Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 26 september 2007 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av Europeiska tekniska institutet (KOM(2006)0604 – C6-0355/2006 – 2006/0197(COD))

P6_TA(2007)0409 A6-0293/2007

(Medbeslutandeförfarandet: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2006)0604),

–   med beaktande av artikel 251.2 och artikel 157.3 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C6-0355/2006),

–   med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi, och yttrandena från utskottet för kultur och utbildning, budgetutskottet, budgetkontrollutskottet och utskottet för rättsliga frågor (A6-0293/2007).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet anser att det inte finns några garantier för att kommissionens förslag är förenligt med taken i den fleråriga budgetramen.

3.  Europaparlamentet uppmanar rådet att förhandla med parlamentet om finansieringen av såväl Europeiska tekniska institutet (ETI) i enlighet med punkt 47 i det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning (IIA)(1) som kunskaps- och innovationsgrupperna (KIG), samt att använda alla möjligheter som det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 erbjuder.

4.  Europaparlamentet påminner om att ståndpunkten inte föregriper resultatet av det förfarande som fastställs i punkt 47 i IIA vilket är tillämpligt på inrättandet av ETI.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

6.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 26 september 2007 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr .../2007 om inrättande av Europeiska institutet för innovation och teknik

EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 157.3,

med beaktande av kommissionens förslag║,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(2),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande(3),

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget(4), och

av följande skäl:

(1)  I tillväxt- och sysselsättningsagendan från Lissabon framhålls behovet av att skapa goda förutsättningar för investeringar i kunskap och innovation i EU i syfte att stärka konkurrenskraften och öka tillväxten och sysselsättningen.

(2)  Det är främst medlemsstaterna som ansvarar för att upprätthålla en stark industri-, konkurrens-, och innovationsbas i EU. Den utmaning som EU står inför när det gäller innovation är dock av sådan art och omfattning att det även krävs insatser på gemenskapsnivå.

(3)  Gemenskapen bör tillhandahålla stöd för att främja innovation, särskilt genom det sjunde ramprogrammet för forskning, teknisk utveckling och demonstration, ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation, ║ programmet för livslångt lärande och strukturfonderna.

(4)  Det bör inrättas ett nytt initiativ på gemenskapsnivå (nedan kallat "Europeiska institutet för innovation och teknik" eller "EIT") som ett komplement till nuvarande politiska riktlinjer och initiativ på europeisk och nationell nivå genom att främja integration av kunskapstriangelns tre sidor – innovation, forskning och utbildning – i hela EU som därmed underlättar samarbete och utbyte samt skapar synergier, särskilt mellan spetsforskningscentra och små och medelstora företag.

(5)  Vid Europeiska rådets möte i Bryssel den 15 och 16 juni 2006 uppmanades kommissionen att utarbeta ett formellt förslag för inrättande av ett europeiskt tekniskt institut, som skulle läggas fram under hösten 2006.

(6)  EIT bör främst syfta till att bidra till att utveckla EU:s och medlemsstaternas innovationsförmåga genom att engagera aktörer med hög kompetens inom utbildning, forskning och innovation i syfte att underlätta och främja bildande av nätverk och samarbete samt för att skapa synergier mellan innovationsgrupper i Europa.

(7)  För att kopplingen och förbindelserna mellan innovation, forskning och utbildning ska stärkas effektivt bör överföringen av dessa tre komponenter till den industriella miljön och tillämpningen av dem prioriteras och läggas till grund för EIT:s åtgärder.

(8)  EIT bör genom sin styrelse kartlägga de strategiska långsiktiga utmaningar som EU står inför när det gäller innovation, särskilt på ämnesövergripande och tvärvetenskapliga områden, inbegripet de som redan identifierats på europeisk nivå i de europeiska teknikplattformarnas och de gemensamma teknikinitiativens strategiska forskningsagendor samt i marknadsnära klusterprojekt inom ramen för det mellanstatliga Eurekainitiativet. EIT bör också införa ett kvalitetsbaserat urvalsförfarande som präglas av insyn när det gäller att utse kunskaps- och innovationsgrupper (nedan även kallade "grupper") på dessa områden. Styrelsens sammansättning bör vara sådan att en lämplig balans skapas mellan näringslivet och forskningsvärlden.

(9)  Akademisk och företagsmässig frihet bör tryggas för EIT och kunskaps- och innovationsgrupperna så att de kan utveckla sin egen entreprenörs- och innovationskultur.

(10)  En pilotfas med ett begränsat antal kunskaps- och innovationsgrupper behövs för att göra en korrekt utvärdering av hur EIT och kunskaps- och innovationsgrupper fungerar och om nödvändigt införa förbättringar. Under pilotfasen bör EIT:s styrelse välja ut kunskaps- och innovationsgrupper inom områden som kan hjälpa Europeiska unionen att möta dagens och morgondagens utmaningar, såsom klimatförändringar, hållbara transporter, energieffektivitet eller nästa generations informations- och kommunikationsteknik.

(11)  För att stärka konkurrenskraften och den europeiska ekonomins attraktionskraft och för att göra den europeiska innovationsförmågan mer synlig bör EIT ha möjlighet att locka till sig partnerorganisationer, forskare och studerande från hela världen och samarbeta med organisationer i tredjeländer genom att främja forskares och studenters rörlighet.

(12)  Eftersom avsikten är att EIT ska vara ett flaggskepp för europeisk innovation och forskning bör det placeras nära befintliga europeiska spetsforskningscentra och ansedda högskolor så att den befintliga infrastrukturen ska kunna utnyttjas optimalt.

(13)  För att bli mer attraktivt bör EIT tillsammans med partnerinstituten skapa en lämplig struktur för att studerande och akademiker ska ha möjlighet till en praktikplats och/eller anställning i ledande partnerorganisationer inom ramen för kunskaps- och innovationsgrupperna.

(14)  EIT bör främst verka genom kvalitetsdrivna långsiktiga strategiska partnerskap på ämnesövergripande eller tvärvetenskaplig basis på områden som kan vara av särskilt ekonomiskt intresse eller samhällsintresse för EU. Dessa partnerskap bör väljas ut av EIT:s styrelse och utses till kunskaps- och innovationsgrupper. Förbindelserna mellan EIT:s organ och grupperna, som bör vara juridiskt oberoende av varandra, bör regleras genom avtal som innehåller bestämmelser om gruppernas rättigheter och skyldigheter, säkerställer adekvat samordning och beskriver hur gruppernas verksamhet och resultat ska övervakas och utvärderas.

(15)  Det finns ett behov av att stödja utbildning som en integrerad del av en heltäckande innovationsstrategi eftersom det ofta är det element som saknas. Avtalet mellan EIT och kunskaps- och innovationsgrupperna bör innehålla en bestämmelse om att de utbildningsbevis som utfärdas av de högre utbildningsanstalter som ingår i grupperna bör vara utbildningsbevis med EIT-märkning. EIT bör verka för medlemsstaternas erkännande av EIT-utbildningsbevis försedda med EIT:s kvalitetsstämpel i medlemsstaterna och utanför Europeiska unionen. Dessa åtgärder bör vidtas utan att det påverkar tillämpningen av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer(5).

(16)  EIT bör utarbeta klara och tydliga riktlinjer för förvaltning av immateriella och industriella rättigheter, vilka bör ta vederbörlig hänsyn till bidragen från kunskaps- och innovationsgruppernas partnerorganisationer och göra det möjligt att använda immateriella och industriella rättigheter under lämpliga förhållanden (inbegripet licensiering), samt bör skapa goda incitament för EIT och dess partner, inbegripet de individer som deltar, kunskaps- och innovationsgrupperna och partnerorganisationerna, och skapa särskilda incitament för avknoppningsföretag och kommersiellt utnyttjande. När det gäller insatser som finansieras av gemenskapens ramprogram för forskning och teknisk utveckling bör de regler som gäller för dessa program tillämpas.

(17)  För att garantera ett strukturerat samarbete och regelbundna diskussioner bör EIT få till stånd återkommande dialoger mellan kunskaps- och innovationsgrupperna och det civila samhället.

(18)  Lämpliga bestämmelser som garanterar EIT:s ansvar, självständighet samt öppenhet och insyn █bör införas i EIT:s stadgar.

(19)  För att garantera EIT:s självständighet och oberoende bör EIT vara en juridisk person och förvalta sin egen budget, där inkomsterna bör inkludera ett bidrag från gemenskapen och bidrag från medlemsstaterna och privata organisationer, nationella eller internationella organ eller institutioner samt inkomster från EIT:s egen verksamhet i samband med förvaltningen av immateriella och industriella rättigheter eller kapital. EIT bör sträva efter att anskaffa en ökande andel medel från privata organisationer.

(20)  Gemenskapens budgetförfarande bör tillämpas i fråga om gemenskapsbidraget och andra bidrag som ges via Europeiska gemenskapens allmänna budget.

(21)  Genom denna förordning fastställs en finansieringsram för perioden 2008–2013. Enligt punkt 14 i det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning (IIA)(6), gäller dock att ingen rättsakt som antagits av Europaparlamentet och rådet genom medbeslutandeförfarandet och ingen rättsakt som antagits av rådet, som innebär att de anslag som finns upptagna i Europeiska unionens allmänna budget eller de anslag som anges i budgetplanen överskrids, bör genomföras finansiellt förrän Europeiska unionens allmänna budget ändrats, och budgetplanen vid behov reviderats på lämpligt sätt, enligt det förfarande som är tillämpligt i varje enskilt fall.

(22)  EIT är ett organ som inrättas av Europeiska gemenskaperna i den mening som avses i artikel 185.1 i rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget(7) (nedan kallad budgetförordningen) och enligt punkt 47 i IIA, och lämpliga finansiella bestämmelser bör antas i enlighet med detta.

(23)  EIT:s styrelse bör anta ett rullande treårigt arbetsprogram, som granskas av kommissionen för att fastställa om det överensstämmer med EU:s politiska riktlinjer och åtgärder, och en årlig rapport med fullständig ekonomisk redovisning som överlämnas till kommissionen, █Europaparlamentet, rådet och revisionsrätten.

(24)  Det är lämpligt att Europaparlamentet, rådet och kommissionen får möjlighet att yttra sig om EIT:s arbetsprogram och dess årliga rapport med, inbegripet redovisningen.

(25)  Eftersom inrättandet av EIT är ett nytt initiativ med ovissa effekter som är svåra att förutsäga bör kommissionen ingående och regelbundet se över EIT:s verksamhet och effekter, med hänsyn till alternativa lösningar för EIT, och om nödvändigt lägga fram förslag om ändringar av denna förordning.

(26)  Eftersom förslaget om inrättande av EIT lades fram efter antagandet av den fleråriga budgetramen och de fleråriga gemenskapsprogrammen inom utbildning, forskning och innovation genom medbeslutandeförfarandet, bör medel som anslås för sådana program inte användas för att finansiera EIT och alla de möjligheter som erbjuds i IIA bör undersökas.

(27)  Eftersom målen för den föreslagna åtgärden inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna enskilt och de av skäl som rör deras omfattning och transnationella karaktär bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen ║ i artikel 5 i fördraget. Enligt proportionalitetsprincipen║ i samma artikel, går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Innehåll

Härigenom inrättas Europeiska █institutet för teknik och innovation (nedan kallat "EIT'║). EIT är ett organ som inrättas i den mening som avses i artikel 185 i budgetförordningen och punkt 47 i IIA.

Artikel 2

Definitioner

3.   "deltagande medlemsstat": en medlemsstat eller ett annat land som har ingått ett avtal med gemenskapen om EIT.

Artikel 3

Syfte

Syftet med EIT är █att stärka Europas konkurrenskraft och bidra till en hållbar ekonomisk tillväxt genom att öka medlemsstaternas och EU:s innovationsförmåga. EIT ska göra detta genom att främja och samordna innovation, forskning och högre utbildning av högsta kvalitet.

Artikel 4

Uppgifter

1.  För att uppnå sitt syfte ska EIT utföra följande:

2.  EIT ska ha befogenhet att inrätta en stiftelse (nedan kallad "EIT-stiftelsen") █med uppgift att främja och stödja EIT:s verksamhet.

█

Artikel 5

Kunskaps- och innovationsgrupper

1.  Kunskaps- och innovationsgrupperna ska ha följande särskilda uppgifter:

2.  Kunskaps- och innovationsgrupperna ska ha väsentlig frihet när det gäller att bestämma sin interna organisation och sammansättning, samt sina exakta verksamhetsplaner och arbetsmetoder.

3.  Kunskaps- och innovationsgrupperna ska sträva efter att vara öppna för nya partnerorganisationer, i de fall dessa tillför ett mervärde till partnerskapet.

4.  Kunskaps- och innovationsgrupperna ska vara juridiskt oberoende gentemot EIT. Förhållandet mellan EIT och varje grupp ska styras av kontraktsenliga avtal.

5.  Varje kunskaps- och innovationsgrupp ska lämna en affärsplan till EIT:s styrelse för godkännande.

6.  I en kunskaps- och innovationsgrupp kan ingå partnerorganisationer från tredjeländer som kan bidra på ett positivt sätt till uppnåendet av gruppens mål.

Artikel 6

Val av kunskaps- och innovationsgrupper

1.  Ett partnerskap ska väljas ut av EIT och utses till kunskaps- och innovationsgrupp genom ett öppet och konkurrenspräglat förfarande med insyn. Detaljerade urvalskriterier för grupperna enligt principerna för kvalitets- och innovationsförmåga ska antas och offentliggöras av EIT, och externa och oberoende experter ska delta i urvalsförfarandet.

2.  I enlighet med kvalitetskriteriet som anges i punkt 1 ska följande särskilt beaktas vid urvalet av en kunskaps- och innovationsgrupp:

3.  I enlighet med kvalitetskriteriet som anges i punkt 1 ska varje kunskaps- och innovationsgrupp ha minst tre partnerorganisationer, varav minst två ska vara belägna i olika deltagande stater och alla ska vara oberoende av varandra, i enlighet med artikel 6 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1906/2006 av den 18 december 2006 om regler för företags, forskningscentrums och universitets deltagande i sjunde ramprogrammet och för spridning av forskningsresultat (2007-2013)(8).

4.  I en kunskaps- och innovationsgrupp kan partnerorganisationer som är etablerade utanför en deltagande stat ingå efter godkännande från EIT:s styrelse.

Artikel 7

Pilotfas

1.  Senast den ...(9) ska EIT välja ut och utse två eller tre kunskaps- och innovationsgrupper i enlighet med bestämmelserna i artikel 6.

2.  EIT får välja ut ytterligare kunskaps- och innovationsgrupper efter antagande av den första strategiska innovationsagendan i enlighet med artikel 28.

Artikel 8

Utbildningsbevis

1.  I avtalet mellan EIT och kunskaps- och innovationsgrupperna ska det föreskrivas att de utbildningsbevis som grupperna utfärdar på de fackområden där högre utbildning, forskning och innovation bedrivs ska vara EIT-märkta.

2.  EIT ska uppmuntra de högre utbildningsanstalter som ingår i kunskaps- och innovationsgrupperna att utfärda gemensamma utbildningsbevis, eftersom detta avspeglar kunskaps- och innovationsgruppernas integrerade karaktär. Dessa kan dock även vara utbildningsbevis som utfärdas av en högre utbildningsanstalt eller dubbla eller flerfaldiga utbildningsbevis.

3.  Medlemsstaterna ska samarbeta i fråga om erkännande av utbildningsbevis med EIT-märkning som utfärdas av högre utbildningsanstalter som ingår i kunskaps- och innovationsgrupperna, utan att det påverkar tillämpningen av direktiv 2005/36/EG.

4.  Partnerorganisationer i en kunskaps- och innovationsgrupp ska bidra till inriktningen på utbildningen inom de fackområden och sektorer som EIT:s styrelse fastställt inom ramen för sin strategi.

Artikel 9

Rörlighet för forskare och studerande

1.  Genom sin verksamhet ska EIT verka för rörlighet inom det europeiska området för högre utbildning (i enlighet med de avtal som ingåtts inom ramen för Bolognaprocessen).

2.  Stipendier som beviljats inom ramen för verksamhet som utförts i kunskaps- och innovationsgrupperna ska kunna överföras, framför allt stipendier som forskare och studerande beviljats.

Artikel 10

EIT:s oberoende samt överensstämmelse med gemenskapsåtgärder eller nationella eller mellanstatliga åtgärder

1.  EIT ska i sin verksamhet vara oberoende gentemot nationella myndigheter och extern påverkan.█

2.  EIT:s och kunskaps- och innovationsgruppernas verksamhet ska vara samstämmig med övriga insatser och instrument på gemenskapsnivå, särskilt på områdena innovation, forskning och högre utbildning.

3.  EIT ska också på lämpligt sätt beakta politiska riktlinjer och initiativ på regional, nationell och mellanstatlig nivå för att utnyttja bästa praxis, prövade koncept och befintliga resurser.

Artikel 11

EIT:s organ

1.  EIT ska ha följande organ:

2.  Kommissionen kan utnämna observatörer som deltar i de möten som hålls i styrelsen och det verkställande utskottet █.

Artikel 12

Styrelsens sammansättning

1.  Styrelsen ska bestå av både utnämnda ledamöter, med balans mellan dem med näringslivserfarenhet, dem med akademisk erfarenhet och dem med forskningserfarenhet (nedan kallade "utnämnda ledamöter"), och ledamöter som väljs av och bland dem som är verksamma inom innovation, forskning, teknik, vid högskolor och av och bland administrativ personal samt studerande och doktorander vid EIT och kunskaps- och innovationsgrupperna (nedan kallade "representativa ledamöter").

2.  Det ska finnas 21 utnämnda ledamöter i styrelsen. De ska, utom i de fall som föreskrivs i punkt 4, ha en mandatperiod på sex år som inte kan förlängas. De ska utnämnas av kommissionen i enlighet med ett förfarande som medger insyn och inbegriper att Europaparlamentet och rådet underrättas om urvalsförfarandet.

3.  Kommissionen ska vid utnämnandet av ledamöter till styrelsen beakta balansen mellan akademisk erfarenhet, såväl forskningserfarenhet och näringslivserfarenhet som könsbalansen samt innovations-, forsknings- och utbildningsmiljöer i hela Europeiska unionen.

4.  En tredjedel av de utnämnda ledamöterna ska ersättas vartannat år. De ledamöter vars mandat löper ut efter det andra och det fjärde året efter det att styrelsen för första gången utnämnts ska väljas genom lottdragning.

5.  Det ska finnas fyra representativa ledamöter i styrelsen. De ska ha ett mandat på tre år som kan förlängas en gång. Deras mandat ska upphöra om de lämnar EIT eller en kunskaps- och innovationsgrupp och de ska ersättas genom samma förfarande för återstoden av den avgående ledamotens mandat.

6.  Villkoren och formerna för val och ersättning av de representativa ledamöterna ska godkännas av styrelsen på förslag av direktören innan den första kunskaps- och innovationsgruppen inleder sin verksamhet. De ska säkerställa lämplig representation av mångfalden, och beakta EIT:s och kunskaps- och innovationsgruppernas utveckling.

7.  Om en ledamot i styrelsen inte kan fullgöra sin mandatperiod ska en ersättare utnämnas eller väljas med samma förfarande som gällde för den avgående ledamoten för återstoden av den ledamotens mandat.

Artikel 13

Styrelsens uppgifter

1.  Styrelsens ledamöter ska fullständigt oberoende handla i EIT:s intresse och främja dess mål, uppdrag, identitet och enhetlighet.

2.  Styrelsen ska särskilt

3.  Styrelsen får delegera särskilda uppgifter till det verkställande utskottet.

4.  Styrelsen ska välja sin ordförande bland de utnämnda ledamöterna. Ordförandens mandat ska vara tre år och kan förlängas en gång.

Artikel 14

Styrelsens arbetssätt

1.  Styrelsen ska i allmänhet fatta beslut med enkel majoritet av samtliga ledamöter.

Dock ska beslut enligt artikel 13.2 a, b, c, d, e och j samt 13.4 antas med en majoritet på två tredjedelar av samtliga ledamöter.

2.  Styrelsen ska sammanträda i ordinarie sammanträden minst tre gånger om året och i extraordinära sammanträden om ordföranden kallar till ett sådant sammanträde eller om minst en tredjedel av dess ledamöter begär det.

3.  Under en övergångsperiod ska styrelsen bestå enbart av utnämnda ledamöter till dess val av representativa ledamöter kan hållas efter det att den första kunskaps- och innovationsgruppen har bildats.

Artikel 15

Det verkställande utskottet

1.  Det verkställande utskottet ska bestå av fem personer, inbegripet styrelsens ordförande som också ska fungera som ordförande i det verkställande utskottet.

De fyra ledamöterna, ordförande undantagen, ska väljas av styrelsen bland de utnämnda ledamöterna.

2.  Det verkställande utskottet ska sammanträda regelbundet på kallelse av dess ordförande eller på begäran av direktören.

3.  Det verkställande utskottet ska fatta beslut med enkel majoritet av samtliga ledamöter.

4.  Det verkställande utskottet ska

Artikel 16

Direktören

1.  Direktören ska vara en person med kunnande och högt anseende på de områden där EIT är verksamt. Han eller hon ska utnämnas av styrelsen för ett förordnande på fyra år. Styrelsen får förlänga förordnandet en gång med fyra år om den anser att det ligger i EIT:s bästa intresse.

2.  Direktören ska ansvara för den dagliga förvaltningen av EIT och vara dess rättsliga företrädare. Han eller hon ska vara redovisningsskyldig inför styrelsen och ska fortlöpande till styrelsen rapportera om hur EIT:s verksamhet utvecklas.

3.  Direktören ska särskilt

Artikel 17

EIT:s personal

1.  EIT:s personal ska bestå av personal som är anställda direkt av EIT på viss tid. Anställningsvillkoren för Europeiska gemenskapernas övriga anställda ska tillämpas på EIT:s direktör och personal.

2.  Medlemsstaterna eller andra arbetsgivare får sända experter till EIT på begränsad tid.

Styrelsen ska anta bestämmelser som gör det möjligt för utsända experter från medlemsstaterna eller andra arbetsgivare att arbeta vid EIT och där deras rättigheter och skyldigheter anges.

3.  EIT ska med avseende på personalen utöva de befogenheter som delegerats till den myndighet som har bemyndigats att ingå anställningsavtal.

4.  En medlem av personalen får åläggas att helt eller delvis gottgöra skada som denna vållat EIT till följd av allvarligt fel i eller i anslutning till tjänsten.

Artikel 18

Principer för organisering och förvaltning av kunskaps- och innovationsgrupperna

1.  Styrelsen ska anta riktlinjer på vilka den ska basera villkor och innehåll i avtalen med kunskaps- och innovationsgrupperna och om finansiering, övervakning och utvärdering av deras verksamhet. De ska offentliggöras innan urvalsförfarandet för grupperna inleds.

2.  Styrelsen ska särskilt ge vägledning om

3.  Inom ramen för sina avtal med EIT ska grupperna ha en väsentlig frihet att utforma sin interna organisation, sin agenda och sina arbetsmetoder.

Artikel 19

Principer för utvärdering och övervakning av kunskaps- och innovationsgrupperna

EIT ska anordna kontinuerlig övervakning och återkommande oberoende utvärderingar av varje kunskaps- och innovationsgrupps resultat. Utvärderingarna ska följa god förvaltningssed och vara resultatinriktade, medan onödiga form- och förfarandeaspekter ska undvikas.

Artikel 20

En kunskaps- och innovationsgrupps varaktighet, förlängning och avveckling

1.  Med förbehåll för de regelbundna utvärderingarna och särdragen inom enskilda områden ska en kunskaps- och innovationsgrupp normalt ha en varaktighet på 7–15 år.

2.  Styrelsen kan i undantagsfall besluta att förlänga en grupps verksamhet utöver den ursprungligen fastlagda tiden, om detta är det lämpligaste sättet för att uppnå EIT:s mål.

3.  Om utvärderingar av en grupp visar på otillräckliga resultat ska styrelsen vidta lämpliga åtgärder, inbegripet minskning, ändring eller återkallande av dess ekonomiska stöd eller uppsägning av avtalet.

Artikel 21

Avveckling av EIT

Vid en eventuell avveckling av EIT ska det likvideras under kommissionens överinseende och i enlighet med tillämplig lagstiftning. I avtalen med kunskaps- och innovationsgrupperna och i rättsakten om inrättande av EIT-stiftelsen ska tillämpliga bestämmelser om hur en sådan situation ska behandlas anges.

Artikel 22

Förvaltning av immateriella och industriella rättigheter

1.  EIT ska anta riktlinjer för förvaltningen av immateriella och industriella rättigheter, baserat på bl.a. principerna i kapitel II, avsnitt 2 i förordning (EG) nr 1906/2006.

2.  Partnerorganisationerna █i varje kunskaps- och innovationsgrupp ska på grundval av dessa riktlinjer sinsemellan ingå ett avtal om förvaltningen och användningen av immateriella och industriella rättigheter vilket ska godkännas av styrelsen.

Artikel 23

Rättslig ställning

1.  EIT ska vara en juridisk person. EIT ska i alla medlemsstater ha den mest vittgående rättskapaciteten som de nationella lagstiftningarna medger juridiska personer. Det ska i synnerhet kunna förvärva och avyttra fast och lös egendom och kunna föra talan inför rätta.

2.  EIT ska omfattas av protokollet om Europeiska gemenskapernas immunitet och privilegier.

Artikel 24

Ansvar

1.  EIT ska ensamt ansvara för fullgörandet av sina skyldigheter.

2.  EIT:s avtalsrättsliga ansvar ska regleras genom relevanta avtalsbestämmelser och den lagstiftning som är tillämplig på avtalet i fråga.

Det ska föreskrivas i de avtal som sluts av EIT att de omfattas av Europeiska gemenskapernas domstols behörighet.

3.  När det gäller utomobligatoriskt ansvar ska EIT ersätta eventuell skada som EIT eller dess anställda orsakat vid tjänsteutövning, enligt de allmänna principer som är gemensamma för medlemsstaternas rättsordningar.

Tvister som rör ersättning för sådan skada ska avgöras av Europeiska gemenskapernas domstol.

4.  EIT:s skadeståndsutbetalningar enligt punkterna 2 och 3, och kostnader och utgifter i samband med detta, ska betraktas som utgifter för EIT och ska täckas av EIT:s medel.

Artikel 25

Öppenhet samt tillgång till handlingar

1.  EIT ska sträva efter att skapa en hög nivå av öppenhet i verksamheten, även i kunskaps- och innovationsgruppernas verksamhet. Framför allt ska EIT skapa en tillgänglig, avgiftsfri och flerspråkig Internettjänst med information om EIT:s och de enskilda kunskaps- och innovationsgruppernas verksamhet.

2.  EIT ska █offentliggöra och till budgetmyndigheten överlämna

3.  Varken EIT eller kunskaps- och innovationsgrupperna får █röja sekretessbelagda uppgifter för tredje part när sekretess begärts och är motiverad, utan att det påverkar tillämpningen av punkterna 4 och 5.

4.  Ledamöterna i EIT:s organ ska omfattas av det krav på sekretess som avses i artikel 287 i fördraget.

Den information som EIT samlar in i enlighet med denna förordning ska omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter(11).

5.  Europaparlamentets och rådets Förordning (EG) nr 1049/2001 den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar(12) ska tillämpas på de handlingar som innehas av EIT. Inom sex månader efter det att EIT inrättats ska styrelsen anta de praktiska villkoren för hur den förordningen ska tillämpas.

Artikel 26

Medel

1.  EIT och kunskaps- och innovationsgrupperna ska finansieras █genom

Detta kan inkludera bidrag in natura.

2.  I händelse av att en kunskaps- och innovationsgrupp eller dess partnerorganisationer ansöker direkt om bidrag från gemenskapens olika program (inklusive finansieringsfaciliteten med riskdelning) ska kommissionen se till att ansökningar från grupper eller EIT avseende gemenskapsbidrag inte gynnas i förhållande till andra ansökningar. Sådant bidrag ska dock inte tilldelas för verksamhet som redan finansieras via gemenskapens budget.

3.  Inget bidrag från sjunde ramprogrammet för forskning, teknisk utveckling och demonstration, ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation eller programmet för livslångt lärande får gå till att inrätta och/eller bära de administrativa kostnader som har direkt anslutning till EIT eller kunskaps- och innovationsgrupper.

Artikel 27

Planering och redovisningsskyldighet

1.  EIT ska anta följande:

2.  EIT ska överlämna det rullande treåriga arbetsprogrammet och den årliga rapporten █ till kommissionen, █ Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt till Regionkommittén för kännedom.

█

3.  Presentationen av EIT:s räkenskaper och bokföring ska följa de generella regler som föreskrivs i förordning (EG, Euratom) nr 2343/2002.

Artikel 28

Strategisk innovationsagenda

1.  Senast den 31 december 2011 och därefter vart sjunde år ska EIT utarbeta en strategisk innovationsagenda (nedan kallad SIA) som omfattar en tidsperiod på sju år och överlämna det till kommissionen.

2.  SIA ska visa på de långsiktiga strategiområdena för EIT inom områden av särskilt ekonomiskt intresse eller samhällsintresse och som sannolikt ger det bästa innovativa mervärdet för Europeiska unionen. En mer konkret och detaljerad strategi ska utarbetas i de treåriga arbetsprogrammen, såsom fastställs i artikel 27 så att EIT har möjlighet att reagera på den interna och externa utvecklingen inom vetenskap, teknik, innovation och andra relevanta områden.

3.  SIA ska beakta de resultat av övervakningen och utvärderingen av EIT och kunskaps- och innovationsgrupperna som föreskrivs i artikel 29.

4.  SIA ska bifoga en utvärdering av de ekonomiska behoven och resurserna med tanke på den långsiktiga utvecklingen och finansieringen av EIT.

5.  Europaparlamentet och rådet ska med utgångspunkt från kommissionens förslag anta SIA i enlighet med artikel 251 i EG-fördraget.

Artikel 29

Utvärdering av EIT

1.  EIT ska se till att dess verksamhet, även den som sköts av kunskaps- och innovationsgrupperna, övervakas löpande och utvärderas regelbundet av en oberoende part, för att säkerställa resultat av högsta kvalitet och en så effektiv resursanvändning som möjligt. All information som är relevant för resultatet av utvärderingsförfarandena ska årligen vidarebefordras från EIT till budgetmyndigheten.

2.  Senast den 31 december 2010 och därefter vart sjunde år ska kommissionen göra en utvärdering av EIT. Utvärderingsrapporten ska grunda sig på en oberoende extern utvärdering och ska granska hur EIT fullgör sitt uppdrag. Den ska omfatta all verksamhet inom EIT och grupperna och ska behandla verksamhetens följder, genomslag, hållbarhet, effektivitet och relevans samt dess samband med gemenskapens politik. Dessutom ska utvärderingen de synpunkter som framförts av berörda aktörer på europeisk och nationell nivå.

3.  Kommissionen ska till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén översända utvärderingsresultaten tillsammans med eventuella förslag till ändring av denna förordning.

4.  Styrelsen ska se till att resultaten av utvärderingen beaktas i EIT:s program och verksamhet.

Artikel 30

Budgetåtaganden

Den vägledande finansieringsramen för gemenskapsfinansiering av tillämpningen av denna förordning under en sexårsperiod från och med den 1 januari 2008 har fastställts till 308 700 000 EUR med förbehåll för ett godkännande från budgetmyndighetens två grenar i enlighet med IIA och särskilt del C och punkt 47. De årliga anslagen ska beviljas av budgetmyndigheten inom de ramar som följer av budgetramen.

Artikel 31

Utarbetande och godkännande av den årliga budgeten

1.  EIT:s utgifter ska omfatta utgifter för personal, administration, infrastruktur samt driftsutgifter. Administrativa utgifter ska hållas så låga som möjligt.

2.  Räkenskapsåret ska sammanfalla med kalenderåret.

3.  Direktören ska göra en preliminär beräkning av EIT:s inkomster och utgifter för det kommande räkenskapsåret och överlämna den till styrelsen.

4.  Det ska råda balans mellan inkomster och utgifter.

5.  Styrelsen ska godkänna den preliminära beräkningen som åtföljs av det preliminära rullande treåriga arbetsprogrammet och ett förslag till tjänsteförteckning och överlämna dessa till kommissionen senast den 31 mars.

6.  Kommissionen ska överlämna utkastet till beräkning till budgetmyndigheten tillsammans med det preliminära förslaget till Europeiska unionens allmänna budget.

7.  På grundval av denna beräkning ska kommissionen i det preliminära förslaget till Europeiska gemenskapernas allmänna budget ta upp de beräkningar som den anser vara nödvändiga för tjänsteförteckningen och de bidrag som belastar den allmänna budgeten, vilka den ska lägga fram för budgetmyndighetens två grenar i enlighet med artikel 272 i fördraget.

8.  Budgetmyndigheten beslutar om anslag till EIT. Budgetmyndigheten ska anta tjänsteförteckningen.

9.  Styrelsen antar EIT:s budget, som ska bli slutlig efter det slutliga antagandet av Europeiska gemenskapens allmänna budget. Vid behov ska den justeras i enlighet med den allmänna budgeten.

10.  Styrelsen ska så snart som möjligt underrätta budgetmyndighetens två grenar om att den avser att genomföra eventuella projekt som kan få betydande ekonomiska konsekvenser för finansieringen av EIT:s budget, särskilt projekt som rör egendom som exempelvis hyra eller köp av byggnader. Den ska underrätta kommissionen om detta.

11.  Om omfattande ändringar görs i EIT:s budget ska budgetmyndigheten godkänna detta.

Artikel 32

Genomförande och kontroll av budgeten

1.  De finansiella bestämmelserna för EIT ska antas av styrelsen efter samråd med kommissionen. De får inte avvika från bestämmelserna i förordning (EG, Euratom) nr 2343/2002.

2.  Direktören ska genomföra EIT:s budget.

3.  EIT:s räkenskaper ska konsolideras med kommissionens räkenskaper.

4.  EIT ska underställas samma budgetkontrollbestämmelser som övriga organ inom Europeiska unionen.

5.  Revisionsrätten ska utföra sin granskning i enlighet med förordning (EG, Euratom) nr 2343/2002.

6.  Europaparlamentet ska före den 30 april år n+2, på rekommendation av rådet, besluta om ansvarsfrihet för direktören avseende ║genomförande av EIT:s budget år n █.

Artikel 33

Skydd av gemenskapens ekonomiska intressen

1.  I syfte att bekämpa bedrägerier, korruption och andra olagliga handlingar ska Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 av den 25 maj 1999 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (OLAF)(13) till alla delar tillämpas på EIT.

2.  EIT ska ansluta sig till det interinstitutionella avtalet av den 25 maj 1999 mellan Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska gemenskapernas kommission om interna utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (OLAF)(14). Styrelsen ska formalisera denna anslutning till avtalet och anta de bestämmelser som behövs för att bistå OLAF i arbetet med interna utredningar.

3.  I alla beslut som antas av EIT, och i alla kontrakt och andra avtal som det ingår, ska det uttryckligen föreskrivas att OLAF och revisionsrätten får utföra kontroller på plats av handlingar hos alla entreprenörer och underentreprenörer som har mottagit EU-bidrag; sådana kontroller ska få göras även i lokaler hos slutliga bidragsmottagare.

4.  Bestämmelserna i punkterna 1, 2 och 3 ska gälla i tillämpliga delar för EIT-stiftelsen.

Artikel 34

Översynsklausul

Senast den 31 december 2010 och därefter vart sjunde år ska kommissionen █överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet om genomförandet av denna förordning och om EIT:s verksamhet. Rapporten ska innehålla en bedömning av det mervärde som EIT tillför och hur det överensstämmer med befintliga nationella instrument och gemenskapsinstrument för att stödja innovation, forskning och högre utbildning, samt uppfyllandet av de mål som fastställs i artikel 3. Kommissionen ska på grundval av denna rapport lägga fram lämpliga förslag om ändring av denna förordning.

Kommissionen ska vid utarbetandet av dessa rapporter beakta de årliga rapporterna som överlämnats av styrelsen enligt artikel 27 och de externa utvärderingar som föreskrivs i artikel 29.

█

Artikel 35

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i ║den ...

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

█

(1) EUT C 139, 14.6.2006, s. 1. (2) EUT C 161, 13.7.2007, s. 28. (3) EUT C 146, 30.6.2007, s. 27. (4) Europaparlamentet ståndpunkt av den 26 september 2007. (5) EUT L 255, 30.9.2005, s. 22. Direktivet ändrat genom rådets direktiv 2006/100/EG (EUT L 363, 20.12.2006, s. 141). (6) EUT C 139, 14.6.2006, s. 1. (7) EGT L 248, 16.9.2002, s. 1. Förordningen ändrad genom förordning (EG, Euratom) nr 1995/2006 (EUT L 390, 30.12.2006, s. 1). (8) EUT L 391, 30.12.2006, s. 1. (9) * 24 månader efter det att denna förordning har trätt i kraft. (10) EGT L 357, 31.12.2002, s. 72. Rättelse i EUT L 2, 7.1.2003, s. 39. (11) EGT L 8, 12.1.2001, s. 1. (12) EGT L 145, 31.5.2001, s. 43. (13) EGT L 136, 31.5.1999, s. 1. (14) EGT L 136, 31.5.1999, s. 15.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 26 september 2007 om förslaget till rådets direktiv om ändring av direktiv 93/109/EG av den 6 december 1993 med avseende på vissa närmare bestämmelser för rösträtt och valbarhet vid val till Europaparlamentet för unionsmedborgare som är bosatta i en medlemsstat där de inte är medborgare (KOM(2006)0791 – C6-0066/2007 – 2006/0277(CNS))

P6_TA(2007)0410 A6-0267/2007

(Samrådsförfarandet)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till rådet (KOM(2006)0791),

–   med beaktande av meddelandet från kommissionen (KOM(2006)0790)(1),

–   med beaktande av akten av den 20 september 1976 om allmänna direkta val av ledamöter i Europaparlamentet(2),

–   med beaktande av förordning (EG) nr 2004/2003 av den 4 november 2003 om regler för och finansiering av politiska partier på europeisk nivå(3),

–   med beaktande av artikel 39 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna(4),

–   med beaktande av artikel 19.2 i EG-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C6-0066/2007),

–   med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för konstitutionella frågor och yttrandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A6-0267/2007).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ändra sitt förslag i överensstämmelse härmed i enlighet med artikel 250.2 i EG-fördraget.

3.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

4.  Rådet uppmanas att på nytt höra Europaparlamentet om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Kommissionens förslag   Parlamentets ändringar Ändring 1 SKÄL 1 (1)  Kommissionens rapport om tillämpningen vid valet till Europaparlamentet 2004 av rådets direktiv 93/109/EG om fastställande av närmare bestämmelser för rösträtt och valbarhet vid val till Europaparlamentet för unionsmedborgare som är bosatta i en medlemsstat där de inte är medborgare har visat att vissa bestämmelser i direktivet behöver ändras. (1)  Kommissionens rapport om tillämpningen vid valet till Europaparlamentet 2004 av rådets direktiv 93/109/EG om fastställande av närmare bestämmelser för rösträtt och valbarhet vid val till Europaparlamentet för unionsmedborgare som är bosatta i en medlemsstat där de inte är medborgare har visat att vissa bestämmelser i direktivet behöver ändras. Genom unionsmedborgarskap garanteras alla EU-medborgare samma rättigheter, oavsett om de föddes i eller är bosatta inom EU eller i ett tredjeland. Gemenskapsinstitutionerna måste därför vara vaksamma och se till att unionsmedborgare bosatta i en annan medlemsstat än sin egen har möjlighet att utöva sina rättigheter när det gäller val till Europaparlamentet. Ändring 2 SKÄL 1A (nytt) (1a)  Människors ökande rörlighet över EU:s inre gränser gör det än mer nödvändigt att ge dem flyttbara politiska rättigheter för att delta i såväl lokala val som val till Europaparlamentet, och att se till att medborgare inte förlorar sina demokratiska rättigheter på grund av att de bor i en annan medlemsstat än sin egen. Ändring 3 SKÄL 2A (nytt) (2a)  Det sistnämnda förbudet går utöver vad som är nödvändigt för att se till att medborgare inte utsätts för diskriminering på grund av sin nationalitet när de utnyttjar sin rätt att kandidera i ett val. Det bör vara upp till medlemsstaterna att avgöra om kandidaturer i mer än en medlemsstat i samma val ska tillåtas eller inte, och det bör vara upp till de politiska partierna att avgöra om de vill uppmuntra sådana dubbla kandidaturer eller inte. Ändring 4 SKÄL 2B (nytt) (2b)  Akten av den 20 september 1976 om allmänna direkta val av ledamöter i Europaparlamentet1 slår fast att såvida inte primärrätten föreskriver annat ska vallagen omfattas av nationella bestämmelser. Vidare, medan primärrätten uttryckligen förbjuder dubbel röstning nämner den inte dubbel kandidatur. __________________ 1 EGT L 278, 8.10.1976, s. 5. Akten senast ändrad genom rådets beslut 2002/772/EG, Euratom (EGT L 283, 21.10.2002, s. 1.) Ändring 5 SKÄL 3A (nytt) (3a)  Kravet att bosättningsstaten ska erkänna hemstatens beslut om förlorad valbarhet är ytterligare en begränsning av rätten att ställa upp i val som omfattas varken i ordalydelse eller i anda av artikel 19.2 i EG-fördraget. Bosättningsstaten bör ha rätt att avgöra, utifrån den egna lagstiftningen, huruvida personen i fråga skulle ha förlorat sin valbarhet under samma omständigheter och på samma sätt, och huruvida hemstatens diskvalificeringsgrund därmed ska gälla. Ändring 6 SKÄL 3B (nytt) (3b)  Rådet bör inte fatta beslut som går utöver vad som avses i primärrättens bestämmelser, och de "närmare bestämmelser" som åsyftas i direktiv 93/109/EG med hänvisning till artikel 19.2 i EG-fördraget bör klart och tydligt avgränsas till bestämmelser för att se till att de två avsedda rättigheterna – dvs. rösträtt och valbarhet i en annan medlemsstat än hemstaten – respekteras, och bör inte tillföra andra eller ytterligare villkor för utövandet av dessa rättigheter än de som bosättningsstatens lagstiftning anger. Ändring 7 SKÄL 5 (5)  Skyldigheten för den som vill kandidera att lämna in ett sådant intyg bör därför avskaffas och ersättas med en anteckning av samma innebörd i den försäkran som måste avges. (5)  Skyldigheten för den som vill kandidera att lämna in ett sådant intyg bör därför avskaffas och ersättas med en frivillig anteckning av samma innebörd i den försäkran som måste avges. Ändring 8 SKÄL 6 (6)  Värdmedlemsstaten bör bli skyldig att anmäla denna försäkran till hemstaten för att förvissa sig om att valbarheten för den unionsmedborgare som kandiderar faktiskt inte har gått förlorad i hemstaten. utgår Ändring 9 SKÄL 9 (9)  Informationsutbytet bör därför avskaffas, medan väljarens eller kandidatens skyldighet att i en försäkran förbinda sig att utöva sin rösträtt eller valbarhet endast i bosättningsstaten bör kvarstå. (9)  Informationsutbytet bör därför avskaffas, medan väljarens skyldighet att i en försäkran förbinda sig att utöva sin rösträtt endast i bosättningsstaten bör kvarstå. Ändring 10 SKÄL 10 (10)  För att avskräcka unionsmedborgarna från att rösta eller kandidera mer än en gång och från att rösta eller kandidera trots att deras rösträtt eller valbarhet har gått förlorad, bör medlemsstaterna vidta åtgärder för att se till att det införs lämpliga påföljder vid underlåtenhet att iaktta skyldigheterna enligt direktivet. (10)  Bosättningsstaterna bör vidta åtgärder för att se till att oriktigheter i försäkran som avgivits av unionsmedborgare enligt direktivet är föremål för lämpliga sanktioner. Ändring 11 SKÄL 10A (nytt) (10a)  Medlemsstaterna har en skyldighet enligt artikel 12 i direktiv 93/109/EG att ge unionsmedborgarna full information om deras rösträtt och valbarhet i bosättningsstaten i god tid före varje Europaparlamentsval. Parlamentet och kommissionen, liksom politiska partier på såväl europeisk som nationell nivå, bör hjälpa medlemsstaterna att öka valdeltagandet genom att utarbeta den bästa praxis i detta hänseende. Ändring 12 SKÄL 11 (11)  I den rapport om tillämpningen av det ändrade direktivet vid valet till Europaparlamentet 2009 som kommissionen är skyldig att lägga fram bör analysen framför allt baseras på resultaten av de kontroller och inspektioner efter valet som medlemsstaterna genomför för att reda på om det förekommit dubbel röstning och dubbla kandidaturer och i så fall i vilken omfattning. (11)  I den rapport om tillämpningen av det ändrade direktivet vid valet till Europaparlamentet 2009 som kommissionen är skyldig att lägga fram bör analysen framför allt baseras på resultaten av de kontroller och inspektioner efter valet som medlemsstaterna genomför för att reda på om det förekommit dubbel röstning och i så fall i vilken omfattning. Ändring 13 SKÄL 12 (12)  En systematisk kontroll av alla avgivna röster och alla kandidaturer skulle inte stå i proportion till de konstaterade problemen och skulle dessutom vara svår att genomföra eftersom medlemsstaterna inte tillämpar enhetliga elektroniska metoder för att registrera och lagra uppgifter om det faktiska valdeltagandet eller de ingivna kandidaturerna. Medlemsstaterna bör därför inrikta sina kontroller på de situationer där det är störst sannolikhet för dubbel röstning eller dubbla kandidaturer. (12)  En systematisk kontroll av alla avgivna röster skulle inte stå i proportion till de konstaterade problemen och skulle dessutom vara svår att genomföra eftersom medlemsstaterna inte tillämpar enhetliga elektroniska metoder för att registrera och lagra uppgifter om det faktiska valdeltagandet. Medlemsstaterna bör därför inrikta sina kontroller på de situationer där det är störst sannolikhet för dubbel röstning. Ändring 14 ARTIKEL 1, LED 1A (nytt) Artikel 3 (direktiv 93/109/EG) (1a)  Artikel 3 ska ersättas med följande: "Artikel 3 Den som på referensdagen (a) är unionsmedborgare i den mening som avses i artikel 17.1 i fördraget, (b) inte är medborgare i bosättningsstaten men uppfyller de villkor för rösträtt och valbarhet som enligt den statens lagstiftning gäller för de egna medborgarna, ska i bosättningsstaten ha rösträtt vid Europaparlamentsval och vara valbar till Europaparlamentet om han eller hon inte av bosättningsstaten förhindras att utöva dessa rättigheter i enlighet med artiklarna 6 och 7. I fall då medborgare i bosättningsstaten måste ha varit medborgare under en viss tid för att vara valbara, ska unionsmedborgare anses uppfylla detta krav, om de varit medborgare i en medlemsstat under den tiden." Ändring 15 ARTIKEL 1, LED 1B (nytt) Artikel 4, punkt 2 (direktiv 93/109/EG) (1b)  I artikel 4 ska punkt 2 ersättas med följande: "2. Väljare i gemenskapen har rätt att kandidera i mer än en medlemsstat i samma val under förutsättning att vallagen i bosättningsstaten inte utesluter denna möjlighet för de egna medborgarna samt att väljaren i fråga uppfyller villkoren för valbarhet i den andra medlemsstaten i fråga." Ändring 16 ARTIKEL 1, LED 2, LED -A (nytt) Artikel 6, punkt 1 (direktiv 93/109/EG) (-a) Punkt 1 ska ersättas med följande: "1. Bosättningsstaten får föreskriva att unionsmedborgare som genom ett avgörande i ett enskilt brott- eller civilmål har förlorat sin valbarhet enligt hemstatens vallag får heller inte kandidera till Europaparlamentet i bosättningsstaten om de i enlighet med den statens vallag skulle ha förlorat sin valbarhet för samma lagöverträdelse och på samma sätt." Ändring 17 ARTIKEL 1, LED 2, LED A Artikel 6, punkt 2 (direktiv 93/109/EG) "2. Bosättningsstaten skall kontrollera att unionsmedborgare som uttryckt en önskan om att utöva sin valbarhet där inte har förlorat den rätten i hemstaten genom ett civilrättsligt eller straffrättsligt beslut." "2. Bosättningsstaten får kontrollera att unionsmedborgare som uttryckt en önskan om att utöva sin valbarhet där inte har förlorat den rätten i hemstaten genom ett civilrättsligt eller straffrättsligt beslut." Ändring 18 ARTIKEL 1, LED 2, LED B Artikel 6, punkt 3 (direktiv 93/109/EG) "3. Vid tillämpning av punkt 2 skall bosättningsstaten anmäla den försäkran som avses i artikel 10.1 till hemstaten. För det ändamålet skall hemstaten i god tid och på lämpligt sätt lämna de upplysningar av betydelse som normalt finns tillgängliga; dessa upplysningar får endast omfatta det som är strikt nödvändigt för tillämpningen av denna artikel och får inte utnyttjas för något annat ändamål. Om upplysningarna visar att försäkran innehåller oriktiga uppgifter, skall bosättningsstaten vidta lämpliga åtgärder för att hindra att personen i fråga kandiderar. "3. Vid tillämpning av punkt 2 får bosättningsstaten anmäla den försäkran som avses i artikel 10.1 till hemstaten. För det ändamålet ska hemstaten i god tid och på lämpligt sätt lämna de upplysningar av betydelse som normalt finns tillgängliga; dessa upplysningar får endast omfatta det som är strikt nödvändigt för tillämpningen av denna artikel och får inte utnyttjas för något annat ändamål. Ändring 19 ARTIKEL 1, LED 2A (nytt) Artikel 7 (direktiv 93/109/EG) (2a)  Artikel 7 ska ersättas med följande: "Artikel 7 1.  Bosättningsstaten får föreskriva att unionsmedborgare som genom ett avgörande i ett enskilt brott- eller civilmål har förlorat sin rösträtt enligt hemstatens vallag får heller inte rösta i bosättningsstaten vid val till Europaparlamentet om de i enlighet med den statens vallag skulle ha förlorat sin rösträtt för samma lagöverträdelse och på samma sätt." 2.  För tillämpningen av punkt 1 får bosättningsstaten anmäla den försäkran som avses i artikel 9.2 till hemstaten. För det ändamålet ska hemstaten i god tid och på lämpligt sätt lämna de upplysningar av betydelse som normalt finns tillgängliga; dessa upplysningar får endast omfatta det som är strikt nödvändigt för tillämpningen av denna artikel och får inte utnyttjas för något annat ändamål. 3.  Hemstaten får också, i god tid och på lämpligt sätt, lämna bosättningsstaten alla upplysningar som är nödvändiga för tillämpningen av denna artikel." Ändring 20 ARTIKEL 1, LED 3, LED -A (nytt) Artikel 10, punkt 1, led b (direktiv 93/109/EG) (-a) led b i punkt 1 ska ersättas med följande: "(b) i tillämpliga fall, att han eller hon kandiderar vid val till Europaparlamentet i en annan medlemsstat, och" Ändring 21 ARTIKEL 1, LED 3, LED A Artikel 10, punkt 1, led d (direktiv 93/109/EG) (d) att hans eller hennes valbarhet inte har gått förlorad i hemstaten." utgår Ändring 22 ARTIKEL 1, LED 3, LED C Artikel 10, punkt 3 (direktiv 93/109/EG) (c)  Punkt 3 skall omnumreras till punkt 2. (c)  Punkt 3 ska omnumreras till punkt 2 och ändras på följande sätt: "Bosättningsstaten får även kräva att valbara medborgare i gemenskapen uppvisar en giltig identitetshandling. Den får även kräva att de anger vilket datum de förvärvade medborgarskap i en medlemsstat samt huruvida de har förlorat sin valbarhet i hemstaten." Ändring 23 ARTIKEL 1, LED 4 Artikel 13, punkt 1 (direktiv 93/109/EG) 1.  Bosättningsstaten skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att sådana oriktigheter i en försäkran enligt artikel 9.2 eller 10.1 som medför att skyldigheter enligt detta direktiv åsidosätts medför effektiva, proportionella och avskräckande påföljder. 1.  Bosättningsstaten ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att oriktigheter i en försäkran enligt artikel 9.2 eller 10.1 medför effektiva, proportionella och avskräckande påföljder.

(1) Valet till Europaparlamentet 2004. Rapport från kommissionen om unionsmedborgarnas deltagande i bosättningsstaten (direktiv 93/109/EG) och om valarrangemangen (beslut 76/787/EEG, ändrat genom beslut 2002/772/EG, Euratom). (2) EGT L 278, 8.10.1976, s. 5. (3) EUT L 297, 15.11.2003, s. 1. (4) EGT C 364, 18.12.2000, s. 1.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 26 september 2007 om förslaget till rådets förordning om undantag från förordning (EG) nr 1782/2003 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare när det gäller arealuttag för år 2008 (KOM(2007)0523 - C6-0302/2007 - 2007/0194(CNS))

P6_TA(2007)0411 RC-B6-0036/2005

(Samrådsförfarandet)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till rådet (KOM(2007)0523),

–   med beaktande av artikel 37 i EG-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C6-0302/2007),

–   med beaktande av artiklarna 51 och 134 i arbetsordningen,

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Kommissionen uppmanas att ändra sitt förslag i överensstämmelse härmed i enlighet med artikel 250.2 i EG-fördraget.

3.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

4.  Rådet uppmanas att på nytt höra Europaparlamentet om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Kommissionens förslag   Parlamentets ändringar Ändring 7 Skäl 3 (3)  Det är därför lämpligt att för år 2008 tillåta en användning av uttagen mark för jordbruksändamål. (3)  Det är därför lämpligt att för åren 2008 och 2009 tillåta en användning av uttagen mark för jordbruksändamål. Ändring 10 Skäl 3a (nytt) (3a)  Systemet med arealuttag har positiva effekter på jordarnas kvalitet och den biologiska mångfalden. Därför måste det utredas vilka konsekvenser det får att arealuttaget slopas och hur de positiva effekterna kan bevaras. Ändring 9 Artikel 1 Genom undantag från artikel 54.3 i förordning (EG) nr 1782/2003 ska jordbrukare med hänsyn till 2008 inte vara tvungna att ta ur produktion sådan mark som är stödberättigande för att ha rätt till det belopp som fastställts för arealuttagsrättigheterna. Genom undantag från artikel 54.3 i förordning (EG) nr 1782/2003 ska jordbrukare med hänsyn till åren 2008 och 2009 inte vara tvungna att ta ur produktion sådan mark som är stödberättigande för att ha rätt till det belopp som fastställts för arealuttagsrättigheterna. Ändring 11 Artikel 1a (ny) Artikel 1a Med tanke på planeringen av framtidens jordbrukspolitik ska kommissionen göra en miljökonsekvensbedömning av att arealuttaget slopas.

Europaparlamentets resolution av den 26 september 2007 om produktsäkerhet, särskilt avseende leksaker

P6_TA(2007)0412 RC-B6-0351/2007

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av rådets direktiv 88/378/EEG av den 3 maj 1988 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om leksakers säkerhet(1) (leksaksdirektivet),

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/95/EG av den 3 december 2001(2) om allmän produktsäkerhet,

–   med beaktande av yttrandena från kommissionens vetenskapliga kommittéer och olika undersökningar som om leksakers säkerhet som gjorts av kommissionen,

–   med beaktande av gällande internationella överenskommelser med tredjeländer på området produktsäkerhet, särskilt avseende leksaker,

–   med beaktande av artikel 103.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  I augusti och september 2007 inleddes ett antal stora frivilliga kampanjer om att återkalla farliga leksaker som hotar barns hälsa, vilket har väckt oro bland allmänheten i EU.

B.  Återkallandena har gjort oss medvetna om att det trots en bred produktharmonisering och en EU-omfattande marknadsövervakning fortfarande tillverkas, importeras och marknadsförs farliga produkter inom EU.

C.  Ansvaret för ett gott konsumentskydd är en politisk och samhällelig prioritering och ligger hos lagstiftaren som måste garantera produktsäkerhet genom hela kedjan av ekonomiska aktörer (leverantörer, tillverkare och importörer).

D.  De frivilliga återkallandena har dels kommit till stånd på grund av skador, dels tack vare effektiv övervakning av de berörda företagen, men inte tack vare en effektiv marknadsövervakning. Det finns en stark oro för att inte alla tillverkare och importörer följer reglerna.

E.  Hela 48 procent av de farliga produkter som upptäcktes 2006 hade sitt ursprung i Kina, 21 procent var från EU-25, 17 procent var varor av okänt ursprung och 24 procent av alla farliga produkter som upptäcks är leksaker. En mycket stor andel av de leksaker som marknadsförs i EU har sitt ursprung i Kina.

F.  Återkallanden när det gäller osäkra leksaker är fullt motiverade, men är bara en sista utväg som inte ger ett effektivt konsumentskydd. Bortsett från att återkallandena ofta sker i ett sent skede, lämnas vanligen en mycket liten andel leksaker tillbaka vid återkallanden, vilket innebär att de flesta farliga leksaker vanligtvis finns kvar hos konsumenterna.

G.  Det är medlemsstaterna som ansvarar för att marknaden övervakas, kontroller görs vid införseln till EU och förbudet mot att marknadsföra defekta produkter följs.

H.  Kommissionen har lagt fram ett förslag till ett beslut av Europaparlamentet och rådet om en gemensam ram för saluföring av produkter (KOM(2007)0053) samt ett förslag till förordning av Europaparlament och rådet om krav för ackreditering och marknadsövervakning i samband med saluföring av produkter (KOM(2007)0037).

1.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta nödvändiga rättsliga och administrativa åtgärder för att se till att konsumentvaror som marknadsförs i EU helt och fullt uppfyller gällande EU-normer och inte utgör någon fara för konsumenternas hälsa och säkerhet.

Översyn av leksaksdirektivet

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram den planerade översynen av leksaksdirektivet före slutet av 2007, och se till att det ändrade direktivet innehåller verkliga och effektiva krav på produktsäkerhet. Folkhälso- och konsumentskyddsfrågor utgör en viktig del av leksaksdirektivet. Parlamentet anser därför att det krävs mycket mer detaljerade bestämmelser för att garantera produktsäkerhet och för att konsumenterna ska kunna ha förtroende för att leksaker kan användas utan risk.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vid översynen av direktivet om leksakers säkerhet tillämpa strategin att särskilda genomförandeåtgärder för väsentliga krav ska antas i kommittésystemet enligt det föreskrivande förfarandet med kontroll, vilket ger parlamentet en viss kontroll över genomförandet av bestämmelser om leksakers säkerhet.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vid översynen av leksaksdirektivet föreslå ovillkorliga förbud mot vissa farliga kemikalier, t.ex. alla cancerframkallande, mutagena och reproduktionstoxiska ämnen i kategori 1, 2 och 3 samt andra lika oroväckande giftiga ämnen, t.ex. endokrinstörande ämnen, sensibiliserande ämnen och doftämnen.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förbättra åtgärderna för leksaksdirektivets genomförande, bland annat genom att föreskriva konkreta påföljder vid bristande överensstämmelse.

Kontroll av EU-märkning och annan märkning

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att CE-märkningen är en garanti för överensstämmelse med EU:s tekniska bestämmelser, och betonar att CE-märkningen mot bakgrund av den självreglerande karaktären hos systemet aldrig varit avsett att fungera som en EU-omfattande säkerhetsmärkning.

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka om det finns ett mervärde i att för alla ekonomiska aktörer införa en gemensam europeisk konsumentsäkerhetsmärkning som kompletterar CE-märkningen och kan hjälpa konsumenterna att göra ett väl underbyggt produktval.

8.  Europaparlamentet framhåller att den europeiska konsumentsäkerhetsmärkningen bör vara frivillig och ersätta eventuell nationell säkerhetsmärkning när en tillverkare beslutar sig för att använda den.

9.  Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att tillsammans med medlemsstaterna göra kraftfulla insatser för att försvara konsumenternas rättigheter, när det finns bevis för att utländska tillverkare och importörer gjort sig skyldiga till bedrägligt beteende och bedräglig eller vilseledande ursprungsmärkning.

10.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ge CE-märkningen stor trovärdighet genom att snabbt anta de framlagda förslagen till rättsakter om strängare obligatoriska kontroller och marknadsövervakning kompletterat med fungerande tullövervaknings- och tillsynsmekanismer.

11.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förtydliga vilket ansvar tillverkare och importörer har om CE-märkningen missbrukas. Lämpliga påföljder för missbruk bör föreskrivas. Parlamentet kräver att även missbruk av annan frivillig märkning ska leda till påföljder.

Rapex-systemet

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra gemenskapssystemet för snabbt informationsutbyte (Rapex-systemet) effektivare så att medlemsstaterna kan upptäcka så många farliga produkter på EU-marknaden som möjligt och återkalla eller dra tillbaka dem från marknaden.

13.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att införa övervakning och rapportering i Rapex-systemet så att det blir möjligt att mäta hur effektiva återkallanden av produkter är.

Produkters spårbarhet och åtgärder mot förfalskningar

14.  Europaparlamentet anser att konsumenterna har rätt att informeras om varifrån produkter som importeras till EU kommer och att tillsynsmyndigheterna måste ha tillräckliga uppgifter för att kunna spåra produkternas ursprung.

15.  Europaparlamentet kräver att rådet utan dröjsmål godtar kommissionens nuvarande förslag till rådets förordning om obligatoriskt angivande av ursprungsland för vissa produkter som importeras från tredjeländer till Europeiska unionen (KOM(2005)0661).

16.  Europaparlamentet konstaterar att förfalskade produkter utgör ett växande hot mot konsumenternas säkerhet, och kräver att rådet och kommissionen ökar informationsutbytet och det gränsöverskridande samarbetet för att kontrollera och förstöra importerade förfalskningar.

Förbud mot import av farliga konsumentvaror

17.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att klargöra hur importförbud tillämpas i enskilda fall om säkerhetsnormerna regelbundet överskrids.

18.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utnyttja sin rätt att förbjuda konsumentvaror på marknaden om de visar sig vara farliga.

Samarbete med Kina och andra tredjeländer

19.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utöka samarbetet med berörda myndigheter i de tredjeländer som är stora exportörer av konsumentvaror till EU, särskilt med den kinesiska myndigheten för kvalitetsövervakning och karantän (AQSIQ), särskilt genom att ge tekniskt bistånd så att hälso- och säkerhetsnormerna kan tillämpas och tullsamarbetet förbättras.

20.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ge tekniskt bistånd till myndigheter i tredjeland så att hälso- och säkerhetsnormer kan tillämpas genom hela produktionskedjan samt kontroller och tullsamarbete förbättras.

21.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att redogöra för sin nuvarande handelspolitik när det gäller potentiellt farliga produkter i allmänhet och leksaker och textilier i synnerhet, och klargöra hur den avser att förena en restriktiv tillämpning av nuvarande regler och det överhängande behovet av att trygga EU-medborgarnas rätt till produkter som inte är hälsovådliga.

22.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta upp gemensamma hälso- och säkerhetsnormer i förhandlingarna om nästa generations partnerskaps-, samarbets- och frihandelsavtal samt inrätta system för att kontrollera hur dessa normer efterlevs.

23.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att aktivt samarbeta med Förenta staterna och andra handelspartner om marknadsövervakning och produktsäkerhet. Transatlantiska ekonomiska rådet bör ta upp dessa frågor på sin dagordning.

Medlemsstaternas roll

24.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att bestämmelserna om produktsäkerhet genomförs strikt, i synnerhet bestämmelserna om leksakers säkerhet, och att öka insatserna för att förbättra marknadsövervakningen och då särskilt de nationella kontrollerna.

25.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att avsätta tillräckliga resurser så att omfattande och effektiva kontroller kan genomföras. Medlemsstaterna bör aktivt följa upp alla uppgifter om defekta produkter samt tester av misstänkta konsumentvaror.

26.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i överensstämmelse med gemenskaprätten utnyttja alla lagliga möjligheter de har för att förhindra att farliga leksaker, eller leksaker som inte överensstämmer med normerna, släpps ut på marknaden och för att se till att de återkallas eller dras tillbaka från marknaden.

27.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar.

(1) EGT L 187, 16.7.1988, s. 1. (2) EGT L 11, 15.1.2002, s. 4.

Europaparlamentets resolution av den 26 september 2007 om "Mot en gemensam europeisk utrikespolitik för energi" (2007/2000(INI))

P6_TA(2007)0413 A6-0312/2007

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens grönbok med titeln "En europeisk strategi för en hållbar, konkurrenskraftig och trygg energiförsörjning" (KOM(2006)0105),

–   med beaktande av det första mötet inom EU:s kontaktnätverk för trygg energiförsörjning (Nesco) den 10 maj 2007 i Bryssel,

–   med beaktande av det gemensamma dokumentet från kommissionen och rådets generalsekreterare/höge representant (GS/HR) med titeln "En yttre politik för Europas energiintressen", som lades fram vid Europeiska rådets möte den 15–16 juni 2006,

–   med beaktande av sin ståndpunkt av den 18 maj 2006 om förslaget till rådets beslut om Europeiska gemenskapens ingående av fördraget om en energigemenskap(1),

–   med beaktande av sin resolution av den 23 mars 2006 om tryggad energiförsörjning i Europeiska unionen(2),

–   med beaktande av sin resolution av den 1 juni 2006 om effektivare energiutnyttjande eller hur man kan göra mer med mindre – grönbok(3),

–   med beaktande av kommissionens meddelande till Europeiska rådet av den 12 oktober 2006 med titeln "Yttre aspekter på EU:s energipolitik – från principer till handling" (KOM(2006)0590),

–   med beaktande av sin resolution av den 14 december 2006 om en europeisk strategi för en hållbar, konkurrenskraftig och trygg energiförsörjning – grönbok(4),

–   med beaktande av sin resolution av den 16 november 2006 om en Östersjöstrategi för den nordliga dimensionen(5), särskilt del II,

–   med beaktande av ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte den 23–24 mars 2006 om Europeiska rådets stöd för grönboken om en energipolitik för Europa och den 15-16 juni 2006 om det gemensamma dokumentet från kommissionen och GS/HR om energiförsörjningens externa aspekter,

–   med beaktande av ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte den 21–22 juni 2007 om ett mandat för regeringskonferensen att utarbeta ett reformfördrag om ändring av befintliga fördrag,

–   med beaktande av fördraget om upprättande av en konstitution för Europa enligt vilket energiområdet är ett område där befogenheterna delas med medlemsstaterna,

–   med beaktande av meddelandet från kommissionen till Europeiska rådet och Europaparlamentet med titeln "En energipolitik för Europa", (KOM(2007)0001),

–   med beaktande av kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet om stärkande av den europeiska grannskapspolitiken (KOM(2006)0726),

–   med beaktande av ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte den 8–9 mars 2007 och Europeiska rådets handlingsplan (2007–2009) för en energipolitik för Europa (EPE),

–   med beaktande av kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet: "Svartahavssynergin – ett nytt regionalt samarbetsinitiativ" (KOM(2007)0160),

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor och yttrandena från utskottet för industrifrågor, forskning och energi, utskottet för utveckling, utskottet för internationell handel och utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A6-0312/2007), och av följande skäl:

A.  En trygg energiförsörjning måste anses som en grundläggande beståndsdel av Europeiska unionens övergripande säkerhet samt ett grundläggande element när det gäller att åstadkomma ekonomisk och social utveckling i Europa, något som dock ännu saknar fördragsenlig grund.

B.  Till följd av att energiförsörjningen för närvarande och i allt större utsträckning är till stor del beroende av instabila och odemokratiska länder, har insatserna för att säkra en trygg energiförsörjning uteslutande på nationell nivå visat sig vara otillräckliga och inte garantera alla EU-medlemsstaters långsiktiga intressen. EU:s energipolitik gentemot omvärlden har nära anknytning till EU:s energipolitik för den inre marknaden och med tanke på regleringen av den inre marknaden och yttre aspekter finns det behov av att skapa en gemensam energipolitik som beaktar alla medlemsstaters politiska och ekonomiska intressen.

C.  EU:s nuvarande sårbarhet och stora beroende av energi från länder med auktoritära regimer undergräver kraftigt utvecklingen av en trovärdig, effektiv och konsekvent gemensam utrikes- och säkerhetspolitik, särskilt när det gäller respekten för och främjandet av de värderingar som EU bygger på.

D.  Principerna för EU:s inre energimarknad skulle kunna ligga till grund för en konstruktiv politik gentemot EU:s externa energipartner, under beaktande av särdragen i de berörda tredjeländerna, särskilt i syfte att stödja en hållbar energiutveckling, inbegripet utveckling av energieffektivitet och förnybara energikällor.

E.  En trygg energiförsörjning till rimliga och förutsebara priser måste garanteras på EU-nivå genom ett starkt politiskt samarbete och genom att den inre energimarknaden fullbordas genom ytterligare avreglering.

F.  Energifrågan bör inte användas som ett verktyg för att utöva politisk påtryckning på transit- och mottagarländer.

G.  Gassektorn är för tillfället mycket sårbar för externa hot. Nya former av närmare samarbete mellan gasexporterande länder håller på att utvecklas, något som kan komma att hota den europeiska energiförsörjningen.

H.  En gemensam europeisk utrikespolitik för energi, som bygger på solidaritet, diversifiering och främjande av hållbarhet, skulle skapa synergieffekter och säkerställa en trygg energiförsörjning i EU samt öka EU:s styrka och handlingskraft i utrikespolitiska frågor och trovärdighet som en global aktör.

I.  En hållbar, tillförlitlig och ekonomiskt överkomlig energiförsörjning måste tryggas. Med tanke på att de internationella olje- och gaspriserna är mycket instabila ligger det i EU-medborgarnas intresse att det skapas en sammanhållen utrikespolitik för energi inom EU.

J.  Ett nära samarbete inom området för energiförsörjning utgör en av de mest effektiva och oumbärliga förtroendebyggande åtgärderna i förbindelserna mellan EU och dess grannländer.

K.  En grundval för solidaritet inom energipolitiken kan tjäna som exempel för framtida solidaritet på andra områden och på så sätt bidra till att stärka EU:s roll i dess yttre förbindelser.

L.  En tillförlitlig riskbedömning av energiförsörjningen bör ingå i en gemensam europeisk utrikespolitik för energi, och i detta sammanhang bör det nyinrättade kontaktnätverket för trygg energiförsörjning (Nesco) spela en avgörande roll. I samband med detta bör även tillräcklig övervakningskapacitet för ett förvarningssystem tillhandahållas.

M.  De gemensamma insatserna för forskning om och användning av förnybara energikällor och energieffektivitet bör intensifieras, både inom EU och i samarbete med externa partner och tredjeländer.

1.  Europaparlamentet begär att det utvecklas en gemensam europeisk utrikespolitik för energi, vilket i hög grad skulle bidra till att garantera en trygg energiförsörjning för hela EU och samtidigt verka för hållbarhet på internationell nivå och därmed ge ett påtagligt mervärde åt insatserna på nationell nivå till förmån för EU:s medborgare.

2.  Europaparlamentet anser att energipolitiken måste vara en integrerad och framträdande del av den gemensamma utrikespolitiken och att energipolitiken bör beaktas i alla utrikespolitiska sammanhang.

3.  Europaparlamentet betonar att medan medlemsstaterna bör behålla sin suveräna rätt att göra strategiska val när det gäller olika energikällor, utnyttja sina energiresurser och besluta om försörjningsstrukturerna, så finns det ett behov av att utarbeta konkreta bestämmelser, som bör införlivas i fördragen, vilka leder till att det skapas en gemensam europeisk utrikespolitik för energi som omfattar försörjningstrygghet, transitering och investeringar i tryggad energiförsörjning samt till att energieffektivitet och energibesparingar liksom rena och förnybara energikällor främjas, framför allt vad avser länder vars energiförbrukning ökar snabbt.

4.  Europaparlamentet efterlyser en fördragsenlig grund för energi och tryggad energiförsörjning.

5.  Europaparlamentet understryker att en övergripande europeisk utrikespolitik för energi måste bidra till att Europeiska unionens värderingar och intressen främjas, tillämpas och tillvaratas samt att huvudmålen i dess utrikespolitik främjas, det vill säga att bevara freden och trygga de mänskliga rättigheterna, demokratin och rättsstatsprincipen. Parlamentet anser att EU:s beroende av importerad energi avsevärt påverkar dess förmåga till oberoende beslutsfattande inom andra politikområden.

6.  Europaparlamentet anser att det är mycket viktigt för EU att fortsätta att vara ledande i den globala kampen för att motverka klimatförändringarna, vilka bland annat kan leda till kraftiga flyktingrörelser och säkerhetspolitiska risker, och att målen i Kyotoprotokollet till FN:s ramkonvention om klimatförändringar uppfylls. Parlamentet stöder därför helhjärtat de pågående försöken att skapa en multilateral ram för tiden efter 2012 i syfte att minska växthusgasutsläppen, och anser att det är nödvändigt att EU:s ansträngningar att utveckla förnybara och rena energiresurser och energisparande teknik, inbegripet uppsamling och lagring av kol, integreras i alla yttre förbindelser.

7.  Europaparlamentet välkomnar inrättandet av Nesco, och uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att befästa verksamheten i detta kontaktnätverk för att fullt ut utveckla dess operativa kapacitet och använda det som ett effektivt förvarningssystem vid hot mot energisäkerheten och som ett system för informationsutbyte på energiområdet.

8.  Europaparlamentet förordar en stegvis metod när det gäller utarbetandet av en gemensam europeisk utrikespolitik för energi.

9.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att före utgången av 2007 utarbeta en detaljerad färdplan som leder fram till att en sådan politik skapas, med angivelse av kortsiktiga, medellånga och långsiktiga målsättningar, mål och åtgärder och med en klart fastställd tidsram för genomförandet.

10.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en årlig framstegsrapport om genomförandet av ovan nämnda målsättningar för att parlamentet ska kunna bli mer delaktigt i övervakningen av den gemensamma europeiska utrikespolitiken för energi.

11.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta årliga rapporter om efterlevnaden av reglerna för den inre marknaden inom energisektorn, framför allt när det gäller insyn och hur företag i tredjeländer följer EU:s konkurrenslagstiftning, särskilt de största leverantörerna och alla deras dotterbolag. Parlamentet välkomnar den uppmaning som riktades till kommissionen av Europeiska rådet den 8–9 mars 2007 om att utvärdera hur vertikalt integrerade energiföretag från tredjeländer påverkar den inre marknaden och hur principen om ömsesidighet ska genomföras.

12.  Europaparlamentet stöder kommissionens avsikt att vidta lämpliga åtgärder för att förhindra att utländska statsägda bolag okontrollerat investerar i EU:s energisektor, framför allt i överföringsnäten för el- och gas.

13.  Europaparlamentet uppmanar ordförandeskapet, kommissionen och GS/HR att skapa större samordning för att kunna visa upp en enad front i frågor om en gemensam utrikespolitik för energi. Parlamentet anser att det är nödvändigt att ge en starkare roll till kommissionen och parlamentet när det gäller utformningen av den gemensamma utrikespolitiken för energi i samband med den kommande översynen av fördragen . Efter att det nya reformfördraget trätt i kraft föreslår parlamentet att det med rådets och kommissionens godkännande utses en hög tjänsteman för utrikespolitiken för energi med "dubbla roller", som ska agera under överinseende av den nyinrättade stärkte höge representanten för unionen för utrikes- och säkerhetspolitik, en vice ordförande i kommissionen, och som således är förankrad både i rådet och kommissionen och som bör ansvara för samordningen av alla strategier inom den gemensamma europeiska utrikespolitiken för energi och därmed stärka EU:s möjligheter att skydda sina energisäkerhetsintressen i förhandlingarna med EU:s externa partner.

14.  Europaparlamentet är övertygat om att energistadgefördraget (ECT) bör utgöra hörnstenen för den gemensamma europeiska utrikespolitiken för energi, eftersom detta fördrag är det internationella samfundets viktigaste instrument för främjande av samarbete inom energisektorn och skapar en grund för rättvis och skälig behandling, säkerställer säkerhet för investeringar och garanterar en rätt till ersättning i händelse av expropriation och/eller nationalisering. Parlamentet uppmanar kommissionen och rådet att med eftertryck kräva att ECT tillämpas och att se till att innehållet i dess protokoll om transitering ingår i alla fördrag och avtal med samarbetspartnerna på energiområdet.

15.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna och kommissionen att fortsätta ansträngningarna med att i EU:s grannskap och i samarbete med tredjeländer verka för en utvidgning av den inre marknadens principer och normer. Parlamentet uppmanar därför med kraft kommissionen att överväga att utvidga den Europeiska energigemenskapen mellan EU och sydöstra Europa till att omfatta andra tredjeländer när så är lämpligt och att skapa nya regionala energimarknader i enlighet med denna modell, exempelvis en energigemenskap mellan Europa och Medelhavsområdet, för att på det sättet trygga försörjningen.

Principer och rekommendationer avseende åtgärder inom ramen för en gemensam europeisk utrikespolitik för energi
A.Diversifiering

16.  Europaparlamentet anser, med tanke på EU:s ökande beroende av ett begränsat antal energikällor, leverantörer och transportrutter, att det är nödvändigt att stödja prioriterade initiativ som syftar till diversifiering av dessa, både geografiskt och genom utveckling av hållbara alternativ. Särskilt bör miljövänliga och förnybara energikällor prioriteras. Försörjningstrygghet till rimliga och förutsebara priser måste vara ett överordnat mål för EU.

17.  Europaparlamentet stöder prioriteringen av samtliga diversifieringsprojekt avseende energi som genomförs i dess grannskap – särskilt de projekt som syftar till att skapa nya transportkorridorer vilka leder till diversifiering av både leverantörer och rutter, såsom energikorridoren Kaspiska havet–Svarta havet – särskilt byggandet av Nabuccoledningen, infrastruktur för flytande naturgas, sammankoppling av elnät, fullbordandet av EU–Medelhavsområdets infrastrukturringar för el och gas samt förverkligandet av nya projekt för oljeinfrastruktur av europeiskt intresse såsom Odessa-Gdansk-projektet och Constanta-Trieste-projektet som högprioriterade projekt av europeiskt intresse.

18.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens beslut att utse en särskild EU-samordnare för prioriterade projekt som är av europeiskt intresse i enlighet med vad som fastställs i ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådet i mars 2007, särskilt Nabuccoprojektet och högspänningsledningen mellan Tyskland, Polen och Litauen.

19.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att föra en aktiv politik på högsta nivå för att gemenskapen ska kunna diversifiera sina naturgastillgångar. Parlamentet förväntar sig att allt samarbete mellan gasexporterande länder sker på en öppen, transparent och konkurrensinriktad marknad. Inrättandet av en "gasvariant" av OPEC skulle dock motverka detta syfte.

20.  Europaparlamentet konstaterar att man bör gå från ord till handling och inleda anbudsförfaranden för konkreta prioriterade projekt, och uppmanar den särskilde höge tjänstemannen för utrikespolitiken för energi, då denne utsetts, att även ansvara för samordningen av åtagandena för att utveckla extern energiinfrastruktur (till exempel Nabucco- och Odessa-Gdansk-projekten). Parlamentet uppmanar samtidigt kommissionen, ordförandeskapet och SG/HR att under tiden och i samarbete med EU:s samordnare stärka åtagandet för att utveckla extern energiinfrastruktur.

21.  Europaparlamentet anser att förverkligandet av energidiversifieringsprojekten bör vara en av de prioriterade frågorna i den förstärkta europeiska grannskapspolitiken (ENP), och efterlyser ökat stöd till förbättringen av investeringsklimatet och regelverket, på grundval av energistadgefördragets principer, inom energisektorerna i producentländerna och transitländerna.

22.  Europaparlamentet uppmanar till ett erkännande av att olika medlemsstater befinner sig i olika situationer när det gäller kombination av energikällor, importberoende och infrastruktur, och stöder alla ansträngningar som syftar till att undanröja medlemsstaternas nuvarande beroende av dominanta leverantörer, begränsningar i infrastruktur, koldioxidintensiva energikällor samt energiimport från länder som systematiskt strider mot FN-stadgans bokstav och anda.

23.  Europaparlamentet stöder alla ansträngningar som syftar till att skapa nya finansieringskällor för alla viktiga projekt, inbegripet särskilda lån från Europeiska investeringsbanken (EIB), samt öronmärkning av särskilda budgetposter i EU:s budget för detta ändamål, förutsatt att de inte undergräver säkerheten i någon medlemsstat.

24.  Europaparlamentet efterlyser bättre samarbete med EIB och Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling (EBRD), i syfte att utnyttja finansiella instrument för att stödja prioriterade projekt.

25.  Europaparlamentet anser att ett eventuellt beroende av importerade biobränslen är lika oroväckande som ett beroende av importerad olja eller gas. Parlamentet uppmanar kommissionen att tillsammans med EU:s partner utveckla ett världsomfattande certifieringssystem som kan säkerställa att biobränslen produceras och används hållbart, utan att hota den biologiska mångfalden, och utarbeta normer för odling och förädling av biobränslen, liksom normer för den övergripande livscykelbalansen i fråga om växthusgaser.

26.  Europaparlamentet anser att det är av avgörande betydelse att EU i samband med incitament för biobränsle eller biomassa i EU förvissar sig om att detta inte hotar den globala livsmedelsförsörjningen, inte leder till ökat tryck på naturskogar eller expansion av monokulturer eller odlingar av exotiska arter, eller förvärrade klimatförändringar genom skövling av tropiska skogar.

B.Enighet när det gäller att försvara EU:s intressen

27.  Europaparlamentet anser att det är oumbärligt att EU utvecklar en långsiktig strategi och ram för att skapa en gemensam utrikespolitik för energi, i syfte att anta en fast ståndpunkt i dialogen med de största leverantörsländerna och öka förmågan att gå ut med ett enhetligt budskap i diskussionerna på EU-, medlemsstats- och näringslivsnivå. På så vis skapar man en plattform för solidaritet på andra politikområden och för en starkare extern roll för unionen.

28.  På kort sikt uppmanar Europaparlamentet medlemsstaterna att hålla varandra och kommissionen informerade samt att samråda med varandra och med kommissionen om strategiska beslut som rör viktigare bilaterala avtal med tredjeländer om energiprojekt, som skulle kunna påverka andra medlemsstaters och hela EU:s intressen. Detsamma bör gälla för alla utrikespolitiska frågor av gemensamt intresse. När det gäller bilaterala avtal som har ingåtts i strid med övriga medlemsstaters eller EU:s intressen uppmanar parlamentet medlemsstaterna, och i tillämpliga fall kommissionen, att i enlighet med solidaritetsprincipen arbeta tillsammans för att nå en överenskommelse som ser till att neutralisera eventuella negativa effekter, särskilt vad gäller miljöpåverkan.

29.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att se till att en fullständig miljökonsekvensutredning utförs innan man beviljar stora infrastrukturinvesteringar, och uppmanar dem särskilt med kraft att överväga vilket hot som den planerade nordeuropeiska gasledningen (Nord Stream) innebär mot ekosystem och människoliv, eftersom det ligger vapen och ammunition dumpade på bottnen av Östersjön just där denna gasledning är tänkt att gå. Parlamentet påpekar att i händelse av en allvarlig miljöolycka bör det ekonomiska ansvaret ligga på de inblandade parterna.

30.  Europaparlamentet anser att kommissionen på medellång sikt bör ges institutionell behörighet att förhandla om EU:s ramavtal med tredjeländer om energiförsörjning.

C.Solidaritet i krissituationer

31.  Med tanke på att solidaritet och en trygg energiförsörjning är nödvändiga för att den inre marknaden ska fungera väl, inbegripet lika tillgång till energi för alla ekonomiska operatörer, uppmanar Europaparlamentet rådet och medlemsstaterna att skapa en solidaritetsmekanism, i den anda av solidaritet mellan medlemsstaterna som avses i det nya reformfördrag som Europeiska rådet enades om vid sitt möte i juni 2007. Detta skulle göra det möjligt för EU att handla effektivt, snabbt och enhetligt i krissituationer förorsakade av antingen försörjningsavbrott, skador på viktig infrastruktur eller andra händelser.

32.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja införandet av den så kallade klausulen om trygg energiförsörjning i handels-, associerings-, partnerskaps- och samarbetsavtal med producent- och transitländer, i vilken det skulle fastställas en uppförandekod och uttryckligen anges vilka åtgärder som ska vidtas i händelse av att en av parterna avbryter försörjningen eller ensidigt ändrar villkoren i ett avtal eller försörjningsvillkoren.

33.  Europaparlamentet stöder upprättandet av en effektiv mekanism, som inbegriper Nesco, med vars hjälp man kan reagera i händelse av försörjningsavbrott och som omfattar åtgärder för effektiv användning av varningssystem och uppbyggnad av en EU-övergripande infrastruktur för hantering av energikriser, särskilt när det gäller gas och elektricitet, vilken skulle kunna användas för att bistå medlemsstater i nöd med beaktande av de geologiska och geografiska förhållandena i dessa medlemsstater, särskilt när det gäller lagringskapacitet och närhet till energikällor.

D.Förstärkt samarbete med stora producent-, transit- och förbrukningsländer

34.  Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att fortsatt engagera sig aktivt i en nära dialog inom EU och med alla stora producent-, transit- och konsumentländer och särskilt att stärka relationerna på energiområdet med Algeriet, Egypten och andra producentländer i Mashriq/Maghreb-området. Parlamentet uppmanar dessa länder att fullgöra sina internationella åtaganden och följa internationell rätt.

35.  Europaparlamentet stöder alla åtgärder som syftar till att främja öppenhet, rättsstatsprincipen och förbättrat styre inom energisektorn genom energipartnerskap med tredjeländer, i syfte att skapa ömsesidigt förmånliga, öppna, transparenta, icke-diskriminerande och stabila rättsliga förhållanden för tillgång till resurser närmare källan och för energiinvesteringar och handel, vilka bör bygga på principen om ömsesidighet, rättvis och öppen konkurrens och som säkerställer att inkomster från energihandel inte missbrukas och avleds för att finansiera terrorism.

36.  Europaparlamentet betonar behovet av att ingå forsknings- och utvecklingspartnerskap med stora förbruknings- och transitländer utanför EU, i syfte att tackla den utmaning som den globala uppvärmningen innebär och utveckla alternativa och förnybara energikällor. Parlamentet understryker att samarbetet på energiområdet med sådana tredjeländer, inbegripet Förenta staterna, bör genomföras särskilt med avseende på energieffektiv teknik och främjandet av produktion och användning av kraftvärme utgående från förnybara energikällor samt hållbar produktion och användning av biomassa.

37.  Europaparlamentet uppmanar EU att skapa en dialog med utvecklingsländerna om energifrågor i syfte att påskynda decentraliseringen av förnybara energiformer, tillgången till energi och hållbarhet liksom energiinfrastruktur av gemensamt intresse.

38.  Europaparlamentet understryker särskilt hur viktigt det är att intensifiera energidialogen med Förenta staterna och andra viktiga energipartner som delar EU:s värderingar. Parlamentet uppmanar gemenskapens institutioner att sträva efter att inrätta ett partnerskap för trygg energiförsörjning med Förenta staterna.

39.  Europaparlamentet kräver att även europeiska länder som inte är EU-medlemmar, exempelvis Norge, som är världens tredje största oljeexportör, aktivt involveras i en gemensam europeisk utrikespolitik för energi.

40.  Europaparlamentet efterlyser en sammanhängande energipolitik för samtliga utrikespolitiska områden, exempelvis den nordiska dimensionen, samverkan i området kring Svarta havet och Europa-Medelhavspartnerskapet.

41.  Europaparlamentet stöder kommissionens initiativ för att utveckla en närmare dialog om energifrågor med länderna i södra Kaukasus, den kaspiska och den centralasiatiska regionen samt Medelhavsområdet och Mellanöstern. Parlamentet välkomnar EU:s initiativ till att tillämpa ett tillvägagångssätt baserat på "kritisk och konstruktiv dialog" gentemot länderna i regionen, vilket balanserar EU:s intresse av att diversifiera sin olje- och gasförsörjning och målet att uppnå politiska reformer i dessa länder.

42.  Europaparlamentet begär att befintliga mekanismer utvecklas och att nya mekanismer skapas, inom ramen för ENP och samverkan i området kring Svarta havet, för att få till stånd ett djupare samarbete med transitländerna – Ukraina, Vitryssland, Moldavien, länderna i södra Kaukasus samt Mashriq- och Maghrebländerna – i syfte att skapa större insyn i hur marknaden fungerar och stabilitet i försörjning och transitering.

43.  Europaparlamentet understryker Turkiets viktiga roll som knutpunkt för distribution av gasleveranser till EU och förväntar sig att Turkiet samarbetar fullt ut med EU för att underlätta transiteringen.

44.  Europaparlamentet uppmuntrar Turkiet att gå med som fullvärdig medlem i Europeiska energigemenskapen, som idag även omfattar länderna i sydöstra Europa, och erbjuder ett strukturerat regelverk för att fördjupa det regionala energisamarbetet och därmed ytterligare säkra energiförsörjningen och stärka basen för investeringar. Parlamentet stöder Ukrainas, Norges och Moldaviens ansökningar om medlemskap i Europeiska energigemenskapen.

45.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och Nesco att utveckla verktyg och mekanismer med vars hjälp grannsamarbetet kan förbättras när det gäller att analysera och övervaka situationen i transitområden, och därmed öka EU:s förmåga att förebygga krissituationer och reagera effektivare och snabbare om en kris skulle uppstå.

46.  Europaparlamentet understryker att EU:s energipartnerskap med Ryssland är viktigt, men påpekar samtidigt att Ryssland fortfarande är nästan helt beroende av EU-marknaden och av enskilda, storskaliga europeiska kunder för sin energiexport. EU uppmanas med kraft att i samband med energidiskussionerna mellan EU och Ryssland understryka det ömsesidiga beroendeförhållandet. Parlamentet uppmärksammar att energipartnerskapet mellan EU och Ryssland enbart kan grundas på principen om icke-diskriminering och rättvis behandling samt lika villkor för marknadstillträde.

47.  Europaparlamentet påpekar att Ryssland redan binds av energistadgefördraget i enlighet med artikel 45 i detta fördrag(6). Parlamentet är övertygat om att förutom att Ryssland måste ratificera energistadgefördraget, EU bör förhandla fram ett formellt ramdokument om energiförbindelserna med Ryssland inom ramen för det framtida partnerskaps- och samarbetsavtalet. Parlamentet anser dock att det inte finns anledning att införliva energistadgefördragets principer i det framtida partnerskaps- och samarbetsavtalet, men medger samtidigt mervärdet av sådana bestämmelser som förtydligar eller kompletterar de skyldigheter som anges i energistadgefördraget, särskilt dess protokoll om transitering.

48.  Europaparlamentet betonar att om Ryssland ratificerar energistadgefördraget skulle en sådan ratificering utgöra ett tydligt och konkret bevis på Rysslands åtagande att tillhandahålla energi på ett betryggande sätt och samarbeta i energifrågor utifrån gemensamma principer och värderingar.

49.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att använda sitt inflytande för att förmå Ryssland att förbinda sig till öppna, rättvisa och transparenta marknader för energiproduktion och energiförsörjning. Parlamentet anser att EU:s stöd för en rysk anslutning till Världshandelsorganisationen (WTO) skulle påverkas positivt om Ryssland ratificerade energistadgefördraget och dess protokoll om transitering.

50.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över den ineffektivitet som kännetecknar det ryska energisystemet i allmänhet, såväl i utvinnings- och transportledet som för industrin och hushållen. Detta kan få allvarliga konsekvenser för Rysslands förmåga att uppfylla sina försörjningsåtaganden. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta upp denna fråga i samband med sitt tekniska samarbete med Ryssland.

51.  Europaparlamentet framhåller att principen att utveckla miljövänlig och energieffektiv teknik bör ingå i ett nytt avtal mellan EU och Ryssland. Parlamentet understryker vikten av att öka samarbetet i miljöfrågor mellan EU och Ryssland inom ramen för den nordliga dimensionen, särskilt när det gäller den arktiska regionen.

52.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, i sina diskussioner med EU:s främsta leverantörer av kolväten, kräva att europeiska företag behandlas på lika villkor som endast utgår från ekonomiska kriterier och utan att politiska faktorer tas med i beräkningen när inköpspriserna ska fastställas.

53.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en rapport om destinationsklausuler när det gäller gasförsörjning, vilka i själva verket förhindrar återexport av gas inom den inre marknaden, och uppmanar kommissionen att driva igenom ett avskaffande av alla sådana klausuler i eventuella kontrakt för naturgas på EU:s marknad, eftersom de är förbjudna enligt EG-rätten.

54.  Europaparlamentet efterlyser en intensifiering av dialogen med Kina, Indien, Brasilien, andra tillväxtekonomier och utvecklingsländer, för att man ska kunna bygga upp en stabil och förutsägbar global energimarknad som bygger på rättvisa och transparenta regler och som även syftar till att främja gemensamma ansträngningar för att bekämpa den globala uppvärmningen och säkra en hållbar utveckling.

55.  Europaparlamentet efterlyser intensifierade förbindelser med Mellanöstern och Nordafrika inom energisektorn och understryker vikten av ett framtida energipartnerskap mellan Afrika och Europa, vars lansering är planerad till toppmötet EU-Afrika den 7-8 december 2007 i Lissabon som ett av huvudinitiativen i den gemensamma EU-Afrika strategin. Energipartnerskapet bör bidra till att stärka dialogen mellan Afrika och EU om energitillgång, energiförsörjning, ökade investeringar i energiinfrastruktur, förnybara energikällor och energieffektivitet genom att utöka utvecklingsinriktad användning av olje- och gasinkomster, främja ökad insyn och integrera klimatförändringar i energi- och utvecklingssamarbetet.

56.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja en rättvis konkurrens på det internationella planet genom att inom WTO arbeta för särskilda regler för insyn i energimarknaden, framför allt i fråga om åtgärder som snedvrider handeln.

57.  Europaparlamentet rekommenderar att kommissionen inom WTO utvärdera om det går att förhandla fram multilaterala avtal för särskilda energimarknader, såsom biobränslen, och att kommissionen så snart som möjligt ska rapportera till parlamentet om vad den kommit fram till.

58.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att aktivt och bestämt motarbeta eventuella tendenser till oligopol, såsom faran för att det skapas en gaskartell.

59.  Europaparlamentet uppmuntrar de medlemsstater som är medlemmar i G8 och kommissionen att utnyttja detta forum för att främja EU:s intressen på energiområdet, inbegripet då de deltar i det utvidgade G8+5-forumet som för samman ledande producenter och konsumenter.

60.  Europaparlamentet betonar hur viktigt EU:s förslag till Gleneagles handlingsplan är för att stödja utvecklingen av ren teknik genom ett nytt globalt forum för systematiskt samarbete och utbyte av bästa praxis mellan de länder, regioner, storstäder och andra offentliga företag som har hög energikonsumtion.

61.  Europaparlamentet stöder alla åtgärder som syftar till att stärka multilaterala tekniska initiativ, såsom det internationella partnerskapet för att minska fackling, initiativet för öppenhet i utvinningsindustrin, arbetsgruppen för finansiella åtgärder mot penningtvätt, Internationella finansieringsbolagets ekvatorsprinciper och Inogate.

62.  Europaparlamentet understryker att en gemensam europeisk utrikespolitik för energi är i sig otillräcklig och att en gemensam europeisk energipolitik måste utvecklas. I denna bör ingå en gemensam europeisk politik för forskning och utveckling på energiområdet.

63.  Europaparlamentet uppmanar rådet att skapa en strategi till skydd för viktig infrastruktur i EU och dess omedelbara grannskap mot terroristhot.

64.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utgående från bästa praxis i varje medlemsstat lägga fram förslag till lagstiftningsreformer, framför allt i fråga om fullständig åtskillnad av ägandet mellan energiproduktion, energiöverföring och energidistribution samt starkare oberoende myndighetstillsyn på nationell nivå, och genom bättre samordning mellan det arbete som utförs av tillsynsmyndigheter på EU-nivå främja utvecklingen av nya och förnybara energikällor samt utarbeta en tydlig ram för ökade investeringar i infrastruktur för energiöverföring.

65.  Europaparlamentet understryker att om det skapas interoperabilitet mellan energinäten och ett väl samordnat europeiskt energinät kommer det att öka konkurrenskraften på el- och gasmarknaderna, stärka försörjningstryggheten och förbättra skyddet av miljön samt stärka EU:s ställning gentemot leverantörs- och transitländer.

66.  Europaparlamentet understryker att föroreningar som uppstår då energiresurser – särskilt olja – utnyttjas riskerar inte bara att orsaka allvarliga och oåterkalleliga miljöskador utan även att ge upphov till allvarliga – såväl regionala som globala – säkerhetsrisker, exempelvis i Mellanöstern. Parlamentet efterlyser nya skyddsåtgärder och investeringar i lösningar för att utnyttja energiresurser på ett säkrare och mer effektivt sätt.

67.  Europaparlamentet begär att man genom en offentlig informationskampanj skapar en offentlig diskussion för att öka EU-medborgarnas medvetenhet om den gemensamma europeiska utrikespolitiken för energi och om de positiva aspekterna av denna politik.

68.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen och till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna.

(1) EUT C 297 E, 7.12.2006, s. 340. (2) EUT C 292 E, 1.12.2006, s. 112. (3) EUT C 298 E, 8.12.2006, s. 273. (4) Antagna texter, P6_TA(2006)0603. (5) EUT C 314 E, 21.12.2006, s. 330. (6) Enligt artikel 45.1 i energistadgefördraget är de stater som har undertecknat fördraget men inte ratificerat det provisoriskt bundna av stadgan från undertecknandet till ratificeringen såvida de inte avträtt avtalet enligt artikel 45.

Europaparlamentets resolution av den 26 september 2007 om den strategiska planen för laglig invandring (2006/2251(INI))

P6_TA(2007)0414 A6-0322/2007

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

‐   med beaktande av kommissionens meddelande om en strategisk plan för laglig migration (KOM(2005)0669),

‐   med beaktande av kommissionens meddelande om politiska prioriteringar i kampen mot den olagliga invandringen av tredjelandsmedborgare (KOM(2006)0402),

‐   med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 13 februari 2007 med titeln "Strategisk plan för laglig migration, kampen mot den olagliga invandringen, det europeiska migrationsnätverkets framtid"(1),

‐   med beaktande av slutsatserna från Europeiska rådets ordförandeskap av den 4 och 5 november 2004 samt Haagprogrammet som ingick i dessa slutsatser(2),

‐   med beaktande av kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet med titeln "Den övergripande strategin för migration efter ett år: På väg mot en samlad europeisk migrationspolitik" (KOM(2006)0735),

‐   med beaktande av sin resolution av den 9 juni 2005 om sambandet mellan laglig och olaglig migration och integrationen av invandrare(3),

‐   med beaktande av grönboken om en gemensam syn på ekonomisk migration i EU (KOM(2004)0811) och Europaparlamentets resolution av den 26 oktober 2005 i denna fråga(4),

‐   med beaktande av kommissionens meddelande till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén – En gemensam agenda för integration – En ram för integration av tredjelandsmedborgare inom Europeiska unionen (KOM(2005)0389) samt Europaparlamentets resolution av den 6 juli 2006 om strategier och metoder för integration av invandrare inom Europeiska unionen(5),

‐   med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 862/2007 av den 11 juli 2007 om gemenskapsstatistik över migration och internationellt skydd(6),

‐   med beaktande av resultatet från ministerkonferensen mellan EU och Afrika om migration och utveckling i Rabat den 10–11 juli 2006,

‐   med beaktande av den gemensamma förklaringen om migration och utveckling som antogs vid ministerkonferensen mellan EU och Afrika i Tripoli den 22-23 november 2006,

‐   med beaktande av den övergripande strategin som på nytt bekräftades i ordförandeskapets slutsatser efter Europeiska rådets möte i Bryssel den 14–15 december 2006,

‐   med beaktande av den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingens resolution om migration av utbildad arbetskraft och dess effekter på den nationella utvecklingen som antogs den 28 juni 2007,

‐   med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén om tillämpning av den övergripande strategin för migration på Europeiska unionens östra och sydöstra grannregioner (KOM(2007)0247),

‐   med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén om cirkulär migration och partnerskap för rörlighet mellan Europeiska unionen och tredjeländer (KOM(2007)0248),

‐   med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om påföljder för arbetsgivare för tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i EU (KOM(2007)0249),

‐   med beaktande av Amsterdamfördraget, som ger gemenskapen befogenheter och skyldigheter när det gäller migrations- och asylfrågor, samt artikel 63 i EG-fördraget,

‐   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandena från utskottet för kultur och utbildning och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A6-0322/2007), och av följande skäl:

A.  Enligt Eurostat uppgår antalet tredjelandsmedborgare som lagligen vistas i EU:s 27 medlemsländer till ungefär 18,5 miljoner personer (medan nästan 9 miljoner EU-medborgare bor i andra EU-länder än sitt eget).

B.  Migrationen är ett internationellt fenomen där också unionsmedborgare själva deltar som migranter.

C.  Enligt såväl de befintliga fördragen som förslaget till nytt fördrag är medlemsstaterna rättsligt och i praktiken skyldiga att fastställa hur många ekonomiska migranter som ska få tillstånd att resa in till EU i arbetssyfte.

D.  Det krävs en övergripande och samstämmig strategi för invandring på EU-nivå, eftersom en förändring av invandringspolitiken i en medlemsstat påverkar migrationsströmmarna och utvecklingen i andra medlemsstater.

E.  I dagens verklighet med stigande genomsnittsålder och förändringar i befolkningsstrukturen måste vi tänka om beträffande vår invandringspolitik eftersom den nuvarande och kommande arbetsmarknadssituationen i EU överlag kan karaktäriseras som att det råder efterfrågan på laglig och kontrollerad invandring (enligt Eurostat förväntas antalet personer i arbetsför ålder av den totala befolkningen minska med mer än 50 miljoner fram till 2050).

F.  Regeringskonferensen ska, enligt det mandat som fastställdes av Europeiska rådet i juni 2007, utöka gemenskapsförfarandet till samtliga frågor rörande laglig invandring, för att på så sätt eliminera olikheter i beslutsfattandet och göra det effektivare.

G.  Det behövs en bredare och mer omfattande definition av begreppet migranter för att vi ska få en bild av hur migrationsströmmarna utvecklat sig. Här bör också ingå en definition av vilken ställning sådana människor har, som inte är flyktingar men ändå inte kan återvända till sina ursprungsländer.

H.  I kommissionens meddelande om en strategisk plan för laglig migration framhålls i avsnittet "Kunskapsbyggande och information" att det behövs ytterligare undersökningar om tillstånd att söka arbete.

I.  Det är viktigt att komma till insikt om att de ökade migrationsströmmarna bör ses som ett globalt fenomen med ett flertal orsaker och verkningar.

J.  EU:s och medlemsstaternas samarbete med ursprungs- och transitländerna utanför EU är i detta sammanhang av största vikt.

K.  Kontrollen över den legala invandringen har hela tiden blivit allt hårdare. Många länder har infört olika kvot- eller poängbaserade system för laglig invandring. Det är felaktigt att låta påskina att invandringen inte kontrolleras.

L.  Alltför begränsade möjligheter att legalt ta sig in i EU främjar indirekt olaglig invandring och om man öppnar kanaler för laglig invandring kommer man att bidra till kampen mot olaglig invandring och människohandel.

M.  Det bör erinras om att principen om gemenskapsföreträde är tillämplig på ekonomisk migration och att övergångsåtgärder gäller för den fria rörligheten för medborgare från de nya medlemsstaterna.

N.  Kampen mot olaglig invandring och människohandel är oupplösligt förbunden, såväl med inresepolitiken för ekonomiska migranter som med åtgärder till förmån för integration.

O.  Den legala invandringen bör åtföljas av en effektiv integrationspolitik. Integration är en process i två riktningar som berör såväl invandrarna från tredjeland som Europas invånare. Enskilda personers möjlighet att leva tillsammans med sin partner och sina barn bör underlättas.

P.  Invandringen har på några decennier blivit en central fråga i den offentliga debatten i hela EU. Det är dessutom en politiskt mycket känslig fråga som lätt kan utnyttjas i demagogiskt och populistiskt syfte.

Q.  Såväl politiker som medieaktörer bör vara medvetna om vikten av att göra korrekta uttalanden i denna fråga.

R.  Orsakerna till invandringen och de positiva konsekvenserna bör belysas bättre i den offentliga debatten.

S.  Med tanke på invandringens betydelse för den ekonomiska utvecklingen, tillväxten och därmed sysselsättningen i Europa, skulle det vara värdefullt om företrädare för fackföreningar, arbetsgivarorganisationer och det civila samhället i högre grad medverkade i den offentliga debatten om dessa frågor.

T.  De personer som har ansvaret för den ekonomiska och sociala politiken måste också upplysa allmänheten om den lagliga invandringens betydelse för sysselsättningen och tillväxten.

Allmän strategi

1.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens svar på Europeiska rådets begäran om en strategisk plan för laglig migration med inreseförfaranden som möjliggör snabb respons på efterfrågevariationerna på arbetsmarknaden.

2.  Europaparlamentet stöder strategin i den strategiska planen för att övervinna blockeringarna inom rådet när det gäller förslaget från 2001 till rådets direktiv om villkor för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse i syfte att bedriva verksamhet som anställd eller egenföretagare (KOM(2001)0386).

3.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens ovannämnda meddelande om tillämpning av den övergripande strategin för migration på Europeiska unionens östra och sydöstra grannregioner och uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att se till att det anvisas tillräckliga personella och ekonomiska resurser för att den övergripande strategin för migration ska kunna genomföras ordentligt. Parlamentet understryker behovet av en utökad regional dialog och ett utökat regionalt samarbete kring laglig invandring och välkomnar tanken på att inrätta regionala samarbetsplattformar för migration där alla berörda aktörer, både inom EU och inom den ifrågavarande regionen, sammanförs.

4.  Europaparlamentet vidhåller att man inte kan bekämpa olaglig invandring om man inte samtidigt fastställer instrument och kanaler för laglig invandring, eftersom båda företeelserna hänger nära ihop.

5.  Europaparlamentet anser att insamling av enhetlig och pålitlig statistik på migrationsområdet är av grundläggande vikt. Parlamentet förväntar sig att samtliga medlemsstater kommer att genomföra förordning (EG) nr 862/2007 utan dröjsmål och på ett effektivt sätt. Parlamentet uppmanar kommissionen att, i samarbete med medlemsstaterna, göra en uppskattning av antalet människor som kan antas beröras av de fyra olika direktiven. Parlamentet förväntar sig att Europeiska migrationsnätverket (EMN) i samarbete med Eurostat gör en snabb och konkret insats i detta hänseende. Parlamentet hoppas att särskilt kvinnornas roll uppmärksammas eftersom de utgör hälften av alla migranter.

6.  Europaparlamentet välkomnar de institutionella konsekvenserna av förslaget till reformfördrag, i den form det fastställts av regeringskonferensens uppdrag, eftersom omröstning med kvalificerad majoritet och medbeslutande i detta förslag utsträckts också till polissamarbetet och det rättsliga samarbetet i brottmål. Parlamentet välkomnar också de utökade befogenheterna i frågor som berör unionens invandrings- och asylpolitik och framför allt att det sedvanliga lagstiftningsförfarandet utvidgats till att omfatta också laglig migration, samt anser det rimligt att medlemsstaterna får ha kvar sin suveräna rätt att själva bestämma hur många arbetsinvandrare de kan ta emot på sitt territorium.

7.  Europaparlamentet uppmanar rådet i sina olika behöriga konstellationer på detta område, alltså rättsliga frågor och inrikesfrågor, sysselsättning och socialpolitik samt hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor, till fördubblade insatser vid samordning vid diskussionen kring dessa frågor i samband med den strategiska planen för laglig migration.

8.  Europaparlamentet stöder kommissionens avsikt att fastställa villkoren för inrese- och uppehållstillstånd för andra kategorier av ekonomiska invandrare, såsom okvalificerade eller lågt kvalificerade arbetstagare.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra en beräkning på kort och medellång sikt över behovet av extra arbetskraft i de olika medlemsstaterna. Medlemsstaterna bör överlämna statistiska prognoser till kommissionen så att den på lämpligt sätt kan beräkna unionens behov av arbetskraft. Parlamentet betonar att dessa statistiska prognoser även måste omfatta icke-ekonomiska migranter, flyktingar och personer som behöver subsidiärt skydd, samt familjeåterföreningar.

10.  Europaparlamentet anser att särskild uppmärksamhet bör ägnas situationen för underåriga, som kan uppleva sig missgynnade till följd av föräldrarnas flyttning, och förslag som lagts fram för att minska sådana negativa verkningar.

11.  Europaparlamentet anser att varje enskild kategori av ekonomiska migranter som berörs av de direktiv som är under förberedelse måste definieras tydligt. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att samarbeta och utbyta information om bästa metoder när det gäller asyl och invandring genom det system för ömsesidigt informationsutbyte som avses i beslut 2006/688/EG av den 5 oktober 2006 om upprättande av ett system för ömsesidigt informationsutbyte om medlemsstaternas åtgärder rörande asyl och invandring(7).

12.  Europaparlamentet anser att de hinder som under en övergångsperiod gäller för den fria rörligheten för medborgare från de nya medlemsstaterna bör tas bort så snart som möjligt.

13.  Europaparlamentet stöder inrättandet av en invandringsportal för EU och välkomnar i detta sammanhang att Eures-tjänstena utvidgats till stöd för en kontrollerad ekonomisk invandring av tredjelandsmedborgare.

Förslag till allmänt ramdirektiv

14.  Europaparlamentet anser att det är nödvändigt med ett direktiv som säkerställer att tredjelandsmedborgare som är lagligt anställda i en medlemsstat omfattas av en gemensam ram av rättigheter i kombination med ett visst antal skyldigheter, och vidhåller att ett sådant direktiv bör läggas fram före de fyra särdirektiven som förutses i den strategiska planen för laglig migration.

15.  Europaparlamentet erinrar om att vi måste undvika en situation där olika kategorier arbetstagare får olika rättigheter och framför allt slå vakt om säsongsarbetarnas och de avlönade praktikanternas rättigheter eftersom dessa kategorier oftare riskerar att utsättas för missförhållanden.

16.  Europaparlamentet ställer sig positivt till en enda ansökan om gemensamt uppehållstillstånd/arbetstillstånd.

17.  Europaparlamentet anser också att det i ett direktiv bör ingå förslag för att invandrare ska kunna byta rättslig ställning eller arbete och samtidigt stanna kvar i EU.

18.  Europaparlamentet instämmer med att ömsesidigt erkännande av utbildningsbevis och färdigheter är nödvändigt för att både invandrarna och deras bosättnings- och ursprungsländer ska kunna undvika att drabbas av inkomstbortfall och av förlust av kompetens.

19.  Europaparlamentet anser att man bör utarbeta åtgärder för att undersöka invandrares möjligheter att, då de återvänder till sina ursprungsländer, överföra de pensionsrättigheter och intjänade sociala rättigheter för vilka invandrarna varit skyldig att betala avgifter under sin anställning.

20.  Europaparlamentet ställer sig frågande inför de "mest avancerade" biometriska uppgifter som nämns i den strategiska planen och anser att skyddet av personuppgifter bör respekteras i samtliga fall, framför allt principerna om proportionalitet och begränsning av användningsändamålen.

21.  Europaparlamentet anser att alla medlemsstater bör ratificera den internationella konventionen om skydd för alla migrerande arbetstagare och deras familjemedlemmar.

Cirkulär migration, återmigration och partnerskap för rörlighet

22.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens ovannämnda meddelande om cirkulär migration och partnerskap för rörlighet mellan Europeiska unionen och tredjeländer. Parlamentet instämmer med att skadeverkningarna av kompetensflykten måste undvikas och att man i stället bör försöka uppmuntra till att "sätta kompetens i omlopp".

23.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att precisera sambandet mellan cirkulär migration och integration. Kommissionen hävdar att "migration som avsetts vara cirkulär lätt blir permanent" och därigenom motverkar sitt syfte.

24.  Europaparlamentet poängterar vidare att en viktig faktor för att förbättra produktiviteten och EU:s konkurrenskraft är att det upprättas stabila och lagliga arbetsrelationer mellan företag och arbetstagare. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att studera vilka effekterna av cirkulär migration kan bli i detta hänseende.

25.  Europaparlamentet stöder idén om viseringar med längre giltighetstid och för flera inresor liksom också möjligheten att prioritera tidigare invandrare vid beviljandet av nya uppehållstillstånd för att främja tillfällig anställning.

26.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta hänsyn till de möjligheter som tagits upp både av Europaparlamentet och av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och lägga fram en utförlig undersökning om eventuellt genomförande av ett system för blåa kort och viseringar för arbetssökande.

27.  Europaparlamentet anser att projektet att inrätta ett center för information om och hantering av migration i Mali är mycket intressant. Parlamentet uppmanar kommissionen att ingående förhandsinformera parlamentets ansvariga utskott om den rättsliga grunden och budgetanslagen för detta projekt och regelbundet uppdatera informationen om denna åtgärd och alla liknande åtgärder som planeras i andra tredjeländer. Parlamentet stöder idén om att tillämpa samma förfarande i EU:s grannregion i öster.

Förslag till direktiv om villkor för inresa och vistelse för högutbildade arbetstagare

28.  Europaparlamentet stöder alla åtgärder som syftar till att öka EU:s attraktionskraft för högutbildade arbetstagare så att man kan tillfredsställa behoven på EU:s arbetsmarknad och på så sätt säkerställa tillväxten i Europa och uppfylla Lissabonmålen. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att

29.  Europaparlamentet stöder därför alla förenklingsåtgärder som kan underlätta för dessa arbetstagare att resa in i EU, samtidigt som medlemsstaterna behåller ansvaret för att fastställa sina egna behov och inresekvoter för ekonomisk migration.

30.  Europaparlamentet anser att det är viktigt att beakta riskerna med kompetensflykt när man fastställer åtgärder på EU-nivå för legal invandring. Parlamentet hänvisar i detta sammanhang till det tidigare nämnda betänkandet från den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen om migration av utbildad arbetskraft och dess effekter på den nationella utvecklingen. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samarbete med ursprungsländerna göra statistiska undersökningar om inom vilka behörighetsområden som risken för kompetensflykt är uppenbar.

31.  Europaparlamentet stöder inrättandet av ett arbetstillstånd för EU (det så kallade blå kortet) för att underlätta den fria rörligheten för högutbildade i Europa och utstationeringen av personal inom multinationella företag.

Förslag till direktiv om villkor för inresa och vistelse för säsongsarbetare

32.  Europaparlamentet framhåller att säsongsarbetare från tredjeländer gör en mycket viktig insats inom sektorer som jordbruket, byggnadsbranschen och turismnäringen. Parlamentet betonar att säsongsarbetet inom dessa sektorer ökat i omfattning i många medlemsstater och anser därför att det föreslagna systemet är av stor betydelse. Parlamentet välkomnar kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om påföljder för arbetsgivare för tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i EU (KOM(2007)0249).

33.  Europaparlamentet betonar samtidigt att flexibla och snabba rekryteringsförfaranden är av mycket stor vikt för säsongsarbetet och framhåller vikten av lokala erfarenheter, särskilt inom jordbrukssektorn. Parlamentet understryker därför att det är viktigt att man tar hänsyn till detta.

34.  Europaparlamentet anser att säsongsarbetare som respekterar reglerna för denna typ av migration borde prioriteras när det gäller andra former av laglig invandring.

Förslag till direktiv om förfaranden för inresa, tillfällig vistelse och bosättning för företagsinternt utstationerad personal

35.  Europaparlamentet stöder kommissionens idé om att förstärka den rättsliga ramen för att främja rörligheten i Europa och erinrar om att dessa personers ställning regleras inom ramen för GATS.

Förslag till direktiv om villkor för inresa och bosättning för avlönade praktikanter

36.  Europaparlamentet anser att det krävs en tydlig definition av kategorin avlönade praktikanter (åldersgräns, språklig kompetens, längsta tillåtna praktikperiod, möjlighet att omvandla deras ställning och ge dem en annan typ av uppehållstillstånd m.m.) och att det införs kontroller för att undvika att ställningen som praktikant missbrukas.

37.  Europaparlamentet föreslår att man utfärdar ett europeiskt uppehållstillstånd på 6-12 månader till avlönade praktikanter. Parlamentet stöder utarbetandet av partnerskapsprogram med universiteten i tredjeländer.

Integration

38.  Europaparlamentet erinrar om sina ovannämnda resolutioner av den 9 juni 2005 och den 6 juli 2006.

39.  Europaparlamentet välkomnar det informella integrationsministermöte som ägde rum i Potsdam den 10 och 11 maj 2007. Parlamentet påpekar att EU:s invandringspolitik bör bygga på en övergripande strategi som förenar arbetsmarknadens krav i medlemsstaterna med en politik för mottagande och integration. Man bör göra en sammanställning av migrerande arbetstagares rättigheter och skyldigheter för att underlätta dessa arbetstagares deltagande i det ekonomiska, sociala och politiska livet, för att på så sätt åstadkomma integration. Parlamentet anser att skolan utgör ett forum av avgörande betydelse för interkulturell dialog och för integration.

40.  Europaparlamentet upprepar att året för interkulturell dialog 2008 måste bidra till att stärka invandrares integration i värdsamhället och närmiljön och till att förbättra den ömsesidiga förståelsen, detta för att minska yttringarna av misstro, rasism och främlingsfientlighet. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att främja det arbete som organisationer i civilsamhället bedriver till förmån för interkulturell samexistens, ömsesidig respekt och utbildning i fred och icke-våld. Politiker på samtliga nivåer bör vara medvetna om sitt ansvar när det gäller att göra korrekta uttalanden i dessa frågor.

41.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att tillämpa direktiv 2003/86/EG av den 22 september 2003 om rätt till familjeåterförening(8). Parlamentet uppmanar rådet, kommissionen och medlemsstaterna att ge kvinnor som invandrar enligt regler om familjeåterförening en rättslig ställning som är oberoende av makens rättsliga ställning.

Information

42.  Europaparlamentet betonar mediernas speciella ansvar, särskilt de europeiska public service-kanalerna i radio och tv, när det gäller att förmedla en korrekt bild av invandring och bekämpa stereotyper.

43.  Europaparlamentet anser att det är av avgörande betydelse att informera potentiella invandrare, om möjligt före deras avresa, om villkoren och möjligheterna till laglig invandring i EU. Denna information bör spridas i stor skala i tredjeländer av offentliga organ (medlemsstaternas ambassader och konsulat eller Europeiska kommissionens delegation på platsen). Parlamentet stöder därför att en europeisk webbplats om invandring snarast inrättas på Internet.

44.  Europaparlamentet stöder projekt som syftar till att inrätta yrkesutbildnings- och språkkurser i ursprungsländerna för att hjälpa invandrare att utveckla sina färdigheter och bättre anpassa sig till behoven av arbetskraft i EU.

Samarbete med ursprungsländerna

45.  Europaparlamentet påminner om vikten av en aktiv samarbets- och utvecklingspolitik. Parlamentet stöder målsättningen om att avtal ska ingås med tredjeländer för att möjliggöra en effektiv hantering av både den lagliga och olagliga invandringen, men anser att sådana avtal bör ha som absolut villkor att de mänskliga rättigheterna respekteras. Parlamentet ställer sig i detta sammanhang kritiskt till att projekt finansieras i stater som inte respekterar de mänskliga rättigheterna.

46.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att undersöka hur man ska kunna underlätta migranters fria rörlighet mellan bosättnings- och ursprungslandet.

47.  Europaparlamentet påpekar att de pengar som invandrarna överför till sina ursprungsländer bidrar till utvecklingen i dessa länder. Parlamentet anser att man i utvecklingsfrämjande syfte bör minska kostnaderna för överföringar till ursprungsländerna samtidigt som man bör säkerställa tillbörlig kontroll och säkerhet i samband med sådana överföringar. Parlamentet understryker att även om alla åtgärder bör vidtas för att underlätta och göra överföringen av pengar mindre kostsam, är och förblir dessa medel privata medel som i första rummet gynnar de familjer som får dem, och de bör inte ses som en ersättning för officiellt utvecklingsbistånd.

48.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att årligen delta i en debatt i parlamentet om EU:s invandringspolitik. Parlamentet uppmanar kommissionen att vid det tillfället lägga fram en fullständig resultattavla över invandringssituationen i Europa.

49.  Europaparlamentet uppmanar sitt ansvariga utskott att föra en nära dialog med de utskott i de nationella parlamenten som ansvarar för invandringsfrågor och att fortsätta samarbetet med utskottet för migrations-, flykting- och befolkningsfrågor i Europarådets parlamentariska församling.

50.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar och parlament samt till Europarådet, FN:s flyktingkommissarie och Internationella organisationen för migration.

(1) EUT C 146, 30.6.2007, s. 1. (2) Europeiska rådets slutsatser, bilaga I, punkt III. (3) EUT C 124 E, 25.5.2006, s. 535. (4) EUT C 272 E, 9.11.2006, s. 442. (5) EUT C 303 E, 13.12.2006, s. 845.. (6) EUT L 199, 31.7.2007, s. 23. (7) EUT L 283, 14.10.2006, s. 40. (8) EUT L 251, 3.10.2003, s. 12.

Europaparlamentets resolution av den 26 september 2007 om politiska prioriteringar i kampen mot den olagliga invandringen av tredjelandsmedborgare (2006/2250(INI))

P6_TA(2007)0415 A6-0323/2007

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

‐   med beaktande av kommissionens meddelande om politiska prioriteringar i kampen mot den olagliga invandringen av tredjelandsmedborgare (KOM(2006)0402),

‐   med beaktande av kommissionens meddelande om en strategisk plan för laglig migration (KOM(2005)0669), och sin resolution av den 26 september 2007(1) om samma fråga,

‐   med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 13 februari 2007 med titeln "Strategisk plan för laglig migration, kampen mot den olagliga invandringen, det europeiska migrationsnätverkets framtid"(2),

‐   med beaktande av ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte i Bryssel den 4-5 november 2004 och det bifogade Haagprogrammet(3),

‐   med beaktande av kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet med titeln "Den övergripande strategin för migration efter ett år: På väg mot en samlad europeisk migrationspolitik" (KOM(2006)0735),

‐   med beaktande av ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte i Bryssel den 15–16 december 2005 om en "Övergripande strategi för migration: prioriterade åtgärder med inriktning på Afrika och Medelhavsområdet" såsom de bekräftades i ordförandeskapets slutsatser efter Europeiska rådets möte i Bryssel den 14–15 december 2006,

‐   med beaktande av ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte i Bryssel den 21–22 juni 2007 och regeringskonferensens mandat i fråga om rättsliga och inrikes frågor,

‐   med beaktande av sin resolution av den 9 juni 2005 om sambandet mellan laglig och olaglig migration och integrationen av invandrare(4),

‐   med beaktande av sin resolution av den 28 september 2006 om den gemensamma invandringspolitiken inom EU(5), där parlamentet beklagade att "sju år efter det att Tammerforsprogrammet antogs har Europeiska unionen fortfarande inte någon samordnad invandringspolitik",

‐   med beaktande av sin resolution av den 15 februari 2007 om den humanitära situationen för flyktingar från Irak(6),

‐   med beaktande av rådets beslut 2006/688/EG av den 5 oktober 2006 om upprättande av ett system för ömsesidigt informationsutbyte om medlemsstaternas åtgärder rörande asyl och invandring(7),

‐   med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 862/2007 av den 11 juli 2007 om gemenskapsstatistik över migration och internationellt skydd(8),

‐   med beaktande av resultatet av ministerkonferensen mellan EU och Afrika om migration och utveckling som hölls i Rabat den 10–11 juli 2006,

‐   med beaktande av Afrikas och EU:s gemensamma förklaring om migration och utveckling antagen vid ministerkonferensen mellan EU och Afrika som hölls i Tripoli den 22–23 november 2006,

‐   med beaktande av EU:s handlingsplan mot människohandel som antogs av rådet den 1-2 december 2005,

‐   med beaktande av sin rekommendation till rådet av den 16 november 2006(9) med krav på en ny EU-strategi för att bekämpa människohandel,

‐   med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén med titeln "Om tillämpning av den övergripande strategin för migration på Europeiska unionens östra och sydöstra grannregioner" (KOM(2007)0247),

‐   med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén om cirkulär migration och partnerskap för rörlighet mellan Europeiska unionen och tredjeländer (KOM(2007)0248),

‐   med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om påföljder för arbetsgivare för tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i EU (KOM(2007)0249),

‐   med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 863/2007 av den 11 juli 2007 om inrättande av en mekanism för upprättande av snabba gränsinsatsenheter(10),

‐   med beaktande av Amsterdamfördraget som ger gemenskapen befogenheter och ansvar inom områdena invandring och asyl, och artikel 63 i EG-fördraget,

‐   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

‐   med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor samt yttrandena från utskottet för utrikesfrågor och utskottet för utveckling (A6-0323/2007), och av följande skäl:

A.  Invandring är ett globalt fenomen som ökar i omfattning och därför också påverkar Europeiska unionen.

B.  Enligt uppskattningar, som för övrigt inte stämmer överens, varierar antalet tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i Europeiska unionen mellan 4,5 och 8 miljoner personer. Det är viktigt att förbättra kvaliteten på och överensstämmelsen mellan tillgängliga statistiska uppgifter.

C.  Migrationens omfattning gör att medlemsstaterna inte har kapacitet att hantera den själva. Därför krävs en övergripande och konsekvent invandringsstrategi på EU-nivå. Att det saknas en lämplig lösning för ankomsten av olagliga invandrare vid unionens gränser belyser både den otillräckliga solidariteten mellan medlemsstaterna och den bristande samordningen mellan ländernas politik, trots de uttalanden och åtaganden som gjorts.

D.  En gemensam invandringspolitik inom EU kräver att medlemsstaterna respekterar principerna om solidaritet, delat ansvar, ömsesidig tilltro och öppenhet.

E.  Invandringspolitiken bör vara övergripande och därmed innefatta en rad frågor, framför allt kampen mot olaglig invandring och människohandel, nödvändiga insatser för att förbättra och samordna de lagliga invandringskanalerna, orsakerna till utvandring från tredjeländer (pådrivande faktorer för utvandring, såsom underutveckling, fattigdom, krig, diktatoriska regimer, svaga statliga institutioner, konsekvenser av klimatförändringen och miljökatastrofer osv.), EU:s attraktionskraft (pådrivande faktorer för invandring, såsom levnadsnivå, demokrati, fred, sysselsättningsmöjligheter, inklusive svartarbete), medlemsstaternas demografiska och ekonomiska behov, samstämdheten mellan insatser som görs på lokal, nationell och europeisk nivå, frågor om integration och blandning av kulturer, respekten för grundläggande rättigheter, särskilt asylrätten och principen om "non-refoulement", samt kampen mot rasism och främlingsfientlighet.

F.  Kampen mot människohandel är en prioritering för unionen, särskilt att minska handeln med de mest utsatta, som kvinnor och barn, liksom att rasera nätverk och maffiagrupper som tjänar på människohandel.

G.  Många människor som befinner sig i en olaglig situation kommer in i Europeiska unionen på laglig väg men upphör sedan att uppfylla kraven för inresa.

H.  Olaglig och laglig invandring hänger nära samman, och kampen mot olaglig invandring är mycket viktig för att upprätta en politik för laglig invandring.

I.  Genom att utöka möjligheterna till laglig invandring kan man minska antalet olagliga inresor.

J.  På grund av att en del regeringar inte inser omfattningen av behovet av invandrad arbetskraft kan arbetsgivarna hamna i en svår situation när de försöker tillgodose sina företags behov inom ramen för lagens krav på dokumentation.

K.  EU:s och dess medlemsstaters samarbete med ursprungs- och transitländerna är av största vikt. Det krävs dessutom en fungerande och praktisk politik för gemensam utveckling i syfte att på ett tidigt skede komma till rätta med de underliggande orsakerna till utvandring från tredjeländer.

L.  I den allmänna debatten talas det tyst om invandringens orsaker och positiva sidor (framför allt för våra samhällens ekonomi, demografi och kulturella berikning). I stället sätts fokus på svårigheterna och problemen.

M.  På några få decennier har invandringen blivit en central fråga i den offentliga debatten i hela Europeiska unionen, en mycket känslig politisk fråga som lätt kan utnyttjas i demagogiska och populistiska syften. Politiker och medieföreträdare bör vara medvetna om att de noga måste välja sina ord i denna fråga.

Övergripande strategi

1.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens strategi, som kommer att ha en central roll när det gäller att stimulera mer konsekventa och effektiva insatser från medlemsstaternas sida.

2.  Europaparlamentet välkomnar det ovannämnda initiativet om "tillämpning av den övergripande strategin för migration på Europeiska unionens östra och sydöstra grannregioner". Medlemsstaterna och kommissionen uppmanas att se till att tillräckliga mänskliga och ekonomiska resurser tilldelas för att den övergripande strategin för migration ska kunna genomföras ordentligt.

3.  Europaparlamentet välkomnar de institutionella följderna av förslaget till reformfördrag i enlighet med regeringskonferensens mandat, särskilt utvidgningen av medbeslutandeförfarandet och beslutsfattande med kvalificerad majoritet till att omfatta alla invandringspolitiska områden, klargörandena av EU:s befogenheter i fråga om viseringar och gränskontroller, utökandet av EU:s befogenheter i fråga om asylfrågor liksom utökandet av EU:s befogenheter i fråga om laglig och olaglig invandring.

4.  Europaparlamentet anser att det är ytterst viktigt att samla in och harmonisera statistiska uppgifter om migrationen. Medlemsstaterna och kommissionen uppmanas att tillsammans med Eurostat åtgärda bristen på samstämda och tillförlitliga uppgifter, i samarbete med Europeiska nätverket för migration och internationella organisationer såsom OECD. Parlamentet välkomnar antagandet av den ovannämnda förordningen (EG) nr 862/2007. Samtliga medlemsstater uppmanas att ta fram statistik som överensstämmer med de harmoniserade definitionerna och tillhandahålla all den information som fordras för att tolka statistiken.

5.  Europaparlamentet anser att invandringen är en utmaning på europeisk och global nivå som fordrar en lösning på samma nivåer. Enligt parlamentet är det unionen i sin helhet som ska se till att EU kan utnyttja den ekonomiska, demografiska och sociala möjlighet som invandringen kan innebära för våra samhällen.

6.  Europaparlamentet anser att det är olämpligt att vidta förhastade åtgärder för att hantera migrationsströmmarna, med tanke på att det under flera år har funnits ett konstant flöde av invandrare. Vad som krävs är i stället en strategi på medellång och lång sikt.

7.  Europaparlamentet anser att unionen, som en del av invandringspolitiken, måste vidta konsekventa åtgärder, både inom och utanför dess gränser (intern och extern dimension).

8.  Europaparlamentet betonar att konflikter med internationella dimensioner i hela världen leder till inflöden av invandrare.

9.  Europaparlamentet förväntar sig att kommissionen i samarbete med FN lägger fram en studie om klimatförändringens inverkan på migrationsströmmarna.

10.  Europaparlamentet understryker att transportörernas och ursprungsländernas myndigheters ansvar, liksom insatserna för att förstärka den straffrättsliga ramen för att bekämpa ligor som bedriver människohandel, bekämpa olaglig anställning och människohandel och avslöja administrativ korruption, är en viktig del i kampen mot olaglig invandring, som också måste bygga på ett omfattande polissamarbete och rättsligt samarbete.

11.  Europaparlamentet betonar vikten av utvecklingssamarbete för att påverka de bakomliggande orsakerna till migrationsströmmarna. Utvecklingssamarbete är ett kompletterande instrument och inte ett alternativ till unionens politik för integration och migration.

12.  Europaparlamentet påminner om att särskilt EU:s grannländer vid Medelhavet och dess östra grannländer får ta emot en majoritet av de invandrare som egentligen är på väg till Europa. Parlamentet anser det vara av avgörande betydelse att se till att dessa invandrares grundläggande rättigheter respekteras, och att särskild hänsyn tas till rättigheterna för underåriga utan medföljande vuxen. Parlamentet understryker behovet för EU att stärka samarbetet med alla partnerländer vid Medelhavet när det gäller hanteringen av migrationsströmmar och att bistå dem i kampen mot olaglig invandring. Parlamentet framhåller vikten av att stärka länkarna mellan de nordafrikanska länderna och länderna söder om Sahara samt med ursprungsländerna i Asien.

13.  Europaparlamentet påminner om att olagliga invandrare inte ska behandlas som brottslingar: många av dem riskerar sina liv för att söka friheten eller en försörjning i Europa. Parlamentet anser att det är politikernas ansvar att föra en konsekvent och effektiv politik för att bekämpa olaglig invandring. Samtidigt är det viktigt att ta hänsyn till individens skydd och grundläggande mänskliga rättigheter och att framhålla för medborgarna på vilket sätt den lagliga invandringen bidrar till Europas ekonomiska tillväxt och den demografiska strukturen.

14.  Europaparlamentet betonar att alla åtgärder för att bekämpa olaglig invandring och stärka kontrollerna vid de yttre gränserna måste respektera individens garanterade skydd och grundläggande mänskliga rättigheter, enligt bestämmelserna i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, framför allt när det gäller asylrätten och principen om "non-refoulement".

15.  Europaparlamentet understryker att förvaltningen av tillfälliga mottagningsförläggningar för olagliga invandrare inom och utanför unionen måste uppfylla grundläggande rättigheter och att bästa metoder, särskilt i fråga om boende, utbildning och tillgång till hälso- och sjukvård, finansiella resurser och rättsstatsprincipen, måste utbytas mellan alla berörda nivåer och organisationer såsom lokala och nationella myndigheter, EU:s institutioner och icke-statliga organisationer.

16.  Europaparlamentet är chockerat över de omänskliga förhållandena i flera av de förvarsenheter för invandrare och asylsökande som parlamentets utskott för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor har besökt.

17.  Europaparlamentet upprepar sitt hårda motstånd mot tanken på att inrätta mottagnings- eller inkvarteringscentrum för olagliga invandrare eller asylsökande utanför unionens gränser och i invandrarnas ursprungsregioner.

18.  Europaparlamentet noterar kommissionens översyn av förordning (EG) nr 343/2003 ("Dublin II"). Parlamentet betonar att den förordningen måste ses över och att denna översyn också bör gälla grundprincipen i förordningen, det vill säga att den medlemsstat som ansvarar för att behandla en asylansökan är det första inreselandet, med tanke på att detta innebär en oproportionerlig och ohållbar börda för vissa medlemsstater.

19.  Europaparlamentet understryker att det krävs särskilda försiktighetsåtgärder när det gäller kvinnor och barn, särskilt underåriga utan medföljande vuxen, personer med allvarliga hälsoproblem och personer med funktionshinder som behöver stöd och anpassade skyddsåtgärder, särskilt om de ska återvända.

20.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i sin invandringspolitik inbegripa ett gott hälsoskydd för invandrare genom att erbjuda förebyggande vård och medicinsk behandling.

21.  Europaparlamentet uppmanar till ett närmare samarbete mellan regionala och lokala myndigheter och mellan arbetsmarknadens parter för utbyte av bästa metoder när det gäller inkvartering, skolgång och tillgång till hälso- och sjukvård.

22.  Europaparlamentet understryker behovet av att ta större hänsyn till det språk som används för att beskriva olaglig invandring så att bilden av denna företeelse förbättras. Parlamentet anser att man i utbildning och information i medier måste bemöda sig att överföra sådana grundläggande värden för unionen som tolerans, solidaritet, ömsesidig respekt och behovet av att bekämpa diskriminering och främlingsfientlighet.

Kommissionens prioriteringar
Samarbete med tredjeländer

23.  Europaparlamentet anser att invandringens många dimensioner kräver ett nära samarbete med alla berörda tredjeländer. Ministerkonferenserna i Rabat och Tripoli under 2006 och FN:s globala migrationsforum, som hölls i Bryssel i juli 2007 där Europaparlamentet var representerat, markerar en början på denna nödvändiga dialog mellan ursprungs- och transitländerna och de europeiska stater som är mål för utvandringen. Med hjälp av denna dialog bör grunderna läggas för ett verkligt partnerskap baserat på gemensam utveckling. När det gäller olaglig invandring anser parlamentet att dialogen bör syfta till att inrätta eller förbättra återtagandeavtalen.

24.  Europaparlamentet noterar, som ett exempel på god praxis, att vissa medlemsstater ingått samarbetsavtal om invandringsfrågor med olika afrikanska stater, som fastställer sambandet mellan migration och utveckling. Medlemsstaterna och kommissionen uppmuntras att intensifiera samarbetet och att även fortsättningsvis inrätta utvecklingsprogram om dessa frågor.

25.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att fortsätta utvecklingen av regionala skyddsprogram i samarbete med ursprungs- och transitländer, och att informera parlamentet om erfarenheterna av de pilotprojekt som hittills genomförts. Parlamentet välkomnar det nya EU-programmet om migration och utveckling i Afrika som tilldelats en startsumma på 40 miljoner EUR och som har som målsättning att skapa nya arbeten i Afrika, och uppmanar kommissionen att tillhandahålla mer information om de praktiska arrangemangen. Parlamentet välkomnar också i detta sammanhang undertecknandet av samarbetsavtalet mellan Mali och kommissionen, med stöd av Spanien och Frankrike, i syfte att öppna det första centret för information om och hantering av migration som kommer att inrättas med medel från detta program.

26.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta alla de åtgärder som krävs för att bredda de informationskällor om möjligheter och villkor för laglig invandring i EU som finns att tillgå i ursprungsländerna.

27.  Europaparlamentet uppmanar EU, AVS-ländernas regeringar och de övriga ursprungsländernas regeringar att genomföra och tillämpa en politik som syftar till att maximera den positiva effekten av att emigranter skickar tillbaka pengar till sina hemländer, genom att se till att de går igenom officiella överföringssystem för att därigenom åstadkomma större och snabbare flöden till lägre avgifter och genom bättre kanaler. Parlamentet anser att det är viktigt att invandrarna blir delaktiga i utvecklingen av sina ursprungsländer.

28.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utreda hur utnyttjandet av mikrolån kan stödjas och utvecklas på lämpligt sätt.

29.  Europaparlamentet uppmanar unionen att föra en konsekvent utrikespolitik, framför allt genom att se till att den gemensamma handelspolitikens och utvecklingspolitikens mål är förenliga och närmar sig varandra. EU bör överväga att införa en "plan för utveckling av Afrika", där ekonomiskt stöd och handelsavtal kopplas till demokrati, utvecklingen i fråga om mänskliga rättigheter och migration, så att människor erbjuds ett alternativ till att lämna sina ursprungsländer.

30.  Europaparlamentet anser att frågor om olaglig invandring bör prioriteras i EU:s förbindelser med tredjeland, och i synnerhet med de olagliga invandrarnas ursprungsländer och/eller transitländer.

31.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en årlig lägesrapport till parlamentet om de medel som används för att bekämpa olaglig invandring och gällande lagstiftning, hur medlemsstaterna tillämpar den och vilken lagstiftning som förbereds.

32.  Europaparlamentet erinrar om att tillämpningen av artikel 13 i Cotonouavtalet behöver uppmärksammas särskilt, både i fråga om återtagande och i fråga om en förstärkning av de dialogmetoder som anges i avtalet. Parlamentet betonar att uppbyggande av kapacitet för att hantera invandringen måste stödjas i ursprungs- och transitländerna i syfte att förstärka institutionerna och öka de tillgängliga medlen för att kontrollera den (offentlig förvaltning och rättslig ram, utbildning, varningsgrupper vid gränserna, säkerhetstjänster mot människohandel etc.). Parlamentet påpekar att alla AVS-länder på en medlemsstats begäran måste godkänna att deras egna medborgare, som olagligt vistas inom ett territorium som tillhör en medlemsstat, återvänder och återtas. Parlamentet påminner om att ursprungs- och transitländerna måste ta sitt ansvar och fullgöra sina skyldigheter att kontrollera den olagliga invandringen och att det behövs informationskampanjer om de risker den medför, EU:s medlemsstaters policy om återsändande och de avtal som finns om laglig invandring och de möjligheter de ger.

33.  Europaparlamentet anser att beviljandet av stöd som tredjeländerna ansöker om hos Europeiska unionen i syfte att bekämpa smuggelnätverk för olagliga invandrare som verkar på deras territorier bör göras avhängigt av att dessa länder samarbetar och vilka ansträngningar de gör på det området.

Säkerhet och integrerad förvaltning av de yttre gränserna

34.  Europaparlamentet betonar gränskontrollernas betydelse i kampen mot den olagliga invandringen. Parlamentet bekräftar att gränserna bör kontrolleras i en anda av delat ansvar och solidaritet mellan medlemsstaterna. Mottagningsvillkoren ska vara värdiga för dem som anländer och vara fullt förenliga med asylrätten och lagstiftningen om internationellt skydd, bland annat principen om "non-refoulement".

35.  Europaparlamentet anser att Europeiska byrån för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser (Frontex) bör få de resurser som krävs för dess verksamhet, vilket betonas i artikel 7 i rådets förordning (EG) nr 2007/2004 (förvaltning av teknisk utrustning). Parlamentet beklagar djupt att medlemsstaterna inte har hållit sina löften om att tillhandahålla logistiska och mänskliga resurser till stöd för byråns arbete. Parlamentet anser att det centraliserade registret över tillgänglig teknisk utrustning, eller den så kallade verktygslådan, bara är meningsfull om medlemsstaterna fullföljer sina åtaganden i fråga om teknisk utrustning. Frontex uppmanas att ingå fungerande överenskommelser med de länder som deltar i den europeiska grannskapspolitiken och andra tredjeländer.

36.  Europaparlamentet gläder sig åt antagandet av Europaparlamentets och rådets ovannämnda förordning om inrättande av en mekanism för upprättande av snabba gränsinsatsenheter, enligt principen om solidaritet mellan medlemsstaterna. Parlamentet konstaterar att lagstiftningsinitiativet om snabba gränsinsatsenheter för första gången har gjort solidaritet på invandringsområdet obligatorisk, och inte bara frivillig. Kommissionen uppmanas att lägga fram ett nytt lagstiftningsförslag som innebär att solidaritetsprincipen också blir obligatorisk när det gäller medlemsstaternas åtaganden gentemot det centraliserade registret över tillgänglig teknisk utrustning. Parlamentet påminner om att varje medlemsstat ska se till att det finns en reserv med kvalificerad personal, och parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att tillåta att det verkligen skapas snabba gränsenheter riktiga snabbinsatsstyrkor vid EU:s gränser.

37.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa gemensamma övervakningspatruller som arbetar hela året och samordnas av Frontex, i högriskområden och särskilt vid havsgränserna.

38.  Europaparlamentet uppmanar rådet att vidta åtgärder för att skyndsamt upprätta det europeiska patrulleringsnätverket och förverkliga det europeiska övervakningssystemet för de södra havsgränserna.

39.  Europaparlamentet anser att Frontex och snabbinsatsstyrkorna vid EU:s havsgränser även ska ha till uppgift att rädda invandrare och asylsökande som befinner sig i nödsituationer där deras liv är i fara.

40.  Europaparlamentet påminner alla medlemsstater och tredjeländer om att respektera internationell rätt och internationella skyldigheter att eftersöka och rädda människor i sjönöd. Parlamentet anser att medlemsstaterna har ett gemensamt ansvar för att rädda liv till havs. Parlamentet noterar Maltas förslag i RIF-rådet om en överenskommelse mellan EU:s medlemsstater som innebär att olagliga invandrare som räddas till havs av EU-registrerade fartyg i en eftersöknings- och räddningsregion som tillhör en icke-EU-stat som vägrar att ta sitt ansvar bör delas strikt proportionellt mellan medlemsstaterna i enlighet med ett i förväg överenskommet system.

41.  Europaparlamentet anser med tanke på migrationsflödet från Afrika till Europa att de sydliga medlemsstaterna vid unionens yttre gränser, i synnerhet de mindre medlemsstaterna som Malta och Cypern, för närvarande har en oproportionerligt tung börda, vilket gör att åtgärderna för en gemensam förvaltning av unionens yttre gränser måste förstärkas.

42.  Europaparlamentet ber kommissionen att inom ramen för den europeiska grannskapspolitiken öka de konkreta åtgärderna för att ge grannländerna tekniskt och ekonomiskt stöd både för att säkra sina gränser med EU och deras övriga gränser.

43.  Europaparlamentet rekommenderar att teknik används i gränskontrollerna, att informationssystemet för viseringar utnyttjas systematiskt och att ett system för automatisk registrering av ankomster och avresor införs i framtiden.

Säkra rese- och identitetshandlingar

44.  Europaparlamentet understryker att utfärdandet av säkra identitetsdokument i ursprungsländerna måste främjas, i syfte att underlätta identifieringen av olagliga invandrare som kommer in på unionens territorium.

45.  Europaparlamentet välkomnar den överenskommelse som parlamentet och rådet har gjort om informationssystemet för viseringar, vilken kommer att underlätta tillämpningen av gemenskapens viseringspolitik och bör bidra till att förstärka kampen mot olaglig invandring.

46.  Europaparlamentet erinrar om att utvecklingen av biometriska verktyg för säkrare handlingar med större äkthetsgarantier, vilket är viktigt för att bekämpa bedrägerier, olaglig invandring och människohandel, gör det lättare för dem som reser i god tro att korsa gränserna och att den måste ske med hänsyn till skyddet för personuppgifter, i enlighet med direktiv 95/46/EG när det gäller insatser inom ramen för den första pelaren. När det gäller insatser inom ramen för den tredje pelaren väntar sig parlamentet att det antas ett särskilt rambeslut och stöder därför de åtgärder som vidtagits av det tyska ordförandeskapet i rådet.

47.  Europaparlamentet hävdar återigen att utan ett lämpligt skydd för personuppgifter är det otänkbart att inrätta ett automatiserat system för registrering av in- och utresor till unionens territorium. Parlamentet anser att ett sådant system skulle underlätta kontrollen av tredjelandsmedborgare som kommer in på Europeiska unionens territorium och förbättra medlemsstaternas förmåga att kontrollera om en tredjelandsmedborgare har stannat längre än tillåtet.

Kamp mot människohandel

48.  Europaparlamentet är övertygat om att särskild uppmärksamhet bör ägnas kampen mot människohandel och dem som faller offer för denna handel, i synnerhet utsatta personer som kvinnor och underåriga, genom att göra kampen mot smugglarna till en prioriterad fråga för unionen. Parlamentet välkomnar kommissionens handlingsplan i frågan och betonar att denna plan bör ta hänsyn till behovet av att samarbeta med ursprungs- och transitländerna.

49.  Europaparlamentet påpekar att kampen mot människohandel, och särskilt handeln med kvinnor och barn, är ett av EU:s prioriterade områden. Det är därför nödvändigt att se till att adekvata ekonomiska medel tilldelas denna verksamhet.

50.  Europaparlamentet påminner om att det är hög tid att fastställa tydliga och konkreta mål, till exempel att halvera antalet offer för människohandel under den kommande tioårsperioden. Parlamentet anser dock att huvudmålet naturligtvis måste vara att helt avskaffa den här sortens brottslighet så snart som möjligt.

51.  Europaparlamentet medger att många kvinnor som faller offer för människohandel lever i unionen som olagliga invandrare och att majoriteten av dem inte har tillgång till rättsligt eller socialt skydd. Medlemsstaterna uppmanas att ta hänsyn till dessa människors situation och att i överensstämmelse med sina nationella lagar förbättra deras situation eller hjälpa dem att återvända till sina hemländer.

52.  Europaparlamentet understryker att dessa åtgärder måste vidtas utan att offren för människohandel blir måltavlor eller drabbas.

53.  Europaparlamentet påminner om att olaglig invandring medför att stora summor pengar överförs till de ligor som kontrollerar människohandeln och främjar korruption, bedrägeri och exploatering av invandrad arbetskraft, samt att detta är ett hinder i kampen mot olaglig invandring.

54.  Europaparlamentet är djupt chockerat över att det finns kriminella nätverk som organiserar båtöverfärder från Afrika till Europa och att EU inte kan stoppa dem. Fartygen som körs till Europa har samma storlek, är vanligen lastade med trettio personer, har samma färg, drivs med samma motor och medför mat, dryck och annat av samma fabrikat och märke. Alla dessa faktorer bevisar verkligen att kriminaliteten hittills har visat sig vara mer effektiv än gemensamma europeiska åtgärder. Parlamentet är övertygat om att detta cyniska nätverk är ansvarigt för att hundratals människor har förlorat sina liv till havs. Kommissionen och rådet uppmanas att fördubbla sina bemödanden i kampen mot människohandel.

55.  Europaparlamentet uppmanar institutionerna, medlemsstaterna och Europol att mobilisera sig för att genomföra det medellångsiktiga handlingsprogrammet för kampen mot människohandel, genom att rikta in sig på människohandlarna, människosmugglarna och maffiagrupperna.

56.  Europaparlamentet beaktar rådets direktiv 2004/81/EG av den 29 april 2004 om uppehållstillstånd till tredjelandsmedborgare som har fallit offer för människohandel eller som har fått hjälp till olaglig invandring och vilka samarbetar med de behöriga myndigheterna(11) och EU:s plan för bästa metoder, standarder och förfaranden för att bekämpa och förhindra människohandel(12) som antogs i december 2005. Parlamentet välkomnar också den ovannämnda gemensamma förklaringen från Afrika och EU som utarbetades under ministerkonferensen mellan EU och Afrika om migration och utveckling.

57.  Europaparlamentet påminner om de viktiga insatser som Expertgruppen för frågor om människohandel, som kommissionen tillsatte 2003, har gjort när det gäller övervakning och policyrekommendationer, och förväntar sig att den ska fortsätta sitt arbete.

Frågan om legaliseringar

58.  Europaparlamentet påminner om att många medlemsstater har genomfört eller aviserat att de kommer att genomföra legaliseringar och att sådana beslut för närvarande är något som medlemsstaterna är fria att fatta. Parlamentet anser dock att dessa beslut ganska ofta är ett tecken på att det saknas lämpliga åtgärder för att hantera ett fenomen som är en del av samhället i de flesta medlemsstaterna. Dessutom anser parlamentet att masslegalisering av olagliga invandrare bör vara en engångsföreteelse, eftersom en sådan åtgärd inte löser de verkliga underliggande problemen.

59.  Europaparlamentet är medvetet om att en ändring av invandringspolitiken i en medlemsstat kan påverka migrationsströmmarna och utvecklingen i andra medlemsstater. Enligt principerna om lojalt samarbete och ömsesidig solidaritet bör medlemsstaterna använda sig av systemet för ömsesidig information (om nationella åtgärder i migrations- och asylärenden som kan få effekter på andra medlemsstater eller på gemenskapen som helhet). Parlamentet noterar att ett sådant system har börjat tas i drift under 2007 för utbyte av information och erfarenheter av bästa metoder. Detta har även fastslagits vid RIF-rådets senaste möten.

Åtgärder mot en central attraktionsfaktor: olagliga anställningar

60.  Europaparlamentet gläder sig över kommissionens ovannämnda förslag till direktiv om påföljder för arbetsgivare för tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i EU, vilket i huvudsak innehåller administrativa påföljder, uteslutning från offentlig upphandling och – för de allvarligaste överträdelserna – straffrättsliga påföljder.

61.  Europaparlamentet uppmanar unionen och medlemsstaterna att vidta kraftfulla åtgärder för att bekämpa olaglig anställning av invandrare genom införande av en rad sanktioner mot arbetsgivarna, utökande av inspektionerna på arbetsplatserna med de mänskliga och materiella resurser som behövs för att bekämpa olaglig rekrytering och främjande av åtgärder för att skydda invandrarna.

62.  Europaparlamentet betonar att kampen mot olagliga anställningar inte bara har en ekonomisk och en social dimension, utan också en psykologisk: genom att eliminera en del av de faktorer som gör Europa attraktivt (möjligheten att hitta arbete, även om arbetsvillkoren flagrant strider mot grundläggande rättigheter) syftar den till att minska incitamenten att utvandra till unionen och begränsa den svarta ekonomins utrymme i våra ekonomier.

63.  Europaparlamentet anser att åtgärder mot olagliga anställningar har dröjt alltför länge, med tanke på att det rör sig om en av de viktigaste attraktionsfaktorerna för den olagliga invandringen och en källa till exploatering.

64.  Europaparlamentet uppmanar de olika rådskonstellationer som berörs av frågan att fördubbla sina samordningsbemödanden när de diskuterar förslaget om ett direktiv.

65.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att strikt tillämpa sina nationella lagbestämmelser om svart arbete, som snart måste anpassas till det kommande direktivet.

66.  Europaparlamentet anser att medlemsstaterna måste anstränga sig för att uppmärksamma olagliga anställningar, särskilt inom de sektorer där ett stort antal invandrare är sysselsatta. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att ta krafttag mot denna exploatering. Parlamentet konstaterar att en del av detta arbete kan vara informationskampanjer som riktar sig till arbetsgivare och anställda i syfte att framhålla de negativa konsekvenser som olaglig anställning kan ha på de nationella socialförsäkringssystemen, statsfinanserna, den rättvisa konkurrensen, de ekonomiska resultaten och de anställda själva. Parlamentet påminner om vikten av att göra företrädare för båda sidorna på arbetsmarknaden delaktiga i en sådan process.

Politik för återvändande

67.  Europaparlamentet påminner om ursprungs- och transitländernas ansvar för återtagande och uppmuntrar en EU-politik för återvändande som både är effektiv och tar hänsyn till individens värdighet och fysiska integritet, i enlighet med Europeiska konventionen om mänskliga rättigheter och Genèvekonventionen.

68.  Europaparlamentet önskar att förslaget till direktiv om återvändande antas under det portugisiska ordförandeskapet och att återvändandepolitikens regler och villkor fastställs på EU-nivå. Parlamentet betonar vikten av en verkningsfull återvändandepolitik, eftersom detta är en av de faktorer som kan minska den olagliga invandringen.

69.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera återvändandepolitiken (effektiviteten av gällande avtal i alla medlemsstaterna, analys av orsakerna till de försenade förhandlingarna om partnerskapsavtal med berörda tredjeländer, förfaranden i ursprungs- och transitländerna, praktiskt genomförande av återtagandeavtal och deras överensstämmelse med grundläggande rättigheter, osv.).

70.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att när det gäller återtagande av olagliga invandrare utforma EU-avtal med berörda tredjeländer.

Förbättringar av informationsutbytet genom befintliga instrument

71.  Europaparlamentet uppmanar alla berörda aktörer att stärka sitt informationsutbyte, och att inkludera Frontex och Europol varje gång det är nödvändigt. Parlamentet anser att samarbetet mellan invandringssambandsmännen är en prioritering och att parlamentet bör underrättas regelbundet om utvecklingen och resultaten av ICONet.

Transportörernas ansvar

72.  Europaparlamentet anser att det krävs en utvärdering av de åtgärder som vidtagits på området, särskilt genomförandet av direktiv 2001/51/EG av den 28 juni 2001 om komplettering av bestämmelserna i artikel 26 i konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985(13) och det forum som inrättades 2001, vilket består av företrädare för medlemsstaterna, transportsektorn och humanitära organisationer.

73.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att delta i en årlig debatt i parlamentet om Europeiska unionens invandringspolitik. Parlamentet ber kommissionen att vid detta tillfälle presentera en omfattande rapport, bland annat fullständiga statistiska uppgifter, om invandringens utveckling i Europa.

74.  Europaparlamentet uppmanar sitt behöriga utskott att föra en nära och regelbunden dialog med de nationella parlamentens motsvarande utskott med ansvar för frågor kring invandring och att fullfölja sitt samarbete med utskottet för migration, flyktingar och befolkningsfrågor i Europarådets parlamentariska församling.

75.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament samt FN:s flyktingkommissariat och Internationella organisationen för migration.

(1) Antagna texter, P6_TA(2007)0414. (2) EUT C 146, 30.6.2007, s. 1. (3) Europeiska rådets slutsatser, bilaga I, punkt III. (4) EUT C 124E, 25.5.2006, s. 535. (5) EUT C 306 E, 15.12.2006, s. 394. (6) Antagna texter, P6_TA(2007)0056. (7) EUT L 283, 14.10.2006, s. 40. (8) EUT L 199, 31.7.2007, s. 23. (9) EUT C 314 E, 21.12.2006, s. 355. (10) EUT L 199, 31.7.2007, s. 30. (11) EUT L 261, 6.8.2004, s. 19. (12) EUT C 311, 9.12.2005, s. 1. (13) EGT L 187, 10.7.2001, s. 45.