Index 
Antagna texter
Tisdagen den 15 januari 2008 - StrasbourgSlutlig utgåva
Partnerskap inom ramen för stabiliserings- och associeringsprocessen *
 Vägtransporter av farligt gods (kommissionens genomförandebefogenheter) ***I
 Avskaffande av diskriminering såvitt avser fraktsatser och befordringsvillkor ***I
 Flygplatsavgifter ***I
  Resolution
  Konsoliderad text
 Export och import av farliga kemiska produkter ***I
  Resolution
  Konsoliderad text
  Bilaga
 Tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen ***I
  Resolution
  Konsoliderad text
 CARS 21: Ett konkurrenskraftigt motorfordonsregelverk
 Skattemässig behandling av förluster i gränsöverskridande situationer
 Gemenskapens arbetsmiljöstrategi 2007–2012

Partnerskap inom ramen för stabiliserings- och associeringsprocessen *
PDF 66k   DOC 52k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 15 januari 2008 om förslaget till rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 533/2004 om upprättande av partnerskap inom ramen för stabiliserings- och associeringsprocessen (KOM(2007)0662 – C6-0471/2007 – 2007/0239(CNS) )
P6_TA(2008)0001 A6-0517/2007

(Samrådsförfarandet)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till rådet (KOM(2007)0662 ),

–   med beaktande av artikel 181a.2 första meningen i EG-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C6-0471/2007 ),

–   med beaktande av artiklarna 51 och 43.1 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor (A6-0517/2007 ).

1.   Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag.

2.   Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

3.   Rådet uppmanas att på nytt höra Europaparlamentet om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag.

4.   Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.


Vägtransporter av farligt gods (kommissionens genomförandebefogenheter) ***I
PDF 65k   DOC 52k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 15 januari 2008 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 95/50/EG när det gäller kommissionens genomförandebefogenheter (KOM(2007)0509 – C6-0278/2007 – 2007/0184(COD) )
P6_TA(2008)0002 A6-0506/2007

(Medbeslutandeförfarandet: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2007)0509 ),

–   med beaktande av artiklarna 251.2 och 71 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C6-0278/2007 ),

–   med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för transport och turism (A6-0506/2007 ).

1.   Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag.

2.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.   Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.


Avskaffande av diskriminering såvitt avser fraktsatser och befordringsvillkor ***I
PDF 96k   DOC 68k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 15 januari 2008 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av rådets förordning nr 11 om avskaffande av diskriminering såvitt avser fraktsatser och befordringsvillkor enligt artikel 79.3 i fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen och av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 852/2004 om livsmedelshygien – Transportaspekterna (KOM(2007)0090 – C6-0086/2007 – 2007/0037A(COD) )
P6_TA(2008)0003 A6-0513/2007

(Medbeslutandeförfarandet: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2007)0090 ),

–   med beaktande av artikel 251.2 och artiklarna 75.3, 95 och 152.4 b i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C6-0086/2007 ),

–   med beaktande av talmanskonferensens beslut av den 5 juli 2007 om att ge utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och utskottet för transport och turism tillstånd att utarbeta varsitt lagstiftningsbetänkande på grundval av kommissionens ovannämnda förslag,

–   med beaktande av yttrandet från utskottet för juridiska frågor om den föreslagna rättsliga grunden,

–   med beaktande av artiklarna 51 och 35 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för transport och turism (A6-0513/2007 ).

1.   Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.   Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Kommissionens förslag   Parlamentets ändringar
Ändring 1
TITEL
om ändring av rådets förordning nr 11 om avskaffande av diskriminering såvitt avser fraktsatser och befordringsvillkor enligt artikel 79.3 i fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen och av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 852/2004 om livsmedelshygien
om ändring av rådets förordning nr 11 om avskaffande av diskriminering såvitt avser fraktsatser och befordringsvillkor enligt artikel 79.3 i fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen
Ändring 2
BEAKTANDELED 1
med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 75.3, artikel 95 och artikel 152.4 b,
med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 75.3,
Ändring 3
BEAKTANDELED 5
i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget, och
utgår
Ändrings 4
SKÄL 3
(3)    Enligt artikel 5.1 i förordning (EG) nr 852/2004 skall alla livsmedelsföretagare inrätta, genomföra och upprätthålla förfaranden grundande på principerna för faroanalys och kritiska styrpunkter (HACCP-principerna).
utgår
Ändrings 5
SKÄL 4
(4)    Erfarenheten har visat att i vissa livsmedelsföretag kan livsmedelshygienen tryggas genom korrekt tillämpning av de livsmedelshygieniska kraven i förordning (EG) nr 852/2004 utan att HACCP-systemet tillämpas. De berörda företagen är särskilt småföretag som främst säljer sina produkter direkt till slutkonsumenten, såsom bagerier, slakterier, specerihandlare, marknadsstånd, restauranger och barer, vilka är mikroföretag i den bemärkelse som avses i kommissionens rekommendation 2003/361/EG av den 6 maj 2003 om definitionen av mikroföretag samt små och medelstora företag.
utgår
Ändring 6
SKÄL 5
(5)    Därför bör dessa företag ges undantag från kravet i artikel 5.1 i förordning (EG) nr 852/2004, men samtidigt är det underförstått att de måste följa alla andra krav i den förordningen.
utgår
Ändring 7
SKÄL 6
(6)    Eftersom ändringen av förordning (EG) nr 852/2004 och av förordning nr 11 har det gemensamma syftet att minska företagens administrativa bördor utan att förordningarnas syfte påverkas, är det lämpligt att ändringarna kombineras i en enda förordning.
utgår
Ändring 8
ARTIKEL 2
Artikel 5, punkt 3 (förordning (EG) nr 852/2004)
Artikel 2
utgår
I artikel 5.3 i förordning (EG) nr 852/2004 skall följande mening läggas till:
"Utan att det påverkar tillämpningen av andra krav i den här förordningen skall punkt 1 inte tillämpas på företag som är mikroföretag i den bemärkelse som avses i kommissionens rekommendation 2003/361/EG av den 6 maj 2003 och vars verksamhet främst består av direkt försäljning av livsmedel till slutkonsumenten."

Flygplatsavgifter ***I
PDF 166k   DOC 101k
Resolution
Konsoliderad text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 15 januari 2008 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om flygplatsavgifter (KOM(2006)0820 – C6-0056/2007 – 2007/0013(COD) )
P6_TA(2008)0004 A6-0497/2007

(Medbeslutandeförfarandet: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2006)0820 ),

–   med beaktande av artiklarna 251.2 och 80.2 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C6-0056/2007 ),

–   med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för transport och turism och yttrandena från utskottet för ekonomi och valutafrågor och utskottet för regional utveckling (A6-0497/2007 ).

1.   Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.   Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 15 januari 2008 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/.../EG om flygplatsavgifter

P6_TC1-COD(2007)0013


(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 80.2,

med beaktande av kommissionens förslag ║,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(1) ,

med beaktande av Regionkommitténs yttrande(2) ,

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget(3) , och

av följande skäl:

(1)   Flygplatsers huvudsakliga uppgift och kommersiella verksamhet utgörs av hantering av luftfartyg, från landning till start, och av passagerare och frakt så att lufttrafikföretagen kan tillhandahålla sina lufttransporttjänster. Därför erbjuder flygplatserna ett antal hjälpmedel och tjänster som behövs för luftfartygens drift och hanteringen av passagerare och frakt, och kostnaderna för detta täcks i allmänhet genom flygplatsavgifter. Hjälpmedel och tjänster för vilka avgifter tas ut bör tillhandahållas på kostnadseffektiva grunder.

(2)   Det är nödvändigt att anta en gemensam ram för att reglera de väsentliga aspekterna av flygplatsavgifter och sättet för att fastställa flygplatsavgifter, eftersom det finns risk för att de grundläggande kraven i relationen mellan flygplatsernas ledningsenheter och flygplatsanvändare annars inte uppfylls.

(3)   Det här direktivet bör tillämpas på flygplatser som är belägna på gemenskapens territorium och överstiger en minimistorlek, eftersom det inte är nödvändigt att tillämpa någon gemenskapsram på förvaltningen och finansieringen av mindre flygplatser.

(4)   Uttag av avgifter i samband med tillhandahållandet av flygtrafiktjänster och marktjänster har redan behandlats i kommissionens förordning (EG) nr 1794/2006(4) ║ och rådets direktiv 96/67/EG(5) ║.

(5)   Flygplatsavgifter bör vara icke-diskriminerande. Ett obligatoriskt förfarande bör införas för regelbundna samråd mellan flygplatsernas ledningsenheter och flygplatsanvändarna och varje part bör ha möjlighet att hänskjuta frågor till en oberoende tillsynsmyndighet när helst flygplatsanvändarna har invändningar mot ett beslut om flygplatsavgifter eller om ändring av avgiftssystemet.

(6)   En tillsynsmyndighet bör utses eller inrättas i varje medlemsstat. Den bör vara oberoende så att det säkerställs att dess beslut är opartiska och bör ha till uppgift att kontrollera att det här direktivet tillämpas på ett korrekt och effektivt sätt. Myndigheten bör ha de resurser i fråga om personal, sakkunskap och ekonomiska medel som krävs för att den ska kunna fullgöra sina uppgifter för att säkerställa att flygplatser tillhandahåller sina tjänster och hjälpmedel på kostnadseffektiva grunder .

(7)   Det är mycket viktigt att flygplatsanvändarna regelbundet erhåller information från flygplatsens ledningsenhet om hur och utifrån vilket underlag som flygplatsavgifterna beräknas. En sådan öppenhet kommer att ge lufttrafikföretagen insikt i de kostnader som uppstår för flygplatsen och produktiviteten för en flygplats investeringar. För att flygplatsens ledningsenhet ska kunna göra en korrekt bedömning av vad som krävs inför framtida investeringar bör flygplatsanvändarna åläggas att i god tid underrätta ledningsenheten om alla sina operativa prognoser, utvecklingsprojekt och särskilda behov och önskningar.

(8)   Flygplatserna bör underrätta flygplatsanvändarna om betydande infrastrukturprojekt, eftersom sådana i hög grad påverkar nivån på flygplatsavgifterna. Denna information bör tillhandahållas för att möjliggöra övervakning av infrastrukturkostnaderna och i syfte att tillhandahålla ändamålsenliga och kostnadseffektiva anläggningar vid den berörda flygplatsen.

(9)   Mot bakgrund av uppkomsten av lufttrafikföretag som bedriver lågkostnadstrafik bör de flygplatser som dessa lufttrafikföretag trafikerar få möjlighet att tillämpa avgifter som motsvarar nivån på den infrastruktur och/eller de tjänster som tillhandahålls, eftersom lufttrafikföretagen har ett legitimt intresse av att kräva att kvaliteten på de tjänster som flygplatsen tillhandahåller avspeglas i priset. Alla lufttrafikföretag som så önskar bör dock kunna få tillgång till en sådan särskild infrastrukturs- eller tjänstenivå på icke-diskriminerande grund. Om efterfrågan överstiger tillgången bör tillträdet fastställas på grundval av objektiva och icke-diskriminerande kriterier, som utarbetas av en flygplatsledningsenhet. All differentiering av avgifter och/eller avgiftsökning bör vara öppen, objektiv och baseras på tydliga kriterier. Differentieringen kan betraktas som ett incitament för att öppna nya rutter och på så sätt bidra till den regionala utvecklingen i regioner som lider av geografiska och naturliga begränsningar, inbegripet de yttersta randområdena.

(10)   Metoderna för fastställande och uppbörd av de belopp som krävs för att finansiera luftfartsskyddet varierar i gemenskapen, och det är därför nödvändigt att harmonisera grunden för uttag av kostnaderna för luftfartsskyddet vid gemenskapens flygplatser då dessa kostnader avspeglas i flygplatsavgifterna. Vid dessa flygplatser bör avgiften vara kopplad till de faktiska kostnaderna för tillhandahållandet av luftfartsskydd samtidigt som förvaltningen av eventuell offentlig finansiering av och statsstöd som täcker luftfartsskyddet är ändamålsenligt, och tjänsterna bör tillhandahållas till självkostnadspris och får därför inte ge någon vinst . Intäkterna från flygplatsavgifter som införs för att täcka kostnaderna för luftfartsskyddet bör uteslutande användas för att genomföra säkerhetsåtgärder.

(11)   Flygplatsanvändarna bör ha rätt till en fastställd nivå av tjänster i utbyte mot de avgifter som de betalar. Därför bör tjänstenivån vara föremål för avtal mellan flygplatsens ledningsenhet och de sammanslutningar (en eller flera) som företräder flygplatsanvändarna vid flygplatsen, som ingås med regelbundna intervall.

(12)   Detta direktiv påverkar inte tillämpningen av bestämmelserna i fördraget, särskilt artiklarna 81-89.

(13)   Eftersom målen för detta direktiv inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, då system för flygplatsavgifter inte kan införas på nationell nivå på ett enhetligt sätt i hela gemenskapen, och det därför på grund av direktivets omfattning och verkningar bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Tillämpningsområde

1.   Genom det här direktivet fastställs gemensamma principer för uppbörd av flygplatsavgifter vid gemenskapens flygplatser. Direktivet påverkar inte möjligheten för flygplatsens ledningsenhet att besluta sig för att tillämpa systemet för gemensam eller skild kassa ("single till" eller "dual till") eller en blandform av dessa två.

2.   Direktivet är tillämpligt på varje flygplats som är belägen på ett territorium som omfattas av bestämmelserna i fördraget, som är öppen för kommersiell trafik och där den årliga trafiken uppgår till över fem miljoner  passagerarrörelser eller där den årliga trafiken uppgår till över 15 procent av alla passagerarrörelser i den medlemsstat där flygplatsen är belägen .

Medlemsstaterna får, efter att en utförlig undersökning gjorts av den nationella konkurrensmyndigheten, också tillämpa det på andra flygplatser, om detta befunnits nödvändigt.

Det här direktivet ska dessutom tillämpas på flygplatsnätverk och på alla flygplatser inom ett flygplatsnätverk i ett visst område som omfattas av bestämmelserna i fördraget.

Medlemsstaterna ska offentliggöra en förteckning över de flygplatser på deras territorium på vilka detta direktiv ska tillämpas. Denna förteckning ska bygga på uppgifter från Eurostat och ska uppdateras varje år.

Det här direktivet ska inte tillämpas på avgifter som tas ut som ersättning för flygtrafiktjänster en route och terminaltjänster i enlighet med ║förordning (EG) nr  1794/2006 ║ eller på avgifter som tas ut som ersättning för marktjänster enligt bilagan till ║direktiv 96/67/EG ║, eller på avgifter som tas ut för att finansiera assistans åt personer med funktionshinder och personer med nedsatt rörlighet i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2006 av den 5 juli 2006 om rättigheter i samband med flygresor för personer med funktionshinder och personer med nedsatt rörlighet (6) .

Det här direktivet påverkar inte varje medlemsstats rätt att tillämpa ytterligare regleringsåtgärder som inte strider mot det här direktivet eller andra relevanta bestämmelser i gemenskapslagstiftningen på varje ledningsenhet som inrättas på dess territorium. Det kan särskilt röra sig om godkännande av avgiftssystem och/eller avgiftsnivåer på grundval av konkurrenslagstiftningen.

Artikel 2

Definitioner

I detta direktiv avses med

   a) "flygplats": varje markområde som är särskilt inrättat för landning, start och manövrering av luftfartyg, samt de närliggande byggnader som kan behövas för flygtrafiken och för service till luftfartygen och byggnader och anläggningar som behövs för de kommersiella luftfartstjänsterna,
   b) "flygplatsens ledningsenhet": den enhet som tillsammans med eller självständigt från annan verksamhet och i kraft av nationella lagar och andra författningar har i uppdrag att administrera flygplatsens eller flygplatsnätverkets infrastrukturer och samordna och kontrollera den verksamhet som aktörer som befinner sig på berörd flygplats eller berört flygplatsnätverk bedriver,
   c) "flygplatsanvändare": varje fysisk eller juridisk person som med flyg transporterar passagerare, post och/eller gods, till eller från den berörda flygplatsen,
   d) "flygplatsavgift": en avgift som tillfaller flygplatsens ledningsenhet och som betalas av flygplatsanvändarna och/eller flygpassagerarna för användningen av hjälpmedel och anlitandet av tjänster som uteslutande tillhandahålls av flygplatsens ledningsenhet och som avser landning, start, belysning och parkering av luftfartyg, samt hantering av passagerare och gods,
   e) "avgift för luftfartsskydd": en avgift som specifikt utformats för att täcka alla eller en del av kostnaderna för de minimiåtgärder som syftar till att skydda den civila luftfarten mot olagliga handlingar och som fastställts med stöd av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2320/2002 av den 16 december 2002 om införande av gemensamma skyddsregler för den civila luftfarten (7) ,
   f) flygplatsnätverk: en grupp av flygplatser i en medlemsstat som drivs av en flygplatsledningsenhet som utsetts av den behöriga nationella myndigheten.

Artikel 3

Icke-diskriminering

Medlemsstaterna ska säkerställa att flygplatsavgifterna inte medför diskriminering av flygplatsanvändare eller flygpassagerare.

Denna bestämmelse får inte hindra justeringar av avgifterna på grundval av objektiva och tydliga skäl av allmänt intresse.

Artikel 4

Flygplatsnätverk

För att säkerställa tillgång till ett flygplatsnätverks flygplatser till en kostnad som står i proportion till antalet passagerare, kan medlemsstaterna tillåta flygplatsnätverkens operatörer att införa ett enhetligt och öppet system för flygplatsavgifter för alla flygplatser som ingår i flygplatsnätverket. Detta tillstånd får endast beviljas under förutsättning att konkurrensen mellan de olika medlemsstaternas flygplatser inte snedvrids, till exempel med avseende på turism. Vid en eventuell konflikt kan den klagande vända sig till kommissionen på grundval av EG:s relevanta konkurrensbestämmelser.

Artikel 5

Samråd och rättsmedel

1.   Medlemsstaterna ska se till att det vid varje flygplats, som detta direktiv tillämpas på, inrättas ett obligatoriskt ▌ förfarande för samråd mellan flygplatsens ledningsenhet och flygplatsanvändarna eller flygplatsanvändarnas företrädare, för samråd om systemet för flygplatsavgifter och nivån på flygplatsavgifterna samt om kvalitetsnivån på de tjänster som flygplatsens ledningsenhet ska tillhandahålla som motprestation för dessa avgifter. Medlemsstaterna ska se till att sådana samråd hålls innan flygplatsens ledningsenhet eller flygplatsanvändarna vill göra några omfattande ändringar i strukturen för eller nivån på flygplatsavgifterna. Om det finns ett flerårigt avtal mellan flygplatsens ledningsenhet och flygplatsanvändarna och flygplatsanvändarnas företrädare ska samrådet ske i enlighet med bestämmelserna i detta avtal.

2.   Medlemsstaterna ska , när så är möjligt, se till att flygplatsens ledningsenhet och flygplatsanvändarna är eniga om ändringar av systemet för flygplatsavgifter eller nivåerna på flygplatsavgifterna. Därför ska flygplatsens ledningsenhet lämna varje förslag om ändring av systemet för flygplansavgifter eller nivån på flygplatsavgifterna till flygplatsanvändarna senast sex månader innan ändringarna träder i kraft, tillsammans med skälen för de föreslagna ändringarna. När en flygplatsanvändare så begär ska flygplatsens ledningsenhet hålla samråd med flygplatsanvändarna om de föreslagna ändringarna och ta deras synpunkter i beaktande innan slutligt beslut fattas. Flygplatsens ledningsenhet ska offentliggöra sitt slutliga beslut inom rimlig tid innan det träder i kraft. Flygplatsens ledningsenhet ska motivera sitt beslut i förhållande till flygplatsanvändarnas synpunkter om flygplatsens ledningsenhet och flygplatsanvändarna inte kan enas om de föreslagna ändringarna.

3.   Om fullständig oenighet råder om ett beslut om flygplatsavgifter ska medlemsstaterna se till att flygplatsens ledningsenhet eller flygplatsanvändarna, om de är företrädare för minst två flygbolag som är oberoende av varandra eller står för minst 10 procent av de årliga flygrörelserna eller det årliga flygpassagerarantalet vid en viss flygplats, kan hänskjuta ärendet till den oberoende tillsynsmyndigheten, som ska granska de skäl som anges för ändringen av systemet för flygplatsavgifter eller nivån på flygplatsavgifterna.

Den oberoende tillsynsmyndigheten, som utsetts eller inrättats i enlighet med artikel 12, ska

   a) inrätta ett förfarande för lösning av tvister mellan flygplatsens ledningsenhet och flygplatsanvändarna eller deras företrädare om ändringar i nivån på eller strukturen för flygplatsavgifterna, inbegripet ändringar som hänför sig till kvaliteten på tjänsterna,
   b) fastställa villkoren för att en tvist ska kunna hänskjutas till tillsynsmyndigheten för lösning,
   c) fastställa vilka kriterier som ska användas vid bedömning av tvister.

Dessa villkor och kriterier ska vara icke-diskriminerande, öppna och överensstämma med principerna för EG:s konkurrenslagstiftning och detta direktiv.

Granskningen av en ändring av systemet för flygplatsavgifter eller nivån på flygplatsavgifterna får inte ha någon uppskjutande verkan.

4 .   Flygplatsanvändaren ska förete prima facie-bevis för att den ifrågavarande flygplatsen har vidtagit åtgärder som bryter mot EG:s konkurrenslagstiftning.

5 .   Detta ska inte påverka några existerande tvistlösningsförfaranden eller lagstadgade förfaranden för överklagande.

Artikel 6

Insyn

1.  Medlemsstaterna ska se till att flygplatsens ledningsenhet en gång per år informerar varje flygplatsanvändare, eller företrädare eller organisation för flygplatsanvändare, om vilket underlag som använts för fastställandet av nivån på alla avgifter som uppbärs vid flygplatsen. Denna information ska omfatta åtminstone:

   a) en förteckning över de olika tjänster och infrastrukturer som tillhandahålls i utbyte mot de avgifter som uppbärs,
   b) metoderna som använts för att fastställa avgifter, förutsatt att man anger om systemet för gemensam eller skild kassa ("single till" eller "dual till") eller en blandform av dessa använts,
   c) totalkostnadsstrukturen vid flygplatsen vilken hänför sig till de hjälpmedel och tjänster som flygplatsavgifterna avser att täcka , i den mån detta är ändamålsenligt för att beräkna flygplatsavgifterna och det måste redogöras för den i de årliga verksamhetsberättelserna,
   d) inkomsterna och kostnaderna för varje kategori av avgifter som tas ut vid flygplatsen,
   e) flygplatsernas inkomster från statligt stöd, subventioner och annat stöd som kan uttryckas i pengar, i förhållande till inkomsterna från avgifter,
   f) det statliga och regionala stöd som beviljats flygplatsen och inkomsterna från allmän finansiering i förbindelse med skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster,
   g) det totala antalet anställda som är sysselsatta med de tjänster som ger upphov till uppbärandet av avgifterna,
   h) prognoser över situationen vid flygplatsen såvitt avser ▌ flygtrafikens utveckling och eventuella större planerade investeringar,
   i) den faktiska användningen av flygplatsinfrastruktur och utrustning under viss tid,
   j) den uppskattade avkastningen av alla större planerade investeringar när det gäller deras effekter på flygplatskapaciteten och kvaliteten på tjänsterna .

2.  Medlemsstaterna ska tillse att flygplatsanvändarna innan en förväntad ändring av nivån på avgifterna eller systemet för flygplatsavgifter sker eller innan nya avgifter införs informerar ledningsenheten om särskilt :

   a) sina trafikprognoser,
   b) prognoserna om sammansättningen och den planerade användningen av sin flotta,
   c) sina utvecklingsprojekt som avser den berörda flygplatsen,
   d) sina behov såvitt avser den berörda flygplatsen.

3.   Den information som tillhandahålls enligt punkterna 1 och 2 ska betraktas som konfidentiell och behandlas i enlighet med detta. Denna information ska omfattas av nationella lagar om konfidentiella uppgifter. I samband med börsnoterade flygplatser måste särskilt de börsrättsliga reglerna beaktas.

4 .   Den oberoende tillsynsmyndigheten ska inom ramen för lämpliga bestämmelser om konfidentialitet ha tillgång till all information som den behöver för sin verksamhet.

Artikel 7

Ny infrastruktur

Medlemsstaterna ska se till att flygplatsens ledningsenhet samråder med flygplatsanvändarna innan planerna för nya infrastrukturprojekt slutgiltigt fastställs. Flygplatsens ledningsenhet får inom högst fem år innan investeringen ska genomföras säkra sina intressen genom förfinansiering när flygplatsavgifterna fastställs.

Flygplatsens ledningsenhet kan förfinansiera nya infrastrukturprojekt genom att höja flygplatsavgifterna under förutsättning att

   a) flygplatsanvändarna öppet informeras om för vilken tidsperiod och hur mycket flygplatsavgifterna ska höjas,
   b) alla tilläggsinkomster uteslutande används för den planerade infrastrukturen,
   c) alla officiella tillstånd har erhållits .

Artikel 8

Kvalitetsnormer

1.   För att säkerställa att verksamheten på flygplatsen fungerar smidigt och effektivt ska medlemsstaterna se till att flygplatsens ledningsenhet och de sammanslutningar (en eller flera) som företräder flygplatsanvändarna vid den flygplatsen inleder förhandlingar i syfte att ingå avtal om de olika servicenivåerna i enlighet med bestämmelserna om differentierade avgifter i artikel 9 som omfattar kvaliteten på de tjänster som tillhandahålls vid flygplatsterminalen eller flygplatsterminalerna samt noggrannhetsgraden och tidpunkten för den information som flygplatsanvändarna ska lämna om sin planerade verksamhet enligt artikel 6.2 , så att flygplatsens ledningsenhet har möjlighet att uppfylla sina skyldigheter. Sådana avtal ska ingås minst en gång vartannat år och anmälas till den oberoende tillsynsmyndigheten i varje medlemsstat.

2.   Om enighet om servicenivån inte uppnås ska medlemsstaterna se till att varje part kan hänskjuta frågan till den oberoende tillsynsmyndigheten.

Artikel 9

Skillnader i avgifter

1.   Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som krävs för att flygplatsens ledningsenhet ska kunna variera kvaliteten på och omfattningen av enskilda flygplatstjänster, terminaler eller delar av terminaler, för att tillhandahålla skräddarsydda tjänster eller avsätta en terminal eller del av terminal för särskilt ändamål. Nivån på flygplatsavgifterna får differentieras utifrån kvaliteten på och omfattningen av sådana tjänster, men också utifrån miljöprestanda, bullerbelastning eller andra faktorer i allmänhetens intresse, förutsatt att den fastställs på grundval av relevanta och objektiva kriterier som medger insyn .

Medlemsstaterna ska även säkerställa att flygplatserna tar ut samma avgifter för samma tjänster . Flygplatsens ledningsenhet kan bevilja flygplatsanvändare avgiftsförmåner beroende på kvaliteten på den tjänst som utnyttjas, förutsatt att den berörda förmånen är tillgänglig för samtliga flygplatsanvändare till öppna och objektiva villkor som offentliggjorts. Den kan bevilja en förmån till användare som öppnar nya rutter, förutsatt att den berörda förmånen beviljas på ett offentligt och icke-diskriminerande sätt och erbjuds samtliga flygplatsanvändare på samma villkor, i enlighet med EG:s konkurrenslagstiftning.

2.   Medlemsstaterna ska se till att varje flygplatsanvändare som önskar utnyttja de skräddarsydda tjänsterna eller få en terminal eller del av terminal avsatt för särskilt ändamål, ska få tillgång till dessa tjänster och denna terminal eller del av terminal.

Om fler användare än vad som är möjligt av kapacitetsskäl önskar få tillgång till de skräddarsydda tjänsterna eller en terminal eller del av terminal som avsatts för särskilda ändamål, ska tillgången fastställas på grundval av relevanta, objektiva, öppet redovisade och icke-diskriminerande kriterier.

Artikel 10

Avgifter för luftfartsskydd

Avgifter för luftfartsskydd får endast användas för att täcka kostnaderna för luftfartsskyddet och får inte vara högre än kostnaderna . Avgifterna för luftfartsskyddet får inte ge vinst. Kostnaderna ska fastställas i enlighet med principerna om ekonomisk effektivitet och effektiv drift samt de redovisnings- och värderingsregler som är allmänt vedertagna i varje medlemsstat. Medlemsstaterna ska se till att kostnaderna fördelas rättvist mellan de olika användargrupperna på de olika flygplatserna. Medlemsstaterna ska dock se till att särskild hänsyn tas till

   kostnaderna för att finansiera hjälpmedel och anläggningar som används för skyddsåtgärder, inklusive rimlig värdeminskning för dessa hjälpmedel och anläggningar,
   utgifterna för personal sysselsatt med luftfartsskydd och skyddsåtgärder, med undantag för skärpta säkerhetsåtgärder som införts för en kortare tid; sådana åtgärder som med stöd av nationell lagstiftning vidtagits utgående från en särskild riskbedömning och medfört tilläggsutgifter ska inte omfattas av detta direktiv ,
   bidrag och subventioner som beviljats av myndigheterna för luftfartsskyddsändamål.

Inkomsterna från avgifter för luftfartsskydd som tas ut vid en flygplats får endast användas för att täcka kostnaderna för luftfartsskyddet på den flygplats där avgiften togs ut. I samband med flygplatsnätverk får inkomsterna från avgifter för luftfartsskydd endast användas för att täcka kostnaderna för luftfartsskyddet på flygplatser som ingår i nätverket.

Artikel 11

Kostnader för längre gående skyddsåtgärder

Medlemsstaterna ska stå för kostnaderna för genomförandet av skyddsåtgärder som går längre än de minimiåtgärder som fastställts med stöd av förordning (EG) nr 2320/2002.

Artikel 12

Oberoende tillsynsmyndighet

1.   Medlemsstaterna ska utse eller inrätta en oberoende enhet som sin oberoende nationella tillsynsmyndighet för att säkerställa en korrekt tillämpning av de åtgärder som vidtas i enlighet med detta direktiv och för att säkerställa att de uppgifter som den tilldelats enligt artiklarna 5 och 8 utförs . Det kan röra sig om samma enhet som den som medlemsstaterna anförtrott tillämpningen av de ytterligare regleringsåtgärder som avses i artikel 1.2, inbegripet godkännande av avgiftssystemet och/eller nivån på avgifterna, under förutsättning att den enheten uppfyller kraven i punkt 3 i denna artikel .

2 .   Den oberoende nationella tillsynsmyndigheten kan under sin tillsyn delegera genomförandet av bestämmelserna eller delar av bestämmelserna i detta direktiv till regionala oberoende tillsynsmyndigheter under förutsättning att genomförandet sker enligt samma normer. Den oberoende nationella tillsynsmyndigheten ska även framledes ansvara för att bestämmelserna i detta direktiv tillämpas på rätt sätt. Bestämmelserna i punkt 3 ska också tillämpas på oberoende regionala tillsynsmyndigheter.

3 .   Medlemsstaterna ska garantera den oberoende tillsynsmyndighetens oberoende genom att säkerställa att den är rättsligt åtskild och verksamhetsmässigt oberoende från varje ledningsenhet och lufttrafikföretag. Medlemsstater som behåller äganderätten till eller kontrollen över flygplatser, ledningsenheter eller lufttrafikföretag ska säkerställa att tillsynsverksamheten organisatoriskt sett är helt åtskild från sådan verksamhet som har samband med ägande eller kontroll. Medlemsstaterna ska säkerställa att den oberoende tillsynsmyndigheten utövar sina befogenheter på ett opartiskt och öppet redovisat sätt.

4 .   Medlemsstaterna ska meddela kommissionen den oberoende nationella tillsynsmyndighetens namn och adress, de uppgifter och ansvarsområden som den anförtrotts och de åtgärder som vidtagits för att följa bestämmelserna i punkt 3 .

5 .   När den oberoende tillsynsmyndigheten utreder om en ändring av strukturen för eller nivån på flygplatsavgifter, av det slag som avses i artikel 5, är berättigad har den rätt att från de berörda parterna begära den information som är nödvändig för beslutet och skyldighet att samråda med de berörda parterna och eventuella övriga parter som kan påverkas därav för att nå fram till ett beslut. Myndigheten ska fatta sitt beslut så fort detta är praktiskt möjligt inom tre månader efter att den mottagit klagomålet och ska offentliggöra det motiverade beslutet . Tillsynsmyndighetens beslut ska ha bindande verkan.

6 .   Den oberoende tillsynsmyndigheten ska offentliggöra en årsrapport om sin verksamhet.

Artikel 13

Rapportering och översyn

1.   Kommissionen ska lämna en rapport till Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av detta direktiv tillsammans med en bedömning av de framsteg som gjorts för att uppnå dess mål senast ...(8) , vid behov tillsammans med förslag till lämpliga åtgärder.

2.   Medlemsstaterna och kommissionen ska samarbeta vid tillämpningen av detta direktiv, särskilt i fråga om inhämtningen av de uppgifter som behövs för utarbetandet av den rapport som avses i punkt 1.

Artikel 14

Genomförande

1.   Medlemsstaterna ska sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast ...(9) *. De ska genast underrätta kommissionen om detta.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs.

2.   Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 15

Ikraftträdande och adressater

Detta direktiv träder i kraft dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i ║den ...

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

(1) EUT C 10, 15.1.2008, s. 35.
(2) EUT C 305, 15.12.2007, s. 11.
(3) Europaparlamentets ståndpunkt av den 15 januari 2008.
(4) Kommissionens förordning (EG) nr 1794/2006 av den 6 december 2006 om ett gemensamt avgiftssystem för flygtrafiktjänster (EUT L 341, 7.12.2006, s. 3).
(5) Rådets direktiv 96/67/EG av den 15 oktober 1996 om tillträde till marknaden för marktjänster på flygplatserna inom gemenskapen (EGT L 272, 25.10.1996, s. 36). Direktivet senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1882/2003 (EUT L 284, 31.10.2003, s. 1).
(6) EUT L 204, 26.7.2006, s. 1.
(7) EGT L 355, 30.12.2002, s. 1. Förordningen ändrad genom förordning (EG) nr 849/2004 (EUT L 158, 30.4.2004, s. 1. Rättad version i EUT L 229, 29.6.2004, s. 3).
(8)* Fyra år efter det att detta direktiv har trätt i kraft.
(9)** 18 månader efter offentliggörandet av det här direktivet.


Export och import av farliga kemiska produkter ***I
PDF 75k   DOC 54k
Resolution
Konsoliderad text
Bilaga
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 15 januari 2008 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om export och import av farliga kemikalier (KOM(2006)0745 – C6-0439/2006 – 2006/0246(COD) )
P6_TA(2008)0005 A6-0406/2007

(Medbeslutandeförfarandet: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2006)0745 ),

–   med beaktande av artikel 251.2 och artikel 175.1 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C6-0439/2006 ),

–   med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och yttrandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi (A6-0406/2007 ).

1.   Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.   Europaparlamentet riktar uppmärksamheten på kommissionens bifogade uttalande.

3.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

4.   Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 15 januari 2008 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr .../2008 om export och import av farliga kemikalier

P6_TC1-COD(2006)0246


(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt vid första behandlingen den slutliga rättsakten, förordning (EG) nr 689/2008.)

Bilaga

Kommissionens uttalande angående statusen för kvicksilver och arsenik enligt förordningen om förhandsgodkännaden sedan information lämnats

Kommissionen framhåller att om metallisk arsenik förbjuds eller blir föremål för sträng restriktion kommer ett förslag om anpassning av den aktuella bilagan att läggas fram i enlighet med artikel 22.3 i förordning (EG) nr 304/2003. Den påpekar också att rådet och parlamentet håller på att utarbeta ett förslag till förbud mot export av kvicksilver från gemenskapen, vilket är mer omfattande än kravet på förhandsgodkännande i Rotterdamkonventionen och den EG-förordning som genomför konventionen.


Tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen ***I
PDF 72k   DOC 54k
Resolution
Konsoliderad text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 15 januari 2008 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen (KOM(2007)0159 – C6-0104/2007 – 2007/0054(COD) )
P6_TA(2008)0006 A6-0515/2007

(Medbeslutandeförfarandet: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2007)0159 ),

–   med beaktande av artiklarna 251.2, 42 och 308 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C6-0104/2007 ),

–   med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A6-0515/2007 ).

1.   Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.   Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 15 januari 2008 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr .../2008 om ändring av rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen

P6_TC1-COD(2007)0054


(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt vid första behandlingen den slutliga rättsakten, förordning (EG) nr 592/2008.)


CARS 21: Ett konkurrenskraftigt motorfordonsregelverk
PDF 140k   DOC 106k
Europaparlamentets resolution av den 15 januari 2008 om CARS 21: Ett konkurrenskraftigt motorfordonsregelverk (2007/2120(INI) )
P6_TA(2008)0007 A6-0494/2007

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av meddelandet från kommissionen med titeln "Ett konkurrenskraftigt motorfordonsregelverk för tjugohundratalet: Kommissionens ställningstagande till slutrapporten från högnivågruppen CARS 21 – Ett bidrag till EU:s strategi för tillväxt och sysselsättning" (KOM(2007)0022 ),

–   med beaktande av slutsatserna från rådets möte (konkurrenskraft) den 21–22 maj 2007,

–   med beaktande av slutrapporten från högnivågruppen med titeln "CARS 21 - Ett konkurrenskraftigt motorfordonsregelverk för tjugohundratalet",

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och yttrandena från utskottet för internationell handel, utskottet för ekonomi och valutafrågor, utskottet för sysselsättning och sociala frågor, utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd, utskottet för transport och turism och utskottet för rättsliga frågor (A6-0494/2007 ), och av följande skäl:

A.   Kommissionen har tagit ställning till slutrapporten från högnivågruppen CARS 21, som sammanförde alla intressenter för att granska de politikområden som i första hand påverkar bilindustrin i EU och utfärda rekommendationer för ett framtida regelverk.

B.   Bilindustrin i EU, som är en av EU:s viktigaste ekonomiska sektorer, tillverkar 19 miljoner fordon årligen och svarar för 2,3 miljoner direkta arbetstillfällen och ytterligare 10 miljoner arbetstillfällen i närliggande branscher.

C.   Flermärkesmarknaden för reservdelar till fordon samt marknaderna för fordonsservice och fordonsreparationer spelar en viktig roll för att möjliggöra rörlighet till överkomligt pris, förbättra valfriheten för EU:s 270 miljoner motorförare som konsumenter av service efter försäljningen, hålla fordonen på Europas vägar säkra och miljövänliga samt, genom att bereda 3,5 miljoner arbetstillfällen i små och medelstora företag, bevara en sund företagsamhet inom små och medelstora företag i Europa.

D.   Kommissionen främjar en integrerad strategi för att se till att företagen i EU förblir konkurrenskraftiga i en alltmer global omgivning. Denna strategi fastställs i sitt meddelande med titeln "Ett konkurrenskraftigt Europa i världen - Ett bidrag till EU:s tillväxt- och sysselsättningsstrategi" (KOM(2006)0567 ), i sitt arbetsdokument med titeln "Europa i världen: ett starkare partnerskap för bättre marknadstillträde för EU:s exportörer - Konsekvensanalys" (SEK(2007)0452 ) och meddelandet med titeln "EU i världen: EU:s handelspolitiska skyddsinstrument i en global ekonomi i förändring: grönbok för offentligt samråd" (KOM(2006)0763 ).

E.   Strategin i dessa dokument tillämpas för närvarande i förhandlingarna om flera bilaterala och regionala frihandelsavtal.

F.   Bilindustrin i Europa skiljer sig betydligt från medlemsstat till medlemsstat när det gäller strategier, strukturer och global räckvidd. Dessa skillnader måste beaktas fullt ut i utformningen av en ny och mer globalt inriktad handelsstrategi.

G.   Under 2006 exporterade bilindustrin i EU cirka 20 procent av de fordon som tillverkades. År 2004 utgjorde exporten av motorfordon och exporten av delar och utrustning för motorfordon 8,7 respektive 2,8 procent av EU:s industriexport, vilket visar att bilindustrin är särskilt känslig för exportvillkor. Samma år beräknades EU:s handelsöverskott med länder utanför EU uppgå till 60,2 miljarder euro när det gäller transportutrustning. EU är världens största producent av personbilar och den näst största producenten av lastbilar. Detta tillsammans med den inre marknadens omfattning och konsolidering, den ökade internationaliseringen av sektorn, bilmärkenas goda rykte och de europeiska tjänsternas kvalitet samt de europeiska tillverkarnas starka ställning som exportörer och deras betydande närvaro på marknader med hög tillväxtpotential utgör viktiga bevis på denna bilindustris internationella betydelse.

1.   Europaparlamentet välkomnar slutrapporten från högnivågruppen CARS 21 och kommissionens meddelande, som beskriver inriktningen för den framtida bilpolitiken.

2.   Europaparlamentet hoppas att medlemsstaternas parlament (och deras regionala parlament) kommer att vilja ta till sig de resultat som CARS 21-processen leder fram till. Parlamentet anser att ett interparlamentariskt nätverk för fordonsfrågor under parlamentets samordning skulle medföra stora fördelar för trafiksäkerheten, miljön, innovationsförmågan och konkurrenskraften.

Att fullborda den inre marknaden för bilar

3.   Europaparlamentet uppmanar medlemsstaternas myndigheter att nära samarbeta med kommissionen när det gäller genomförandet av CARS 21-rekommendationerna. Det är särskilt viktigt att ny lagstiftning avseende motorfordonssektorn tillämpas på ett samordnat sätt för att undvika obalans inom den inre marknaden.

4.   Europaparlamentet understryker behovet av att förbättra EU-systemet för typgodkännande som omfattar alla motorfordon.

5.   Europaparlamentet stödjer ett effektivt system för typgodkännande i enlighet med vad som betonades i den ståndpunkt som antogs i andra behandlingen den 10 maj 2007 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv om fastställande av en ram för godkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon samt av system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för sådana fordon ("ramdirektiv")(1) .

6.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att varje år rapportera till parlamentet om hur förfarandet för typgodkännande fungerar och om övervakningen av kommittéförfarandet.

7.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att dess förordning (EG) nr 1400/2002 av den 31 juli 2002(2) (förordningen om gruppundantag) beträffande försäljning av motorfordon inom EU, tillämpas inom hela EU på korrekt sätt. Parlamentet anser vidare att i samband med att denna förordning ses över bör kommissionens GD konkurrens se sig själv som en självklar del i den samordnade lagstiftningsstrategin inom denna sektor.

8.   För att konkurrenskraften inom den europeiska motorfordonsindustrin ska kunna främjas anser Europaparlamentet att översynen av förordningen om gruppundantag bör ske samtidigt som översynen efter halva tiden av CARS 21, så att samarbetet mellan operatörer i branschen underlättas, missbruk av offentliga medel undviks och en internationell konkurrenspolitik främjas.

9.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen föreslå åtgärder för att skapa ett registreringsförfarande som underlättar försäljning över gränserna, framför allt av begagnade bilar. Parlamentet stöder kommissionens ståndpunkt om förfaranden för registrering av motorfordon(3) och bekräftar att vissa nationella bestämmelser utgör ett hinder för att den inre marknaden ska fungera väl. Parlamentet konstaterar att dessa nationella bestämmelser inverkar på näringsverksamhet som exempelvis fordonsleasing och uthyrning av fordon. Medlemsstaterna uppmanas att så snart som möjligt göra nödvändiga ändringar i sin lagstiftning.

En konkurrenskraftig eftermarknad för motorfordon

10.   Europaparlamentet uppmärksammar de nya bestämmelserna om reservdelar som har konsekvenser för säkerhets- och miljöområdena och konstaterar att tillämpningen av dessa bestämmelser kommer att leda till att det skapas en inre marknad för sådana delar.

11.   Europaparlamentet välkomnar att bestämmelser om tillgång till information som behövs för reparationer tagits med i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2007 av den 20 juni 2007 om typgodkännande av motorfordon med avseende på utsläpp från lätta personbilar och lätta nyttofordon (Euro 5 och Euro 6) och om tillgång till information om reparation och underhåll av fordon(4) och i förordning (EG) nr 1400/2002, och uppmanar kommissionen att fortsätta arbeta för att de bestämmelser i konkurrenslagstiftningen som gäller för motorfordonsbranschen, följs överallt inom gemenskapen.

12.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta främja en effektiv konkurrens på eftermarknaden för fordon, genom att i sin kommande motorfordonspolitik och varje rättsakt som efterträder förordning (EG) nr 1400/2002, som kommer att upphöra gälla den 31 maj 2010, ta upp konsumentens fria val och oberoende marknadsaktörers effektiva tillgång till teknisk information, utbildning, reservdelar, felsökningsapparatur som lämpar sig för flera olika märken samt provningsutrustning.

13.   Europaparlamentet betonar att det för konsumenterna är viktigt med information om driftstillförlitlighet och hållbarhet och att denna information grundar sig på omfattande konsumentundersökningar. Myndigheterna skulle kunna underlätta sådana undersökningar genom att tillåta att registreringsmyndigheterna tillhandahåller kontaktuppgifter om fordonsägare som är villiga att delta i sådana undersökningar.

14.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på lämpligt sätt hantera frågan om huruvida reparationer ska få utföras av andra än märkesverkstäder ("open reparability") inom alla berörda generaldirektorat, för att garantera konsumenternas valfrihet och konkurrens på eftermarknaden. Parlamentet anser att detta också bör tillämpas i de kommande åtgärderna om främjande av ny informations- och kommunikationsteknik för fordon och intelligenta transportsystem.

15.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram förslag för att skapa en gemensam marknad för trimningsdelar, exempelvis specialdäck, specialhjul och andra trimningsdelar, samt reservdelar, eftersom de många och varierande nationella bestämmelserna hindrar den fortsatta utvecklingen i denna sektor som skulle dra fördel av att gemenskapen harmoniserar lagstiftningen och av ett adekvat immaterialrättsligt skydd.

16.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att anstränga sig ytterligare för att bekämpa importen av förfalskade reservdelar.

Att lagstifta bättre och internationalisera regelverket

17.   Europaparlamentet betonar vikten av att undanröja onödig byråkrati, däribland överlappande bestämmelser som är en följd av internationella konventioner.

18.   Europaparlamentet understryker hur viktigt det är med en bättre lagstiftning (såsom ordentliga konsekvensbedömningar, principen om kostnadseffektivitet, lämpliga ledtider etc.) för att vi ska få ett konkurrenskraftigt regelverk för bilindustrin, såsom det fastställts i CARS 21-processen. Parlamentet erinrar om att lagstiftningsplanen är en integrerad del av slutrapporten från CARS 21 och bör respekteras.

19.   Europaparlamentet inser att bättre utformade bestämmelser, som överensstämmer med befintliga sociala behov och miljöbehov, som är överskådliga och tillämpas utan undantag och som är integrerade i det internationella motorfordonsregelverket, kan bidra till högre konkurrenskraft och rättvisa konkurrensvillkor för industrin.

20.   Europaparlamentet anser att strategisk standardisering är en viktig faktor för konkurrenskraft, och uppmanar därför kommissionen att arbeta för att få europeiska standarder erkända internationellt.

21.   Europaparlamentet välkomnar kommissionens planer på att ersätta 38 av gemenskapens direktiv med befintliga internationella föreskrifter från UNECE (FN:s ekonomiska kommission för Europa) och dessutom möjliggöra självprovning och virtuell provning. Kommissionen uppmanas att fortsätta arbetet med att förenkla lagstiftningen. Parlamentet framhåller att dess stöd för dessa förslag förutsätter att det är helt tydligt och klart att parlamentet förbehåller sig rätten att kräva lagstiftning som är oberoende av UNECE-systemet om man anser att det krävs för att uppfylla EU:s åtaganden.

22.   Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag att lägga fram en årlig rapport inför parlamentet om hur arbetet inom UNECE och kommittéförfarandet fortskrider.

23.   Europaparlamentet välkomnar, med tanke på motorfordonssektorns teknik- och utvecklingsintensiva karaktär, kommissionens ambition att införa en mekanism för granskning och översyn. Parlamentet anser dock även att bruket av tidsfristsklausuler bör öka i lagstiftningsarbetet för att säkerställa att lagstiftningen inte bromsar eller motverkar de tekniska landvinningar som forskning och utveckling (FoU) samt marknadskrafter fortlöpande åstadkommer.

24.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att snarast påbörja förenklingen av direktiven 74/297/EEG(5) , 76/115/EEG(6) och 78/932/EEG(7) , samt UNECE-föreskrift nr 122.

Att anta miljöstandarder för tjugohundratalet

25.   Europaparlamentet konstaterar att gemenskapslagstiftningen reglerar en årlig marknad där mellan 17 och 18 miljoner fordon säljs varje år, vilket motsvarar marknaden för personbilar i Förenta staterna. Parlamentet förväntar sig att en ambitiös utsläppsminskningspolitik kommer att få en positiv inverkan runtom i världen genom att minska utsläppen från transporterna.

26.   Europaparlamentet understryker att individens rörlighet och fordonssektorn bör ses i ett bredare sammanhang av hållbar rörlighet och anser att rörlighet och miljöskydd inte nödvändigtvis utesluter varandra, utan att framtidens fordonsteknik måste bidra till att göra det möjligt att förena det två. Parlamentet anser nämligen att den utmaning som klimatförändringen innebär erbjuder möjligheter till tekniska framsteg och innovation.

27.   Europaparlamentet är medvetet om vilken betydelse fordon har för möjligheten att förflytta sig för äldre, framför allt på landsbygden, och funktionshindrade.

28.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att skapa förutsättningar som garanterar hållbara vägtransporter och som främjar flexibilitet inom produktionssystemen och som höjer arbetskraftens kompetensnivå i EU.

29.   Europaparlamentet anser att standarder för förorenande utsläpp har varit en stor framgång och redan lett till mycket miljövänliga personbilar, och betonar vikten av att nå samma framgång när det gäller tunga fordon. Parlamentet anser att nyttan med en rigorös miljölagstiftning för fordonsbranschen inom EU skulle kunna sprida sig långt utanför marknaden i EU.

30.   Europaparlamentet välkomnar det snabba införandet av Euro 5- och Euro 6-normer för att minska utsläppen av föroreningar från personbilar.

31.   Europaparlamentet anser att enda sättet att få till stånd en bättre luftkvalitet är en snabbare förnyelse av fordonsparken, samtidigt med en övergång till mindre förorenande fordon. Parlamentet anser att ekonomiska resurser bör avsättas för att sporra konsumenterna att byta ut sina gamla fordon mot nya och mindre förorenande fordon.

32.   Europaparlamentet välkomnar förslaget om en översyn av Europaparlamentets och rådets direktiv 98/70/EG av den 13 oktober 1998 om kvaliteten på bensin och dieselbränslen(8) (direktivet om bränslekvalitet) så att det kommer att ta hänsyn till vägtransportbränslenas utsläpp av växthusgaser under livscykeln.

33.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inom ramen för gemenskapens lagstiftning inleda granskningen och översynen av förfarandena för utsläppsprovning, så att de bättre speglar de faktiska användningsvillkoren, utan att det påverkar de pågående diskussionerna om koldioxidutsläpp från bilar.

34.   Europaparlamentet är mycket oroat över det icke-harmoniserade genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/53/EG av den 18 september 2000 om uttjänta fordon(9) och anser att det direktivet inte är tillräckligt ambitiöst.

Att minska koldioxidutsläppen väsentligt

35.   Europaparlamentet välkomnar kommissionens planer för att minska koldioxidutsläppen från personbilar väsentligt och anser att ett helhetstänkande där man beaktar alla möjligheter till minskningar av koldioxidutsläppen, t.ex. infrastruktur, förarbeteende, system för uppmuntran av användning av miljövänligare bilar, biobränslen och fordonsteknik, vore det lämpligaste tillvägagångssättet. Kommissionen bör överväga ta fram en gemensam ram för samordnad tillämpning av teknikneutrala och eventuellt harmoniserade skatteincitament kopplade till koldioxidutsläpp, med vilkas hjälp utsläppen av koldioxid kraftigt skulle kunna minskas, utan att konkurrensen snedvrids. Rådet uppmanas att träffa en överenskommelse om kommissionens förslag om att skatterna på personbilar bör kopplas till föroreningsutsläpp, till exempel koldioxidutsläpp, för att det ska gå att undvika en ytterligare fragmentering av den inre marknaden, på grund av att olika medlemsstater tillämpar detta på olika sätt.

36.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fastställa ambitiösa men realistiska mål och då ta hänsyn till den faktiska situationen på EU-marknaden, där i dagens läge mindre än 10 procent av fordonsparken förnyas per år, och understryker att det därför är mycket viktigt att nya bilar finns att tillgå till överkomliga priser för att gemenskapens mål ska kunna uppnås. Parlamentet betonar att ju ambitiösare de obligatoriska koldioxidutsläppsmålen är, desto mer tid bör bilindustrin få på sig att anpassa sig.

37.   Europaparlamentet påminner kommissionen om att det tar mellan fem och sju år att utveckla nya typer av personbilar, och anser därför att man måste ge bilindustrin tillräckligt med tid för att anpassa sig när man sätter upp obligatoriska mål. Europaparlamentet begär därför att kommissionen inte ställer upp några definitiva obligatoriska mål för koldioxidutsläpp som ska behöva uppnås före 2015.

38.   Europaparlamentet anser att ett genomsnittligt mål på 125 g CO2/km för nya personbilar år 2015 bör vara möjligt att uppnå. Kommissionen bör arbeta med att ta fram mer ambitiösa långsiktiga mål för minskning av koldioxidutsläpp i fordonssektorn. Parlamentet anser att det har en avgörande betydelse i detta sammanhang att målvärdena fastställs på olika nivåer, utgående från fordonens vikt.

39.   Europaparlamentet konstaterar att kommissionen har en plan för att fastställa ett bindande mål för agrobränslen och uppmanar kommissionen att utarbeta ett obligatoriskt heltäckande certifieringssystem för agrobränslen som släpps ut på EU-marknaden. Parlamentet anser att utöver beaktande av miljökriterier och sociala kriterier bör certifieringskriterierna utformas så att utsläppen av växthusgaser under hela livscykeln minskar med minst 50 % i jämförelse med konventionella bränslen.

40.   Europaparlamentet påpekar att det, för att genomföra målet med utvidgad användning av biobränslen och väte som maximerar miljöprestandan, är nödvändigt att snarast främja ett omfattande lokalt nät som gör att medborgarna kan få tillgång till sådant bränsle.

41.   Europaparlamentet är övertygat om att man vid åtgärderna för att minska utsläppen av koldioxid i större utsträckning bör arbeta med att informera fordonsförarna om hur man kör ekonomiskt och hur man på bästa sätt använder den nya tekniken.

42.   Europaparlamentet anser att ett ökat konsumentmedvetande med hjälp av bättre märkning av bränsleeffektivitet och bättre uppgifter om utsläpp av föroreningar bidrar till att uppnå minskningar av koldioxidutsläppen, och uppmanar därför till en översyn av Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/94/EG av den 13 december 1999 om tillgång till konsumentinformation om bränsleekonomi och koldioxidutsläpp vid marknadsföring av nya personbilar(10) , med hänsyn tagen till hittills bästa praxis.

43.   Europaparlamentet erinrar om att målet om minskade koldioxidutsläpp från bilar lättast kan uppnås genom en omstrukturering av transportsystemen.

44.   Europaparlamentet erkänner Internationella bilfederationens (FIA) ledande roll när det gäller innovativa miljötekniska förändringar som kan minska koldioxidutsläppen och leda till förbättrad energieffektivitet i alla nya bilar.

45.   Europaparlamentet uppmanar FIA att intensifiera sina insatser för att främja innovativ trafikrelevant forskning som syftar till att bl.a. förbättra bilars energieffektivitet.

46.   Europaparlamentet erkänner att motorsporten kan förändra attityder och konsumentbeteende i riktning mot miljövänlig teknik. Parlamentet uppmanar därför FIA och andra berörda inom Formel 1 Motor racing att ändra tävlingsreglerna, så det blir lättare att använda miljövänlig teknik såsom biobränslen, fyrcylindriga motorer och hybridmotorer.

47.   Europaparlamentet efterlyser en undersökning där man dokumenterar de ytterligare icke-tekniska åtgärder som har genomförts i syfte att minska koldioxidutsläppen i EU.

Att göra vägtransporter säkrare

48.   Europaparlamentet välkomnar kommissionens insatser för att minska antalet dödsfall i trafiken, bl.a. genom viktig ny teknik, och uppmanar kommissionen att se till att alla krav på säkerhetsutrustning för fordon ska introduceras i enlighet med de principer om bättre lagstiftning som man kommit överens om inom högnivågruppen för CARS 21. Parlamentet betonar att det behövs ett helhetsbetonat grepp, där bättre fordonsteknik, infrastrukturåtgärder och utbildning, upplysning och övervakning av lagarnas efterlevnad sammanförs så att målen för trafiksäkerheten kan uppnås kostnadseffektivt.

49.   Europaparlamentet konstaterar att lyxbilsklassen har fungerat som en katalysator genom att oftast vara först med att införa denna nya teknik, men påpekar att tillkommande säkerhetssystem kan göra personbilarna tyngre och därmed leda till ökade koldioxidutsläpp.

50.   Parlamentet är oroat över de allt snabbare fordonens negativa inverkningar på trafiksäkerheten. Parlamentet rekommenderar att rekommendationerna från studien "Study for Future Options for Roadworthiness Enforcement" från CITA (International Motor Vehicle Inspection Committee) genomförs, och förordar stöd till en kampanj för "säker trimning" och en övergång till ESC (elektroniskt stabilitetskontrollsystem) som standardutrustning så snart som möjligt.

51.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förbättra systemet för trafiksäkerhet på vägarna genom att uppdra åt medlemsstaterna att skärpa kraven på körkortsaspiranterna, utöka trafikskolornas skyldigheter och införa principen om regelbundet återkommande kurser för yrkesförare.

52.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra den utvärdering den tillkännagivit för åren 2007–2009 om förutsättningarna för främjande av åtgärder för en minskning av antalet offer för trafikolyckor.

53.   Europaparlamentet begär att kommissionen utvecklar ett system som utan sanktioner tillåter biltillverkare att släppa ut mer koldioxid om det är en följd av rättsligt bindande säkerhetsåtgärder på gemenskapsnivå.

54.   Europaparlamentet anser inte det bör vara obligatoriskt med halvljus under dagtid i hela EU.

55.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att prioritera en förbättring av systemen för gränsöverskridande fordonskontroller och indrivandet av böter som utdömts p.g.a. trafikförseelser i andra medlemsstater.

Att skapa rättvisa handelsförbindelser inom fordonssektorn

56.   Europaparlamentet konstaterar att den europeiska bilindustrin är en av de mest konkurrenskraftiga industrierna i världen, men tror att denna ställning hotas av illojal konkurrens och överträdelser av immaterialrätten.

57.   Europaparlamentet betonar vikten av WTO för bilindustrin i en alltmer global handelsomgivning. Det är ytterst viktigt att de pågående förhandlingarna vid Doha-utvecklingsrundan leder till att biltillverkarna i största möjliga utsträckning får tillträde till marknaderna i tredjeland, i synnerhet potentiellt stora framväxande marknader.

58.   Europaparlamentet betonar vikten av WTO:s tvistlösningsmekanism för att lösa problem i samband med export till tredjeländer. Parlamentet erinrar om det positiva resultatet av tvistlösning inom ramen för WTO när det gäller Kanada, Indien och Indonesien.

59.   Europaparlamentet manar till försiktighet i kommissionens ansträngningar att principiellt se över instrumenten för handelspolitiska skyddsåtgärder. Parlamentet påminner om att bilindustrin kan bli föremål för antikonkurrensåtgärder från tredjeländers sida, och uppmanar kommissionen att säkra grundfilosofin för instrumenten för handelspolitiska skyddsåtgärder när den skyddar EU:s industri från otillåtna metoder.

60.   Europaparlamentet erinrar om att ett framgångsrikt slutförande av multilaterala handelsförhandlingar bör förbli en prioritering för EU, men stöder ändå kommissionens vilja att förhandla fram nya bilaterala handelsavtal, framför allt i Asien, för att förbättra villkoren för marknadstillträde. Parlamentet betonar att frihandelsavtalen alltid bör sträva efter omfattande tillträde till marknaden i partnerlandet, och vidhåller att EU:s politik måste slå vakt om de europeiska biltillverkarnas konkurrenskraft i EU och utanför EU. Parlamentet är övertygat om att det är viktigt för bilindustrin att ingå bilaterala handelsavtal med EU och Asean, Indien och Mercosur.

61.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inom ramen för de aktuella förhandlingarna med Korea om ett frihandelsavtal se till att Korea tar bort alla befintliga tariffära och icke-tariffära handelshinder utan att införa några nya sådana och att landet tillämpar fler av UNECE:s föreskrifter. Parlamentet uppmanar kommissionen att överväga en strategi om att successivt avskaffa EU:s importtullar med garantier, och rekommenderar att detta ska kopplas till att Korea tar bort sina icke-tariffära hinder.

62.   Europaparlamentet upprepar att Korea har undertecknat och ratificerat UNECE:s avtal från 1958 och har därmed åtagit sig att genomföra UNECE:s förordningar. Kommissionen uppmanas att betona detta vid framtida förhandlingarna och att insistera på ett snabbt genomförande. Frihandelsavtalet ska hur som helst klart och tydligt fastslå att Korea måste tillåta att europeiska bilar som uppfyller UNECE:s standarder och som importeras från EU släpps ut på den koreanska marknaden.

63.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka möjligheten att inrätta en särskild mekanism för skyndsam tvistlösning i samband med åtgärder som rör motorfordon, i likhet med den som infördes i frihandelsavtalet mellan Förenta staterna och Korea.

64.   Europaparlamentet understryker vikten av nära samarbete med Kina i utarbetandet av ett regelverk som skapar rättvisa konkurrensvillkor och konstaterar att en förutsättning för ett sådant samarbete är att immaterialrätten skyddas effektivt.

65.   Europaparlamentet välkomnar kommissionens begäran att WTO ska inrätta en panel för att lösa frågor om Kinas behandling av importerade fordonsdelar som enligt kommissionen strider mot flera artiklar i de olika WTO-avtalen.

66.   Europaparlamentet stöder kommissionens insatser när det gäller frågor som rör lagstiftningen i Kina, för att garantera rättvisa regler och rättssäkerhet för EU-företag som är verksamma på marknaden där.

67.   Europaparlamentet anser att däckindustrin i EU i hög grad bidrar till en framgångsrik europeisk bilindustri. Kommissionen uppmanas därför att i detalj undersöka frågan om obefogade tekniska handelshinder, till exempel lokala tekniska föreskrifter, som däckindustrin ställs inför på viktiga framväxande marknader i Asien.

FoU inom bilindustrin

68.   Europaparlamentet välkomnar det som redan uppnåtts tack vare gemenskapens FoU-finansiering och FoU-samarbete, exempelvis inom sjunde ramprogrammet för forskning, teknisk utveckling och demonstration, programmet för konkurrenskraft och innovation samt strategin i2010, och uppmanar kommissionen att ge arbetsprogrammen en tydligare inriktning mot de behov inom fordonssektorn som är en följd av ny lagstiftning eller planerade obligatoriska mål.

69.   Europaparlamentet begär att kommissionen före 2012 antar en strategi för att öka FoU-anslagen inom fordonssektorn i avsevärd och tillräcklig omfattning, varvid framför allt underleverantörerna bör beaktas.

70.   Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna göra eventuella ökningar av framtida offentliga FoU-anslag inom fordonssektorn avhängiga av koldioxidutsläppsmålens bindande karaktär.

71.   Europaparlamentet framhåller vikten av att förändra bilanvändningen i städerna, och anser att det förutom mer bränsleeffektiva bilar även är nödvändigt att införa eldrivna stadsbilar. Parlamentet efterlyser därför stöd till FoU såvitt avser den nödvändiga tekniken.

72.   Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater och EU:s institutioner att ge allt nödvändigt stöd till FoU såvitt avser banbrytande teknik, såsom vätgasmotorer, bränsleceller och hybrider.

73.   Europaparlamentet betonar att, om informations- och kommunikationsteknik tillämpas inom hela EU i intelligenta trafikledningssystem för att få trafiken att flyta bättre, kan detta erbjuda stora möjligheter att förebygga negativa miljö- och folkhälsokonsekvenser, olyckfall och energislöseri. Parlamentet anser att för att kunna få till stånd en effektiv kommunikation mellan fordon och infrastruktur i samtliga medlemsstater bör det finnas enhetliga europeiska normer för kommunikationsutrustning.

74.   Europaparlamentet anser att initiativet "Den intelligenta bilen"(11) , Galileo och andra instrument som ska bidra till ett intelligent transportsystem är av mycket stor betydelse, och uppmanar därför kommissionen att ge starkt stöd åt denna utveckling.

75.   Europaparlamentet stöder helhjärtat fortsatt FoU såvitt avser innovationer baserade på informations- och kommunikationsteknik. Parlamentet anser att man inom ramen för initiativet "Den intelligenta bilen" skulle kunna introducera nya tekniska framsteg som bidrar till att rationalisera trafikflödet genom att underlätta för förarna att fatta rätt beslut och välja den snabbaste vägen till sitt resmål, och därigenom skapa en energivänligare trafik. Parlamentet uppmanar alla berörda aktörer, framför allt medlemsstaterna, att vidta alla nödvändiga åtgärder för genomförandet av eCall.

76.   Parlamentet ser arbetet med intelligenta transportsystem som en nyckel till en framgångsrik fordonssektor och ett framgångsrikt arbete med att minska sektorns miljöpåverkan. Parlamentet anser att Galileo bör nämnas som exempel, och möjligheten att finna en lösning för att finansiera Galileo inom ramen för ett konsortium där berörda parter förbinder sig att utveckla projektet måste därför prioriteras.

77.   Europaparlamentet anser att en av de första kunskaps- och innovationsgrupper som Europeiska institutet för teknik och innovation inrättar bör inriktas på att minska koldioxidutsläppen genom förbättrad fordonsteknik.

Att omstrukturera politiken och vägen framåt

78.   Europaparlamentet anser att man måste skapa allmänna förutsättningar för att bilindustrin i EU ska kunna bli hållbar och behålla sin framträdande position inom teknisk, ekologisk och social innovation med hjälp av högkvalificerad arbetskraft.

79.   Europaparlamentet konstaterar att arbetskraften inom EU:s motorfordonsindustri, hos både tillverkare och leverantörer, är högutbildad, något som har spelat en viktig roll för de goda resultat som EU:s bilindustri har uppnått.

80.   Europaparlamentet framhåller bilindustrins betydelse för sysselsättning, tillväxt, innovation och konkurrenskraft, och anser att bilindustrin visserligen måste genomgå stora förändringar, men att även politiken måste anpassas för att se till att gemenskapens lagstiftning på detta område inte leder till att arbetstillfällen går förlorade.

81.   Europaparlamentet understryker att gemenskapens lagstiftning om miljö, trafiksäkerhet och energieffektivitet kräver att arbetstagare ges adekvat utbildning, även yrkesutbildning, så att de lättare kan anpassa sig till både tekniska och lagstiftningsmässiga förändringar och behålla eller förbättra sina anställningsmöjligheter.

82.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samordna den effektiva användningen av strukturfonderna och Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter inom fordonssektorn.

83.   Europaparlamentet begär att gemenskapsstöd ska undanhållas företag som, efter att ha mottagit sådant stöd i en medlemsstat, flyttar sin produktionsverksamhet till ett annat land utan att helt fullfölja de avtal som ingåtts med den berörda medlemsstaten.

84.   När det gäller framtida omstruktureringsprocesser betonar Europaparlamentet att EU och medlemsstaterna också måste inrikta sig på olika sätt att stödja omstruktureringsprocessen, och dämpa dess effekter, och på att erbjuda nya möjligheter för arbetstagarna.

85.   Europaparlamentet anser att de informations- och samrådsmekanismer som står till arbetstagarnas förfogande bör förbättras genom en nödvändig översyn av direktiv94/45/EG av den 22 september 1994 om inrättandet av ett europeiskt företagsråd eller ett förfarande i gemenskapsföretag och grupper av gemenskapsföretag för information till och samråd med arbetstagare(12) .

86.   Europaparlamentet anser att samrådet med arbetstagare och arbetstagarnas rätt till information måste stärkas på europeisk nivå, så att de kan involveras i beslutsfattandet i ett tidigare skede, vilket skulle lindra de negativa effekterna av omstrukturering. Parlamentet betonar därför betydelsen av det förslag om omstruktureringsforum som kommissionen hänvisar till i sitt ovannämnda meddelande om CARS 21-rapporten.

87.   Europaparlamentet uppmanar arbetsmarknadens parter att genomföra lämpliga strategier för dem som hotas av omstruktureringen i industrin.

88.   Europaparlamentet yrkar på bättre information till och samråd med arbetstagarna i samband med industrins anpassningsprocess till de nya utmaningar som konstruktion och tillverkning av miljövänligare fordon innebär.

89.   Europaparlamentet påpekar att det finns ett behov av att se över det aktuella förhållandet mellan tillverkare och handlare, som påverkar konkurrenskraften i EU:s bilindustri och är till allvarlig skada för många små och medelstora företag inom sektorn. Parlamentet anser i detta sammanhang att man måste uppmuntra ett stabilare samarbete inom FoU samt på området industriella strategier. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas därför att anta lämpliga strategier eller skapa den ram som behövs för att det ovan nämnda förhållandet ska kunna stabiliseras och de strukturella svårigheterna undanröjas.

90.   Europaparlamentet betonar hur viktigt det är att utnyttja Europeiska investeringsbankens resurser på ett mer systematiskt sätt för att stödja små och medelstora företag inom fordonssektorn och underlätta deras tillgång till riskkapital.

o
o   o

91.   Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) Antagna texter P6_TA(2007)0176 .
(2) EGT L 203, 1.8.2002, s. 30.
(3) Tolkningsmeddelande från kommissionen om förfaranden för registrering av motorfordon med ursprung i en annan medlemsstat (EUT C 68, 24.3.2007, s. 15).
(4) EUT L 171, 29.6.2007, s. 1.
(5) Rådets direktiv 74/297/EEG av den 4 juni 1974 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om inredningsdetaljer i motorfordon (styrmekanismens uppförande i händelse av en sammanstötning) (EGT L 165, 20.6.1974, s. 16).
(6) Rådets direktiv 76/115/EEG av den 18 december 1975 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om förankring av bilbälten i motorfordon  (EGT L 24, 30.1.1976, s. 6).
(7) Rådets direktiv 78/932/EEG av den 16 oktober 1978 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om huvudstöd på säten i motorfordon (EGT L 325, 20.11.1978, s. 1).
(8) EGT L 350, 28.12.1998, s. 58.
(9) EGT L 269, 21.10.2000, s. 34.
(10) EGT L 12, 18.1.2000, s. 16.
(11) KOM(2006)0059 .
(12) EGT L 254, 30.9.1994, s. 64.


Skattemässig behandling av förluster i gränsöverskridande situationer
PDF 90k   DOC 47k
Europaparlamentets resolution av den 15 januari 2008 om skattemässig behandling av förluster i gränsöverskridande situationer (2007/2144(INI) )
P6_TA(2008)0008 A6-0481/2007

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av meddelandet från kommissionen om skattemässig behandling av förluster i gränsöverskridande situationer (KOM(2006)0824 ),

–   med beaktande av meddelandet från kommissionen om skattepolitikens och tullpolitikens bidrag till Lissabonstrategin (KOM(2005)0532 ),

–   med beaktande av de relevanta rättsfall som behandlats i Europeiska gemenskapernas domstol, särskilt målen C-250/95, Futura Participations SA och Singer mot Administration des contributions(1) , C-141/99, AMID mot Belgische Staat(2) , de förenade målen C-397/98 och C-410/98, (Metallgesellschaft Ltd m.fl. mot Commissioners of Ireland Revenue and HM Attorney General)(3) , C-446/03, Marks & Spencer plc mot David Halsey (HM Inspector of Taxes)(4) och C-231/05, Oy AA(5) ,

–   med beaktande av rådets direktiv 94/45/EG av den 22 september 1994 om inrättandet av ett europeiskt företagsråd eller ett förfarande i gemenskapsföretag och grupper av gemenskapsföretag för information till och samråd med arbetstagare(6) ,

–   med beaktande av sin resolution av den 13 december 2005 om beskattning av företag i Europeiska unionen: en gemensam konsoliderad bolagsskattebas(7) ,

–   med beaktande av meddelandet från kommissionen om genomförande av gemenskapens program för ökad tillväxt och sysselsättning och förbättrad konkurrenskraft för EU:s näringsliv: Framstegen under 2006 och de kommande stegen på vägen mot ett förslag till en gemensam konsoliderad bolagsskattebas (CCCTB) (KOM(2007)0223 ),

–   med beaktande av sin resolution av den 4 september 2007 om översynen av den inre marknaden: undanröjande av hinder och ineffektivitet genom bättre genomförande och verkställighet(8) ,

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A6-0481/2007 ), och av följande skäl:

A.   Medlemsstaternas nationella skattesystem måste i allt större utsträckning ta hänsyn till globaliseringen av ekonomin och bemästra den inre marknadens bestämmelser och funktionssätt, med sikte på att uppnå Lissabonstrategins mål för tillväxt och konkurrenskraft.

B.   Globaliseringen av ekonomin har ökat skattekonkurrensen på ett sådant sätt att det lett till en drastisk sänkning av de genomsnittliga bolagsskattesatserna i industriländerna under de senaste 30 åren.

C.   Denna sänkning av skattesatserna har accelererat sedan den senaste utvidgningen av Europeiska unionen, och det finns en tydlig tendens i medlemsstaterna att införa särskilda skattevillkor för att attrahera särskilt flyttbenägna företag.

D.   De 27 olika skattesystemen i Europeiska unionen utgör ett hinder för en smidigt fungerande inre marknad, orsakar väsentliga extrakostnader för den gränsöverskridande handeln och affärsverksamheten vad gäller administration och regelefterlevnad, hindrar omstrukturering av företag och leder ibland till dubbelbeskattning.

E.   Minskade kostnader för regelefterlevnad i samband med olika nationella lagar för företagsbeskattning, tydliga regler, slopandet av skattehinder för gränsöverskridande verksamhet och skapandet av lika villkor för europeiska företag som är verksamma på den inre marknaden kan leda till ekonomiska vinster i hela EU genom en dynamisk miljö för företagen.

F.   Lämplig samordning av skatterna på gemenskapsnivå, vilken inte syftar till att harmonisera skattesatserna, kan bidra till att konkurrenssnedvridningar undviks och kan ge vinster som i hög grad kan komma företagen, deras anställda, konsumenterna, medlemsstaterna och medborgarna till godo.

G.   För att uppnå Lissabonstrategins mål är det nödvändigt med en bättre samordning av medlemsstaternas skattepolitik.

H.   Traditionellt har medlemsstaterna försökt att samordna sina skattesystem genom ett omfattande nätverk av bilaterala skatteöverenskommelser som inte helt och hållet täcker in frågor som förlustutjämning vid gränsöverskridande verksamhet. Inom EU är den bilaterala metoden mindre effektiv och leder till sämre samstämmighet än ett multilateralt och samordnat angreppssätt. Ett gemensamt angreppssätt för hela EU avseende en konsoliderad bolagsskattebas – som förslaget om CCCTB – är den lämpligaste lösningen för en gränsöverskridande utjämning av förluster och vinster på den inre marknaden, och kommer att leda till större transparens, öka investeringarna och förbättra konkurrenskraften.

I.   Medlemsstaterna tillämpar olika bestämmelser rörande utjämning av förluster som uppkommit hos filialer, dotterbolag och delar av koncerner, och därmed snedvrids företagsbesluten och investeringspolitiken på den inre marknaden, vilket påverkar vilka långsiktiga industriella strategier som är lämpliga i medlemsstaterna samt deras skatteinkomster.

J.   I stort sett alla skattesystem i Europeiska unionen beskattar vinst och förlust asymmetriskt, d.v.s. vinster beskattas det år som de är intjänade medan skattevärdet av en förlust inte automatiskt återbetalas till företaget vid den tidpunkt då den inträffar. I EG-domstolens rättspraxis från senare år saknas en ordentlig analys av denna tidsfaktor och dess betydelse för att öka de gränsöverskridande investeringar inom Europeiska unionen.

K.   Införandet av ett system för gränsöverskridande förlustutjämning skulle innebära att man i vissa medlemsstater skulle avstå från bolagsskatteinkomster utan vissa rättsliga garantier.

L.   Förluster i inhemska filialer räknas automatiskt in i moderbolagets nettoresultat, men läget är mindre tydligt när utländska filialer gör förluster, eller för inhemska eller utländska delar av en koncern.

M.   Avsaknaden av förlustutjämning vid gränsöverskridande verksamhet utgör ett inträdeshinder för somliga marknader och främjar etablering i stora medlemsstater där hemmamarknadens storlek är tillräcklig för att eventuella förluster ska kunna absorberas.

N.   Den beskrivna situationen medför att små och medelstora företag försätts i ett sämre läge, eftersom de har svårare att genomföra gränsöverskridande investeringar då det råder osäkerhet beträffande förlustutjämningen och det är vanligt att de gör förluster i ett inledningsskede.

1.   Europaparlamentet ser med stor oro på de negativa konsekvenserna för den inre marknaden till följd av medlemsstaternas olika system när det gäller förluster i gränsöverskridande situationer.

2.   Europaparlamentet noterar att varje åtgärd som hindrar etableringsfriheten strider mot artikel 43 i EG-fördraget, och därför bör elimineringen av sådana åtgärder bli föremål för riktade åtgärder. Olika system för företagsbeskattning skapar hinder för tillträde till olika nationella marknader, hindrar den inre marknaden från att fungerar ordentligt, snedvrider konkurrensen, gör det omöjligt att upprätthålla lika villkor för företagen i EU, och bör därför uppmärksammas på detta sätt.

3.   Europaparlamentet anser att riktade insatser på EU-nivå när det gäller skatteavdrag för förluster i gränsöverskridande situationer kan få den inre marknaden att fungera betydligt bättre.

4.   Europaparlamentet stöder kommissionens meddelande om skattemässig behandling av förluster i gränsöverskridande situationer, som ett viktigt steg för att ta itu med situationen, och uppmanar till lämplig samordning mellan medlemsstaterna avseende tidsplanering och lösningar.

5.   Europaparlamentet betonar att varje riktad åtgärd för att införa förlustutjämning vid gränsöverskridande verksamhet måste definieras och genomföras inom ramen för ett multilateralt, gemensamt tillvägagångssätt och genom samordnade åtgärder från medlemsstaterna sida, för att en sammanhållen utveckling av den inre marknaden ska kunna garanteras. Parlamentet påminner om att sådana riktade åtgärder utgör en tillfällig lösning i väntan på att CCCTB ska antas. CCCTB är en övergripande långsiktig lösning för skattehinder i samband med gränsöverskridande utjämning av förluster och vinster, liksom för internprissättning, gränsöverskridande företagssammanslagningar, företagsförvärv och företagsomstruktureringar, och kommer att bidra till att förverkliga en inre marknad med rättvis konkurrens.

6.   Europaparlamentet påpekar att vissa medlemsstater tillämpar olika metoder för att eliminera dubbelbeskattning, antingen genom att räkna av skatt som betalats utomlands (avräkningsmetoden) eller genom att undanta inkomster från utlandet från skattebasen (undantagandemetoden). Parlamentet noterar att endast vissa av de medlemsstater som tillämpar undantagandemetoden inte tillåter utjämning av förluster som uppstått i filialer i utlandet.

7.   Europaparlamentet vill uppmärksamma att då förluster som uppkommit hos fasta driftsställen inte får avräknas mot vinster vid ett huvudkontor, är det en annan behandling än den som gäller vid en rent inhemsk situation, och att detta utgör ett hinder för fri etablering.

8.   Europaparlamentet anser att man i första hand bör vidta åtgärder för koncerner som är verksamma i flera medlemsstater, eftersom just dessa koncerner drabbas hårdare av skillnaderna när det gäller behandlingen av förluster i gränsöverskridande situationer än koncerner som är verksamma i endast en medlemsstat.

9.   Europaparlamentet framhåller att snedvridningar till följd av skillnaderna mellan de nationella systemen får negativa följder framför allt för små och medelstora företag i förhållande till potentiella konkurrenter och uppmanar därför kommissionen att anta särskilda bestämmelser på detta område.

10.   Europaparlamentet påminner om att det finns få arrangemang för gränsöverskridande förlustutjämning mellan dotterbolag och moderbolag (koncerner), och att förluster inom en koncern därför inte automatiskt beaktas på samma sätt som inom ett företag.

11.   Europaparlamentet påpekar att det i en majoritet av medlemsstaterna finns bestämmelser rörande förlustutjämning för koncerner inom landet, där en koncern i praktiken behandlas som en enhet, men att få gör på samma sätt när det gäller gränsöverskridande situationer. Avsaknaden av gränsöverskridande förlustutjämning inom koncerner kan snedvrida investeringsbeslut både när det gäller geografisk placering och valet av juridisk form (filial eller dotterbolag).

12.   Europaparlamentet inser att det är svårt att bara utvidga de nationella bestämmelserna till att gälla gränsöverskridande situationer, eftersom skattebaserna skiljer sig åt.

13.   Europaparlamentet insisterar på att man erkänner hur viktigt det är med gränsöverskridande förlustutjämning, men det bör påpekas att det är nödvändigt med ytterligare noggrann översyn av systemet för gränsöverskridande förlustutjämning. Man måste bestämma huruvida gränsöverskridande förlustutjämning bör vara begränsad till dotterbolag i förhållande till moderbolaget eller vice versa, och därför bör det göras en noggrann utvärdering av vilka budgeteffekter systemet ger när ett dotterbolags vinst får väga upp moderbolagets förlust.

14.   Europaparlamentet ser EG-domstolens dom i fallet Marks & Spencer som ett erkännande av medlemsstaternas rätt att behålla sina skattesystem, särskilt i samband med oron för skatteflykt.

15.   Europaparlamentet noterar att EG-domstolens dom i fallet Oy AA visar att de olika nationella skattesystemen behandlar förluster olika och att det därför är oklart om förluster kan konsolideras inom en koncern i alla gränsöverskridande situationer, även om förlusterna uppstår vid en likvidation och således resulterar i en oproportionell situation, vilket visas i Marks & Spencer-fallet.

16.   Europaparlamentet anser att koncerner så långt som är möjligt bör behandlas på samma sätt oavsett om de finns i flera medlemsstater eller inom en enda medlemsstat. Parlamentet framhåller att när det gäller gränsöverskridande förluster i utländska dotterbolag måste dubbelbeskattning av moderbolaget undvikas och beskattningsrätten fördelas rättvist mellan medlemsstaterna, får en förlust inte dras av flera gånger och måste skatteflykt undvikas.

17.   Europaparlamentet anser det lämpligt att inleda en debatt om hur koncerner inom EU ska definieras och vad som ska känneteckna dem, med hänsyn tagen till att det finns gemensamma europeiska institutioner såsom Europabolag och Europeisk kooperativ förening, dock utan någon avsikt att begränsa räckvidden för gränsöverskridande förlustutjämningsåtgärder endast till sådana institutioner.

18.   Europaparlamentet upprepar hur viktigt det är att definiera begreppet koncern i syfte att hindra företagen från att på ett opportunistiskt sätt fördela vinster och förluster mellan EU:s medlemsstater. För att definiera begreppet koncern kan det vara till hjälp att kartlägga särskilda avgörande kriterier inom företaget, t.ex. enligt direktiv 94/45/EG om inrättandet av ett europeiskt företagsråd eller ett förfarande i gemenskapsföretag och grupper av gemenskapsföretag för information till och samråd med arbetstagare.

19.   Europaparlamentet välkomnar de tre möjligheter som föreslås i kommissionens meddelande om skattemässig behandling av förluster i gränsöverskridande situationer och stöder riktade åtgärder som skulle göra det möjligt att effektivt och omedelbart dra av förluster i utländska dotterbolag (årligen, inte bara förluster som uppstår vid en likvidation, som i Marks & Spencer-fallet) vilket skulle utjämnas genom en motsvarande extra beskattning av moderbolaget när dotterbolaget åter går med vinst.

20.   Europaparlamentet rekommenderar att man, för att göra det möjligt att genomföra dessa förslag utan att det ger upphov till skatteflykt, överväger huruvida det borde inrättas ett system för automatiskt informationsutbyte, liknande systemet för utbyte av information om mervärdesskatt (VIES), så att medlemsstaterna kan kontrollera huruvida dotterbolag har deklarerat negativa skattebaser i andra medlemsstater.

21.   Europaparlamentet manar dock på kommissionen att ytterligare undersöka vilka möjligheter det finns att ge företagen en konsoliderad bolagsskattebas för deras EU-omfattande verksamhet.

22.   Europaparlamentet noterar att det är mycket viktigt med ännu en noggrann analys för att utvärdera i vilken utsträckning som det föreslagna systemet för gränsöverskridande förlustutjämning skulle kunna främja gränsöverskridande verksamhet i små och medelstora företag.

23.   Europaparlamentet påpekar att varje riktad åtgärd som enskilda medlemsstater vidtar avseende skattebehandlingen av förluster i gränsöverskridande situationer inte ensamt kan lösa problemen med konkurrensstörning och höga kostnader för regelefterlevnad i de EU-företag som är verksamma på den inre marknaden, vilket beror på att man har behållit 27 olika skattesystem.

24.   Europaparlamentet understryker att medlemsstaterna måste agera samordnat när de inför riktade åtgärder för gränsöverskridande förlustutjämning i ett företag eller en koncern. Parlamentet påminner om behovet av bättre samordning mellan medlemsstaterna när det gäller skattefrågor och uppmanar kommissionen att börja spela en aktiv roll.

25.   Europaparlamentet stöder kommissionens ansträngningar att upprätta en CCCTB. Denna kommer att leda till större klarhet och effektivitet genom att företag kan verka under samma bestämmelser utomlands som i hemlandet, skapa lika villkor och öka konkurrenskraften för EU-företag, öka den gränsöverskridande handeln och investeringarna och på så vis skapa förutsättningar för att fullt ut kunna dra nytta av den inre marknadens fördelar vad avser investeringar och tillväxt samt väsentligt minska de administrativa bördorna, kostnaderna för regelefterlevnad och möjligheterna till skatteflykt och skattebedrägerier.

26.   Europaparlamentet påminner om att CCCTB innebär gemensamma bestämmelser avseende skattebaser, och på intet sätt påverkar medlemsstaternas frihet att i framtiden bestämma sina egna skattesatser.

27.   Europaparlamentet välkomnar kommissionens avsikt att lansera CCCTB inom ramen för förstärkt samarbete. Dock påpekar parlamentet att detta är den näst bästa lösningen, då avsaknaden av ett heltäckande system för hela EU kan minska de fördelar som klarheten och de minskade administrativa kostnaderna innebär.

28.   Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) REG 1997, s. I-2471.
(2) REG 2000, s. I-11619.
(3) REG 2001, s. I-1727.
(4) REG 2005, s. I-10837.
(5) Dom av den 18 juli 2007.
(6) EGT L 254, 30.9.1994, s. 64.
(7) EGT C 286E, 23.11.2006, s. 229.
(8) Antagna texter , P6_TA(2007)0367 .


Gemenskapens arbetsmiljöstrategi 2007–2012
PDF 121k   DOC 105k
Europaparlamentets resolution av den 15 januari 2008 om gemenskapens arbetsmiljöstrategi 2007–2012 (2007/2146(INI) )
P6_TA(2008)0009 A6-0518/2007

Europaparlamentet utfärdar denna resolution,

–   med beaktande av kommissionens meddelande "Bättre kvalitet och produktivitet i arbetet: Gemenskapens arbetsmiljöstrategi 2007–2012" (KOM(2007)0062 ) och åtföljande interna arbetsdokument (SEK(2007)0214 ), (SEK(2007)0215 ) och (SEK(2007)0216 ),

–   med beaktande av EG-fördraget, särskilt artiklarna 2, 136, 137, 138, 139, 140, 143 och 152,

–   med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna(1) , särskilt artiklarna 27, 31 och 32 i denna,

–   med beaktande av Internationella arbetsorganisationens (ILO) konventioner och rekommendationer på arbetsmiljöområdet,

–   med beaktande av rådets direktiv 89/391/EEG av den 12 juni 1989 om åtgärder för att främja förbättringar av arbetstagarnas säkerhet och hälsa i arbetet(2) (ramdirektivet), och dess särdirektiv,

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/54/EG av den 18 september 2000 om skydd för arbetstagare mot risker vid exponering för biologiska agens i arbetet(3) ,

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/30/EG av den 20 juni 2007 om ändring av rådets direktiv 89/391/EEG, dess särdirektiv samt rådets direktiv 83/477/EEG, 91/383/EEG, 92/29/EEG och 94/33/EG för att förenkla och rationalisera rapporterna om det praktiska genomförandet(4) ,

–   med beaktande av ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte den 8–9 mars 2007,

–   med beaktande av sin resolution av den 23 oktober 2002 om en ny arbetsmiljöstrategi för gemenskapen 2002–2006(5) ,

–   med beaktande av sin resolution av den 24 februari 2005 om främjande av hälsa och säkerhet på arbetsplatsen(6) ,

–   med beaktande av sin resolution av den 6 juli 2006 med rekommendationer till kommissionen om skydd av sjukvårdspersonal mot blodburna infektioner som orsakas av skador från nålstick(7) ,

–   med beaktande av sin resolution av den 23 maj 2007 om anständigt arbete för alla(8) ,

–   med beaktande av sin resolution av den 13 november 2007 om gemenskapens statistik om folkhälsa och hälsa och säkerhet på arbetet(9) ,

–   med beaktande av sin förklaring av den 29 mars 2007 om hepatit C(10) ,

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor och yttrandena från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, utskottet för industrifrågor, forskning och energi och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A6-0518/2007 ), och av följande skäl:

A.   Det finns ett positivt samband mellan ett effektivt skydd för hälsa och säkerhet på arbetsplatsen och företagens lönsamhet när det gäller övergripande resultat, sjukfrånvaro, personalomsättning, personalens motivation, bättre framtoning för företaget och ökad produktivitet.

B.   De konkurrenskraftigaste ekonomierna har också bäst siffror för hälsa och säkerhet på arbetsplatsen, vilket i sin tur har en positiv effekt på de offentliga finanserna i form av lägre socialförsäkringsutgifter och högre produktivitet. Arbetsmiljöskyddet bidrar inte enbart till produktivitet, lönsamhet och arbetstagarnas välbefinnande, utan leder också till kostnadsbesparingar för den nationella ekonomin och samhället i stort.

C.   Det krävs mer forskning om de långsiktiga hälsoeffekterna av vissa arbeten för att förbättra skyddet för arbetstagarna, eftersom vissa sjukdomar uppkommer först flera år efter det att arbetet utförts.

D.   Det är bekymrande att det minskade antalet arbetsolycksfall och arbetssjukdomar inte är jämnt fördelade, eftersom vissa arbetstagargrupper (t.ex. migrerande arbetstagare, tillfälligt anställda, kvinnor, ungdomar och äldre arbetstagare), vissa företag (särskilt små och medelstora företag och mikroföretag), vissa verksamhetssektorer (särskilt byggnadssektorn, fiskesektorn, jordbrukssektorn och transportsektorn) och vissa medlemsstater uppvisar siffror för arbetsplatsolyckor och arbetssjukdomar som är betydligt högre än genomsnittet i EU.

E.   Arbetsmiljöåtgärder bör vara en mer konsekvent del av företagskulturen, och denna kultur bör gå hand i hand med livslång utbildning och vidareutbildning för arbetstagare och chefer.

F.   En konsekvent genomförd arbetsmiljökultur i företagen kan bidra till obyråkratiskt genomförande av arbetsmiljöåtgärder och därigenom leda till ett effektivt hälsoskydd.

G.   Viloperioder är av yttersta vikt för ett gott skydd av arbetstagarnas hälsa och säkerhet.

H.   Enligt Internationella arbetsorganisationen (ILO) omkom cirka 167 000 personer i arbetsolycksfall eller avled av arbetssjukdomar i EU under 2006, och enligt kommissionens meddelande om bättre kvalitet och produktivitet i arbetet uppskattas att 300 000 arbetstagare varje år får bestående funktionshinder av varierande grad.

I.   En verklig arbetsmiljöstrategi bör grundas på den rätta blandningen av följande: tillräcklig medvetenhet för alla, riktad utbildning och yrkesutbildning, lämpliga förebyggande åtgärder och kampanjer, social dialog och arbetstagardelaktighet, lämplig lagstiftning och adekvat genomförande, särskild uppmärksamhet på specifika grupper, sektorer och företagstyper, effektiva inspektioner och effektiva, proportionella och avskräckande påföljder.

J.   Äldre arbetstagare bör kunna behålla sin hälsa, arbetsförmåga och anställbarhet så länge som möjligt, och åtgärder bör vidtas i detta syfte.

K.   Inspektioner spelar en avgörande roll för att verkställa den befintliga lagstiftningen och för att förhindra utnyttjande på arbetsplatsen, och bidrar därmed till att främja begreppet anständigt arbete. Inspektörerna måste stödjas genom ökat samarbete och informationsutbyte mellan medlemsstaternas inspektörer.

L.   Riskbedömning på företagsnivå får inte ses som en engångsföreteelse, utan måste genomföras regelbundet och anpassas till nya förhållanden och/eller risker. Utebliven eller otillräcklig riskbedömning strider mot lagen och är en av huvudorsakerna till arbetsolycksfall och arbetssjukdomar.

M.   Det finns ingen tillgänglig statistik över eldsvådors negativa konsekvenser för hälsa och säkerhet på arbetsplatsen.

N.   Anställda inom sjukvården riskerar att smittas av fler än 20 livshotande virus, inbegripet hepatit B, hepatit C och hiv/aids.

O.   Ett av målen i Lissabonstrategin är att sysselsättningsgraden uppgår till 70 procent senast 2010, varvid sysselsättningsgraden för kvinnor skulle vara 60 procent och sysselsättningsgraden för äldre arbetstagare 50 procent. Arbetstagare med kroniska och långvariga sjukdomar återgår ofta inte till arbetet trots att de bedöms ha förmåga till det, och de som återgår till arbetet drabbas ofta av flerfaldig diskriminering som t.ex. sänkt inkomst. Detta gäller särskilt cancerpatienter, och nyligen genomförda undersökningar visar att en femtedel av före detta bröstcancerpatienter inte återvänder till arbetet, trots att de skulle kunna det.

P.   Andelen anställda på den svarta arbetsmarknaden utan försäkringar är större bland kvinnor än bland män, något som oundvikligen får betydande konsekvenser för deras arbetsrelaterade säkerhets- och hälsovillkor.

Q.   Kvinnor och män utgör inte någon homogen grupp. Därför måste strategierna och åtgärderna för arbetsmiljön vara specifikt anpassade till de enskilda arbetsplatserna och ta hänsyn till att vissa faktorer kan påverka kvinnor och män olika.

1.   Europaparlamentet välkomnar kommissionens ambitiösa mål att minska arbetsolycksfallen med i genomsnitt 25 procent i EU. Parlamentet inser att siffran kan variera mellan länderna på grund av olika utgångspunkter, men anser att det ändå är viktigt att ha tydliga och målinriktade åtgärder, en tidsplan och finansiella åtaganden som kan mätas och utvärderas. I avsaknad av åtgärder, tidsplan och åtaganden uppmanar parlamentet kommissionen att rapportera till parlamentet om framstegen med genomförandet av strategin för 2007–2012 efter halva tiden.

2.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ta hänsyn till och åta sig att minska ojämlikheter som råder inte bara mellan olika medlemsstater utan även inom en och samma medlemsstat.

3.   Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag om att använda icke bindande instrument där det inte är möjligt eller lämpligt med bindande lagstiftning, vilket ger medlemsstaterna flexibilitet att finna lösningar som ger det bästa resultatet i fråga om arbetsmiljö med hänsyn till de särskilda förhållandena.

4.   Europaparlamentet välkomnar att kommissionen i större utsträckning betonar förenklad lagstiftning och minskad administrativ börda samt påpekar att förenklingar ger ökade fördelar för medborgarna och hjälper både anställda och arbetsgivare att koncentrera sig på den praktiska hanteringen av arbetsmiljön för att denna ska bli bättre. Parlamentet anser att det är av yttersta vikt att förenklingarna inte på något sätt leder till försämrat skydd för arbetstagarna.

5.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inom ramen för sin strategi huvudsakligen rikta in sin uppmärksamhet på särskilt farofyllda verksamheter och/eller sektorer, t.ex. metallindustrin, byggnadssektorn, elsektorn och skogsbruket.

6.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i högre grad göra Europeiska arbetsmiljöbyrån delaktig i förfarandet och att särskilt uppmana den att lägga fram en undersökning om i vilka sektorer risken för arbetsolycksfall och arbetssjukdomar är som störst och hur man ska hantera dessa risker effektivt.

7.   Europaparlamentet anser att kommissionens starka åtagande att hjälpa de små och medelstora företagen att uppfylla sina skyldigheter på arbetsmiljöområdet är utmärkt och stöder helhjärtat denna inställning.

8.   Europaparlamentet beklagar att målen för att minska arbetssjukdomar inte tas upp i kommissionens meddelande, men inser att det är svårt att mäta arbetssjukdomar. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att se över användningen och genomförandet av de nuvarande statistiska förfarandena för att göra det möjligt att på ett korrekt sätt identifiera och mäta arbetssjukdomar, särskilt cancersjukdomar, i syfte att fastställa minskningsmål. Parlamentet föreslår att kommissionen överväger att ersätta kommissionens rekommendation 2003/670/EG om den europeiska förteckningen över arbetssjukdomar(11) .

9.   Europaparlamentet poängterar vikten av att integrera ett jämställdhetsperspektiv i arbetsmiljöfrågor och välkomnar kommissionens uppmaning om att det bör utarbetas särskilda metoder för könsspecifika konsekvensanalyser av arbetsmiljön. Parlamentet kritiserar emellertid kommissionen för att inte i tillräcklig utsträckning beakta jämställdhetsintegrering i sitt meddelande eller dess "Mål för gemskapens strategi 2007–2012" och "Konkurrensanalys".

10.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra en bedömning av tillgången till könsspecifik statistik på gemenskapsnivå över livshotande och icke livshotande arbetssjukdomar.

11.   Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att ta större hänsyn till könsaspekter vid tillämpningen av de befintliga arbetsmiljödirektiven och göra en könsuppdelad konsekvensanalys av dessa.

12.   Europaparlamentet betonar att rehabilitering och återanpassning av arbetstagare efter sjukdom eller arbetsolycksfall är av avgörande vikt och välkomnar den särskilda inriktningen på rehabilitering och återanpassning i de nationella strategierna. Parlamentet anser att det är viktigt att regeringarna i sina arbetsmiljöstrategier säkerställer att människor (genom utbildning, omfördelning av arbetsuppgifter osv.) ska få behålla sitt arbete om de har drabbats av en fysisk eller psykisk sjukdom under sitt arbetsliv.

13.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samla in fler siffror och uppgifter om arbetstagare med kroniska sjukdomar och analysera deras arbetsvillkor samt att upprätta en stadga om skydd av rättigheter på arbetsplatsen för cancerpatienter och människor med andra kroniska sjukdomar, och att i detta sammanhang kräva att företag gör det möjligt för sjuka att fortsätta sin anställning under behandlingen och återvända till arbetsmarknaden efter det att behandlingen är avslutad.

14.   Europaparlamentet är djupt oroat över de ytterst höga olyckstalen bland arbetstagare med tillfälliga eller tidsbegränsade anställningsavtal och bland lågkvalificerade arbetstagare, som i några medlemsstater är minst dubbelt så höga som för andra arbetstagare. Parlamentet noterar också att det finns ett samband mellan dessa anställningsformer och det faktum att det rör sig om anställningar inom högrisksektorer som t.ex. byggsektorn. Parlamentet påpekar att det i rådets direktiv 91/383/EEG av den 25 juni 1991 om komplettering av åtgärderna för att främja förbättringar av säkerhet och hälsa på arbetsplatsen för arbetstagare med tidsbegränsat anställningsförhållande eller tillfälligt anställningsförhållande(12) fastställs som en allmän regel att tillfälligt anställda arbetstagare ska ha samma arbetsmiljörättigheter som tillsvidareanställda arbetstagare, men att inga särskilda mekanismer för att se till att denna princip fungerar i praktiken fastställs i direktivet. Parlamentet uppmanar kommissionen att snarast rätta till dessa brister.

15.   Europaparlamentet noterar också det ökande antalet atypiska anställningsformer och betonar att de villkor som dessa omfattar inte får innebära hälso- och säkerhetsrisker för anställda och uppdragstagare.

16.   Europaparlamentet efterlyser åtgärder som tillgodoser kvinnors rätt till säkerhet och hälsa på atypiska arbetsplatser, exempelvis vid vård av sjuka i hemmet.

17.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att fullt ut beakta de demografiska förändringarnas konsekvenser för arbetsmiljön. Parlamentet uppmanar särskilt kommissionen och medlemsstaterna att förstärka sina förebyggande åtgärder och vidta åtgärder som syftar till att kompensera för försämrad fysik, särskilt genom ergonomi och arbetsplatsdesign samt genom åtgärder och initiativ som syftar till att bevara äldre arbetstagares motivation, kapacitet och hälsa.

18.   Europaparlamentet konstaterar det vetenskapligt bevisande sambandet mellan stress i arbetet och därigenom förorsakade sjukdomar, särskilt kroniska sjukdomar, hjärt- och kärlsjukdomar och belastningsskador.

19.  Europaparlamentet anser att det är av yttersta vikt att se till att de befintliga rättsliga instrumenten på arbetsmiljöområdet tillämpas på ett bättre sätt och uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att utnyttja alla tillgängliga medel för att åstadkomma detta. Bland de åtgärder som bör övervägas bör följande ingå:

   a) Minimikrav för kvaliteten på förebyggande tjänster och arbetsinspektioner.
   b) Strängare påföljder.
   c) Bättre utvärdering av genomförandet av lagstiftningen.
   d) Utbyte av god praxis.
   e) Starkare förebyggandekultur och system för tidig varning samt ökad allmän tillgång till information om arbetsmiljövillkor.
   f) Ökat arbetstagarinflytande på arbetsplatsen.
   g) Stimulansåtgärder för att få arbetsgivarna att uppfylla sina åtaganden beträffande arbetsmiljön.
   h) Ökad användning av avtal mellan arbetsmarknadens parter.

20.   Europaparlamentet anser att kommissionen har en allvarlig brist på resurser för att i tillräcklig utsträckning kunna kontrollera det faktiska införlivandet och genomförandet av direktiv om arbetsmiljö. Parlamentet anser att kommissionen bör använda de medel den har till förfogande, inbegripet genom att oftare inleda förfaranden om fördragsbrott.

21.   Europaparlamentet påpekar att arbetsmiljöskydd för alla arbetstagare i EU bör gälla i lika hög grad, att arbetsmiljöskyddet ytterst vilar på principen om kroppslig integritet samt att undantag från lagstiftningen om arbetsmiljöskydd äventyrar arbetstagarnas hälsa och jämställdheten och kan leda till en kapplöpning mot botten.

22.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra kontinuerliga konsekvensbedömningar avseende arbetsmiljö, på samma sätt som det görs miljökonsekvensbedömningar.

23.   Europaparlamentet anser att arbetsplatsinspektioner är en central del av genomförandet av arbetsmiljölagstiftningen.

  a) Parlamentet uppmanar därför kommissionen att
   i) utreda hur Yrkesinspektörskommittén (SLIC) ska kunna bli så effektiv som möjligt och ge största möjliga mervärde samt att därpå förse kommittén med de resurser som krävs för att den ska kunna arbeta effektivt,
   ii) vidareutveckla systemen för informationsutbyte så att förfrågningar om information och samarbete kan hanteras på ett effektivt sätt,
   iii) utvärdera effektiviteten hos och effekterna av den inspektionsverksamhet som har föreslagits av SLIC för att införa gemensamma kvantitativa och kvalitativa mål för inspektionerna, och därigenom uppmuntra till att inspektionsorganen används för att underlätta skapandet av en effektiv och fungerande arbetsmiljökultur bland arbetstagarna,
   iv) införa metoder för att utvärdera de nationella inspektionssystemen, särskilt genom att fastställa resultattavlor.
  b) Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att
   i) tillhandahålla tillräcklig personal och finansiella medel för de nationella inspektionsorganen,
   ii) öka antalet yrkesinspektörer så att antalet som lägst uppgår till 1 yrkesinspektör per 10 000 arbetstagare, i enlighet med ILO:s rekommendationer,
   iii) öka kvaliteten på arbetsmiljöinspektionerna genom att tillhandahålla en mer övergripande yrkesutbildning som omfattar områden som t.ex. psykologi, ergonomi, hygien, miljöfaror och toxikologi,
   iv) inrikta inspektionerna på prioriterade områden, sektorer och företag där det finns hög risk för olyckor och där det finns många sårbara grupper, t.ex. migrerande arbetstagare, arbetstagare som tillfälligt hyrs ut av bemanningsföretag, lågkvalificerade arbetstagare, unga och äldre arbetstagare samt arbetstagare med funktionshinder.

24.  Europaparlamentet påpekar den avgörande vikten av förebyggande åtgärder och uppmanar kommissionen att genomföra följande åtgärder inom ramen för strategin:

   a) Att se till att arbetsgivarna erkänner och fullgör sitt ansvar för att tillhandahålla lämpliga förebyggande tjänster på arbetsplatserna, samtidigt som arbetstagarna själva måste ha en ansvarsfull inställning till sin egen arbetsmiljö.
   b) Att främja övergripande förebyggande åtgärder enligt den rangordning av åtgärder som anges i direktiv 89/391/EEG.
   c) Att betona att riskbedömning bör vara en kontinuerlig process, inte en engångsföreteelse, och att personalen bör delta fullt ut i riskbedömningarna.
   d) Att säkerställa att förebyggande åtgärder genomförs internt i så stor utsträckning som möjligt.
   e) Att säkerställa att hälsokontroller kombineras med förebyggande åtgärder.
   f) Att regelbundet anpassa sin arbetsmiljölagstiftning så att tekniska framsteg återspeglas.

25.   Europaparlamentet betonar vikten av att medlemsstaterna säkerställer kostnadsfri tillgång till tekniska dokument och standarder för arbetsmiljön på nationell nivå.

26.   Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag i meddelandet om utbildning och yrkesinriktad utbildning och anser att detta är en avgörande faktor för att kunna skapa en förebyggandekultur, vilket bör vara en kontinuerlig process som anpassas till nya tekniska villkor på arbetsplatsen och som också omfattar de arbetstagare som återgår i arbete efter sjukdom eller avbrott i yrkesverksamheten på grund av vårdansvar inom familjen.

27.   Europaparlamentet anser att anställda och skyddsombud måste erbjudas skräddarsydd yrkesutbildning och omskolning på arbetsmiljöområdet, varvid arbeten utlagda på entreprenad, tillfälliga anställningar, deltidsarbete, kvinnor och migrerande arbetstagare särskilt bör uppmärksammas. Parlamentet anser att nationella medel och gemenskapsmedel måste fortsätta att användas i detta syfte.

28.   Europaparlamentet anser att arbetsgivarna bör vara skyldiga att underlätta läkarbesök för dagtidsarbetande heltidsanställda och deltidsanställda.

29.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fullt ut använda de befintliga gemenskapsfonderna (särskilt Europeiska socialfonden) för arbetsmiljörelaterade frågor (förebyggande åtgärder och utveckling av en förebyggandekultur, ökad medvetenhet, yrkesutbildning, livslångt lärande, rehabilitering och återintegrering av arbetstagare som drabbats av arbetsolycksfall eller arbetssjukdomar), vilka särskilt är inriktade på små och medelstora företag. Parlamentet uppmanar kommissionen att fördela andra gemenskapsfonder (t.ex. från det sjunde ramprogrammet för forskning) och nationella fonder till forskning om arbetssjukdomar.

30.   Med hänsyn till den allt större risk som arbetstagarna inom gruv-, metall-, stål- och varvsindustrin utsätts för anser Europaparlamentet att det är viktigt att medlemsstaterna och kommissionen anslår de medel som behövs för investeringar som syftar till att garantera en säker arbetsmiljö.

31.   Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att säkerställa tillämpningen av en systematisk, könsmedveten strategi när man utvecklar arbetsmiljöstrategier på nationell nivå och på gemenskapsnivå och när man samlar in statistik, genomför undersökningar och forskar om arbetsmiljö. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att utnyttja de finansieringsmöjligheter som Progress-programmet erbjuder på detta område, särskilt i avsnittet om jämställdhet.

32.   Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att överväga att införa ekonomiska incitament för att främja arbetsmiljön, särskilt genom skatterabatter eller företräde för "säkra" företag och arbetsmiljöcertifierade företag i offentliga upphandlingar, att införa ett "bonus-malus"-system för sjukförsäkringar och socialförsäkringsavgifter, och ekonomiska incitament för att ersätta omodern eller farlig utrustning.

33.   Vidare föreslår Europaparlamentet att medlemsstaterna bör överväga om det går att koppla tilldelningen av offentliga kontrakt till olika arbetsmiljönormer.

34.   Mot bakgrund av de snabba förändringar som nu är på gång inom samhälle och ekonomi och som också påverkar och förändrar arbetsmarknaden, uppmanar Europaparlamentet kommissionen att uppmuntra en god anställningspolitik och anständiga arbetsvillkor, uppmuntra arbetsgivarna att verka för en sund livsstil på arbetsplatsen genom arbetsmiljökampanjer, rökförbud på arbetsplatsen och system som uppmuntrar anställda som röker att sluta, samt se till att det tas ansvar och att det råder konsekvens med politiken inom andra områden, framför allt folkhälsopolitiken.

35.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se över rådets direktiv 92/85/EEG av den 19 oktober 1992 om åtgärder för att förbättra arbetsmiljön för arbetstagare som är gravida, nyligen har fött barn eller ammar(13) .

36.   Europaparlamentet anser att de hälsoproblem som orsakas av exponering för asbest är välkända och att gemenskapslagstiftningen om asbest är tillräcklig. Parlamentet betonar att sjukdomar som orsakas av asbest i Europa förutses ligga på en hög nivå under många år framöver. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att anordna en utfrågning om hur man ska hantera de omfattande arbetsmiljöproblem som orsakas av befintlig asbest i byggnader och andra konstruktioner som t.ex. fartyg, tåg och maskiner. Parlamentet uppmanar också medlemsstaterna att utarbeta nationella handlingsplaner för asbestsanering och krav på att kartlägga förekomst av asbest i byggnader samt att se till att asbest tas bort på ett säkert sätt.

37.   Europaparlamentet beklagar att kommissionen, trots att parlamentet upprepade gånger specifikt har begärt detta, ännu inte har lagt fram något förslag till ändring av direktiv 2000/54/EG för att åtgärda de allvarliga risker som vårdpersonal utsätts för vid arbete med nålar och vassa medicinska redskap. Parlamentet uppmanar kommissionen att påskynda genomförandet av den konsekvensanalys som upphandlats (2007/S 139-171103) och efterlyser en lämplig ändring i överensstämmelse med parlamentets ovannämnda resolution om skydd av sjukvårdspersonal mot blodburna infektioner som orsakas av skador från nålstick antas i god tid före valperiodens utgång i mitten av 2009. Parlamentet uppmanar kommissionen att genomföra lämpliga förebyggande åtgärder och screening för att minska risken för att drabbas av infektioner som överförs via blodet, t.ex. hepatit C.

38.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att gå i spetsen för att utveckla och ingå en överenskommelse om EU-handlingsregler för att förebygga infektioner som uppstår i samband med sjukvård.

39.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förbättra arbetsmiljön inom sjukvården, inbegripet i sjukhemmen, genom att ta initiativ till åtgärder för att främja rutinmässig screening av sjukvårdspersonal för att möjliggöra tidig upptäckt och behandling i syfte att minska förekomsten av infektioner som förvärvas i arbetet eller infektioner som överförs i arbetet som t.ex. MRSA.

40.   Europaparlamentet välkomnar kravet att medlemsstaterna ska utarbeta nationella strategier och betonar att dessa strategier bör omfatta samma tidsperiod och inledas samma år för att underlätta jämförelser av strategierna och resultaten. Parlamentet anser att medlemsstaterna bör ska sätta upp tydliga och mätbara mål och att strategierna bör inriktas särskilt på små och medelstora företag och sårbara grupper såsom migrerande arbetstagare, unga och äldre arbetstagare, kvinnor, arbetstagare som tillfälligt hyrs ut av bemanningsföretag och arbetstagare med funktionshinder.

41.   Europaparlamentet betonar att det är av avgörande betydelse att arbetsplatsen görs tillgänglig och säker för arbetstagare med funktionshinder genom skälig anpassning, särskild utrustning som är anpassad till individuella behov och genom sjukvårdstjänster som funktionshindrade behöver p.g.a. sitt funktionshinder samt tjänster som utvecklats för att minimera och förebygga ytterligare funktionshinder.

42.   Europaparlamentet uppmanar både kommissionen och medlemsstaterna att tillämpa och genomföra ramdirektivet och de befintliga arbetsmiljöbestämmelserna fullt ut för alla arbetstagare oberoende av rättslig status, att ändra den befintliga lagstiftningen för vissa riskyrken om den har visat sig vara ineffektiv och att särskilt ta hänsyn till arbetstagare som ofta förbigås, såsom anställda vid jordbruksföretag, sjukvårdsanställda, yrkesförare, personer som arbetar med hushållstjänster, distansarbetare och när så är lämpligt anställda inom militära yrken. De bör också garantera att rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling(14) tillämpas fullt ut och genomförs. Parlamentet uppmanar även kommissionen och medlemsstaterna att överväga alla tillgängliga alternativ för att utöka EU:s arbetsmiljöbestämmelser till att omfatta egenföretagare och anställningar inom skyddat arbete som erbjuds människor med funktionshinder.

43.   Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att uppmärksamt beakta olikheterna mellan kvinnliga och manliga arbetstagare när det gäller arbetsmiljörisker och att motverka dessa risker olika i fråga om social och fysisk infrastruktur.

44.   Europaparlamentet understryker att behovet av att analysera de risker som kvinnor och män utsätts för och att vidta lämpliga åtgärder inte innebär att man ska återinföra skyddande, exkluderande åtgärder eller att utforma olika arbetsuppgifter för kvinnor och män.

45.   Europaparlamentet anser att arbetsgivarnas skyldigheter på arbetsmiljöområdet enbart omfattar de krav som de är skyldiga att uppfylla enligt anställningsavtalen, men att man, för att göra arbetsmiljöbestämmelserna till en del av företagens sociala ansvar, bör uppmuntra arbetsgivarna att där så är möjligt granska de arbetsmiljöbestämmelser som tillämpas av underleverantörer och inom leveranskedjan.

46.   Europaparlamentet emotser resultatet av det andra samrådet med arbetsmarknadens parter om belastningsbesvär, och uppmanar kommissionen att undersöka möjligheten att lägga fram ett förslag till direktiv med tanke på den ökande förekomsten av belastningsbesvär och att den befintliga lagstiftningen förefaller otillräcklig eftersom den inte omfattar alla arbetssituationer eller täcker alla risker som är förknippade med arbetsrelaterade belastningsbesvär. Parlamentet kräver att full hänsyn tas till vetenskapliga.

47.   Europaparlamentet emotser resultatet av det andra samrådet med arbetsmarknadens parter om översynen av direktivet om cancerogena ämnen från 2004 och anser att det lämpligaste alternativet skulle kunna vara att ändra detta direktiv så att det även omfattar mutagena ämnen och reproduktiva toxiner. Parlamentet föreslår vidare att de yrkeshygieniska gränsvärden för cancerogena ämnen som anges i direktivet bör ses över och att nya yrkeshygieniska gränsvärden bör fastställas för vissa cancerogena ämnen, mutagena ämnen och reproduktiva toxiner som ännu inte har inbegripits i direktivet.

48.   Europaparlamentet erinrar om att hot mot arbetsmiljön inte bara drabbar kroppsarbetare. Parlamentet vill att man ska ägna större uppmärksamhet åt orsakerna till psykiska sjukdomar och åt psykisk hälsa, missbruk och psykiska risker på arbetsplatsen, såsom stress, trakasserier och mobbning, liksom även våld. Parlamentet kräver också att större vikt läggs vid arbetsgivarstrategier som syftar till att främja en god fysisk och psykisk hälsa.

49.   Europaparlamentet anser att det är av avgörande betydelse att skapa en större samordning med den nya Europeiska kemikaliemyndigheten i Helsingfors och att klargöra ett antal frågor om förhållandet mellan Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach)(15) och andra direktiv om hälsa på arbetsplatsen.

50.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vederbörligen beakta sambandet mellan strategin och Reach-förordningen. Syftet med strategin bör vara att komplettera Reach-förordningen när det gäller skydd mot kemiska risker och att utnyttja möjligheten att förbättra skyddet mot kemiska risker på arbetsplatsen i samband med genomförandet av Reach.

51.   Europaparlamentet välkomnar det ramavtal som arbetsmarknadens parter nyligen ingått om trakasserier och våld på arbetsplatsen, men beklagar att avtalet inte uttryckligen omfattar frågan om våld från tredje part. Parlamentet uppmanar därför arbetsmarknadens parter att rådgöra med varandra i denna fråga.

52.   Europaparlamentet betonar att många lastbilsförare som kör genom Europa arbetar under svåra arbetsförhållanden p.g.a. bristande tillgång till lämpliga vilomöjligheter. I artikel 12 i förordning (EG) nr 561/2006(16) om körtid och vilotid erkänns uttryckligen vikten av att det finns tillräckligt många säkra och trygga vilomöjligheter för yrkesförare längs motorvägsnätet i EU. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att följa upp pilotprojektet för trygga parkeringsområden, vilket parlamentet tog initiativ till mot bakgrund av de åtgärder som rekommenderades i yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om säkra och trygga parkeringsplatser(17) .

53.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka om det är genomförbart och till nytta både för arbetsmiljön och samhället i stort att kräva att alla nya byggnader som är avsedda att bli arbetsplatser ska förses med sprinklersystem mot eldsvådor där så är möjligt.

54.   Europaparlamentet betonar vikten av en kontinuerlig dialog mellan alla berörda parter, inbegripet statliga myndigheter, arbetsgivare, arbetstagare och deras företrädare samt civilsamhället, som ett centralt verktyg för att utveckla en hög skyddsnivå för hälsa och säkerhet. Denna dialog bör leda till ökade kunskaper om de verkliga arbetsmiljörisker som arbetstagarna möter och de särskilda behoven och kraven bland vissa grupper av arbetstagare på arbetsplatsnivå och sektorsnivå, samt till utbyte av god praxis.

55.   Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att säkerställa att kvinnor är väl företrädda vid beslut om arbetsmiljöfrågor på alla nivåer.

56.   Europaparlamentet anser att företagens sociala ansvar är ett av de effektiva verktygen för att förbättra konkurrenskraften, förbättra hälsan och öka säkerheten på arbetsplatsen samt förbättra arbetsmiljön och uppmanar därför till ett utbyte av god praxis på lokal, nationell och europeisk nivå mellan medlemsstaterna och globalt på multinationell nivå samt till fortsatt frivillig tillämpning av företagens sociala ansvar, men som en integrerad del av företagens utvecklingsstrategier.

57.   Europaparlamentet anser att arbetstagarnas representation är synnerligen viktig för all arbetsmiljöpolitik och att det positiva sambandet mellan skyddsombud på arbetsplatsen och förbättrad produktivitet inte får underskattas. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja arbetstagarnas delaktighet och se till att så många arbetstagare som möjligt har tillgång till skyddsombud.

58.   Europaparlamentet anser att alltför långa arbetsdagar/otillräckliga viloperioder är en av de avgörande faktorerna när det gäller ökningen av olyckor och sjukfrånvaro och uppmanar till en vettig balans mellan arbete och privatliv.

59.   Europaparlamentet gratulerar Europeiska arbetsmiljöbyrån och Europeiska fonden för förbättring av levnads- och arbetsvillkor till det arbete som de hittills har utfört och anser att dessa organs expertkunskaper och befogenheter måste utnyttjas till fullo. Parlamentet anser att dessa organ bör fortsätta att användas som instrument för att öka medvetenheten och för insamling, analys och utbyte av information, utbyte av god praxis och undersökningar för att föregripa nya och ökade risker, oavsett om dessa orsakas av sociala förändringar eller hänger samman med den tekniska utvecklingen.

60.   Europaparlamentet anser att det är av avgörande betydelse att identifiera och övervaka nya och ökade risker – t.ex. på det psykosociala området. Parlamentet gratulerar därför Europeiska arbetsmiljöbyråns riskcentrum till dess arbete och uppmanar kommissionen att agera på grundval av resultaten av detta arbete och lägga fram nödvändiga förslag när nya risker identifieras.

61.   Europaparlamentet rekommenderar medlemsstaterna att vidta nödvändiga åtgärder så att arbete under hårda eller svåra förhållanden beaktas inom ramen för det sociala skyddsnätet för de berörda arbetstagarna, såväl under deras aktiva liv som när de har pensionerats.

62.   Europaparlamentet rekommenderar att Europeiska arbetsmiljöbyrån forskar kring de särskilda problem och risker som arbetstagare med tillfälliga anställningsavtal, anställda vid bemanningsföretag och anställda hos underleverantörer möter i syfte att underlätta kommissionens och medlemsstaternas arbete för att motverka dessa risker och vederbörligen genomföra den befintliga lagstiftningen för dessa grupper på lämpligt sätt. Parlamentet är samtidigt medvetet om att det arbete som dessa grupper utför i vissa medlemsstater, t.ex. i byggsektorn, innebär en större risk att råka ut för olyckor.

63.   Europaparlamentet påpekar att det i en global miljö är nödvändigt att samarbeta med internationella organisationer, exempelvis WTO, WHO, ILO, och se till att internationella konventioner och avtal om arbetsmiljö antas och genomförs av alla parter. Parlamentet anser att detta är en viktig faktor för att upprätthålla EU:s konkurrenskraft och undvika att EU-företag omlokaliserar verksamheten till tredje länder med mindre sträng arbetsmiljölagstiftning. Parlamentet anser vidare att detta gäller skydd av mänskliga rättigheter och därför bör det tas upp vid förhandlingar med tredjeländer.

64.   Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att följa internationella arbetsmiljöbestämmelser, och särskilt ratificera ILO:s konvention C-187 och genomföra rekommendationen R-197.

65.   Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT C 303, 14.12.2007, s. 1.
(2) EGT L 183, 29.6.1989, s. 1.
(3) EGT L 262, 17.10.2000, s. 21.
(4) EGT L 165, 27.6.2007, s. 21.
(5) EUT C 300 E, 11.12.2003, s. 290.
(6) EUT C 304 E, 1.12.2005, s. 400.
(7) EUT C 303 E, 13.12.2006, s. 754.
(8) Antagna texter , P6_TA(2007)0206 .
(9) Antagna texter , P6_TA(2007)0501 .
(10) Antagna texter , P6_TA(2007)0102 .
(11) EUT L 238, 25.9.2003, s. 28.
(12) EGT L 206, 29.7.1991, s. 19.
(13) EGT L 348, 28.11.1992, s. 1.
(14) EGT L 303, 2.12.2000, s. 16.
(15) EUT L 396, 30.12.2006, s. 1.
(16) EGT L 102, 11.4.2006, s. 1.
(17) EUT C 175, 27.7.2007, s. 88.

Senaste uppdatering: 15 september 2008Rättsligt meddelande