BETÄNKANDE om hållbara finanser
4.5.2018 - (2018/2007(INI))
Utskottet för ekonomi och valutafrågor
Föredragande Molly Scott Cato
FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION
om hållbara finanser
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av G20-åtagandet om hållbar tillväxt under det tyska ordförandeskapet från den 1 december 2016 till den 30 november 2017, särskilt följande uttalande: vi kommer att fortsätta att enskilt och tillsammans använda alla politiska instrument – monetära, finanspolitiska och strukturpolitiska – för att uppnå målet om en stark, hållbar och balanserad tillväxt för alla,
– med beaktande av FN:s mål för hållbar utveckling, i synnerhet åtagandet att vidta åtgärder för att bekämpa klimatförändringarna och deras konsekvenser och för att säkerställa hållbar konsumtion och produktion,
– med beaktande av kommissionens åtagande om hållbara investeringar i detta avseende i EU:s plan för en kapitalmarknadsunion, och i synnerhet till slutsatserna från EU:s högnivågrupp för hållbara finanser,
– med beaktande av interimsrapporten från EU:s högnivågrupp för hållbara finanser från juli 2017 med titeln Financing a Sustainable European Economy (finansiering av en hållbar europeisk ekonomi), i vilken man klargör spänningarna mellan kortsiktigt vinstdrivet beteende och behovet av långsiktiga investeringar för att uppnå målen för miljö, samhällsansvar och bolagsstyrning (ESG), och i synnerhet punkt 5, sidan 16, om riskerna för att det finansiella systemet och de politiska ramarna hänfaller åt kortsiktighet,
– med beaktande av kommissionens meddelande av den 8 juni 2017 om halvtidsöversynen av handlingsplanen för kapitalmarknadsunionen (COM(2017)0292),
– med beaktande av slutrapporten från EU:s högnivågrupp för hållbara finanser från januari 2018 med titeln Financing a Sustainable European Economy (finansiering av en hållbar europeisk ekonomi),
– med beaktande av sidan 14 i interimsrapporten från EU:s högnivågrupp för hållbara finanser, där det anges att EU:s investerare totalt sett har en andel på cirka 45 % investerat i sektorer med hög koldioxidintensitet, och att mindre än 1 % av de globala institutionella investerarna har tillgångar i grön infrastruktur,
– med beaktande av att tillsynsramarna, i synnerhet Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II), och redovisningsreglerna för investerare inte främjar en långsiktig strategi, och att tillsynsreglerna kräver en kapitalnivå som står i proportion till risknivån över en ettårsperiod och enbart beaktar den finansiella risken i förbindelse med beräkningen av kapitalkraven,
– med beaktande av artikel 173 i den franska lagen nr 2015-992 av den 17 augusti 2015 om energiomställning för grön tillväxt,
– med beaktande av både talet som hölls den 22 september 2016 av Mark Carney, chef för Bank of England och ordförande för rådet för finansiell stabilitet, och rapporten från Carbon Trackers Initiative från 2015, i synnerhet det faktum att det sammanlagda börsvärdet för de fyra främsta kolproducenterna i Förenta staterna har minskat med mer än 99 % sedan slutet av 2010,
– med beaktande av Luxembourg-EIB Climate Finance Platform (klimatfinansieringsplattform) som inrättades i september 2016,
– med beaktande av sidan 9 i E3G:s diskussionsunderlag från maj 2016 Clean Energy Lift Off – Capitalising Europe’s Energy Union, i synnerhet det faktum att mer än halva marknadsvärdet på 1 biljon euro för de 20 största energiföretagen i Europa utraderades mellan 2008 och 2013,
– med beaktande av rapporterna från Carbon Tracker Initiative från 2015 och 2016, som visar att ytterligare investeringar på 1,1–2 biljoner USD i fossilt bränsle riskerar att stranda, varav 500 miljarder USD enbart i den kinesiska energisektorn,
– med beaktande av OECD:s rekommendation om gemensamma strategier för statsstödda exportkrediter samt tillbörlig aktsamhet när det gäller miljö och sociala frågor (”de gemensamma strategierna”), där man erkänner att de parter som har anslutit sig till rekommendationen ansvarar för att uppfylla de åtaganden som parterna i FN:s konvention om klimatförändringar har ingått, och att de parter som har anslutit sig till rekommendationen ska ta hänsyn till projektens positiva och negativa miljömässiga och sociala konsekvenser, i synnerhet i känsliga sektorer eller i eller i närheten av känsliga områden, och de miljömässiga och sociala risker som är förknippade med befintliga insatser, i sina beslut om att erbjuda statsstödda exportkrediter,
– med beaktande av OECD:s riktlinjer från 2017 om ansvarsfullt företagande för institutionella investerare, i synnerhet sidan 13 där det anges att investerare, även de med minoritetsinnehav, kan vara direkt kopplade till negativa konsekvenser som investeringsobjekt orsakar eller bidrar till som ett resultat av deras ägande eller förvaltning av andelar i det företag som orsakar eller bidrar till vissa sociala eller miljömässiga konsekvenser,
– med beaktande av den strategi som utvecklats av Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling (EBRD) för övergången till en grön ekonomi, vilken syftar till att begränsa och/eller bygga upp motståndskraft mot effekterna av klimatförändringarna och andra former av miljöförstöring, med särskild hänvisning till EBRD:s dokument där effekterna av en övergång kopplas till miljön, inbegripet, i tillämpliga fall, förändringar av projektets utvärderingsmetod,
– med beaktande av OECD:s dokument från 2017 med titeln Responsible Business Conduct for Institutional Investors: Key Considerations for Due Diligence under the OECD Guidelines for Multinational Enterprises,
– med beaktande av rapporten från 2018 från High-Level Task Force on Investing in Social Infrastructure in Europe (högnivågrupp för investeringar i social infrastruktur i Europa) med titeln Boosting Investment in Social Infrastructure in Europe,
– med beaktande av den franska lagen av den 27 mars 2017 om företags omsorgsplikt, särskilt artiklarna 1 och 2,
– med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/95/EU av den 22 oktober 2014 om ändring av direktiv 2013/34/EU vad gäller vissa stora företags och koncerners tillhandahållande av icke-finansiell information och upplysningar om mångfaldspolicy (direktivet om icke-finansiell rapportering - NFRD)[1], i synnerhet artiklarna 19 och 19 a samt skälen 3, 6, 6 a and 6 b,
– med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/828 av den 17 maj 2017 om ändring av direktiv 2007/36/EG vad gäller uppmuntrande av aktieägares långsiktiga engagemang (direktivet om aktieägares rättigheter)[2],
– med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2341 av den 14 december 2016 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut (tjänstepensionsdirektivet)[3],
– med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU av den 26 juni 2013 om årsbokslut, koncernredovisning och rapporter i vissa typer av företag, om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG och om upphävande av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG[4],
– med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2402 av den 12 december 2017 om ett allmänt ramverk för värdepapperisering och om inrättande av ett särskilt ramverk för enkel, transparent och standardiserad värdepapperisering samt om ändring av direktiven 2009/65/EG, 2009/138/EG och 2011/61/EU och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 648/2012[5],
– med beaktande av artikel 8.4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1286/2014 av den 26 november 2014 om faktablad för paketerade och försäkringsbaserade investeringsprodukter för icke-professionella investerare (Priip-förordningen)[6], i vilken det anges att utvecklaren, om en paketerad och försäkringsbaserad investeringsprodukt för icke-professionella investerare (Priip-produkt) bevisligen är inriktad på ett miljömässigt eller socialt mål, måste visa för den potentiella icke-professionella investeraren och övriga intressenter hur dessa mål uppnås under hela investeringsprocessen,
– med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2402 av den 12 december 2017 om ett allmänt ramverk för värdepapperisering och om inrättande av ett särskilt ramverk för enkel, transparent och standardiserad värdepapperisering samt om ändring av direktiven 2009/65/EG, 2009/138/EG och 2011/61/EU och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 648/2012[7],
– med beaktande av förslaget från Triodos Bank om ”standardmandat” som omfattar kravet på en fullständig integrering av miljö-, samhällsansvars- och bolagsstyrningsfaktorer i investeringsbeslut, aktivt engagemang i och omröstning om dessa frågor, val av hållbara riktmärken, mindre frekvent men mer meningsfull rapportering från kapitalförvaltare och en långsiktigt inriktad avgifts- och betalningsstruktur,
– med beaktande av den brittiska regeringens nytolkning av förvaltaruppdrag, som försvagar kopplingen till maximal avkastning och gör det möjligt att ta hänsyn till etiska och miljömässiga frågor,
– med beaktande av den banbrytande roll som Europeiska investeringsbanken (EIB) påtagit sig genom att emittera världens första gröna obligation och bli världens största emittent av gröna obligationer från januari 2018,
– med beaktande av principerna för finanser med positiv inverkan som utarbetats av FN:s miljöprograms finansiella initiativ,
– med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 10 oktober 2017 Klimatfinansiering: ett grundläggande instrument för genomförandet av Parisavtalet, i vilket man framhåller lokala och regionala myndigheters roll för att förbättra investeringsprojekten så att målen i Parisavtalet kan uppnås,
– med beaktande av FN:s miljöprograms (Unep) undersökning om utformningen av ett hållbart finansiellt system,
– med beaktande av rapporten från 2017 från Climate Bonds Initiative, som visar hur obligationer används för omställningen till en koldioxidsnål global ekonomi,
– med beaktande av FN:s miljöprograms undersökningsrapport från 2016, i vilken det konstateras att flera nationella finansiella tillsynsmyndigheter redan genomför eller förbereder hållbarhetsbedömningar och att sådana initiativ snabbt bör generaliseras på EU-nivå, och med beaktande av att sådana analyser bör bygga på standardiserade klimatscenarier, bland annat ett scenario där den globala temperaturökningen begränsas till väl under 2 °C,
— med beaktande av rekommendationen i slutrapporten från EU:s högnivågrupp för hållbara finanser från januari 2018 att kommissionen bör hållbarhetstesta alla lagstiftningsförslag på det finansiella området,
– med beaktande av kommissionens meddelande om halvtidsöversynen av kapitalmarknadsunionen och dess tydliga konstaterande att kommissionen stöder anpassningen av privata investeringar till mål för klimat, resurseffektivitet och andra miljömål, både genom politiska åtgärder och offentliga investeringar (COM(2017)0029),
– med beaktande av Bundesbanks rapport från april 2017 och Bank of Englands kvartalsrapport från fjärde kvartalet 2014, där det anges att den största andelen av de belopp som är i omlopp skapas av den privata banksektorn när banker beviljar lån,
– med beaktande av artikel 2.1 c i Parisavtalet om behovet av att göra finansiella flöden förenliga med en väg mot låga växthusgasutsläpp och en klimatmässigt motståndskraftig utveckling,
– med beaktande av rapporten från UNISDR och CRED med titeln The Human Cost of Weather related Disasters 1995–2015 (den mänskliga kostnaden för väderrelaterade katastrofer), enligt vilken 90 % av de stora katastrofer som registrerades under denna period orsakade av naturkatastrofer hade koppling till klimat och väder, och att katastrofer, globalt sett, orsakar ekonomiska skador till ett värde av 300 miljarder USD varje år[8],
– med beaktande av Sendai-ramverket för katastrofriskreducering 2015–2030 och dess prioritering 3 om investeringar i katastrofriskreducering för att förbättra motståndskraften, däribland punkt 30 om nödvändigheten av att, i tillämpliga fall, främja integreringen av åtgärder för katastrofriskreducering i finansiella och finanspolitiska instrument,
– med beaktande av rapporten från juni 2017 från rådet för finansiell stabilitet med titeln Recommendations of the Task Force on Climate-related Financial Disclosure,
– med beaktande av Europeiska systemrisknämndens (ESRB) arbete med riskerna för strandade tillgångar och behovet av europeiska ”kolstresstester”,
– med beaktande av Europeiska revisionsrättens särskilda rapport nr 31/2016, i vilken det konstateras att EU, trots det politiska åtagandet att under den nuvarande budgetperioden 2014–2020 använda var femte euro (20 %) till klimatrelaterade ändamål, inte är på väg att uppfylla det åtagandet, eftersom den nuvarande programplaneringen enbart svarar för omkring 18 %,
– med beaktande av Europeiska investeringsbankens (EIB) statistiska rapport från 2016, som visar att EIB:s stöd till klimatåtgärder fortsätter att spegla de olikartade marknadssituationerna i EU och inte nådde upp till 20 % i 16 av EU:s medlemsstater 2016, och att EIB, samtidigt som investeringarna i klimatåtgärder 2016 i huvudsak gjordes i EU:s starkare ekonomier, finansierade projekt för förnybar energi i 11 medlemsstater och energieffektivitetsprojekt i 18 medlemsstater 2016[9],
– med beaktande av rapporten från High-Level Task Force on Investing in Social Infrastructure in Europe, i vilken bristen på investeringar i social infrastruktur i EU bedöms uppgå till ett värde av minst 100–150 miljarder euro per år och till en sammanlagd brist på över 1,5 biljoner euro 2018–2030,
– med beaktande av sin resolution av den 8 februari 2018 om årsrapporten om Europeiska investeringsbankens finansiella verksamhet[10],
– med beaktande av sin resolution av den 6 februari 2018 om Europeiska centralbankens årsrapport för 2016[11],
– med beaktande av sin resolution av den 14 november 2017 om handlingsplanen för finansiella tjänster till privatpersoner och mindre företag[12],
– med beaktande av EIB:s investeringsrapport för 2017/2018,
– med beaktande av sin resolution av den 2 juli 2013 om innovation för hållbar tillväxt: en bioekonomi för Europa[13],
– med beaktande av kommissionens paket från 2015 för den cirkulära ekonomin och av Europaparlamentets resolution av den 9 juli 2015 om resurseffektivitet: på väg mot ett kretsloppssamhälle[14],
– med beaktande av FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter och om ansvaret att skydda, respektera och åtgärda,
– med beaktande av FN:s Agenda 2030 för hållbar utveckling och målen för hållbar utveckling,
– med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A8-0164/2018), och av följande skäl:
A. Finansmarknaderna kan och bör spela en viktig roll för att underlätta övergången till en hållbar ekonomi i EU, vilket går utöver klimatomställning och miljöfrågor och även rör sociala frågor och styrningsfrågor. Det finns ett akut behov av att åtgärda härmed sammanhängande marknadsmisslyckanden. Miljömässiga, ekonomiska och sociala utmaningar är nära förbundna med varandra. Enligt rapporten från juli 2017 från EU:s högnivågrupp för hållbara finanser uppgår finansieringsunderskottet till Europas insatser för att minska koldioxidutsläppen till nästan 180 miljarder euro, exklusive andra mål för hållbar utveckling.
B. Den ekologiska övergången bör fungera som incitament till att stärka solidariteten och sammanhållningen. En hållbar finansiering kan bidra till att bemöta samhällsutmaningar och säkra långsiktig, inkluderande tillväxt och främja medborgarnas välbefinnande. Kriterier för investeringar i begränsning av klimatförändringar förefaller mest lovande och kan vara en bra utgångspunkt. Hållbar finansiering handlar inte enbart om klimat- och miljövänliga investeringar, utan bör även snarast möjligt inkludera sociala och styrningsrelaterade kriterier.
C. Ett förutsägbart och stabilt tillsynssystem för klimatrelaterade investeringar är av avgörande betydelse för att främja den privata sektorns deltagande i klimatfinansiering. EU kan sätta standarden för ett hållbart finansiellt system genom att införa en trovärdig och övergripande ram, vars närmare bestämmelser bör fastställas gradvis genom specifika lagstiftningsinitiativ.
D. Det behövs en ändring av tankegången hos alla aktörer, vilket kräver övergripande lagstiftning från kommissionens sida. Institutionella investerare och icke-professionella investerare visar ett ökat intresse för att investera i produkter som uppfyller kriterierna avseende miljö, samhällsansvar och bolagsstyrning (ESG)
E. Det krävs större transparens när det gäller ESG-relaterade företagsuppgifter för att förhindra ”grönmålning”.
F. Konsekvensbedömningar bör ingå i taxonomin för hållbara finansiella produkter. Kunskaperna ökar om hur man beräknar investeringarnas konsekvenser för miljö-, samhällsansvars- och bolagsstyrningsmål.
Behovet av att tillhandahålla en lämplig politisk ram för att mobilisera det kapital som krävs för en hållbar övergång
1. Europaparlamentet betonar att en snabbare hållbar övergång kan utgöra en möjlighet att styra kapitalmarknader och finansiella förmedlare i riktning mot långsiktiga, innovativa, socialt och miljömässigt sunda och effektiva investeringar. Parlamentet värdesätter den nuvarande trenden med en omställning från kol, men betonar att ytterligare insatser krävs för en utfasning av andra fossila bränslen. Parlamentet understryker vikten av att de europeiska bankerna och kapitalmarknaderna utnyttjar de fördelar som innovation på detta område medför. Parlamentet konstaterar att fördelar och risker när det gäller miljö, samhällsansvar och bolagsstyrning (ESG) ofta inte är tillräckligt integrerade i priserna och att detta ger marknaden incitament till ohållbar och kortsiktig finansiering för vissa marknadsaktörer som är inriktade på snabba vinster. Parlamentet betonar att det behövs en väl utformad politisk, tillsynsmässig och regleringsmässig ram för hållbar finansiering som beaktar de olika möjligheterna i EU:s regioner. Parlamentet konstaterar att denna ram skulle kunna hjälpa till att mobilisera kapital i stor skala för hållbar utveckling och öka marknadens effektivitet för att kanalisera kapitalflöden mot tillgångar som bidrar till hållbar utveckling. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ambitiös lagstiftningsram som tar hänsyn till de förslag som ingår i kommissionens handlingsplan om hållbar finansiering.
Den finansiella sektorns roll när det gäller hållbarhet och den politik som krävs för att avhjälpa marknadsmisslyckanden
2. Europaparlamentet betonar att den finansiella sektorn som helhet och dess centrala funktion att allokera kapital på ett så effektivt sätt som möjligt till fördel för samhället bör, i linje med EU:s mål, styras av värdena jämlikhet och delaktighet och principen om hållbarhet, och att ESG-indikatorer och kostnaderna för uteblivna åtgärder bör inkluderas i investeringsanalyser och investeringsbeslut. Parlamentet konstaterar att felaktiga bedömningar eller vilseledande presentation av klimatrisker och andra miljörisker i samband med finansiella produkter kan utgöra en risk för marknadsstabiliteten. Parlamentet framhåller den väsentliga roll som den ekonomiska politiken samt budget- och penningpolitiken spelar för att främja hållbara finanser genom att underlätta kapitalallokering och omdirigering av investeringar till mer hållbara tekniker och företag och till koldioxidsnål, katastroftålig och resurseffektiv ekonomisk verksamhet som kan minska det nuvarande behovet av framtida resurser och därmed uppfylla EU:s hållbarhetsmål och målen i Parisavtalet. Parlamentet konstaterar att ett lämpligt och stigande pris för växthusgasutsläpp är en central beståndsdel i en välfungerande och effektiv miljövänlig och social marknadsekonomi, eftersom det avhjälper nuvarande marknadsmisslyckanden. Parlamentet noterar att priset på den europeiska koldioxidmarknaden har varit instabilt. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att verka för en utfasning av direkta och indirekta subventioner till fossila bränslen.
Strandade tillgångar och relaterade systemrisker
3. Europaparlamentet understryker att trots att koltillgångar fortfarande har ett värde i företagens balansräkningar måste detta värde gradvis minska om en övergång till ett koldioxidsnålt samhälle ska kunna genomföras. Parlamentet framhåller därför de betydande systemrisker som strandade koltillgångar och miljömässigt skadliga tillgångar utgör för den finansiella stabiliteten om dessa tillgångar inte korrekt prissätts i rätt tid i överensstämmelse med deras långsiktiga riskprofil. Parlamentet betonar behovet av att identifiera, bedöma och aktsamt förvalta exponeringarna och, efter en övergångsperiod, av en proportionerlig obligatorisk rapportering och gradvis avyttring av dessa tillgångar för att säkra en metodisk, balanserad och stabil övergång till klimatvänliga och resurseffektiva investeringar. Parlamentet rekommenderar att begreppet strandade tillgångar även ska inkludera grundläggande ekologiska system och tjänster.
4. Europaparlamentet kräver att man inför europeiska ”kolstresstester”, såsom Europeiska systemrisknämnden (ESRB) föreslog 2016, för banker och andra finansiella förmedlare för att bedöma riskerna med anknytning till sådana strandade tillgångar. Parlamentet välkomnar ESRB:s förslag att utveckla en klimattålig tillsynspolitik, såsom en specifik kapitalanpassning baserad på enskilda exponeringars koldioxidintensitet som bedöms orimlig med tillämpning på den samlade investeringen i tillgångar som bedöms vara mycket sårbara för en abrupt övergång till en koldioxidsnål ekonomi. Parlamentet påpekar att den kommande översynen av förordningarna om inrättande av de europeiska tillsynsmyndigheterna (ESA-myndigheterna) är ett bra tillfälle att diskutera den roll som ESA-myndigheterna har för att undersöka och utveckla normer för bedömning av koldioxidrisker och andra miljörelaterade risker och för redovisning och inkludering av dem i den bankinterna riskbedömningsprocessen, samtidigt som hänsyn tas till de rapporteringskrav avseende hållbarhet som idag ligger på instituten. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett lagstiftningsförslag om detta.
Finansiering av offentliga investeringar som krävs för övergången
5. Europaparlamentet betonar att en reform av det finansiella systemet, så att det aktivt bidrar till att påskynda den ekologiska övergången, kommer att kräva att samarbete mellan den offentliga och den privata sektorn. Parlamentet framhåller i detta sammanhang den avgörande roll som budgetpolitiken och den ekonomiska politiken spelar för att ge de rätta signalerna och incitamenten. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att, i samordning med kommissionen, ESA-myndigheterna och EIB, utvärdera sina nationella och kollektiva behov av offentliga investeringar och att åtgärda potentiella brister för att säkerställa att EU kan uppnå klimatmålen inom de kommande fem åren samt FN:s mål för hållbar utveckling senast 2030. Parlamentet understryker den roll som nationella utvecklingsbanker och utvecklingsinstitutioner kan spela i detta sammanhang. Parlamentet föreslår att denna process samordnas på europeisk nivå och att ett system inrättas för att spåra de finansiella flödena som faktiskt går i riktning mot hållbara offentliga investeringar inom ramen för ett europeiskt observationsorgan för hållbar finansiering. Parlamentet välkomnar innovativa finansiella instrument som omfattar hållbarhetsindikatorer, vilket skulle kunna underlätta denna process, t.ex. offentlig emission av gröna obligationer. Parlamentet välkomnar Eurostats klargörande när det gäller behandlingen av avtal om energiprestanda i nationella räkenskaper, eftersom detta kan frigöra betydande flöden av offentligt kapital till en sektor som för närvarande står för tre fjärdedelar av EU:s investeringsgap avseende ren energi fram till 2030. Parlamentet uppmanar kommissionen att närmare undersöka idén med en kvalificerad behandling av offentliga investeringar med anknytning till ESG-mål, så att kostnaden för dessa projekt sprids över livscykeln för relaterade offentliga investeringar.
Hållbarhetsindikatorer och taxonomi som ett incitament för hållbara investeringar
6. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att leda en flerpartsprocess, som omfattar både experter inom klimatvetenskap och aktörer inom den finansiella sektorn, för att senast i slutet av 2019 inrätta en stabil, trovärdig och teknikneutral hållbarhetstaxonomi baserad på indikatorer som visar investeringarnas fulla inverkan på hållbarheten och möjliggör en jämförelse av investeringsprojekt och företag. Parlamentet betonar behovet av att ta fram sådana hållbarhetsindikatorer som ett första steg i utvecklingen av en hållbarhetstaxonomi för EU, samt av att införliva dessa indikatorer i integrerad rapportering. Parlamentet påpekar att utvecklingen av hållbarhetstaxonomin bör åtföljas av följande kompletterande lagstiftningsförslag: en övergripande, obligatorisk ram för tillbörlig aktsamhet som inbegriper ett aktsamhetskrav som till fullo ska fasas in under en övergångsperiod och som beaktar proportionalitetsprincipen, en ansvarsfull investeringstaxonomi och ett förslag om att integrera ESG-risker och ESG-faktorer i finansinstitutens tillsynsram.
7. Europaparlamentet noterar att hållbarhetsindikatorer redan finns, men att dagens frivilliga ramar för rapportering inte är harmoniserade. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att basera sin hållbarhetstaxonomi på en harmoniserad förteckning över hållbarhetsindikatorer som bygger på det arbete som redan utförts inom ramen för det globala redovisningsinitiativet (GRI), FN:s principer för ansvarsfulla investeringar, kommissionen, OECD och den privata sektorn, och i synnerhet Eurostats befintliga indikatorer på resurseffektivitet. Parlamentet rekommenderar att dessa indikatorer inkluderas i taxonomin på ett dynamiskt sätt och med tydlig vägledning till investerarna om tidsfrister för när vissa standarder måste ha uppnåtts. Parlamentet rekommenderar kommissionen att också överväga en viktning av indikatorerna i förhållande till hur brådskande de måste behandlas vid en given tidpunkt. Parlamentet understryker att taxonomin bör säkra rätt balans mellan åtagande och flexibilitet, vilket innebär att ramen under en övergångsperiod bör vara obligatorisk och standardiserad, men att den också bör ses som ett verktyg under utveckling som kan införliva framväxande risker och/eller risker som ännu inte har kartlagts ordentligt.
8. Europaparlamentet betraktar införandet av befintliga kvantitativa indikatorer och kvalitativa bedömningar av klimat- och miljörisker som ett viktigt steg i riktning mot en ansvarsfull investeringstaxonomi som är förenlig med FN:s mål för hållbar utveckling, internationella människorättslagar och internationell humanitär rätt och internationell arbetslagstiftning. Parlamentet understryker att miniminormer för ESG-risker och ESG-faktorer bör omfatta sociala miniminormer för sådana investeringar som inbegriper arbetstagarnas rättigheter och hälso- och säkerhetsstandarder, och utesluta medel som härrör från konfliktområden eller som saknar förhandsgodkännande av de berörda samhällena, samt minimistandarder för bolagsstyrning som omfattar EU:s krav för bolagsstyrning och rapportering och motsvarar EU:s standarder för finansiell rapportering och för insatser mot penningtvätt, korruption och skattetransparens.
Märkning för grön finansiering
9. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att leda en process där alla berörda parter deltar och att senast vid utgången av 2019 inrätta en märkning för grön finansiering, genom ett lagstiftningsinitiativ, som ska kunna tilldelas investerings-, aktie- och pensionsprodukter som redan uppnått de högsta standarderna i hållbarhetstaxonomin i syfte att vägleda investeringsbeslut hos sådana investerare som prioriterar hållbarhet framför alla andra faktorer. Parlamentet rekommenderar att denna ”gröna finansieringsmärkning” bör omfatta minimistandarder för ESG-risker och ESG-faktorer som ligger i linje med Parisavtalet och principen om att inte vålla skada i enlighet med ESG-riskanalysen, och verksamhet som bevisligen uppnår positiva effekter i den mening som avses i det finansiella initiativet i FN:s miljöprogram (UNEP FI). Parlamentet konstaterar att en viktig funktion hos denna taxonomi och den gröna finansieringsmärkningen är att förbättra finansmarknadsdeltagarnas riskbedömning genom att ta fram en marknadsbaserad betygsskala. Parlamentet välkomnar innovationer från marknadsaktörerna såsom kreditvärderingsinstitut när det gäller att utveckla och förvalta en sådan marknadsbaserad betygssättning.
Integrering av kriterier för hållbara finanser i all lagstiftning med anknytning till finanssektorn
10. Europaparlamentet välkomnar att hållbarhetsfrågor nyligen infördes i Priip-förordningen (paketerade och försäkringsbaserade investeringsprodukter för icke-professionella investerare) och STS-förordningen (enkel, transparent och standardiserad värdepapperisering) liksom i direktivet om aktieägares rättigheter och direktivet om icke-finansiell rapportering. Parlamentet betonar behovet av att garantera lämplig tillsyn av risker relaterade till gröna och hållbara tillgångar. Parlamentet välkomnar att strandade tillgångar erkänns i tjänstepensionsdirektivet, liksom utvidgningen av aktsamhetsprincipen och en hänvisning till FN:s principer för ansvarsfull investering. Parlamentet efterlyser en lämplig och proportionerlig integrering av kriterier för hållbara finanser i all ny och reviderad lagstiftning med anknytning till finanssektorn, via ett omnibusförslag eller specifika förslag. Parlamentet efterlyser gemensamma riktlinjer för att harmonisera definitionen av ESG-faktorer och deras införande i all ny och reviderad lagstiftning.
11. Europaparlamentet uppmanar i detta avseende kommissionen att använda den befogenhet som fastställs i förordning (EU) nr 1286/2014 för att lägga fram, så snart som möjligt och innan hållbarhetstaxonomin tas fram, en delegerad rättsakt för att specificera de förfaranden som ska användas för att fastställa huruvida en paketerad eller försäkringsbaserad investeringsprodukt för icke-professionella investerare är inriktad på specifika miljömål eller sociala mål. Parlamentet efterlyser också en proportionerlig och obligatorisk ram för tillbörlig aktsamhet baserad på OECD:s riktlinjer från 2017 om ansvarsfull företagsledning för institutionella investerare, där det krävs att investerare identifierar, förebygger, mildrar och redovisar ESG-faktorer efter en övergångsperiod. Parlamentet vidhåller att denna paneuropeiska ram bör bygga på den franska lagen för företags och investerares omsorgsplikt, bland annat banker. Parlamentet efterlyser också en direkt hänvisning till ESG-kriterier för produkttillsyn och styrning i all ny och reviderad lagstiftning, inbegripet lagstiftning som för närvarande diskuteras. Parlamentet välkomnar rekommendationen från kommissionens högnivåexpertgrupp om hållbara finanser om att införliva principen ”tänk hållbarhet först” i hela EU:s process för beslutsfattande, genomförande och verkställande.
Hållbarhetsrisker inom ramen för regler om kapitalkrav
12. Europaparlamentet konstaterar att hållbarhetsrisker också kan innehålla finansiella risker, och att de därför, om de är väsentliga, bör återspeglas i kapitalkraven och tillsynen av banker. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att anta en lagstiftningsstrategi och en färdplan som bland annat syftar till att mäta hållbarhetsrisker inom tillsynensramarna och att främja inkluderandet av hållbarhetsrisker i Basel IV-ramen i syfte att säkerställa tillräckliga kapitalreserver. Parlamentet betonar att regler om kapitalkrav måste vara baserade på och till fullo återspegla påvisade risker. Parlamentet har för avsikt att initiera ett EU-pilotprojekt inom ramen för nästa årsbudget för att börja ta fram metodriktmärken för detta ändamål.
Offentliggörande
13. Europaparlamentet betonar att offentliggörande är en avgörande grundförutsättning för hållbara finanser. Parlamentet välkomnar det arbete som utförs av arbetsgruppen för offentliggörande av klimatrelaterad finansiell information (TCFD) och uppmanar kommissionen och rådet att stödja rekommendationerna från den. Parlamentet anser att kostnaden för att inte agera vid klimatrisker, miljörisker och andra hållbarhetsrisker bör införlivas i alla ramar för offentliggörande. Parlamentet uppmanar kommissionen att inbegripa ett proportionerligt och obligatoriskt offentliggörande vid revideringen av redovisningsdirektivet, direktivet om icke-finansiell rapportering, kapitalkravsdirektivet och kapitalkravsförordningen från och med 2020, vilket skulle innefatta en övergångsperiod då företagen skulle kunna förbereda sig för genomförandet. Parlamentet upprepar att artikel 173 i det franska lagförslaget om energiövergång utgör en välkommen förebild för bindande regler om investerares obligatoriska offentliggörande av klimatrisker. Parlamentet efterlyser en utvidgning av tillämpningsområdet för direktivet om icke-finansiell rapportering. Parlamentet betonar i detta avseende att ramarna för rapporteringskraven bör vara proportionerliga sett till de risker som institutet ådrar sig samt dess storlek och komplexitetsgrad. Parlamentet rekommenderar att den typ av offentliggörande som för närvarande krävs enligt Priip-förordningen och genom basfaktadokumentet bör utsträckas till alla finansiella produkter för privatpersoner och mindre företag.
Skyldigheter som förvaltare
14. Europaparlamentet noterar att förvaltaruppdrag redan finns med i unionens finansiella tillsynsram men insisterar på att de ska klarläggas under arbetet med att definiera, upprätta och testa en robust och trovärdig grön taxonomi, som omfattar centrala investeringsverksamheter, däribland investeringsstrategi, riskhantering, tillgångsallokering, styrning och förvaltarskapsansvar för alla aktörer utefter investeringskedjan, inbegripet kapitalförvaltare och oberoende investeringskonsulter och andra investeringsfömedlare. Parlamentet rekommenderar att förvaltaruppdraget bör utvidgas till att omfatta en obligatorisk ”dubbelriktad” integrationsprocess varigenom alla aktörer längs investeringskedjan, inklusive kapitalförvaltare och oberoende investeringskonsulter och andra investeringsförmedlare, är skyldiga att införliva finansiellt väsentliga ESG-risker i sina beslut, och även ta hänsyn till icke-finansiellt väsentliga ESG-preferenser hos kunder och förmånstagare eller de slutliga investerarna, som proaktivt bör tillfrågas om deras tidshorisonts- och hållbarhetspreferenser. Parlamentet begär att kostnaden för att inte agera vid klimatrisker, miljörisker och andra hållbarhetsrisker bör införlivas i bolagsstyrelsers och offentliga myndigheters riskhantering och due diligence-bedömningar, och utgöra en del av investerares förvaltaruppdrag.
Standardavtal för ESG-identifiering
15. Europaparlamentet uppmanar de europeiska tillsynsmyndigheterna (ESA-myndigheterna) att utarbeta riktlinjer för standardavtal mellan kapitalägare och kapitalförvaltare, oberoende investeringskonsulter och andra investeringsförmedlare, vilket tydligt skulle införliva förmånstagares intressen liksom tydliga förväntningar när det gäller identifiering och integrering av ESG-risker och ESG-faktorer, i syfte att undvika, minska, lindra och kompensera för dessa risker. Parlamentet uppmanar EU:s institutioner att se till att ESA-myndigheterna tilldelas tillräckliga resurser i samband med den pågående översynen av ESA-förordningen. Parlamentet anser att kostnaden för att inte agera vid klimatrisker och andra hållbarhetsrisker bör införlivas i all framtida EU-lagstiftning och lagstiftningsändringar och konsekvensbedömningar av finansiering.
Förvaltarskapsansvar
16. Europaparlamentet begär att aktiv och ansvarsfull förvaltning ska utgöra en integrerad del av de rättsliga skyldigheterna för investerare och att en redovisning av förvaltarskapsansvar görs tillgänglig för förmånstagare och allmänheten, bland annat genom offentlig och obligatorisk redovisning av stora innehav, olika engagemang, användning av röstningsrådgivare och användning av passiva investeringsverktyg. Parlamentet rekommenderar att passiva fonder, som styrs av indexbaserade investeringar, bör uppmuntras att offentliggöra sina förvaltningsverksamheter och i vilken omfattning användningen av passiv indexering och riktmärkning möjliggör lämplig identifiering av ESG-risker i de företag i vilka det investeras. Parlamentet anser att indexleverantörer bör uppmanas att tillhandahålla uppgifter om vilket genomslag klimat- och hållbarhetsparametrar får i allmänt använda och åberopade riktmärken.
Behovet av att utveckla ytterligare ESG-rapporteringskrav inom ramen för direktivet om icke-finansiell rapportering
17. Europaparlamentet noterar en otillräcklig grad av konvergens i ESG-rapporteringen inom ramen för direktivet om icke-finansiell rapportering och behovet av harmonisering, i syfte att åstadkomma större konsekvens och för att fastställa de lämpligaste ESG-måtten för offentliggörande, med hjälp av indikatorer för hållbarhet och resurseffektivitet. Parlamentet uppmanar kommissionen att skapa en EU-gemensam grupp med flera intressenter, inklusive företrädare för finanssektorn, den akademiska världen och det civila samhället, för att bedöma och föreslå en lämplig förteckning över mått, inklusive en förteckning över indikatorer som mäter hållbarhetseffekter och täcker de mest betydande hållbarhetsriskerna. Parlamentet anser att en sådan reform bör omfatta krav på extern revision.
Gröna obligationer
18. Europaparlamentet konstaterar att gröna obligationer endast utgör en bråkdel av investeringsmarknaden och att de är otillräckligt reglerade, och till följd av detta är en del av marknaden som är utsatt för risken för vilseledande marknadsföring, och att EU för närvarande saknar en enhetlig standard för gröna obligationer, som bör bygga på en kommande EU-taxonomi för hållbarhet. Parlamentet betonar att sådana gröna obligationer bör kontrolleras och övervakas av offentliga myndigheter och bör omfattas av regelbunden rapportering om de underliggande tillgångarnas miljökonsekvenser. Parlamentet understryker att gröna obligationer också bör omfatta omvänd miljöpåverkan och stödja en minskad användning av fossila bränslen. Parlamentet understryker att vissa sektorer bör uteslutas från gröna obligationer – särskilt verksamheter som har en betydande negativ inverkan på klimatet – och att dessa inte får leda till överträdelser av grundläggande sociala standarder och människorättsnormer. Parlamentet föreslår att standarden för gröna EU-obligationer bör utvecklas under fullständig transparens och med en särskild arbetsgrupp inom kommissionen som är underställd regelbunden granskning av Europaparlamentet. Parlamentet uppmanar kommissionen att regelbundet utvärdera effekterna, ändamålsenligheten och övervakningen av gröna obligationer. Parlamentet efterlyser i detta sammanhang ett lagstiftningsinitiativ för att skapa incitament för, främja och marknadsföra en europeisk offentlig emission av gröna obligationer från befintliga och framtida europeiska institutioner, såsom EIB, för att finansiera nya hållbara investeringar.
Kreditvärderingsinstitut
19. Europaparlamentet noterar att kreditvärderingsinstitut inte i tillräcklig grad integrerar inverkan av skadliga ESG-risker och ESG-faktorer i emittenters framtida kreditvärdighet. Parlamentet efterlyser tydliga EU-standarder och tillsyn när det gäller integreringen av ESG-indikatorer i värderingarna för alla kreditvärderingsinstitut som bedriver verksamhet i EU. Parlamentet påpekar att den underliggande frågan om den otillräckliga konkurrensen mellan dessa företag och deras snäva ekonomiska inriktning ännu inte åtgärdats till fullo. Parlamentet efterlyser inrättandet av ett ackrediteringsförfarande för en ”grön finansmärkning” från certifieringsorganens sida, som övervakas av Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma). Parlamentet efterlyser ett tydligt mandat för Esma att ålägga kreditvärderingsinstitut att införliva hållbarhetsrisker i sina metoder. Kommissionen uppmanas att lägga fram en översyn av förordningen om kreditvärderingsinstitut på de områden där dessa sannolikt kommer att uppträda. Parlamentet betonar vikten av den hållbarhetskunskap som skapas av hållbarhetsindex och ESG-värderingsinstitut när de förser alla finansaktörer med nödvändig information för deras rapportering och förvaltaruppdrag, när det gäller att genomföra övergången mot mer ett mer hållbart finanssystem.
Märkningssystem för finansiella tjänster
20. Europaparlamentet föreslår att kommissionen fastställer ett bindande och proportionerligt märkningssystem, som bör vara frivilligt under en övergångsperiod, för institut som erbjuder privatkonton, investeringsfonder, försäkringar och finansiella produkter och som anger i vilken utsträckning de underliggande tillgångarna överensstämmer med Parisavtalet och målen för miljö, samhällsansvar och bolagsstyrning.
ESA-myndigheternas mandat
21. Europaparlamentet har för avsikt att ytterligare klarlägga ESA-myndigheternas och de behöriga nationella myndigheternas mandat i samband med den pågående översynen av ESA-förordningarna i syfte att inkludera och övervaka ESG-risker och ESG-faktorer och därigenom göra finansmarknadsverksamheten mer förenlig med hållbarhetsmålen. Parlamentet anser därför att Esma bör
– inkludera hållbarhetspreferenser som en del av sina riktlinjer om lämplighetsbedömningar, vilket föreslogs av kommissionen i dess handlingsplan för hållbar finansiering, och mer allmänt ge vägledning om hur hållbarhetsaspekter på ett effektivt sätt kan införlivas i EU:s finansiella lagstiftning, samt främja ett konsekvent genomförande av dessa bestämmelser efter antagandet,
— fastställa ett proportionerligt, och efter en övergångsperiod, obligatoriskt övervakningssystem för att bedöma betydande ESG-risker och ESG-faktorer från och med 2018 och med en framåtblickande analys av hållbarhetsscenarier,
– få i uppdrag att kontrollera portföljernas överensstämmelse med Parisavtalets ESG-risker och ESG-faktorer och att säkerställa överensstämmelse med rekommendationerna från arbetsgruppen för offentliggörande av klimatrelaterad finansiell information (TCFD).
Parlamentet betonar i detta sammanhang att ESA-myndigheterna bör ha tillräckliga finansiella resurser för att utföra sitt uppdrag. Parlamentet uppmanar ESA-myndigheterna att samarbeta i dessa frågor med relevanta byråer och internationella organisationer.
EIB:s roll när det gäller hållbar finansiering
22. Europaparlamentet betonar den roll som förebilder som EU-institutionerna bör spela när det gäller att göra finanser hållbara. Parlamentet noterar att trots att 26 % av all EIB-finansiering är inriktad på klimatåtgärder och även om EIB har banat väg för den gröna obligationsmarknaden under 2007 och är på väg att nå sitt deklarerade åtagande i detta sammanhang, fortsätter EIB att finansiera koldioxidintensiva projekt, så det finns fortfarande utrymme för förbättringar. Parlamentet uppmanar därför med eftertryck EIB att anpassa och prioritera sin utlåning i framtiden så att den blir förenlig med Parisavtalet och med en klimatbegränsning på 1,5 °C. Parlamentet begär att EIB:s låneverksamhet och förordningen om Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi) stärks och balanseras så att de slutar investera i koldioxidintensiva projekt och prioriterar resurseffektiva och koldioxidutfasande projekt tillsammans med andra innovativa sektorer och immateriella projekt. Parlamentet framhåller att EIB har möjlighet att bidra med mer riskkapital till den gröna övergången på ett regionalt balanserat sätt. Parlamentet anser att ytterligare åtgärder bör vidtas för detta ändamål, bland annat samverkan med EU:s finansieringsinstrument inom ramen för nästa fleråriga budgetram.
ECB:s roll när det gäller hållbar finansiering
23. Europaparlamentet erkänner ECB:s oberoende och dess huvudsakliga mandat att upprätthålla prisstabilitet, men påminner om att ECB, i egenskap av EU-institution, också är bunden av Parisavtalet. Parlamentet är därför oroat över det faktum att 62,1 % av ECB:s köp av företagsobligationer äger rum i sektorer som står för 58,5 % av utsläppen av växthusgaser i euroområdet[15], och noterar att detta program framför allt gynnar stora företag direkt. Parlamentet rekommenderar ECB att uttryckligen beakta Parisavtalet och ESG-mål i sina riktlinjer för sina förvärvsprogram. Parlamentet betonar att dessa riktlinjer kan fungera som ett pilotprojekt för att skapa en framtida ESG-inriktad investeringspolitik som är förenlig med höga standarder för en EU-taxonomi för hållbarhet.
Övriga frågor
24. Europaparlamentet understryker att ett meningsfullt utbud av hållbara finansiella produkter även kan inverka positivt för att förbättra den europeiska sociala infrastrukturen i form av ett antal initiativ och projekt som syftar till att skapa offentligt värde genom att stimulera investeringar och innovationer inom sektorer som är strategiska och avgörande för människors och samhällens välbefinnande och motståndskraft, såsom utbildning, hälso- och sjukvård och bostäder.
25. Europaparlamentet välkomnar det arbete som utförts av högnivåexpertgruppen, vilket ger värdefulla byggstenar till arbetet med att ta fram en ny standard för en hållbar finanssektor. Parlamentet framhåller dock behovet av att på ett aktivt sätt engagera banksektorn, som på grund av sin dominerande ställning i det europeiska finansiella landskapet fortfarande är central för att göra finanserna mer hållbara.
26. Europaparlamentet understryker att den metod som används för att spåra klimatrelaterade utgifter leder till inkonsekvens mellan programmen, genom att projekt med tvivelaktiga miljö- och klimatvinster kan betecknas som klimatrelaterade utgifter (t.ex. miljöanpassningskomponenten i den gemensamma jordbrukspolitiken).
27. Europaparlamentet betonar att alla allmänt använda finansiella riktmärken inte tar hänsyn till ESG-faktorer i sin metodik. Parlamentet begär att det utvecklas ett eller flera europeiska riktmärken för hållbarhet, med hjälp av den europeiska hållbarhetstaxonomin, för att mäta europeiska emittenters resultat utifrån ESG-risker och ESG-faktorer.
28. Europaparlamentet kräver att man analyserar och främjar privata initiativ, såsom EeMAP-projektet om ”gröna hypotekslån”, för att bedöma och påvisa under vilka förhållanden gröna tillgångar kan innebära en minskad risk för investeringar och samtidigt öka den miljömässiga hållbarheten.
29. Europaparlamentet uppmanar EU att aktivt främja inkluderingen av hållbarhetsindikatorer i IFRS-ramen på internationell nivå.
30. Europaparlamentet betonar att bolagsstyrning bör främja långsiktigt hållbart värdeskapande, t.ex. genom lojalitetsaktier för långvariga aktieägare och genom att inkludera ESG-frågor i ersättningspaketen för direktörer och styrelse. Parlamentet noterar att klargörandet av direktörers skyldigheter i detta avseende skulle stödja hållbara investerare i deras kontakter med styrelsen.
31. Europaparlamentet kräver att det införs en obligatorisk miljöansvarsförsäkring för alla kommersiella och offentliga verksamheter som en förutsättning för att utfärda tillstånd.
32. Europaparlamentet betonar att hållbar finansiering kräver ett klarläggande av de europeiska företagsdirektörernas skyldigheter när det gäller långsiktigt, hållbart värdeskapande, ESG-frågor och systemrisker, som en del i direktörernas övergripande skyldighet att främja företagets framgång.
33. Europaparlamentet uppmanar de europeiska tillsynsmyndigheterna att ta fram riktlinjer för insamling av statistik om identifiering och integrering av ESG-risker i finansieringen, och kräver att statistiken offentliggörs när detta är möjligt.
34. Europaparlamentet uppmanar nationella bank- och finansmarknadsmyndigheter att utarbeta klara och kortfattade anvisningar för hur den nya taxonomin och andra ändringar i samband med denna lagstiftning kan införas utan att skapa onödiga kostnader och fördröjningar.
35. Europaparlamentet framhåller att prissättningsåtgärder kan utgöra ett mycket viktigt bidrag till det finansieringsunderskott på 180 miljarder euro som måste åtgärdas för att man ska kunna genomföra EU:s åtgärder för minskade koldioxidutsläpp, genom att flytta investeringar till långsiktigt hållbara mål.
36. Europaparlamentet noterar att små och medelstora företag ofta glöms bort i diskussioner om hållbara finanser, trots deras innovativa natur. Parlamentet noterar i detta sammanhang digitaliseringens och den gröna finansteknikens (green FinTech) enorma potential. Parlamentet rekommenderar kommissionen att överväga mekanismer som gör det möjligt för små och medelstora företag att kombinera projekt i syfte att få tillträde till marknaden för gröna obligationer.
37. Europaparlamentet betonar betydelsen av den sociala dimensionen av hållbar finansiering. Parlamentet noterar potentialen för utveckling av nya finansiella instrument som är särskilt inriktade på social infrastruktur, såsom sociala obligationer i enlighet med principerna om sociala obligationer från 2017 (Social Bond Principles (SBP) 2017).
38. Europaparlamentet betonar att identifiering, hantering och offentliggörande av information om ESG-risker är en integrerad del av konsumentskyddet och den finansiella stabiliteten och därför bör omfattas av ESA-myndigheternas mandat och tillsynsuppgifter. Parlamentet uppmanar ESRB att aktivt undersöka samspelet mellan ESG-faktorerna och systemrisker, utöver klimatförändringarna.
39. Europaparlamentet påminner om att parlamentet i sin resolution av den 14 november 2017 om handlingsplanen för finansiella tjänster krävde införandet av ett EU-sparkonto för att finansiera den gröna ekonomin.
40. Europaparlamentet kräver att alla EU:s framtida utgifter ska vara förenliga med Parisavtalet så att målen om en utfasning av fossila bränslen i ekonomin införs i de rättsliga instrument som reglerar de europeiska struktur- och investeringsfonderna (inklusive sammanhållningsfonderna), fonderna för externa åtgärder och utvecklingssamarbete och andra instrument som ligger utanför den fleråriga budgetramen, såsom Efsi.
41. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra en genomförbarhetsstudie om hur tillsynsmyndigheter och regleringsorgan på ett bättre sätt kan främja mandat som omfattar långsiktiga perspektiv.
42. Europaparlamentet uppmanar Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten (Eiopa) att utarbeta bästa praxis och riktlinjer för tjänstepensionsorganens och privatpensionsorganens dialog med förmånstagarna innan avtal ingås och under hela investeringens löptid. Parlamentet uppmanar Eiopa att tillhandahålla riktlinjer om bästa praxis, såsom brittiska Environmental Agency Fund har gjort, för dialogen med förmånstagare och icke-professionella kunder och säkra deras finansiella och icke-finansiella intressen.
43. Europaparlamentet noterar rekommendationen från EU:s högnivågrupp för hållbara finanser om ett europeiskt observationsorgan för hållbar finansiering, som bör inrättas för att övervaka, rapportera och offentliggöra information om EU:s hållbara investeringar och som bör inrättas av Europeiska miljöbyrån i samarbete med ESA-myndigheterna. Parlamentet rekommenderar, i syfte att förstärka EU:s roll som förebild, att detta observationsorgan också får en roll i förbindelse med övervakning, stöd och offentliggörande av information om de hållbara investerar som företas av EU-fonderna och EU-institutionerna, däribland Efsi, EIB och ECB. Parlamentet uppmanar observationsorganet att rapportera om sin verksamhet till Europaparlamentet.
44. Europaparlamentet rekommenderar EIB att samarbeta med små marknadsaktörer och lokala kooperativ för att kombinera småskaliga projekt för förnybar energi, så att de kan bli berättigade till EIB-finansiering och ingå i programmet för köp av värdepapper från företagssektorn (CSPP).
45. Europaparlamentet håller med EU:s högnivågrupp för hållbara finanser om att det är av yttersta vikt att stärka de europeiska medborgarnas får befogenhet för och görs delaktiga i frågor som rör hållbar finansiering. Parlamentet betonar behovet av att förbättra tillgången till information om hållbarhet och att öka de finansiella kunskaperna.
46. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa politisk samstämmighet mellan de finansiella och icke-finansiella sektorerna. Parlamentet påminner om att en hållbar politik på det finansiella området måste åtföljas av samstämmiga politiska val inom andra sektorer såsom energi, transport, industri och jordbruk.
47. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att offentliggöra en regelbunden lägesrapport om de frågor som tas upp i detta betänkande.
48. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utnyttja EU:s inflytande för att visa ledarskap i fråga om hållbara finanser och att höja hållbarhetsstandarderna för finanser på global nivå, däribland genom bilaterala avtal med tredjeländer, i multilaterala forum såsom FN, G7 och G20 och i internationella standardiseringsorgan såsom Internationella organisationen för värdepapperstillsyn (Iosco)..
°
° °
49. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.
- [1] EUT L 330, 15.11.2014, s. 1.
- [2] EUT L 132, 20.5.2017, s. 1.
- [3] EUT L 354, 23.12.2016, s. 37.
- [4] EUT L 182, 29.6.2013, s. 19.
- [5] EUT L 347, 28.12.2017, s. 35.
- [6] EUT L 352, 9.12.2014, s. 1.
- [7] EUT L 347, 28.12.2017, s. 35.
- [8] FN:s kontor för katastrofriskreducering https://www.unisdr.org/files/46796_cop21weatherdisastersreport2015.pdf
- [9] Europeiska investeringsbankens statistiska rapport för 2016, 27.4.2017.
- [10] Antagna texter, P8_TA(2018)0039.
- [11] Antagna texter, P8_TA(2018)0025.
- [12] Antagna texter, P8_TA(2017)0428.
- [13] Antagna texter, P7_TA(2013)0302.
- [14] Antagna texter, P8_TA(2015)0266.
- [15] Sini Matikainen, Emanuele Campiglio och Dimitri Zenghelis, ”The climate impact of quantitative easing”, Grantham Institute on climate change and the environment, maj 2017.
MOTIVERING
Inledning
Merparten av investeringar och utlåning är inte förenlig med internationellt överenskomna klimatmål eller kriterier för miljö, samhällsansvar och bolagsstyrning (ESG).Parisavtalet har gett ny drivkraft åt utfasningen av fossila bränslen i vår ekonomi, men trots detta har parlamentet ännu inte en gemensam syn på hur det finansiella systemet kan reformeras på ett sätt som påskyndar snarare än hindrar denna övergång.Kommissionen har bedömt att det kommer att krävas årliga investeringar i hållbar infrastruktur på 4,7–6,7 biljoner euro för att uppnå målen för hållbar utveckling[1].
Samtidigt kan vi konstatera att det finns omfattande kapital för vilket lönsamma investeringsmöjligheter eftersöks. Nyckeln till att lösa problemet med hållbara finanser ligger i att skapa en informations- och incitamentsram, så att detta kapital flödar i riktning mot de investeringar som krävs för att säkerställa en snabb och rättvis ekologisk övergång för våra europeiska ekonomier och samhällen. Detta skulle göra det möjligt för Europa att behålla sin ledande ställning i kampen mot klimatförändringarna och bekräfta att EU drivs av starka värden, och samtidigt ge europeiska företag en konkurrensfördel.
Nuvarande status quo
Det brådskande behovet av att ta itu med hotet från klimatförändringarna har lett till innovation på området för hållbara finanser i olika EU-medlemsstater: den franska lagen om offentliggörande, det tyska ledarskapet på området för offentliga investeringar i energiomställningen, Bank of Englands åtgärder för att hantera det hot som strandade tillgångar utför för den finansiella stabiliteten, svenska Finansinspektionens ambitiösa agenda för att integrera hållbarhet i sitt dagliga arbete, och Nederländernas beaktande av hotet mot pensioner och försäkringar på grund av kortsiktighet. Europaparlamentet bör ha som mål att ta det bästa från denna innovation i hela unionen och kombinera det i minimistandarder för alla, för att vägleda investeringarna i syfte att säkerställa en rättvis och snabb övergång mot en hållbar ekonomi och ett hållbart samhälle.
Mellan 60 och 80 procent av börsnoterade företags kol-, olje- och gasreserver omöjligen kan ”brännas upp” om världen ska ha en chans att begränsa den globala uppvärmningen till väl under 2 °C och till så nära 1,5 °C som möjligt, enligt överenskommelsen vid COP21 i Paris. I praktiken innebär detta att en väsentlig källa till globala systemrisker – i form av vad som har kallats ”koldioxidbubblan” – för närvarande är integrerad i EU:s och globala finansmarknader. Detta betyder i praktiken att affärsmodellen för den koldioxidintensiva ekonomin som helhet är beroende av att kunna slå mynt av denna resurs (”rent extraction”) och i slutändan av implicita subventioner, eftersom de kostnader som är förbundna med dessa risker skjuts på framtiden medan nuvarande marknadsaktörer drar fördel av dagens anspråk på framtida resurser.
Klimatförändringarna är enbart den mest akuta av de många och sammanlänkade ekologiska kriser som hotar mänsklighetens framtid. Andra exempel omfattar uttömning av vattenresurser och förorening av grundvattnet, avskogning och förlust av livsmiljöer, markförsämring och hotet mot livsmedelstillgången, försvagning av kväve- och fosforcyklerna, försurning av haven och ozonnedbrytning. Hittills har hållbara finanser och den risk för den finansiella stabiliteten som strandade tillgångar utgör enbart omfattat klimatrisker, vilket är den huvudsakliga fokuseringen i detta betänkande. Detta är enbart ett första steg, och det framtida arbetet på området för hållbara finanser måste ta hänsyn till den ekologiska krisen i bredare bemärkelse. Vi välkomnar den uppmärksamhet som i slutrapporten från EU:s högnivågrupp för hållbara finanser ägnas åt de risker som intensivt lantbruk utgör.
Föredragandens förslag
Såsom påpekats av centralbanker (Bank of England, Bundesbank[2]) skapas den största andelen av de belopp som är i omlopp av den privata banksektorn, när bankerna beviljar lån. Detta ger banksektorn en enorm makt när det gäller beslut om allokeringen av pengar i ekonomin, t.o.m. innan pengarna beskattas eller sparas. Denna makt koncentreras för närvarande till en oligopolistisk banksektor, som givetvis främst följer en vinstdriven agenda till skada för miljömålen och de sociala målen. Marknadsmisslyckanden bör korrigeras genom införandet av marknadsmekanismer, t.ex. offentliggörande av klimatrisker, men vi bör också jämna ut denna omfattande makt genom att främja ett mer decentraliserat och motståndskraftigt banksystem, parallellt med ett starkt offentligt banknätverk i Europa.
Om detta misslyckas, eller går för långsamt, har de offentliga finansiella institutionerna och regeringarna en avgörande roll. Mot bakgrund av den nuvarande utvecklingstakten när det gäller grön finansiering och investeringar i ren energi är det osannolikt att målen i Parisavtalet kommer att uppnås utan ytterligare insatser. Vi har inte råd att vänta på att den privata sektorn styr om sin investeringsprofil i riktning mot metoder som är förenliga med 2 °C-planen. Detta framhäver det brådskande behovet av mer ambitiösa och kraftfulla åtgärder från de offentliga myndigheternas sida för att påskynda investeringarna, i synnerhet i grön infrastruktur, och för att hantera felallokeringen av kapital till annat än hållbart och långsiktigt värdeskapande.
Offentliga myndigheter måste våga ta på sig en starkare roll i finansieringen av den gröna övergången och visa prov på ledarskap för den privata sektorn för att utöka den nödvändiga investeringskapaciteten för energiomställningen. Ett synergistiskt förhållande mellan medlemsstaterna, EIB och ECB:s program för köp av tillgångar kan medföra en positiv utveckling i denna riktning. Vi bör även erkänna den ledande roll som kooperativ och gemensam finansiering spelar för att bana väg för gröna investeringar.
Vi välkomnar slutrapporten från EU:s högnivågrupp för hållbara finanser och lovordar dess ambitionsnivå. Betänkandet ger politiskt stöd till deras rekommendationer och vi vill därmed meddela kommissionen och rådet vår fasta övertygelse att medborgarna i EU förväntar sig att de ska visa globalt ledarskap på detta område och använda pengarnas makt för att möjliggöra och påskynda stabiliseringen av klimatet och skyddet av globala ekosystem till förmån för nuvarande och framtida generationer.
INFORMATION OM ANTAGANDET I DET ANSVARIGA UTSKOTTET
|
Antagande |
24.4.2018 |
|
|
|
|
|
Slutomröstning: resultat |
+: –: 0: |
42 9 3 |
|||
|
Slutomröstning: närvarande ledamöter |
Burkhard Balz, Hugues Bayet, Pervenche Berès, Thierry Cornillet, Markus Ferber, Sven Giegold, Neena Gill, Roberto Gualtieri, Brian Hayes, Gunnar Hökmark, Danuta Maria Hübner, Cătălin Sorin Ivan, Petr Ježek, Barbara Kappel, Wolf Klinz, Georgios Kyrtsos, Philippe Lamberts, Werner Langen, Bernd Lucke, Olle Ludvigsson, Ivana Maletić, Gabriel Mato, Costas Mavrides, Alex Mayer, Bernard Monot, Caroline Nagtegaal, Luděk Niedermayer, Stanisław Ożóg, Dimitrios Papadimoulis, Sirpa Pietikäinen, Dariusz Rosati, Pirkko Ruohonen-Lerner, Alfred Sant, Martin Schirdewan, Molly Scott Cato, Pedro Silva Pereira, Peter Simon, Theodor Dumitru Stolojan, Paul Tang, Ramon Tremosa i Balcells, Marco Valli, Tom Vandenkendelaere, Miguel Viegas, Jakob von Weizsäcker, Marco Zanni |
||||
|
Slutomröstning: närvarande suppleanter |
Mady Delvaux, Manuel dos Santos, Ashley Fox, Krišjānis Kariņš, Paloma López Bermejo, Thomas Mann, Eva Maydell, Michel Reimon, Romana Tomc |
||||
SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROP I DET ANSVARIGA UTSKOTTET
|
42 |
+ |
|
|
ECR |
Pirkko Ruohonen-Lerner |
|
|
EFDD |
Marco Valli |
|
|
ENF |
Barbara Kappel |
|
|
GUE/NGL |
Paloma López Bermejo, Dimitrios Papadimoulis, Martin Schirdewan |
|
|
PPE |
Burkhard Balz, Brian Hayes, Gunnar Hökmark, Danuta Maria Hübner, Krišjānis Kariņš, Georgios Kyrtsos, Werner Langen, Ivana Maletić, Thomas Mann, Gabriel Mato, Eva Maydell, Luděk Niedermayer, Sirpa Pietikäinen, Dariusz Rosati, Theodor Dumitru Stolojan, Romana Tomc, Tom Vandenkendelaere |
|
|
S&D |
Hugues Bayet, Pervenche Berès, Mady Delvaux, Neena Gill, Roberto Gualtieri, Cătălin Sorin Ivan, Olle Ludvigsson, Costas Mavrides, Alex Mayer, Alfred Sant, Manuel dos Santos, Pedro Silva Pereira, Peter Simon, Paul Tang, Jakob von Weizsäcker |
|
|
VERTS/ALE |
Sven Giegold, Philippe Lamberts, Michel Reimon, Molly Scott Cato |
|
|
9 |
- |
|
|
ALDE |
Thierry Cornillet, Petr Ježek, Wolf Klinz, Ramon Tremosa i Balcells |
|
|
ECR |
Ashley Fox, Bernd Lucke |
|
|
ENF |
Bernard Monot, Marco Zanni |
|
|
PPE |
Markus Ferber |
|
|
3 |
0 |
|
|
ALDE |
Caroline Nagtegaal |
|
|
ECR |
Stanisław Ożóg |
|
|
GUE/NGL |
Miguel Viegas |
|
Teckenförklaring:
+ : Ja-röster
- : Nej-röster
0 : Nedlagda röster