Europaparlamentets beslut av den 22 oktober 2008 Europaparlamentets resolution om godkännande av utnämningen av Catherine Margaret Ashton, Baroness Ashton of Upholland, till ledamot av kommissionen

P6_TA(2008)0505 B6-0575/2008

Europaparlamentet fattar detta beslut

–   med beaktande av artiklarna 214.2 tredje stycket och 215 i EG-fördraget,

–   med beaktande av artikel 4 i ramavtalet om förbindelsen mellan Europaparlamentet och kommissionen(1),

–   med beaktande av Peter Mandelsons skrivelse av den 3 oktober 2008, i vilken han avsade sig sitt uppdrag som ledamot av kommissionen,

–   med beaktande av att regeringen i Förenade Konungariket Storbritannien och Nordirland nominerade Catherine Margaret Ashton, Baroness Ashton of Upholland, som ledamot av kommissionen,

–   med beaktande av rådets beslut 2008/779/EG, Euratom av den 6 oktober 2008 om att utse en ny ledamot av Europeiska kommissionen(2),

–   med beaktande av det ansvariga utskottets utfrågning den 20 oktober 2008 av den nominerade kommissionsledamoten,

–   med beaktande av artikel 99 i arbetsordningen, och av följande skäl:

1.  Europaparlamentet godkänner utnämningen av Catherine Margaret Ashton, Baroness Ashton of Upholland, till ledamot av kommissionen under kommissionens återstående mandattid till den 31 oktober 2009.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar.

(1) EUT C 117 E, 18.5.2006, s. 123. (2) EUT L 267, 8.10.2008, s. 31.

Europaparlamentets resolution av den 22 oktober 2008 om Europeiska rådet den 15–16 oktober 2008

P6_TA(2008)0506 RC-B6-0543/2008

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte den 15-16 oktober 2008,

–   med beaktande av Europeiska rådets rapport och kommissionens uttalande om Europeiska rådets möte den 15–16 oktober 2008,

–   med beaktande av rådets slutsatser om EU:s tillsynsramar och arrangemang för finansiell stabilitet av den 14 maj 2008, och rådets slutsatser om dessa frågor av den 3 juni 2008, 4 december 2007 och 9 oktober 2007,

–   med beaktande av artikel 103.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  EU befinner sig i en kritisk situation på grund av finanskrisen, klimatförändringen och behovet av att fastställa tydliga institutionella ramar.

B.  Dagens finanskris, som utlöstes av amerikanska subprimelån och som bland annat har sitt ursprung i den amerikanska centralbankens under många år alltför expansionistiska penningspolitik, bristen på insyn i finansmarknaderna, alltför hög belåning inom finansinstituten, bristfällig tillsyn över finansmarknaderna, dåliga kreditvärderingar och felaktiga antaganden om utvecklingen av fastighetspriserna, har spridit sig över hela världen på grund av att marknaderna är allt mer integrerade.

C.  Innovationer på finansmarknaden kan vara till nytta men sådana finansiella produkter behöver vara reglerade och transparenta så att man kan säkerställa en rätt avvägning mellan effektivitet och stabilitet. Finansmarknaderna bör tjäna den reala ekonomin.

D.  De befintliga verktygen har inte kunnat hindra finanskrisens konsekvenser på ett sådant sätt att de kollektiva kostnaderna minimeras och risker kan undvikas. Det finns ett behov av att säkerställa en enhetlig tillsyn på EU-nivå över de allt mer integrerade europeiska finansmarknaderna. Finansiell stabilitet och krisförvaltning involverar dock många andra aktörer än enbart tillsynsmyndigheter.

E.  I ordförandeskapets slutsatser om finanskrisen nämns inte Europaparlamentet som medlagstiftare vid genomförandet av Europeiska rådets beslut.

F.  De parlamentariska förfarandena för ratificering av Lissabonfördraget har slutförts i 24 medlemsstater. De institutionella reformerna i Lissabonfördraget måste snarast genomföras så att Europeiska unionen kan fungera smidigt och på ett balanserat sätt med fullständig demokratisk granskning.

G.  För viktiga händelser under 2009, särskilt valet till Europaparlamentet och inrättandet av den nya kommissionen, krävs tydlighet vad gäller de institutionella bestämmelser som ska gälla.

H.  EU spelar en viktig roll i världen i kampen mot klimatförändringarna, både genom sitt ledarskap i internationella förhandlingar och de avsevärda utsläppsminskningar som EU har åtagit sig att genomföra i de 27 medlemsstaterna. Europeiska rådet den 8 och 9 mars 2007 åtog sig i detta avseende att uppnå minskningar av utsläppen av växthusgaser på minst 20 procent senast 2020, vilket skulle öka till 30 procent om en övergripande internationell överenskommelse kunde nås.

I.  Kampen mot klimatförändringen är en central fråga och ett mål för Europeiska unionen som bör hanteras genom en övergripande och flexibel strategi på internationell nivå.

J.  Uppnåendet av Lissabon-/Göteborgsstrategins och klimat- och energipaketets mål kräver långsiktiga investeringar. Europeiska investeringsbankens (EIB) roll i detta sammanhang måste ytterligare förstärkas.

Makroekonomiska konsekvenser av den globala finanskrisen för den reala ekonomin

1.  Europaparlamentet betonar starkt betydelsen av att snabbt och på ett mycket samordnat sätt vidta europeiska makroekonomiska åtgärder för att stimulera den globala ekonomiska tillväxten. Parlamentet påpekar dock att principerna för stabilitets- och tillväxtpakten inte får urholkas och att medlemsstaterna bör sträva efter att konsolidera de offentliga finanserna.

2.  Europaparlamentet är allvarligt bekymrat över situationen på finansmarknaderna och uppmanar till en ytterligare förstärkning av samordnade åtgärder för att återställa förtroendet för marknaderna.

3.  Europaparlamentet välkomnar ordförandeskapets godkännande av de beslut som fattades av eurogruppen den 12 oktober 2008, eftersom det är ett första viktigt och samordnat steg för att återupprätta förtroendet för finansmarknaderna, främja lån mellan bankerna och öka bankernas egna medel så att de kan fortsätta att låna ut till företag och hushåll. Parlamentet håller med om att dessa åtgärder var nödvändiga för att begränsa den nuvarande finansiella krisen.

4.  Europaparlamentet anser att det är av största vikt att medlemsstaterna uppvisar ett starkt engagemang och en effektiv krisförvaltning för att återställa goda marknadsförutsättningar, eftersom detta är en central faktor för förtroendet. Parlamentet anser att det inledande mötet mellan stats- och regeringscheferna i euroområdets länder, som fattar beslut i denna egenskap, måste vidareutvecklas.

5.  Europaparlamentet konstaterar att krisen har verkningar bortom finansmarknaderna, särskilt när det gäller företagens livskraft, arbetstillfällen, personliga finanser och små och medelstora företag, och att denna verkan skulle ha varit oförutsägbar om nationella myndigheter, Europeiska centralbanken (ECB) och andra centralbanker inte hade vidtagit åtgärder för att återställa förtroendet för det finansiella systemet.

6.  Europaparlamentet betonar behovet av åtgärder på området för finansiell stabilitet och systemrisker. Kommissionen och rådet uppmanas att i dessa tider av ekonomisk förvändhet blåsa nytt liv i Lissabonagendan och anta medlemsstaternas nationella reformprogram fram till slutet av detta år i syfte att skydda EU-medborgarnas jobb och inkomster.

7.  Europaparlamentet är övertygat om att det krävs hållbara och tillväxtinriktade makroekonomiska förhållanden. En löpande tillgång till krediter för medborgare och små och medelstora företag och investeringar i EU-infrastrukturer är av enorm betydelse för att undvika en dramatisk nedgång i ekonomisk tillväxt och sysselsättning. Parlamentet betonar den roll som EIB kan spela i detta sammanhang.

En strategi för att ta sig ur finanskrisen

8.  Europaparlamentet är fast beslutet att stödja åtgärder som kan få likviditeten att återvända till marknaderna så att utlåningen till företag och enskilda kan återupptas. Parlamentet är medvetet om behovet att försäkra skattebetalarna om att alla åtgärder som vidtas är till för att lösa deras problem och noterar att återställandet av finansiell stabilitet är livsviktigt för framtida ekonomisk tillväxt. Medlemsstaterna uppmanas att se över det rådande finanssystemets funktion om de menar allvar med sin vilja att återupprätta förtroendet för finansmarknaderna och angripa finanskrisen på ett övergripande sätt.

9.  Europaparlamentet välkomnar varmt kommissionens snabba och genomgripande reaktion när det gäller tillämpningen av statsstödsregler på åtgärder avseende finansiella institut. Kommissionen uppmanas att i samband med de nödåtgärder som ska övervakas strikt inrätta en ämnesövergripande grupp, med bland annat expertis från GD Konkurrens, de tre nivå 3-kommittéerna och Europeiska centralbankssystemet, för att samla kunskaper och erfarenheter och verka för att avgöranden i alla medlemsstater är balanserade, opartiska och välgrundade.

10.  Europaparlamentet uppskattar kommissionens beslut att inrätta en högnivågrupp för att utarbeta en tillsynsstruktur som är solid och hållbar och som skapar förutsättningar för en bättre integration och samordning mellan sektorer och över landgränser. Det är viktigt att gruppen ges ett exakt mandat inom en kort tidsram och att den rapporterar till rådet, kommissionen och Europaparlamentet.

11.  Europaparlamentet ställer sig bakom förslaget att inrätta en "finanskrisenhet", och uppmanar rådet att dessförinnan nå enighet om hur enheten ska fungera och samarbeta med den redan etablerade högnivågruppen. Parlamentet är starkt kritiskt till att det inte får delta i denna krisenhet. Europaparlamentet stöder att det inrättas ett mer kraftfullt system för tidig varning som drivs av kommissionen och av Europeiska centralbanken och som ges samordnings- och verkställighetsbefogenheter där nivå 3-kommittéer bör delta.

12.  Europaparlamentet godkänner rådets beslut att stärka EIB:s roll som långivare och låntagare.

13.  Europaparlamentet oroas av att risker skapas på finansmarknaderna som en följd av omfattningen av de statliga stödpaketen, och anser det viktigt, med tanke på skattebetalarnas intressen och medlemsstaternas budgetar, att det vid varje tillfälle som offentliga medel satsas på att rädda ett finansiellt institut också krävs offentlig kontroll, förbättringar av styrelseformerna, ersättningsbegränsningar, en stark redovisningsskyldighet gentemot offentliga myndigheter och investeringsstrategier för realekonomin.

Åtgärder för att förbättra regleringen

14.  Europaparlamentet uppmanar rådet att agera tillsammans med parlamentet och kommissionen uppmanas att utnyttja sin initiativrätt och föreslå åtgärder för att stärka EU:s ram för reglering och övervakning samt krishantering på EU nivå.

15.  Europaparlamentet betonar att man noggrant måste analysera orsakerna till dagens finanskris, och särskilt kontrollera huruvida tillsynen har varit tillräcklig och om gällande regler har följts. Parlamentet upprepar sin begäran om följande lagstiftningsåtgärder i synnerhet beträffande reglering och tillsyn av bankväsendet, kreditvärderingsinstitutens roll, värdepapperisering och tillsyn av värdepapperiseringen, hedgefonder och andra typer av nya institutioner, belåningens roll, krav på insyn, likvideringsregler, clearingen av OTC-marknader och krisförebyggande mekanismer. Parlamentet välkomnar kommissionens förslag om att höja minimiskyddet för bankinsättningar, och upprepar sitt åtagande att snabbt granska förslaget.

16.  Europaparlamentet pekar än en gång på behovet att stärka Lamfalussy-förfarandet i enlighet med sin resolution av den 9 oktober 2008 med rekommendationer till kommissionen om uppföljningen av Lamfalussyprocessens framtida tillsynsstrukturer(1). Härmed avses även tillsynen, med kollegier av nationella myndigheter, av de största gränsöverskridande finansgrupperna liksom fastställandet av en klar rättslig status samt utökade befogenheter för nivå 3-kommittéerna som ett sätt att stärka tillsynen inom EU och främja den internationella dialogen och den politiska samordningen på detta område.

17.  Europaparlamentet påpekar att en kris som sprider sig utanför nationella jurisdiktioner inte kan hanteras enskilt av nationella myndigheter och att samarbete och ömsesidig tillit mellan tillsynsmyndigheter vid gränsöverskridande kriser är av avgörande betydelse. Parlamentet uppmanar kommissionen och behöriga nationella myndigheter att tillsammans utarbeta lämpliga förslag till effektiv krishantering för vidare diskussion i parlamentet. Europaparlamentet fäster uppmärksamheten på vikten av att ha en förstärkt samordning på EU-nivå inför möten på G8-nivå. Parlamentet tror helhjärtat på globala lösningar på krisen, där man verkar för att inrätta en ny internationell finansiell ordning, med en reform av Bretton Woods-institutionerna.

18.  Europaparlamentet välkomnar initiativet att snarast möjligt försöka få till stånd en internationell konferens för att diskutera vilka reglerings- och tillsynsåtgärder som måste vidtas som en reaktion på den nuvarande krisen. Parlamentet är övertygat om att EU måste spela en ledande roll när den internationella finansstrukturens framtid ska diskuteras. Europeiska rådet och kommissionen uppmanas att involvera Europaparlamentet i denna process.

19.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att snarast möjligt lägga fram ett förslag om översyn rådets direktiv 2003/48/EG av den 3 juni 2003 om beskattning av inkomster från sparande i form av räntebetalningar(2).

Lissabonfördraget

20.  Europaparlamentet upprepar att det respekterar utgången av den irländska folkomröstningen liksom resultaten från övriga medlemsstaters ratificeringsprocesser och anser att det är möjligt att tillmötesgå de önskemål som det irländska folket gett uttryck för och därigenom hitta en lösning som kan accepteras av alla före Europavalet. Parlamentet står redo att erbjuda Irlands regering och parlament allt stöd de behöver för att lägga fram ett förslagspaket som kan lägga grunden för en bredare och mer kunskapsbaserad samstämmighet hos den irländska allmänheten om landets framtid inom ett reformerat och stärkt EU och som kan accepteras av Irlands partner.

21.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska rådet att vid sitt nästa möte fastställa en metod och en tidtabell som skulle göra det möjligt att uppnå detta resultat.

Energi och klimatförändringar

22.  Europaparlamentet menar att EU:s klimatmål efter 2012 inte bör ifrågasättas som en följd av den nuvarande internationella finanskrisen. Parlamentet förbinder sig att samarbeta med rådet och kommissionen för att finna en ändamålsenlig och smidig överenskommelse om klimat- och energipaketet på kortast möjliga tid. Parlamentet betonar dock att det är av avgörande betydelse för EU:s industri, de anställda och konsumenterna att de åtgärder som planeras för att nå dessa mål grundligt utvärderas så att man kan fastställa deras inverkan på EU-företagens sektoriella och allmänna konkurrenskraft. Parlamentet erinrar rådet om att detta är ett medbeslutandeförfarande där kvalificerad majoritet krävs.

23.  Europaparlamentet uppmanar rådet att bibehålla de föreslagna ambitiösa målen, nämligen att 20 procent av gemenskapens totala energikonsumtion ska komma från hållbara och förnybara energikällor och att 10 procent av energin inom varje medlemsstats transportsektor ska komma från hållbara och förnybara energikällor senast 2020.

24.  Europaparlamentet konstaterar att Europeiska rådet har gett sitt stöd till förslaget att höja ribban till 30-procentiga minskningar om en internationell överenskommelse ingås, förutsatt att andra industriländer åtar sig att göra motsvarande minskningar och att ekonomiskt mer avancerade utvecklingsländer bidrar med minskningar som på lämpligt sätt motsvarar deras ansvarsskyldighet och kapacitet.

25.  Europaparlamentet påminner om att det är avgörande för EU:s industri att nödvändiga flexibilitetsåtgärder införs för de sektorer som är mest drabbade av utlokalisering, koldioxidläckage och förlorad konkurrenskraft.

26.  Europaparlamentet uppmärksammar att den potential som tekniken för avskiljning och lagring av koldioxid har när det gäller att minska energisektorns och industrins koldioxidutsläpp har erkänts av bl.a. den mellanstatliga panelen för klimatförändringar. Parlamentet uppmanar därför rådet att se till att tillräckliga medel avsätts för att de tolv demonstrationsprojekt som det har efterlyst kan komma i drift senast år 2015.

27.  Europaparlamentet erinrar om att förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om utsläppsnormer för nya personbilar som del av gemenskapens samordnade strategi för att minska koldioxidutsläppen från lätta fordon (KOM(2007)0856) måste ingå som ett av lagstiftningsförslagen i klimat- och energipaketet.

Energisäkerhet

28.  Europaparlamentet efterlyser ett starkt politiskt åtagande att utveckla en koldioxidsnål ekonomi i EU med ökad användning av inhemska resurser, decentraliserad energiproduktion och energibesparingsåtgärder för att främja förnybara, energieffektiva och andra koldioxidsnåla energikällor, fullfölja diversifieringen av energiförsörjningen och minska beroendet av importerade fossila bränslen, eftersom detta är den mest logiska reaktionen på högre oljepriser. Parlamentet ställer sig bakom prioriteringen att dessa strategiska åtgärder måste åtföljas av starka finansiella åtaganden inom forskning och utveckling.

29.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att med beslutsamhet följa parlamentets rekommendationer om en gemensam europeisk extern energipolitik, särskilt genom att främja EU:s enighet i förhandlingarna med energileverantörer och transitländer och försvara EU:s intressen som helhet, utveckla en effektiv energidiplomati, anta effektivare svarsmekanismer vid krissituationer och garantera diversifieringen av energileverantörerna. Parlamentet påminner om behovet av att i detta syfte anta en strategi, åtföljd av de instrument som behövs för att genomföra den. Särskild uppmärksamhet måste inriktas på byggandet av nödvändiga sammankopplingar som saknas, i synnerhet i Östeuropa.

30.  Europaparlamentet välkomnar rådets uppmaning att förstärka och komplettera den nödvändiga infrastrukturen och uppmanar kommissionen att förverkliga de transeuropeiska energinäten och att upprätta en prioriterad sammankopplingsplan utan att försumma infrastruktur för mottagning och återförgasning av flytande naturgas och anläggningar för dess lagring. Parlamentet gläds åt att särskild uppmärksamhet ägnas de isolerade regionerna i EU och framhåller vikten av ytterligare utbyggnad av euroepisk sammankopplings- och nätinfrastruktur för att öka andelen havsbaserad vindkraft på marknaderna. Parlamentet konstaterar att gränsöverskridande sammankopplingar kommer att kräva specialåtgärder, exempelvis förmånsfinansiering och skattebefrielse, och att en komplettering av de länkar som saknas i de transeuropeiska näten kommer att förbättra försörjningstryggheten och bidra till ett fullbordande av den inre marknaden.

31.  Europaparlamentet framhåller vikten av ett förstärkt samarbete med grannländerna i Svartahavsregionen genom en institutionell och multilateral mekanism, bland annat i frågor om säker energiförsörjning och transit, och ökad marknadstransparens.

32.  Parlamentet understryker att tryggandet av energiförsörjningen är en prioritet för EU och att utvecklingen av gemensamma EU-projekt för förnybara energikällor därför måste inneha en nyckelroll i arbetet med att trygga energiförsörjningen och samtidigt fullgöra Lissabon- och Göteborgsmålen.

33.  Europaparlamentet understryker att energieffektivitet inte bara är det kostnadseffektivaste sättet att minska utsläpp av växthusgaser utan även har en positiv inverkan på ekonomin i form av lägre bränslekostnader och en utökad köpkraft för konsumenterna för andra typer av varor och tjänster. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att påskynda genomförandet av energieffektiva strategier och av befintlig lagstiftning.

34.  Europaparlamentet anser att en fullt ut fungerande inre marknad är av största vikt för en trygg försörjning. EU:s energimarknad är ännu inte helt fullbordad, och ett fullständigt genomförande är absolut nödvändigt. Parlamentet välkomnar uppmaningen att slutföra lagstiftningspaketet om den inre energimarknaden före lagstiftningsperiodens slut. Rådet uppmanas att inleda förhandlingar med parlamentet om lagstiftningspaketet om den inre energimarknaden på grundval av den politiska överenskommelse som nåddes i energirådet den 10 oktober 2008.

Den europeiska pakten för invandring och asyl

35.  Europaparlamentet välkomnar det franska ordförandeskapets initiativ om en europeisk pakt för invandring och asyl, såtillvida att denna främjar ett konsekvent och välavvägt angreppssätt när det gäller migration med det dubbla syftet att tillhandahålla kanaler för laglig invandring och samtidigt bekämpa illegal invandring. En gemensam invandringspolitik bör utgå från antagandet att invandrare är individuella samhällsmedlemmar och potentiella medborgare, och medlemsstaterna bör dessutom försöka införa tydliga och effektiva strategier för social delaktighet och integration. Parlamentet anser därför att pakten måste åtföljas av konkreta lagstiftningsförslag.

36.  Europaparlamentet är överens med rådet om att den europeiska pakten för invandring och asyl bör tillhandahålla en ram för åtgärder under framtida ordförandeskap.

Uppföljning av Europeiska rådets möte den 1 september 2008

37.  Europaparlamentet anser att konflikterna i Kaukasus inte kan lösas militärt och fördömer kraftfullt alla dem som tagit till våld för att förändra situationen i de georgiska utbrytarområdena Sydossetien och Abchazien.

38.  Europaparlamentet påminner om Rysslands oproportionerliga militäraktion i Georgien i början av augusti 2008 och dess djupa intrång i landet liksom det ensidiga beslutet att erkänna Abchaziens och Sydossetiens självständighet.

39.  Europaparlamentet uppmanar Ryssland att respektera Georgiens suveränitet och territoriella integritet samt okränkbarheten i landets gränser, vilka erkänts av samtliga EU-medlemsstater.

40.  Europaparlamentet betonar att EU måste se över sin politik gentemot Ryssland om landet inte skulle fullgöra sina åtaganden enligt överenskommelserna den 12 augusti och 8 september 2008.

41.  Europaparlamentet välkomnar rådets inställning till situationen i Georgien och erinrar om åtagandena i avtalen från den 12 augusti och den 8 september. De ryska truppernas tillbakadragande från de områden som gränsar till Sydossetien och Abchazien är ett mycket viktigt ytterligare steg. Parlamentet kräver att flyktingarna ska kunna återvända snabbt och under säkra förhållanden och med utsända EU-observatörer på plats. Parlamentet beklagar de strandade förhandlingarna mellan Ryssland och Georgien i Genève den 15 oktober 2008.

42.  Europaparlamentet beklagar vidare att Europeiska unionens övervakningsuppdrag (EUMM) i Georgien inte fått tillåtelse att gå in i de två utbrytarregionerna, där Ryssland planerar att stationera 7 600 reguljära armésoldater, vilka ska ersätta de små kontingenterna med ryska fredsbevarande soldater som utplacerades i de båda territorierna efter eldupphöravtalen 1992–1994.

43.  Europaparlamentet ser fram emot slutsatserna från den internationella givarkonferensen för Georgien den 22 oktober 2008 och välkomnar kommissionens föresats att erbjuda Georgien ett starkt politiskt, ekonomiskt och praktiskt stöd. Parlamentet uppmanar kommissionen att föreslå och snabbt vidta åtgärder som syftar till återanpassning och återställande av konfliktområden samt att öka det humanitära biståndet för att människor som drabbats av kriget ska kunna få nya hem och tak över huvudet inför vintern.

44.  Europaparlamentet konstaterar att alla återstående frågor måste lösas vid den internationella konferensen i Genève, i synnerhet när det gäller situationen och framtiden för Sydossetien och Abchazien, särskilt med tanke på den fortsatta ryska militära närvaron i Akhalgori och Perevi i Sydossetien och Kodori Gorge i Abchazien. Fram till dess kan förbindelserna mellan EU och Ryssland inte till fullo normaliseras.

45.  Europaparlamentet påminner de ryska myndigheterna om att det är viktigt att garantera att enskilda personer och icke-statliga organisationer som är engagerade i försvaret av mänskliga och medborgerliga rättigheter kan verka i enlighet med Rysslands åtaganden inför Europarådet och utan att trakasseras.

46.  Europaparlamentet uppmanat rådet och kommissionen att överväga att tillämpa det europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet och det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter selektivt på Vitryssland genom mer stöd till det vitryska civila samhället. Parlamentet poängterar att Vitrysslands demokratiska opposition måste involveras fullt ut i dialogen mellan EU och Vitryssland

47.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att inleda en verklig dialog med de vitryska myndigheterna som bygger på en villkorsbaserad strategi som genomförs stegvis, med riktmärken, tidsplaner, översynsklausuler och tillräckliga ekonomiska medel.

48.  Europaparlamentet välkomnar rådets stöd till det "östra partnerskap" som kommissionen just nu utformar för att stärka förbindelserna mellan EU och grannländerna i öster. Parlamentet betonar att detta partnerskap måste få ett konkret och påtagligt innehåll, särskilt i fråga om fri rörlighet och frihandel, men också tillräckliga ekonomiska resurser i EU:s budget.

o
o   o

49.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas parlament.

(1) Antagna texter, P6_TA(2008)0476. (2) EUT L 157, 26.6.2003, s. 38

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 22 oktober 2008 om rådets gemensamma ståndpunkt inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv om arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag (10599/2/2008 – C6-0327/2008 – 2002/0072(COD))

P6_TA(2008)0507 A6-0373/2008

(Medbeslutandeförfarandet: andra behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av rådets gemensamma ståndpunkt (10599/2/2008 – C6-0327/2008),

–   med beaktande av parlamentets ståndpunkt vid första behandlingen av ärendet(1), en behandling som avsåg kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2002)0149),

–   med beaktande av kommissionens ändrade förslag (KOM(2002)0701),

–   med beaktande av artikel 251.2 i EG-fördraget,

–   med beaktande av artikel 67 i arbetsordningen,

–   med beaktande av andrabehandlingsrekommendationen från utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A6-0373/2008).

1.  Europaparlamentet godkänner den gemensamma ståndpunkten.

2.  Europaparlamentet konstaterar att rättsakten är antagen i enlighet med den gemensamma ståndpunkten.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att tillsammans med rådets ordförande underteckna rättsakten, i enlighet med artikel 254.1 i EG-fördraget.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt sin generalsekreterare att underteckna rättsakten, efter kontroll av att alla förfaranden vederbörligen avslutats, och att i samförstånd med rådets generalsekreterare se till att den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet, kommissionen och medlemsstaternas parlament parlamentets ståndpunkt.

(1) EUT C 25 E, 29.1.2004, s. 368.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 22 oktober 2008 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om inrättande av ett flerårigt gemenskapsprogram för att skydda barn som använder Internet och annan kommunikationsteknik (KOM(2008)0106 – C6-0092/2008 – 2008/0047(COD))

P6_TA(2008)0508 A6-0404/2008

(Medbeslutandeförfarandet: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2008)0106),

–   med beaktande av artikel 251.2 och artikel 153 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C6-0092/2008),

–   med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandena från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män och utskottet för kultur och utbildning (A6-0404/2008).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet anser att det ekonomiska referensbeloppet i lagstiftningsförslaget för genomförandet av programmet för perioden 1 januari 2009 till den 31 december 2013 som fastställts till 55 miljoner EUR måste vara förenligt med taket i underrubrik 1a i den fleråriga finansieringsramen 2007–2013.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 22 oktober 2008 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets beslut nr .../2008/EG om inrättande av ett flerårigt gemenskapsprogram för att skydda barn som använder Internet och annan kommunikationsteknik

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt vid första behandlingen den slutliga rättsakten, beslut nr 1351/2008/EG.)

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 22 oktober 2008 om det ändrade förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om främjande av rena och energieffektiva vägtransportfordon (KOM(2007)0817 – C6-0008/2008 – 2005/0283(COD))

P6_TA(2008)0509 A6-0291/2008

(Medbeslutandeförfarandet: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens ändrade förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2007)0817),

–   med beaktande av artikel 251.2 och artikel 175.1 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C6-0008/2008),

–   med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och yttrandena från utskottet för industrifrågor, forskning och energi, utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och utskottet för transport och turism (A6-0291/2008).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 22 oktober 2008 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/.../EG om främjande av rena och energieffektiva vägtransportfordon

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt vid första behandlingen den slutliga rättsakten, direktiv 2009/33/EG)

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 22 oktober 2008 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2001/82/EG och direktiv 2001/83/EG när det gäller ändringar av villkoren för godkännanden för försäljning av läkemedel (KOM(2008)0123 – C6-0137/2008 – 2008/0045(COD))

P6_TA(2008)0510 A6-0346/2008

(Medbeslutandeförfarandet: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2008)0123),

–   med beaktande av artikel 251.2 och artikel 95 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C6-0137/2008),

–   med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och yttrandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling (A6-0346/2008).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 22 oktober 2008 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/.../EG om ändring av direktiv 2001/82/EG och direktiv 2001/83/EG när det gäller ändringar av villkoren för godkännanden för försäljning av läkemedel

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt vid första behandlingen den slutliga rättsakten, direktiv 2009/53/EG.)

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 22 oktober 2008 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om konsumentskydd vid vissa aspekter av tidsdelat boende, långfristiga semesterprodukter, återförsäljning och byte (KOM(2007)0303 – C6-0159/2007 – 2007/0113(COD))

P6_TA(2008)0511 A6-0195/2008

(Medbeslutandeförfarandet: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2007)0303),

–   med beaktande av artiklarna 251.2 och 95 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C6-0159/2007),

–   med beaktande av de utfästelser som rådets företrädare gjorde i en skrivelse av den 24 september 2008 om att godkänna det ändrade förslaget i enlighet med artikel 251.2 andra stycket första strecksatsen i EG-fördraget,

–   med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och yttrandena från utskottet för transport och turism och utskottet för rättsliga frågor (A6-0195/2008).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 22 oktober 2008 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/.../EG om konsumentskydd vid vissa aspekter av avtal om tidsdelat boende, långfristiga semesterprodukter, återförsäljning och byte

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt vid första behandlingen den slutliga rättsakten, direktiv 2008/122/EG.)

Europaparlamentets rekommendation av den 22 oktober 2008 om avtalet mellan Europeiska unionen och Australien om lufttrafikföretags behandling av passageraruppgifter (PNR) från Europeiska unionen och överföring av dessa till Australiens tullmyndighet (2008/2187(INI))

P6_TA(2008)0512 A6-0403/2008

Europaparlamentet utfärdar denna rekommendation

–   med beaktande av förslaget till rekommendation till rådet från Sophia in 't Veld för ALDE-gruppen om avtalet mellan Europeiska unionen och Australien om lufttrafikföretags behandling av passageraruppgifter (PNR) från Europeiska unionen och överföring av dessa till Australiens tullmyndighet (B6-0383/2008),

–   med beaktande av artiklarna 2, 6, 24, 29 och 38 i fördraget om Europeiska unionen, som är den rättsliga grunden för ett europeiskt område med frihet, säkerhet och rättvisa och för internationella förhandlingar med tredjeländer och organisationer när det gäller rättsligt och polisiärt samarbete i straffrättsliga frågor,

–   med beaktande av rådets beslut 2008/651/Gusp/RIF av den 30 juni 2008 om undertecknande på Europeiska unionens vägnar av ett avtal mellan Europeiska unionen och Australien om lufttrafikföretags behandling av passageraruppgifter (PNR) från Europeiska unionen och överföring av dessa till Australiens tullmyndighet(1), och av själva avtalet,

–   med beaktande av att detta avtal enligt artikel 24.5 i EU-fördraget tills vidare är bindande endast för de medlemsstater som till skillnad från Belgien, Tjeckien, Tyskland, Irland, Lettland, Malta, Nederländerna, Ungern, Polen och Finland inte har meddelat att de har egna författningsmässiga förfaranden som måste följas(2),

–   med beaktande av att ordförandelandet enligt den rättsliga grunden för rådets ovannämnda beslut, dvs. artiklarna 38 och 24 i EU-fördraget (där den senare gäller yttre förbindelser), innebär att ordförandeskapet i enlighet med artikel 21 i EU-fördraget ska höra Europaparlamentet om de viktigaste aspekterna och de grundläggande valmöjligheterna när det gäller den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken,

–   med beaktande av sina tidigare resolutioner och rekommendationer om passageraruppgifter(3),

–   med beaktande av artikel 8.2 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen) och artiklarna 3.2 och 6.1 i rådets direktiv 2004/82/EG av den 29 april 2004 om skyldighet för transportörer att lämna uppgifter om passagerare(4),

–   med beaktande av grundprincipen om lojalt samarbete mellan institutionerna, som innebär att parlamentet i full utsträckning ska underrättas och rådfrågas, och det faktum att parlamentet inte ens underrättades om de förhandlingar som kommissionen och/eller rådet skulle föra, till skillnad från inför andra avtal om passageraruppgifter och även inför den första omgången förhandlingar med Australien 2003–2004(5),

–   med beaktande av att parlamentet, även om det strider mot övriga institutioners önskan, bör inta en ståndpunkt i frågor som rör medborgarnas grundläggande rättigheter och som efter avslutad behandling eventuellt kan bli föremål för EU-lagstiftning,

–   med beaktande av artiklarna 114.3, 83.5 och 94 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A6-0403/2008).

1.  Europaparlamentet riktar följande rekommendationer och observationer till rådet:

2.  Europaparlamentet uppmanar de medlemsstater och nationella parlament som håller på att granska detta avtal och/eller avtalet med Förenta staterna (Belgien, Tjeckien, Spanien, Ungern, Nederländerna och Polen) att beakta ovanstående observationer och rekommendationer.

3.  Europaparlamentet erinrar rådet om att parlamentet, om Lissabonfördraget träder i kraft, på ett rättvist sätt bör få medverka vid översynen av alla avtal om PNR-uppgifter.

o
o   o

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna rekommendation till rådet och, för kännedom, till kommissionen och medlemsstaternas regeringar och parlament samt till Australiens regering och parlament.

(1) EUT L 213, 8.8.2008, s. 47. (2) Vissa medlemsstater har antagit särskilda förklaringar som offentliggjorts i rådets protokoll och finns på följande adress: http://register.consilium.europa.eu/pdf/en/08/st10/st10439.en08.pdf (3) Resolution av den 13 mars 2003 om flygbolagens överföring av personuppgifter vid transatlantiska flygningar (EUT C 61 E, 10.3.2004, s. 381), resolution av den 9 oktober 2003 om flygbolagens överföring av personuppgifter vid transatlantiska flygningar: förhandlingsläget med Förenta staterna (EUT C 81 E, 31.3.2004, s. 105), resolution av den 31 mars 2004 om förslaget till kommissionens beslut om skyddsnivån för de personuppgifter ur bokningsregistret (Passenger Name Records) (PNR) som överförs till Förenta staternas tull- och gränskontrollmyndigheter (EUT C 103 E, 29.4.2004, s. 665), rekommendation till rådet av den 7 september 2006 om förhandlingarna om ett avtal med Amerikas förenta stater om användningen av passageraruppgifter för att förebygga och bekämpa terrorism och gränsöverskridande brottslighet, inklusive organiserad brottslighet (EUT C 305 E, 14.12.2006, s. 250) och Europaparlamentets ståndpunkt av den 7 juli 2005 om förslaget till rådets beslut om ingående av ett avtal mellan Europeiska gemenskapen och Kanada om behandling av förhandsinformation om passagerare (Advance Passenger Information, API) och passageraruppgifter (Passenger Name Records, PNR) (EUT C 157 E, 6.7.2006, s. 464). (4) EUT L 261, 6.8.2004, s. 24. (5) Utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor noterade dessa förhandlingar även genom yttrandet i frågan från artikel 29-arbetsgruppen för skydd av personuppgifter. Se: http://ec.europa.eu/justice_home/fsj/privacy/docs/wpdocs/2004/wp85_sv.pdf (6) EUT L 204, 4.8.2007, s. 18. (7) Europarådets konvention 108 av den 28 januari 1981 om skydd av individer med avseende på automatisk behandling av personuppgifter, och senare ändringar av denna. (8) EGT L 281, 23.11.1995, s. 31.

Europaparlamentets resolution av den 22 oktober 2008 om de utmaningar som kollektivavtal möter inom EU (2008/2085(INI))

P6_TA(2008)0513 A6-0370/2008

Europaparlamentet utfärdar denna resolution,

–   med beaktande av artikel 2, särskilt första strecksatsen, i fördraget om Europeiska unionen och artikel 3.1 j i EG-fördraget,

–   med beaktande av artiklarna 136, 137, 138, 139 och 140 i EG-fördraget,

–   med beaktande av artiklarna 12, 39 och 49 i EG-fördraget,

–   med beaktande av fördraget om Europeiska unionen, i dess ändrade lydelse enligt Lissabonfördraget av den 13 december 2007, särskilt artikel 3,

–   med beaktande av artikel 152 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, där det bekräftas att dialog mellan arbetsmarknadens parter och kollektivförhandlingar är viktiga för utvecklingen,

–   med beaktande av artiklarna 27, 28 och 34 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–   med beaktande av Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, särskilt artikel 11,

–   med beaktande av den europeiska sociala stadgan, särskilt artiklarna 5, 6 och 19,

–   med beaktande av Europeiska konventionen om migrerande arbetstagares rättsställning,

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG av den 16 december 1996 om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster(1) (utstationeringsdirektivet),

–   med beaktande av rapporten från kommissionens tjänsteavdelningar om genomförandet av direktiv 96/71/EG om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster (SEK(2006)0439) (tjänsterapporten),

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster(2) (direktivet om offentlig upphandling),

–   med beaktande av den så kallade Monti-klausulen i rådets förordning (EG) nr 2679/98 av den 7 december 1998 om den inre marknadens sätt att fungera i samband med den fria rörligheten för varor mellan medlemsstaterna(3),

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden(4) (tjänstedirektivet),

–   med beaktande av EG-domstolens dom av den 27 mars 1990 i mål C-113/89, Rush Portuguesa Ltda mot Office national d'immigration(5),

–   med beaktande av EG-domstolens domar av den 9 augusti 1994 i mål C-43/93, Vander Elst(6), av den 23 november 1999 i de förenade målen C-369/96 och C-376/96, Arblade(7), av den 25 oktober 2001 i de förenade målen C-49/98, C-50/98, C-52/98, C-54/98, C-68/98 och C-71/98, Finalarte(8), av den 7 februari 2002 i mål C-279/00, kommissionen mot Italien(9), av den 12 oktober 2004 i mål C-60/03, Wolff & Müller GmbH(10), av den 21 oktober 2004 i mål C-445/03, kommissionen mot Luxemburg(11), och av den 19 januari 2006 i mål C-244/04, kommissionen mot Tyskland(12),

–   med beaktande av EG-domstolens dom av den 11 december 2007 i mål C-438/05, Internationella transportarbetarefederationen och Finlands sjömansunion mot Viking Line ABP(13) (Viking-målet),

–   med beaktande av EG-domstolens dom av den 18 december 2007 i mål C-341/05, Laval un Partneri Ltd(14),

–   med beaktande av EG-domstolens dom av den 3 april 2008 i mål C-346/06, Rüffert(15),

–   med beaktande av följande konventioner från Internationella arbetsorganisationen (ILO): ILO-94 om arbetsklausuler (offentlig upphandling), ILO-87 om föreningsfriheten och skydd för organisationsrätten, ILO-98 om tillämpningen av principerna för organisationsrätten och den kollektiva förhandlingsrätten, ILO-117 om grundläggande mål och normer för socialpolitiken, särskilt del IV, och ILO-154 om kollektivförhandlingar,

–   med beaktande av sin resolution av den 26 oktober 2006 om tillämpningen av direktiv 96/71/EG om utstationering av arbetstagare(16),

–   med beaktande av sin resolution av den 15 januari 2004 om genomförandet av direktiv 96/71/EG i medlemsstaterna(17),

–   med beaktande av sin resolution av den 23 maj 2007 om främjande av värdigt arbete för alla(18),

–   med beaktande av de gemensamma principerna om "flexicurity" som godkändes vid Europeiska rådets möte den 14 december 2007 och parlamentets resolution av den 29 november 2007 om gemensamma principer för "flexicurity"(19),

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor och yttrandena från utskottet för rättsliga frågor och utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (A6-0370/2008), och av följande skäl:

A.  I EG-fördraget erkänns de grundläggande rättigheterna som fastställs i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, i medlemsstaternas författningar och i olika internationella fördrag och konventioner, som en grundläggande referensram för gemenskapens lagstiftning och rättspraxis.

B.  I EG-fördraget fastställs ett antal relevanta principer. En av gemenskapens huvudsakliga verksamheter är att upprätta en inre marknad med en social dimension där hinder för den fria rörligheten för varor, personer, tjänster och kapital mellan medlemsstaterna avskaffas.

C.  En av dessa principer är att medborgarna tillerkänns grundläggande författningsenliga rättigheter, inbegripet rätten att bilda fackföreningar, rätten att strejka och rätten att förhandla om kollektivavtal.

D.  De grundläggande principerna för den inre marknaden inbegriper arbetstagarnas fria rörlighet, etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster.

E.  Enligt artikel 39 i EG-fördraget innebär den fria rörligheten för arbetstagare att all diskriminering av arbetstagare från medlemsstaterna på grund av nationalitet ska avskaffas vad gäller anställning, lön och övriga arbets- och anställningsvillkor.

F.  EG-fördraget tillåter inskränkningar i de grundläggande friheterna om dessa åtgärder tillgodoser legitima syften som är förenliga med fördraget, om de kan motiveras av tvingande hänsyn till allmän ordning samt om de är lämpliga för att uppnå målen och inte går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dem. Enligt artikel 52 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna får begränsningar i utövandet av de rättigheter och friheter som erkänns i stadgan endast göras om de är proportionerliga, nödvändiga och faktiskt svarar mot mål av allmänt intresse som erkänns av unionen eller behovet av skydd för andra människors rättigheter och friheter.

G.  EG-domstolen erkänner att rätten att vidta kollektiva åtgärder är en grundläggande rättighet och en integrerad del av de allmänna principerna i gemenskapsrätten. Denna rättighet kommer även att slås fast i fördragen om Lissabonfördraget ratificeras.

H.  Kommissionen har vid flera tillfällen understrukit den betydelse som befintliga nationella ramar för arbetslagstiftning och kollektivförhandlingar har för skyddet av arbetstagarnas rättigheter.

I.  I kommissionens rapport om arbetsmarknadens parter i Europa 2006 dras slutsatsen att väl utvecklade kollektivförhandlingar kan ha en positiv inverkan på den sociala integrationen.

J.  Enligt artikel 136 i EG-fördraget ska gemenskapen och medlemsstaterna ha som mål "att förbättra levnads- och arbetsvillkor och därigenom möjliggöra en harmonisering samtidigt som förbättringarna bibehålls", och för att nå detta mål fastställs det i artikel 140 att kommissionen ska främja samarbetet mellan medlemsstaterna på det socialpolitiska området, särskilt i frågor som rör förenings- och förhandlingsrätt.

K.  Enligt ingressen i utstationeringsdirektivet kräver tillhandahållandet av tjänster över gränserna fria och lojala konkurrensvillkor och åtgärder som garanterar att arbetstagarnas rättigheter respekteras, och som samtidigt är förenliga med den rättsliga ramen för nationell arbetsrätt och förhållanden på arbetsmarknaden i medlemsstaterna.

L.  I skäl 12 i utstationeringsdirektivet anges klart och tydligt att gemenskapsrätten inte hindrar "medlemsstaterna från att utvidga tillämpningsområdet för sin lagstiftning eller för kollektivavtal som har ingåtts mellan arbetsmarknadens parter, till att omfatta alla personer som utför avlönat arbete, också tillfälligt, på deras territorium, även om arbetsgivaren är etablerad i en annan medlemsstat" och att gemenskapsrätten inte förbjuder "medlemsstaterna att med lämpliga medel garantera att dessa regler följs".

M.  Målet för utstationeringsdirektivet – att skapa ett klimat av lojal konkurrens och åtgärder som garanterar att arbetstagarnas rättigheter respekteras – är viktigt för skyddet av de berörda arbetstagarna i en ekonomisk tid då det gränsöverskridande tillhandahållandet av tjänster expanderar, samtidigt som medlemsstaternas arbetsrätt och förhållanden på arbetsmarknaden måste respekteras, under förutsättning att dessa inte strider mot gemenskapslagstiftningen.

N.  Enligt utstationeringsdirektivet ska medlemsstaterna i sin lagstiftning fastställa en kärna av tvingande regler för minimiskydd av utstationerade arbetstagare, vilka ska följas i värdlandet, men de får inte hindra att arbets- och anställningsvillkor som är förmånligare för arbetstagarna tillämpas.

O.  Artikel 3.8 i utstationeringsdirektivet ger möjlighet att antingen genomföra direktivet genom lagstiftning eller genom kollektivavtal som har förklarats gälla allmänt eller som gäller allmänt för alla företag av liknande slag inom den berörda industrin eller som har ingåtts av de mest representativa arbetsgivar- och arbetstagarorganisationerna på nationell nivå och som gäller inom hela det nationella territoriet. EG-domstolen bekräftar också att medlemsstaterna, eftersom syftet med utstationeringsdirektivet inte är att harmonisera system för arbets- och anställningsvillkor i dessa, själva får välja vilket system som används på nationell nivå, även om det systemet inte uttryckligen omnämns i utstationeringsdirektivet.

P.  De centrala bestämmelserna i artikel 3.1 i utstationeringsdirektivet utgörs av internationella obligatoriska regler som medlemsstaterna har enats om gemensamt. Bestämmelserna om grunderna för rättsordningen (ordre public) i artikel 3.10 består också av internationella obligatoriska regler, men är utformade på ett sådant sätt att medlemsstaterna själva får avgöra hur dessa ska definieras i den nationella lagstiftningen. Tillämpningen av artikel 3.10 är viktig för att medlemsstaterna ska kunna ta hänsyn till den mångfald som präglar arbetsmarknad, socialpolitik och andra frågor, inbegripet skydd av arbetstagarna med respekt för principen om likabehandling.

Q.  Arbetstagarnas rörlighet har i hög grad bidragit till sysselsättning, välfärd och EU-integration och gett medborgare nya möjligheter att skaffa sig kunskap och erfarenhet och höja sin levnadsstandard.

R.  I artikel 28 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna kodifieras rätten till kollektiva förhandlingar och kollektiva åtgärder.

S.  Utstationeringsdirektivet har gett över en miljon arbetstagare möjlighet att arbeta utomlands under trygga och säkra omständigheter utan problem eller konflikter.

T.  En enhetlig tillämpning och kontroll av bestämmelserna i utstationeringsdirektivet är grundläggande för att direktivets mål ska uppnås, särskilt respekten för medlemsstaternas arrangemang för förhandling om kollektivavtal.

U.  I artikel 3.1 a i tjänstedirektivet anges tydligt att avsikten med det direktivet inte är att det ska ersätta utstationeringsdirektivet och att det inte påverkar tillämpningen av detsamma.

V.  När det gäller fri rörlighet för varor har följande klausul ("Monti-klausulen") inbegripits i artikel 2 i förordning (EG) nr 2679/98: "Denna förordning får inte tolkas som att den på något sätt inverkar på utövandet av de grundläggande rättigheter, inklusive strejkrätt eller frihet att strejka, så som de erkänns i medlemsstaterna. Dessa rättigheter kan också inbegripa rätt eller frihet att vidta andra åtgärder som omfattas av de särskilda systemen för relationerna mellan parterna på arbetsmarknaderna i medlemsstaterna."

W.  I artikel 1.7 i tjänstedirektivet anges att "detta direktiv påverkar inte utövandet av sådana grundläggande rättigheter som erkänns i medlemsstaterna och i gemenskapsrätten. Det påverkar inte heller rätten att förhandla om, ingå och tillämpa kollektivavtal samt att vidta kollektiva åtgärder i enlighet med nationell lagstiftning och praxis som respekterar gemenskapsrätten".

X.  Europeiska rådet har fastställt principer för att skapa arbetsmarknadsmodeller där en hög nivå av flexibilitet kombineras med en hög nivå av trygghet (den så kallade flexicurity-modellen). Det är vedertaget att starka arbetsmarknadsparter med ett stort utrymme för kollektivförhandlingar är en viktig del av en framgångsrik flexicurity-modell.

Y.  EG-domstolens uppgift är att tolka gemenskapsrätten med hänsyn till de grundläggande rättigheterna och friheterna och att se till att lag och rätt respekteras vid tolkning och tillämpning av EG-fördraget.

Z.  Det är de nationella domstolarnas uppgift att från fall till fall fastställa huruvida kriterierna för inskränkningar i de grundläggande friheterna föreligger och om de är förenliga med gemenskapsrätten.

AA.  Rätten att vidta kollektiva åtgärder och ingå kollektivavtal är en grundläggande rättighet som utgör en integrerad del av gemenskapsrättens allmänna principer. Därför bör inte EG-domstolen stödja sig på ett uttalande från rådet och kommissionen av den 24 september 1996 som inte har antagits av Europaparlamentet (som medlagstiftare) i syfte att begränsa tolkningen av begreppen "bestämmelser som rör ordre public" och "nationella bestämmelser som är avgörande för den politiska ordningen" enbart till bindande lagstadgade bestämmelser.

AB.  Genom EG-domstolens dom av den 21 september 1999 i mål C-67/96 Albany International BV(20), som gäller konkurrenslagstiftningsområdet, har de fackliga organisationerna fått en betydande grad av självständighet i arbetsmarknadsfrågor.

AC.  Det har konstaterats att det förelåg olika uppfattningar och tolkningar inom EG-domstolen och mellan domstolen och domstolens generaladvokat om de olika mål som rör utstationeringsdirektivet, särskilt de ovannämnda Laval- och Rüffert-målen. När uppfattningar och tolkningar skiljer sig åt på detta sätt kan ett förtydligande behövas så att en jämvikt uppnås mellan de grundläggande rättigheterna och friheterna.

1.  Europaparlamentet understryker att friheten att tillhandahålla tjänster är en hörnsten i EU-projektet. Parlamentet anser emellertid att denna frihet måste vägas dels mot de grundläggande rättigheterna och de sociala målsättningar som förankras i fördragen, dels mot regeringarnas och de fackliga organisationernas rätt att säkerställa icke-diskriminering, likabehandling och förbättrade levnads- och arbetsvillkor. Parlamentet erinrar om att Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna erkänner rätten till kollektiva förhandlingar och kollektiva åtgärder liksom att principen om likabehandling är grundläggande för EU.

2.  Europaparlamentet anser att alla EU-medborgare bör ha rätt att arbeta överallt i Europeiska unionen och därmed att behandlas lika, och beklagar därför att denna rättighet inte tillämpas enhetligt inom EU. Parlamentet anser att de övergångsbestämmelser som fortsättningsvis gäller bör underställas en rigorös översyn från kommissionens sida, i syfte att bedöma huruvida de faktiskt är nödvändiga för att förebygga snedvridning av nationella arbetsmarknader, och att de, där detta inte visar sig vara fallet, bör avskaffas så snabbt som möjligt.

3.  Europaparlamentet betonar att friheten att tillhandahålla tjänster inte motsäger och inte är överordnad den grundläggande rätt som arbetsmarknadens parter har att främja social dialog och vidta stridsåtgärder, särskilt eftersom detta är en konstitutionell rättighet i flera medlemsstater. Parlamentet betonar att avsikten med Monti-klausulen var att skydda grundläggande konstitutionella rättigheter inom ramen för den inre marknaden, och påminner samtidigt om att fri rörlighet för arbetstagare är en av de fyra friheterna på den inre marknaden.

4.  Europaparlamentet välkomnar Lissabonfördraget och att Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna görs rättsligt bindande. Parlamentet konstaterar att detta skulle omfatta fackliga organisationers rätt att förhandla om och sluta kollektivavtal på lämpliga nivåer och vidta kollektiva åtgärder (exempelvis strejker) vid intressekonflikter för att försvara sina intressen.

5.  Europaparlamentet betonar att friheten att tillhandahålla tjänster inte är överordnad de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionens stadga om grundläggande rättigheter, särskilt inte de fackliga organisationernas rätt att vidta kollektiva åtgärder, i synnerhet eftersom detta är en konstitutionell rättighet i flera medlemsstater. Parlamentet betonar därför att EG-domstolens ovannämnda avgöranden i Rüffert-, Laval- och Viking-målen visar på nödvändigheten av att klargöra att ekonomiska friheter, såsom de fastställs i fördragen, bör tolkas på ett sätt som inte inkräktar på utövandet av grundläggande sociala rättigheter som erkänns i medlemsstaterna och gemenskapsrätten, inklusive rätten att förhandla om, ingå och genomföra kollektivavtal och vidta kollektiva åtgärder, och inte heller bör inkräkta på arbetsmarknadens parters autonomi när de utövar de här grundläggande rättigheterna för att försvara sociala intressen och skydda arbetstagare.

6.  Europaparlamentet betonar att utstationeringsdirektivet ger de offentliga myndigheterna och arbetsmarknadens parter en möjlighet att fastställa arbets- och anställningsvillkor som är förmånligare för arbetstagarna i enlighet med medlemsstaternas olika traditioner.

7.  Europaparlamentet betonar att det i skäl 22 i utstationeringsdirektivet anges att direktivet inte påverkar den rättsliga regleringen i medlemsstaterna vad gäller rätten att vidta kollektiva åtgärder för att försvara yrkesintressen, vilket slås fast i artikel 137.5 i EG-fördraget.

8.  Europaparlamentet betonar därför att likabehandling och lika lön för lika arbete på samma arbetsplats måste tryggas och stärkas i enlighet med artiklarna 39 och 12 i EG-fördraget. Med hänsyn till friheten att tillhandahålla tjänster och etableringsfriheten anser parlamentet att varken arbetsgivarens, arbetstagarens eller den utstationerade arbetstagarens nationalitet får utgöra skäl för ojämlika förutsättningar i fråga om arbets- eller lönevillkor eller rätten att utöva grundläggande rättigheter som rätten att strejka.

9.  Europaparlamentet understryker att det är viktigt att förhindra negativ inverkan på arbetsmarknadsmodeller där man redan kombinerar en hög nivå av flexibilitet med en hög nivå av trygghet på arbetsmarknaden, och att man i stället bör främja ett sådant angreppssätt ytterligare.

Allmänna följder

10.  Europaparlamentet noterar att den horisontella effekten av vissa bestämmelser i EG-fördraget beror på om speciella villkor uppfylls, bl.a. villkoret om att rättigheter enligt dessa bestämmelser ska ges till en individ som har intressen som uppfyller de berörda kraven. Parlamentet är oroat över att den horisontella effekten av artikel 43 i EG-fördraget, under de specifika omständigheter som rådde i de mål som EG-domstolen nyligen avgjort, var vederbörligen identifierad och anser att detta kan ge upphov till fler mål i EG-domstolen.

11.  Europaparlamentet välkomnar att många medlemsstater i enlighet med EU:s principer och traditioner och i samarbete med arbetsmarknadens parter har infört höga normer för arbetsförhållanden vilka ökar samtliga arbetstagares välbefinnande och stärker såväl den ekonomiska tillväxten som konkurrenskraften.

12.  Europaparlamentet anser att lagstiftarens avsikt med utstationeringsdirektivet och tjänstedirektivet inte är förenlig med tolkningar som öppnar för illojal konkurrens mellan företag. Parlamentet konstaterar att företag som ingår och följer kollektivavtal skulle kunna få en konkurrensnackdel jämfört med företag som vägrar att göra detta.

13.  Europaparlamentet anser att en korrekt tillämpning och kontroll av bestämmelserna i utstationeringsdirektivet är av avgörande betydelse för att säkerställa att direktivets mål uppnås, nämligen att underlätta tillhandahållande av tjänster och samtidigt garantera att arbetstagare får tillräckligt skydd, och att bestämmelserna om kollektivförhandlingar respekteras till fullo, i de medlemsstater där arbetstagare är utstationerade, inom ramen för det direktivet.

14.  Europaparlamentet anser också att rätten att fritt tillhandahålla gränsöverskridande tjänster på den inre marknaden stärks ytterligare genom att man säkerställer samma ekonomiska och arbetsmarknadsmässiga villkor gäller för inhemska och utländska tjänsteleverantörer på den plats där tjänsten tillhandahålls.

15.  Europaparlamentet främjar aktivt en konkurrenskraft som bygger på kunskap och innovation i enlighet med Lissabonstrategin.

16.  Europaparlamentet ifrågasätter införandet av en proportionalitetsprincip för åtgärder mot företag som medvetet underminerar arbets- och anställningsvillkor när de utnyttjar etableringsrätten eller rätten att tillhandahålla tjänster över gränserna. Parlamentet anser att rätten att tillämpa stridsåtgärder för att upprätthålla lika behandling och säkerställa anständiga arbetsvillkor inte får ifrågasättas.

17.  Europaparlamentet understryker att EU:s ekonomiska friheter inte innebär en rätt för företagen att kringgå nationell social- och arbetsmarknadslagstiftning och -praxis, eller att bedriva illojal konkurrens i fråga om löne- och anställningsvillkor. Parlamentet anser därför att verksamhet som företag bedriver över gränserna och som eventuellt underminerar arbets- och anställningsvillkoren i värdlandet måste vara proportionerlig, och att den inte automatiskt kan rättfärdigas av bestämmelserna om exempelvis fri rörlighet för tjänster eller etableringsfrihet i EG-fördraget.

18.  Europaparlamentet betonar att gemenskapsrätten måste respektera principen om icke-diskriminering. Parlamentet betonar vidare att gemenskapslagstiftaren måste säkerställa att inga hinder skapas för kollektivavtal, till exempel avtal som genomför principen om att lika lön ska gälla för lika arbete för alla arbetstagare på en arbetsplats, utan hänsyn till deras eller arbetsgivarens nationalitet, på den plats där tjänsten tillhandahålls, eller för stridsåtgärder till stöd för sådana avtal om dessa är förenliga med nationell lagstiftning eller praxis.

19.  Europaparlamentet erkänner att EG-domstolens domar i de ovannämnda Laval-, Rüffert- och Luxemburg-målen har gett upphov till stor oro kring frågan om hur direktiv som innebär minimiharmonisering ska tolkas.

20.  Europaparlamentet noterar att de sociala hänsynstaganden som anges i artiklarna 26 och 27 i direktivet om offentlig upphandling gör det möjligt för medlemsstaterna att skapa rättvisa konkurrensvillkor genom att fastställa arbets- och anställningsvillkor som går utöver de obligatoriska reglerna för minimiskydd.

21.  Europaparlamentet anser att den begränsade rättsliga grunden för fri rörlighet i utstationeringsdirektivet kan leda till att utstationeringsdirektivet tolkas som en direkt inbjudan till illojal konkurrens om löner och arbetsvillkor. Parlamentet anser därför att den rättsliga grunden för utstationeringsdirektivet skulle kunna breddas för att inbegripa en hänvisning till den fria rörligheten för arbetstagare.

22.  Europaparlamentet betonar att den nuvarande situationen följaktligen kan leda till att arbetstagarna i värdländerna upplever att de pressas av låglönekonkurrens. Parlamentet anser därför att ett enhetligt genomförande av utstationeringsdirektivet måste säkerställas i alla medlemsstater.

23.  Europaparlamentet erinrar om att nio medlemsstater har ratificerat ILO:s konvention nr 94. Parlamentet beklagar att inte ens rättsinstanserna i sina domar i tillräcklig utsträckning beaktar ILO:s konvention nr 94 och befarar att konventionens tillämpning i de berörda medlemsstaterna eventuellt inte är förenlig med tillämpningen av utstationeringsdirektivet. Parlamentet uppmanar kommissionen att omgående klargöra denna situation och att fortsätta verka för ratificeringen av konventionen för att ytterligare stärka vidareutvecklingen av de sociala klausulerna i bestämmelserna om offentlig upphandling, som är ett av syftena med direktivet om offentlig upphandling.

24.  Europaparlamentet konstaterar att det inte har erkänts att ILO-konventionerna nr 87 och 98 medger begränsningar av rätten att vidta stridsåtgärder och av de grundläggande rättigheterna endast om dessa införs med hänsyn till hälsa, allmän ordning och andra liknande faktorer.

Krav

25.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att tillämpa utstationeringsdirektivet på vederbörligt sätt. Parlamentet betonar vidare att arbetsmarknadslagstiftningen och reglerna för förhandlingar och kollektivavtal ligger inom medlemsstaternas och arbetsmarknadsparternas behörighet. Parlamentet påpekar i detta sammanhang att det är medlemsstaternas uppgift att förbättra och i full utsträckning använda åtgärderna för förebyggande, kontroll och sanktioner, i enlighet med subsidiaritetsprincipen.

26.  Europaparlamentet anser att det finns både kryphål och inkonsekvenser i den nuvarande gemenskapslagstiftningen som kan ha öppnat för tolkningar av utstationeringsdirektivet som inte avsågs när gemenskapens lagstiftare försökte skapa en god jämvikt mellan friheten att tillhandahålla tjänster och skyddet för arbetstagarnas rättigheter. Parlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta nödvändiga förslag till rättsakter som kan bidra till att förhindra motstridiga tolkningar i framtiden.

27.  Europaparlamentet välkomnar därför kommissionens uttalande från den 3 april 2008, där den tydligt förklarar att den kommer att fortsätta att bekämpa konkurrens som bygger på låga sociala normer och betonar att friheten att tillhandahålla tjänster inte står i motsättning till eller på något sätt är överordnad grundläggande rätten att strejka eller att vara fackligt ansluten. Parlamentet uppmuntrar till ett omgående genomförande av rådets slutsatser från den 9 juni 2008 för att råda bot på bristerna i genomförandet, förhindra nya problematiska situationer och missbruk samt skapa det eftersträvade klimatet av ömsesidig tillit och förtroende. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att verka för ett närmare samarbete mellan medlemsstaterna, nationella myndigheter och kommissionen i fråga om övervakning och utbyte av bästa praxis. Parlamentet anser att detta skulle utgöra ett effektivt sätt att bekämpa missbruk.

28.  Europaparlamentet konstaterar att det är viktigt att bestämmelserna på den europeiska arbetsmarknaden är överskådliga och likvärdiga för alla, men också att olika politiska traditioner gör det mycket svårt att nå fram till en gemensam arbetsmarknadsmodell. Parlamentet anser därför att i de fall vissa medlemsländer är särskilt berörda bör en noggrann konsekvensanalys av ovannämnda domars effekter genomföras på nationell nivå i samråd med arbetsmarknadens parter.

29.  Europaparlamentet välkomnar att kommissionen nu anser sig vara redo att på nytt se över den inre marknadens konsekvenser för arbetstagarnas rättigheter och kollektivförhandlingar.

30.  Europaparlamentet anser att denna översyn inte bör utesluta en partiell översyn av utstationeringsdirektivet. En eventuell översyn av det direktivet bör göras efter en grundlig analys på nationell nivå av de verkliga utmaningarna när det gäller olika kollektivavtalsmodeller. Översynen, om en sådan anses lämplig, bör särskilt ta upp frågor som tillämpliga arbetsvillkor, lönenivåer, principen om likabehandling av arbetstagare i samband med den fria rörligheten för tjänster, respekt för olika arbetsmarknadsmodeller och utstationeringens varaktighet.

31.  Europaparlamentet anser att utövandet av de grundläggande rättigheter som erkänns av medlemsstaterna, i ILO:s konventioner och i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, inbegripet rätten att förhandla om, ingå och tillämpa kollektivavtal samt rätten att vidta stridsåtgärder, inte får äventyras.

32.  Europaparlamentet betonar att det måste stå fullkomligt klart att varken utstationeringsdirektivet eller andra direktiv förbjuder medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter att kräva förmånligare villkor för att åstadkomma likabehandling av alla arbetstagare, och att det finns försäkringar om att gemenskapslagstiftningen kan genomföras på grundval av alla befintliga arbetsmarknadsmodeller.

33.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att omgående genomföra rådets beslut om att inrätta ett elektroniskt system för utbyte av information, eftersom ett sådant skulle kunna hjälpa medlemsstaterna att bekämpa missbruk mer effektivt.

34.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att anta åtgärder för att bekämpa missbruk, särskilt när det gäller verksamheten vid de "brevlådeföretag" som inte bedriver någon verklig och meningsfull verksamhet i etableringslandet, utan uteslutande etablerats, ibland även direkt av huvudentreprenören i värdlandet, för att utföra affärsverksamhet i värdlandet och kringgå den fulla tillämpningen av lagar och bestämmelser i värdlandet, särskilt när det gäller löner och arbetsvillkor. Parlamentet uppmanar kommissionen att i sin uppförandekod för företag inom ramen för tjänstedirektivet fastställa tydliga regler för att bekämpa "brevlådeföretag".

35.  Europaparlamentet bekräftar på nytt att grundläggande sociala rättigheter inte är hierarkiskt underställda ekonomiska rättigheter bland de grundläggande friheterna. Parlamentet begär därför att jämvikten mellan grundläggande rättigheter och ekonomiska friheter åter ska befästas i primärrätten för att förhindra en kapplöpning mot lägre sociala normer.

36.  Europaparlamentet välkomnar rådets gemensamma ståndpunkt om ett nytt direktiv om bemanningsföretag som skulle föreskriva icke-diskriminerande behandling från och med den första anställningsdagen, såvida inte arbetsmarknadens parter kommit överens om något annat.

37.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram sitt länge emotsedda meddelande om gränsöverskridande kollektivavtalsförhandlingar med förslag om att upprätta en rättslig ram för gränsöverskridande kollektivavtal.

o
o   o

38.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EGT L 18, 21.1.1997, s. 1. (2) EUT L 134, 30.4.2004, s. 114. (3) EGT L 337, 12.12.1998, s. 8. (4) EUT L 376, 27.12.2006, s. 36. (5) REG 1990, s. I-1470. (6) REG 1994, s. I-3803. (7) REG 1999, s. I-8453. (8) REG 2001, s. I-7831. (9) REG 2002, s. I-1425. (10) REG 2004, s. I-9553. (11) REG 2004, s. I-10191. (12) REG 2006, s. I-885. (13) REG 2007, s. I-10779. (14) REG 2007, s. I-11767. (15) Ännu ej offentliggjord i REG. (16) EUT C 313 E, 20.12.2006, s. 452. (17) EUT C 92 E, 16.4.2004, s. 404. (18) EUT C 102 E, 24.4.2008, s. 321. (19) Antagna texter, P6_TA(2007)0574. (20) REG 1999, s. I-5751.

Europaparlamentets resolution av den 22 oktober 2008 om det nya partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan EU och Vietnam och mänskliga rättigheter

P6_TA(2008)0514 RC-B6-0538/2008

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av sina tidigare resolutioner om Vietnam,

–   med beaktande av samarbetsavtalet från 1995 mellan Europeiska unionen och Socialistiska republiken Vietnam,

–   med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter som Vietnam ratificerade 1982,

–   med beaktande av artikel 108.5 i arbetsordningen och av följande skäl:

A.  Den andra diskussionsrundan mellan EU och Vietnam hölls i Hanoi den 20–21 oktober 2008.

B.  Europaparlamentets underutskott för mänskliga rättigheter anordnade en utfrågning om Vietnam, Laos och Kambodja den 25 augusti 2008.

C.  Nästa möte i människorättsdialogen mellan EU-trojkan och Vietnam kommer att äga rum i december 2008.

D.  I artikel 1 i samarbetsavtalet mellan Europeiska gemenskapen och Socialistiska republiken Vietnam heter det att "grundvalen för samarbetet mellan parterna och för bestämmelserna i detta avtal är respekt för de mänskliga rättigheterna och demokratiska principer, vilken även utgör en väsentlig del av avtalet".

E.  Mötesfriheten i Vietnam är kraftigt begränsad. I september 2008 inledde den vietnamesiska regeringen sina kraftigaste repressalier på årtionden mot fredfulla katolska demonstranter som deltog i en bönevaka i Hanoi där de krävde att den vietnamesiska regeringen skulle lämna tillbaka den egendom som den konfiskerat av kyrkan.

F.  Pressfriheten i Vietnam är kraftigt begränsad. Under 2008 har flera vietnamesiska journalister gripits eller straffats för att de skrivit om korruption. Den 19 september 2008 greps chefen för Associated Press" kontor i Hanoi, Ben Stocking, och misshandlades av polisen sedan han bevakat en fredlig sammankomst för vietnamesiska katoliker i Hanoi.

G.  De etniska minoriteterna i det norra och centrala höglandet diskrimineras fortfarande, deras mark konfiskeras och deras religiösa och kulturella friheter åsidosätts. Varken oberoende frivilligorganisationer eller utländska journalister har fritt tillträde till det centrala höglandet för att bedöma hur bergsfolken verkligen har det, särskilt de som blivit tvångsförflyttade från Kambodja. Mer än 300 bergsinvånare har dömts till fängelse sedan 2001 för fredlig politisk eller religiös verksamhet.

H.  Trots ständiga och upprepade uppmaningar från det internationella samfundet har 79-årige Thích Quảng Độ, högste patriark i Vietnams Förenade buddiströrelse och vinnare av 2006 års Raftopris för försvar av de mänskliga rättigheterna, fängslats upprepade gånger sedan 1982 och sitter fortfarande i husarrest.

I.  Den vietnamesiska regeringen har ännu inte erkänt Vietnams Förenade buddiströrelse, en gång den största buddistiska organisationen i Vietnam.

J.  Vietnam har infört lagar för att begränsa tillgången till Internet, med hjälp av filter och kontroll av innehåll, och har arresterat ett flertal Internetdissidenter för att de använt Internet för att sprida sina åsikter om mänskliga rättigheter och demokrati och deltagit i diskussioner om demokrati på nätet. Den 10 september 2008 dömdes Internetskribenten och demokratiaktivisten Nguyen Hoang Hai, känd under pseudonymen Điếu Cày, till fängelse.

K.  Medlemmar av den etniska khmerminoriteten (khmer krom) i södra Vietnam har utsatts för religiös förföljelse, och deras mark har konfiskerats. Myndigheterna har avsatt ett tjugotal buddhistmunkar från folkgruppen khmer krom som i februari 2007 deltog i en fredlig protest med krav på större religiös frihet, och dömt fem av dem till fängelse. De vietnamesiska myndigheterna placerade khmer krom-munken Tim Sakhorn i husarrest efter att han frigivits ur fängelset i juni 2008. Myndigheterna har använt onödigt mycket våld mot khmer krom-jordbrukare som krävt en lösning av markkonflikterna.

1.  Europaparlamentet betonar att dialogen om mänskliga rättigheter mellan EU och Vietnam måste leda till tydliga förbättringar i Vietnam. Parlamentet uppmanar rådet och kommissionen att ompröva politiken för samarbete med Vietnam och komma ihåg artikel 1 i samarbetsavtalet från 1995, där det sägs att grundvalen för samarbetet är respekt för de mänskliga rättigheterna och de demokratiska principerna.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta klara riktlinjer för att utvärdera pågående utvecklingsprojekt i Vietnam så att de stämmer överens med människorätts- och demokratiklausulen som återfinns i det ovannämnda avtalet.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att inom ramen för de pågående förhandlingarna om ett nytt partnerskaps- och samarbetsavtal mellan EU och Vietnam som kommer att innehålla en tydlig människorätts- och demokratiklausul och en genomförandemekanism för denna klausul, kräva att Vietnam upphör med de nuvarande systematiska brotten mot demokrati och mänskliga rättigheter innan avtalet ingås och att särskilt uppmana den vietnamesiska regeringen

4.  Europaparlamentet uppmanar talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, ASEAN-ländernas regeringar, FN:s generalsekreterare, FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter samt Vietnams regering och parlament.