BETÄNKANDE om den europeiska planeringsterminen för samordning av den ekonomiska politiken: sysselsättning och sociala aspekter i den årliga tillväxtöversikten 2019

4.3.2019 - (2018/2120(INI))

Utskottet för sysselsättning och sociala frågor
Föredragande: Marian Harkin

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om den europeiska planeringsterminen för samordning av den ekonomiska politiken: sysselsättning och sociala aspekter i den årliga tillväxtöversikten 2019

(2018/2120(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 21 november 2018 Årlig tillväxtöversikt 2019: För ett starkare EU i en osäker omvärld (COM(2018)0770),

–  med beaktande av målen för hållbar utveckling som världens ledare enades om i september 2015 och som rådet har ställt sig bakom och bekräftat att man ska arbeta för att uppnå,

–  med beaktande av den europeiska pelaren för sociala rättigheter som proklamerades av Europeiska rådet, Europaparlamentet och Europeiska kommissionen i november 2017,

–  med beaktande av utkastet till gemensam sysselsättningsrapport från kommissionen och rådet av den 21 november 2018 som är ett följedokument till kommissionens meddelande om den årliga tillväxtöversikten för 2019 (COM(2018)0761),

–  med beaktande av kommissionens rekommendation av den 21 november 2018 till rådets rekommendation om den ekonomiska politiken i euroområdet (COM(2018)0759),

–  med beaktande av kommissionens rapport av den 21 november 2018 Rapport om förvarningsmekanismen 2019 (COM(2018)0758),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 21 november 2018 om utkast till budgetplaner 2019: Samlad bedömning (COM(2018)0807),

–  med beaktande av sin resolution av den 29 november 2018 om situationen för kvinnor med funktionsnedsättning[1],

–  med beaktande av sin resolution av den 15 november 2018 om omsorgstjänster i EU för förbättrad jämställdhet[2],

–  med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2018 om sysselsättnings- och socialpolitik i euroområdet[3],

–  med beaktande av sin resolution av den 14 mars 2018 om den europeiska planeringsterminen för samordning av den ekonomiska politiken: sysselsättning och sociala aspekter i den årliga tillväxtöversikten 2018[4],

–  med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om den digitala könsklyftan,

–  med beaktande av diskussionen med företrädare för nationella parlament om europeiska planeringsterminens prioriteringar för 2018,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor och yttrandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A8-0162/2019), och av följande skäl:

A.  År 2017 låg sysselsättningsgraden i åldersgruppen 20–64 år på 73,2 %, vilket antyder att EU är på god väg att nå det sysselsättningsmål på 75 % som anges i Europa 2020‑strategin.

B.  Anständiga arbetstillfällen med anställningstrygghet är viktiga för kampen mot social utestängning och bör främjas som ett led i åtgärderna mot arbetslöshet runt om i EU, liksom också för att sätta fart på den inhemska efterfrågan och stimulera tillväxten. Mellan åren 2008 och 2017 ökade antalet deltidsanställda från 16,8 % till 18,7 % av den sammanlagda arbetskraften, varvid nivån både var högre och ökade snabbare bland yngre människor.

C.  Sysselsättningsgraden varierar stort inom EU mellan medlemsstater såväl som inom medlemsstater, vilket även gäller kvaliteten på arbetstillfällena.

D.  Långtidsarbetslösheten och ungdomsarbetslösheten minskar i EU överlag, men ligger kvar på en hög nivå i vissa medlemsstater.

E.  EU har en ungdomsarbetslöshet på 18,6 %, vilket fortfarande är mer än 2008. Enligt Europeiska institutet för förbättring av levnads- och arbetsvillkor (Eurofound), uppskattas de årliga kostnaderna för unga som varken arbetar eller studerar till 153 miljarder euro per år inom EU, medan de sammanlagda kostnaderna för inrättandet av ungdomsgarantin uppskattas till 21 miljarder euro per år. I dagens läge har 2 miljarder euro anslagits till ungdomsgarantin för perioden 2017–2020.

F.  I takt med att nya arbetsformer har uppstått och blir allt vanligare inom exempelvis arbete via digitala plattformar och egenföretagande kommer det sociala skyddet som traditionellt varit inriktat på arbetstagare med tillsvidareanställning på heltid att behöva moderniseras och anpassas.

G.  Sysselsättningsökningen i medlemsstaterna har på grund av den ekonomiska krisen, åtstramningspolitiken och strukturreformerna tyvärr åtföljts av en ökning av atypiska, osäkra och icke-formella sysselsättningsformer, som nolltidskontrakt, liksom av en försvagning av dialogen mellan arbetsmarknadens parter och decentralisering av kollektivförhandlingarna i vissa medlemsstater, till skada för arbetstagares rättigheter.

H.  De osäkraste anställningarna är sådana där de enskilda inte hävda sina rättigheter, där det inte finns något socialförsäkringsskydd, där arbetsmiljön är riskfylld och där arbetet inte ger tillräckliga inkomster för att möjliggöra ett drägligt liv. Otrygghet är en annan faktor i osäkra anställningar och handlar om ovisshet om arbetet, om att inkomsterna inte räcker till, om att det inte finns något uppsägningsskydd och om att man inte vet vare sig hur länge man får behålla sin anställning eller om man kommer att få anställning i framtiden.

I.  Även om inkomstskillnaderna i EU minskade något under 2017 finns det fortfarande oacceptabelt många arbetande fattiga, motsvarande 9,6 % av den förvärvsarbetande befolkningen, och det är främst kvinnor som drabbas.

J.  Det totala antalet människor som riskerar fattigdom eller social utestängning ligger på 22,5 %, och även om detta är lägre än före krisen så är man långt ifrån att uppnå det överordnade målet i Europa 2020-strategin om att minska denna riskgrupp med 20 miljoner. Risken för fattigdom och social utestängning bland barn fortsätter också att minska, men är fortfarande oacceptabelt hög. Risken för fattigdom och social utestängning bland barn i hushåll med ensamstående föräldrar är dubbelt så hög som för barn i allmänhet. Stor ojämlikhet minskar ekonomins resultat och möjligheterna till hållbar tillväxt.

K.  Globaliseringen har bidragit till att driva på den ekonomiska tillväxten, men dess fördelar är ojämnt fördelade både mellan och inom medlemsstater. Det gäller att ompröva i vad mån den europeiska tillväxtmodellen faktiskt bereder plats för alla och den måste förstärkas, framför allt i fråga om social hållbarhet och miljöhållbarhet.

L.  I rapporten från FN:s klimatpanel betonas hur brådskande det är med åtgärder för att bekämpa klimatförändringarna, som kan bli oåterkalleliga inom tre år. Medel bör anslås på alla förvaltningsnivåer (genom såväl offentliga som privata investeringar) för att modernisera industrin, transportväsendet och energisektorn och minska deras koldioxidutsläpp.

M.  EU:s ekonomi går nu in på sitt sjätte år av oavbruten tillväxt, återhämtning av investeringar, ökad konsumentefterfrågan och ökat sysselsättningsskapande, och skillnaderna i tillväxttakt i euroområdet är de minsta i den ekonomiska och monetära unionens historia. Likafullt är det dock beklagligt att den nytta som tillväxten för med sig inte är jämnt fördelad.

N.  Hushållens inkomster har ökat långsammare än BNP, så att man kan fråga sig i vilken utsträckning vi på senaste tiden haft en tillväxt med plats för alla.

O.  Demografiska förändringar och en ökad förväntad livslängd medför stora utmaningar i fråga om att skapa hållbara och tillräckliga system för pension, hälso- och sjukvård och långvarig vård och omsorg.

P.  En välfungerande dialog mellan arbetsmarknadens parter är ett centralt inslag i den europeiska sociala marknadsekonomin, som stärker den sociala sammanhållningen och minskar konflikterna i samhället, till ömsesidig nytta för såväl arbetstagare och arbetsgivare som regeringar.

Q.  Integreringen av den europeiska pelaren för sociala rättigheter i den europeiska planeringsterminen från 2018 har bidragit till att främja tillväxt för alla och sysselsättning, samt reducerat makroekonomiska obalanser.

R.  Den europeiska planeringsterminen bör bidra till slutförandet av den europeiska pelaren för sociala rättigheter i syfte att säkerställa likabehandling av och lika möjligheter för kvinnor och män, rätten till lika lön för likvärdigt arbete för kvinnor och män och rätten att få rimligt prissatt hälso- och sjukvård av god kvalitet.

S.  EU:s 80 miljoner invånare med funktionsnedsättning, liksom också ett antal särskilda grupper såsom marginaliserade ungdomar och samhällsgrupper, personer med kroniska sjukdomar och medlemmar av minoritetsgrupper möter särskilda hinder för sitt inträde på arbetsmarknaden och löper större risk för fattigdom och social utestängning. Civilsamhällesorganisationer bidrar med oumbärlig hjälp genom att arbeta mot utanförskap och säkerställa representativitet i politiska beslutsfattarsammanhang.

T.  Bestående hälsoklyftor och den ökande förekomsten av kroniska sjukdomar leder till en stor mängd förtida dödsfall i EU, vilket har konsekvenser för den arbetsföra befolkningen, produktiviteten och välfärdssystemen.

U.  Principen om jämställdhet är ett av EU:s grundläggande värden och fastställs i artiklarna 8 och 19 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, som anger skyldigheten att undanröja bristande jämställdhet mellan kvinnor och män, främja jämställdhet mellan dem, bekämpa diskriminering på grund av kön och säkerställa jämställdhetsintegrering i all unionspolitik och unionsverksamhet.

V.  År 2017 låg sysselsättningsgraden för kvinnor på 66,5 %, men sysselsättningsklyftan mellan könen är fortfarande stor (12 %), och detsamma gäller det könsmässiga lönegapet och således också pensionsklyftan mellan kvinnor och män. Det finns flera fattiga bland kvinnor än bland män, och kvinnor löper också större risk för social utestängning på äldre dagar, genom att deras pensioner är nästan 40 % lägre till följd av att klyftan mellan könen blivit allt djupare i ett livstidsperspektiv, och detta framstår som en utmaning för många kvinnor och för samhället. Ett likvärdigt arbetsmarknadsdeltagande för både män och kvinnor kan underlättas genom ett utbud av rimligt prissatta omsorgstjänster av god kvalitet.

W.  Fler kvinnor på beslutsfattarposter vore bra för jämställdheten.

X.  Anhörigvårdare löper större risk att drabbas av fattigdom, både under den tid då de tar hand om den anhöriga och när de får sina pensionsrättigheter. Anhörigvårdarna är merendels kvinnor. Av vården och omsorgen i EU tillhandahålls 80 % av obetalda anhörigvårdare, av vilka 75 % är kvinnor.

Y.  Kvaliteten på omsorgstjänsterna varierar kraftigt inom och mellan medlemsstaterna, mellan privata och offentliga infrastrukturer, mellan landsbygden och städerna och mellan olika åldersgrupper. Kvinnorna drabbas av nedskärningar i offentlig service, däribland hälso- och sjukvård, utbildning och bostäder, både direkt som användare och anställda och indirekt genom sitt stöd till anhöriga som är beroende av grundläggande offentlig service.

Z.  Kvinnor avbryter oftare sitt arbetsliv på grund av sin roll inom familjen, och det är vanligare att kvinnor slutar förvärvsarbeta för att ta hand om ett barn eller en sjuklig anhörig än att män gör det. Denna kvinnoroll kan hämma kvinnors yrkesliv. Det pågår diskussioner om balans mellan arbete och privatliv.

Aa.  Betydande framsteg har gjorts med att nå dels det överordnade målet för 2020 om en andel unga med högst grundskoleutbildning på 10 %, dels målet om 40 % högskoleutbildade, men det finns fortfarande stora skillnader mellan medlemsstaterna. Medlemsstaterna bör uppmuntras att göra yrkesutbildningen mera tillgänglig och allmänt accepterad och samtidigt se till att högskoleutbildningens kvalitet fortsätter att prioriteras i arbetet med att uppnå de överordnade målen för 2020.

Ab.  I den digitala tidsåldern krävs det digitala färdigheter för alla uppgifter i privatlivet eller yrkeslivet, och likafullt saknar över 40 % av de vuxna i EU grundläggande färdigheter av detta slag. 60 miljoner vuxna saknar grundläggande läs- och räknekunnighet. Klyftan mellan könen när det gäller digitala färdigheter på högre nivåer uppgår till 12,9 %.

Ac.  Lågutbildade och äldre arbetstagare deltar i betydligt mindre utsträckning i omskolnings- och utbildningsåtgärder. Mikroföretag jämte små och medelstora företag saknar ofta resurser för att ordna med utbildning och omskolning för sina anställda.

Ad.  Utestängning från bostadsmarknaden, hemlöshet och bristande tillgång till rimligt prissatta bostäder utgör en mycket stor utmaning i många medlemsstater, och i hela tio medlemsstater är trångboddheten värre än inom Europa i genomsnitt. Boendekostnaderna är de europeiska hushållens största utgiftspost, och bostadspriserna ökar fortare än inkomsterna i de flesta medlemsstater. Ojämlikhet och utestängning från bostadsmarknaden förstärker varandra inbördes, i och med att kvinnor, barn och personer med invandrarbakgrund löper betydligt högre risk att drabbas av utestängning från bostadsmarknaden och hemlöshet.

Ae.  Det är fortsatt angeläget att ta itu med sådana långsiktiga utmaningar som en åldrande befolkning, digitaliseringen och dess effekter på arbetsmarknaden samt klimatförändringar och det ohållbara utnyttjandet av naturresurser.

1.  Europaparlamentet bekräftar de framsteg som har gjorts när det gäller den sociala resultattavlan, men noterar att de flesta medlemsstater har problem med minst en huvudindikator och att 10 % av alla bedömningar betecknas som ”kritiska situationer”.

2.  Europaparlamentet understryker att EU:s sociala mål och åtaganden är lika viktiga som de ekonomiska. Parlamentet betonar att den nödvändiga investeringen i social utveckling inte bara är ett sätt att garantera ekonomisk tillväxt och konvergens, utan även måste vara ett specifikt mål i sig självt. Parlamentet välkomnar att den sociala pelaren fått sin betydelse erkänd, liksom också att man erkänt att EU:s sociala dimension måste förstärkas och att brister i jämlikhet inom och mellan regioner måste bemötas. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att förstärka de sociala rättigheterna genom att förverkliga den europeiska pelaren för sociala rättigheter på ett sätt som skapar en verklig social dimension i EU, också genom hänsynstagande till aktuella undersökningar[5] och genom att resultattavlan för sysselsättningsindikatorer och sociala indikatorer får bättre politisk synlighet och genomslagskraft, samtidigt som alla landsspecifika rekommendationer omsätts i handling, inbegripet de som syftar till att ändra unionen så den blir mera socialt och ekonomiskt hållbar, jämte miljöhållbar. Parlamentet uppmanar kommissionen dels att använda pelarens tjugo principer som bedömningsmarkörer för hur väl länderna lyckats integrera sitt åtagande för den sociala pelaren i sin ekonomiska politik, dels att stärka sin kapacitet för övervakning av den sociala situationen. Parlamentet betonar att överväganden om sysselsättning och sociala förhållanden bör jämställas med ekonomiska överväganden i förfarandet vid makroekonomiska obalanser.

3.  Europaparlamentet efterlyser ett helhjärtat engagemang för den europeiska pelaren för sociala rättigheter under den europeiska planeringsterminen, med tonvikt på likabehandling och lika möjligheter för kvinnor och män, rätten till lika lön för likvärdigt arbete och rätten till rimligt prissatta omsorgstjänster av hög kvalitet.

4.  Europaparlamentet påpekar att medlemsstaterna står inför strukturella utmaningar på arbetsmarknaden, såsom lågt deltagande, segmentering av arbetsmarknaden och kompetens- och färdighetsglapp. Parlamentet noterar att det finns ett växande behov av verkningsfulla åtgärder för integrering och återintegrering av icke förvärvsarbetande på arbetsmarknaden, inbegripet invandrare.

5.  Europaparlamentet efterlyser bättre enhetlighet inom den europeiska planeringsterminen, vilket kan uppnås bland annat genom att frågor som tas upp i den gemensamma sysselsättningsrapporten även behandlas på lämpligt sätt i den årliga tillväxtöversikten och i de landsspecifika rekommendationerna och genom att samma prioriteringar behålls från år till år såvida de inte anses uppnådda.

6.  Europaparlamentet noterar att alla medlemsstaters ekonomier förväntas fortsätta att växa, men i långsammare takt. Parlamentet betonar behovet av att överbrygga investeringsgapet för forskning och innovation på infrastrukturområdet, liksom inom sociala tjänster, hälso- och sjukvårdstjänster och omsorgstjänster, hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande åtgärder, bra och energieffektiva bostäder samt i humankapital. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att göra sitt yttersta för att investera i rimligt prissatt, tillgänglig och målinriktad utbildning av hög kvalitet, vidta kraftfullare åtgärder för kompetensutveckling och omskolning, inbegripet inom området digitala och överförbara färdigheter, och att främja livslångt lärande och färdighetsutveckling. Parlamentet betonar vikten av att vidta särskilda åtgärder för kvinnor och flickor som fortfarande är underrepresenterade i den digitala sektorn och i sektorerna för naturvetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik, liksom behovet av att förbättra grundutbildningen och den fortsatta yrkesmässiga utvecklingen för lärare och utbildare. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att förstärka sina system för yrkes- och lärlingsutbildning och verklighetsbaserad utbildning och anpassa dem bättre till arbetsmarknadens aktuella och förväntade behov. Parlamentet konstaterar därtill vikten av färdigheter och kunnande som förvärvats genom informellt lärande, och uppmanar medlemsstaterna att inrätta system för validering av informella färdigheter, särskilt sådana som förvärvats genom frivilligverksamhet.

7.  Europaparlamentet håller med kommissionen om att dagens ekonomiska tillväxt bör omvandlas till tidigarelagda investeringar för att minska koldioxidutsläppen från industrin, transportväsendet och energisystemen i Europa. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att arbeta hårdare för att tillhandahålla lämplig och tillgänglig utbildning för rätt kompetens, inklusive stöd till företag så att de kan erbjuda sina anställda utbildning, omskolning och kompetensutveckling, samt till en omställning av utbildningsväsendena.

8.  Europaparlamentet noterar att arbetslösheten fortfarande är hög i vissa medlemsstater på grund av bristande tillväxt och strukturella svagheter, som till stor del beror på en ineffektiv och i många fall stelbent arbetsrätt.

9.  Europaparlamentet noterar att det trots förbättringar fortfarande finns stora skillnader mellan olika medlemsstater och regioner vad gäller ekonomisk återhämtning och utveckling på grund av strukturella svagheter som funnits redan tidigare i många medlemsstater, särskilt på arbetsmarknads- och produktivitetsområdet. Parlamentet anser här att även skillnader inom medlemsstaterna måste åtgärdas vid den successiva konvergensen inom EU, eftersom regionala skillnader påverkar EU:s tillväxtpotential i och med att många åtgärder och tjänster utförs på regional nivå.

10.  Europaparlamentet anser att resultattavlan som medföljer den sociala pelaren bör, utöver att användas som en riktlinje för politiska rekommendationer, tjäna som ett exempel för liknande analyser av enskilda länders resultat vad gäller miljöpolitik och politik för klimatförändringar, så att dessa resultat kan bedömas lika noggrant.

11.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att noggrant undersöka frågan om fattigdom bland förvärvsarbetande och föreslå lösningar på både EU-nivå och nationell nivå för att motarbeta detta högst försåtliga problem. Parlamentet anser att omedelbara och samordnade åtgärder måste vidtas för att vända denna trend som hotar att splittra den sociala sammanhållningen och solidariteten mellan generationerna. Parlamentet upprepar sin oro över hur många som riskerar att bli fattiga eller socialt utestängda, trots att deras antal börjat minska. Parlamentet är särskilt oroat över den utbredda barnfattigdomen, fattigdomen på landsbygden och fattigdomen bland äldre, som drabbar åtskilligt fler kvinnor än män. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta alla åtgärder som krävs för att avsevärt minska fattigdomen, särskilt barnfattigdomen. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att i högre grad erkänna det arbete som utförs av icke-statliga organisationer, organisationer för fattigdomsbekämpning och social inkludering och de människor som själva lever i fattigdom och de kunskaper som dessa aktörer besitter genom att öka deras delaktighet i utbytet av bästa praxis. Parlamentet framhåller att en utbredd ojämlikhet försämrar de ekonomiska resultaten och möjligheterna till hållbar tillväxt för alla.

12.  Europaparlamentet erinrar om att anständiga löner är viktiga inte bara för den sociala sammanhållningen utan även för att bibehålla en stark ekonomi och en produktiv arbetskraft. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta åtgärder för att höja kvaliteten på arbetstillfällena och minska lönespridningen, bland annat genom att höja lönegolvet även, i förekommande fall, i form av minimilöner på anständiga nivåer. Parlamentet efterlyser i detta sammanhang en politik som respekterar, främjar och stärker kollektivavtal och arbetstagarnas ställning i lönesättningssystemen, vilket är avgörande för att skapa bra arbetsvillkor. Parlamentet anser att allt detta bör göras för att stödja den sammanlagda efterfrågan och den ekonomiska återhämtningen, minska löneklyftorna och bekämpa fattigdom bland förvärvsarbetande. Parlamentet betonar i detta sammanhang att all EU-lagstiftning och EU:s alla politiska åtgärder måste respektera fackliga rättigheter och fackföreningsfrihet, vara förenliga med kollektivavtal och upprätthålla likabehandling av arbetstagare.

13.  Europaparlamentet betonar att arbetslösheten i EU ligger på lägsta nivå, men att andelen lediga platser i EU trots det ligger på 2,2 % 2018 jämfört med 1,9 % 2017. Parlamentet noterar med oro de avsevärda kompetensglappen. Parlamentet betonar att det är medlemsstaternas roll att garantera tillträde till utbildning och yrkesutbildning av hög kvalitet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att prioritera offentliga investeringar så att alla kan utnyttja sin rätt till bra och inkluderande utbildning. Parlamentet framhåller att yrkesvägledning och fortbildning kan fungera som en drivkraft för hållbar tillväxt för alla. Parlamentet betonar att konvergens mellan å ena sidan kvalifikationer och färdigheter och å andra sidan arbetstillfällen är en förutsättning för en konkurrenskraftig arbetsmarknad inom EU, och bör åtgärdas genom att man låter utbildningsväsendena samarbeta närmare med företag och fackföreningar, exempelvis genom främjande av system där yrkesutbildning varvas med praktik, lärlingsutbildningar, arbetsplatsförlagt lärande och verklighetsbaserade utbildningar inom alla utbildningsformer och på alla utbildningsnivåer, även inom högre utbildning.

14.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ge ytterligare stöd till Euresportalen för rörlighet i arbetslivet och andra program som uppmuntrar till rörlighet i utbildningssyfte. Parlamentet noterar att ömsesidigt erkännande av kvalifikationer ökar möjligheterna till arbete särskilt i länder med många lediga platser.

15.  Europaparlamentet understryker att det är viktigt att integrera långtidsarbetslösa med hjälp av individuellt anpassade metoder för att bekämpa ojämlikhet, fattigdom och social utestängning eftersom det i slutändan bidrar till hållbara nationella sociala trygghetssystem. Parlamentet uppmanar här till större ansträngningar för att främja arbetsmarknadsorienterad kompetens och till att kraftigt öka andelen praktiskt inriktad utbildning för att nå målet om anställbarhet. Parlamentet anser att man måste beakta dessa människors sociala situation och deras behov, särskilt i fråga om tillräckliga inkomster, adekvata bostäder, kollektivtrafik, hälso- och sjukvård och barnomsorg, samt säkerställa en bättre övervakning på europeisk nivå av den politik som genomförs på nationell nivå.

16.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att unga som varken arbetar eller studerar, också ungdomar med funktionsnedsättning och ungdomar med komplicerade behov, i linje med kommissionens och Europeiska unionens revisionsrätts rekommendationer, kan anlita ungdomsgarantin och få ett verkligt meningsfullt utbyte av den. Parlamentet framhåller att man måste åtgärda de brister som i dag påverkar både kvaliteten på utbudet och förmågan att nå så många som möjligt. Parlamentet anser att man bör göra mer för att fastställa kvalitetsnormer, ge fortlöpande och ökande ekonomiskt stöd genom både EU:s finansieringsinstrument och nationella budgetar, och säkerställa en meningsfull medverkan från ungdomars och ungdomsorganisationers sida i utformningen, genomförandet och övervakningen av de ungdomsgarantistödda åtgärderna. Parlamentet betonar att man måste ta hänsyn till att många av dem som var arbetslösa eller undersysselsatta när de var unga inte har fått ta del av åtgärder särskilt riktade mot unga arbetstagare på grund av ålderskriterier och därför måste få möjlighet att uppdatera sin kompetens. Parlamentet betonar att fattigdom kan undvikas framför allt med hjälp av utbildning. Parlamentet anser det väsentligt att utbildningsinstitutionerna ger mer utbildning om grundläggande digitala färdigheter, såsom hanteringen av digitala medier och baskunskaper i programmering. Parlamentet betonar nödvändigheten av adekvat teknisk utrustning på utbildningsinstitutioner, och en motsvarande digital infrastruktur. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utan dröjsmål genomföra den europeiska modellen för varvad utbildning, som har vunnit insteg som en ledande modell inom EU, och samtidigt erkänna att den behöver anpassas till medlemsstaternas egna utbildningsväsen.

17.  Europaparlamentet betonar att det är viktigt att, som tillägg andra hjälpindikatorer, övervaka den procentuella andelen av den totala befolkningen i åldersgruppen 15–24 år som anses varken arbeta eller studera, och att ägna särskild uppmärksamhet åt unga kvinnor och flickor, eftersom det finns stora könsskillnader när det gäller andelen ungdomar som varken arbetar eller studerar.

18.  Europaparlamentet noterar att EU fortsätter att dras med strukturella problem som måste åtgärdas. Parlamentet menar att åtstramningsåtgärder inte utgör några varaktiga lösningar på dessa problem. Parlamentet understryker det avgörande behovet av att öka den inhemska efterfrågan genom att främja offentliga och privata investeringar och arbeta för socialt och ekonomiskt balanserade strukturreformer som minskar ojämlikheten och främjar inkluderande arbetstillfällen av god kvalitet, hållbar tillväxt och sociala investeringar samt ansvarsfull budgetkonsolidering, såsom ett bidrag till säkerställandet av en gynnsam väg mot ökad sammanhållning och en uppåtgående social konvergensmiljö för både företag och offentliga verk och inrättningar, så att vi samtidigt får både fler arbetstillfällen av god kvalitet och balans mellan den sociala och den ekonomiska dimensionen. Parlamentet betonar att dessa prioriteringar endast kan uppnås om investeringen i humankapital prioriteras som en gemensam strategi.

19.  Europaparlamentet framhåller att socialt ansvarsfulla reformer måste bygga på solidaritet, integration, social rättvisa och en rättvis inkomstfördelning, så att vi får en modell som tillförsäkrar jämlikhet och socialt skydd, skyddar utsatta grupper och ger alla invånare bättre levnadsstandard. Parlamentet betonar också behovet av att lägga om unionens ekonomiska politik i riktning mot en social marknadsekonomi.

20.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utföra en könsspecifik konsekvensbedömning av strukturreformerna.

21.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och alla medlemsstater att inleda och/eller stärka regleringen av nya arbetsformer. Parlamentet uttrycker i detta sammanhang oro över det sociala skyddet för atypiska arbetstagare och egenföretagare, som ofta inte har full tillgång till något socialt skyddssystem. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utforma och främja åtgärder som påvisats effektivt kunna minska mängden odeklarerat arbete så att hushållsanställda och omsorgsgivare kan få samma rättigheter som arbetstagare och arbetsvillkoren blir bättre.

22.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att öka de aktiva arbetsmarknadsåtgärdernas räckvidd och effektivitet, också genom att göra dem mera resultatinriktade och genom ett nära samarbete med arbetsmarknadens parter och andra berörda parter, även civilsamhället där så är lämpligt.

23.  Europaparlamentet lyfter fram betydelsen av en automatisk stabiliseringsfunktion i välfärdssystemen som kan dämpa sociala chockvågor till följd av yttre faktorer, som lågkonjunkturer. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att börja föra en politik för återinförd anställningstrygghet genom att erbjuda proaktivt skydd, även vid uppsägning. Parlamentet uppmanar därutöver medlemsstaterna att, inom ramen för ILO:s rekommendation nr 202, som definierar ett socialt grundskydd, säkerställa och öka sina investeringar i sociala trygghetssystem för att garantera att dessa klarar av att åtgärda och förebygga fattigdom och ojämlikhet samtidigt som deras hållbarhet säkerställs.

24.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att öka sina ansträngningar för att ytterligare integrera personer med funktionsnedsättning på arbetsmarknaden genom att undanröja rättsliga hinder för incitament till anställande av dessa personer och genom att säkerställa tillgängliga arbetsplatser genom bättre utnyttjande av ny hjälpmedelsteknik som hjälper personer med funktionsnedsättning med till exempel sådant som kommunikation och rörlighet. Parlamentet uppmanar dessutom kommissionen och medlemsstaterna att göra större insatser för att säkerställa ökad integrering av dem som står längst från arbetsmarknaden, såsom ensamstående föräldrar, anhörigvårdare, långtidssjukskrivna, personer med funktionsnedsättning, hälsoproblem eller svåra kroniska sjukdomar, invandrare och flyktingar och personer från etniska och religiösa minoriteter. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att göra mer för att höja arbetstagarnas kompetens och att främja anständiga arbetstillfällen som leder till sysselsättning av hög kvalitet.

25.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa att alla åtgärder för att integrera romer överensstämmer med de allmänna principerna i de överenskomna nationella strategierna för integrering av romer.

26.  Europaparlamentet konstaterar att mikroföretag och små och medelstora företag är ytterst betydelsefulla för hållbar och inkluderande utveckling, ekonomisk tillväxt och sysselsättningsskapande i Europa. Parlamentet vill att mikroföretag och små och medelstora företag ska få mer stöd till att ordna med relevant utbildning för sina anställda. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vid det politiska beslutsfattandet ta större och bättre hänsyn till intressena hos mikroföretag och små och medelstora företag, genom att inrätta det rätta regelverket för företagen, också för småföretag och mikroföretag, med tanke på sysselsättningsskapandet, till exempel med hjälp av smart lagstiftning.

27.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att öka sina ansträngningar för att säkerställa en rättvisare beskattning, inkluderat inom den digitala ekonomi, eftersom detta är en förutsättning för att främja en fördelaktigare inkludering.

28.  Europaparlamentet ser med oro på att balansen mellan arbetsliv och privatliv fått så liten uppmärksamhet i den årliga tillväxtöversikten. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att vidta alla åtgärder som krävs för att förbättra balansen mellan arbetsliv och privatliv och öka jämställdheten. Parlamentet uppmanar till utveckling av tillgängliga, rimligt prissatta och högkvalitativa omsorgstjänster för alla skeden i livet liksom barnomsorg och förskoleverksamhet, samt till fortsatt arbete för uppnående av barnomsorgsmålen från Barcelona 2002 och för säkerställande av lagstiftning till gagn för flexibla arbetsformer. Parlamentet uppmanar till erkännande av anhörigvårdare, samt till bättre arbetsvillkor och lämpliga former av stöd till och erkännande av det viktiga arbete som utförs av anhörigvårdare, som står för merparten av omsorgen i EU, exempelvis genom att erbjuda dem pensions- och socialförsäkringstäckning, samt genom att erkänna yrkesutbildning och informella färdigheter. Parlamentet uppmanar till främjande av flexibla arbetsformer och fördelaktiga former för mammaledighet, pappaledighet, föräldraledighet och ledighet för vård av anhörig. Parlamentet är medvetet om att denna fråga kräver ett mångfasetterat svar, och uppmanar medlemsstaterna att skyndsamt åtgärda den. Parlamentet är fast övertygat om att direktivet om balans mellan arbete och privatliv för föräldrar och anhörigvårdare måste antas för att balansen mellan arbete och fritid ska kunna förbättras.

29.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att förbättra jämställdheten inom de relevanta sektorerna och i företagen och samtidigt ägna särskild uppmärksamhet åt kvinnor med funktionsnedsättning, eftersom de är särskilt sårbara på arbetsmarknaden.

30.  Europaparlamentet är bekymrat över den vertikala och horisontella segregeringen på arbetsmarknaden i hela EU och över löne- och pensionsklyftorna mellan könen samt det låga antalet kvinnor som är delaktiga i beslutsfattandet. Parlamentet betonar att kvinnornas sysselsättningsgrad fortfarande är lägre än männens. Parlamentet påpekar att denna lägre sysselsättningsgrad är särskilt påtaglig bland mödrar och kvinnor med omsorgsansvar.

31.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa ökad jämställdhetsintegrering vid utarbetandet av de landsspecifika rekommendationerna, stabilitets- och konvergensprogrammen och de nationella reformprogrammen genom att införa kvalitativa mål och åtgärder mot bestående könsklyftor samt att systematiskt tillämpa principen om jämställdhetsbudgetering.

32.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i sina nationella reformprogram fastställa specifika kvantitativa mål för kvinnors sysselsättning i allmänhet.

33.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att införa en jämställdhetspelare i Europa 2020-strategin och ett övergripande jämställdhetsmål.

34.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta med jämställdhetsindexet som ett av den europeiska planeringsterminens verktyg för att mäta framstegen med sysselsättningsmålen och de sociala målen.

35.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att övervaka kvinnors arbetsmarknadsdeltagande. Parlamentet uppmanar dessutom medlemsstaterna att bryta dödläget kring direktivet om kvinnor i styrelser.

36.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att undanröja alla hinder för kvinnors arbetsmarknadsdeltagande och att avskaffa all skatterelaterad könsdiskriminering och andra incitament som vidmakthåller ojämställda könsroller.

37.  Europaparlamentet efterlyser åtgärder som stöder kvinnligt företagande och underlättar kvinnors tillgång till finansiering och affärsmöjligheter genom att man erbjuder dem skräddarsydda utbildningar och tar fram åtgärder som säkerställer en skälig balans mellan arbetsliv och privatliv.

38.  Europaparlamentet vill fästa uppmärksamhet på att könsdiskriminering alltjämt är ett ihållande problem, vilket framgår av det könsmässiga lönegapet (den genomsnittliga bruttolönen per timme för manliga anställda är 16 % högre än för kvinnliga anställda) och pensionsklyftan på 37 %. Parlamentet betonar att pensionsklyftan, som är den främsta indikatorn på bristande jämställdhet, beror på att kvinnor är underrepresenterade i välbetalda sektorer, på diskriminering på arbetsmarknaden och på det stora antalet deltidsarbetande kvinnor, liksom på avsaknaden av mekanismer för att män och kvinnor ska dela jämnt på familjeansvar och hushållsarbete.

39.  Europaparlamentet påminner om att förändringarna i ålderspyramiderna, med tillhörande ökad medellivslängd, innebär att pensionssystemen behöver anpassas, och lämpliga reformer införas i en del medlemsstater, för att säkerställa hållbara och tillräckliga pensioner. Parlamentet upprepar att man för att minska pensionsklyftan mellan kvinnor och män och värna om jämlikheten mellan generationerna måste ta med omsorgspoäng i pensionssystemen såsom ersättning för de inbetalningar som går förlorade för kvinnor och män med omsorgsansvar för barn och med långvarigt omsorgsansvar. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att i samarbete med arbetsmarknadens parter och jämställdhetsorganisationer ta fram och genomföra politiska strategier som stänger det könsmässiga lönegapet och pensionsklyftan mellan kvinnor och män. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att regelbundet genomföra lönekartläggningar som komplement till dessa insatser. Parlamentet påminner Europeiska rådet om att överväga användning av årsrapporterna om jämställdhet i samband med den europeiska planeringsterminen i syfte att förbättra jämställdhetsintegreringen.

40.  Europaparlamentet framhåller att alla måste ha tillgång till allmänna, solidaritetsbaserade och tillräckliga förtids- och ålderspensioner. Parlamentet förstår att medlemsstaterna står inför utmaningar när det gäller att stärka pensionssystemens hållbarhet men betonar betydelsen av att skydda solidariteten i dessa system. Parlamentet anser att det bästa sättet att säkerställa hållbara, säkra och tillräckliga pensioner för kvinnor och män är att öka den allmänna sysselsättningsgraden och skapa fler arbetstillfällen med god kvalitet för personer i alla åldrar, förbättra arbets- och anställningsvillkoren samt anslå de ytterligare offentliga medel som behövs. Parlamentet anser att reformer av pensionssystemen bland annat bör fokuseras på den faktiska pensionsåldern och bör spegla arbetsmarknadstrender, födelsetal, hälsoläget och välståndet, arbetsvillkoren och försörjningskvoten. Parlamentet anser att dessa reformer också måste beakta situationen för de miljontals arbetstagare i Europa, framför allt kvinnor och unga samt egenföretagare, som drabbats av osäkra, atypiska anställningar och perioder med ofrivillig arbetslöshet eller arbetstidsnedskärning.

41.  Europaparlamentet noterar att sociala tjänster och hälso- och sjukvårdstjänster ger ett väsentligt stöd till kampen mot fattigdom och social utestängning och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att tillhandahålla investeringar och finanspolitiskt utrymme för att utveckla dessa tjänster för att säkerställa att de är rimligt prissatta, tillgängliga och av god kvalitet. Parlamentet varnar för att medellivslängden kan komma att minska under de kommande åren om inte investeringarna i omsorgssektorn upprätthålls.

42.  Europaparlamentet beklagar djupt att bostadskrisen inte har tagits med bland de politiska topprioriteringarna för 2019 och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att bättre utnyttja planeringsterminen för att övervaka och stödja utvecklingen vad gäller tillgång till rimligt prissatta bostäder och hemlöshet eftersom dessa utgör grundläggande problem. Parlamentet uppmanar kommissionen att som ett första steg komplettera den sociala resultattavlan med indikatorn i EU:s statistik över inkomst- och levnadsvillkor (EU-Silc) om boendekostnader i förhållande till disponibel inkomst i linje med princip 19 i den sociala pelaren. Parlamentet understryker att den utbredda trångboddheten bland de unga (15–29-åringar) har en negativ effekt på utbildning, personlig och yrkesmässig utveckling och livskvalitet. Parlamentet anser att det bör bli en prioritet att anslå offentliga medel för unga människor som saknar drägliga boendevillkor.

43.  Europaparlamentet anser att sammanhållningspolitiken, som är en av EU:s viktigaste typer av investeringspolitik, har visat sig effektivt kunna öka den sociala sammanhållningen och minska ojämlikheten. Medlemsstaterna uppmanas att till fullo utnyttja de tillgängliga medlen för genomförande av den europeiska sociala pelaren.

44.  Europaparlamentet uppmanar än en gång kommissionen att hjälpa medlemsstaterna att i större utsträckning använda strukturfonderna för investeringar i offentliga omsorgsstrukturer och tjänster för barn, äldre och andra omsorgsbehövande för att underlätta kvinnors återinträde på arbetsmarknaden och säkerställa en skälig balans mellan arbete och privatliv.

45.  Europaparlamentet påminner om att den årliga tillväxtöversikten gynnar en rad områden för sociala investeringar, som hälso- och sjukvård, långtidsvård och offentligägda hyresbostäder. Parlamentet påminner även om att Europeiska ekonomiska och sociala kommittén har framhållit de många positiva effekterna av välplanerade, effektiva, ändamålsenliga och framtidsinriktade sociala investeringar som inte bör ses som en kostnad utan som en investering i Europas tillväxt- och sysselsättningspotential. Parlamentet konstaterar att utrymme för offentliga utgifter är en förutsättning för att dessa mål ska uppnås.

46.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna, kommissionen och Europaparlamentet att inom ramen för planeringsterminen ge ökad erkänsla för de sakkunskaper som icke‑statliga organisationer besitter på det sociala området genom att arbeta för att upprätta en dialog med det civila samhället enligt artikel 11 i fördraget om Europeiska unionen.

47.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

• [1]  Antagna texter, P8_TA(2018)0484.
• [2]  Antagna texter, P8_TA(2018)0464.
• [3]  Antagna texter, P8_TA(2018)0432.
• [4]  Antagna texter, P8_TA(2018)0078.
• [5]  Se rapporterna från OECD (In it together: why less inequality benefits all från 2015) och IMF (Causes and consequences of income inequality, från juni 2015).

YTTRANDE från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (24.1.2019)

till utskottet för sysselsättning och sociala frågor

över den europeiska planeringsterminen för samordning av den ekonomiska politiken: sysselsättning och sociala aspekter i den årliga tillväxtöversikten 2019
(2018/2120(INI))

Föredragande av yttrande: Pina Picierno

FÖRSLAG

Utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män uppmanar utskottet för sysselsättning och sociala frågor att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

A.  Principen om jämställdhet är ett av EU:s grundläggande värden och fastställs i artiklarna 8 och 19 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, som anger skyldigheten att undanröja bristande jämställdhet mellan kvinnor och män, främja jämställdhet mellan dem, bekämpa diskriminering på grund av kön och säkerställa jämställdhetsintegrering i all unionspolitik och unionsverksamhet.

B.  De bestående klyftorna mellan könen i EU, bland annat sysselsättningsklyftan på 11,6 procent[1], lönegapet på 16,2 procent[2] och pensionsklyftan på 37,2 procent[3], är inte bara orättvisa, utan försätter även kvinnor i utsatta eller otrygga situationer, såsom fattigdom eller social utestängning. Det finns ett brådskande behov av insatser för att undanröja dessa klyftor, eftersom de fortfarande är ett av de främsta hindren för jämställdhet och utgör en oacceptabel form av könsdiskriminering.

C.  Det är särskilt viktigt att minska pensionsklyftan mellan könen, som för närvarande uppgår till i genomsnitt nästan 40 procent i EU och som är resultatet av kumulerade ojämlikheter under kvinnornas liv och av perioder då de inte förvärvsarbetat. Erkännandet av kvinnors arbete som omsorgsgivare utgör en god grund för att på ett effektivt sätt komma till rätta med problemet att kvinnor tjänar in färre pensionsrätter.

D.  Kvaliteten på omsorgstjänsterna varierar kraftigt inom och mellan medlemsstaterna, mellan privata och offentliga infrastrukturer, mellan landsbygden och städerna och mellan olika åldersgrupper. Kvinnorna drabbas av nedskärningar i offentlig service, däribland hälso- och sjukvård, utbildning och bostäder, både direkt som användare och anställda och indirekt genom sitt stöd till anhöriga som är beroende av grundläggande offentlig service.

E.  Fler kvinnor på beslutsfattande poster skulle öka jämställdheten.

F.  Kvinnor avbryter oftare sitt arbetsliv på grund av sin roll inom familjen, och det är vanligare att kvinnor slutar förvärvsarbeta för att ta hand om ett barn eller en sjuklig anhörig än att män gör det. Denna roll kan fungera som en bromskloss för kvinnors yrkesliv. Det pågår för närvarande förhandlingar om åtgärder för att skapa möjligheter till en god balans mellan arbete och privatliv.

G.  Den europeiska planeringsterminen bör bidra till förverkligandet av den europeiska pelaren för sociala rättigheter i syfte att säkerställa likabehandling av och lika möjligheter för kvinnor och män, rätt till lika lön för lika arbete för kvinnor och män och rätt till tillgång till rimligt prissatt hälso- och sjukvård av god kvalitet.

1.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa ökad jämställdhetsintegrering vid utarbetandet av de landsspecifika rekommendationerna, stabilitets- och konvergensprogrammen och de nationella reformprogrammen genom att införa kvalitativa mål och åtgärder mot bestående könsklyftor samt att systematiskt tillämpa principen om jämställdhetsbudgetering.

2.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i sina nationella reformprogram fastställa specifika kvantitativa mål för kvinnors sysselsättning i allmänhet samt specifika åtgärder som riktar sig till grupper av kvinnor med mycket låg sysselsättningsgrad, till exempel unga kvinnor, äldre kvinnor, migrantkvinnor, kvinnor med funktionsnedsättning, ensamstående mödrar och romska kvinnor.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att införa en jämställdhetspelare i Europa 2020-strategin och ett övergripande jämställdhetsmål.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta med jämställdhetsindexet som ett av den europeiska planeringsterminens verktyg för att mäta framstegen mot sysselsättningsmålen och de sociala målen.

5.  Europaparlamentet betonar att arbetslöshet, fattigdom och social utestängning är en källa till oro, särskilt bland kvinnor. Parlamentet betonar därför vikten av att hålla den europeiska planeringsterminen inriktad på att skapa smart och hållbar tillväxt för alla genom bättre samordning av den nationella och europeiska politiken i syfte att skapa fler högkvalitativa arbetstillfällen inom EU och på så sätt åtgärda klyftorna mellan könen sett till arbetslöshet, löner och pensioner.

6.  Europaparlamentet är bekymrat över den vertikala och horisontella segregeringen på arbetsmarknaden i hela EU och över löne- och pensionsklyftorna mellan könen samt det låga antalet kvinnor som är delaktiga i beslutsfattandet. Parlamentet betonar att kvinnornas sysselsättningsgrad fortfarande är lägre än männens. Parlamentet påpekar att denna lägre sysselsättningsgrad är särskilt påtaglig bland mödrar och kvinnor med omsorgsansvar.

7.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen om att hjälpa medlemsstaterna att i större utsträckning använda strukturfonderna för investeringar i offentliga omsorgsstrukturer och tjänster för barn, äldre och andra omsorgsbehövande för att underlätta kvinnors återinträde på arbetsmarknaden och säkerställa balans mellan arbete och privatliv.

8.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att identifiera effektiva finansieringsmodeller, inklusive riktad finansiering, som skapar god balans mellan offentlig och privat finansiering och som kan anpassas till de nationella och lokala förhållandena.

9.  Europaparlamentet efterlyser ett helhjärtat engagemang för den europeiska pelaren för sociala rättigheter under den europeiska planeringsterminen, med tonvikt på likabehandling och lika möjligheter för kvinnor och män, rätten till lika lön för likvärdigt arbete och rätten till överkomligt prissatta omsorgstjänster av hög kvalitet.

10.  Europaparlamentet betonar vikten av livslångt lärande även för kvinnor, eftersom detta ger dem möjlighet att skaffa sig ny kompetens på den föränderliga arbetsmarknaden. Parlamentet efterlyser ökade satsningar på datakunskaper och IKT-ämnen, vilka kan hjälpa flickor att övervinna de stereotyper som finns inom utbildning och som kan motverka klyftan mellan könen i fråga om sysselsättningsgrad och pensioner.

11.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att övervaka kvinnornas deltagande på arbetsmarknaden. Parlamentet uppmanar dessutom medlemsstaterna att häva blockeringen av direktivet om kvinnor i styrelser.

12.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att undanröja alla hinder för kvinnors deltagande på arbetsmarknaden och att avskaffa all skattrelaterad könsdiskriminering och andra incitament som vidmakthåller ojämställda könsroller.

13.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utföra en könsspecifik konsekvensbedömning av strukturreformerna.

14.  Europaparlamentet betonar att det är viktigt att, bland andra hjälpindikatorer, övervaka den procentuella andelen av den totala befolkningen i åldersgruppen 15–24 år som varken arbetar eller studerar och att ägna särskild uppmärksamhet åt unga kvinnor och flickor, eftersom det finns stora könsskillnader när det gäller andelen ungdomar som varken arbetar eller studerar.

15.  Europaparlamentet efterlyser åtgärder som stöder kvinnligt företagande och underlättar kvinnors tillgång till finansiering och affärsmöjligheter genom att man erbjuder dem skräddarsydda utbildningar och tar fram åtgärder som gör det möjligt att förena arbete och privatliv.

16.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag om balans mellan arbete och privatliv som ett effektivt sätt att främja kvinnors sysselsättning och öka deras sysselsättningsgrad. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att förbättra könsfördelningen inom de relevanta sektorerna och i företagen och samtidigt ägna särskild uppmärksamhet åt kvinnor med funktionsnedsättning, eftersom de är särskilt sårbara på arbetsmarknaden.

INFORMATION OM ANTAGANDET I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

Antagande	23.1.2019
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	19 3 6
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Beatriz Becerra Basterrechea, Heinz K. Becker, Malin Björk, Vilija Blinkevičiūtė, Anna Maria Corazza Bildt, Iratxe García Pérez, Arne Gericke, Anna Hedh, Teresa Jiménez-Becerril Barrio, Agnieszka Kozłowska-Rajewicz, Angelika Niebler, Maria Noichl, Marijana Petir, Pina Picierno, João Pimenta Lopes, Terry Reintke, Liliana Rodrigues, Michaela Šojdrová, Ernest Urtasun, Jadwiga Wiśniewska, Anna Záborská
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Eleonora Forenza, Julie Girling, Lívia Járóka, Dubravka Šuica, Mylène Troszczynski, Julie Ward
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)	Jean Lambert

SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROPI DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

19	+
ALDE	Beatriz Becerra Basterrechea
PPE	Heinz K. Becker, Julie Girling, Lívia Járóka, Teresa Jiménez-Becerril Barrio, Agnieszka Kozłowska-Rajewicz, Angelika Niebler, Michaela Šojdrová, Dubravka Šuica
S&D	Vilija Blinkevičiūtė, Iratxe García Pérez, Anna Hedh, Maria Noichl, Pina Picierno, Liliana Rodrigues, Julie Ward
VERTS/ALE	Jean Lambert, Terry Reintke, Ernest Urtasun

3	-
ECR	Arne Gericke, Jadwiga Wiśniewska
GUE/NGL	João Pimenta Lopes

6	0
ENF	Mylène Troszczynski
GUE/NGL	Malin Björk, Eleonora Forenza
PPE	Anna Maria Corazza Bildt, Marijana Petir, Anna Záborská

Teckenförklaring:

+  :  Ja-röster

-  :  Nej-röster

0  :  Nedlagda röster

• [1]  Europeiska jämställdhetsinstitutets databas för jämställdhetsstatistik.
• [2]  Boll, C. och Lagemann, A., Gender pay gap in EU countries based on SES (2014), Luxemburg: Europeiska kommissionen, 2018.
• [3]  Europeiska kommissionen, 2018 års rapport om pensionernas tillräcklighet.

INFORMATION OM ANTAGANDET I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

Antagande	26.2.2019
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	31 6 0
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Brando Benifei, Enrique Calvet Chambon, David Casa, Ole Christensen, Michael Detjen, Lampros Fountoulis, Elena Gentile, Marian Harkin, Agnes Jongerius, Rina Ronja Kari, Jan Keller, Ádám Kósa, Agnieszka Kozłowska-Rajewicz, Jean Lambert, Jeroen Lenaers, Thomas Mann, João Pimenta Lopes, Georgi Pirinski, Terry Reintke, Sofia Ribeiro, Robert Rochefort, Claude Rolin, Siôn Simon, Romana Tomc, Yana Toom, Ulrike Trebesius, Marita Ulvskog, Renate Weber
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Georges Bach, Lynn Boylan, Krzysztof Hetman, Alex Mayer, Ivari Padar, Neoklis Sylikiotis, Monika Vana
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)	Jens Gieseke, Paul Tang

SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROPI DET ANSVARIGA UTSKOTTET

31	+
ALDE	Enrique Calvet Chambon, Marian Harkin, Robert Rochefort, Yana Toom, Renate Weber
PPE	Georges Bach, David Casa, Jens Gieseke, Krzysztof Hetman, Ádám Kósa, Agnieszka Kozłowska-Rajewicz, Jeroen Lenaers, Thomas Mann, Sofia Ribeiro, Claude Rolin, Romana Tomc
S&D	Brando Benifei, Ole Christensen, Michael Detjen, Elena Gentile, Agnes Jongerius, Jan Keller, Alex Mayer, Ivari Padar, Georgi Pirinski, Siôn Simon, Paul Tang, Marita Ulvskog
VERTS/ALE	Jean Lambert, Terry Reintke, Monika Vana

6	-
ECR	Ulrike Trebesius
GUE/NGL	Lynn Boylan, Rina Ronja Kari, João Pimenta Lopes, Neoklis Sylikiotis
NI	Lampros Fountoulis

0	0

Teckenförklaring:

+  :  Ja-röster

-  :  Nej-röster

0  :  Nedlagda röster