om produkters förväntade livslängd, om antalet användningscykler de är konstruerade för och om möjligheterna till reparationer, så att konsumenterna kan fatta mer välgrundade köpbeslut.

34.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att uppmana tillverkare att offentliggöra diagnostik- och servicemanualer och göra reservdelar och tillbehör till produkter tillgängliga på marknaden under ett minimiantal år, i linje med produkternas förväntade livslängd, som bör anges genom EU-miljömärket.

35.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att avsätta resurser för utbildning och informationskampanjer i syfte att främja hållbara konsumtions- och produktionsmodeller, samt framhåller fördelarna med en övergång till en resurseffektiv cirkulär ekonomi.

36.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra en bedömning av de ekonomiska och miljömässiga konsekvenserna avseende möjligheten att på ett harmoniserat sätt förlänga produkters lagstadgade garantitid.

37.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vid behov utöva en samordnande funktion gentemot lokala och regionala myndigheter samt företag och föreningar som genomför kampanjer för att öka konsumenternas medvetenhet om ökad livslängd för produkter.

38.  Europaparlamentet påpekar att kommissionen inte bör använda den kommande kontrollen av lagstiftningens ändamålsenlighet till att dra tillbaka EU-miljömärket eller begränsa dess räckvidd.

39.  Europaparlamentet anser att det är viktigt att skapa incitament för tillverkare att framställa produkter med ökad livslängd. Kommissionen uppmanas att föreslå att tillverkarna bör täcka kostnaderna för återvinning om deras varors förväntade livslängd understiger fem år.

40.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att främja användning av indikatorer för resurseffektivitet genom internationella konventioner, för att möjliggöra jämförelser mellan olika branscher och ekonomier och säkerställa likvärdiga förutsättningar.

41.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna att genomföra en effektiv marknadskontroll för att säkerställa att produkter, både europeiska och importerade, överensstämmer med kraven i fråga om produktpolitik och ekodesign.

42.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta ekonomiska stimulansåtgärder för att bygga upp reparationsservice för produkter så att livslängden för produkterna ökar, samt framhåller att ett sänkt skattetryck på produktreparationer kan ge incitament till återanvändning av produkter och främja reparationsbranschen, med de möjliga miljörelaterade och sociala vinster som detta kan innebära, inbegripet reducerad mervärdesskattesats på reparationer.

43.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta åtgärder för att säkerställa att produkter som fortfarande kan användas också kan återföras till den cirkulära ekonomin på ett enklare och effektivare sätt.

44.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att genomföra miljöanpassade offentliga upphandlingar som ett politiskt verktyg för att påskynda övergången till den cirkulära ekonomin.

45.  Europaparlamentet efterlyser ett totalförbud mot produkter med inbyggda defekter avsedda att få produkterna att gå sönder.

46.  Europaparlamentet konstaterar att produkters uppgraderbarhet kan fördröja produkternas åldrande och minska inte bara miljöpåverkan utan även kostnaderna för användarna.

47.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att involvera lokala och regionala myndigheter och respektera dessas behörighetsområden.

48.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att uppmuntra regelbundet och strukturerat utbyte av information och bästa metoder mellan kommissionen och medlemsstaterna och även med regionala och kommunala myndigheter runt om i unionen.

49.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att aktivt stödja lokala reparationsinitiativ, eftersom dessa även skapar gröna jobb lokalt och utgör en meningsfull service gentemot konsumenterna.

INFORMATION OM ANTAGANDET I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

Antagande

11.4.2017

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

62

0

0

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Marco Affronte, Zoltán Balczó, Catherine Bearder, Ivo Belet, Simona Bonafè, Biljana Borzan, Paul Brannen, Nessa Childers, Alberto Cirio, Birgit Collin-Langen, Mireille D’Ornano, Miriam Dalli, Seb Dance, Angélique Delahaye, Mark Demesmaeker, Stefan Eck, Bas Eickhout, José Inácio Faria, Elisabetta Gardini, Gerben-Jan Gerbrandy, Arne Gericke, Jens Gieseke, Julie Girling, Sylvie Goddyn, Françoise Grossetête, Andrzej Grzyb, György Hölvényi, Anneli Jäätteenmäki, Jean-François Jalkh, Benedek Jávor, Kateřina Konečná, Urszula Krupa, Peter Liese, Norbert Lins, Susanne Melior, Miroslav Mikolášik, Massimo Paolucci, Gilles Pargneaux, Piernicola Pedicini, Annie Schreijer-Pierik, Davor Škrlec, Claudiu Ciprian Tănăsescu, Ivica Tolić, Estefanía Torres Martínez, Nils Torvalds, Adina-Ioana Vălean, Jadwiga Wiśniewska, Damiano Zoffoli

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Clara Eugenia Aguilera García, Nicola Caputo, Eleonora Evi, Martin Häusling, Elisabeth Köstinger, Merja Kyllönen, Stefano Maullu, Ulrike Müller, James Nicholson, Marijana Petir, Christel Schaldemose, Bart Staes, Tiemo Wölken

SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROP I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

62

+

ALDE

Catherine Bearder, Gerben-Jan Gerbrandy, Anneli Jäätteenmäki, Ulrike Müller, Nils Torvalds

ECR

Mark Demesmaeker, Arne Gericke, Julie Girling, Urszula Krupa, James Nicholson, Jadwiga Wiśniewska

EFDD

Eleonora Evi, Piernicola Pedicini

ENF

Mireille D’Ornano, Sylvie Goddyn, Jean-François Jalkh

GUE/NGL

Stefan Eck, Kateřina Konečná, Merja Kyllönen, Estefanía Torres Martínez

NI

Zoltán Balczó

PPE

Ivo Belet, Alberto Cirio, Birgit Collin-Langen, Angélique Delahaye, José Inácio Faria, Elisabetta Gardini, Jens Gieseke, Françoise Grossetête, Andrzej Grzyb, György Hölvényi, Elisabeth Köstinger, Peter Liese, Norbert Lins, Stefano Maullu, Miroslav Mikolášik, Marijana Petir, Annie Schreijer-Pierik, Ivica Tolić, Adina-Ioana Vălean

S&D

Clara Eugenia Aguilera García, Simona Bonafè, Biljana Borzan, Paul Brannen, Nicola Caputo, Nessa Childers, Miriam Dalli, Seb Dance, Susanne Melior, Massimo Paolucci, Gilles Pargneaux, Inmaculada Rodríguez-Piñero Fernández, Christel Schaldemose, Claudiu Ciprian Tănăsescu, Tiemo Wölken, Damiano Zoffoli

Verts/ALE

Marco Affronte, Bas Eickhout, Martin Häusling, Benedek Jávor, Davor Škrlec, Bart Staes

0

-

 

 

0

0

 

 

Teckenförklaring:

+  :  Ja-röster

-  :  Nej-röster

0  :  Nedlagda röster

(1)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/66/EG av den 6 september 2006 om batterier och ackumulatorer och förbrukade batterier och ackumulatorer och om upphävande av direktiv 91/157/EEG (EUT L 266, 29.9.2006, s. 1).


INFORMATION OM ANTAGANDET I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

Antagande

30.5.2017

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

34

0

1

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Dita Charanzová, Carlos Coelho, Anna Maria Corazza Bildt, Daniel Dalton, Nicola Danti, Dennis de Jong, Pascal Durand, Ildikó Gáll-Pelcz, Evelyne Gebhardt, Sergio Gutiérrez Prieto, Robert Jarosław Iwaszkiewicz, Liisa Jaakonsaari, Antonio López-Istúriz White, Eva Maydell, Marlene Mizzi, Christel Schaldemose, Andreas Schwab, Olga Sehnalová, Jasenko Selimovic, Igor Šoltes, Ivan Štefanec, Catherine Stihler, Róża Gräfin von Thun und Hohenstein, Mylène Troszczynski, Mihai Ţurcanu, Anneleen Van Bossuyt, Marco Zullo

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Biljana Borzan, Birgit Collin-Langen, Edward Czesak, Anna Hedh, Franz Obermayr, Adam Szejnfeld, Marc Tarabella, Sabine Verheyen


SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROP I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

34

+

ALDE

ECR

EFDD

ENF

GUE/NGL

PPE

 

S&D

 

Verts/ALE

Dita Charanzová, Jasenko Selimovic

Edward Czesak, Daniel Dalton, Anneleen Van Bossuyt

Marco Zullo

Franz Obermayr, Mylène Troszczynski

Dennis de Jong

Carlos Coelho, Birgit Collin-Langen, Anna Maria Corazza Bildt, Ildikó Gáll-Pelcz, Antonio López-Istúriz White, Eva Maydell, Andreas Schwab, Ivan Štefanec, Adam Szejnfeld, Róża Gräfin von Thun und Hohenstein, Mihai Ţurcanu, Sabine Verheyen

Biljana Borzan, Nicola Danti, Evelyne Gebhardt, Sergio Gutiérrez Prieto, Anna Hedh, Liisa Jaakonsaari, Marlene Mizzi, Christel Schaldemose, Olga Sehnalová, Catherine Stihler, Marc Tarabella

Pascal Durand, Igor Šoltes

0

-

-

 

1

0

EFDD

Robert Jarosław Iwaszkiewicz

Teckenförklaring:

+  :  Ja-röster

-  :  Nej-röster

0  :  Nedlagda röster

Senaste uppdatering: 21 juni 2017Rättsligt meddelande