Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 8 juni 2011 om utkastet till rådets beslut om fullständig tillämpning av bestämmelserna i Schengenregelverket i republiken Bulgarien och Rumänien (14142/2010 – C7-0369/2010 – 2010/0820(NLE))

P7_TA(2011)0254 A7-0185/2011

(Samråd)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av rådets utkast (14142/2010),

–  med beaktande av artikel 4.2 i anslutningsakten från 2005, i enlighet med vilken Europaparlamentet har hörts av rådet (C7-0369/2010),

–  med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A7-0185/2011).

1.  Europaparlamentet godkänner rådets utkast såsom ändrat av parlamentet.

2.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

3.  Rådet uppmanas att höra parlamentet på nytt om rådet har för avsikt att väsentligt ändra sitt utkast.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen.

Rådets utkast   Ändring Ändring 1 Utkast till beslut Skäl 4 (4)  Den XXXXX 20XX [den dag då rådets slutsatser i frågan antas] konstaterade rådet att villkoren på vart och ett av de angivna områdena har uppfyllts av Bulgarien och Rumänien. (4)  Den XXXXX 20XX [den dag då rådets slutsatser i frågan antas] konstaterade rådet att villkoren på vart och ett av de angivna områdena har uppfyllts av Bulgarien och Rumänien. Båda medlemsstaterna bör inom sex månader efter det att detta beslut träder i kraft underrätta Europaparlamentet och rådet skriftligen om uppföljningen av de rekommendationer som ingår i bedömningsrapporterna och åsyftas i uppföljningsrapporterna och som fortfarande återstår att genomföra.

Europaparlamentets rekommendation till rådet av den 8 juni 2011om FN:s generalförsamlings 66:e session (2011/2030(INI))

P7_TA(2011)0255 A7-0189/2011

Europaparlamentet utfärdar denna rekommendation

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), särskilt artikel 34,

–  med beaktande av förslaget till rekommendation till rådet från Alexander Graf Lambsdorff för ALDE-gruppen om Europeiska unionens prioriteringar inför FN:s generalförsamlings 66:e session (B7-0072/2011),

–  med beaktande av sin rekommendation till rådet av den 25 mars 2010 om den 65:e sessionen i FN:s generalförsamling(1),

–  med beaktande av EU:s prioriteringar inför Förenta nationernas 65:e generalförsamling, vilka antogs av rådet den 25 maj 2010(2),

–  med beaktande av Förenta nationernas 65:e generalförsamling, särskilt generalförsamlingens resolutioner ”International cooperation on humanitarian assistance in the field of natural disasters, from relief to development”(3), ”Situation of human rights in the Islamic Republic of Iran”(4), ”Situation of human rights in the Democratic People's Republic of Korea”(5), ”Promotion of a democratic and equitable international order”(6), ”Promotion of peace as a vital requirement for the full enjoyment of all human rights by all”(7), ”Enhancement of international cooperation in the field of human rights”(8), ”Operational activities for development of the United Nations system”(9), ”Role of the United Nations in promoting development in the context of globalization and interdependence”(10), ”Towards a New International Economic Order”(11), ”Cooperation between the United Nations, national parliaments and the Inter-Parliamentary Union”(12), ”The United Nations in global governance”(13), ”Towards a nuclear-weapon-free world: accelerating the implementation of nuclear disarmament commitments”(14), ”Review of the United Nations peacebuilding architecture”(15) och ”Keeping the promise: united to achieve the Millennium Development Goals”(16),

–  med beaktande av generalförsamlingens förslag till resolution av den 14 september 2010(17), och resolution av den 3 maj 2011(18), om Europeiska unionens deltagande i FN:s arbete,

–  med beaktande av 2010 års utvärderingskonferens mellan parterna i fördraget om förhindrande av spridning av kärnvapen (NPT) och av utvärderingarna av millennieutvecklingsmålen, den fredsskapande kommissionen och människorättsrådet,

–  med beaktande av sessionsledarnas rapport om den fredsbyggande kommissionens översyn med titeln ”Review of the United Nations peacebuilding architecture”(19),

–  med beaktande av FN:s nya organ för jämställdhet och kvinnors egenmakt (UN Women),

–  med beaktande av FN:s människorättsråds resolution av den 24 mars 2011 med titeln ”Promoting human rights and fundamental freedoms through a better understanding of traditional values of humankind” och EU:s negativa ställningstagande till denna resolution,

–  med beaktande av den preliminära listan över punkter som ska tas upp på dagordningen för generalförsamlingens 66:e session(20),

–  med beaktande av sin resolution av den 10 mars 2011 om prioriteringarna inför det sextonde mötet i FN:s råd för mänskliga rättigheter och 2011 års översyn(21),

–  med beaktande av sin resolution av den 15 december 2010 om framtiden för det strategiska partnerskapet mellan EU och Afrika som framlades efter det tredje toppmötet mellan EU och Afrika(22),

–  med beaktande av sin resolution av den 25 november 2010 om klimatkonferensen i Köpenhamn (COP16)(23),

–  med beaktande av sin resolution av den 25 november 2010 om tioårsdagen för FN:s säkerhetsråds resolution 1325 (2000) om kvinnor, fred och säkerhet(24),

–  med beaktande av sin resolution av den 23 november 2010 om civil-militärt samarbete och utvecklingen av civil-militär kapacitet(25),

–  med beaktande av sin resolution av den 9 juni 2005 om en reform av Förenta nationerna(26),

–  med beaktande av artiklarna 121.3 och 97 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor och yttrandet från utskottet för utveckling (A7-0189/2011), och av följande skäl:

A.  Världsordningen befinner sig i en genomgripande förändringsprocess som innebär en utmaning för EU att samarbeta mer aktivt med nuvarande och framväxande världsmakter och med andra bilaterala och multilaterala partner för att främja effektiva lösningar på problem som är gemensamma för medborgare i EU och i hela världen.

B.  EU bör ta en ledande och aktiv roll i arbetet med att skapa ett FN som på ett verkningsfullt sätt kan främja globala lösningar, fred och säkerhet, demokrati samt en internationell ordning som bygger på rättsstatsprincipen. Genom artikel 21 i EU-fördraget har EU formellt åtagit sig att föra en utrikespolitik baserad på effektiv multilateralism med ett starkt FN som kärna. Detta är en förutsättning för att kunna bemöta globala utmaningar som klimatförändringar och miljöförstöring, de mänskliga rättigheternas universalitet och odelbarhet, fattigdomsbekämpning och utveckling för alla, konsekvenserna av demografiska förändringar och migration samt den internationella organiserade brottsligheten.

C.  I dagens värld som präglas av snabba förändringar står EU inför ett stort antal utmaningar, vilka kräver en samordnad internationell reaktion. För detta ändamål kan EU bygga på fungerande multilateralism, på universella värderingar kring mänskliga rättigheter, på en öppen världsekonomi baserad på internationellt överenskomna, öppna och rättvisa regler samt på en unik uppsättning instrument.

D.  Genom Lissabonfördraget inrättades nya permanenta strukturer för EU:s yttre representation, och till följd av detta har EU:s nya företrädare fått överta uppgifter som tidigare sköttes av EU:s roterande ordförandeskap.

E.  Enligt artikel 34 i EU-fördraget ska medlemsstaterna samordna sitt uppträdande inom internationella organisationer och vid internationella konferenser. Enligt samma artikel ska de medlemsstater som också är medlemmar av Förenta nationernas säkerhetsråd ”samråda med varandra och hålla övriga medlemsstater och den höga representanten fullt informerade” och ”hävda unionens ståndpunkter och intressen”. De medlemsstater som för närvarande ingår i FN:s säkerhetsråd (Frankrike, Storbritannien, Portugal och Tyskland) agerade inte på ett samordnat sätt och lyckades inte komma fram till en gemensam ståndpunkt om ett militärt ingripande i Libyen, i synnerhet i samband med omröstningen om FN:s säkerhetsråds resolution 1973.

F.  Artikel 47 i EU-fördraget gör unionen till en juridisk person, vilket innebär att den får vissa folkrättsliga rättigheter och skyldigheter. EU stöder de syften och respekterar de principer som slås fast i Förenta nationernas stadga. Sammantaget gör Lissabonfördraget det möjligt för unionen att spela en internationell roll som motsvarar dess framträdande ekonomiska ställning och dess ambitioner samt att, i enlighet med den europeiska säkerhetsstrategin från 2003, uppfylla sin roll som en global aktör som kan ta medansvar för den globala säkerheten och ta ledningen när det gäller att på ett mer enhetligt sätt definiera gemensamma, multilateralt överenskomna svar på gemensamma utmaningar. För att unionen ska kunna agera på ett verkningsfullt sätt måste den fastställa sina strategiska intressen och mål på ett tydligt sätt.

G.  Globala partnerskap spelar en betydelsefull roll i strävan att uppnå gemensamt identifierade globala mål. EU är världens största givare av utvecklingsbistånd och en viktig partner för FN i var och en av de tre pelare som utgör grunden för den internationella organisationens arbete, inklusive under och efter krissituationer. Dessutom bidrar medlemsstaterna med 38 procent av FN:s ordinarie budget. Ett starkt och stabilt partnerskap mellan EU och FN är av avgörande betydelse för FN:s arbete och för EU:s roll som global aktör.

H.  Den nyligen inrättade Europeiska utrikestjänsten bör genom sin interna struktur samt sina externa åtgärder och externa policy på ett betydande sätt bidra till ett fortsatt genomförande av FN:s säkerhetsråds resolutioner 1325 och 1820 och därpå följande resolutioner.

I.  Den 1 mars 2011 röstade FN:s generalförsamling för ett upphävande av Libyens medlemskap i FN:s råd för mänskliga rättigheter, i enlighet med människorättsrådets rekommendation.

J.  De alltmer beslutsamma insatserna för att bekämpa terrorism runtom i världen har gjort det än mer nödvändigt att ta itu med säkerhetsfrågor på ett sätt som till fullo respekterar de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

1.  Europaparlamentet riktar följande rekommendationer till rådet:

o
o   o

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna rekommendation till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, rådet och, för kännedom, kommissionen.

(1) EUT C 4 E, 7.1.2011, s. 49. (2) Europeiska unionens råd 10170/2010. (3) FN:s generalförsamlings resolution A/RES/65/264. (4) FN:s generalförsamlings resolution A/RES/65/226. (5) FN:s generalförsamlings resolution A/RES/65/225. (6) FN:s generalförsamlings resolution A/RES/65/223. (7) FN:s generalförsamlings resolution A/RES/65/222. (8) FN:s generalförsamlings resolution A/RES/65/218. (9) FN:s generalförsamlings resolution A/RES/65/177. (10) FN:s generalförsamlings resolution A/RES/65/168. (11) FN:s generalförsamlings resolution A/RES/65/167. (12) FN:s generalförsamlings resolution A/RES/65/123. (13) FN:s generalförsamlings resolution A/RES/65/94. (14) FN:s generalförsamlings resolution A/RES/65/59. (15) FN:s generalförsamlings resolution A/RES/65/7. (16) FN:s generalförsamlings resolution A/RES/65/1. (17) FN:s generalförsamlings resolution A/RES/64/L.67. (18) FN:s generalförsamlings resolution A/RES/65/276. (19) FN:s generalförsamlings resolution A/64/868-S/2010/393, bilaga. (20) FN:s generalförsamlings dokument A/66/50. (21) Antagna texter, P7_TA(2011)0097. (22) Antagna texter, P7_TA(2010)0482. (23) Antagna texter, P7_TA(2010)0442. (24) Antagna texter, P7_TA(2010)0439. (25) Antagna texter, P7_TA(2010)0419. (26) EUT C 124 E, 25.5.2006, s. 549.

Europaparlamentets resolution av den 8 juni 2011 om den preliminära utvärderingen av Europeiska unionens sjunde ramprogram för verksamhet inom området forskning, teknisk utveckling och demonstration (2011/2043(INI))

P7_TA(2011)0256 A7-0160/2011

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), i synnerhet artiklarna om forskning,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 1982/2006/EG av den 18 december 2006 om Europeiska gemenskapens (efter Lissabonfördragets ikraftträdande Europeiska unionens) sjunde ramprogram för verksamhet inom området forskning, teknisk utveckling och demonstration (2007–2013)(1),

–  med beaktande av framför allt artikel 7 i nämnda beslut avseende övervakning, utvärdering och översyn av sjunde ramprogrammet,

–  med beaktande av artikel 182.2 i EUF-fördraget om anpassning av ramprogrammet efterhand som förhållandena ändras,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 9 februari 2011 med titeln ”Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén – Svar på rapporten från expertgruppen för preliminär utvärdering av sjunde ramprogrammet för forskning, teknisk utveckling och demonstration och rapporten från expertgruppen för preliminär utvärdering av finansieringsinstrumentet för riskdelning” (KOM(2011)0052),

–  med beaktande av slutsatserna från den preliminära utvärderingen av sjunde ramprogrammet för forskning, inbegripet finansieringsmekanismen för delade risker från rådets (konkurrenskraft) (inre marknaden, industri, forskning och rymdfrågor) 3074:e möte den 9 mars 2011,

–  med beaktande av expertgruppens slutrapport ”Interim Evaluation of the Seventh Framework Programme” av den 12 november 2010,

–  med beaktande av sin resolution av den 11 november 2010 om förenklat genomförande av ramprogrammen för forskning(2),

–  med beaktande av expertgruppens rapport ”Evaluation of the Sixth Framework Programmes for Research and Technological Development 2002–2006” från februari 2009,

–  med beaktande av expertgruppens rapport ”Towards a world class Frontier research Organisation – Review of the European Research Council's Structures and Mechanisms” av den 23 juli 2009,

–  med beaktande av den oberoende expertgruppens rapport ”Mid-Term Evaluation of the Risk-Sharing Financial Facility (RSFF)” av den 31 juli 2010,

–  med beaktande av expertgruppens rapport ”First Interim Evaluation of the Innovative Medicines Initiative Joint Undertaking” av den 20 december 2010,

–  med beaktande av expertgruppens rapport ”First Interim Evaluation of the ARTEMIS and ENIAC Joint Technology Initiatives” av den 30 juli 2010,

–  med beaktande av den oberoende expertgruppens rapport ”Interim Evaluation of the Ambient Assisted Living Joint Programme” från december 2010,

–  med beaktande av Regionkommitténs yttrande som antogs vid plenarsessionen den 27–28 januari 2011 om förenklat genomförande av ramprogrammen för forskning,

–  med beaktande av Europaparlamentets resolution av den 20 maj 2010 om hur synergieffekterna av medel öronmärkta för forskning och innovation enligt förordning (EG) nr 1080/2006 avseende Europeiska utvecklingsfonden och sjunde ramprogrammet för forskning och utveckling har utnyttjats i städer och regioner såväl som i medlemsstaterna och unionen(3),

–  med beaktande av Europeiska revisionsrättens särskilda rapport nr 9/2007 av den 22 november 2007 med titeln ”Utvärderingen av EU:s ramprogram för forskning, teknisk utveckling och demonstration (FoTU) – skulle kommissionens tillvägagångssätt kunna förbättras?”,

–  med beaktande av Europeiska revisionsrättens särskilda rapport nr 8/2009 med titeln ”Expertnätverk och integrerade projekt i gemenskapens forskningspolitik – uppnåddes målen?”,

–  med beaktande av Europeiska revisionsrättens särskilda rapport nr 2/2010 med titeln ”Har stödsystemen för förberedande studier och uppbyggnad av ny infrastruktur inom det sjätte ramprogrammet för forskning varit ändamålsenliga?”,

–  med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 15 september 2010 över kommissionens meddelande till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén om förenklat genomförande av ramprogrammen för forskning,

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och yttrandet från budgetutskottet (A7-0160/2011), och av följande skäl:

A.  Europeiska gemenskapens sjunde ramprogram för verksamhet inom området forskning, teknisk utveckling och demonstration är världens största instrument för stöd till forskning och det viktigaste verktyget i Europeiska unionens forskningspolitik.

B.  Det är nödvändigt att ta hänsyn till de ändringar som halvtidsöversynen av sjunde ramprogrammet har medfört på grund av ett flertal förändringar som har inträffat sedan ramprogrammet förhandlades fram och antogs 2006 (nya institutioner, nya politiska organ, den ekonomiska krisen), men även på grund av de betydande belopp som finns tillgängliga till programmets slut.

C.  I Lissabonfördraget införs fullbordandet av det europeiska området för forskningsverksamhet som ett särskilt medel i EU:s politik.

D.  I Europa 2020-strategin görs forskning och innovation till en central del av en intelligent och hållbar tillväxt för alla.

E.  Forskning är det som omvandlar ekonomisk styrka till kunskap, medan innovation omvänt omvandlar kunskap till ekonomisk styrka.

F.  EU och dess medlemsstater måste skapa möjligheter att vidta gemensamma åtgärder mot de stora sociala, ekonomiska, miljörelaterade, demografiska och etiska problem som EU-medborgarna står inför, till exempel en åldrande befolkning, folkhälsa, livsmedelsförsörjning, hållbar utveckling och stora miljöutmaningar. De lösningar som tas fram måste motivera enskilda personer att ta större ansvar för sina handlingar.

G.  Investeringar i FoU är det bästa långsiktiga svaret på dagens ekonomiska och finansiella kris, eftersom de ger EU möjlighet att bli ett konkurrenskraftigt kunskapssamhälle i världsklass.

H.  EU konkurrerar med ekonomiska stormakter som Kina, Indien, Brasilien, Australien, Förenta staterna och Ryssland. Vår förmåga att ena och samordna EU:s och medlemsstaternas insatser – i synnerhet inom forskningen – är en mycket viktig förutsättning för vår ekonomiska konkurrenskraft och därmed för vår förmåga att finansiera våra sociala ambitioner och uppfylla våra åtaganden när det gäller EU-medborgarnas välbefinnande och skyddet av miljön.

I.  Investeringarna i FoU inom EU är små jämfört med andra världsmakter, vilket bland annat beror på bristen på privata investeringar och innovationsvänliga ramvillkor. Sjunde ramprogrammet är därför inte tillräckligt attraktivt för industrisektorn och forskningens nytta för ekonomin har inte tydligt påvisats. Det är också uppenbart att det utöver de investerade beloppen även behövs en bättre samordning och samfinansiering mellan unionen, medlemsstaterna och regionerna, med full respekt för medlemsstaternas specifika egenskaper och etiska villkor.

J.  Endast tämligen små offentliga investeringar i FoU är föremål för europeiskt samarbete.

K.  Förbindelserna mellan den akademiska världen, forskningen och industrin måste förbättras för att forskningsresultat bättre ska kunna omvandlas till produkter och tjänster som genererar ekonomisk tillväxt och fördelar för samhället i stort.

L.  Sjunde ramprogrammet bör bygga på samma allmänna principer som det europeiska området för forskningsverksamhet.

M.  Av programmets 54,6 miljarder euro har 25,8 miljarder euro använts under de fyra första åren (2007–2010), vilket ger ett genomsnitt på 6,5 miljarder per år. Det återstår 28,8 miljarder euro för de tre sista åren (2011–2013), ett genomsnitt på 9,6 miljarder euro per år.

N.  Åren 2011–2013 är kritiska år, och vi kommer särskilt att behöva uppmärksamma faktorer som konkurrenskraft och social sammanhållning, där forskning och innovation är avgörande inslag.

O.  En komplicerad administrativ förvaltning, omfattande pappersexercis, byråkrati, bristande insyn, ineffektivitet och omotiverade förseningar utgör fortfarande stora hinder för sjunde ramprogrammet och avskräcker forskare, industri och små och stora företag från att delta i programmet. En av de största prioriteringarna i programmet bör därför vara att ta ett stort steg mot förenkling.

P.  Målet på 40 procent kvinnliga forskare i sjunde ramprogrammet är ambitiöst och riktigt. I dag är andelen kvinnliga forskare i projekt inom sjunde ramprogrammet dessvärre så låg som 25,5 procent.

1.  Europaparlamentet välkomnar den höga kvaliteten på expertgruppens rapporter om den preliminära utvärderingen av sjunde ramprogrammet samt finansieringsmekanismen med delad risk, som avser insatsernas kvalitet, genomförande och noterade resultat, trots det allmänna mandat som gruppen tilldelades. Parlamentet påpekar dock att man i utvärderingen inte beaktar medlemsstaternas och EU:s åtgärder i deras helhet.

2.  Europaparlamentet förstår inte varför kommissionen offentliggjorde sitt meddelande först den 9 februari 2011 trots att den skulle offentliggöra det senast 2010, och beklagar bristerna i kommissionens meddelande med tanke på de aktuella utmaningarna, bland annat dagens ekonomiska kris och de anslag som fortfarande inte tilldelats inom sjunde ramprogrammet.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att särskilt följa upp expertgruppens tio specifika rekommendationer.

4.  Europaparlamentet betonar att slutsatserna från den preliminära översynen är relativa, eftersom huvuddelen av anslagen inom sjunde ramprogrammet ännu inte har tilldelats. Projekt som har inletts pågår fortfarande och andra som finansieras via sjunde ramprogrammet kommer att fortsätta utöver budgeterade tidsramar.

Sjunde ramprogrammets resultat

5.  Europaparlamentet anser att Europa visserligen fortfarande ligger efter Förenta staterna och håller på att tappa försprånget till tillväxtländerna, men att de resultat som uppnåtts i sjunde ramprogrammet tycks påvisa ett europeiskt mervärde när det gäller FoU. Parlamentet uppmanar kommissionen att öka ansträngningarna för att kommunicera de framgångsrika resultaten till medlemsstaterna, forskarsamfundet och de europeiska medborgarna.

6.  Europaparlamentet beklagar att det inte finns någon metod för att utvärdera hur stora vetenskapliga framsteg som gjorts tack vare projekt som finansieras via sjunde ramprogrammet.

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att förstärka kommunikationsarbetet om sjunde ramprogrammet (bland annat genom att använda ny teknik som smarta forskningsinformationstjänster) och att underlätta tillgången till information om deltagande, tillkännage kommande forskningsutmaningar och sprida forskningsrön. Parlamentet stöder kommissionens initiativ att främja öppen tillgång till resultat från offentligt finansierad forskning, om detta är lämpligt och möjligt med hänsyn till immateriella rättigheter.

8.  Europaparlamentet gläder sig åt nivån på deltagandet och spetkompetensen i urvalet av projekt. Parlamentet beklagar dock att programmets resultat fortfarande är relativt svaga och har en avskräckande effekt, särskilt för små och medelstora företag, som spelar en viktig roll när det gäller att omsätta forskningsresultat i produkter och tjänster. Parlamentet tror att situationen skulle kunna förbättras med enklare administrativa och finansiella bestämmelser och med projekt och förfaranden som bättre passar små och medelstora företags behov.

9.  Europaparlamentet konstaterar att det stadigt ökande antalet mål och teman som omfattas och de många olika instrumenten har ökat sjunde ramprogrammets räckvidd och minskat dess förmåga att bidra till ett specifikt EU-mål.

10.  Europaparlamentet är för ett stärkande av det särskilda programmet ”Samarbete”, som är fortsatt relevant med tanke på de aktuella vetenskapliga och tekniska utmaningarna. Parlamentet framhåller dess roll i utvecklingen av en kritisk massa av forskning, utveckling och innovation som inte kan uppnås på samma sätt på nationell eller regional nivå, vilket är ett bevis på det europeiska mervärdet. Parlamentet anser därför att samarbetsinriktad gränsöverskridande forskning fortsatt bör prioriteras. Parlamentet rekommenderar att åtgärden ”Framtida och ny teknik” tillämpas och att teknikplanerna görs mer allmänna så att de omfattar samtliga temaområden. Parlamentet efterlyser dessutom större flexibilitet vid fastställandet av vilka temaområden som ska omfattas av ansökan samt av de finansieringströsklar och finansieringstak som skiljer stora projekt från små. Parlamentet betonar att det nuvarande samarbetsprogrammet är för snävt och ämnena ofta för specifika för att kunna hantera större samhällsutmaningar, och rekommenderar att nästa ramprogram möjliggör ansökningar med bredare temaområden.

11.  Europaparlamentet betonar att man även behöver ha ett bredare interdisciplinärt perspektiv för att åtgärda de växande sociala problemen på ett bättre sätt. Parlamentet understryker att samhällsvetenskap och humaniora är viktiga ämnen för att kunna bemöta de stora utmaningar som EU står inför. Parlamentet beklagar att de mycket specifika och begränsade ansökningsinfordringarna i programdelen ”Samarbete” vad gäller samhällsekonomi och humaniora gör det mycket svårt att genomföra någon ny och innovativ forskning på området.

12.  För att målen i Europa 2020-strategin ska kunna uppnås föreslår Europaparlamentet att forskning som understöds av sjunde ramprogrammet fokuseras på EU:s mest akuta utmaningar inom de sektorer som anges i sjunde ramprogrammets kapitel ”Samarbete”, nämligen hälsa (inklusive klinisk och förebyggande forskning och medicinteknik), livsmedel och bioteknik (inklusive livsmedelssäkerhet), IKT, nanovetenskap och nanoteknik, energi (inklusive energieffektivitet, smarta nät, förnybar energi, CCS, SET-planen och användning av biogas), miljö (inklusive klimatförändringar, vatten, mark och skog), hållbara transporter, samhällsvetenskap och humaniora, rymdforskning och säkerhet.

13.  Europaparlamentet föreslår att forskningssamarbetet förstärks, som till exempel de verksamheter som finansieras under det särskilda programmet ”Samarbete”. Parlamentet efterlyser en möjlighet att inrätta små och medelstora projekt- och partnerkonsortium som möjliggör effektiv samordning och stärker den vetenskapliga spetskompetensen. Parlamentet betonar att forskningssamarbete måste utgöra kärnan i ramprogrammet.

14.  Europaparlamentet välkomnar de lovande resultat som Europeiska forskningsrådet uppnått inom programdelen ”Idéer” och forskningsrådets uppgift att stärka den europeiska forskningens synlighet och attraktionskraft. Parlamentet beklagar att den privata sektorn inte deltar och involveras tillräckligt i forskningsrådet. Parlamentet uppmanar kommissionen att öka finansieringen till forskningsrådet (vilket även kommer att öka framgångarna) och att bedöma vilka alternativ som finns för att ytterligare förbättra forskningsrådets struktur och mekanismer, bland annat genom att göra forskningsrådet till en oberoende juridisk person med beslutsbefogenheter som är direkt ansvarig för sin vetenskapliga strategi och sin förvaltning och som kan fungera som pilotorgan för att öka oberoendet hos finansieringsorganen inom forskning, utveckling och innovation. Parlamentet är för större öppenhet vid utnämningen av det vetenskapliga rådet och sammansättningen av granskningspanelerna. Parlamentet rekommenderar att forskningsrådet fortsätter att ge starkt stöd till enskilda framstående forskare, men uppmanar forskningsrådet att även införa möjligheten att få stöd till teambaserade projekt, alltid på villkor att sådana projekt utformas ”nerifrån och upp”.

15.  Europaparlamentet stöder inom ramen för programdelen ”Människor” de Marie Curie-åtgärder som är så värdefulla för forskares karriärer, säkerställer individuell forskning ”nerifrån och upp” inom många olika ämnen, hindrar kompetensflykt och gör en forskarkarriär mer lockande för unga lovande forskare både från EU och från tredjeländer. Med tanke på den relativt stora överteckningen rekommenderar parlamentet att Marie Curie-programmet för rörlighet fortsätter med utökade resurser inom sjunde ramprogrammet för att ytterligare förbättra möjligheterna till rörlighet för forskare och doktorander (till exempel mellan den akademiska världen och den privata sektorn eller mellan medlemsstaterna, exempelvis genom att införa forskningscheckar med forskningsbidrag som följer med forskare). Parlamentet anser emellertid att det finns utrymme för förenkling när det gäller antalet åtgärder inom Marie Curie. Parlamentet beklagar att merparten av forskningsarbetet inom EU fortfarande bedrivs under otrygga arbetsvillkor.

16.  Europaparlamentet anser att man för att öka antalet personer som sysslar med forskning i Europa måste öka intresset för en forskarkarriär genom att eliminera administrativa hinder och erkänna meriter, utbildningstid och arbete vid alla forskningscentrum. Därför uppmuntrar parlamentet kommissionen och medlemsstaterna att inrätta ett gemensamt system för att utvärdera forskares spetskompetens och karriär och för att bedöma universitetens prestationer. Parlamentet upprepar även på nytt betydelsen av att investera i utbildning och kompetensutveckling och av att komplettera kopplingen mellan utbildning, forskning och innovation.

17.  Europaparlamentet är tveksamt till de många olika målen under programdelen ”Kapacitet” och de problem som uppstår på grund av detta, t.ex. när det gäller internationellt samarbete och framsteg med viktig forskningsinfrastruktur (Europeiska strategiska forumet för forskningsinfrastruktur, Esfris). Parlamentet anser att det finns ett tydligt behov av åtgärder till förmån för små och medelstora företag samt innovativa små och medelstora företag, och uppmanar kommissionen att åtminstone behålla dessa åtgärder och den budget som vikts för dem och att samtidigt vidta åtgärder för att förbättra deras genomförande. Parlamentet anser att projekten ERA-NET och ERA-NET+ inom delen ”Infrastruktur” samt de initiativ som grundar sig på artikel 185 fyller sin funktion att strukturera det europeiska området för forskningsverksamhet.

18.  Europaparlamentet inser att de gemensamma teknikinitiativen är värdefulla för den europeiska industrins konkurrenskraft. Parlamentet beklagar dock de rättsliga och administrativa hindren (status som juridisk person, finansiella regler och i vissa fall även immateriell äganderätt), som kan avskräcka ett stort antal viktiga forskningsaktörer och små och medelstora företag från att delta. Parlamentet beklagar även de heterogena styrningsstrukturerna och rättsliga strukturerna samt de höga driftskostnaderna för att inleda gemensamma teknikinitiativ. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att fullgöra sina skyldigheter så snart de har gått med på att samfinansiera gemensamma teknikinitiativ. Parlamentet uppmanar kommissionen att förenkla reglerna och stödnivåerna för jämförbara deltagarkategorier i alla gemensamma teknikinitiativ i enlighet med sjunde ramprogrammet, även vad gäller nationell samfinansiering. Parlamentet kräver att få bli mer delaktigt i den politiska kontrollen av dessa instrument, särskilt för att skapa balans i fråga om deltagande och verksamheter. Dessa initiativ bör inte leda till outsourcing av offentliga medel och de bör stanna kvar inom de rättsliga avgränsningar som gäller för statligt stöd och frågor som föregår det konkurrensutsatta stadiet.

19.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ge parlamentet tydlig och detaljerad information om hur de gemensamma teknikinitiativen fungerar och för varje enskilt fall lämna uppgifter om juridisk status, vilka personer som ingår i rådet och vilken verksamhet som har bedrivits.

20.  Europaparlamentet uppmärksammar den mer systematiska användningen av alltför öppna ansökningsomgångar (en nerifrån och upp-strategi) för att säkerställa långsiktig forskningskapacitet. Parlamentet framhåller behovet av att upprätthålla en balans mellan de båda strategierna (”nerifrån och upp” och ”uppifrån och ner”), som var och en tillgodoser särskilda behov. Parlamentet framhåller även behovet av att rådfråga och samarbeta med forskarna, industrin och civilsamhällets aktörer för att fastställa forskningens innehåll.

21.  Europaparlamentet anser att man med särskild hänsyn till Europa 2020-strategin och målet om intelligent tillväxt måste fastställa gemensamma forskningsområden bland de mest lovande områdena i form av konkreta tillämpningar som möjliggör största möjliga utbyte ur etisk synvinkel. Dessa områden skulle kunna utgöra en gemensam forskningsplattform som finansieras av EU och som främjas genom ett gemensamt nätverk för utbyte av uppgifter som anses vara relevanta och av stort intresse.

22.  Europaparlamentet beklagar att forskningsfinansieringen i Europa fortfarande är mycket splittrad, med flera olika finansieringskällor från medlemsstaterna och unionen som använder sig av olika prioriteringar, utvärderingskriterier, definitioner och förfaranden, vilket leder till onödiga överlappningar, förvirring, fel och brist på kritisk massa. Parlamentet uppmanar kommissionen och rådet att sätta frågorna om samarbete och samordning mellan de olika EU-programmen och nationella programmen högst upp på sin agenda. Vidare uppmanas kommissionen att utföra en analys, dels för att förbättra samspelet mellan europeiska åtgärder och nationella åtgärder, inbegripet eventuell samordning i samband med utformningen av ansökningsomgångar och utvärderingen av projekt, dels för att ta reda på vilka nationella regler eller lagar som står i vägen för eller försvårar den finansiella förvaltningen av projekt som rör internationellt forskningssamarbete. Parlamentet kräver att ansökningsomgångarna, även de i juli 2011, ska inledas i samråd med medlemsstaterna. Dessa ansökningsomgångar får inte överlappa eller konkurrera med nationella initiativ utan bör i stället komplettera dem. I detta hänseende anser parlamentet att ERA-Net bör stärkas och bli ett redskap för att stödja spetskompetens och för att ta fram kriterier för kvalitetsindikatorer som ska utgöra grunden för samordningen mellan program och samriskföretag. Parlamentet föreslår att sjunde ramprogrammet ska komplettera de insatser som görs av förvaltarna av de nationella program som ingår i den gemensamma programplaneringen för att ramprogrammen för forskning och utveckling ska utvecklas från att handla om projektförvaltning till att handla om programförvaltning utan att förvaltningen av små projekt därmed försummas. För att den gemensamma programplaneringen ska bli framgångsrik anser parlamentet att projekten måste väljas på grundval av deras spetskompetens och vara skräddarsydda för respektive sektor. Dessutom måste kommissionens samordnande roll stärkas och medlemsstaterna bör respektera sina ekonomiska åtaganden. Parlamentet kräver att sjunde ramprogrammets tre sista år ska ägnas åt att bygga upp det europeiska området för forskningsverksamhet.

23.  Europaparlamentet är skeptiskt till att det ofta är möjligt att finansiera endast ett förslag per ansökningsomgång, vilket leder till slöseri av resurser som investerats i förberedelser och utvärdering av utmärkta förslag, och till utebliven finansiering av utmärkta idéer. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka möjligheten att finansiera utmärkta icke valda forskningsförslag genom en tilläggsbudget för forskning (matchande forskningsfonder) som medlemsstaterna, regionalfonderna och strukturfonderna samt den privata sektorn kan bidra till.

24.  Europaparlamentet betonar betydelsen av Gemensamma forskningscentrets direkta insatser och dess bidrag till en hållbar utveckling, konkurrenskraft, säkerhet och kärnkraftssäkerhet.

25.  Europaparlamentet inser betydelsen av projektet Black Sea Interconnection (BSI) när det gäller att skapa ett regionalt nätverk för forskning och utbildning i det större Svartahavsområdet och koppla detta till det europeiska multigigabitnätet för forskning (Geant). Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta stödja forskningsprojekt i Svartahavsområdet, till exempel HP-SEE, SEE-GRID, Scene, Caren och BSRN.

26.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inom ramen för sjunde ramprogrammet och framtida finansiella ramar säkerställa en lämplig nivå på bidragen för forskning och utveckling avseende GNSS-applikationer och GNSS-tjänster.

27.  Europaparlamentet betonar att all forskning som bedrivs inom sjunde ramprogrammet måste bedrivas i enlighet med den europeiska stadgans grundläggande rättigheter. Parlamentet uppmanar därför bestämt kommissionen att omedelbart offentliggöra alla dokument med koppling till Indect (ett forskningsprojekt som finansieras av sjunde ramprogrammet och syftar till att utveckla ett automatiserat övervakningssystem som ständigt övervakar webbplatser, övervakningskameror och enskilda datorsystem) och fastställa ett klart och tydligt mandat för Indects forskningsmål, tillämpning och slutanvändare. Parlamentet betonar att Indect inte bör få någon finansiering från sjunde ramprogrammet innan man har genomfört en grundlig undersökning av de möjliga konsekvenserna för de grundläggande rättigheterna.

Deltagande i sjunde ramprogrammet

28.  Europaparlamentet understryker att det inte verkar som om industrin deltar i någon större utsträckning i detta ramprogram jämfört med de tidigare ramprogrammen, i synnerhet inte i programdelen ”Samarbete”. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att utföra en ingående analys av programmets förmåga att bättre främja investeringar från den privata sektorn.

29.  Europaparlamentet anser att förfarandena för konkurrerande ansökningar för övriga partner bör bygga på grundförutsättningen att de inblandade företagen och forskarna har de mest ingående kunskaperna om projektet och vilken typ av partner som behövs, och att kommissionen inte ska tvinga dem att följa utvärderingsexperternas rankningslistor utan i stället utvärdera en skriftlig motivering av konsortiets val.

30.  Europaparlamentet välkomnar sjunde ramprogrammets resultat till förmån för små och medelstora företag, både när det gäller stödåtgärderna för små och medelstora företag i programdelen ”Kapacitet”, programmet ”Eurostars” och det mål på 15 procent som fastställts i programdelen ”Samarbete”. För att ytterligare underlätta de små och medelstora företagens deltagande anser parlamentet att man bör inleda fler icke-tematiska ansökningsomgångar för små och medelstora företag, oftare öppna ansökningsomgångar för specifika aktiviteter till förmån för små och medelstora företag (eller ha en kontinuerlig öppen ansökningsomgång), ytterligare förenkla reglerna (däribland reglerna för programmet ”Eurostars”) samt förkorta handläggningstiden. Dessutom uppmuntrar parlamentet små och medelstora företag att mer aktivt utnyttja de resultat som redan uppnåtts.

31.  Europaparlamentet anser att unga forskare bör uppmuntras att delta i projektteam inom forskningssamarbeten mellan industrin och forskningsorganisationer. Parlamentet begär att kommissionen och medlemsstaterna vidtar särskilda åtgärder för att stärka unga forskares medverkan i ramprogrammen, och uppmanar kommissionen att använda halvtidsöversynen av sjunde ramprogrammet för att främja sysselsättning bland unga forskare genom att utforma regler och olika former av deltagande på ett sådant sätt att en stor del av stödet går till anställning av unga forskare.

32.  Europaparlamentet noterar med oro vissa medlemsstaters relativt låga deltagande i sjunde ramprogrammet, vilket inte bidrar till den territoriella sammanhållningen eller till en balanserad utveckling i EU. Parlamentet anser att en bättre samordning, enhetlighet och synergi mellan sjunde ramprogrammet och struktur- och sammanhållningsfonderna samt ett bättre utnyttjande av programdelen ”Människor” skulle kunna förbättra de underrepresenterade medlemsstaternas deltagande. Parlamentet anser dessutom att samtliga medlemsstater skulle kunna uppnå en högre spetskompetens (spetsforskningstrappa) om strukturfonderna användes för att förbättra forskningsinfrastrukturen och främja kapacitetsbyggandet inom forskning och innovation. Parlamentet välkomnar därför inrättandet av expertgruppen för samverkan, vars syfte är att undersöka hur sjunde ramprogrammet, strukturfonderna och ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation kan samverka med varandra. Parlamentet betonar dock att det är absolut nödvändigt att särskilja kriterierna för sjunde ramprogrammet och för strukturfonderna, eftersom man bör följa principen om spetskompetens (som uteslutande förvaltas och samordnas av kommissionen) när medel från sjunde ramprogrammet fördelas för att garantera högsta möjliga mervärde för forskning, utveckling och innovation i EU. Parlamentet påpekar med tillfredsställe att man inom Sammanhållningsfonden har avsatt 86 miljarder euro för perioden 2007–2013 till stöd för innovation (25 procent av det totala beloppet) och att anslaget för grundforskning och teknisk utveckling uppgår till 50 miljarder euro, vilket är lika mycket som den totala budgeten för sjunde ramprogrammet för forskning. Parlamentet betonar hur viktig forskningens och utvecklingens territoriella dimension är, eftersom hänsyn tas till territoriernas särskilda behov och kapaciteter vid utformningen av politiska insatser (”smart specialisering”). Parlamentet menar därför att regionala och lokala myndigheters deltagande är avgörande för att förbättra forsknings- och innovationskapaciteten i deras respektive regioner. Parlamentet rekommenderar att oanvända medel från EU:s budget i dagsläget och fram till utgången av 2013 och för perioden 2014–2020 ska vara än mer inriktade på innovation, vetenskap och forskning i form av mänskliga resurser, utveckling och infrastruktur.

33.  Europaparlamentet välkomnar de stadiga men blygsamma framstegen mot ett jämnare deltagande av både män och kvinnor i ramprogrammet, eftersom mångfald är viktigt för kreativitet och innovation. Parlamentet påpekar att kvinnliga forskare tenderar att arbeta med mindre och inte lika profilerade forskningsprojekt och forskningsuppgifter, och det verkar finnas ett mycket besvärligt glastak för kvinnliga forskare, vilket leder till en minskning av andelen kvinnliga forskare högre upp i karriären. Ytterligare ett tecken på att detta glastak existerar är det låga antalet kvinnliga forskare som väljs ut för att få stipendier från Europeiska forskningsrådet för att bedriva avancerad forskning. Parlamentet instämmer i att åtgärder för att öka kvinnors deltagande bör förstärkas under projektens alla livscykler (med särskild hänsyn tagen till flexibla arbetstider, bättre barnomsorg, socialförsäkringsvillkor och föräldraledighet), och att kommissionen bör återuppliva sin strategi att stödja kvinnliga forskare och försöka sporra medlemsstaterna att åtgärda könsskillnaderna. Parlamentet betonar att målet på 40 procent kvinnor i programkommittéer och rådgivande kommittéer bör genomföras med omsorg. Parlamentet uppmanar kommissionen att inrätta en övergripande kommitté som ansvarar för övervakning av och rådgivning om andelen kvinnliga forskare, och att utarbeta en jämställdhetsplan enligt rekommendationerna i efterhandsutvärderingen av sjätte ramprogrammet. Vidare uppmanar parlamentet universiteten och EU-institutionerna att framhålla vetenskapen som ett intressant område för båda könen, både i början av utbildningen och längre fram, genom att lyfta fram kvinnliga forskare som förebilder.

34.  Europaparlamentet anser att man på regional nivå bör erkänna den särskilda roll som intresseorganisationer (t.ex. handelskamrarna, nätverket Enterprise Europe Network och regionala innovationsbyråer) har som länk mellan lokala, innovativa små och medelstora företag och kommissionen.

35.  Europaparlamentet anser att programmen bör öppnas för internationella partner. Parlamentet betonar att grundprincipen bör vara att alla program ska vara öppna för att även ge finansiering till utländska grupper (i enlighet med särskilda kompetenskrav). Parlamentet tillbakavisar uppfattningen att kommissionen är bättre lämpad än forskarna att bestämma valet av samarbetspartner.

36.  Europaparlamentet anser att man bör befästa sjunde ramprogrammets prioriteringar när det gäller internationellt samarbete och anser att de länder och forskningsområden som ska omfattas av de internationella samarbetsåtgärderna bör väljas i samråd med medlemsstaterna, i syfte att se till att dessa åtgärder kompletterar medlemsstaternas egna åtgärder. Parlamentet upprepar dock att man måste uppmärksamma samarbetet med utvecklingsländerna.

Finansiering

37.  Europaparlamentet anser att sjunde ramprogrammets finansieringsnivå, som är trovärdig och nödvändig, åtminstone bör bibehållas för att de stora samhällsproblemen ska kunna åtgärdas. Parlamentet påpekar att investeringar i forskning, utveckling och innovation är långsiktiga investeringar och en av de avgörande faktorerna för att målen i Europa 2020-strategin ska kunna nås.

38.  Europaparlamentet anser att både anslagen inom sjunde ramprogrammet och den allmänna forskningsinriktningen så långt som möjligt bör återspegla de övergripande politiska målen i Europa 2020-strategin. Om man ska åstadkomma några vetenskapliga genombrott i fråga om stora utmaningar anser parlamentet att det krävs ett åtagande på medellång eller lång sikt om att finansiera instrument som både stöder grundforskningen och samarbetet med industrin och andra externa partner.

39.  Europaparlamentet betonar den avgörande roll som forskningsinfrastrukturen spelar för kunskapstriangeln och understryker att utvecklingen och finansieringen av denna infrastruktur (på grundval av Esfris lista tillhandahållande av laboratorieutrustning och instrument samt underhåll av dessa) bör främjas genom bättre samordning och samfinansiering mellan sjunde ramprogrammet, Europeiska investeringsbankens instrument, strukturfonderna samt nationell och regional politik. Parlamentet anser att man bör undvika förekomsten av flera forskningsinfrastrukturer i olika medlemsstater samt gynna en öppen och kompetensbaserad tillgång till forskningsinfrastruktur. Parlamentet efterlyser insatser för att öka finansieringen av forskningsinfrastruktur inom sjunde ramprogrammet, i synnerhet där de största möjligheterna till ett europeiskt mervärde finns.

40.  Europaparlamentet anser att stödmottagarna av forskningsinfrastruktur tydligt bör motivera sin roll och sin användning av utrustning, laboratorier och forskningspersonal eller teknisk personal. Parlamentet anser därför att man bör upprätta ett övervaknings- och tillsynssystem som kontrollerar att avtalen efterföljs.

41.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att respektera sina ekonomiska åtaganden, inklusive åtagandena om de insatser som följer av artiklarna 185 och 187, inom ramen för internationella forskningsavtal.

42.  Mot bakgrund av målet att tre procent av BNP ska investeras i forskning och teknisk utveckling senast 2020 och med hänsyn till att forskning och innovation är den enda säkra vägen till ekonomisk återhämtning i EU, uppmanar Europaparlamentet kommissionen att överväga möjligheten att fastställa en mellanliggande, bindande lägstanivå för investeringarna i forskning och teknisk utveckling på cirka en procent av BNP senast 2015.

Innovationsfunktionen

43.  Europaparlamentet konstaterar att innovationsdimensionen har stärkts i de kommande arbetsprogrammen. För att forsknings- och innovationsprogrammen ska få en tydlig inverkan på marknaden och samhället måste insatser utarbetas som möjliggör en optimal tillämpning och kommersialisering av forskningsresultat, t.ex. genom att hänsyn tas till forskningsresultatens kommersiella potential i specifika ansökningsomgångar eller i utvärderingskriterierna för särskilda områden. Parlamentet uppmanar kommissionen att innan sjunde ramprogrammet löper ut börja finansiera demonstrations- och pilotprojekt samt koncepttest och att överväga ett finansieringssystem som belönar framgångsrika projekt och ser till att de förs in på marknaden, som ett komplement till dagens förskottsfinansiering. I detta avseende anser parlamentet också att det behövs nära samordning mellan sjunde ramprogrammet, ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation och strukturfonderna.

44.  Europaparlamentet påpekar att man vid en uppdelning av sjunde ramprogrammet i vetenskap för vetenskapen, vetenskap för konkurrenskraften och vetenskap för samhället riskerar att missa den stegvisa utvecklingsgången mellan grundforskning, tillämpad forskning och innovation. Parlamentet betonar att stelbenta strukturer inte får hindra ett framgångsrikt genomförande av integrerade projekt.

45.  Europaparlamentet anser att såväl det sjunde som det kommande åttonde ramprogrammet i högre grad bör bidra till industrins utveckling i Europa och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja tillämpad forskning.

46.  Samtidigt som Europaparlamentet är medvetet om att sjunde ramprogrammet i första hand är inriktat på forskning och teknisk utveckling, understryker det vikten av att europeiska strategier och program utarbetas på ett sådant sätt att synergieffekterna i hela forsknings- och utvecklingskedjan (från forskning och utbildning, via innovation, till sysselsättning) utnyttjas fullt ut. Detta är enligt parlamentet det enda sättet att uppnå de mål som fastställts inom ramen för innovationsunionen och påskynda EU:s omvandling till ett kunskapsbaserat samhälle. I detta hänseende välkomnar parlamentet utarbetandet av en resultattavla för innovation, men efterlyser samtidigt en bredare definition av begreppet innovation (inbegripet icke-teknisk och arbetstagarstyrd innovation) och effektivare modeller, metoder och verktyg för att mäta och främja innovation, bland annat genom offentliga upphandlingar, utarbetande av normer och finansieringslösningar.

47.  Europaparlamentet inser att de europeiska tekniska plattformarna, gemensamma teknikinitiativen och offentlig-privata partnerskapen bidrar till att öka industrins deltagande, och kräver att dessa förankras i framtida program. Parlamentet understryker nödvändigheten av att se till att det finns lämpliga regler för deltagande (inbegripet regler om immateriell rätt) och finansieringsgrad (inbegripet finansieringsgrad för indirekta kostnader) samt en strävan efter ytterligare förenklingar för att dels locka ett större antal små och medelstora företag, offentliga forskningsinstitut och mindre forskningsorganisationer, dels göra intressenternas tillträde och deltagande i de gemensamma teknikinitiativen och offentlig-privata partnerskapen mer balanserat.

Uppföljningen av förenklingsåtgärder

48.  Europaparlamentet är bekymrat över den alltför stora administrativa börda som är förknippad med sjunde ramprogrammet. Parlamentet betonar att de förenklingsåtgärder som inte kräver någon ändring av bestämmelserna bör genomföras så snart som möjligt. Hänsyn bör då tas till förenkling, stabilitet, kontinuitet, rättslig förutsebarhet, öppenhet, spetskompetens samt förtroende. Kommissionen uppmuntras att undersöka flera förenklingsåtgärder, bland annat bidrag in natura från sökanden samt ytterligare anpassning till de beräknings- och redovisningsmetoder som används i de nationella finansieringssystemen. Parlamentet uppmanar kommissionen att vidta brådskande åtgärder för att avsevärt förkorta tidsfristen från ansökan till beviljande, att minska de byråkratiska rutinerna vid förberedande, inlämning och bedömning av projekt (inklusive genom användning av en EU-ansökningsportal baserad på motsvarande modell i Förenta staterna), att minska antalet periodiska rapporter om den finansiella situationen och revisionshandlingar per rapporteringsperiod och att hitta en bättre balans mellan risk och kontroll i forskningen. Parlamentet framhåller att EU:s riskobenägenhet beträffande forskningsfinansiering kan hindra finansiering av forskningsidéer med hög risk och störst potential för genombrott, och föreslår därför att man väljer ett förtroendebaserat tillvägagångssätt med högre tolerans för risk och misslyckande, i motsats till ett rent resultatbaserat tillvägagångssätt som skulle kunna hämma innovativ forskning. Parlamentet förordar en förenklad tolkning och ytterligare förtydligande av definitionen av berättigade kostnader. Parlamentet stöder förslaget om en översyn av budgetförordningen i syfte att förenkla förfarandena, och kräver att EU:s tjänsteföreskrifter ska revideras och/eller tolkas bredare när det gäller personligt ansvar. Parlamentet efterlyser mer exakta, konsekventa och transparenta förfarandebestämmelser för kontroller, bland annat genom stickprov och mer realistiska kriterier, såsom deltagarnas erfarenheter, orsaken till fel och efterlevnaden av regler.

49.  Europaparlamentet upprepar hur viktigt det är att utan dröjsmål införa förenklingsåtgärder för förfarandena, administrationen och finansieringen i den nuvarande förvaltningen av sjunde ramprogrammet, såsom de åtgärder som togs upp i parlamentets resolution av den 11 november 2010. Parlamentet välkomnar kommissionens beslut av den 24 januari 2011 genom vilket tre förenklingsåtgärder införs liksom ett enhetligt registreringssystem. Kommissionen uppmanas att på ett enhetligt sätt snarast vidta dessa åtgärder och att undersöka var ytterligare förenklingsåtgärder fortfarande är möjliga. Parlamentet beklagar att deltagarna i sjunde ramprogrammet har stora problem vad gäller tolkningen och det oklara rättsläget och upprepar sin önskan att alla pågående tvister mellan kommissionen och stödmottagare gällande samtliga ramprogram ska lösas snabbt i enlighet med principen om en ansvarsfull förvaltning av offentliga medel. Parlamentet uppmanar kommissionen att låta stödmottagare samråda med clearingkommittén för forskning under eller efter ett projekt för att reda ut frågor som rör kostnadsberäkning, regler för deltagande och kontroll, bland annat efterhandskontroller. Parlamentet betonar att man bör behålla sådant som fungerar väl och endast ändra de bestämmelser som måste anpassas.

50.  Europaparlamentet kräver åtgärder för att minska handläggningstiden i syfte att öka antalet anslag som beviljas inom mindre än åtta månader med en viss procentenhet under 2011, och inom mindre än sex månader under den återstående programperioden.

51.  Europaparlamentet välkomnar rekommendationerna om att minska handläggningstiden och kräver en utvärdering av redan befintliga instrument innan nya upprättas inom ramen för sjunde ramprogrammet.

52.  Europaparlamentet föreslår att kommissionen hjälper de offentliga organen att förbättra sina förvaltningssystem genom att göra utvärderingar utan ekonomiska konsekvenser för att uppmuntra dessa organ att vidta en rad åtgärder som förbättrar deras projektförvaltning och genomföra dem inom en tidsfrist som är kortare än ett år.

Finansieringsinstrumentet för riskdelning

53.  Europaparlamentet anser att finansieringsinstrumentet för riskdelning har haft en avgörande kvalitativ och kvantitativ hävstångseffekt för att öka investeringarna i forskning, utveckling och innovation under krisen då banksektorn inte längre kunde fylla den funktionen, med en slutgiltig utlåning under de första åren på 8 miljarder euro som genererat mer än 20 miljarder euro i investeringar.

54.  Europaparlamentet uttrycker emellertid oro över de småsummor som anslås till forskningsinfrastruktur, universitet och forskningsorgan samt små och medelstora företag, i synnerhet innovativa små och medelstora företag, och även över den påtagligt ojämna fördelningen av beviljade lån mellan olika geografiska områden och sektorer. Parlamentet stöder därför expertgruppens konkreta rekommendationer att förbättra vissa underrepresenterade målgruppers deltagande och stöder Europeiska rådets slutsatser av den 4 februari 2011, framför allt kraven på en undersökning av alla tänkbara alternativ för att främja immaterialrätt på europeisk nivå, i synnerhet för att underlätta små och medelstora företags tillträde till kunskapsmarknaden.

55.  Europaparlamentet beklagar att projekt inom ramen för finansieringsinstrumentet för riskdelning endast pågår i 18 medlemsstater och två associerade länder och att små och medelstora företag, universitet/forskningsorgan och forskningsinrättningar för närvarande är underrepresenterade i instrumentet. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka varför de nio andra medlemsstaterna inte har använt detta nya instrument, som har visat sig bidra avsevärt till att öka finansieringen till forskning, utveckling och innovation och till att få samtliga berörda länder att delta.

56.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att undersöka publiciteten kring tillgången till lån från finansieringsinstrumentet för riskdelning på medlemsstatsnivå och se till att potentiella deltagare får den information och hjälp de behöver för att få tillgång till lån från instrumentet, i synnerhet i de medlemsstater vars valuta inte är euro.

57.  Europaparlamentet rekommenderar att man fortsätter att använda och ökar användningen av detta innovativa finansiella instrument i såväl det sjunde ramprogrammet som i det kommande åttonde ramprogrammet, eftersom det bidrar till att förbättra tillgången till finansiering och stärka privata investeringar. Parlamentet betonar vikten av att se till att dessa finansieringsinstrument är utformade på ett sätt som passar små och medelstora företag.

Övergripande slutsats och framtida inriktning

58.  Europaparlamentet kräver att man i användningen av sjunde ramprogrammet tar hänsyn till de olika konsekvenserna av den ekonomiska krisen i varje medlemsstat under programmets sista år (2011–2013), med tanke på det betydande belopp (28,8 miljarder euro på tre år) som återstår att fördela, de mål som ska uppnås för Europa 2020-strategin samt förberedandet av ett europeiskt område för forskningsverksamhet liksom innovationsunionen. Parlamentet anser framför allt att sjunde ramprogrammets mål ska anpassas till EU:s strategier för resurseffektivitet, råvaror och den digitala agendan.

59.  Europaparlamentet anser att de återstående beloppen inte bör tas från forskning och användas till andra program eller instrument som inte ingår i sektorn för forskning och innovation och som inte omfattas av sjunde ramprogrammets mål och syften.

60.  Europaparlamentet framhåller behovet av att öka, stimulera och säkra finansieringen av forskning och utveckling i unionen genom att väsentligt höja de berörda anslagen från och med 2013. Parlamentet anser att denna ökade finansiering – helst en fördubbling av budgeten – måste främja en hållbar tillväxt och konkurrenskraft genom spetskompetens. Parlamentet betonar att ökningen av medel måste kombineras med en mer resultatinriktad och prestationsdriven strategi, och med en genomgripande förenkling av finansieringsförfarandena. Parlamentet stöder fortsatt samverkan och samarbete mellan EU:s program för forskning, utveckling och innovation, exempelvis under rubriken ”En gemensam strategisk ram för forskning och innovation”. Efter att det framtida programmet har inrättats är det viktigt för alla berörda parter att programmet präglas av kontinuitet.

61.  Europaparlamentet betonar att det är viktigt att ta hänsyn till bedömningen av de resultat som uppnåtts på vart och ett av de områden som politiskt har prioriterats för finansiering, och till hur effektiva de varit, med målet att förbättra utvärderingen av framtida program.

o
o   o

62.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaterna.

(1) EUT L 412, 30.12.2006, s. 1. (2) Antagna texter, P7_TA(2010)0401. (3) EUT C 161 E, 31.5.2011, s. 104.

Europaparlamentets resolution av den 8 juni 2011 om handelsförbindelserna mellan EU och Kanada

P7_TA(2011)0257 B7-0344/2011

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 9 november 2010 till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén med titeln ”Handel, tillväxt och världspolitik – Handelspolitiken – en hörnsten i Europa 2020-strategin” (KOM(2010)0612) och kommissionens meddelande av den 7 juli 2010 till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén om en samlad EU-politik för internationella investeringar (KOM(2010)0343),

–  med beaktande av kommissionens och den kanadensiska regeringens gemensamma studie från oktober 2008 med en bedömning av de kostnader och vinster som ett ekonomiskt partnerskap mellan EU och Kanada skulle innebära(1) och den gemensamma rapporten av den 5 mars 2009 om EU:s och Kanadas diskussion om tillämpningsområdet(2),

–  med beaktande av den gemensamma förklaringen från toppmötet EU–Kanada, som handlar om ett övergripande avtal om ekonomiskt partnerskap mellan Europeiska unionen och Kanada och som undertecknades i Prag den 6 maj 2009 (Rådets dokument 09547/2009),

–  med beaktande av kommissionens rekommendation av den 20 december 2010 till rådet om att ändra förhandlingsdirektiven för ett avtal om ekonomisk integration med Kanada för att bemyndiga kommissionen att för unionens räkning förhandla om investeringar (SEK(2010)1577),

–  med beaktande av kommissionens rapport av den 10 mars 2011 till Europeiska rådet med titeln ”Trade and Investment Barriers Report 2011 – Engaging our strategic economic partners on improved market access: Priorities for action on breaking down barriers to trade” (KOM(2011)0114,

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner, särskilt av den 22 maj 2007 om EU i världen – konkurrenskraftens externa aspekter(3), av den 19 februari 2008 om EU:s strategi för att få till stånd marknadstillträde för europeiska företag(4), av den 20 maj 2008 om råvaruhandel(5), av den 4 september 2008 om handel med tjänster(6), av den 18 december 2008 om varumärkesförfalskningens inverkan på den internationella handeln(7), av den 5 februari 2009 om att förstärka de europeiska små och medelstora företagens roll i den internationella handeln(8), av den 5 maj 2010 om toppmötet EU–Kanada(9), av den 25 november 2010 om mänskliga rättigheter samt sociala normer och miljönormer i internationella handelsavtal(10), av den 25 november 2010 om den internationella handelspolitiken inom ramen för de krav som klimatförändringarna medför(11), av den 25 november 2010 om företagens sociala ansvar och miljöansvar vid internationella handelsavtal(12), av den 17 februari 2011 om Europa 2020-strategin(13) och av den 6 april 2011 om den framtida EU-politiken för internationella investeringar(14),

–  med beaktande av ramavtalet om kommersiellt och ekonomiskt samarbete mellan Europeiska gemenskaperna och Kanada(15) och av andra efterföljande bilaterala avtal med Kanada, särskilt avtalet om samarbete och ömsesidigt bistånd i tullfrågor(16), avtalet om sanitära åtgärder för att skydda människors och djurs hälsa vad avser handeln med levande djur och animaliska produkter(17), avtalet om handel med vin och spritdrycker(18), avtalet om civil luftfartssäkerhet(19), och luftfartsavtalet(20),

–  med beaktande av det ändrade ramavtalet om förbindelserna mellan Europaparlamentet och Europeiska kommissionen(21),

–  med beaktande av artiklarna 207.3 och 218 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artiklarna 115.5 och 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Det regelbaserade multilaterala handelssystem som Världshandelsorganisationen (WTO) har upprättat är fortfarande den lämpligaste ramen för att reglera och främja en rättvis och skälig handel genom att utarbeta lämpliga regler och se till att de efterlevs.

B.  Utvecklingsagendan från Doha måste slutföras på ett framgångsrikt sätt för att WTO ska kunna vidareutvecklas. Ett sådant avtal utesluter dock inte bilaterala avtal som går längre än åtagandena inom ramen för WTO och som kompletterar multilaterala bestämmelser.

C.  Kanada är en av EU:s äldsta och närmaste partner, och var det första industriland med vilket EU, 1976, ingick ett ramavtal om handelssamarbete och ekonomiskt samarbete. Under årens lopp har ett antal bilaterala avtal ingåtts för att underlätta starkare handelsförbindelser.

D.  EU är Kanadas näst viktigaste handelspartner och Kanada är för närvarande EU:s elfte viktigaste handelspartner (2009). Kanada är EU:s fjärde största källa för utländska direktinvesteringar, och EU är Kanadas andra största källa för sådana investeringar (2008).

E.  Den gemensamma studie som genomfördes 2008 visade att både Kanada och EU kan ha mycket att vinna på en liberalisering av den bilaterala handeln mellan de båda länderna.

F.  Den privata sektorn i såväl EU som Kanada har visat stort stöd för ett långtgående och övergripande ekonomiskt avtal och anser att ett fördjupat ekonomiskt partnerskap mellan EU och Kanada skulle ge en kraftig signal till investerare och företag i såväl EU och Kanada som på internationell nivå om att tillväxten stimuleras.

G.  Det råder allmän enighet om att de ekonomiska förbindelserna mellan EU och Kanada ännu inte har nått sin fulla potential och att ett frihandelsavtal mellan EU och Kanada i hög grad kan bidra till att denna möjlighet utvecklas och förverkligas genom att handels- och investeringsflöden förbättras samtidigt som tullar och tulltoppar samt omotiverade icke-tariffära handelshinder avskaffas och ett närmare samarbete främjas, i synnerhet i fråga om regleringssamarbete, arbetskraftens rörlighet och erkännande av kvalifikationer.

H.  Målet är att de pågående förhandlingarna om ett övergripande avtal om ekonomi och handel ska resultera i ett mycket långtgående avtal som har en högre ambitionsnivå än något annat avtal om ekonomi och handel som EU eller Kanada tidigare har ingått, och som kan bidra till att ytterligare fördjupa de redan starka bilaterala förbindelserna vad gäller handel och investeringar.

I.  Kommissionen vill att skyddet för investeringar ska tas upp under de pågående förhandlingarna med Kanada, och har till rådet föreslagit en ändring av de befintliga förhandlingsdirektiven.

J.  Både EU och Kanada har förklarat att man har gjort stora framsteg i förhandlingarna om det övergripande avtalet om ekonomi och handel, och att man har som mål att kunna ingå ett avtal i slutet av 2011.

1.  Europaparlamentet anser att det multilaterala handelssystemet, som förkroppsligas av WTO, fortfarande är det tveklöst verkningsfullaste systemet för att uppnå en fri, rättvis och skälig global handel, och upprepar sitt starka stöd för ett framgångsrikt avslut på förhandlingarna om utvecklingsagendan från Doha, vilket fortfarande är den viktigaste frågan för EU:s handel. Parlamentet menar att EU och Kanada tillsammans kan bidra till ett framgångsrikt avslut på Dohaförhandlingarna.

2.  Europaparlamentet ställer sig positivt till ett avtal med Kanada som sträcker sig längre än WTO-åtagandena och som kompletterar de multilaterala reglerna, under förutsättning att förhandlingarna leder fram till ett balanserat, långtgående avtal av hög kvalitet som omfattar avsevärt mycket mer än bara tullsänkningar. Parlamentet anser att principen om ömsesidighet bör följas i samband med de möjligheter till rättslig prövning som finns att tillgå vid handelstvister, och betonar särskilt att man behöver förbättra skyddet av immateriella rättigheter, inklusive varumärken, patent och geografiska beteckningar, och få till stånd en verkligt ömsesidig tillgång till marknaden, i synnerhet vad gäller marknaderna för tjänster och offentliga upphandlingar (inbegripet på regional nivå).

3.  Parlamentet uppmanar kommissionen att som ett tecken på god vilja dra tillbaka sina invändningar mot kraven i Ontarios lagstiftning om grön energi avseende lokalt innehåll.

4.  Europaparlamentet anser att kapitlet om immateriella rättigheter inte får inverka negativt på tillverkningen av generiska läkemedel och att det måste respektera de undantag för folkhälsan som fastställs i Trips-avtalet.

5.  Europaparlamentet konstaterar att kommissionen har valt att arbeta utifrån en negativ lista i fråga om liberaliseringen av tjänster, men anser att detta angreppssätt bör ses som ett undantag och inte tjäna som precedensfall för framtida förhandlingar. Enligt parlamentet är undantaget för allmännyttiga företag i det allmänna tjänstehandelsavtalet (Gats) fortfarande det lämpligaste styrmedlet för att få till stånd allmän tillgång till offentliga tjänster för medborgarna.

6.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över den fortsatta utvinningen av asbest i Kanada och dess allvarliga följder för arbetstagarnas hälsa. Parlamentet påminner om att EU har förbjudit all användning, utvinning och bearbetning av asbest och tillverkning av asbestprodukter, och uppmanar Kanada att vidta liknande åtgärder för att förbättra folkhälsan.

7.  Med hänvisning till de två ekonomiernas kompletterande natur framhåller Europaparlamentet att det övergripande avtalet om ekonomi och handel i framtiden skulle kunna resultera i ökad handel och ökade investeringar och affärsmöjligheter mellan EU och Kanada.

8.  Europaparlamentet anser att kommissionens ambitionsnivå i diskussionerna med Kanada bör återspeglas av ett lika ambitiöst förhållningssätt gentemot hållbar utveckling, i synnerhet avseende skyldigheter gentemot arbetstagare, miljökapitlets omfattning och behandling av frågor i samband med multilaterala miljöavtal och verkställighetsmekanismen, och att man bör stödja och främja initiativ som bidrar till att bekämpa klimatförändringarna, främja juridiskt bindande mänskliga rättigheter och sociala och miljömässiga standarder, samt främja företagens sociala ansvar.

9.  Europaparlamentet välkomnar de framsteg som gjorts i förhandlingarna om det övergripande avtalet om ekonomi och handel, och uppmanar kommissionen att fortsätta att samråda med viktiga berörda parter. Även om den gemensamma studien visade att både Kanada och EU har mycket att vinna på ett avtal uppmanar parlamentet kommissionen att så snart som möjligt genomföra en bred analys av konsekvenserna för hållbar utveckling med en bedömning av de förutsebara konsekvenserna inom olika sektorer och de socioekonomiska konsekvenserna för EU till följd av det slutliga avtalet.

10.  Europaparlamentet noterar att samtliga befogenheter vad gäller förbindelserna mellan EU och Kanada är federala, men eftersom de kanadensiska provinserna och territorierna ansvarar för genomförandet av de skyldigheter som följer av avtalet och som faller inom deras respektive rättskipningsområde anser parlamentet att det är betydelsefullt och välkommet att de kanadensiska provinserna och territorierna deltar i förhandlingarna om det övergripande avtalet om ekonomi och handel. Provinserna och territorierna uppmuntras också att samordna sin politik och sina förfaranden så att de kan dra största möjliga nytta av avtalet. Ett framgångsrikt förhandlingsresultat bör inkludera uttryckliga åtaganden från de olika provinsernas och territoriernas regeringar.

11.  Europaparlamentet konstaterar, inte utan oro, att kommissionen för rådet har förelagt ett förslag till ändring av förhandlingsdirektiven som innebär att kommissionen bemyndigas att förhandla med Kanada om investeringar utan att vänta tills parlamentet antagit sin ståndpunkt om den framtida EU-politiken för investeringar. Parlamentet uppmanar kommissionen att till fullo beakta Europaparlamentets slutsatser i ämnet vid förhandlingarna om investeringar med Kanada. Med tanke på Kanadas och EU:s högt utvecklade rättssystem anser parlamentet att en mellanstatlig tvistelösningsmekanism och tillämpning av lokala juridiska lösningar är lämpligast för att lösa investeringstvister. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att en eventuell mekanism för tvistelösning mellan investerare och stat inte hindrar framtida lagstiftning inom känsliga politikområden, t.ex. miljölagstiftning, och att den omfattas av mer generella krav enligt parlamentets resolution om den framtida EU-politiken för internationella investeringar.

12.  Europaparlamentet framhåller att investeringskapitlet bör främja investeringar av hög kvalitet som är miljövänliga och som främjar goda arbetsförhållanden. Dessutom måste investeringskapitlet respektera båda parters rätt att reglera i synnerhet de områden som rör den nationella säkerheten, miljön, folkhälsan, arbetstagarnas och konsumenternas rättigheter, industripolitiken och den kulturella mångfalden. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att investeringsavtalen inte omfattar känsliga sektorer som kultur, utbildning, nationellt försvar och folkhälsa.

13.  Europaparlamentet upprepar sin oro över konsekvenserna av utvinningen av oljesand för den globala miljön till följd av de höga utsläppen av koldioxid under framställningsprocessen samt det hot som denna verksamhet utgör för den biologiska mångfalden lokalt. Parlamentet anser att förhandlingarna om det övergripande avtalet om ekonomi och handel inte bör påverka EU:s rätt att lagstifta om direktivet om bränslekvalitet eller hindra de kanadensiska myndigheternas möjlighet att införa framtida miljöstandarder för utvinning av oljesand. Parlamentet uppmuntrar båda parter att lösa eventuella meningsskiljaktigheter i godo utan att äventyra förhandlingarna om det övergripande avtalet om ekonomi och handel.

14.  Europaparlamentet noterar den senaste tidens rättsliga utveckling avseende EU:s förbud mot sälprodukter, särskilt Kanadas förfrågan till WTO angående inrättandet av en formell tvistelösningspanel. Parlamentet förväntar sig att kommissionen står fast vid EU:s ståndpunkt i fråga om förbudet mot sälprodukter, och hoppas innerligt att Kanada ska dra tillbaka sitt klagomål inför WTO, eftersom det motverkar positiva handelsförbindelser. Detta bör ske innan Europaparlamentet måste ratificera det övergripande avtalet om ekonomi och handel.

15.  Europaparlamentet uppmärksammar de olika strategier som antagits av EU och Kanada för att reglera genetiskt modifierade organismer (GMO), och varnar för att de striktare bestämmelser som har införts i EU skulle kunna bestridas av privata företag i enlighet med den tvistelösningsmekanism som föreslås i det övergripande avtalet om ekonomi och handel.

16.  Europaparlamentet anser att jordbrukskapitlen kommer att utgöra en viktig del av förhandlingarna för båda parter, och är oroat över att betydande eftergifter kan komma att göras i fråga om GMO, mjölk och ursprungsmärkning. Parlamentet framhåller därför att jordbrukets intressen och prioriteringar bör beaktas fullt ut, och uppmanar kommissionen att förhandla fram ett avtal som kommer att gynna EU:s och Kanadas konsumenter liksom jordbrukssektorn i såväl EU som Kanada, och som genom ett generellt sett välavvägt resultat garanterar ökad men rättvis konkurrens mellan EU:s och Kanadas producenter av jordbruksprodukter. I detta sammanhang välkomnar parlamentet de båda parternas ursprungliga åtagande att inte upprätthålla, införa eller återinföra exportstöd för de jordbruksprodukter som det handlas med, vilket är positivt för ambitiösa och rättvisa förhandlingar och för ett avtal om samarbete i jordbruksförhandlingarna i WTO.

17.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i en anda av unionspolitisk samstämdhet och framför allt i förbindelserna med utomeuropeiska länder och territorier se till att deras intressen i fråga om deras strategiska produkter tas till vara i det framtida avtalet mellan EU och Kanada.

18.  Europaparlamentet framhåller att förhandlingarna om sanitära och fytosanitära åtgärder är en viktig fråga i jordbrukskapitlen, och kommissionen uppmanas att åta sig att förhandla fram bestämmelser om dessa åtgärder som bibehåller en hög standard.

19.  Europaparlamentet påminner rådet och kommissionen om att rådet sedan Lissabonfördragets ikraftträdande måste få parlamentets godkännande i fråga om samtliga internationella handelsavtal och att parlamentet, av såväl rådet som kommissionen, ska informeras omedelbart och fullständigt i alla skeden av förfarandet. Rådet uppmanas att omedelbart förse parlamentet med fullständig information i de skeden av förfarandet som rådet ansvarar för, i synnerhet om de förhandlingsdirektiv som rådet antagit och alla eventuella ändringar av dessa. Rådet och kommissionen uppmanas att låta parlamentet delta i samtliga skeden av förhandlingarna och att fullt ut beakta parlamentets åsikter.

20.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament samt Kanadas federala regering och parlament och de kanadensiska provinsernas och territoriernas regeringar och parlament.

(1) http://trade.ec.europa.eu/doclib/docs/2008/october/tradoc_141034.pdf (2) http://trade.ec.europa.eu/doclib/docs/2009/march/tradoc_142470.pdf (3) EUT C 102 E, 24.4.2008, s. 128. (4) EUT C 184 E, 6.8.2009, s. 16. (5) EUT C 279 E, 19.11.2009, s. 5. (6) EUT C 295 E, 4.12.2009, s. 67. (7) EUT C 45 E, 23.2.2010, s. 47. (8) EUT C 67 E, 18.3.2010, s. 101. (9) EUT C 81 E, 15.3.2011, s. 64. (10) Antagna texter, P7_TA(2010)0434. (11) Antagna texter, P7_TA(2010)0445. (12) Antagna texter, P7_TA(2010)0446. (13) Antagna texter, P7_TA(2011)0068. (14) Antagna texter, P7_TA(2011)0141. (15) EGT L 260, 24.9.1976, s. 2. (16) EGT L 7, 13.1.1998, s. 38. (17) EGT L 71, 18.3.1999, s. 3. (18) EUT L 35, 6.2.2004, s. 3. (19) EUT L 153, 17.6.2009, s. 11. (20) EUT L 207, 6.8.2010, s. 32. (21) EUT L 304, 20.11.2010, s. 47.

Europaparlamentets resolution av den 8 juni 2011 om kreditvärderingsinstitut: framtidsutsikter (2010/2302(INI))

P7_TA(2011)0258 A7-0081/2011

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av meddelandet från Internationella organisationen för värdepapperstillsyn (IOSCO) i mars 2009 om internationellt samarbete inom tillsynen över kreditvärderingsinstitut,

–  med beaktande av det gemensamma forum om inventering av användningen av kreditbetyg som ägde rum i juni 2009,

–  med beaktande av rapporten ”Improving financial regulation” av den 25 september 2009 från rådet för finansiell stabilitet (Financial Stability Board – FSB) till G20-ledarna,

–  med beaktande av Internationella valutafondens rapport av den 29 oktober 2010 ”Global Financial Stability Report: Sovereigns, Funding and Systemic Liquidity”,

–  med beaktande av förklaringen från G20-gruppens toppmöte i Toronto den 26-27 juni 2010,

–  med beaktande av FSB:s rapport av den 27 oktober 2010 ”Principles for reducing reliance on CRA ratings”,

–  med beaktande av det offentliga samråd som inleddes av kommissionen den 5 november 2010,

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor och yttrandet från utskottet för rättsliga frågor (A7-0081/2011), och av följande skäl:

A.  Det pågående arbetet på global, internationell och europeisk nivå om reglering av kreditvärderingsinstitut bör välkomnas.

B.  Kreditvärderingsinstitut förutsätts vara informationsmellanhänder som minskar informationsasymmetrierna på kapitalmarknaderna och underlättar globalt marknadstillträde, sänker informationskostnaderna och utvidgar den potentiella gruppen av låntagare och investerare, och tillför på så sätt marknaderna likviditet och transparens och bidrar till att priser kan sättas.

C.  Kreditvärderingsinstituten har i den senare tidens lagstiftning getts en annan roll som kan klassificeras som en ”certifieringsroll”, vilket återspeglar det faktum att kreditbetygen blir en allt mer dominerande faktor i lagstadgade kapitalkrav.

D.  De finansiella aktörerna har i alltför hög grad förlitat sig på kreditvärderingsinstitutens omdöme.

E.  Kreditvärderingsinstituten värderar tre olika sektorer: den offentliga sektorn, företag och strukturerade finansiella instrument. Kreditvärderingsinstituten spelade en viktig roll i finanskrisens utlösning genom att tilldela finansiella instrument felaktiga kreditbetyg, vilka sedan måste justeras neråt i genomsnitt tre till fyra nivåer under krisens lopp.

F.  Förordning (EG) nr 1060/2009 var den första reaktionen på finanskrisen. I denna behandlas de mest brådskande frågorna och kreditvärderingsinstituten underställs tillsyn och reglering. I förordningen behandlas emellertid inte alla grundläggande problem och i själva verket skapas vissa nya hinder för inträde.

G.  Avsaknaden av regleringssäkerhet inom denna sektor innebär att korrekt fungerande finansmarknader i EU äventyras, och därför måste kommissionen, innan man lägger fram ytterligare förslag till ändring av förordning (EG) nr 1060/2009, noggrant identifiera bristerna i de nya ramarna och göra en konsekvensbedömning avseende vilka alternativ det finns för att åtgärda dessa brister, inklusive eventuella ytterligare lagstiftningsförslag.

H.  Kreditvärderingsbranschen brottas med många problem av vilka de mest påfallande är bristfällig konkurrens, oligopolistiska strukturer och bristande ansvarsskyldighet och transparens. Ett av problemen för särskilt de dominerande kreditvärderingsinstituten är betalningsmodellen och regleringssystemets centrala problem är överutnyttjandet av externa kreditbetyg.

I.  Bästa sättet att stärka konkurrensen vore att skapa en regleringsmiljö som främjar inträde, och djupare analysera de nuvarande inträdeshindren och andra faktorer som påverkar konkurrensen.

J.  Under goda tider har marknadsaktörer en tendens att missförstå eller inte beakta de underliggande metoderna för och betydelsen av kreditbetygen, vilka syftar till att precisera sannolikheten för inställda betalningar.

K.  Eurokrisens utveckling under senare tid har uppmärksammat den viktiga roll som kreditvärderingar av statspapper spelar och att kreditvärderingar används både osystematiskt och procykliskt i regleringssammanhang.

L.  Kreditvärderingen måste garanteras frihet från påverkan från marknaden och den politiska sfären, oberoende av vilka nya strukturer och affärsmodeller som kan komma att uppstå, och i samband med ekonomisk styrning och stresstester.

M.  Kreditvärderingar kan visserligen förändras, och gör det också som resultat av grundläggande anpassningar till riskprofiler eller ny information, men de bör vara utformade för att vara stabila och inte fluktuera i takt med stämningen på marknaden.

N.  Basel II-systemet har lett till ett överutnyttjande av externa kreditbetyg, vilket i vissa fall har lett till att banker inte har gjort några oberoende bedömningar av sina exponeringar.

O.  Nya regler för värderingar i Förenta staterna har, i och med Dodd Frank-rättsakten, lett till ett mindre beroende av kreditvärderingsinstitutens bedömningar i regleringssammanhang.

Makronivå: reglering av finansmarknaden
Överutnyttjande av kreditbetyg

1.  Europaparlamentet anser i ljuset av kreditbetygens ändrade användning, där emittenten värderas för att denna ska ges förmånsbehandling enligt ett regelverk snarare än för att få tillträde till de internationella kapitalmarknaderna, att det internationella finansregleringssystemet alltför stora utnyttjande av externa kreditbetyg måste minskas så mycket som möjligt och inom en realistisk tid.

2.  Europaparlamentet anser att man måste minska de skevheter i konkurrensen som orsakas av att kreditvärderingsinstituten bedömer marknadsaktörer samtidigt som de mottar order från dem.

3.  Europaparlamentet stöder de principer som FSB fastställde i oktober 2010 för allmänna riktlinjer för hur man ska minska utnyttjandet av externa kreditbetyg, och välkomnar kommissionens offentliga samråd som inleddes i november 2010. Parlamentet uppmanar kommissionen att se över om och hur medlemsstaterna utnyttjar kreditvärderingar för rättsligt föreskrivna ändamål för att minska finansregleringssystemets alltför stora utnyttjande av kreditbetyg.

4.  Europaparlamentet pekar på tillkortakommanden i den standardiserade metod som tillämpas i Baselregelverket, där lagstadgade kapitalkrav för finansinstitut fastställs på basis av externa kreditbetyg. Det är viktigt att etablera kapitalkravsramar som garanterar tillförlitliga interna kreditriskbedömningar, bättre tillsyn över dessa samt bättre tillgång till kreditrelevant information. Parlamentet stöder därför ett ökat utnyttjande av internmetoden (IRB) förutsatt att den är tillförlitlig och säker och att finansinstitutet är så stort, har sådan kapacitet och är så avancerat att en adekvat kreditriskbedömning kan göras. För att garantera lika villkor är det viktigt att interna modeller respekterar de parametrar som föreskrivs i EU-lagstiftningen och att de underkastas noggrann utvärdering från tillsynsmyndighetens sida. Parlamentet anser samtidigt att aktörer som är mindre och inte så avancerade och har lägre kapacitet bör kunna använda externa kreditbetyg om ingen intern kreditriskbedömning är möjlig, förutsatt att de uppfyller lämpliga due diligence-krav.

5.  Europaparlamentet framhåller hur viktigt det är i detta sammanhang att följa utvecklingen av Basel III och den pågående kapitalkravsdirektivprocessen (CRD IV).

6.  Europaparlamentet anser att det finns ett behov av att återupprätta investerarnas möjligheter att utföra sin egna due diligence-kontroller som ett villkor för ökat utnyttjade av egna interna modeller för kreditriskbedömning. Parlamentet föreslår att banker och andra finansiella aktörer använder korrekta interna kreditriskbedömningar betydligt oftare.

7.  Europaparlamentet anser att marknadsaktörerna inte bör placera i strukturerade eller andra produkter om de inte själva kan bedöma de underliggande kreditriskerna, eller att de alternativt bör tillämpa den högsta riskviktningen.

8.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska centralbanken och de nationella centralbankerna att se över hur de utnyttjar externa kreditbetyg, och uppmanar dem att bygga upp expertis när det gäller att skapa egna modeller för att bedöma kreditvärdigheten för tillgångar som kan användas som säkerhet för likviditetsskapande operationer, och att minska sitt utnyttjande av externa kreditbetyg.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att noggrant bedöma ett eventuellt utnyttjande av alternativa instrument för mätning av kreditrisk.

Ökad kapacitet för tillsynsorganen

10.  Europaparlamentet är medvetet om den intressekonflikt som uppstår om marknadsaktörer utarbetar interna kreditriskbedömningar för sina egna lagstadgade kapitalkrav, och ser därför ett behov av att öka tillsynsorganens ansvar, kapacitet, befogenheter och resurser för att övervaka, bedöma och kontrollera hur lämpliga de interna modellerna är och för att föreskriva försiktighetsåtgärder. Om tillsynsorganet inte kan bedöma en intern modell korrekt på grund av att den är för komplex bör en sådan modell inte godkännas för regleringsändamål. Det är också viktigt med klarhet vad gäller bakomliggande antaganden så att dessa kan utvärderas av oberoende akademiker.

11.  Europaparlamentet framhåller att (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), för att effektivt kunna utöva sina tillsynsbefogenheter , bör ha rätt att oanmäld göra utredningar och kontroller på plats. När myndigheten utövar sina tillsynsbefogenheter, bör den ge personer som är föremål för förfaranden möjlighet att höras så de kan tillvarata sina rättigheter

Lika villkor

12.  Europaparlamentet uppmärksammar kreditvärderingsbranschens globala karaktär och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att tillsammans med andra G20-länder verka för en global strategi, som bygger på högsta standarder, när det gäller såväl lagstiftning om kreditvärderingsinstitut som tillsynsreglering och marknadsreglering i syfte att minska överutnyttjandet av externa kreditbetyg för att bibehålla lika villkor och hindra regelarbitrage samtidigt som marknaderna hålls öppna.

13.  Europaparlamentet anser att stimulans av konkurrensen, främjande av transparens och frågan om en framtida betalningsmodell är de viktigaste uppgifterna, medan frågan om kreditvärderingsinstituts ursprung är sekundär.

14.  Europaparlamentet upprepar att det i förordning (EG) nr 1060/2009 fastställs två system för hantering av externa kreditbetyg från tredjeländer, och att avsikten med systemet för godkännande var att tillåta externa kreditbetyg från tredjeländer som bedömts vara icke likvärdiga inom Europeiska unionen, om ett tydligt ansvar fastställs för ett kreditvärderingsinstitut som godkänner dessa kreditbetyg.

Mellanliggande nivå: branschstrukturen
Konkurrens

15.  Europaparlamentet understryker att den skärpta konkurrensen inom sektorn inte automatiskt innebär bättre kvalitet på kreditvärderingen och upprepar att alla kreditvärderingsinstitut måste uppfylla de strängaste standarder vad gäller integritet, offentliggörande, transparens samt hantering av intressekonflikter, i enlighet med kraven i förordning (EG) nr 1060/2009, i syfte att garantera kreditvärderingens kvalitet och undvika en tendens att välja det mest fördelaktiga kreditbetyget (”kreditbetygsshopping”).

Europeiska kreditvärderingsstiftelsen

16.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en detaljerad konsekvens- och genomförbarhetsstudie av kostnader, fördelar och eventuell styrstruktur när det gäller en helt oberoende europeisk kreditvärderingsstiftelse med uppgift att sprida sin expertis till alla de tre sektorer som kreditvärderas. Parlamentet anser att kommissionen bör utgå ifrån att den inledande finansieringen bör omfatta de första tre till högst fem åren av kreditvärderingsstiftelsens verksamhet och att dessa kostnader måste utvärderas noggrant. Parlamentet understryker att alla lagstiftningsförslag på detta område måste utformas noggrant för att undvika att parallella policyinitiativ om att minska överutnyttjande av kreditbetyg undergrävs och för att uppmuntra nya kreditvärderingsinstitut att ta sig in på marknaden.

17.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillsammans med det arbete som avses i punkt 9 lägga fram en detaljerad konsekvensbedömning, en genomförbarhetsbedömning och en kostnadsuppskattning för den finansiering som behövs i detta avseende. Parlamentet framhåller med skärpa att finansieringskostnaderna under inga omständigheter får belasta skattebetalarna och anser att ingen ytterligare finansiering bör beviljas och att den nya kreditvärderingsstiftelsen bör vara ekonomiskt helt självständig och finansiera sin egen budget efter inledningsfasen.

18.  Europaparlamentet anser att den nya kreditvärderingsstiftelsens ledning, personal och styrstruktur, för att garantera trovärdighet, måste vara helt självständig och oberoende, dvs. inte bunden av instruktioner, i förhållande till medlemsstaterna, kommissionen och andra offentliga organ samt finansieringssektorn och andra kreditvärderingsinstitut, och att de måste verka i enlighet med den ändrade förordningen (EG) nr 1060/2009.

19.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra en utförlig undersökning av ett sådant nätverk av europeiska kreditvärderingsinstitut avseende dess kostnader, fördelar och styrstruktur, inbegripet möjligheten att uppmuntra nationellt verksamma kreditvärderingsinstitut att engagera sig i partnerskap eller gemensamma nätverksstrukturer i syfte att utnyttja resurser och personal som redan finns och på detta sätt eventuellt kunna öka sin täckning och få möjlighet att konkurrera med kreditvärderingsinstitut som verkar gränsöverskridande. Parlamentet föreslår att kommissionen skulle kunna undersöka metoder för att stödja nätverk med kreditvärderingsinstitut, men anser att initiativet till ett sådant eventuellt nätverk bör komma från branschen.

20.  Europaparlamentet anser att det kan finnas ett behov att stödja den inledande fasen för ett sådant nätverk, men anser att nätverket måste kunna verka självständigt och vara lönsamt med hjälp av egna inkomster. Parlamentet uppmanar kommissionen att bedöma om en inledande finansiering behövs och vilka medel som finns för detta samt vilka juridiska strukturer som kan komma i fråga för detta projekt.

21.  Europaparlamentet anser att inrättandet av ett verkligt oberoende europeiskt kreditvärderingsinstitut också bör undersökas och utvärderas av kommissionen. Kommissionen uppmanas att särskilt undersöka frågan om dess personal, vilken bör vara helt oberoende, och dess ekonomiska resurser, vilka bör komma från avgifter från den privata finanssektorn.

Rapportering och tillgång till information

22.  Europaparlamentet anser att kreditvärderingarna måste tjäna syftet att öka informationen till marknaden på ett sätt som ger investerarna en konsekvent bedömning av kreditrisken i alla branscher och länder. Europaparlamentet anser det vara viktigt att ge användarna bättre möjligheter att granska kreditvärderingsinstitut och betonar i detta sammanhang att ökad transparens i institutens verksamhet är av central betydelse.

23.  Europaparlamentet påpekar att investerarna bör kunna göra en ordentlig riskbedömning och uppfylla sina due diligence-krav och förvaltaruppdrag, och att det därför behövs mer produktinformation när det gäller strukturerade finansiella instrument så att investerarna har möjlighet att fatta välgrundade beslut. Parlamentet anser att avancerade investerare bör kunna värdera de underliggande krediter från vilka de sedan kan härleda risken för en värdepapperiserad produkt. Parlamentet stöder ECB:s och andra aktörers initiativ om att tillhandahålla mer information om strukturerade finansiella instrument. Parlamentet uppmanar kommissionen att bedöma behovet av ökad information om alla produkter på området för finansiella instrument.

24.  Europaparlamentet konstaterar att de flesta kreditvärderingsinstitut, förutom sin kreditvärderingsverksamhet, publicerar ett antal prognoser, översikter, varningar och rapporter som faktiskt har en betydande effekt på marknaderna. Parlamentet anser att de bör offentliggöras i enlighet med på förhand fastställda kriterier och protokoll som garanterar transparens och sekretess.

25.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå en översyn av direktiv 2003/71/EG och direktiv 2004/109/EG så att tillräckligt korrekt och komplett information om strukturerade finansiella instrument i större utsträckning står till förfogande.

26.  Europaparlamentet anser att det i detta sammanhang är av ytterst stor vikt att dataskyddsbestämmelser till fullo beaktas i alla eventuella framtida åtgärder.

27.  Europaparlamentet frågar sig om det skulle vara fördelaktigt att ålägga emittenter att diskutera innehållet i och metoden bakom ett strukturerat finansiellt instrument med en tredjepart som antingen gör en kreditvärdering på eget initiativ eller som utarbetar en intern kreditriskbedömning.

28.  Europaparlamentet upprepar kommissionens skyldighet enligt skäl 5 i den ändrade förordningen (EG) nr 1060/2009 avseende transparent information. Parlamentet uppmanar kommissionen att göra nödvändiga analyser i syfte att för parlamentet och rådet presentera resultat med eventuella ändringar av lagstiftningen som en del av den aktuella översynen av förordning (EG) nr 1060/2009.

29.  Europaparlamentet noterar de framsteg som gjorts gällande transparens och offentliggörande i förordningarna om kreditvärderingsinstitut (CRA 1 och CRA 2). Parlamentet uppmanar kommissionen att göra en konsekvensbedömning av dessa förordningar efter det att processen för registrering av kreditvärderingsinstituten har slutförts för att belysa framtida områden där ökade krav på offentliggörande kan vara till fördel för användarna.

30.  Vid sidan om ökad transparens i kreditvärderingsprocessen och dess interna granskning efterlyser Europarlamentet en ökad tillsyn från EU:s tillsynsmyndigheters sida över kreditvärderingsinstitut och en mer ingående tillsyn från nationella tillsynsmyndigheters sida över finansinstitutens utnyttjande/beroende av kreditbetyg.

Två obligatoriska kreditbetyg

31.  Europaparlamentet anser att kommissionen bör undersöka om det under vissa omständigheter är lämpligt att använda två obligatoriska kreditbetyg, till exempel för strukturerade finansiella instrument och för alla externa kreditbetyg för rättsligt föreskrivna ändamål, och huruvida det mest konservativa, dvs. det minst gynnsamma, externa kreditbetyget bör användas som referens för rättsligt föreskrivna ändamål. Parlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en konsekvensbedömning om ett eventuellt utnyttjande av två obligatoriska kreditbetyg.

32.  Europaparlamentet anser att emittenten bör stå för kostnaderna för båda kreditvärderingarna. Den första externa kreditvärderingen bör göras av ett kreditvärderingsinstitut, enligt emittentens val. För den andra externa kreditvärderingen bör man överväga olika möjligheter, däribland att Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma) tilldelar kreditbetyget, på basis av särskilda, fastställda och objektiva kriterier och med beaktande av tidigare resultat samt så att inrättandet av nya kreditvärderingsinstitut främjas samtidigt som eventuell snedvridning av konkurrensen undviks.

33.  Europaparlamentet påpekar att ett gott rykte inte kan skapas av ett tillsynsorgan, men att varje nytt kreditvärderingsinstitut endast kommer att accepteras om det kan visa att det är tillförlitligt.

Kreditvärdering av statspapper

34.  Europaparlamentet är medvetet om att marknadsaktörerna ogillar volatila kreditbetyg på grund av de höga kostnader som är involverade (i relaterade köp- och säljbeslut) när värderingar justeras. Parlamentet anser således att kreditbetygen därför har en tendens att vara procykliska och släpa efter i finansmarknadernas utveckling.

35.  Europaparlamentet konstaterar att kreditvärderingsinstituten ska använda tydliga kriterier för att värdera ett lands prestation. Parlamentet inser att kreditbetygen inte bygger på en mekanisk vägning av dessa faktorer. Parlamentet uppmanar branschen att förtydliga vilka metoder och bedömningar som används för att justera kreditvärderingar av statspapper och att förklara avvikelser från dessa modellbaserade kreditbetyg och från de viktigaste internationella finansiella institutionernas prognoser.

36.  Europaparlamentet konstaterar att kreditbetygen enligt Internationella valutafonden skulle kunna vara förklaringen till närmare 70 procent av spreaden mellan kreditswappar. Parlamentet är oroat över de procykliska effekterna som kreditbetygen kan få och begär att man särskilt beaktar dessa känsliga frågor.

37.  Europaparlamentet anser att man för att minska negativa tröskeleffekter i priser och spreadar som ändringar i kreditbetygen kan orsaka bör upphäva den reglering som gör köp- eller säljbeslut direkt beroende av kreditbetyg.

38.  Europaparlamentet anser att eftersom nästan all information om statsskuld är offentligt tillgänglig borde sådan information göras mer lättillgänglig på ett konsekvent och jämförbart sätt så att större och mer avancerade marknadsaktörer uppmuntras att förlita sig på sin egen värdering för att bedöma ett lands kreditrisk.

39.  Med hänsyn till de effekter som kreditvärderingar av statspapper kan ha på marknaden anser Europaparlamentet att transparensen när det gäller metoder och orsakerna till besluten samt kreditvärderingsinstitutens ansvar måste förbättras på detta område. Parlamentet efterlyser en studie över involveringen av den kommande europeiska kreditvärderingsstiftelsen och det kommande oberoende europeiska kreditvärderingsinstitutet i denna kreditvärdering.

40.  Europaparlamentet stöder ökad rapportering om och förklaring av kreditvärderingsinstitutens metoder, modeller och grundläggande antaganden, även i ljuset av den systemeffekt som en nedjustering av kreditvärderingen av statspapper kan ge upphov till.

Europeiskt kreditindex (Eurix)

41.  Europaparlamentet anser att det är värdefullt med offentlig information om genomsnittsvärdet för aktuella externa kreditbetyg från ackrediterade kreditvärderingsinstitut. Parlamentet föreslår därför att det inrättas ett europeiskt kreditindex (Eurix) som inbegriper alla de kreditbetyg från registrerade kreditvärderingsinstitut som finns tillgängliga på marknaden.

Mikronivå: affärsmodell
Betalningsmodeller

42.  Europaparlamentet stöder förekomsten av olika betalningsmodeller inom branschen men betonar att det finns risk för intressekonflikter vilka måste hanteras på ett transparent sätt med lämpliga reglerande åtgärder utan att man inför någon omotiverad modell. Parlamentet uppmanar kommissionen att på basis av det samråd som nyligen genomförts, ta fram förslag till alternativa tillämpbara betalningsmodeller som inbegriper både emittenter och användare. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen att fästa särskild uppmärksamhet vid möjligheten att använda modellen där investeraren betalar samt dess fördelar och nackdelar i syfte att göra kreditbetygen mindre utsatta för intressekonflikter.

43.  Europaparlamentet anser att god styrning inom kreditvärderingsinstituten är av avgörande betydelse för att garantera kreditbetyg av hög kvalitet, och uppmanar kreditvärderingsinstituten att vara transparenta angående sina styrningssystem.

Ansvarsskyldighet, allmänt och civilrättsligt ansvar

44.  Europaparlamentet betonar att Esma är ansvarig för genomförandet och kontrollen av kreditvärderingsinstitutens efterlevnad av förordning (EG) nr 1060/2009. Parlamentet anser att om externa kreditbetyg uppfyller rättsligt föreskrivna syften bör de inte betraktas som rena utlåtanden, och att kreditvärderingsinstituten bör hållas ansvariga för en konsekvent tillämpning av de metoder som deras kreditbetyg bygger på. Parlamentet rekommenderar därför att kreditvärderingsinstitutens civilrättsliga ansvar i fall av grov oaktsamhet eller försummelse fastställs på ett konsekvent sätt på EU-nivå och att kommissionen bör fastställa hur ett sådant civilrättsligt ansvar kan införas i medlemsstaternas civilrättsliga lagstiftning.

45.  Europaparlamentet påpekar att det slutliga ansvaret för investeringsbeslut ligger hos marknadsaktören, dvs. kapitalförvaltaren, finansinstitutet eller den avancerade investeraren. Parlamentet konstaterar att ansvarsskyldigheten också kommer att stärkas ytterligare genom det centrala arkiv (Cerep) som inrättas genom förordningen om kreditvärderingsinstitut (CRA 1) och som offentliggör information i standardiserad form om kreditvärderingsresultat när det gäller kreditbetyg som utfärdats av kreditvärderingsinstitut som är registrerade inom EU, vilket ger investerarna möjlighet att göra sina egna bedömningar av vissa kreditvärderingsinstitut och därmed öka pressen på dem att skaffa sig ett gott rykte. Parlamentet påpekar att investerarna bör ha en effektiv riskhanteringskapacitet som omfattas av lämplig tillsyn från administrationen.

46.  Europaparlamentet föreslår att varje registrerat kreditvärderingsinstitut ska göra en årlig genomgång för att bedöma sina tidigare kreditvärderingsresultat och sammanställa dessa uppgifter i en redovisningsrapport avsedd för tillsynsorganet. Parlamentet föreslår att Esma regelbundet ska göra stickprovskontroller av redovisningsrapporterna för att garantera en hög kvalitet på kreditbetygen.

o
o   o

47.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

Europaparlamentets resolution av den 8 juni 2011 om garanti för oberoende konsekvensbedömningar (2010/2016(INI))

P7_TA(2011)0259 A7-0159/2011

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av Lissabonfördraget och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, som trädde i kraft den 1 december 2009,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 8 oktober 2010 om smart lagstiftning i Europeiska unionen (KOM(2010)0543),

–  med beaktande av sin resolution av den 9 september 2010 med titeln ”Bättre lagstiftning – kommissionens femtonde årsrapport i enlighet med artikel 9 i protokollet om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna”(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 21 oktober 2008 med titeln ”Bättre lagstiftning 2006 i enlighet med artikel 9 i protokollet om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna”(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 4 september 2007 med titeln ”Bättre lagstiftning 2005: tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna – 13:e årsrapporten”(3),

–  med beaktande av sin resolution av den 10 juli 2007 med titeln ”Minskning av administrativa kostnader orsakade av lagstiftning”(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 16 maj 2006 med titeln ”Bättre lagstiftning 2004: tillämpning av subsidiaritetsprincipen – tolfte årsrapporten”(5),

–  med beaktande av sin resolution av den 20 april 2004 med titeln ”Granskning av gemenskapsbestämmelsernas konsekvenser och samrådsförfarandena”(6),

–  med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 16 december 2003 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om bättre lagstiftning,

–  med beaktande av den interinstitutionella gemensamma strategi för konsekvensbedömningar som antogs av Europaparlamentet, rådet och kommissionen i november 2005,

–  med beaktande av revisionsrättens särskilda rapport nr 3/2010,

–  med beaktande av resultaten av den studie om konsekvensbedömningar i EU-medlemsstaterna som beställts av Europaparlamentet,

–  med beaktande av kommissionens riktlinjer av den 15 januari 2009 för konsekvensbedömningar och bilagorna till dessa (SEK(2009)0092),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 5 juni 2002 om konsekvensanalys (KOM(2002)0276),

–  med beaktande av ramavtalet av den 20 oktober 2010 mellan Europaparlamentet och kommissionen,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 28 oktober 2010 med titeln ”En integrerad industripolitik för en globaliserad tid – Med konkurrenskraft och hållbar utveckling i centrum” (KOM(2010)0614),

–  med beaktande av konsekvensbedömningsnämndens rapport av den 24 januari 2011 för år 2010 (SEK(2011)0126),

–  med beaktande av skrivelsen av den 16 november 2010 från ordföranden för utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män till föredraganden om de erfarenheter som gjorts i samband med en konsekvensbedömning av följderna av en förlängning av mammaledigheten till 20 veckor,

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor och yttrandena från utskottet för ekonomi och valutafrågor, utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, utskottet för industrifrågor, forskning och energi och utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (A7-0159/2011), och av följande skäl:

A.  Konsekvensbedömningar utgör en systematisk utvärdering av de förväntade följderna av lagstiftning.

B.  Att införa en ram av bestämmelser som är insynsvänliga, tydliga, effektiva och av hög kvalitet bör vara ett prioriterat mål för Europeiska unionens politik.

C.  Konsekvensbedömningar bidrar positivt till den allmänna kvalitetsförbättringen av unionslagstiftningen för att få till stånd en bättre lagstiftning,

D.  De problem som uppstår i samband med införlivandet och tillämpningen av gällande unionslagstiftning beror bland annat på illa utformade lagtexter, och alla europeiska lagstiftande organ har här ett viktigt ansvar.

E.  Lissabonfördraget innehåller övergripande bestämmelser om sociala frågor och miljöskydd (artiklarna 9 och 11 i EUF-fördraget) som måste beaktas vid fastställandet och genomförandet av unionens politik och dess övriga verksamhet och som förutsätter en djuplodande analys av de sociala och miljörelaterade konsekvenserna av all lagstiftning som föreslås.

F.  Konsekvensbedömningar kan bidra till en bättre bedömning av sociala, ekonomiska, miljörelaterade och hälsomässiga följder samt förenligheten med de grundläggande rättigheterna i samband med antagandet av ny lagstiftning liksom vid förenklingar och omarbetningar av befintlig lagstiftning, och de kan därigenom bidra till mindre byråkrati och säkerställa att EU för en konsekvent politik i syfte att nå de övergripande mål som Europeiska rådet har fastställt.

G.  Kommissionen betraktar konsekvensbedömningsnämnden som oberoende, trots att den lyder under kommissionens ordförande, består av höga tjänstemän från flera generaldirektorat och har den biträdande generalsekreteraren som ordförande. Detta leder till ensidig information och innebär att den neutralitet som krävs inte respekteras.

H.  Europaparlamentet har upprepade gånger uttalat sitt stöd för oberoende konsekvensbedömningar i Europeiska unionen.

I.  De konsekvensbedömningar som kommissionen genomför är av ojämn kvalitet och tjänar i många fall till att rättfärdiga ett lagstiftningsförslag snarare än till att objektivt väga fakta.

J.  Konsekvensbedömningar kan utnyttjas till att skapa onödiga byråkratiska hinder för den vidare utvecklingen eller ikraftträdandet av EU:s lagstiftning och politik.

K.  Europaparlamentet, rådet och kommissionen gjorde i det interinstitutionella avtalet av den 16 december 2003, i den interinstitutionella gemensamma strategin för konsekvensbedömningar från november 2005 och i ramavtalet av den 20 oktober 2010 mellan parlamentet och kommissionen ett åtagande att utforma ett program för bättre lagstiftning, och denna resolution innehåller konkreta förslag på hur konsekvensbedömningarna kan förbättras.

L.  Kommissionen har tagit ett nytt grepp om industripolitiken, där alla politiska förslag med betydande följder för ekonomin noggrant bör analyseras med hänsyn till hur de påverkar konkurrenskraften.

Allmänna krav på konsekvensbedömningar på EU-nivå

1.  Europaparlamentet betonar att konsekvensbedömningar är ett viktigt hjälpmedel för smart och bättre lagstiftning under hela den politiska processen som EU:s lagstiftare bör använda sig av i större utsträckning, så att de ekonomiska, sociala, miljörelaterade och hälsomässiga följderna av olika politiska alternativ bättre kan bedömas och likaså hur de inverkar på medborgarnas grundläggande rättigheter, varvid en kostnadsnyttoanalys utgör ett av kriterierna.

2.  Europaparlamentet välkomnar meddelandet om smart lagstiftning och framhåller att konsekvensbedömningar bör spela en central roll under hela den politiska processen, från utformning till genomförande, efterlevnad, utvärdering och översyn av lagstiftningen. Parlamentet framhåller vikten av välgrundat och välinformerat beslutsfattande vid utformningen av lagstiftningsförslag, eftersom detta kan ge både bättre resultat och ett snabbare lagstiftningsförfarande.

3.  Europaparlamentet betonar att grundliga konsekvensbedömningar är en förutsättning för högkvalitativ lagstiftning och korrekt införlivande, tillämpning och efterlevnad.

4.  Europaparlamentet understryker att konsekvensbedömningar aldrig kan ersätta den politiska dialogen och lagstiftarnas demokratiska beslutsprocess, utan endast syftar till att förbereda faktaunderlaget inför ett politiskt beslut.

5.  Europaparlamentet framhåller att konsekvensbedömningar måste göras på ett tidigt stadium i utformningen av politiken. Parlamentet betonar att de bör vara helt oberoende och alltid grunda sig på objektiva och välunderbyggda analyser av de eventuella konsekvenserna.

6.  Europaparlamentet betonar att medlagstiftarna, i enlighet med det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning, åtagit sig att genomföra konsekvensbedömningar när de anser att så är lämpligt och nödvändigt för lagstiftningsprocessen, innan några innehållsliga ändringar görs.

7.  Europaparlamentet anser det är nödvändigt att engagera sakkunniga utifrån – från alla politikområden – och samtliga berörda grupper i arbetet med konsekvensbedömningarna, så att oberoendet och objektiviteten garanteras. Parlamentet betonar i detta sammanhang den grundläggande skillnaden mellan offentliga samråd och oberoende konsekvensbedömningar. Det slutliga resultatet och kontrollen av konsekvensbedömningarnas metoder och kvalitet bör vara EU-institutionernas ansvar så att man säkerställer att de genomförs enligt samma höga standarder.

8.  Europaparlamentet efterlyser största möjliga öppenhet när konsekvensbedömningarna utarbetas, och anser att man i ett tidigt skede bör offentliggöra utförliga färdplaner för lagstiftningsförslag för att garantera lika tillgång till lagstiftningsförfarandet för alla berörda parter. Kommissionens nuvarande samrådsperiod bör därför också förlängas till 12 veckor.

9.  Europaparlamentet anser att konsekvensbedömningar av projekt eller lagstiftning som finansieras av offentliga administrationer eller företag som är beroende av dessa administrationer inte ska kunna godkännas av de berörda offentliga administrationerna.

10.  Europaparlamentet anser att konsekvensbedömningar måste förhandsgranskas noggrant av medlemsstaterna i syfte att bedöma lagstiftningsförslagens konsekvenser för nationell lagstiftning och offentliga åtgärder. Parlamentet anser också att man bör göra mer omfattande utvärderingar i efterhand och ytterligare överväga att införa obligatoriska jämförelsetabeller för att se till att unionslagstiftningen har genomförts korrekt i medlemsstaterna och har uppfyllt sitt syfte.

11.  Europaparlamentet anser att konsekvensbedömningar är ett lämpligt instrument för att kontrollera relevansen i kommissionens förslag, särskilt att subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna respekteras, och för att tydligare förklara för medlagstiftarna och medborgarna i allmänhet varför man valt en viss åtgärd.

12.  Europaparlamentet understryker att de viktigaste elementen i en bra konsekvensbedömning är problembeskrivning, samråd med berörda parter, fastställande av de mål som ska uppnås och utarbetande av strategiska politiska alternativ.

13.  Europaparlamentet anser att det är viktigt att nya lagstiftningsförslag åtföljs av en konsekvensbedömning. Parlamentet påpekar att detta, i lämpliga fall, kan gälla även såväl förenklingar och omarbetningar av unionslagstiftningen som delegerade akter och genomförandeakter i enlighet med artiklarna 290 och 291 i EUF-fördraget.

14.  Europaparlamentet betraktar konsekvensbedömningar som ”levande dokument” som utgör en del av lagstiftningsprocessen. Det är viktigt att garantera tillräcklig flexibilitet så att ytterligare konsekvensbedömningar kan genomföras under lagstiftningsprocessen.

15.  Europaparlamentet begär att konsekvensbedömningarna i enlighet med principen om en integrerad strategi ska beakta ett flertal kriterier – och inte bara kostnadsnyttoanalysen – så att lagstiftaren får en så fullständig bild som möjligt. Parlamentet framhåller i detta sammanhang de ekonomiska, sociala och miljörelaterade aspekterna i det interinstitutionella avtalet av den 16 december 2003 och den gemensamma strategin från 2005, vilka bör sammanföras i en gemensam bedömning. Parlamentet understryker i detta avseende behovet av att säkerställa konsekvens mellan EU:s politik och dess verksamhet med beaktande av samtliga unionens mål och i enlighet med den princip om tilldelade befogenheter som anges i artikel 7 i EUF-fördraget.

16.  Europaparlamentet föreslår att det alltid bör göras en kostnadsnyttoanalys inom ramen för konsekvensbedömningarna, dvs. en kontroll av kostnadseffektiviteten hos samtliga program och åtgärder som påverkar utgifterna, samt en undersökning av hur små och medelstora företag eventuellt påverkas. Parlamentet begär i detta sammanhang att man konsekvent ska utnyttja de test för små och medelstora företag som fastställs i småföretagsakten från 2008. I varje rättsakt som medför bördor för små och medelstora företag bör det finnas en noggrann utvärdering av den befintliga lagstiftningen i syfte att minska den sammantagna regleringsbördan för små och medelstora företag.

17.  Europaparlamentet begär att alla nya politiska förslag med avsevärda konsekvenser för industrins konkurrenskraft ska bli föremål för en djuplodande analys inom ramen för konsekvensbedömningen. Parlamentet begär dessutom att man ska göra en bedömning i efterhand av hur unionslagstiftningen påverkar den europeiska ekonomins konkurrenskraft. Parlamentet konstaterar att kommissionen aviserade ett sådant tillvägagångssätt i sitt meddelande om industripolitik för en globaliserad tid.

18.  Europaparlamentet betonar att man måste dra lärdomar av dels efterhandsutvärderingen av befintlig lagstiftning, dels en analys av relevant rättspraxis från EU-domstolen, och föra en lämplig diskussion om de strategiska valmöjligheterna inom ett visst politikområde innan ny lagstiftning föreslås.

19.  Europaparlamentet föreslår att konsekvensbedömningarna på europeisk nivå också ska undersöka det europeiska mervärdet i form av vilka kostnadsbesparingar som uppnås genom en europeisk lösning och/eller vilka merkostnader som tillkommer för medlemsstaterna om det inte finns någon europeisk lösning.

20.  Europaparlamentet anser att man i konsekvensbedömningarna bör ta hänsyn till konsekvenserna för EU:s ekonomiska partnerskap samt följderna av att välja en specifik europeisk standard i stället för en internationell standard.

21.  Europaparlamentet understryker att konsekvensbedömningarna fullt ut måste beakta de alternativ som lagstiftaren har tillgång till och att de alltid bör omfatta en seriös analys av det alternativ som innebär att man inte agerar.

22.  Europaparlamentet betonar att konsekvensbedömningar inte får leda till mer byråkrati och onödiga förseningar i lagstiftningsprocessen. Konsekvensbedömningar måste emellertid få ta den tid som krävs för att ge ett tillförlitligt resultat. Parlamentet framhåller också i detta sammanhang att konsekvensbedömningarna inte bör missbrukas som ett sätt att förhindra att oönskade rättsregler införs. Parlamentet begär därför att tekniska och administrativa förutsättningar skapas för att konsekvensbedömningarna ska kunna genomföras snabbt och i god tid, exempelvis genom instrument som ramavtal, snabbare anbudsinfordringar och optimalt utnyttjande av befintliga resurser.

23.  Europaparlamentet begär, i enlighet med idén om utbyte av bästa metoder, att man tar vara på de erfarenheter som gjorts i andra länder där man sedan länge genomför konsekvensbedömningar, så att man ytterligare kan förbättra konsekvensbedömningarna på EU-nivå.

24.  Europaparlamentet begär att konsekvensbedömningarna ska hållas aktuella genom hela lagstiftningsprocessen så att man tar hänsyn till förändringar som uppstår under processen.

25.  Europaparlamentet betonar att konsekvensbedömningarna bör göras innan lagstiftningstexten antas (ex ante) och även i efterhand (ex post). Parlamentet påminner om att detta är viktigt för att man bättre ska kunna bedöma om målsättningarna med en lag verkligen uppfyllts och i vad mån en rättsakt bör ändras eller bibehållas. Parlamentet betonar dock att efterhandsutvärderingen aldrig bör ersätta kommissionens uppgift att i egenskap av fördragens väktare effektivt och i god tid övervaka medlemsstaternas tillämpning av unionslagstiftningen.

26.  Europaparlamentet betonar att kommissionen bär det främsta ansvaret för att låta sina förslag bli föremål för konsekvensbedömningar av hög kvalitet när den utövar sin initiativrätt i enlighet med fördraget.

Möjligheter till förbättringar på kommissionsnivå

27.  Europaparlamentet medger att kommissionen har höjt kvaliteten på sina konsekvensbedömningar de senaste åren men understryker att det fortfarande finns ett behov av förbättringar.

28.  Europaparlamentet framhåller i detta sammanhang kommissionens konsekvensbedömningsnämnd (Impact Assessment Board (IAB)), som inrättades 2006 och som har ansvaret för utvecklingen av kommissionens konsekvensbedömningar.

29.  Europaparlamentet betonar att medlemmarna i IAB bara formellt är oberoende eftersom de för närvarande utses av kommissionens ordförande och måste följa dennes anvisningar och att det därför inte är fråga om ett fullständigt oberoende. Parlamentet begär därför att medlemmarna i IAB ska kontrolleras av Europaparlamentet och rådet innan de utses och att de inte längre ska omfattas av kommissionsordförandens anvisningar. Parlamentet anser att IAB och de sakkunniga bör agera på offentligt uppdrag med största möjliga insyn så att deras oberoende kan kontrolleras i praktiken.

30.  Europaparlamentet anser även att såväl sakkunniga från alla politiska områden som samtliga berörda grupper involveras i IAB:s arbete. Parlamentet begär att dessa sakkunniga inte ska hämtas från kommissionen och att de inte ska omfattas av anvisningar.

31.  Europaparlamentet begär att parlamentet och särskilt de relevanta utskotten på området ska involveras tidigt och i stor utsträckning under hela konsekvensbedömningsprocessen samt i IAB:s arbete, exempelvis genom informations- och interimsrapporter. Vid framläggande av lagstiftningsförslag uppmanas kommissionen att förse parlamentet och rådet med sammanfattningar på två till fyra sidor innehållande den fullständiga konsekvensbedömningen och i relevanta fall skälen till att man inte gjort någon konsekvensbedömning, i syfte att kontrollera att alla relevanta frågor behandlas utan att detta hotar bedömningens oberoende genom att påverka den faktiska bedömningen.

32.  Europaparlamentet konstaterar att kommissionen i samband med konsekvensbedömningen även bör samråda med medlemsstaterna, eftersom dessa sedan måste införliva direktiven med nationell lagstiftning och de nationella myndigheterna i regel vet bäst hur lagstiftningen kommer att fungera i praktiken.

33.  Europaparlamentet understryker att smart lagstiftning baserad på fullständiga och objektiva konsekvensbedömningar förblir ett gemensamt ansvar för EU:s institutioner, och att kommissionen därför också måste beakta de synpunkter som inkommer från Europaparlamentet, Regionkommittén, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och medlemsstaterna.

34.  Europaparlamentet konstaterar att en extern kontroll alltid måste göras av de preliminära resultaten innan konsekvensbedömningen slutligen antas. Parlamentet begär att kontrollutlåtandet ska vara offentligt.

35.  Europaparlamentet noterar revisionsrättens kritik att kommissionen ibland påbörjar lagstiftningsinitiativ trots att konsekvensbedömningen ännu inte är avslutad. Parlamentet noterar vidare kritiken att alla politiska alternativ kanske inte ägnas samma uppmärksamhet. Parlamentet betonar att alla politiska alternativ måste beaktas fullt ut i samband med konsekvensbedömningen.

36.  Europaparlamentet kräver ökad insyn genom offentliggörande av alla sakkunniga och andra berörda som deltagit i konsekvensbedömningen och deras förklaringar om ekonomiska intressen.

37.  Europaparlamentet påpekar med hänsyn till de offentliga samråden att intresseorganisationer tidigt måste informeras om planerade samråd. Parlamentet påpekar vidare att intresseorganisationerna inom ramen för offentliga samråd också bör ges möjlighet att kommentera konsekvensbedömningarna och att detta bör ske i god tid innan det aktuella förslaget från kommissionen offentliggörs.

38.  Europaparlamentet begär att det uppgiftsmaterial som kommissionen använder ska vara tillförlitligt och jämförbart.

39.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i sina konsekvensbedömningar systematiskt granska lagförslagens inverkan på det administrativa arbetet och alltid tydligt ange vilka av de övervägda alternativen som i störst utsträckning minskar de administrativa bördorna respektive i minst utsträckning skapar nya sådana bördor.

40.  Europaparlamentet påpekar att det inte är en hjälp att presentera resultaten av konsekvensbedömningen samtidigt som lagstiftningsförslaget eftersom det ger intrycket att konsekvensbedömningen i första hand tjänar till att rättfärdiga kommissionens förslag. Parlamentet begär därför att handlingar ska offentliggöras tidigt i varje skede i lagstiftningsprocessen och bland annat att kommissionens slutgiltiga konsekvensbedömning, godkänd av IAB, ska offentliggöras innan det interna remissförfarandet inleds.

41.  Europaparlamentet föreslår att kommissionen offentliggör alla sina slutförda konsekvensbedömningar i en särskild publikationsserie så att man lätt kan hänvisa till dem och så att allmänheten lätt kan få tag på dem på en särskild webbplats.

42.  Europaparlamentet begär att antagna rättsakter ska utvärderas i efterhand av kommissionen. Parlamentet upprepar icke desto mindre att efterhandsutvärderingen aldrig bör ersätta kommissionens ovannämnda uppgift att övervaka medlemsstaternas tillämpning av unionslagstiftningen.

43.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lämna utförliga kommentarer om de konsekvensbedömningar som gjorts av parlamentet.

Möjligheter till förbättringar på parlamentsnivå

44.  Europaparlamentet uppmanar sina utskott att mer konsekvent utnyttja det redan tillgängliga instrument som parlamentets egna konsekvensbedömningar utgör. Parlamentet påminner om att det finns en särskild budgetpost för genomförande av konsekvensbedömningar. Parlamentet anser att parlamentets egna konsekvensbedömningar är särskilt nödvändiga när betydande förändringar av det ursprungliga förslaget har gjorts.

45.  Europaparlamentet påminner vidare om att konsekvensbedömningar inte nödvändigtvis måste göras inom ramen för en tidskrävande studie utan även kan genomföras i form av begränsade undersökningar, seminarier och expertutfrågningar.

46.  Europaparlamentet anser att parlamentet i sina lagstiftningsresolutioner systematiskt bör införa ett standardbeaktandeled genom vilket man hänvisar till beaktandet av alla konsekvensbedömningar som gjorts av EU-institutionerna på de områden som är av relevans för lagstiftningen i fråga.

47.  Europaparlamentet påpekar att parlamentet och dess utskott redan i dag har tillgång till mekanismer för en granskning av kommissionens konsekvensbedömningar. Parlamentet anser att kommissionens framläggande av konsekvensbedömningar för de behöriga utskotten skulle vara ett värdefullt tillägg till parlamentets granskningsuppdrag. Parlamentet påpekar att denna granskning även kan ske genom kompletterande konsekvensbedömningar, mer detaljerade analyser, granskning av kommissionens konsekvensbedömningar med hjälp av sakkunniga utifrån samt särskilda sammanträden med oberoende sakkunniga. Parlamentet framhåller i detta sammanhang att arbetet inom parlamentets utredningsavdelningar bör utvecklas på ett konsekvent sätt.

48.  Europaparlamentet understryker att parlamentets konsekvensbedömningar bör ses som en motvikt till kommissionens konsekvensbedömningar.

49.  Europaparlamentet begär att parlamentet och i synnerhet utskotten systematiskt och så tidigt som möjligt ska granska kommissionens konsekvensbedömningar.

50.  Europaparlamentet framhåller att beslutet om en egen konsekvensbedömning från parlamentets sida måste fattas i det relevanta utskottet under medverkan av föredraganden. Parlamentet föreslår att arbetsordningen ändras så att det räcker att en fjärdedel av utskottsledamöterna begär att en konsekvensbedömning görs.

51.  Europaparlamentet uppmuntrar alla sina utskott att, innan de behandlar ett förslag till lagstiftning, föra en djuplodande diskussion med kommissionen om konsekvensbedömningen.

52.  Europaparlamentet framhåller att även de konsekvensbedömningar som görs under parlamentets lagstiftningsprocess spelar en viktig roll. Parlamentet bör undersöka möjligheten till konsekvensbedömningar under varje steg i lagstiftningsprocessen i samband med omfattande ändringsförslag. Detta får dock inte leda till stora förseningar.

53.  Europaparlamentet begär vidare att enskilda parlamentsledamöter ska ha möjlighet att begära mindre undersökningar för att få relevant information eller statistik för områden som omfattas av deras parlamentariska arbete. Parlamentet föreslår att sådana studier ska genomföras av Europaparlamentets bibliotek som ett tillägg till dess nuvarande uppgifter.

54.  Europaparlamentet begär därför att parlamentet ska anta planer för att dess bibliotek ska kunna tillhandahålla ledamöterna denna tjänst. Parlamentet betonar att alla planer bör bygga på parlamentsbibliotekens bästa metoder, inbegripet medlemsstaternas parlamentsbibliotek, och att de bör genomföras i enlighet med stränga regler och i nära samarbete med de utskott som står för undersökningarna.

Inrättande av en oberoende struktur för konsekvensbedömningar inom Europaparlamentet, och framtidsutsikter

55.  Europaparlamentet framhåller den betydelse som en gemensam mekanism för konsekvensbedömningar skulle få för kvaliteten och konsekvensen i parlamentets politiska arbete.

56.  Europaparlamentet begär därför att det inrättas en integrerad konsekvensbedömningsprocess inom parlamentet, och föreslår i anslutning till detta att man utvecklar ett gemensamt förfarande för konsekvensbedömningar baserat på ett gemensamt system och en gemensam metod för samtliga utskott.

57.  Europaparlamentet kräver att detta sker inom ramen för en oberoende struktur som utnyttjar parlamentets egna resurser, exempelvis genom att involvera biblioteket och utredningsavdelningarna, liksom externa sakkunniga, såsom utsända tjänstemän från nationella konsekvensbedömningsorgan, på ad hoc-basis för enskilda konsekvensbedömningar, och att denna struktur ska vara ansvarig inför Europaparlamentet genom en övervakande styrelse bestående av ledamöter.

58.  Europaparlamentet begär att den administrativa infrastruktur som krävs inrättas i detta syfte och att detta görs genom att man utnyttjar de befintliga resurserna så att budgetneutraliteten hos all sådan infrastruktur garanteras.

59.  Europaparlamentet framhåller att man på lång sikt bör överväga möjligheten för EU:s institutioner att göra gemensamma konsekvensbedömningar. Parlamentet påminner om att kommissionen redan i det interinstitutionella avtalet av den 16 december 2003 och den interinstitutionella gemensamma strategin för konsekvensbedömningar från november 2005 efterlyste en gemensam metod och ett gemensamt agerande i samband med EU-institutionernas konsekvensbedömningar.

60.  Europaparlamentet beklagar att kommissionen för närvarande avvisar idén om att EU-institutionerna gemensamt ska gripa sig an konsekvensbedömningarna.

61.  Europaparlamentet påpekar att rådet hittills knappt har utnyttjat konsekvensbedömningar som ett instrument. Parlamentet uppmanar därför rådet att i högre grad utnyttja konsekvensbedömningar – i linje med ovannämnda interinstitutionella gemensamma strategi för konsekvensbedömningar – för att förbättra kvaliteten på sitt bidrag till unionslagstiftningen. Parlamentet betonar att ansvaret för att det antas smart lagstiftning baserad på fullständiga och objektiva konsekvensbedömningar fortfarande delas av EU-institutionerna och medlemsstaterna.

o
o   o

62.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) Antagna texter, P7_TA(2010)0311. (2) EUT C 15 E, 21.1.2010, s. 16. (3) EUT C 187 E, 24.7.2008, s. 67. (4) EUT C 175 E, 10.7.2008, s. 124. (5) EUT C 297 E, 7.12.2006, s. 128. (6) EUT C 104 E, 30.4.2004, s. 146.

Europaparlamentets resolution av den 8 juni 2011 om den yttre dimensionen av socialpolitiken, främjande av arbetsnormerna och de sociala normerna och de europeiska företagens sociala ansvar (2010/2205(INI))

P7_TA(2011)0260 A7-0172/2011

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artiklarna 2, 3, 6 och 21 i fördraget om Europeiska unionen,

–  med beaktande av artiklarna 7, 9, 145–161, 206–209 och 215 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (FEUF),

–  med beaktande av artiklarna 5,12, 14, 15,16, 21, 23, 26, 27, 28, 29, 31, 32, 33, 34 och 36 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna (1948) och andra FN-instrument på området för mänskliga rättigheter, särskilt konventionerna om medborgerliga och politiska rättigheter (1966) och om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (1966), konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering (1965), konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor (1979), konventionen om barnets rättigheter (1989) samt Internationella konventionen om skyddet av alla migrerande arbetstagares och deras familjemedlemmars rättigheter (1990) och konventionen om funktionshindrade personers rättigheter (2006)(1),

–  med beaktande av den ram för företag och mänskliga rättigheter, vilken med titeln ”Protect, Respect and Remedy” föreslagits av professor John Ruggie, FN:s generalsekreterares särskilda representant med ansvar för frågor om de mänskliga rättigheterna och transnationella och andra företag och enhälligt gillats av FN:s råd för de mänskliga rättigheterna 2008 (resolution 8/7) samt av de nyligen offentliggjorda riktlinjerna för genomförandet av denna ram(2) och av slutsatserna från rådet (utrikes frågor) den 8 december 2009 där det framhölls vikten av näringslivets roll när det gäller att uppnå full respekt för de mänskliga rättigheterna och där rådet på nytt gav sitt fulla stöd till det arbete som utförs av FN:s särskilda representant(3),

–  med beaktande av den senaste rapporten från John Ruggie, FN:s generalsekreterares särskilda representant med ansvar för frågor som rör de mänskliga rättigheterna och transnationella och andra företag(4),

–  med beaktande av den europeiska sociala stadgan, särskilt artiklarna 5, 6 och 19(5),

–  med beaktande av Europeiska konventionen om migrerande arbetstagares rättsställning(6),

–  med beaktande av Internationella arbetsorganisationens (ILO) konventioner, framför allt de åtta kärnkonventionerna om föreningsfrihet och tillämpning av principerna för den kollektiva förhandlingsrätten (konventionerna nr 87 och 98), om avskaffande av alla former av tvångs- eller obligatoriskt arbete (konventionerna nr 29 och 105), om avskaffande av diskriminering i fråga om anställning och yrkesutövning (konventionerna nr 100 och 111) samt om effektivt avskaffande av barnarbete (konventionerna nr 138 och 182)(7),

–  med beaktande också av ILO:s konventioner om arbetsklausuler (offentlig upphandling) (konvention nr 94) och om kollektivförhandlingar (konvention nr 154)(8),

–  med beaktande av ILO:s agenda för anständigt arbete och ILO:s globala sysselsättningspakt, som antogs i fullständig enighet den 19 juni 2009 vid Internationella arbetskonferensen(9),

–  med beaktande av den deklaration om social rättvisa för en rättvis globalisering som samfällt antagits av ILO:s 183 medlemsstater den 10 juni 2008(10),

–  med beaktande av Marrakechavtalet om inrättande av Världshandelsorganisationen (WTO)(11) samt den förklaring som antogs vid den fjärde ministerkonferensen i november 2001 i Doha, särskilt punkt 31(12),

–  med beaktande av det allmänna tjänstehandelsavtalet (GATS-avtalet), framför allt artikel I.2 d, med det så kallade leveranssätt 4 (Mode 4)(13),

–  med beaktande av rapporten från Världskommissionen för globaliseringens sociala dimension ”A Fair Globalisation: Creating Opportunities For All”,(14)

–  med beaktande av statschefernas uttalande vid G20-mötet i Pittsburgh den 24-25 september 2009(15),

–  med beaktande av de mest aktuella uppdateringarna av OECD:s riktlinjer för multinationella företag(16),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1927/2006 av den 20 december 2006 om upprättande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter(17) samt ändring av förordning (EG) nr 546/2009,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG av den 16 december 1996 om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster (utstationeringsdirektivet)(18),

–  med beaktande av sin resolution av den 20 september 1996 om kommissionens meddelande om införande av demokratiska principer och mänskliga rättigheter i avtal som ingås mellan gemenskapen och tredje land(19) och sin resolution av den 14 februari 2006 om klausulen om mänskliga rättigheter och demokrati i Europeiska unionens avtal(20),

–  med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2001 om öppenhet och demokrati i internationell handel(21) där man begär att ILO:s grundläggande normer på arbetsområdet ska respekteras av WTO och att Europeiska unionen accepterar ILO:s beslut, inbegripet eventuella uppmaningar om sanktioner till följd av allvarliga kränkningar av grundläggande normer på arbetsområdet,

–  med beaktande av sin resolution av den 23 maj 2007 om anständigt arbete för alla(22), där man uppmanar till införande av sociala normer vid främjandet av anständiga arbetsvillkor i Europeiska unionens handelsavtal, särskilt de bilaterala avtalen,

–  med beaktande av sin resolution av den 15 november 2005 om globaliseringens sociala dimension(23),

–  med beaktande av sin resolution av den 5 juli 2005 om exploateringen av barn i utvecklingsländer, med särskild inriktning på barnarbete(24),

–  med beaktande av sin resolution av den 6 juli 2006 om rättvis handel och utveckling(25),

–  med beaktande av sin resolution av den 22 maj 2007(26) om EU i världen – konkurrenskraftens externa aspekter, såsom ett svar på kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet med titeln ”Ett bidrag till EU:s tillväxt- och sysselsättningsstrategi” (KOM(2006)0567),

–  med beaktande av sina resolutioner från 30 maj 2002 om kommissionens grönbok om främjande av en europeisk ram för företagens sociala ansvar(27) och av den 15 januari 1999 om EU-normer för europeiska företag som är verksamma i utvecklingsländer: mot en europeisk uppförandekod (28),

–  med beaktande av sin resolution av den 13 mars 2007 om företagens sociala ansvar: ett nytt partnerskap(29),

–  med beaktande av sin resolution av den 25 november 2010 om företagens sociala ansvar vid internationella handelsavtal(30),

–  med beaktande av sina resolutioner om avtalen om ekonomiskt partnerskap med AVS-regionerna och AVS-staterna, särskilt resolutionerna av den 26 september 2002(31), den 23 maj 2007(32) och den 12 december 2007(33),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 14 juni 2010 om barnarbete(34),

–  med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 16 september 2010: ”En värld i förändring: en utmaning för EU”(35),

–  med beaktande av kommissionens meddelande om ”Globaliseringens sociala dimension – EU:s politiska bidrag för att få fördelarna att gynna alla” (KOM(2004)0383),

–  med beaktande av den förnyade europeiska sociala agendan från den 2 juli 2008 (KOM(2008)0412),

–  med beaktande av kommissionens meddelande med titeln ”Anständigt arbete för alla – EU:s bidrag till agendan för anständigt arbete i världen” (KOM(2006)0249),

–  med beaktande av det offentliga samråd om företags offentliggörande av information om annat än ekonomiska frågor, vilket inleddes av enheten för ekonomisk rapportering vid GD Inre marknaden och tjänster(36),

–  med beaktande av kommissionens meddelande med titeln: ”Handel, tillväxt och världspolitik. Handelspolitiken – en hörnsten i Europa 2020-strategin” (KOM(2010)0612),

–  med beaktande av det allmänna preferenssystemet, som är i kraft sedan den 1 januari 2009 och som ger tullfrihet eller sänkta tullar för ett större antal produkter samt innehåller ett nytt incitament för sårbara länder med specifika behov i fråga om handel, finansiering och utveckling(37),

–  med beaktande av alla avtal som Europeiska unionen har ingått med tredjeländer,

–  med beaktande framför allt av partnerskapsavtalet mellan medlemmarna i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (AVS) och Europeiska gemenskapen, som undertecknades i Cotonou den 23 juni 2000 och reviderades 2005 och 2010(38),

–  med beaktande framför allt av de avslutade förhandlingarna mellan EU, Colombia och Peru om ett flerpartsavtal om handel(39),

–  med beaktande av utfrågningen om tillämpningen av sociala normer och miljönormer i handelsförhandlingarna som organiserades den 14 januari 2010 av Europaparlamentet,

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor och yttrandena från utskottet för utveckling och utskottet för internationell handel (A7-0172/2011), och av följande skäl:

A.  EU:s strikta normer för socialskydd och skydd av de mänskliga rättigheterna har en avgörande betydelse för Europeiska unionen när den förhandlar om handelsförbindelser med tredjeländer.

B.  Alla medlemsstater, liksom också alla andra stater, måste utgående från FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna skydda de ekonomiska och sociala rättigheterna, i vilka det också ingår att alla har rätt att bilda fackföreningar och ansluta sig till dem för att skydda sina intressen.

C.  ILO:s kärnkonventioner har internationellt erkänts som en grundval för fri handel men dessvärre följs de inte till fullo av alla medlemsstater.

D.  Det ligger i unionens intresse att ingå bilaterala handelsavtal till nytta för unionen och dess handelspartner, så länge som vardera avtalsparten respekterar de rättigheter som stadfästs i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna.

E.  I sociala frågor och frågor som gäller samarbete mellan medlemsstaterna utgående från den öppna samarbetsmetoden måste alla medlemsstater inta en attityd som klart återspeglar den europeiska sociala modellen.

F.  En demokratisk rättsstat förutsätter starka och fria fackföreningar, sociala sammanslutningar och folkrörelser och dessa kan finnas bara i ett demokratiskt samhälle med maktfördelning.

G.  Vissa utvecklingsländer gör gällande att de utsätts för påtryckningar i och med att unionen ber att de ska följa internationella arbetsnormer så att de frånhänder sig komparativa fördelar.

H.  I ILO:s deklaration från 2008 om social rättvisa för en rättvis globalisering som samfällt antagits av ILO:s 183 medlemsstater står dock att brott mot de grundläggande principerna och rättigheterna i arbetslivet inte kan åberopas eller på annat sätt användas som en legitim komparativ fördel och att arbetsnormerna inte bör användas för i protektionistiskt handelssyfte.

I.  Vissa tredjeländer försöker genomdriva leveranssätt 4(40) när de förhandlar om handelsavtal med EU.

J.  Många företag tar sitt sociala ansvar och gör sitt för att inom de områden de kan påverka garantera efterlevnaden av sociala normer och miljönormer, till exempel genom att ansluta sig till FN:s Global Compact eller till frivilliga branschinitiativ.

K.  De grundläggande principerna för företagens sociala ansvar, som är fullt erkända internationellt inom såväl OECD och ILO som FN, handlar om det ansvarsfulla beteende som förväntas av företagen, och förutsätter i första hand att företagen följer gällande lag, särskilt när det gäller anställningar, förbindelserna med arbetsmarknadens parter, de mänskliga rättigheterna, miljön, konsumenternas intressen, öppenhet från företagens sida gentemot konsumenterna, samt bekämpande av korruption.

L.  En rekommendation om företagens sociala ansvar bör antas på EU-nivå och det bör uppmuntras till efterlevnad av den.

M.  Globaliseringen underlättar arbetstagarnas rörlighet mellan medlemsstaterna samt till tredjeländer.

N.  ILO:s roll för att fastställa nya normer följs inte, trots ILO:s medverkan i G20, trots att agendan för anständigt arbete erkänts runtom i världen och trots att anställning och anständigt arbete tagits med i det första millenniemålet.

O.  Föreningsrätten och rätten att effektivt kollektivförhandla bör ovillkorligen respekteras.

P.  Agendan för anständigt arbete bör främjas.

Q.  Det är av yttersta vikt att all slags diskriminering i lönefrågor förhindras i enlighet med principen om lika lön för likvärdigt arbete, såsom det krävs i artikel 23 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna.

R.  Av halvtidsöversynen av EU:s system med allmänna tullförmåner (GSP)(41) framgår det att handelssystemet GSP+ som kräver att mottagarländerna ratificerar och effektivt genomför vissa angivna internationella konventioner om mänskliga rättigheter, grundläggande arbetsnormer, hållbar utveckling och god förvaltning avsevärt har påverkat jämställdheten i positiv riktning i dessa länder.

S.  Socialt skydd för arbetstagare bör främjas.

T.  Arbetet med att ratificera och tillämpa de ILO-konventioner som ILO betecknat som aktuella måste främjas, så att vi gradvis når fram till en allt bättre täckning av de fyra pelarna inom begreppet anständigt arbete (sysselsättning, socialskydd, dialog mellan arbetsmarknadens parter, arbetstagares rättigheter) och där särskild uppmärksamhet ägnats konventionerna om social styrning, som handlar om yrkesinspektioner (konventionerna nr 81 och 129), om anställningspolitik (konvention nr 122) och om trepartssamråd (konvention nr 144).

U.  I meddelandet om en förnyad social agenda av den 2 juli 2008 (KOM(2008)0412) uppmanades EU:s medlemsstater till förnyade insatser för att ratificera och tillämpa de ILO-konventioner som av ILO betecknats som aktuella, för att föregå med gott exempel för sina partner i världen.

V.  Den effektiva tillämpningen av internationella arbetsnormer i många länder motverkas av att arbetsmarknadsförvaltningen är svag och arbetsmarknadens parter saknar kapacitet.

W.  ILO uppskattar i ”Global Employment Trends 2011” att 50,1 procent av alla arbetstagare under 2009, alltså 1,53 miljarder personer, arbetade i otrygga anställningsförhållanden(42) och den finansiella och ekonomiska krisen har bromsat upp och vänt den minskningstrend som dessa anställningsförhållanden visat före 2008.

X.  Enligt ILO:s rapport om den sociala tryggheten i världen 2010 har över 50 procent av alla arbetstagare inget socialskydd. Det finns ett förnyat intresse av att bygga ut socialskyddets täckning, samt för främjandet av system för social trygghet.

Allmänna principer

1.  Europaparlamentet erinrar om att EU ämnar bli världsledande inom socialpolitiken genom att arbeta för sociala syften överallt i världen. Parlamentet framhåller Europaparlamentets viktiga roll, vilken härrör från Lissabonfördraget och avsevärt ökar parlamentets inflytande.

2.  Europaparlamentet erinrar också om att man måste ta hänsyn till den övergripande sociala klausulen i artikel 9 i FEUF när man dryftar unionens politik och målsättningar. I samband med exempelvis artiklarna 46 och 49 i FEUF eller EU:s handelspolitik kan unionen inte bortse från det allmänna intressets krav(43).

3.  Europaparlamentet erinrar ytterligare om att artikel 7 i FEUF innefattar krav på samstämmighet i EU:s politik samt på att lagstiftaren måste beakta samtliga EU:s mål och handla i enlighet med principen om tilldelade befogenheter, vilket innebär att man måste nå fram till en korrekt avvägning mellan de olika målen och/eller intressena vid antagandet av en rättsakt med en specifik rättslig grund(44).

4.  Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att följa ILO:s kärnkonventioner, framför allt genom att undanröja hinder mot föreningsfriheten och kollektivförhandlingar, vilka skapats genom uppmuntran till falskt egenföretagande eller genom att tvinga enskilda att frångå kollektivavtal.

5.  Europaparlamentet uppmanar parterna i frihandelsavtalen att, i enlighet med de skyldigheter som följer av medlemskap i ILO och ILO:s förklaring om grundläggande principer och rättigheter i arbetslivet och uppföljningen av denna som antogs vid internationella arbetskonferensens åttiosjätte möte 1998, åta sig att respektera, främja och i sina lagar och förfaranden införa principerna för de grundläggande rättigheterna, nämligen

Internationellt samarbete – social allians

6.  Europaparlamentet erinrar om att EU runtom i världen ses som en tilldragande och attraktiv partner till följd av sitt unika sätt att förena en dynamisk ekonomi med en social modell.

7.  Europaparlamentet framhåller att den europeiska sociala modellen såsom huvudinslag bakom den ekonomiska framgången erbjuder lika möjligheter inom utbildningen och yrkesutbildningen och på arbetsmarknaden, tillsammans med tillgång till sociala tjänster på lika villkor.

8.  Europaparlamentet anser att underlåtenhet att iaktta grundläggande internationella sociala normer är en form av social och miljömässig dumpning som skadar de europeiska företagen och arbetstagarna.

9.  Europaparlamentet ber kommissionen och medlemsstaterna att samarbeta med internationella organisationer för att förbättra globaliseringens sociala dimension och då ta den europeiska sociala modellen som rättesnöre.

10.  Europaparlamentet betonar vikten av ett konsekvent handlande i socialskyddsfrågor inom och utanför unionen.

11.  Europaparlamentet föreslår att det utvecklas en dialog med alla berörda parter där de sociala frågornas vikt betonas och tyngdpunkten vilar vid att pragmatiska och hållbara lösningar genomförs och verkställs i praktiken. Parlamentet betonar i det här sammanhanget att arbetsmarknadens parter måste väckas till ökat medvetande om sina rättigheter och skyldigheter

12.  Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att förstärka de behöriga internationella institutionernas roll (särskilt ILO, WTO, OECD och FN) samt söka samarbete med dem för att utarbeta, genomföra och främja grundläggande internationella sociala normer och tillhörande sanktioner.

13.  Europaparlamentet förespråkar att unionen inte ska ingå handelsavtal med länder som inte respekterar de mänskliga rättigheterna eller de grundläggande arbetsnormerna.

14.  Europaparlamentet stöder skapandet av verktyg för att det med partnerländerna upprättas en hållbar dialog som utgår från ömsesidig respekt och strävar efter att utveckla partnerländernas, särskilt utvecklingsländers, egna resurser samt att de omsorgsfullt kan utveckla olika sektorer inom näringslivet.

15.  Europaparlamentet uppmanar också kommissionen att vid förhandlingarna anpassa sin kravnivå till varje partnerlands utvecklingsnivå. Parlamentet föreslår därför att kommissionen upprättar en förteckning över ytterligare normer som ska tillämpas successivt och flexibelt, med hänsyn till den ekonomiska, sociala och miljömässiga situationen i partnerlandet.

16.  Europaparlamentet anser att genomförandet av dessa grundläggande normer både i partnerlandet och på europeiskt territorium bör följas upp kontinuerligt av oberoende organ, och om det på grundval av på förhand fastställda kriterier konstateras att de inte tillämpas eller att de överträds, måste detta kunna bestraffas via verkningsfulla och transparenta förfaranden.

17.  Europaparlamentet anser att dessa normer måste tillämpas i sin helhet och att varken frizoner eller värdlandsavtal bör kunna användas för att kringgå dem.

18.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att samarbeta med partnerländerna för att bekämpa könsdiskriminering och alla former av våld mot kvinnor och förverkliga jämställdheten både inom och utanför unionen, i enlighet med principerna i millennieutvecklingsmålen och handlingsplanen från Peking. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen och medlemsstaterna att genomföra åtgärder som märkbart befäster kvinnornas rättsliga och sociala ställning för att de bidrag kvinnor kan ge till den ekonomiska och sociala utvecklingen ska kunna komma till sin rätt.

19.  Europaparlamentet välkomnar jämställdhetsfrämjandet i utvecklingsländer och -territorier med hjälp av nuvarande och kommande handelsavtal inom ramen för det allmänna systemet med tullförmåner. Parlamentet vill att ratificering och effektivt genomförande av internationella jämställdhetskonventioner ska utgöra förutsättningar för alla avtal om utrikeshandel och ekonomiskt partnerskap.

20.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att samarbeta med varandra och med partnerländerna för att skydda utsatta grupper samt att bekämpa, inte bara könsdiskriminering utan också diskriminering på grund av ras eller etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder och sexuell läggning. Parlamentet fäster särskild uppmärksamhet vid personer som diskrimineras och missgynnas på flera olika sätt för att de bakomliggande fattigdomsorsakerna ska kunna åtgärdas.

21.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att i handelsavtal, dialoger med tredjeländer och inom utvecklingssamarbetet prioritera avskaffandet av barnarbete och respekten för barnets rättigheter och noterar att den privata sektorn har en nyckelroll i samband med respekten för barnets rättigheter. Parlamentet anser att åtgärderna mot barnarbete bör innefatta att det skapas anständiga arbeten för vuxna medan det ordnas med lämplig utbildning för barnen och efterlyser dessutom ett europeiskt journummer för barnarbete där medborgare kan anmäla alla företag som använder sig av barnarbete någonstans i världen. Parlamentet anser att detta journummer bör ha begränsad men tillräcklig kapacitet för att kunna offentliggöra en årlig rapport över sina resultat

22.  Europaparlamentet betonar att unionens utlägg i samband med utvecklingssamarbets-, associerings- eller stabilitetsavtal och handelsavtal öppnar unika möjligheter att hjälpa partnerländerna med att inrätta fungerande institutioner inom utbildning, yrkesutbildning och på arbetsmarknaden samt ett grundläggande socialt skydd så att den sociala och ekonomiska tryggheten, och följaktligen välståndet, ökar.

23.  Europaparlamentet vidhåller att kommissionen och medlemsstaterna inom utvecklingssamarbetet och det externa biståndet bör stödja genomförandet av program för anständigt arbete, vilka återspeglar nationella behov och prioriteringar inom sysselsättnings- och socialpolitiken och bygger på en trepartsöverenskommelse (mellan arbetsgivare, arbetstagare, regeringar). Parlamentet ber ytterligare kommissionen och medlemsstaterna att bättre inlemma social- och sysselsättningspolitiska mål i sektorer som har med ekonomi och handel att göra i samband med utvecklingssamarbetet och det externa biståndet.

24.  Europaparlamentet ber kommissionen och medlemsstaterna att samarbeta med partnerländer för att bland deras invånare höja den kompetens som behövs för sysselsättning och nya arbetstillfällen, för att detta ska sporra till stabilitet, välstånd samt utveckling av samhällen med plats för alla och en sund förvaltning, framför allt i grannskapet till EU.

25.  Europaparlamentet vill att det ska tillsättas socialattachéer inom den nya utrikestjänsten så att den fungerar effektivare inom socialpolitiken och, framför allt, för att anständigt arbete för alla förverkligas såsom ett centralt mål för politiken.

26.  Europaparlamentet påpekar att även om den internationella trenden inom bilaterala handelsavtal gradvis går i riktning mot en ökad acceptans för arbetsnormer och sociala normer i samband med handelsagendor, så innehåller frihandelsavtal fortfarande i allmänhet få hänvisningar till sociala normer. Parlamentet beklagar att EU inte har en enhetlig formulering av en ”social klausul” som kan införas i alla bilaterala handelsavtal. Parlamentet uppmanar EU att i linje med andra internationellt antagna och erkända normer (dvs. ILO:s grundläggande arbetsnormer) lägga till en social klausul i alla sina externa handelsavtal, även i dem som faller inom WTO:s område.

27.  Europaparlamentet erinrar om att WTO:s nuvarande praxis bör vara till lika stor nytta för utvecklingsländerna som för de utvecklade länderna.

28.  Europaparlamentet erinrar om att konkurrenskraft och socialpolitik måste kopplas till varandra och betonar att det under inga omständigheter kan accepteras att den europeiska sociala modellen försvagas till förmån för konkurrenskraft och förmenta ekonomiska fördelar. Parlamentet framhåller än en gång att den europeiska sociala modellen måste vara ett exempel för skyddet av arbetstagarna i utvecklingsländerna.

Företagens sociala ansvar

29.  Europaparlamentet erinrar om att EU har satt som mål både att bli ett kompetenscentrum för företagens sociala ansvar och att främja företagens sociala ansvar i sin externa politik. Parlamentet uttrycker sin erkänsla för kommissionens ansträngningar att främja bästa praxis i fråga om det sociala ansvaret bland europeiska företag som är verksamma utomlands, men betonar att den bör ta större hänsyn till betydelsen av certifieringar och märkningar som visar att företag följer principerna om företagens sociala ansvar.

30.  Europaparlamentet anser att företagens sociala ansvar är ett exempel på meningsfullt och icke-bindande engagemang från de multinationella företagens sida. Parlamentet rekommenderar ett målinriktat stöd till detta ansvar, bland annat genom standarden ISO 26000, FN:s Global Compact eller OECD:s riktlinjer för multinationella företag samt genom att företagens sociala ansvar kopplas till bredare initiativ för främjande av anständigt arbete inom en sektor, i lokalsamhällen, på lands- eller regionnivå, såsom ILO:s program ”Better Work” och ”SCORE”, under medverkan av arbetstagare, arbetsgivare, myndigheter och andra berörda parter.

31.  Europaparlamentet understryker eftertryckligen att det på EU-nivå inte bör antas något direktiv om företagens sociala ansvar och om respekten för detta ansvar.

32.  Europaparlamentet anser att kommissionen i sitt kommande meddelande om internationaliseringen av små och medelstora företags verksamhet bör föreslå åtgärder som gör det möjligt att stödja och främja initiativ från de små och medelstora företagen i fråga om företagens sociala ansvar med respekt för principen om att ”tänka småskaligt först” och med hänsyn till deras särdrag.

33.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att eftersträva en förstärkning av den aktuella uppdaterade versionen av OECD:s riktlinjer för multinationella företag och då hålla fast vid och förbättra deras tillämpning i ”särskilda situationer” samt införa bästa praxis för de ”nationella kontaktpunkterna”, bland annat en översikt av hur Europeiska unionen genom Europeiska utrikestjänstens delegationer bättre kan fullgöra sina skyldigheter med avseende på nationella kontaktpunkter.

34.  Europaparlamentet påpekar att företagens sociala ansvar bör befatta sig med nya frågor, såsom arbetets uppläggning, lika möjligheter och social integrering, åtgärder mot diskriminering samt utveckling av livslång utbildning och yrkesutbildning. Parlamentet betonar att företagens sociala ansvar bör omfatta sådant som arbetets kvalitet, lika lön och karriärmöjligheter samt främjande av innovativa projekt för att stödja övergången till en hållbar ekonomi.

35.  Europaparlamentet anhåller om att kommissionen och medlemsstaterna ska uppmana företag med säte i EU att respektera de mänskliga rättigheterna, bland dem också de ekonomiska och sociala rättigheterna, samt miljön i all verksamhet runtom i världen, framför allt den verksamhet som bedrivs av deras dotterbolag och andra anknutna juridiska enheter.

36.  Europaparlamentet betonar att det bör anses som lika viktigt att EU-företag i tredjeländer följer strikta miljönormer, som att de följer bestämmelserna om arbetstagarnas rättigheter, eftersom skador på miljön nästan alltid också medför risker för arbetstagarnas hälsa och förstör jordbruksområden, fiskevatten och andra ekonomiska resurser och således berövar många människor deras utkomstmöjligheter.

37.  Europaparlamentet betonar att de europeiska företagen, deras dotterbolag och deras underleverantörer på grund av sin tyngd i den internationella handeln spelar en mycket viktig roll för att främja och sprida de sociala normerna och arbetsnormerna i världen, och att deras uppträdande därför bör överensstämma med europeiska värderingar och internationellt erkända normer. Parlamentet anser det rimligt att europeiska företag som flyttar ut sin produktion till länder med mindre stränga sociala krav kan ställas till svars, även inför europeiska domstolar, för eventuella skador och negativa externa effekter som drabbar lokalbefolkningen.

38.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ändra sitt förslag till förordning om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (2010/0383 (COD)), så att en kärande kan stämma ett dotterbolag med säte i ett tredjeland, tillsammans med det europeiska moderbolaget, samt genom att skapa ytterligare behörighetsregler.

39.  Europaparlamentet ber kommissionen att arbeta för att företagens sociala ansvar beaktas i handelspolitiken på multilateral nivå, både i de internationella forum som stöder företagens sociala ansvar, särskilt OECD och ILO, och inom ramen för WTO och utvecklingen efter Doha-rundan.

40.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i de frihandelsavtal och investeringsavtal som den förhandlar om med tredjeländer systematiskt inkludera ett avsnitt om hållbar utveckling med en rättsligt bindande klausul om företagens sociala ansvar.

41.  Europaparlamentet föreslår att denna klausul om företagens sociala ansvar ska innehålla krav på att respektera ILO:s åtta kärnkonventioner och fyra prioriterade konventioner, och därutöver incitament för företagen att göra åtaganden om socialt ansvar samt ett aktsamhetskrav, det vill säga ett krav på att företag och koncerner ska vidta förebyggande åtgärder för att kartlägga och förebygga alla kränkningar av mänskliga och miljömässiga rättigheter samt korruption och skatteflykt, även inom sina dotterbolag och distributionskedjor, det vill säga inom sin inflytandesfär.

Arbetstagarnas rättigheter och arbetsförhållandena

42.  Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater att respektera och främja ILO:s grundläggande arbetsnormer, följa de avtal som hittills ingåtts på det sociala området och att tillämpa principerna om arbetstagarnas rättigheter i dessa rent praktiskt.

43.  Europaparlamentet betonar att upprepade överträdelser av de grundläggande arbetsnormerna har rapporterats i flera länder med GSP+-status, men att detta dock inte lett till att förmånerna avskaffats. Parlamentet anser att EU:s strävan att globalt främja socialpolitik och grundläggande arbetsnormer urholkats av att de villkor som uppställts inte tillämpats och att detta strider mot principen om att åstadkomma konsekvens i politiken.

44.  Europaparlamentet välkomnar ILO:s övervakningssystem för internationella arbetsnormer som är unikt på internationell nivå och som bidrar till att garantera att länderna genomför de konventioner som de ratificerar. Parlamentet betonar vikten av att ILO hjälper länderna genom dialog mellan arbetsmarknadens parter och tekniskt bistånd när problem uppstår.

45.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja ett närmare samarbete mellan WTO och ILO för att ILO ska kunna inkomma med expertrapporter till WTO vid handelstvister, så att arbetsnormerna och principen om anständigt arbete blir ett inslag i all verksamhet som bedrivs av WTO och den sociala utvecklingen inte ställs på spel.

46.  Europaparlamentet anser att unionspolitiken bör inrikta sig såväl på enskilda personer som på institutioner i fråga om humankapitalets utveckling och arbetsmarknadens reformer.

47.  Europaparlamentet uttrycker oro över hur somliga tredjeländer använder leveranssätt 4-processen för sin handelsverksamhet och uppmanar i stället kommissionen och medlemsstaterna att sträva efter att ge den internationella migrationen en sådan struktur att utnyttjande och kunskapsflykt kan undvikas.

48.  Europaparlamentet stöder initiativ som bidrar till att dialogen och samarbetet mellan arbetsmarknadens parter utvecklas i partnerländerna och över nationsgränserna och ber kommissionen att vidareutveckla de nuvarande programmen, med tyngdpunkten lagd på program som syftar till att öka arbetsmarknadens parters institutionella kapacitet för att utforma och genomföra politiken.

49.  Europaparlamentet förordar ett undantagslöst genomförande av såväl föreningsfriheten för fackföreningar som rätten till kollektivförhandlingar för att villkoren för anständigt arbete ska kunna genomdrivas, förbättras och försvaras.

50.  Europaparlamentet erinrar om EU:s riktlinjer för olika människorättsfrågor och framhåller att de utgör en stark politisk signal om att unionen prioriterar sådana frågor. Parlamentet uppmanar därför rådet att anta liknande riktlinjer utgående från ILO:s åtta kärnkonventioner, för att dessa riktlinjer sedan ska kunna användas som ett pragmatiskt redskap med vars hjälp EU bättre kan föra fram sin externa socialpolitik. Parlamentet upprepar att respekten för internationell lagstiftning om de mänskliga rättigheterna kvarstår som en bindande skyldighet för alla företag enligt den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna.

51.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att proaktivt hantera de sociala konsekvenserna av de anpassningar och den omstrukturering som är förknippade med globaliseringen.

Globalt ekonomiskt styre

52.  Europaparlamentet välkomnar att G20 håller möten på socialministernivå och uppmanar kommissionen att aktivt delta i dem. Parlamentet beklagar att uppföljningen på EU-nivå fortfarande överlag är otillfredsställande.

53.  Europaparlamentet ber kommissionen och medlemsstaterna att ta med sysselsättnings-, social- och miljöpolitiken, och även jämställdhetsfrågor, i alla förhandlingar om globalt ekonomiskt styre och makroekonomiska dialoger.

54.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att uppmuntra till gott styre på det finansiella området, skatteområdet och inom rättsväsendet, som ett sätt att stärka globaliseringens sociala dimension.

55.  Europaparlamentet ber kommissionen att utfärda en rekommendation till EU:s medlemsstater om genomförande och ratificering av sådana ILO-konventioner om förbättring av arbetstagarnas rättigheter och arbetsförhållandena som av ILO anses som aktuella, både i unionen och partnerländerna, varvid syftet ska vara att uppnå en rättvis globalisering med plats för alla genom att den externa dimensionen av medlemsstaternas ekonomiska politik och socialpolitik görs mera konsekvent. Parlamentet uppmanar kommissionen med tanke på detta att uppmuntra medlemsstaterna till regelbundna översyner av vilka konsekvenser deras ekonomiska politik, finanspolitik och handelspolitik för med sig.

56.  Europaparlamentet anser att den rikliga floran av internationella tillsynsorgan skapar akuta konsekvens- och effektivitetsproblem för den internationella rättsordningen, särskilt när det gäller skyddet av arbetstagarnas rättigheter och de grundläggande rättigheterna.

57.  Europaparlamentet föreslår att omdefinieringen av globalt styre bör syfta till större integration av tillsynsorgan i FN:s rättsordning och större respekt för de principer som omfattas av FN:s specialorgan, särskilt ILO och WHO.

o
o   o

58.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen och till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) http://www2.ohchr.org/english/law/ (2) http://www.business-humanrights.org/SpecialRepPortal/Home/Protect-Respect-Remedy-Framework (3) http://www.consilium.europa.eu/uedocs/cms_data/docs/pressdata/SV/foraff/111871.pdf (4) http://www.business-humanrights.org/SpecialRepPortal/Home/Protect-Respect-Remedy-Framework (5) http://conventions.coe.int/Treaty/en/Treaties/Html/163.htm (6) http://www.coe.int/t/dg3/migration/documentation/Default_conv_en.asp (7) http://www.ilo.org/ilolex/english/convdisp1.htm (8) http://www.ilo.org/ilolex/english/convdisp1.htm (9) http://www.ilo.org/jobspact/about/lang--en/index.htm (10) http://www.ilo.org/wcmsp5/groups/public/@dgreports/@cabinet/documents/publication/wcms_099766.pdf (11) http://www.wto.org/english/docs_e/legal_e/04-wto.pdf (12) http://www.wto.org/english/thewto_e/minist_e/min01_e/mindecl_e.htm (13) WTO: GATS, Article 1(2)(d) = MODE 4. (14) Genève, ILO 2004; http://www.ilo.0rg/fairglobalization/report/lang--en/index.htm (15) http://www.pittsburghsummit.gov/mediacenter/129639.htm (16) http://www.oecd.org/document/33/0,3746,en_2649_34889_44086753_1_1_1_1,00.html (17) EUT L 48, 22.2.2008, s. 82. (18) EGT L 18, 21.1.1997, s. 1. (19) EGT C 320, 28.10.1996, s. 261. (20) EUT C 290 E, 29.11.2006, s. 107. (21) EGT C 112 E, 9.5.2002, s. 326. (22) EUT C 102 E, 24.4.2008, s. 321. (23) EUT C 280 E, 18.11.2006, s. 65. (24) EUT C 157 E, 6.7. 2006, s. 84. (25) EUT C 303 E, 13.12.2006, s. 865. (26) EUT C 102 E, 24.4.2008, s. 128. (27) EUT C 187 E, 7.8.2003, s. 180. (28) EGT C 104, 14.4.1999, s.180. (29) EUT C 301 E, 13.12.2007, s. 45. (30) Antagna texter, P7_TA(2010)0446. (31) EUT C 273 E, 14.11.2003, s. 305. (32) EUT C 102 E, 24.4.2008, s. 301. (33) EUT C 323 E, 18.12.2008, s. 361. (34) Rådets slutsatser av den 14 juni 2010 om barnarbete, 10937/1/2010. (35) Europeiska rådets slutsatser av den 16 september 2010, EUCO 00021/1/2010. (36) http://ec.europa.eu/internal_market/consultations/2010/non-financial_reporting_en.htm (37) EUT L 211, 6.8.2008. (38) http://ec.europa.eu/development/icenter/repository/second_revision_cotonou_agreement_20100311.pdf (39) http://trade.ec.europa.eu/doclib/press/index.cfm?id=691 (40) WTO: Artikel I.2 d i GATS-avtalet = Mode 4 (leveranssätt 4). (41) http://trade.ec.europa.eu/doclib/docs/2010/may/tradoc_146196.pdf (42) Otrygga anställningsförhållanden: sammanfattande benämning på egenföretagare och oavlönade arbetare inom familjen. Indikatorn på otrygga anställningsförhållanden är en av de officiella sysselsättningsindikatorerna inom millennieutvecklingsmålen, mål 1: Utrota extrem fattigdom och hunger. (43) Europaparlamentets rättstjänsts yttrande om räckvidden för artikel 9 i FEUF (övergripande socialt stadgande), inbegärt av sysselsättningsutskottets ordförande (SJ-00004/10), punkt 15. (44) Ovan citerade verk, punkt 8.

Europaparlamentets resolution av den 8 juni 2011 om förordning (EG) nr 1905/2006 om upprättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete – tillvaratagna erfarenheter och riktlinjer för framtiden (2009/2149(INI))

P7_TA(2011)0261 A7-0187/2011

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artiklarna 208–211 och 290–291 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1905/2006 av den 18 december 2006 om upprättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete(1) (instrument för utvecklingssamarbete),

–  med beaktande av millenniedeklarationen av den 8 september 2000, i vilken det internationella samfundet gemensamt fastställer kriterier för fattigdomsutrotning, de s.k. millennieutvecklingsmålen,

–  med beaktande av den gemensamma förklaringen från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, Europaparlamentet och kommissionen om Europeiska unionens utvecklingspolitik: ”Det europeiska samförståndet om utveckling”, undertecknad den 20 december 2005(2),

–  med beaktande av den gemensamma förklaringen om demokratisk kontroll och samstämmighet i relationerna med omvärlden samt kommissionens förklaring om demokratisk kontroll och samstämmighet i relationerna med omvärlden fogade till det interinstitutionella avtalet om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning(3),

–  med beaktande av kommissionens förklaringar som togs in i rådets protokoll om det formella antagandet av rådets gemensamma ståndpunkt om antagandet av förordningen om upprättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete(4), särskilt ”kommissionens förklaring om artikel 5 i förordningen om finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete”,

–  med beaktande av skrivelse D (2007) 303749 av den 5 mars 2007 från den dåvarande ordföranden för utskottet för utveckling, Josep Borrell Fontelles, till de dåvarande kommissionsledamöterna Benita Ferrero-Waldner och Louis Michel(5),

–  med beaktande av skrivelse A (2007) 5238 av den 26 mars 2007 från den dåvarande kommissionsledamoten Benita Ferrero-Waldner till den dåvarande ordföranden för utskottet för utveckling, Josep Borrell Fontelles(6),

–  med beaktande av rapporteringsdirektiven för givarrapportering från kommittén för utvecklingsbistånd inom Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD/DAC)(7),

–  med beaktande av EU-domstolens dom av den 23 oktober 2007 i mål C-403/05 (Europaparlamentet mot Europeiska gemenskapernas kommission), talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut att godkänna ett projekt rörande gränssäkerhet i Filippinerna (beslut fattat i enlighet med förordning (EEG) nr 443/92),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1337/2008 av den 16 december 2008 om inrättande av en snabbinsatsmekanism för att hantera de kraftigt stigande livsmedelspriserna i utvecklingsländerna(8),

–  med beaktande av ordförandeskapets slutsatser från rådets möte den 29–30 oktober 2009 (dok. 15265/2009),

–  med beaktande av rådets beslut av den 26 juli 2010 om hur den europeiska avdelningen för yttre åtgärder ska organiseras och arbeta(9),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 19 oktober 2010 om översyn av EU:s budget (KOM(2010)0700),

–  med beaktande av kommissionens grönbok av den 19 oktober 2010 med titeln ”EU:s budgetstöd till tredjeland i framtiden” (KOM(2010)0586),

–  med beaktande av kommissionens grönbok av den 10 november 2010 med titeln ”EU:s utvecklingspolitik till stöd för en socialt integrerande tillväxt och en hållbar utveckling: Att göra EU:s utvecklingspolitik effektivare” (KOM(2010)0629),

–  med beaktande av sin resolution av den 15 februari 2007 om kommissionens förslag till beslut om landstrategidokument och vägledande program för Malaysia, Brasilien och Pakistan(10),

–  med beaktande av sin resolution av den 7 juni 2007 om förslaget till kommissionens beslut om regionala strategidokument och regionala vägledande program för Mercosur och Latinamerika(11),

–  med beaktande av sin resolution av den 21 juni 2007 om förslaget till kommissionens beslut om ett regionalt strategidokument för 2007–2013 och ett flerårigt vägledande program för Asien(12),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 juli 2007 om den demokratiska kontrollen av genomförandet av finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete(13),

–  med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2007 om kommissionens förslag till beslut om att införa en särskild åtgärd för Irak för 2007(14),

–  med beaktande av sin resolution av den 9 juli 2008 om förslaget till kommissionens beslut om inrättande av årliga handlingsprogram för Brasilien och Argentina för 2008(15),

–  med beaktande av sin resolution av den 15 mars 2007 om lokala myndigheter och utvecklingssamarbete(16),

–  med beaktande av kommissionens meddelande ”Lokala myndigheter: utvecklingsaktörer” (KOM(2008)0626),

–  med beaktande av den strukturerade dialog som kommissionen inledde 2010 i syfte att göra det civila samhällets organisationer och lokala myndigheter delaktiga i EU:s utvecklingssamarbete,

–  med beaktande av sin resolution av den 6 maj 2009 om förslaget till kommissionens beslut om fastställande av det årliga åtgärdsprogrammet 2009 för icke-statliga aktörer och lokala myndigheter i utvecklingsprocessen (del II: målinriktade projekt)(17),

–  med beaktande av sin ståndpunkt av den 3 februari 2011 om rådets ståndpunkt vid första behandlingen inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 1905/2006 om upprättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete(18),

–  med beaktande av sin ståndpunkt av den 3 februari 2011 om rådets ståndpunkt vid första behandlingen inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av rådets förordning (EG) nr 1905/2006 om upprättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete(19),

–  med beaktande av sin ståndpunkt av den 3 februari 2011 om rådets ståndpunkt vid första behandlingen inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av rådets förordning (EG) nr 1934/2006 om inrättande av ett finansieringsinstrument för samarbete med industriländer och andra höginkomstländer och territorier(20),

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utveckling (A7-0187/2011), och av följande skäl:

A.  Enligt artikel 2.1 i förordningen om upprättande av ett finansieringsinstrument ska det övergripande målet för samarbetet enligt instrumentet vara ”att utrota fattigdomen i partnerländer” och även ”att uppnå millennieutvecklingsmålen”.

B.  Enligt artikel 2.4 i förordningen om upprättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete måste alla åtgärder inom de geografiska programmen och 90 procent av de beräknade utgifterna inom de tematiska programmen utformas på ett sådant sätt att de uppfyller de kriterier för offentligt utvecklingsbistånd som OECD/DAC har fastställt.

C.  Enligt kommissionens beräkningar är det bara 0,2 procent av de åtaganden som har finansierats inom de tematiska programmen i förordningen om upprättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete mellan 2007 och 2009 som inte uppfyller kriterierna för offentligt utvecklingsbistånd.

D.  I enlighet med rådets beslut 1999/468/EG (beslutet om kommittéförfarande)(21) inledde parlamentet 2007 en process för demokratisk kontroll av genomförandet av förordning (EG) nr 1905/2006, inbegripet alla landstrategidokument, regionala strategidokument, tematiska strategidokument och fleråriga vägledande program samt de flesta av de årliga handlingsprogrammen.

E.  I enlighet med den gemensamma förklaringen om demokratisk kontroll och enhetlighet i de externa åtgärderna och kommissionens förklaring om demokratisk kontroll och enhetlighet i de externa åtgärderna, som bifogats det interinstitutionella avtalet om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning, har kommissionen åtagit sig ”att ta vederbörlig hänsyn till Europaparlamentets hållning när strategierna genomförs”.

F.  Principerna om egenansvar, deltagande och gott styre kräver att ett flertal aktörer medverkar, och att de olika utvecklingspartnerna – lokala myndigheter eller icke-statliga aktörer – agerar konsekvent och kompletterar varandra. Det är emellertid viktigt att göra åtskillnad mellan de lokala myndigheternas särskilda roll och de icke-statliga aktörernas roll när det gäller behörighetsområden, legitimitet och demokratisk kontroll, erfarenhet av lokala frågor och delaktighet i genomförandet av den offentliga politiken.

G.  EU:s finansiering för internationellt samarbete med Afrika kommer från fyra geografiska instrument: Europeiska utvecklingsfonden för afrikanska AVS-länder, avtalet om handel, utveckling och samarbete med Sydafrika, Europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet för fem nordafrikanska stater och finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete inom de tematiska programmen.

H.  Kommissionen åtog sig att sträva efter att senast 2009 säkerställa att 20 procent av det beviljade stödet till de landsprogram som omfattas av förordningen om upprättande av ett finansieringsinstrument ska gå till grundskole- och gymnasieutbildning och grundläggande hälsovård, via projekt, program eller budgetstöd länkade till dessa sektorer, som ett genomsnitt för alla geografiska områden.

I.  EU har satt som gemensamt mål att senast 2015 lägga 0,7 procent av bruttonationalinkomsten på offentligt utvecklingsbistånd.

J.  Världstoppmötet 2012 syftar till att fastställa förnyade politiska åtaganden om hållbar utveckling, att bedöma framstegen mot internationellt överenskomna mål om hållbar utveckling och att diskutera nya och kommande utmaningar.

K.  I enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget kan man i en lagstiftningsakt delegera befogenhet till kommissionen att anta akter med allmän räckvidd som inte är lagstiftningsakter och som kompletterar eller ändrar vissa icke väsentliga delar av lagstiftningsakten.

Tillvaratagna erfarenheter

1.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens villighet att uppfylla sitt åtagande att inleda en regelbunden dialog med parlamentet om genomförandet av finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete. Parlamentet bekräftar det arbete som har utförts för att hålla parlamentets arbetsgrupper för finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete informerade om hur dess kommentarer till strategidokumenten beaktats i upprättandet av de årliga handlingsprogrammen.

2.  Europaparlamentet konstaterar att det i synnerhet under halvtidsöversynen framkom att risken för att kommissionen antar strategidokument med bestämmelser som överskrider kommissionens befogenheter har minskat tack vare dialogen med kommissionen som en del av den demokratiska kontrollen, och denna dialog har även bidragit till att skapa överensstämmelse mellan strategidokumenten och kraven i förordningen om finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete och särskilt principerna om rätt till offentligt utvecklingsbistånd.

3.  Europaparlamentet beklagar att flera av parlamentets invändningar, som togs upp under den demokratiska kontrollen, särskilt när det gäller bristen på fokus på fattigdom och millennieutvecklingsmålen, inte har beaktats tillräckligt av kommissionen.

4.  Europaparlamentet beklagar att de nationella parlamentens delaktighet i utarbetandet av landsstrategidokumenten varit ytterst liten i praktiken, trots att vikten av egenansvar understryks i det europeiska samförståndet om utveckling (2005) och i finansieringsinstrumenten för utvecklingssamarbete. Parlamentet beklagar dessutom att kommissionen inte i tillräckligt hög utsträckning tillämpat bestämmelserna i artiklarna 19, 20 och 33 i förordning (EG) nr 1905/2006 som gäller samråd med icke-statliga aktörer och lokala myndigheter.

5.  Europaparlamentet noterar att en strategi för att främja tillväxten inte bör blandas ihop med en strategi för långsiktig utveckling som inbegriper finansiering av långsiktiga mål, till exempel hälsa, utbildning, tillgång till energi på landsbygden, stöd till småbrukare etc.

6.  Europaparlamentet beklagar att kommissionen, som svar på dess resolutioner om bristande respekt för kravet i artikel 2.4 i förordningen om uppfyllande av kriterierna för rätt till offentligt utvecklingsbistånd, ändrade eller drog tillbaka endast tre av elva av de berörda förslagen till genomförandeåtgärder.

7.  Europaparlamentet beklagar att den kommitté som inrättats enligt artikel 35 i förordningen om upprättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete inte reagerat på parlamentets resolutioner med påpekanden om att kommissionen överskridit sina befogenheter. Parlamentet konstaterar med oro att det omfattande kontrollarbete som parlamentet utfört inte fick något gehör från medlemsstaternas företrädare i förvaltningskommittén och uppmanar med kraft medlemsstaterna att ta sitt ansvar och i nära samarbete med parlamentet se till att kommissionens föreslagna åtgärder är fullt förenliga med vad som anges i ovannämnda förordning.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i prioritetsordning och med respektive viktning ange vilka kriterier den har använt för fördelningen av medel mellan de länder och regioner som omfattas av finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete och till de olika verksamhetssektorerna inom varje geografiskt och tematiskt program.

9.  Europaparlamentet anser att det i många av strategidokumenten för enskilda länder och regioner inte tilldelas tillräckliga resurser till fattigdomsutrotning, som är det övergripande målet i förordningen om upprättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete, inom ramen för hållbar utveckling. I många dokument ges dessutom inga tydliga anvisningar om hur mycket de föreslagna åtgärderna kommer att bidra till millennieutvecklingsmålen.

10.  Europaparlamentet riktar särskild uppmärksamhet mot kravet för rätt till offentligt utvecklingsbistånd för de geografiska programmen under finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete och uppmanar kommissionen och Europeiska utrikestjänsten att säkerställa ett fullständigt uppfyllande av denna juridiska skyldighet i samtliga fall.

11.  Europaparlamentet framhåller vikten av en enhetlig politik, ”egenansvar” för utvecklingen och ett samlat bistånd för att garantera biståndets effektivitet.

Riktlinjer för framtiden: allmänna principer

12.  Europaparlamentet understryker att EU fortfarande behöver ett särskilt finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete, som enbart är inriktat på utvecklingsländer och särskilt strävar efter ett uppfyllande av de mål som definieras i artikel 208 i EUF-fördraget. Parlamentet insisterar på att de årliga siffrorna för offentligt utvecklingsbistånd under nästa fleråriga budgetram bör öka i reala termer för att det kollektiva målet att spendera 0,7 procent av bruttonationalinkomsten på offentligt utvecklingsbistånd ska kunna nås till 2015.

13.  Europaparlamentet understryker att ett fullständigt uppfyllande av kriterierna för offentligt utvecklingsbistånd, särskilt kravet från OECD/DAC att ”varje transaktion ska ha främjandet av ekonomisk utveckling och välfärd i utvecklingsländerna som huvudmål”(22), måste fortsätta att vara ett villkor för alla åtgärder som ska finansieras som en del av de geografiska programmen i det nya instrumentet. Parlamentet kräver en strängare kvot för offentligt utvecklingsbistånd för tematiska program än under det nuvarande finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete, särskilt för program som rör ”migration och asyl”, för vilka kommissionen inte tydligt har visat hur verksamhet som finansieras inom ramen för gränskontroller är berättigade till offentligt utvecklingsbistånd enligt DAC:s kriterier.

14.  Europaparlamentet betonar att uppnåendet av millennieutvecklingsmålen måste fortsätta att vara det främsta målet med instrumentet fram till 2015. Parlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att EU-biståndet fortsätter att stämma överens med de internationellt avtalade målen för utveckling, som ska antas av Förenta nationerna och andra behöriga internationella organisationer för perioden efter 2015.

15.  Europaparlamentet bekräftar behovet av samarbete utan offentligt utvecklingsbistånd med många utvecklingsländer för tillhandahållande av globala allmänna nyttigheter. Parlamentet anser att denna typ av samarbete bör regleras och att medel bör kanaliseras via ett eller flera separata instrument för att garantera öppenheten och skydda den distinkta karaktären hos utvecklingssamarbete som en autonom politisk domän inom området för yttre förbindelser. Parlamentet insisterar, i linje med de åtaganden som gjordes i Europeiska rådet den 29–30 oktober 2009, att finansieringen för klimatförändringar inte bör undergräva eller äventyra kampen mot fattigdom och de fortsatta framstegen mot millennieutvecklingsmålen, och att de knappa medlen för offentligt utvecklingsbistånd som finns tillgängliga för att minska fattigdomen inte bör avledas för syften som inte rör utveckling i utvecklingsländerna. Parlamentet betonar att OECD:s definition av offentligt utvecklingsbistånd inte bör ändras, och uppmanar kommissionen att se till att inga utvecklingsprojekt som finansieras av EU strider mot globala insatser för att motverka klimatförändringarna och att alla sådana insatser är klimatsäkra, särskilt stora infrastrukturprojekt eller projekt på små öar som kommer att bli först ut att drabbas av klimatförändringarnas följder.

16.  Europaparlamentet uttrycker sin oro, i en tid med kraftigt begränsade offentliga budgetar, över den starka inriktningen på investeringar inom den privata sektorn som ett sätt att få mer finansiella resurser till utveckling. Parlamentet framhåller att utvecklingssamarbete är den enda politik för externa åtgärder (förutom humanitärt bistånd) som inte har utformats för att tjäna EU:s intressen, utan i stället för att försvara intressena hos de mest marginaliserade och sårbara befolkningarna på jorden. Kommissionen uppmanas därför med kraft att se till att alla offentliga finanser som används för att stödja investeringar inom den privata sektorn i syd inte hämtas från sektorer som redan är underfinansierade (vilket till exempel är fallet med programmen för icke-statliga aktörer och lokala myndigheter) och att stödet effektivt kommer att möjliggöra utveckling för den inhemska privata sektorn och små och medelstora företag i låginkomstländer.

17.  Europaparlamentet håller med om att det behövs en differentierad syn på den skiftande gruppen utvecklingsländer och att traditionellt ekonomiskt bistånd kan bli mindre relevant för tillväxtländerna. Parlamentet anser att biståndet till tillväxtländer bör främja en hållbar ekonomisk tillväxt och samtidigt fortsätta att fokusera på att stärka partnerlandets skattepolitik och främja mobiliseringen av de nationella intäkterna, vilket bör leda till att fattigdomen och beroendet av bistånd minskar.

18.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ge ökat stöd för att bistå utvecklings- och tillväxtländer i skattereformer som syftar till att främja effektiva, verkningsfulla, rättvisa och hållbara skattesystem. Parlamentet uppmanar kommissionen att helt införa principerna om god förvaltning på skatteområdet i planeringen, genomförandet och övervakningen av landstrategidokumenten och de regionala strategidokumenten, samtidigt som nödvändiga åtgärder vidtas för att se till att multinationella företag lägger fram landsvisa rapporter.

19.  Europaparlamentet betonar därför att det kommande instrumentet för utvecklingssamarbete bör fortsätta att omfatta alla utvecklingsländer i de geografiska regioner som täcks av det enligt OECD/DAC:s förteckning över utvecklingsländer.

20.  Europaparlamentet efterlyser en närmare samordning mellan kommissionen och medlemsstaterna för att det som föreskrivs i artikel 210 i EUF-fördraget ska kunna uppnås, och stöder utvecklingen av gemensamma europeiska strategidokument. Parlamentet anser att alla EU:s programplaneringsdokument för varje land och region bör inbegripa utförliga och uppdaterade givarmatriser och ett särskilt avsnitt om EU-biståndets effektivitet, med uppgifter om vilka åtgärder som har vidtagits för att öka samordningen och harmoniseringen av och komplementariteten mellan givarna samt förbättra arbetsfördelningen mellan givarna, framför allt bland EU:s medlemsstater.

21.  Europaparlamentet upprepar sitt krav att Europeiska utvecklingsfonden (EUF) ska föras in i EU:s budget, vilket skulle förenkla förfarandena och öka effektiviteten i EU-biståndet. Parlamentet insisterar på att detta inte bör leda till en minskning av den globala finansieringen på EU-nivå för finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete och för EUF eller av det sammanlagda belopp som tillgängliggjorts för offentligt utvecklingsbistånd på EU-nivå.

22.  Europaparlamentet anser att stödet till utsatta grupper (kvinnor, personer med funktionshinder, ungdomar, arbetslösa och urbefolkningar) och till jämställdhetsintegrering och till andra övergripande frågor måste öka. Parlamentet insisterar på att det instrument som följer efter förordningen om upprättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete måste innehålla krav på tydliga riktmärken i programplaneringsdokument, så att effekterna av EU:s ingripande på dessa områden kan bedömas.

23.  Europaparlamentet betonar betydelsen av att lokala myndigheter deltar i utvecklingspolitiken för att man ska kunna uppnå millennieutvecklingsmålen och garantera gott styre. Parlamentet betonar särskilt att lokala myndigheter har en avgörande roll på områden som utbildning, svältbekämpning, hälsa, vatten, renhållning, social sammanhållning och lokal ekonomisk utveckling etc. Parlamentet anser därför att det är nödvändigt att uppvärdera deras roll i nästa finansiella instrument, i enlighet med principen om egenansvar för utvecklingen.

24.  Europaparlamentet understryker behovet av en regelbunden och strukturerad dialog mellan kommissionen och Europeiska utrikestjänsten samt icke-statliga aktörer och lokala myndigheter om programplaneringen, genomförandet och utvärderingen av strategidokumenten. Slutsatserna från den strukturerade dialogen måste därför beaktas i framtida finansieringsinstrument.

25.  Europaparlamentet betonar behovet av flexibilitetsbestämmelser som gör att EU kan reagera på förändrade behov och prioriteringar. Parlamentet föreslår en undersökning av EUF-modellen med begränsade landsanslag för ej programmerat bistånd som en möjlig modell för det kommande instrumentet för utvecklingssamarbete, men betonar att medel som används på ett flexiblare sätt måste ha genuina utvecklingsmål.

26.  Europaparlamentet anser att det nya instrumentet för utvecklingssamarbete bör utgöra grunden för riktat och mer flexibelt bistånd till bräckliga situationer. Parlamentet anser att den nya finansiella arkitekturen bör bidra till att säkerställa en verklig koppling mellan katastrof-, återanpassnings- och utvecklingsbiståndet, genom flexibilitet och komplementaritet i finansieringsmekanismerna.

Riktlinjer för framtiden: geografiska och tematiska program

27.  Europaparlamentet kräver ett riktmärke som går ut på att 20 procent av utgifterna i de geografiska programmen ska gå till grundläggande sociala tjänster enligt Förenta nationernas definition i millennieutvecklingsmålen (indikator 8.2 för mål 8: ”Utveckla ett globalt partnerskap för utveckling”).

28.  Europaparlamentet insisterar på stränga kriterier för rätt till budgetstöd. Parlamentet insisterar på att kommissionen måste avstå från att utnyttja budgetstöd i länder där insyn i de offentliga utgifterna inte kan garanteras, att budgetstödet alltid måste åtföljas av åtgärder för att utveckla det mottagande landets parlamentariska kontroll- och granskningsförmåga och öka öppenheten och allmänhetens tillgång till information samt att det civila samhället bör involveras i övervakningen av budgetstödet.

29.  Europaparlamentet erkänner den viktiga roll som det civila samhället har i utvecklingen, genom att exempelvis fungera som statens väktare för att garantera ansvarsskyldighet, och efterlyser lämplig finansiering till det civila samhället i utvecklingsländer.

30.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen om att sammanställa information om stödet med totalbelopp per projekt, för allmänt respektive sektorsinriktat budgetstöd eller i vilken annan form som stödet har beviljats till lokala myndigheter. Denna helhetssyn skulle öka enhetligheten i det stöd som ges till lokala myndigheter och bidra till bättre förvaltning i partnerländerna.

31.  Europaparlamentet konstaterar att alla tematiska program under finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete har visat sig relevanta och att det är nödvändigt att upprätthålla både tematiska och geografiska program, men att de till viss del kräver en ny inriktning, mot bakgrund av nya utmaningar, exempelvis den globala finansiella och ekonomiska krisen, den globala livsmedelskrisen, klimatförändringarna och de särskilda behoven hos bräckliga stater och stater i övergång.

32.  Europaparlamentet påpekar att migration är ett område där det finns ett tydligt behov av att prioritera en enhetlig politik för utveckling av EU:s kortsiktiga migrationsåtgärder, som till största del syftar till att bekämpa olaglig invandring. Parlamentet understryker att utvecklingsstödet till migration inte bör användas till att stärka gränsförvaltning och motverka olaglig invandring. Parlamentet insisterar på att varje tematiskt program om migration i framtiden måste ligga helt i linje med EU:s utvecklingsmål och att kärnfinansieringen inom detta program måste uppfylla kriterierna för rätt till offentligt utvecklingsbistånd. Parlamentet betonar särskilt att projekt som rör migration från syd till syd ska prioriteras inom det tematiska programmet.

33.  Europaparlamentet betonar att det nya tematiska programmet ”Investera i människor” måste fokusera på, men inte begränsas till, uppnåendet av de millennieutvecklingsmål som är svårast att uppnå, med särskild inriktning på att millennieutvecklingsmålen uppnås i länder och regioner där indikatorer för millennieutvecklingsmålen är kritiska. Parlamentet understryker att grundläggande utbildning och läskunskaper är utgångspunkten för att öka människors kunskap och egenansvar för utvecklingen. Parlamentet kräver därför att det nya programmet även inriktas på kultur som ett verktyg för frigörelse och delaktighet.

34.  Europaparlamentet anser att det nya instrumentet bör innehålla ett varierat tillvägagångssätt för att finansiera det civila samhällets organisationer och lokala myndigheter samt undvika en konstlad konkurrens mellan två typer av aktörer. Parlamentet betonar behovet av att lösa det nuvarande programmets problem med överteckning. Parlamentet kräver att resultaten av den strukturerade dialogen ska återspeglas fullt ut i det framtida tematiska programmet och i de föreslagna biståndsformerna.

35.  Europaparlamentet påpekar att ett av skälen till att millennieutvecklingsmålen inte har uppfyllts är att man inte har insett vilken roll som miljö, naturresurser och ekosystem spelar för mänsklig utveckling och fattigdomsutrotning. Parlamentet noterar med oro att samtidigt som endast 3 procent av det totala europeiska offentliga utvecklingsbiståndet för närvarande går till miljöfrågor är ett annat problem att EU:s och medlemsstaternas stöd till utvecklingsländer delvis investeras i projekt som snarare främjar klimatförändringarna än motverkar dem. Politiken för utveckling på klimatområdet måste bli mer enhetlig, särskilt beträffande stöd till klimatåtgärder och integration av klimatförändringsfrågor i EU:s utvecklingssamarbete.

36.  Europaparlamentet påpekar att revisionsrätten i sin särskilda rapport nr 6/2006 drog slutsatsen att EU endast har gjort begränsade framsteg sedan 2001 när det gäller att integrera miljön i sitt utvecklingssamarbete, eftersom miljöfrågor inte beaktats tillräckligt i landstrategidokumenten. I enlighet med detta uppmanar parlamentet kommissionen att se till att miljöfrågor integreras bättre och övervakas systematiskt i alla externa åtgärder och finansiella instrument, särskilt mot bakgrund av de utmaningar som klimatförändringarna och minskad biologisk mångfald för närvarande utgör.

37.  Europaparlamentet upprepar att artikel 290 i EUF-fördraget är fullt tillämplig på finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete och betonar därför att tillämpningen av förfarandet med delegerade akter är obligatorisk för de beslut som uppfyller kriterierna i artikel 290 i EUF-fördraget, inbegripet fastställandet av allmänna mål, prioriteringar, förväntade resultat och ekonomiska anslag.

o
o   o

38.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT L 378, 27.12.2006, s. 41. (2) EUT C 46, 24.2.2006, s. 1 (3) EUT C 139, 14.6.2006, s. 1. (4) Bilaga till kommissionens meddelande av den 24 oktober 2006 till Europaparlamentet i enlighet med artikel 251.2 andra stycket i EG-fördraget om rådets gemensamma ståndpunkt om antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning om upprättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete (KOM(2006)0628). (5) Registrerad som kommittéförfarandedokument CMT-2007-1709 – bilagan registrerades som kommittéförfarandedokument CMT-2007-1709-2. (6) Registrerat som kommittéförfarandedokument CMT-2007-1709-3. (7) DCD/DAC (2007)39/slutlig av den 4 september 2007, 145 sidor. (8) EUT L 354, 31.12.2008, s. 62. (9) EUT L 201, 3.8.2010, s. 30. (10) EUT C 287 E, 29.11.2007, s. 507. (11) EUT C 125 E, 22.5.2008, s. 213. (12) EUT C 146 E, 12.6.2008, s. 337. (13) EUT C 175 E, 10.7.2008, s. 595. (14) EUT C 263 E, 16.10.2008, s. 624. (15) EUT C 294 E, 3.12.2009, s. 19. (16) EUT C 301 E, 13.12.2007, s. 249. (17) EUT C 212 E, 5.8.2010, s. 8. (18) Antagna texter P7_TA(2011)0032. (19) Antagna texter P7_TA(2011)0030. (20) Antagna texter P7_TA(2011)0033. (21) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23. (22) Se OECD/DAC: ”Rapporteringsdirektiv för givarrapportering”.

Europaparlamentets resolution av den 8 juni 2011 om politiska alternativ för främjande av en europeisk avtalsrätt för konsumenter och företag (2011/2013(INI))

P7_TA(2011)0262 A7-0164/2011

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av grönboken från kommissionen av den 1 juli 2010 om politiska alternativ för främjande av en europeisk avtalsrätt för konsumenter och företag (KOM(2010)0348),

–  med beaktande av kommissionens beslut 2010/233/EU av den 26 april 2010 om inrättande av en expertgrupp för den gemensamma referensramen för europeisk avtalsrätt(1),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 11 juli 2001 om europeisk avtalsrätt (KOM(2001)0398),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 12 februari 2003 med titeln ”En mer samordnad Europeisk avtalsrätt – en handlingsplan” (KOM(2003)0068),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 11 oktober 2004 med titeln ”Europeisk avtalsrätt och översynen av gemenskapens regelverk: Utvecklingen i framtiden” (KOM(2004)0651),

–  med beaktande av rapporten från kommissionen av den 23 september 2005 med titeln ”Första årliga lägesrapporten om europeisk avtalsrätt och översynen av gemenskapens regelverk” (KOM(2005)0456) och rapporten från kommissionen av den 25 juli 2007 med titeln ”Andra lägesrapporten om den gemensamma referensramen” (KOM(2007)0447),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 22 oktober 2009 om gränsöverskridande e-handel mellan företag och konsumenter i EU (KOM(2009)0557),

–  med beaktande av sin resolution av den 3 september 2008 om den gemensamma referensramen för europeisk avtalsrätt(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 december 2007 om europeisk avtalsrätt(3),

–  med beaktande av sin resolution av den 7 september 2006 om europeisk avtalsrätt(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 23 mars 2006 om europeisk avtalsrätt och översynen av gemenskapens regelverk: Utvecklingen i framtiden(5),

–  med beaktande av sina resolutioner av den 26 maj 1989(6), 6 maj 1994(7), 15 november 2001(8) och 2 september 2003(9) i ärendet,

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor och yttrandena från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och utskottet för ekonomi och valutafrågor (A7-0164/2011), och av följande skäl:

A.  Initiativet om europeisk avtalsrätt, som syftar till att få bukt med problem på den inre marknaden som uppstått bl.a. till följd av avvikande avtalsrättsliga regler, har diskuterats i många år.

B.  Efter den globala finanskrisen är det viktigare än någonsin att tillhandahålla ett samstämt europeiskt avtalsrättsligt system som ska bidra till att realisera den inre marknadens fulla potential och därmed hjälpa oss att uppnå Europa 2020-målen.

C.  Den inre marknaden är fortfarande fragmenterad, vilket beror på ett flertal faktorer, bl.a. underlåtenhet att genomföra gällande lagstiftning för den inre marknaden.

D.  Det krävs en större undersökning för att man ska kunna få ökad insikt i varför den inre marknaden förblir splittrad och hur man bäst kan lösa dessa problem, däribland hur man kan se till att befintlig lagstiftning genomförs.

E.  Kommissionen presenterar i ovannämnda grönbok ett antal modeller för en europeisk avtalsrättsakt som skulle kunna bidra till att utveckla företagandet och stärka medborgarnas förtroende för den inre marknaden.

F.  Den expertgrupp som upprättats för att bistå kommissionen med att förbereda ett förslag till en gemensam referensram (CFR) har inlett sitt arbete och ett rundabordssamtal med intressenterna.

G.  De nationella skillnader som råder på det avtalsrättsliga området utgör inte det enda hinder för gränsöverskridande verksamhet som såväl små och medelstora företag som konsumenter möter eftersom de även står inför andra problem som språkbarriärer, olika beskattningssystem, frågan om näthandlarnas tillförlitlighet, begränsningar i tillgången till bredband, digital kompetens, säkerhetsproblem, enskilda medlemsstaters demografiska sammansättning, farhågor om integritetsskyddet, reklamationshantering, immateriella rättigheter m.fl.

H.  Enligt en undersökning som kommissionen genomförde 2008 säljer tre fjärdedelar av detaljisterna varor bara på sin inhemska marknad, och gränsöverskridande försäljning äger ofta rum bara i några få medlemsstater(10).

I.  Det är nödvändigt att skilja mellan gränsöverskridande transaktioner i vanlig mening och e-handel, som förknippas med specifika problem och med andra transaktionskostnader. Med tanke på framtida konsekvensbedömningar är det också nödvändigt att noga ange transaktionskostnadernas exakta sammansättning.

J.  Det står klart att tillämpningen av utländsk (konsument)lagstiftning i gränsöverskridande transaktioner enligt Rom I-förordningen(11) har medfört betydande transaktionskostnader för företag, särskilt små och medelstora företag. Enbart i Förenade kungariket beräknas dessa kostnader uppgå till 15 000 euro per företag och medlemsstat(12).

K.  Det behövs mer information om de transaktionskostnader som följer av tillämpningen av artiklarna 6.2 och 4.1 a i Rom I-förordningen, varvid det ska beaktas att Rom I började tillämpas först i december 2009.

L.  Dessa transaktionskostnader ses som ett av de främsta hindren för gränsöverskridande handel, något som bekräftades av 50 procent av de europeiska detaljister som redan bedriver sådan handel och som i intervjuer 2011 angav att deras gränsöverskridande försäljning skulle öka om de tillämpliga lagarna för gränsöverskridande transaktioner runt om i EU skulle harmoniseras. Bland övriga tillfrågade i denna grupp angav 41 procent att deras försäljning inte skulle öka. Som jämförelse ska nämnas att 60 procent av de tillfrågade detaljisterna som inte bedriver gränsöverskridande handel angav att deras försäljning över gränserna inte skulle öka med ett mer harmoniserat regelverk medan 25 procent angav att den skulle öka(13).

M.  Några av de mest uppenbara svårigheterna för konsumenter och små och medelstora företag när det gäller den inre marknaden är komplexa avtalsförhållanden, oskäliga avtalsvillkor, otillräcklig och bristfällig information samt ineffektiva och tidskrävande förfaranden.

N.  Det är av största vikt att varje EU-initiativ beaktar såväl företagens som konsumenternas verkliga behov och intressen. Dessa intressen omfattar även juridiska/språkliga problem (tillhandahållande av standardiserade villkor och krav för små företag på samtliga EU-språk) liksom svårigheten att säkerställa att gränsöverskridande avtal efterlevs (bestämmelser om autonoma EU-åtgärder på processrättens område).

O.  En undersökning från kommissionen visar att 61 procent av 10 964 gränsöverskridande testbeställningar inte kunde utföras, samt att den gränsöverskridande handeln ökar konsumenternas möjligheter att hitta billigare erbjudanden(14) och produkter som inte finns på konsumenternas inhemska onlinemarknader(15). Den angivna andelen – 61 procent – verkar mycket hög och bör bli föremål för ytterligare undersökning, verifiering och bedömning.

P.  Med en gradvis harmonisering kan man inte på ett effektivt sätt övervinna de hinder för den inre marknaden som följer av skillnader i den nationella avtalsrätten. För varje åtgärd måste det finnas klart belägg för att ett sådant initiativ skulle leda till en faktisk förändring som inte kan åstadkommas med andra, mindre inkräktande medel.

Q.  En gemensam europeisk avtalsrätt skulle gagna konsumenterna och framför allt bidra till ökad och mer lättillgänglig gränsöverskridande handel inom den inre marknaden.

R.  Förhandlingarna om direktivet om konsumenträttigheter(16) har visat på svårigheterna och begränsningarna då harmoniseringslinjen ska genomföras på konsumentlagstiftningens område med tillämpning på avtal utan att samtidigt äventyra det gemensamma åtagandet för ett starkt konsumentskydd i Europa.

S.  Alla åtgärder som vidtas på det europeiska avtalsrättsliga området måste beakta obligatoriska nationella bestämmelser och måste vara i överensstämmelse med det emotsedda direktivet om konsumenträttigheter, som kommer att få väsentlig betydelse för innehållet i – och nivån på harmoniseringen av – ett eventuellt framtida instrument på det europeiska avtalsrättsliga området. Det kommer att bli nödvändigt att noga och kontinuerligt övervaka genomförandet av direktivet under de kommande månaderna för att därmed kunna bestämma omfattningen av den frivilliga rättsakten.

T.  Varje slutprodukt på området europeisk avtalsrätt måste vara realistisk, genomförbar, proportionerlig, väl genomtänkt och, om så krävs, ändrad samt formellt antagen av EU:s medlagstiftare.

1.  Europaparlamentet stöder åtgärder mot de hinder som står i vägen för dem som vill genomföra gränsöverskridande transaktioner på den inre marknaden, och anser att projektet om europeisk avtalsrätt i kombination med andra åtgärder kan vara värdefullt för ett förverkligande av den inre marknadens fullständiga potential, då det skulle medföra omfattande ekonomiska och sysselsättningsmässiga vinster.

2.  Europaparlamentet välkomnar den öppna debatten om grönboken och efterlyser en grundlig analys av resultaten från detta samråd genom försorg av kommissionens ansvariga tjänsteavdelningar.

3.  Europaparlamentet betonar de små och medelstora företagens och hantverksföretagens ekonomiska betydelse i den europeiska ekonomin och således behovet av att se till att principen om att ”tänka småskaligt först”, som främjas i småföretagsakten (”Small Business Act”), genomförs väl och prioriteras i debatten om EU:s initiativ angående avtalsrätt.

Den europeiska avtalsrättens rättsliga karaktär

4.  Europaparlamentet välkomnar den nyligen offentliggjorda genomförbarhetsstudie som utförts av expertgruppen för europeisk avtalsrätt. Parlamentet välkomnar också kommissionens åtagande att fortsätta samrådet om den frivilliga rättsaktens tillämpningsområde och innehåll och uppmanar i detta sammanhang kommissionen att, som led i den egna beslutsprocessen, fortsatt föra en i verklig mening öppen och transparent diskussion med samtliga intressenter om hur genomförbarhetsstudien bör användas.

5.  Europaparlamentet konstaterar att ytterligare framsteg måste göras inom området för avtalsrätt. Bland de alternativ som står till buds föredrar parlamentet alternativ 4, som innebär att man inrättar en frivillig rättsakt genom en förordning efter att först ha klarlagt den rättsliga grunden. Parlamentet anser att en sådan frivillig rättsakt skulle kunna kompletteras med en ”verktygslåda” som skulle kunna bekräftas genom ett interinstitutionellt avtal. Parlamentet efterlyser införandet av modeller för europeiska standardavtal. Dessa bör översättas till samtliga EU-språk och kopplas till ett system för alternativ tvistlösning via nätet. Detta skulle ha fördelen att erbjuda såväl avtalspartnerna som kommissionen en kostnadseffektiv och enklare lösning.

6.  Europaparlamentet anser att man endast genom att använda den rättsliga formen av en förordning kan uppnå den skärpa och säkerhet om rättsläget som krävs.

7.  Europaparlamentet betonar att en förordning om en frivillig europeisk avtalsrättsakt genom sin direkta verkan skulle leda till en mer välfungerande inre marknad, med fördelar för företagen (lägre kostnader genom att lagvalsregler undviks), konsumenterna (säkerhet om rättsläget, förtroende och en hög konsumentskyddsnivå) och rättssystemen i medlemsstaterna (det kommer inte längre att vara nödvändigt att sätta sig in i utländsk rätt).

8.  Europaparlamentet välkomnar att den möjlighet man valt på ett lämpligt sätt beaktar subsidiaritetsprincipen och inte påverkar medlemsstaternas lagstiftningsbefogenheter på avtalsrättens och civilrättens områden.

9.  Europaparlamentet anser att en ”verktygslåda” skulle kunna genomföras gradvis, inledningsvis som ett kommissionsverktyg som sedan omvandlas, när så beslutats av institutionerna, till ett redskap för unionslagstiftaren. Parlamentet påpekar att en ”verktygslåda” skulle utgöra den nödvändiga rättsliga bakgrund och det underlag som en frivillig rättsakt och standardiserade villkor och krav skulle kunna bygga på, och att den bör utgå från en bedömning av de nationella tvingande regler om konsumentskydd som gäller såväl inom som utom det befintliga regelverket för konsumentskydd.

10.  Europaparlamentet anser att kompletteringen av en frivillig rättsakt med en ”verktygslåda” innebär att tydligare information om detta EU-instrument blir tillgänglig, vilket hjälper de berörda parterna att bättre förstå vilka rättigheter de har och göra välgrundade val när de ingår avtal på basis av systemet i fråga. Parlamentet konstaterar också att den rättsliga ramen blir mer begriplig och mindre betungande.

11.  Europaparlamentet anser att det, både när det gäller avtal mellan företag och avtal mellan företag och konsumenter, bör stå fritt för samtliga parter att välja mellan att använda eller inte använda den frivilliga rättsakten som ett alternativ till nationell eller internationell lag (tillval). Parlamentet uppmanar därför kommissionen att klargöra hur den anser att den frivilliga rättsakten ska tolkas i förhållande till Rom I-förordningen och till internationella konventioner, inklusive FN-konventionen angående avtal om internationella köp av varor. Parlamentet menar dock att ytterligare uppmärksamhet måste ägnas åt att säkerställa att den frivilliga rättsakten erbjuder konsumenter och små företag, såsom de svagare parterna i ekonomiska transaktioner, vederbörligt skydd och att inga missförstånd uppstår härvidlag vid lagvalet. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att komplettera den frivilla rättsakten med ytterligare uppgifter som i tydliga och begripliga ordalag förklarar vilka konsumenternas rättigheter är och att dessa inte äventyras, så att konsumenten får ökat förtroende för den frivilla rättsakten och kan göra välgrundade val om huruvida han eller hon vill ingå ett avtal på denna alternativa grund.

12.  Europaparlamentet anser att en frivillig rättsakt skulle ge europeiskt mervärde, särskilt genom att garantera säkerhet om rättsläget med hjälp av EU-domstolens behörighet, som genast ger möjlighet att övervinna både rättsliga och språkliga hinder, eftersom en frivillig rättsakt givetvis skulle finnas tillgänglig på EU:s alla officiella språk. Parlamentet framhåller, med tanke på främjandet av en bättre förståelse för EU-institutionerna och deras funktionssätt, att unionsmedborgarna måste ha möjlighet att få all information om det frivilliga instrumentet översatt via tillgängliga och användarvänliga översättningsprogram på internet, så att de kan läsa den information de önskar på sitt eget språk.

13.  Europaparlamentet ser ett flexibelt och frivilligt tillvalsinstrument som en möjlig praktisk fördel. Parlamentet uppmanar dock kommissionen att förtydliga vilka fördelar för såväl konsumenter som företag ett sådant instrument medför samt bättre klargöra vilka avtalsparter som kommer att kunna välja mellan den frivilliga rättsakten och den lag som ”i regel” ska tillämpas, samt förklara hur den tänker minska transaktionskostnaderna. Parlamentet uppmanar kommissionen att inbegripa en mekanism för regelbunden övervakning och granskning i ett förslag till en frivillig rättsakt, med ett nära deltagande från alla berörda parter, för att därigenom se till att den frivilliga rättsakten anpassas till det gällande regelverket om avtalsrätt (i första hand Rom I-förordningen), till marknadens behov och till den rättsliga och ekonomiska utvecklingen.

Instrumentets tillämpningsområde

14.  Europaparlamentet anser att både avtal mellan företag och avtal mellan företag och konsumenter bör omfattas. Parlamentet betonar att den frivilliga rättsakten måste erbjuda en mycket hög konsumentskyddsnivå, som kompensation för det skydd som konsumenterna normalt skulle åtnjuta vid tillämpning av den nationella lagstiftningen. Parlamentet efterlyser ytterligare information om hur detta skulle kunna uppnås. Det gäller att finna tillfredsställande lösningar på de problem som den internationella privaträtten ställer och därför anser parlamentet att konsumentskyddsnivån bör vara högre än det minimiskydd som regelverket på konsumentområdet erbjuder, och omfatta nationella tvingande regler. Parlamentet anser att ett sådan hög nivå på konsumentskyddet också är i företagens intresse eftersom de endast kommer att kunna utnyttja de fördelar som den frivilliga rättsakten erbjuder om konsumenter i samtliga medlemsstater är övertygade om att de inte kommer att gå miste om skydd om de väljer den frivilliga rättsakten.

15.  Europaparlamentet anser att fördelarna med en enhetlig europeisk avtalsrätt måste framhållas för medborgarna på ett positivt sätt för att denna avtalsrätt ska få politisk legitimitet och politiskt stöd.

16.  Europaparlamentet konstaterar att målet bör vara differentierade utformningar av avtalsrätten för avtal vid transaktioner mellan företag och avtal vid transaktioner mellan företag och konsument (B2B- respektive B2C-avtal), av respekt för de gemensamma traditionerna i de nationella rättssystemen och med särskilt beaktande av skyddet för de svagare avtalsparterna, dvs. konsumenterna.

17.  Europaparlamentet påpekar att grundläggande delar av den konsumentlagstiftning som tillämpas på avtal redan ingår i olika EU-bestämmelser och att viktiga avsnitt i konsumentlagstiftningen sannolikt kommer att konsolideras i direktivet om konsumenters rättigheter. Parlamentet påpekar att nyss nämnda direktiv skulle utgöra en för konsumenterna och företagen lättöverskådlig och enhetlig reglering, och betonar därför vikten av att invänta resultatet av förhandlingarna om direktivet om konsumenters rättigheter innan några slutgiltiga beslut fattas.

18.  Vidare anser Europaparlamentet – mot bakgrund av de olika avtalens särskilda natur, framför allt B2B- och B2C-avtal, och de viktigaste nationella och internationella avtalsrättsliga principerna samt med anledning av den grundläggande principen om ett starkt konsumentskydd – att både den befintliga praxisen på området och principen om avtalsfrihet bör bevaras när det gäller B2B-avtal.

19.  Europaparlamentet anser att en frivillig gemensam europeisk avtalsrätt skulle kunna göra den inre marknaden effektivare utan att påverka den nationella avtalsrätten i respektive medlemsstat.

20.  Europaparlamentet anser att den frivilliga rättsakten i första hand bör finnas tillgänglig som ett tillval i gränsöverskridande fall och att det behövs garantier för att medlemsstaterna kan förhindra att den frivilliga rättsakten används på falska grunder vid transaktioner som inte är gränsöverskridande. Parlamentet anser vidare att effekterna av ett inhemskt tillval på nationella avtalsrättsliga regler måste analyseras särskilt.

21.  Europaparlamentet medger att e-handel eller distansavtal utgör en stor del av de gränsöverskridande transaktionerna. Parlamentet anser att – medan en frivillig rättsakt inte borde begränsas till dessa typer av transaktioner – det kan finnas ett värde i att införa andra typer av begränsningar då den frivilla rättsakten tillämpas för första gången och till dess att tillräckliga erfarenheter av dess tillämpning har gjorts.

22.  Europaparlamentet betonar vikten av att underlätta e-handeln inom EU, som är underutvecklad, och att det är nödvändigt att undersöka om skilda nationella avtalsrättsliga system skulle kunna utgöra ett hinder för utvecklingen av denna sektor, som både företagare och konsumenter med rätta anser vara en potentiell framtida tillväxtmotor.

23.  Europaparlamentet anser att tillämpningsområdet för en ”verktygslåda” skulle kunna vara tämligen omfattande, medan en frivillig rättsakt bör begränsas till de centrala avtalsrättsliga frågorna. Parlamentet anser att en sådan ”verktygslåda” också bör överensstämma med den frivilliga rättsakten och att det bland dess ”verktyg” bör ingå begrepp som hämtats ur EU:s olika och vittförgrenade rättstraditioner, häribland regler som utarbetats på grundval av bl.a. det akademiska utkastet till en gemensam referensram(17) och från ”Principes contractuels communs” och ”Terminologie contractuelle commune”(18). Vidare anser parlamentet att dess rekommendationer om konsumentavtalsrätten bör utgå från en i verklig mening hög skyddsnivå.

24.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och expertgruppen att klargöra vad som avses med ”centrala avtalsrättsliga frågor”.

25.  Europaparlamentet ser fördelar med en frivillig rättsakt som innefattar särskilda bestämmelser om de vanligaste avtalstyperna, särskilt försäljning av varor och tillhandahållande av tjänster. Parlamentet upprepar sin tidigare uppmaning om att inbegripa försäkringsavtal i tillämpningsområdet för den frivilliga rättsakten, eftersom det anser att ett sådant instrument skulle kunna vara särskilt användbart för mindre försäkringsavtal. När det gäller försäkringsavtalslagstiftningen understryker parlamentet att en grund redan har lagts i form av principerna för europeisk försäkringsavtalslagstiftning (”Principles of European Insurance Contract Law”), vilka bör införlivas i en europeisk avtalsrätt samt finslipas och ytterligare vidareutvecklas. Parlamentet manar dock till försiktighet när det gäller att införliva finansiella tjänster från ett eventuellt avtalsrättsligt instrument som föreslås i detta skede, och uppmanar kommissionen att inrätta en särskild intern expertgrupp för förberedelsearbete om eventuellt framtida finansiella tjänster – för att säkerställa att den finansiella tjänstesektorns eventuella särdrag, och eventuella dithörande initiativ som tas av andra delar av kommissionen, beaktas i ett framtida instrument – och att involvera parlamentet i ett tidigt skede.

26.  Europaparlamentet framhåller att vissa särskilda frågor, i förhållande till vilka en frivillig rättsakt kan vara fördelaktig, har tagits upp, såsom digitala rättigheter och ekonomiskt ägande. Å andra sidan anser parlamentet att det kan bli nödvändigt att utesluta vissa typer av komplexa offentligrättsliga avtal. Parlamentet uppmanar expertgruppen att undersöka möjligheten att inbegripa avtal om upphovsrätt i syfte att stärka upphovsmännens förhandlingsposition eftersom de ofta befinner sig i underläge gentemot motparten.

27.  Europaparlamentet anser att den frivilliga rättsakten bör överensstämma med det gällande regelverket för avtalsrätt.

28.  Europaparlamentet påpekar att det alltjämt finns många obesvarade frågor och många olösta problem när det gäller en europeisk avtalsrätt. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta hänsyn till rättspraxis, internationella konventioner om köp av varor, t.ex. CISG (FN-konventionen angående avtal om internationella köp av varor), och de konsekvenser som tillämpningen av direktivet om konsumenträttigheter får. Parlamentet betonar vikten av att harmonisera avtalsrätten inom EU och att samtidigt ta hänsyn till relevanta nationella bestämmelser som ger ett starkt skydd i B2C-avtal.

Praktisk tillämpning av ett europeiskt avtalsrättsligt instrument

29.  Europaparlamentet anser att konsumenter och små och medelstora företag måste kunna dra verkliga fördelar av den frivilliga rättsakten och att denna borde utformas på ett enkelt, tydligt och balanserat sätt som gör att alla parter finner den lönande att använda.

30.  Samtidigt som en frivillig rättsakt innebär att ett enda regelverk tillhandahålls anser Europaparlamentet att det fortfarande kommer att finnas behov att eftersträva bestämmelser om standardiserade handelsvillkor och handelskrav som kan återges i en enkel och begriplig form och som ska finnas kommersiellt tillgängliga för företag, särskilt små och medelstora företag, med någon form av positiv uppmärksamhet för att säkra konsumenternas förtroende. Parlamentet konstaterar att standardiserade villkor och krav som utgår från en frivillig rättsakt skulle ge större säkerhet om rättsläget än standardiserade, för hela EU enhetliga villkor som utgår från nationella lagar och som skulle skapa större möjligheter för olika nationella tolkningar.

31.  Europaparlamentet påminner om att ytterligare arbete med gränsöverskridande alternativ tvistlösning – en smidig och kostnadseffektiv lösning särskilt för små och medelstora företag och konsumenter – förblir en prioritet, men betonar att den alternativa tvistlösningen kommer att underlättas ytterligare om parterna använder ett regelverk som återfinns i en frivillig rättsakt. Parlamentet erinrar om att Uncitrals arbetsgrupp för onlinesystem för tvistlösning också har visat intresse för en frivillig rättsakt som ett sätt att främja alternativ tvistlösning(19) och uppmanar därför kommissionen att följa den utveckling som sker på detta område inom andra internationella organ.

32.  Europaparlamentet föreslår att förbättringar i driften av och effektiviteten hos de gränsöverskridande prövningssystemen skulle kunna underlättas genom en direkt koppling mellan den frivilliga rättsakten och det europeiska betalningsföreläggandet respektive det europeiska småmålsförfarandet. Parlamentet anser att innan åtgärder vidtas bör man införa en elektronisk underrättelse för att hjälpa företagen att skydda sina rättigheter, särskilt vad gäller immateriell äganderätt och det europeiska småmålsförfarandet.

33.  Europaparlamentet konstaterar att konsumenterna sällan känner att de har valmöjligheter när det gäller avtalsvillkor eller då de ställs inför en situation av typen ”passar det inte, så låt bli”. Parlamentet är fast övertygat att en frivillig rättsakt som kompletteras med en ”verktygslåda” och en uppsättning standardiserade villkor och krav, översatta till samtliga språk, kommer att uppmuntra nya företag att etablera sig på marknader runt om i EU, vilket kommer att stärka konkurrensen och öka konsumenternas övergripande valmöjligheter.

34.  Även om det slutgiltiga effektivitetstestet för varje slutlig rättsakt är själva den inre marknaden betonar Europaparlamentet att man på förhand måste fastställa att initiativet ger mervärde för konsumenterna och inte kommer att försvåra gränsöverskridande transaktioner för konsumenter och företag. Parlamentet betonar nödvändigheten av att ställa bestämmelser till förfogande om tillhandhållande av adekvat information om rättsaktens existens och verkan för alla potentiella intressenter och berörda parter (däribland nationella domstolar).

35.  Europaparlamentet konstaterar att man i samband med målet att skapa en europeisk avtalsrätt inte får förbise betydelsen av en fungerande europeisk rättskipning på det civilrättsliga området.

36.  Europarlamentet uppmanar kommissionen att tillsammans med medlemsstaterna genomföra kvalitetskontroller för att fastställa huruvida de föreslagna rättsakterna inom den europeiska avtalsrätten är användarvänliga, fullt ut svarar mot medborgarnas intressen, skapar mervärde för konsumenter och företag, stärker den inre marknaden och underlättar gränsöverskridande handel.

Deltagande intressenter, konsekvensbedömning

37.  Europaparlamentet betonar den avgörande betydelsen av att intressenter från hela EU och olika verksamhetssektorer deltar, däribland rättstillämpare, och påminner kommission om att hålla ett brett och öppet samråd med samtliga intressenter innan den fattar ett beslut på grundval av expertgruppens resultat.

38.  Europaparlamentet uppskattar att det redan finns en varierad geografisk och sektoriell bakgrund i både expertgruppernas och intressentgruppernas sammansättning. Parlamentet anser att intressenternas bidrag kommer att bli ännu viktigare så snart samrådsfasen är över och om ett lagstiftningsförfarande som sådant, vilket skulle behöva vara så inkluderande och överskådligt som möjligt, inleds.

39.  I enlighet med principerna om ”bättre lagstiftning” erinrar Europaparlamentet om behovet av en heltäckande och bred konsekvensbedömning där olika politiska alternativ analyseras, däribland alternativet att inte vidta europeiska åtgärder, och där fokus ligger på praktiska frågor som de eventuella konsekvenserna för konsumenter och små och medelstora företag, de möjliga konsekvenserna för den illojala konkurrens som förekommer på den inre marknaden och hur i detalj var och en av dessa lösningar inverkar på unionens regelverk och de nationella rättssystemen.

40.  Europaparlamentet anser att en EU-harmonisering av avtalsrättslig praxis, i väntan på att konsekvensbedömningen ska slutföras, visserligen skulle kunna vara ett effektivt sätt att säkerställa konvergens och rättvisare konkurrensvillkor, men att ett frivilligt instrument, med tanke på de utmaningar det skulle innebära att harmonisera inte bara medlemsstaternas rättssystem utan även rättssystemen i regioner med lagstiftningsbefogenhet i denna fråga, ändå skulle kunna vara lättare att genomföra, så länge det kan säkerställas att detta instrument innebär ett mervärde för både konsumenter och företag.

41.  I fråga om varje förslag till en framtida frivillig rättsakt som kommissionen framlägger insisterar Europaparlamentet på att det till fullo hörs och involveras genom det ordinarie lagstiftningsförfarandet och att den frivilliga rättsakten i fråga underställs granskning och ändring enligt detta förfarande.

o
o   o

42.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 105, 27.4.2010, s. 109. (2) EUT C 295 E, 4.12.2009, s. 31. (3) EUT C 323 E, 18.12.2008, s. 364. (4) EUT C 305 E, 14.12.2006, s. 247. (5) EUT C 292 E, 1.12.2006, s. 109. (6) EGT C 158, 26.6.1989, s. 400. (7) EGT C 205, 25.7.1994, s. 518. (8) EGT C 140 E, 13.6.2002, s. 538. (9) EUT C 76 E, 25.3.2004, s. 95. (10) Eurobarometer 224, 2008, s. 4. (11) EUT L 177, 4.7.2008, s. 6. (12) Ståndpunktsdokument från UK Federation of Small Businesses [brittiska förbundet för småföretag], om Rom I (2007). (13) Flash Eurobarometer 300, 2011 http://ec.europa.eu/consumers/strategy/docs/retailers_eurobarometer_2011_en.pdf (14) KOM(2009)0557, s. 3. (15) Ibid, s. 5. (16) KOM(2008)0614. (17) Principer, definitioner och modellregler för europeisk civilrätt – förslag till gemensam referensram, utgiven av von Bar, Clive, Schulte-Nölke m.fl. 2008. (18) Volymerna 6 och 7, 2008, i samlingen Droit privé comparé et européen, B. Fauvarque-Cosson, D. Mazeaud. (19) Förenta nationernas kommission för internationell handelsrätt: ”Report of Working Group III (Online Dispute Resolution) on the work of its twenty-second session” (Wien, 13–17 december 2010), s. 8, 10.

Europaparlamentets resolution av den 8 juni 2011 om EU-samarbete inom yrkesutbildning för att stödja Europa 2020-strategin (2010/2234(INI))

P7_TA(2011)0263 A7-0082/2011

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 2 juli 2008 med titeln ”En förnyad social agenda: Möjligheter, tillgång och solidaritet i framtidens Europa” (KOM(2008)0412),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 9 juni 2010 med titeln ”Nya insatser för bättre EU-samarbete inom yrkesutbildning för att stödja Europa 2020-strategin” (KOM(2010)0296),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 25 november 2009 med titeln ”Kärnkompetenser för en värld i förändring” (KOM(2009)0640),

–  med beaktande av de åtta nyckelkompetenser som anges som ”en europeisk referensram” i Europaparlamentets och rådets rekommendation 2006/962/EG av den 18 december 2006 om nyckelkompetenser för livslångt lärande(1),

–  med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets rekommendation av den 9 april 2008 om inrättandet av ett europeiskt system för meritöverföring inom yrkesutbildningen (ECVET) (KOM(2008)0180),

–  med beaktande av det tioåriga arbetsprogrammet ”Utbildning 2010” och de följande gemensamma delrapporterna om framstegen i programmets genomförande,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 27 april 2009 med titeln ”En EU-strategi för ungdomar – Satsa på ungdomars egna möjligheter” (KOM(2009)0200),

–  med beaktande av sin resolution av den 18 maj 2010 om ”En EU-strategi för ungdomar – Satsa på ungdomars egna möjligheter”(2),

–  med beaktande av rådets resolution av den 27 november 2009 om förnyade ramar för det europeiska samarbetet på ungdomsområdet (2010–2018),

–  med beaktande av sin resolution av den 6 juli 2010 om att främja ungdomens tillträde till arbetsmarknaden och stärka den rättsliga ställningen för praktikanter och lärlingar(3),

–  med beaktande av kommissionens meddelande med titeln ”Unga på väg – Ett initiativ för att släppa fram potentialen hos ungdomar att uppnå smart och hållbar tillväxt för alla i Europeiska unionen” (KOM(2010)0477),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 12 maj 2009 om en strategisk ram för europeiskt samarbete på utbildningsområdet (”Utbildning 2020”),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 11 maj 2009 om utvärderingen av de nuvarande ramarna för det europeiska samarbetet på ungdomsområdet och om framtidsperspektiven för de förnyade ramarna (09169/2009),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 26 augusti 2010 om en digital agenda för Europa (KOM(2010)0245),

–  med beaktande av rådets resolution av den 15 november 2007 om ny kompetens för nya arbetstillfällen(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 18 maj 2010 om kärnkompetenser för en värld i förändring: genomförandet av arbetsprogrammet ”Utbildning 2010”(5),

–  med beaktande av sin resolution av den 18 december 2008 om livslångt lärande som grundval för kunskap, kreativitet och innovation – genomförandet av arbetsprogrammet ”Utbildning 2010”(6),

–  med beaktande av Cedefops undersökning från mars 2009 ”Professionalising career guidance: Practitioner competences and qualification routes in Europe”,

–  med beaktande av Cedefops undersökning från maj 2009 ”Skills for Europe's future: anticipating occupational skill needs”,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 3 mars 2010 med titeln ”Europa 2020 – En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla” (KOM(2010)2020),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 11 maj 2010 om kompetens till stöd för livslångt lärande och initiativet om ny kompetens för nya arbetstillfällen,

–  med beaktande av kommissionens arbetsdokument av den 31 oktober 2006 ”European Credit system for Vocational Education and Training (ECVET) – A system for the transfer, accumulation and recognition of learning outcomes in Europe” (SEK(2006)1431),

–  med beaktande av rådets överläggningar av den 5 december 2008 om slutsatserna från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, om framtida prioriteringar för ett närmare europeiskt samarbete i fråga om yrkesutbildning (16459/2008),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets rekommendation av den 18 juni 2009 om inrättande av ett europeiskt system för meritöverföring inom yrkesutbildningen (ECVET)(7),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets rekommendation av den 18 juni 2009 om inrättandet av en europeisk referensram för kvalitetssäkring av yrkesutbildning(8),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets rekommendation av den 23 april 2008 om en europeisk referensram för kvalifikationer för livslångt lärande(9),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 21 november 2008 om rörlighet för ungdomar(10),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets rekommendation av den 18 december 2006 om nyckelkompetenser för livslångt lärande,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 21 februari 2007 med titeln ”En enhetlig ram för indikatorer och referensvärden för att mäta de framsteg som gjorts avseende Lissabonmålen för utbildning” (KOM(2007)0061),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 8 september 2006 med titeln ”Effektiva och rättvisa utbildningssystem i Europa” (KOM(2006)0481),

–  med beaktande av Cedefops forskningsrapport ”Guiding at-risk youth through learning to work” (Cedefop, Luxemburg 2010),

–  med beaktande av Cedefops rapport ”Jobs in Europe to become more knowledge- and skills-intensive” (Cedefop, februari 2010),

–  med beaktande av Cedefops rapport ”Skill mismatch in Europe” (Cedefop, juni 2010),

–  med beaktande av Cedefops publikation ”Working and ageing” (Cedefop, Luxemburg 2010),

–  med beaktande av artiklarna 165 och 166 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt där utbildning, yrkesutbildning, ungdomsfrågor och idrott behandlas,

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor och yttrandena från utskottet för kultur och utbildning, utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A7-0082/2011), och av följande skäl:

A.  Ungdomsarbetslösheten, som nu är 21 procent och därmed dubbelt så hög som den allmänna arbetslösheten på EU-nivå, är en av de akutaste utmaningarna i Europa. Ett mål är därför att minska andelen ungdomar som slutar skolan i förtid till mindre än 10 procent. Ett annat mål är att öka kvinnors deltagande på arbetsmarknaden med 70 procent fram till 2020. Utbildning utgör en nyckelfaktor för att man ska kunna delta framgångsrikt på arbetsmarknaden och bestämma över sitt eget liv. I dagens läge är mer än 5,5 miljoner unga européer utan arbete och riskerar social utestängning och fattigdom och saknar möjligheter efter att ha gått ut skolan. Många unga tvingas acceptera otrygga arbeten med låga löner och begränsat socialt skydd, vilket påverkar deras hälsa och säkerhet på arbetsplatsen.

B.  Kvinnor står för 58,9 procent av alla akademiska meriter som utfärdas i EU, men motsvarande siffra på doktorsnivå uppgår endast till 43 procent och är ännu lägre på professorsnivå. Bara 15 procent av alla professorer är kvinnor.

C.  Kommissionen tar inte hänsyn till jämställdhetsaspekten i sitt meddelande ”Nya insatser för bättre EU-samarbete inom yrkesutbildning för att stödja Europa 2020-strategin” (KOM(2010)0296).

D.  Övergången från utbildning till arbete och mellan olika anställningar är ett strukturellt problem för arbetstagare i hela EU, och en trygg övergång är därför en central faktor för att motivera arbetstagarna att utbilda sig utanför arbetsplatsen. Lärlingsprogram av god kvalitet har en mycket positiv inverkan på ungdomars möjlighet att få arbete.

E.  Tidig arbetslöshet har varaktiga negativa effekter, bland annat en högre risk för framtida arbetslöshet och lägre livsinkomst.

F.  På grund av den demografiska utvecklingen och den högre livslängden blir ett längre och mer mångsidigt arbetsliv en självklarhet. Livslångt lärande, utbildning, den nya digitala ekonomin, anpassning till nya tekniker och genomförande av målen i Europa 2020-strategin är sätt att trygga sysselsättningen och en högre levnadsstandard.

G.  Det är särskilt viktigt att yrkesutbildningen anpassas till deltagarnas individuella behov, vilket ökar individens möjligheter att klara konkurrenstrycket, höjer levnadsstandarden och bidrar till socioekonomisk sammanhållning och en bättre integration, särskilt för specifika grupper såsom migranter, personer med funktionshinder eller som slutat skolan i förtid samt sårbara kvinnor.

H.  Små företag har historiskt sett skapat över 50 procent av de nya arbetstillfällena i EU –bärkraftiga arbeten med multiplikatoreffekt.

I.  Medlemsstaternas och kommissionens roll bör främst vara att bidra till att skapa en miljö där företagen kan lyckas, utvecklas och växa. För att företagen ska kunna växa behöver de ett lägre skattetryck och en större förutsebarhet, så att de kan planera och investera.

J.  Eftersom elevdeltagandet i yrkesutbildningen uppvisar stora skillnader mellan medlemsstaterna är det viktigt att utbyta bästa metoder i syfte att öka antalet elever och förbättra kvaliteten på de elever som väljer teknisk utbildning i medlemsstater som kännetecknas av minskad elevtillgång och sämre resultat.

1.  Europaparlamentet inser vikten av att modernisera yrkesutbildningen eftersom humankapital är en nyckelfaktor för Europas framgång.

2.  Europaparlamentet inser vikten av yrkesutbildning, såväl grundläggande som fortsatt yrkesutbildning, och betonar i detta sammanhang att en nyckelfaktor för framgång är att alla aktörer medverkar och samarbetar i utformningen, organisationen och finansieringen av strategier i detta avseende. Medlemsstaterna uppmanas att utnyttja de positiva erfarenheterna med det dubbla systemet inom yrkesutbildningen i vissa föregångsländer, där systemet har lett till en integration på längre sikt av unga arbetstagare på arbetsmarknaden och till en högre sysselsättningsgrad för denna grupp liksom högre kompetens, vilket i sin tur ökar sysselsättningsutsikterna längre fram i livet.

3.  Europaparlamentet påminner om att yrkesutbildningsprogrammen bör utvidgas så att de blir förenliga med principerna om livslångt lärande samt grundläggande utbildning och fortbildning.

4.  Europaparlamentet betonar vikten av att uppmuntra till regelbundna fortbildningskurser som en del av ett livslångt lärande.

5.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa en ”yrkeskompetensbedömning” som avslutning på grundutbildningen.

6.  Europaparlamentet varnar för att dagens unga européer kan bli en förlorad generation om de inte ges praktiskt stöd för att finna arbete och fortsätta att studera, vid en tidpunkt när den förvärrade fattigdomen leder till ökad frånvaro i skolan.

7.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens åtgärder för att skapa större acceptans, transparens och jämförbarhet vid erkännandet av utbildningar från olika utbildningssystem.

8.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att yrkesutbildningen och det livslånga lärandet i högre grad inriktas på arbetsmarknadens behov och möjligheterna till inträde på och rörlighet inom arbetsmarknaden. Parlamentet understryker behovet av ett bättre och större samspel mellan utbildningsväsendet, arbetslivet och yrkesutbildning som en central länk mellan utbildningsväsendet och arbetslivet. Medlemsstaterna uppmanas därför att främja individens löpande behov av kompetens, utveckling och livslångt lärande.

9.  Europaparlamentet påpekar att kopplingen mellan utbildning och yrkesutbildning, särskilt vägen från yrkesutbildning till högre utbildning, kräver ökade möjligheter till förbindelser mellan yrkesutbildning och universitetsutbildning. Särskilt viktigt är deras införlivande i mekanismerna för tillhandahållande av information, vägledning och rådgivning i karriärfrågor. Samtidigt bör växlingen mellan utbildning och sysselsättning säkerställa att de yrkesutbildade uppnår de kompetenser som efterfrågas på arbetsmarknaden.

10.  Europaparlamentet understryker betydelsen av att på lokal och regional nivå främja samverkanseffekter och stabila samarbeten mellan skolor, utbildningsinstanser, forskningscentrum och företag för att övervinna utbildningsväsendenas navelskåderi samt klyftan mellan kunskaper och färdigheter och arbetsmarknadens behov, liksom för att förbättra anställningsbarheten hos unga, framför allt kvinnor, och särskilt när det gäller den högre yrkesutbildningen.

11.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att göra förvaltningen av Europeiska socialfonden (ESF) mer flexibel och ta hänsyn till arbetsmarknadens föränderliga karaktär.

12.  Europaparlamentet välkomnar mer resultatorienterade inlärningsmetoder och ett mer utbrett erkännande av informellt eller icke-formellt förvärvad kompetens.

13.  Europaparlamentet betonar betydelsen av grundläggande lärarutbildning, eftersom lärares och utbildares kvalitet inverkar på kvaliteten på undervisningsprogrammen och utbildningen i stort.

14.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att ytterligare förbättra erkännandet av informellt och icke-formellt lärande. Parlamentet hänvisar till bästa praxis på detta område, särskilt med ESF-finansiering, vilken visar att erkännande av kompetens, hur den än har förvärvats, leder till en bättre integration på arbetsmarknaden.

Yrkesutbildning

15.  Europaparlamentet begär att medlemsstaterna säkerställer ett utbud av yrkesutbildning av hög kvalitet som är inriktat på såväl arbetsbaserad inlärning som de berörda personernas individuella behov. Parlamentet understryker samtidigt att yrkesutbildning av hög kvalitet är ett måste om Europa ska kunna bli ett kunskapssamhälle och konkurrera effektivt i den globaliserade ekonomin.

16.  Europaparlamentet påpekar att det även finns en inre marknad för yrkesutbildning och uppmanar medlemsstaterna att skapa fler rådgivningscentrum för utbildningsmöjligheter och arbetstagarnas rörlighet i det egna landet och i andra medlemsstater.

17.  Europaparlamentet anser att EU-institutionerna för att fullt ut förverkliga flaggskeppsinitiativet ”En agenda för ny kompetens och nya arbetstillfällen” inom Europa 2020-strategin bör ta ett mer pragmatiskt, omfattande och mångsidigt initiativ som stöds av alla medlemsstater och som syftar till att knyta yrkesutbildning, yrkeskvalifikationer, livslångt lärande och praktik till arbetsmarknaden så att varje medlemsstat verkligen tar ansvar för de mål som satts upp inom den strategiska ramen för europeiskt utbildningssamarbete (”Utbildning 2020”).

18.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i högre grad inrikta yrkesutbildningen på arbetsmarknadens behov.

19.  Europaparlamentet begär att lärlingsutbildning ska prioriteras framför andra typer av yrkesutbildning, exempelvis praktik. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att avstå från att planera yrkesinriktade universitetsutbildningar om inte dessa åtföljs av ett lärlingskontrakt.

20.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att skapa möjligheter för elever med inlärningssvårigheter att återvända till den ordinarie undervisningen, antingen gymnasieutbildning eller högskoleutbildning.

21.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att, med aktiv medverkan av arbetsmarknadens parter, bidra till en modernisering av yrkesutbildningsprogrammen och de kunskaper som erbjuds. Detta bör ske genom en gemensam utformning av de yrkeskriterier som ska utgöra basen för utbildningsprogrammen och som ska uppdateras vartannat till vart tredje år beroende på den vetenskapliga och tekniska utvecklingen för varje utbildningsområde.

22.  Europaparlamentet understryker behovet av bättre överensstämmelse och större samverkansvinster mellan utbildningssystemen i de enskilda medlemsstaterna, med särskild tonvikt på språkinlärning och läroplaner som anpassats till målen för Innovationsunionen. Parlamentet betonar behovet av att avlägsna alla rättsliga och administrativa hinder för utarbetandet av en europeisk ram som säkerställer ett brett praktikurval av hög kvalitet i hela EU.

23.  Europaparlamentet efterlyser en bättre balans mellan flickors och pojkars yrkesval, för att undvika en könssegregering på arbetsmarknaden och för att stå bättre rustad att uppfylla de framtida målsättningarna om en högre och mer balanserad sysselsättning i hela EU, genom att utforma initiativ för att hjälpa kvinnor att välja traditionellt mansdominerade yrken och vice versa. Medlemsstaterna uppmanas därför att se till att det finns tillgång till högkvalitativ yrkesvägledning och att bana väg för större balans mellan flickors och pojkars yrkesval, med beaktande av de stereotypa könsrollsmönster som fortfarande finns och som inverkar på yrkesvalet.

24.  Europaparlamentet konstaterar att det för en högkvalitativ yrkesutbildning krävs en god könsneutral allmän utbildning och uppmanar medlemsstaterna att sörja för att läromedlen inte skildrar könsspecifika yrkesmodeller, så att flickor och pojkar redan från början får intresse för alla yrkesmöjligheter.

25.  Europaparlamentet noterar hur djupt förankrade könsstereotyperna är inom utbildningsväsendet, och understryker därför betydelsen av att formulera strategier för en könsneutral utbildning som bland annat bidrar till att lika villkor för kvinnor och män uppnås när det gäller tillgång till yrkesutbildning och arbetsmarknad.

26.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter att göra det lättare att kombinera yrkesutbildning och annat lärande med familjeliv genom att säkerställa att det finns tillgång till barnomsorg och praktiska undervisningstider som är förenliga med barnens skoltider.

27.  Europaparlamentet begär en formell dialog mellan samtliga aktörer, särskilt utbildningsinstitutioner, arbetsgivare, arbetstagare och fackförbund, för att säkerställa en yrkesutbildning som är av hög kvalitet och som är inriktad på arbetsmarknadens aktuella behov.

28.  Europaparlamentet efterlyser ett främjande av gränsöverskridande samarbete och kommunikationsplattformar mellan utbildningsinstitutioner och arbetsgivare i syfte att utbyta bästa praxis.

29.  Europaparlamentet uppmanar arbetsmarknadens aktörer, inbegripet branschorganisationer, företag, fackföreningar, ministerier och offentliga arbetsförmedlingar, att föra en strukturerad social dialog om hur man bättre ska garantera yrkesintegrering av de unga samt främja ett livslångt lärande och formell eller informell utbildning.

30.  Europaparlamentet välkomnar målen i Europa 2020-strategin om att stärka yrkesutbildningssystemen och uppmanar medlemsstaterna att inrikta dessa system på bred kompetens och deltagande samt på en humanisering av arbetet.

31.  Europaparlamentet rekommenderar att kreativitet, innovation och entreprenörskap främjas på alla utbildningsnivåer, även inom yrkesutbildning, och att kunskaper som förvärvats på alla slags utbildningar, även icke-formellt och informellt lärande, erkänns. Parlamentet rekommenderar även stöd till projekt som främjar överföringen av kunskap och färdigheter från generation till generation.

32.  Europaparlamentet vidhåller att en entreprenörsutbildning bör vara en viktig del av yrkesutbildningen för att göra den mer attraktiv för alla studenter och se till att entreprenörskap stärks i enlighet med vad som fastslås i Europa 2020-strategin.

33.  Europaparlamentet påminner om de mål som fastställdes i Europa 2020-strategin tidigare i år och som betonar behovet av en europeisk arbetskraft med hög kompetens och utbildning för att skapa en stark och hållbar tillväxt och nå strategins sysselsättningsmål. I detta sammanhang betonar parlamentet den viktiga roll som tillgänglig yrkesutbildning till överkomliga kostnader spelar i utbildningen och kompetensutvecklingen av den europeiska arbetskraften.

34.  Europaparlamentet betonar vikten av att stärka förfarandet för kartläggning av behoven på lokal, nationell och europeisk nivå för att uppnå bästa möjliga överensstämmelse mellan kompetens och arbetsmarknadens behov.

35.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att beakta att arbetsliven i framtiden kommer att vara längre och mer mångskiftande och därför förmedla kompetens som är anpassad till denna arbetsmarknad.

36.  Europaparlamentet betonar att yrkesutbildningen måste ge arbetstagarna den kompetens de behöver för att klara av de hållbara arbetstillfällen som kommer att uppstå i den framtida hållbara ekonomin.

37.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att övervaka åtgärderna för att underlätta övergången från skolan till arbetslivet genom att utforma integrerade yrkesväglednings- och rådgivningsprogram.

38.  Europaparlamentet konstaterar att det dubbla systemet (utbildning i form av både praktik och skolundervisning) fungerar väl i vissa medlemsstater tack vare samarbete och samverkan med företag inom yrkesutbildningen.

39.  Europaparlamentet uppmanar företagen att satsa mer på gemensamma utbildningsprogram för att lättare nå specifika utbildningsmål som efterfrågas på arbetsmarknaden.

40.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att med tanke på övergången till hållbar ekonomi och hållbar tillväxt stärka yrkesutbildningsväsendet, eftersom detta kan vara en tillgång när det gäller att hantera de sociala konsekvenser som omstruktureringar av företagen får för arbetstagarna genom att öka deras anställbarhet.

41.  Europaparlamentet understryker betydelsen av de modeller som den sociala och solidariska ekonomin erbjuder denna nya företagskultur och påminner därför om att det är helt nödvändigt att yrkesutbildningar, däribland högskoleutbildning, ger studenterna omfattande kunskaper i alla former av entreprenörskap, inklusive social och solidarisk ekonomi samt principerna för ansvarsfull och etisk förvaltning.

42.  Europaparlamentet betonar att man behöver undersöka på vilka områden EU har eller skulle kunna ha en fördel jämfört med resten av världen, och var ytterligare utbildningsstrategier bör upprättas.

Yrkesutbildning

43.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att beakta det ökade behovet av kvalificerad fortbildning och att genom rådgivningsbyråer hjälpa arbetstagarna att planera en passande yrkesutbildning. Parlamentet uppmanar arbetsgivarna att möjliggöra kompetensutveckling för alla anställda.

44.  Europaparlamentet rekommenderar att arbetsgivarna ges incitament att uppmuntra sina anställda att delta i utbildningsprogram.

45.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att skapa incitament för arbetstagare att underlätta tillhandahållandet av kostnadseffektiv och flexibel utbildning inom mikro- och småföretag, som är anpassad till kvinnors behov. Parlamentet uppmanar kommissionen och samtliga medlemsstater att agera kraftfullt mot löneklyftan mellan kvinnor och män, som för närvarande uppgår till 18 procent, med målet att undanröja den fram till 2020.

46.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att med stöd av kommissionen och genom lämpliga universitetsprogram främja modeller för förvaltning och användning av mänskliga resurser baserade på att yrkesutbildning inom ramen för livslångt lärande erkänns som ett mervärde och en konkurrensfördel för företag.

47.  Europaparlamentet rekommenderar ett större oberoende för yrkesutbildningsinstanserna när det gäller planering, finansiering, förvaltning och utvärdering av verksamheten och att mer dynamiska samarbetsmetoder upprättas mellan yrkesutbildningsinstanserna och företagen.

48.  Europaparlamentet påminner om att det är viktigt att investera i utbildning för att förbättra européernas framtid. Parlamentet anser att nyckelkompetenser och nya färdigheter, särskilt de som efterfrågas inom strategiska tillväxtsektorer, ger människor nya möjligheter och även lägger grunden till en långsiktig hållbar ekonomisk och social utveckling. I samband med detta är det viktigt att medlemsstaterna och alla inblandade parter ser till att arbetstagarna får de grundläggande kompetenser de behöver.

49.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utveckla instrument, såsom utvärderingsmodeller för livslångt lärande, för att uppmuntra och stödja arbetstagare att systematiskt och på eget initiativ engagera sig i livslångt lärande/yrkesutbildning, med särskild uppmärksamhet på dem som behöver förena privatliv och arbetsliv, och regelbundet kontrollera vilka kvalifikationer som krävs för ett fortsatt framgångsrikt deltagande på arbetsmarknaden, för kompetensutveckling och för rörlighet i arbetslivet.

50.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna, att erbjuda IT-fortbildning, så att kvinnliga arbetstagare får möjlighet att arbeta hemifrån, som ett led i insatserna för att göra det möjligt att förena familje- och yrkesliv och hjälpa kvinnor på landsbygden.

51.  Europaparlamentet uppmanar med kraft regeringarna att stödja en flexibel yrkesutbildning, anpassad efter de specifika behoven hos organisationer och företag, som gör att man kan dra nytta av all genomförd utbildning, förena utbildning med privatliv och annan yrkesverksamhet och som innebär att den europeiska rörligheten stärks, och i synnerhet underlätta tillträdet till yrkesutbildning för grupper som riskerar att marginaliseras så att dessa kan förlänga sin utbildning.

52.  Europaparlamentet påpekar att livslångt lärande kommer att bli avgörande om arbetslösheten ska kunna bekämpas och vederbörlig hänsyn tas till olika yrkesbakgrunder. I detta syfte måste arbetstagare göras mer medvetna om behovet av ständig fortbildning.

53.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra en studie om effekterna av deltagande i yrkesutbildning för arbetstagarnas produktivitet och företagets konkurrenskraft och även för arbetets kvalitet.

54.  Europaparlamentet betonar hur viktigt det är med en lätt tillgänglig, flexibel och individuellt anpassad yrkesutbildning för människor i olika levnadsstadier, så att deras yrkesmässiga deltagande på arbetsmarknaden underlättas. Parlamentet anser att yrkesutbildning bör finnas i tillgänglig form och till överkomliga kostnader för människor i olika levnadsstadier, oberoende av deras status på arbetsmarknaden eller deras inkomster, i syfte att inte bara främja livslångt lärande utan också att bidra till att utveckla befintliga yrken och att skapa nya yrken på grundval av samhällets faktiska behov. Detta bör också anses vara ett viktigt instrument för att enskilda personer ska kunna få ett längre arbetsliv.

55.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att sörja för att kvinnor får omfattande och flexibelt tillträde till högkvalitativ yrkesutbildning till en överkomlig kostnad, tillsammans med specifik livslång studie- och yrkesvägledning om kvalifikationer inom alla typer av yrken, vilken vänder sig till kvinnor med olika bakgrund i syfte att på ett effektivt sätt se till att de får högkvalitativa arbeten med anständiga löner och åtgärdar de många aspekterna av deras behov av fortutbildning, som exempelvis

56.  Europaparlamentet påpekar att den åldrande befolkningen i Europa ökar vikten av livslångt lärande och utbildningsprogram, varför det är nödvändigt att tillhandahålla stöd till dessa.

57.  Europaparlamentet betonar behovet av att öka ansträngningarna på såväl europeisk som nationell nivå för att öka de små och medelstora företagens medverkan i yrkesutbildning och livslångt lärande samt för att öka deltagandet av lågutbildad arbetskraft vars registrerade deltagande är särskilt lågt.

58.  Europaparlamentet understryker att det – som en del av insatserna för att uppnå målet att kombinera flexibilitet och trygghet – är absolut nödvändigt att på ett effektivt sätt stärka arbetstagarnas deltagande i flexibla former av sysselsättning i yrkesutbildningen, och uppmanar därför medlemsstaterna att ta lämpliga initiativ.

59.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inom ramen för yrkesutbildningen och det livslånga lärandet satsa mer på internetbaserade inlärningsprogram så att familjer ges möjligheter att förena privatliv och arbetsliv.

60.  Europaparlamentet betonar den roll som lokala myndigheter, företag, partnerskap och utbildningsinstitutioner kan spela för att utforma yrkesutbildningen i enlighet med arbetsmarknadens faktiska behov.

61.  Europaparlamentet anser att regionala och lokala myndigheter spelar en avgörande roll när det gäller att samarbeta med yrkesutbildningsinstanser och näringslivet och att hjälpa yrkesutbildningsanordnare att skapa en gynnsam miljö för ett lyckat inträde på arbetsmarknaden för yrkesutbildningsstudenter.

62.  Europaparlamentet anser att lärlingskontrakt visserligen ska skydda lärlingen och medge ett visst utrymme för anpassning och flexibilitet i genomförandet, men att de samtidigt måste kunna innehålla bestämmelser som gör det möjligt att avbryta kontraktet om den berörda lärlingen är olämplig för anställningen eller verkligen missköter sig.

63.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i enlighet med Europa 2020-målen och olika flaggskeppsinitiativ stärka kopplingarna mellan yrkesutbildningen och behoven på arbetsmarknaden, till exempel genom förbättrad studie- och yrkesvägledning och incitament till praktik- och lärlingsplatser för kvinnor, samt att skapa nya möjligheter till fortutbildning, inbegripet inom naturvetenskapliga, matematiska och tekniska områden, för att öka kvinnornas anställningsbarhet inom tekniska och naturvetenskapliga sektorer, icke-traditionella yrken och koldioxidsnåla och högteknologiska sektorer av ekonomin och på så sätt skapa fasta arbeten med anständiga löner.

64.  Europaparlamentet anser att de nuvarande europeiska yrkesutbildningsprogrammen är effektiva och att de bör ges ökat stöd i framtiden.

Yrkesutbildningens kvalitet och effektivitet

65.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att skapa bättre möjligheter för kompetensutveckling av utbildare inom yrkesutbildningen och att lägga grunden för ett främjande utbildningspartnerskap, särskilt på regional och lokal nivå, för att se till att yrkesutbildningssystemen är effektiva och garantera en effektiv och verkningsfull kunskapsöverföring.

66.  Europaparlamentet understryker att en högt kvalificerad och utbildad arbetskraft utgör en av drivkrafterna för innovation och ger betydande konkurrensfördelar för unionen. Parlamentet betonar att yrkesutbildning av hög kvalitet på ett grundläggande sätt bidrar till en hållbar utveckling och till att skapa en fungerande inre marknad, och fortlöpande bör anpassas till behoven och utvecklingen på den europeiska arbetsmarknaden genom omfattande dialog mellan alla berörda parter.

67.  Europaparlamentet påpekar att i den nya digitala ekonomin ger kreativitet och informations- och kommunikationsteknik upphov till en ny företagskultur som kan underlätta samarbetet och utbytet av god praxis mellan medlemsstaterna i syfte att förbättra kvaliteten på yrkesutbildningen och att det därför är dags att lyfta fram yrkesutbildningen, särskilt för att anta Europa 2020-strategins utmaningar, såsom EU:s huvudmål om att 40 procent av alla 30–34-åringar ska ha slutfört högskoleutbildning eller likvärdig utbildning.

68.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inrätta och genomföra kvalitetssäkringssystem på nationell nivå och utforma en kompetensram för lärare och utbildare.

69.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lämna information om de förväntade förändringarna på EU:s arbetsmarknader, och uppmanar medlemsstaterna att inbegripa denna information i sina strategier och program på utbildningsområdet.

70.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja samverkansvinster på lokal nivå mellan arbetsmarknadens parter, lokala yrkesförbund, universitet, skolledningar och utbildningsenheter för att genom vetenskapliga studier och systematiska samråd utarbeta planer på medellång sikt för framtida kompetensbehov samt beräkna elevbehovet per sektor, vilket skulle öka yrkesutbildningens effektivitet när det gäller en direkt och hållbar övergång till arbetsmarknaden.

71.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta och regelbundet uppdatera en översikt som ger en regionvis bild av utbildningskvalifikationer och efterfrågan på utbildning.

72.  Europaparlamentet betonar yrkesbildningens fokus på nyckelkompetenser, inklusive entreprenörskap, som måste främjas redan från början i barnens utbildning. Denna process måste fortsätta vid sidan av arbetsbaserad inlärning.

73.  Europaparlamentet efterlyser stöd på nationell och europeisk nivå genom att skapa en gemensam grund för åtgärder på yrkesutbildningsområdet för att uppnå målsättningarna för effektivitet, arbetskraftsrörlighet och sysselsättningsskapande inom EU.

74.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att aktivt involvera privata institutioner för högre utbildning och offentliga institutioner såsom universitet i en förbättrad och utökad kompetensutveckling inom yrkesutbildningen, inom i synnerhet områdena matematik, datavetenskap, naturvetenskap och teknik.

75.  Europaparlamentet efterfrågar ett specifikt EU-initiativ med målet att locka flickor till yrken inom matematik, datavetenskap, naturvetenskap och teknik och att bekämpa de stereotyper om dessa yrken som fortfarande är förhärskande. Parlamentet understryker mediernas och utbildningens nyckelroll vid bekämpningen av sådana stereotyper.

76.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja ett fullt införlivande, genomförande och efterlevande av sådan EU-lagstiftning genom stöd till utbildningsprogram som syftar till att se till berörda parter skaffar sig tillräcklig förståelse för den gällande lagstiftningen och om de rättigheter och skyldigheter som utgår från denna.

77.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att stödja innovativa åtgärder, doktorandprogram och postdoktorprogram, som främjar konkurrenskraft och en hållbar ekonomisk tillväxt.

Utbud för specifika grupper

78.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inom yrkesutbildningen särskilt beakta individuella behov hos lågutbildade, personer med invandrarbakgrund, personer som tillhör etniska minoriteter, sårbara kvinnor, arbetslösa, personer med funktionshinder och ensamstående mödrar. Parlamentet rekommenderar samtidigt att särskild uppmärksamhet ägnas åt den romska minoriteten, eftersom skolutbildning och integrering i arbetslivet är nyckelfaktorer för romernas sociala integration.

79.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att skapa övergångsmöjligheter för unga utan eller med låg utbildning så att de kan komma in på arbetsmarknaden. Även delkompetenser bör kunna främjas och erkännas i högre grad. Med tanke på allvaret i detta problem kräver parlamentet en omfattande strategi för att bekämpa ungdoms- och kvinnoarbetslösheten där man stödjer medlemsstaterna att bygga upp lokala nätverk mellan skolor, företag, ungdomsmottagningar och ungdomarna själva.

80.  Europaparlamentet uppmärksammar de hinder för integration som tredjelandsmedborgare möter när deras kvalifikationer inte erkänns. Kommissionen uppmanas därför att utvärdera effekterna av den europeiska referensramen för kvalifikationer när det gäller erkännandet av tredjelandsmedborgares kvalifikationer.

81.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i samarbete med arbetsmarknadens parter ta initiativ för att på ett effektivt sätt stärka äldre arbetstagare när det gäller livslångt lärande och yrkesutbildning.

82.  Europaparlamentet ser möjligheten till rörlighet som en viktig del av yrkesutbildningen och rekommenderar följaktligen en modernisering av Leonardo da Vinci-programmet.

Flexibilitet och rörlighet

83.  Europaparlamentet välkomnar idén om att göra gränsöverskridande rörlighet till en integrerad valmöjlighet inom yrkesutbildningen och att ge deltagarna ökade chanser att få tillgång till en gränsöverskridande arbetsmarknad, såsom görs med Leonardo da Vinci-programmet. Parlamentet uppmanar bestämt berörda aktörer att öka medvetenheten om Leonardo da Vinci-programmet och andra relevanta program. Parlamentet efterlyser därför ett ökat främjande av rörlighet för att göra det enklare för ungdomar att förvärva erfarenhet utomlands.

84.  Europaparlamentet begär att kommissionen, medlemsstaterna och Europaparlamentet stöder och utökar de europeiska programmen för rörlighet i yrkesutbildningen, särskilt Leonardo da Vinci, för att främja en ökad rörlighet för praktikanter på den inre marknaden.

85.  Europaparlamentet är övertygat om att yrkesutbildningen borde skapa förutsättningar för en rörlig arbetskraft, både under inledande studier och inom ramen för livslångt lärande.

86.  Europaparlamentet anser att den gränsöverskridande rörligheten på yrkesutbildningsområdet är lika viktig som rörligheten inom den allmänna utbildningen, och anser att man bör satsa mer på att utveckla denna typ av rörlighet.

87.  Europaparlamentet anser att tonvikt bör läggas vid ett bättre samarbete mellan medlemsstaternas olika utbildningssystem, så att dessa skillnader kan överbryggas och ett ömsesidigt erkännande av intyg och betyg bland medlemsstaterna säkerställas för att stärka det gränsöverskridande samarbetet och stödja rörligheten.

88.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i högre grad erkänna icke-formellt och informellt lärande och främja utbyte av arbetserfarenheter för att dra största möjliga nytta av arbetskraftens rörlighet och kunskapsdelning, så mer utrymme skapas för individuella vägar för kunskapsinhämtning.

89.  Europaparlamentet noterar att det är av avgörande betydelse att underlätta arbetskraftens rörlighet inom den inre marknaden. Parlamentet välkomnar och stöder till fullo kommissionens initiativ om att se över det nuvarande systemet för erkännande av yrkeskvalifikationer och anser att en meningsfull utvärdering av direktivet om erkännande av yrkeskvalifikationer i dess nuvarande form bör ingå i kommissionens översyn av direktivet. Parlamentet anser att ömsesidigt erkännande av yrkeskvalifikationer i medlemsstaterna bör fortsätta att vara en av kommissionens viktigaste prioriteringar.

90.  Europaparlamentet föreslår att det inrättas en ny språkinlärningsstrategi för att förbättra den allmänna utbildningen inom specifika kompetensområden, eftersom den kommer att underlätta rörligheten för lärare och studenter. Parlamentet påpekar att garantin om en smidig övergång från yrkesutbildning till högre utbildning dessutom kommer att bidra till att göra yrkesutbildningen attraktivare.

91.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att med stöd av kommissionen och i samarbete med arbetsmarknadens parter att förbättra och kontrollera system för certifiering av yrkeskompetens inom ramen för livslångt lärande och fortbildning.

92.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag om att utforma utbildningsutbudet i moduler. Parlamentet begär dock att helhetskaraktären för en bred yrkesutbildning ska finnas kvar som högsta prioritet, att de enskilda modulerna ska definieras klart och tydligt och att jämförbarhet ska skapas.

93.  Europaparlamentet framhåller lärarnas betydelse för främjandet av jämställdhetsperspektivet inom yrkesutbildningen och begär att det tas fram program för rörlighet, såsom Leonardo da Vinci-programmet och lärlingsprojektet, med särskilda åtgärder för kvinnor, så att de livet igenom lättare kan inhämta den kompetens som de behöver för att kunna ta sig in på eller komma tillbaka till arbetsmarknaden.

94.  Europaparlamentet är övertygat om att de partnerskap mellan yrkesutbildningens aktörer som föreslås i Europa 2020-strategin är en förutsättning för effektivitet och arbetsmarknadsrelevans. Dessa partnerskap ska utformas som långsiktiga arbetsmarknadsinriktade kompetensråd.

95.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inom yrkesutbildningen betona tillägnande av kunskaper i främmande språk, med tonvikt på små och medelstora företag, och därigenom skapa förutsättningar för att stärka konkurrenskraften inom ramen för den inre marknaden.

96.  Europaparlamentet poängterar att det är mycket viktigt att lära sig flera språk och att förbättra sina språkkunskaper för att öka sitt självförtroende och sin anpassningsförmåga och interkulturella kompetens.

97.  Europaparlamentet betonar att det är viktigt att unga får möjlighet att tillbringa en utbildnings- eller praktikperiod utomlands för att kunna förvärva nya färdigheter, bl.a. språkkunskaper, och därigenom öka sina möjligheter att komma ut på arbetsmarknaden. Parlamentet välkomnar därför kommissionens planer på att utarbeta ett ”Unga på väg-kort” för att underlätta rörligheten för alla unga som vill studera i en annan medlemsstat samt att införa europeiska rörlighetsstudielån för att ge fler unga européer, särskilt de minst gynnande bland dem, möjlighet att tillbringa en del av sin studie- eller utbildningstid eller göra praktik på en arbetsplats i ett annat land.

Europeiskt och internationellt samarbete inom yrkesutbildningen

98.  Europaparlamentet välkomnar de gemensamma referensinstrument som främjas inom ramen för Köpenhamnsprocessen (Europass, den europeiska referensramen för kvalifikationer, det europeiska systemet för meritöverföring inom yrkesutbildningen och den europeiska referensramen för kvalitetssäkring av yrkesutbildning) och ger sitt stöd till att dessa instrument införs och vidareutvecklas konsekvent.

99.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att granska interaktionen – och skapa större samverkansvinster – mellan direktiv 2005/36/EG om erkännande av yrkeskvalifikationer, Bolognaprocessen för högre utbildning och Köpenhamnsprocessen för yrkesutbildning, med ett bättre utnyttjande av den europeiska referensramen för kvalifikationer och det europeiska systemet för meritöverföring inom yrkesutbildningen (Ecvet) samt Europass. Parlamentet vidhåller att medlemsstaterna bör få behålla sin behörighet att organisera sina utbildningssystem i enlighet med sina särskilda sociala och kulturella förhållanden.

100.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att stödja och konsekvent genomföra kvalitetssäkringssystem som ger ett viktigt lyft åt innovationsprocesser när det gäller åtgärder, effektivitet och ändamålsenlighet, såsom de som rekommenderas i nätverket för den europeiska referensramen för kvalitetssäkring av yrkesutbildning samt de instrument som utvecklats i samband med Köpenhamnsprocessen, såsom Europass och den europeiska ramen för kvalifikationer. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att förenkla förfarandena för att erkänna utländska yrkesexamina så att yrkeskvalifikationer kan beläggas inte bara med formella betyg utan också genom provanställningar, praktiska och teoretiska tester samt utlåtanden från sakkunniga.

101.  Europaparlamentet anser att Köpenhamnsprocessens och Europa 2020-strategins utmaningar kräver att tillräckliga ekonomiska resurser tillhandahålls, bland annat genom strukturfonderna, särskilt Europeiska socialfonden, samt ett ökat engagemang för främjandet av högkvalitativ yrkesutbildning genom konkreta åtgärder och införlivandet av nya modeller och metoder för utbildningen, såsom att lyfta fram studenters framgångshistorier på arbetsmarknaden, sprida yrkesutbildningens status bland viktiga företag eller genom bättre information och vägledning i frågor som rör yrkesutbildning redan under den obligatoriska utbildningen. Parlamentet anser att det skulle vara mycket värdefullt att uppmuntra till erfarenhetsutbyte av stödprogram och utlandsperioder, såsom deltagande i Leonardo da Vinci-programmet.

102.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att förenkla förfarandena för att erkänna utländska yrkeskvalifikationer så att sådana kan beläggas inte bara med formella betyg utan också genom arbetsprov, praktiska och teoretiska tester samt utlåtanden från sakkunniga.

103.  Europaparlamentet betonar att det är nödvändigt att främja transnationellt samarbete, både bland EU-medlemsstaterna och tredjeländer, för att inrätta program för utbyte av bästa praxis på yrkesutbildningsområdet.

104.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra systemet för utvärdering av yrkesutbildningens effektivitet för att uppnå och upprätthålla en hög sysselsättningsnivå.

105.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och Europeiskt centrum för utveckling av yrkesutbildning (Cedefop) att inbegripa jämställdhetsperspektivet i uppföljningen av Bryggeförklaringen om ökat europeiskt samarbete inom yrkesutbildningen för perioden 2011–2020, särskilt genom att garantera tillgång till livslångt lärande, så att kvinnor och män får möjligheter till studier under alla perioder av livet, samt genom att göra utbildningsvägarna mer öppna och flexibla.

Finansiering

106.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att anpassa Europeiska socialfonden, programmet för livslångt lärande i sin helhet och Erasmus för unga företagare på sådant sätt att medel kan anslås till specifika utbildnings- och fortbildningsprojekt, till kampen mot ungdomsarbetslöshet och till fortbildning för äldre personer och så att dessa medel blir lättare att få tillgång till i hela EU . Parlamentet uppmanar även kommissionen att stödja gemenskapsprogram som syftar till att hjälpa ungdomar att förvärva de kunskaper och färdigheter och den erfarenhet som de behöver för att få en första anställning.

107.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att sörja för att strukturfonderna, bland annat Europeiska socialfonden, utnyttjas på optimalt sätt till specifika program som främjar livslångt lärande och uppmuntrar fler kvinnor att delta i sådant lärande samt syftar till att öka kvinnornas deltagande i yrkesutbildning, bland annat med hjälp av välfinansierade särskilda åtgärder. Parlamentet begär att det görs specifika insatser inom ramen för pilotprojektet Erasmus för unga företagare i syfte att uppmuntra till kvinnligt företagande.

108.  Europaparlamentet upprepar sin kritik av rådets nedskärningar i 2011 års budget när det gäller resurser till de viktigaste EU-programmen på utbildningsområdet (programmet Livslångt lärande och programmet Människor – nedskärningar med 25 miljoner euro respektive 100 miljoner euro). Den ambitiösa Europa 2020-strategin är således helt i otakt med den verklighet som ligger bakom budgetbegränsningarna.

109.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att överväga ett vouchersystem för fortbildning som ett alternativ för att garantera låginkomsttagare möjligheten att delta i yrkesutbildning. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att om så behövs ansöka om ESF-medel för vouchersystem för fortbildning.

o
o   o

110.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 394, 30.12.2006, s. 10. (2) EUT C 161 E, 31.5.2011, s. 21. (3) Antagna texter, P7_TA(2010)0262. (4) EUT C 290, 4.12.2007, s. 1. (5) EUT C 161 E, 31.5.2011, s. 8. (6) EUT C 45 E, 23.2.2010, s. 33. (7) EUT C 155, 8.7.2009, s.11. (8) EUT C 155, 8.7.2009, s.1. (9) EUT C 111, 6.5.2008, s. 1. (10) EUT C 320, 16.12.2008, s. 6.

Europaparlamentets resolution av den 8 juni 2011 om Bortom BNP – Att mäta framsteg i en föränderlig värld (2010/2088(INI))

P7_TA(2011)0264 A7-0175/2011

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 20 augusti 2009 ”Bortom BNP – Att mäta framsteg i en föränderlig värld” (KOM(2009)0433),

–  med beaktande av konferensen ”Bortom BNP”, som anordnades av parlamentet, kommissionen, Romklubben, Världsnaturfonden (WWF) och OECD i Bryssel i november 2007,

–  med beaktande av kommissionens rapport om mätning av ekonomiska resultat och samhällsutveckling (Stiglitz-rapporten), som lades fram den 14 september 2009,

–  med beaktande av det globala initiativet till undersökning av ekosystemens och den biologiska mångfaldens ekonomi (TEEB-undersökningen), som antogs av G8+5-ledarna i juni 2007, och dess offentliggjorda resultat 2009 och 2010,

–   med beaktande av Stern-rapporten om klimatförändringarnas ekonomi, ”Review on the Economics of Climate Change”, som offentliggjordes den 30 oktober 2006,

–  med beaktande av Istanbuldeklarationen som undertecknades vid OECD:s andra världsforum om statistik, kunskap och politik den 30 juni 2007,

–  med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 10–11 december 2009, den 25–26 mars 2010 och den 17 juni 2010,

–  med beaktande av rådets (ekonomiska och finansiella frågor) slutsatser av den 10 november 2009,

–  med beaktande av rådets (miljö) slutsatser av den 23 oktober 2009 om en eko-effektiv ekonomi inom ramen för Lissabonagendan efter 2010 och EU-strategin för hållbar utveckling,

–  med beaktande av kommissionens förslag till förordning om europeiska miljöräkenskaper (KOM(2010)0132),

–   med beaktande av Europa 2020-strategins integrerade riktlinjer för europeisk ekonomisk politik och sysselsättningspolitik, som kommissionen lade fram den 27 april 2010,

–  med beaktande av meddelandena ”Styrelseformerna i EU: Bättre lagstiftning” (KOM(2002)0275), ”En strategisk översyn av programmet ”Bättre lagstiftning' inom Europeiska unionen' (KOM(2006)0689), ”Den andra strategiska översynen av programmet ”Bättre lagstiftning' i Europeiska unionen' (KOM(2008)0032), samt ”Tredje strategiska översynen av programmet ”Bättre lagstiftning' i Europeiska unionen' (KOM(2009)0015),

–   med beaktande av EU:s handlingsplan för hållbar konsumtion och produktion (KOM(2008)0397),

–   med beaktande av befintlig statistik såsom EU-SILC, Europeiska arbetskraftsundersökningen, Eurobarometer, Europeiska undersökningen av medborgarnas värderingar och Europeiska socialundersökningen,

–   med beaktande av Europeiska undersökningen om livskvalitet (EQLS), samordnad av Eurofound, som ger en övergripande bild av livskvaliteten och levnadsvillkoren i de europeiska länderna (där alla EU-medlemsstater och kandidatländer ingår) med över 120 indikatorer som ger jämförbara data i länderna(1),

–  med beaktande av sina resolutioner av den 10 mars(2) och den 16 juni 2010(3) om Europa 2020-strategin, sin resolution av den 8 oktober 2009(4) om G20-toppmötet i Pittsburgh den 24–25 september 2009, sin resolution av den 15 juni 2006(5) om den reviderade strategin för en hållbar utveckling och sin resolution av den 24 april 2008(6) om grönboken om marknadsbaserade styrmedel för miljöpolitiken och näraliggande politikområden,

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och yttrandena från utskottet för utveckling, utskottet för ekonomi och valutafrågor, utskottet för sysselsättning och sociala frågor, utskottet för industrifrågor, forskning och energi och utskottet för regional utveckling (A7-0175/2011), och av följande skäl:

A.  Behovet av förbättrade uppgifter och indikatorer för att komplettera BNP när det gäller övergripande samhällsutveckling erkänns i allt högre grad av samtliga internationella institutioner.

1.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande ”Bortom BNP – Att mäta framsteg i en föränderlig värld” som ett kompletterande verktyg som kan bidra till bättre politisk analys och diskussion.

2.  Europaparlamentet betonar att BNP är en indikator på ekonomisk marknadsaktivitet som har blivit det globala riktmärke som används av politiska beslutsfattare i hela världen. Parlamentet understryker att BNP är ett mått på produktion och inte ett mått på miljömässig hållbarhet, resurseffektivitet, social integration eller samhällsutveckling i allmänhet. Parlamentet betonar vidare att det kan vara vilseledande i det avseendet att avhjälpande åtgärder efter vissa händelser, såsom olyckor och naturkatastrofer, behandlas som fördelar och inte som kostnader.

3.  Europaparlamentet konstaterar att det utöver mätningen av ekonomisk utveckling och produktivitet finns andra indikatorer som påverkar och förklarar ett lands levnadsstandard och att detta inte har kvantifierats hittills, trots att det finns relevanta indikatorer.

4.  Europaparlamentet betonar behovet av att utveckla fler indikatorer för att mäta ekonomiska framsteg och samhällsutveckling på medellång och lång sikt. Parlamentet begär att det tas fram tydliga och mätbara indikatorer där hänsyn tas till klimatförändringar, biologisk mångfald, resurseffektivitet och social integration. Parlamentet begär vidare att indikatorer tas fram som bättre lyfter fram hushållens perspektiv och visar inkomst, konsumtion och välstånd.

5.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens initiativ att lägga fram ett index för miljöbelastning jämsides med BNP, vilket inledningsvis ska omfatta följande viktiga delar av miljöpolitiken: ”klimatförändring och energianvändning”, ”natur och biologisk mångfald”, ”luftföroreningar och hälsoeffekter” ”vattenanvändning och vattenförorening” samt ”avfallsproduktion och resursutnyttjande”.

6.  Europaparlamentet förväntar sig att en övergång till bredare och mer hållbara indikatorer även kommer att ge en mer systematisk betoning av sociala och miljömässiga faktorer i utvecklingsländer, såsom klimatförändringar, biologisk mångfald, hälsa, utbildning och styrelseformer, för att på så sätt kunna rikta utvecklingspolitiken till de fattigaste och mest missgynnade grupperna. Parlamentet understryker att dessa indikatorer bör vara förenliga och överensstämmande med befintliga globala initiativ, såsom FN:s index över mänsklig utveckling.

7.  Europaparlamentet understryker behovet av att mäta livskvaliteten i samhället. Parlamentet anser att uppnåendet och bevarandet av livskvaliteten innefattar viktiga och gemensamt överenskomna faktorer, såsom hälsa, utbildning, kultur, sysselsättning, bostäder, miljöförhållanden m.m. Parlamentet anser att indikatorer som mäter sådana faktorer bör ges en större roll, och föreslår att man i vidareutvecklingen av både kvalitativa och kvantitativa parametrar bygger på de indikatorer i Europeiska undersökningen om livskvalitet som omfattar huvudområdena för livskvalitet.

8.  Europaparlamentet noterar de åtgärder och instrument som antagits på EU-nivå för att kunna mäta och analysera eventuella konsekvenser av lagstiftningsinitiativ för framsteg. Hit hör konsekvensbedömningar, inklusive kostnadsnyttoanalyser och analyser av förhållandet mellan kostnader och effektivitet samt analyser utgående från flera olika kriterier, samt riskbedömningar, uppgiftsinsamling, statistik, miljöräkenskaper, ekonomiska räkenskaper, politiska analyser på olika nivåer inom politiken, rapporter om övervakningen av genomförandet och kontrollen av efterlevnaden samt översyner som gjorts inom olika områden av unionslagstiftningen. Parlamentet ställer sig helhjärtat bakom upprättandet av ett stabilt regelverk för europeiska miljöräkenskaper och ser det som ett positivt steg i ”Bortom BNP”-processen.

9.  Europaparlamentet noterar att man internationellt sett alltmer börjat erkänna BNP:s begränsning som indikator för samhällsutveckling, naturresurser och ekosystemtjänster, stora förändringar som de som uppstår till följd av klimatförändringarna samt en hållbar utveckling. Parlamentet uppmärksammar att man inom olika instanser, exempelvis FN:s utvecklingsprogram, Världsbanken, OECD och kommissionen, kommit långt med att utveckla indikatorer för mätning och analys av framsteg.

10.  Europaparlamentet betonar att man måste komma överens om ett systematiskt tillvägagångssätt för att inrätta ett konsekvent ”Bortom BNP”-system för att bidra till bättre politisk analys och diskussion.

11.  Europaparlamentet framhåller att utmaningen består i att få fram en tydlig och begriplig uppsättning indikatorer som samtidigt är teoretiskt konsekventa, politiskt relevanta och empiriskt mätbara samt garanterar jämförelse mellan länder och regioner. Parlamentet påpekar att det här är ett arbete som måste utföras i nära samarbete med andra relevanta institutioner och organisationer.

12.  Europaparlamentet framhåller behovet av att ta fram tillförlitlig, harmoniserad och aktuell statistik och att samla in serier av uppgifter och indikatorer som täcker en lång period och som kan användas för att planera den framtida utvecklingen och utforma politiken. Parlamentet rekommenderar att de olika databaser som förvaltas av myndigheterna används och kombineras bättre och att liknande metoder och gemensamma standarder, definitioner, klassifikationer och redovisningsregler används i alla medlemsstater, så att man garanterar uppgifternas kvalitet och möjligheterna att jämföra dem. Insamlingen och behandlingen av uppgifter bör ske i enlighet med principerna om yrkesmässigt oberoende, opartiskhet, objektivitet, statistisk sekretess och kostnadseffektivitet, samtidigt som frågor om uppgiftsskydd beaktas på ett korrekt sätt. Parlamentet anser att Eurostat bör spela en viktig roll i denna process.

13.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EQLS omfattar följande huvudområden för begreppet livskvalitet: ekonomiska resurser och brist på resurser, hälsa och tillgång till hälso- och sjukvård, sysselsättning och arbetets kvalitet, balans mellan arbete och privatliv, familjerelationer och stöd, social integration/utestängning (samhällsliv och social delaktighet), utbildning, bostadens kvalitet och lokal miljö, socialt kapital och samhällskvalitet, kvaliteten på offentliga tjänster samt subjektivt välbefinnande (inbegripet lycka, tillfredsställelse med livet och framtidsoptimism). (2) EUT C 349 E, 22.12.2010, s. 30. (3) Antagna texter, P7_TA(2010)0223. (4) EUT C 230 E, 26.8.2010, s. 1. (5) EUT C 300 E, 9.12.2006, s. 487. (6) EUT C 259 E, 29.10.2009, s. 86.

Europaparlamentets resolution av den 8 juni 2011 om halvtidsöversynen av de europeiska satellitnavigeringsprogrammen: bedömning av genomförandet, framtida utmaningar och finansieringsutsikter (2009/2226(INI))

P7_TA(2011)0265 A7-0165/2011

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sin resolution av den 20 juni 2007 om finansieringen av det europeiska projektet för satellitbaserad radionavigation (Galileo) inom ramen för det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 och den fleråriga budgetramen 2007–2013(1),

–  med beaktande av parlamentets och rådets förordning (EG) nr 683/2008 av den 9 juli 2008 om det fortsatta genomförandet av de europeiska satellitnavigeringsprogrammen (Egnos och Galileo)(2),

–  med beaktande av parlamentets och rådets förordning (EU) nr 912/2010 av den 22 september 2010 om inrättande av Europeiska byrån för GNSS(3),

–  med beaktande av kommissionens meddelande om en åtgärdsplan för tillämpningar för det globala systemet för satellitnavigering (KOM(2010)0308),

–  med beaktande av rapporten ”GNSS Market Report” från Europeiska byrån för GNSS (oktober 2010),

–  med beaktande av kommissionens meddelande om översynen av EU:s budget (KOM(2010)0700),

–  med beaktande av kommissionens meddelande ”Halvtidsöversyn av de europeiska satellitnavigeringsprogrammen” (KOM(2011)0005),

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och yttrandena från utskottet för utrikesfrågor och budgetutskottet (A7-0165/2011), och av följande skäl:

A.  Europaparlamentet har alltid gett sitt fulla stöd till det europeiska globala satellitnavigeringssystemet (GNSS), som verkställs via Galileo- och Egnosprogrammen och syftar till att förbättra de europeiska medborgarnas vardagsliv, garantera Europas självständighet och oberoende och ta en betydande andel av den globala högteknologiska marknad som är beroende av satellitnavigering.

B.  EU är för närvarande beroende av det amerikanska Global Positioning System (GPS), och verksamheter till ett värde motsvarande cirka 7 procent av BNP är beroende av detta system.

C.  Galileo förväntas komma att erbjuda fördelar jämfört med GPS, exempelvis förbättrad precision, global integritet, autentisering och tjänstegaranti, och förväntas också ge unionen strategisk autonomi.

D.  Den globala marknaden för GNSS växer exponentiellt och dess värde uppskattas uppgå till cirka 150 miljarder euro år 2020, varav mindre än 20 procent genereras inom EU.

E.  Egnos används redan dagligen av 80 000 europeiska jordbrukare och har nyligen certifierats för användning inom den civila luftfarten och förväntas inom en nära framtid certifieras för användning inom sjöfarten.

F.  Målet är att Galileo ska bli det tekniskt mest avancerade, modernaste GNSS i världen, vilket ska kunna sätta de globala standarderna för framtiden och medföra en hög koncentration av vetenskap, avancerad teknik och kvalificerad arbetskraft och på så sätt bidra till innovationen och konkurrenskraften inom EU:s industri.

G.  Egnos och Galileo kommer att generera 60 miljarder euro i indirekta fördelar för EU:s ekonomi och samhälle i form av ökad väg- och luftfartssäkerhet, minskade luftföroreningar, minskad förbrukning av bekämpningsmedel, nya arbetstillfällen och allmän säkerhet, vilka kommer att ge ett mycket bättre investeringsutbyte jämfört med andra jämförbara investeringar.

H.  Eftersom olika internationella aktörer håller på att utveckla fyra globala och två regionala satellitnavigeringssystem är hastigheten med vilken tjänsterna görs tillgängliga av avgörande vikt för Galileo, så att detta europeiska system så snabbt som möjligt blir ett alternativt förstahandsval bland de viktigare referenssystemen för GNSS.

I.  Den ursprungliga metoden med offentlig-privata partnerskap för att finansiera GNSS-programmen misslyckades, vilket 2007 ledde till beslutet att dessa program skulle fullföljas med hjälp av medel uteslutande från unionsbudgeten (3,4 miljarder euro för utformnings-, validerings- och installationsfaserna fram till 2013). Följaktligen kommer EU att helt och hållet äga programmen, vilket innebär att Galileo och Egnos kommer att vara de första stora EU-ägda projekten av detta slag.

J.  Galileo är ett civilt system under civil kontroll och dess samtliga tjänster bör följa den internationella rymdrätten, EU:s fördrag samt principerna i FN:s stadga och fördrag.

K.  Programkostnaderna har ökat på bland annat grund av bristfälliga kostnadsprognoser och strategier för kostnadshantering, vilket innebär att den nuvarande budgeten endast kan finansiera installationen av den inledande operativa kapaciteten (Initial Operating Capacity, IOC), som omfattar 18 satelliter.

L.  Innan det fattas något beslut om att ta ytterligare medel ur EU:s budget i anspråk inom nästa fleråriga budgetram måste kommissionen göra en klar bedömning av alla tekniska alternativ som kan komma i fråga, tillsammans med kostnaderna för dem och nyttan av dem.

Halvtidsöversyn: bedömning av genomförandet

1.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens rapport, som innehåller en beskrivning av den aktuella situationen och de kommande utmaningarna för detta viktiga flaggskeppsinitiativ.

2.  Europaparlamentet beklagar emellertid att offentliggörandet av halvtidsöversynen försenats, varför det alltför länge rått osäkerhet kring det allmänna läget i projektet och dess finansiella situation, vilket skadar marknadens acceptans av GNSS-tillämpningar och stödet bland allmänheten.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, för att öka insynen, uppdatera den strategiska ramen för GNSS (C(2008)8378) mot bakgrund av den rådande situationen, inbegripet de viktigaste åtgärderna, en uppskattning av budgeten och den tidsplan som behövs för att målen ska uppnås.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i syfte att förhindra framtida kostnadsöverskridanden fastställa strama åtgärder för att begränsa kostnadsökningarna och minska riskerna, inbegripet sådana som behövs för att hålla kostnaderna för uppskjutning av satelliter under kontroll. Parlamentet föreslår att kommissionen utreder de rön som hittills gjorts och i detta syfte överväger att anlita oberoende experter, inbegripet företrädare för branschen, för att avsevärt förbättra effektiviteten i projektförvaltningen.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samband med upphandling av alla viktiga arbetspaket tillämpa de rekommenderade åtgärderna för riskbegränsning, såsom systemet med dubbla leverantörer, för att kunna hålla den ambitiösa tidsplanen, och då ta hänsyn såväl till graden av faktisk konkurrens på de berörda marknaderna som till den politiska viljan att behålla uppskjutningskapaciteten i Europa i framtiden, såsom anges bland annat i resolutionen från det sjunde mötet i rymdrådet den 25 november 2010.

Den finansiella situationen

6.  Europaparlamentet anser att den inledande operativa kapaciteten, som kommer att kunna tillhandahålla inledande tjänster baserade på 18 satelliter, bör uppnås senast 2014, så att man kan säkerställa att Galileo verkligen blir den andra GNSS-referenskonstellationen för mottagartillverkare. Kommissionen uppmanas i detta avseende att så snart som möjligt skjuta upp de fyra IOV-satelliterna (In-Orbit Validation) i syfte att ta fram en tydlig färdplan för uppskjutningen av de återstående 14 satelliterna samt att fullborda de sista arbetspaketen.

7.  Europaparlamentet är övertygat om att målet om fullständig operativ kapacitet (Full Operating Capacity, FOC), grundad på en konstellation med 27 satelliter plus ett passande antal extrasatelliter och lämplig markbunden infrastruktur, är en förutsättning för att Galileo ska ge ett mervärde i form av autentisering, hög precision och avbrottsfria tjänster och därmed medföra ekonomiska och samhälleliga vinster. Parlamentet anser att det behövs ett klart och entydigt stöd från samtliga EU-institutioner för uppnåendet av fullständig operativ kapacitet för att användare och investerare ska bli övertygade om EU:s långsiktiga engagemang, och uppmanar kommissionen att sända ut en positiv signal om detta till marknaden.

8.  Europaparlamentet beklagar att inget förslag lagts fram om att tillhandahålla ytterligare finansiering för detta program genom en anpassning av den gällande fleråriga budgetramen, vilket lett till ytterligare förseningar och extra kostnader samt att ett ”tidsfönster” eventuellt har gått förlorat. Mot denna bakgrund anser parlamentet att fullständig operativ kapacitet bör uppnås senast 2018, vilket enligt kommissionens beräkningar skulle kräva ytterligare finansiering på 1,9 miljarder euro och en årlig finansiering av driftskostnaderna på cirka 800 miljoner euro från och med 2014. Kommissionen uppmanas att aktivt göra alla genomförbara inbesparingar i form av ekonomisk effektivitet och att inrätta en passande finansieringsstruktur (med beaktande av bland annat intäkterna från Galileos kommersiella tjänst) för att begränsa den ytterligare finansiering som behövs.

9.  Europaparlamentet framhäver att den nuvarande EU-finansieringen av FoU för GNSS uppgår till endast 15 miljoner euro per år. Parlamentet varnar för att det kan bli till skada för andra FoU-program om ytterligare finansiering av dessa verksamheter tas från det nuvarande (sjunde) ramprogrammet för forskning och utveckling. Parlamentet anser att det i framtiden måste anslås ökad finansiering via åttonde ramprogrammet och genom andra åtgärder för att underlätta utvecklingen av GNSS-baserade produkter och tjänster.

10.  Europaparlamentet betonar att det behövs höjda anslag för att stärka utvecklingen av GNSS-tillämpningar och -tjänster, vilket är avgörande för att garantera att den infrastrukturinvestering som Galileo representerar utnyttjas till fullo och att systemet Galileo utvecklas till sin fulla kapacitet.

Allmänhetens medvetenhet

11.  Europaparlamentet är övertygat om att ytterligare finansiering av GNSS kan tryggas endast om beslutsfattarna och den breda allmänheten blir betydligt mer medvetna om de fördelar GNSS bidrar med till EU:s ekonomi och samhälle. Parlamentet välkomnar inrättandet av konkreta initiativ som exempelvis den årliga idétävlingen Galileo Masters, med över 350 insända bidrag från 44 länder under 2010, Galileos barntävling och GNSS-innovationspriset.

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och Europeiska byrån för GNSS att göra betydligt mer för att öka medvetenheten om GNSS bland potentiella användare och investerare och verka för att GNSS-baserade tjänster anlitas samt att kartlägga och sammanföra efterfrågan på sådana tjänster i Europa. Parlamentet betonar i detta sammanhang att Galileo är av allmänt intresse på EU-nivå och därför med rätta kan göra anspråk på anslag ur allmänna medel.

13.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och Europeiska byrån för GNSS att med hjälp av lämpliga anbudsinfordringar, informationskampanjer och mekanismer för tekniköverföring sätta sig i förbindelse med nationella myndigheter samt små och medelstora företag som arbetar med rymdteknik, eftersom de är potentiella slutanvändare för GNSS-tillämpningar. Samtidigt betonar parlamentet vikten av att balansen mellan regionerna i Europa bevaras.

Den internationella dimensionen

14.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att aktivt involvera regioner i världen där införandet av europeisk GNSS-teknik och GNSS-tillämpningar skulle kunna bidra till marknadsutvecklingen, till exempel Latinamerika, Sydostasien eller Afrika.

15.  Europaparlamentet stöder kommissionen i dess ansträngningar för att garantera att Galileo blir förenligt och driftskompatibelt med andra satellitnavigeringssystem och för att uppnå global standardisering. I detta sammanhang uppmanas kommissionen och medlemsstaterna att utnyttja alla till buds stående medel för att snabbt lösa de aktuella kompatibilitetsfrågorna tillsammans med Kina.

Kommande utmaningar: finansiering och ledning

16.  Europaparlamentet understryker rymdpolitikens och GNSS-programmets strategiska betydelse för genomförandet av en genuin europeisk industripolitisk strategi baserad på konkreta projekt som tydligt gynnar medborgarna och företagen. Kommissionen uppmanas i detta avseende att erkänna den viktiga roll som satellitnavigering kan spela och att integrera den i utarbetandet av all annan relevant unionspolitik.

17.  Europaparlamentet påpekar att långsiktig stabilitet är viktigt för att man ska kunna minimera ytterligare förseningar, kostsamma omkonstruktioner och instabilitet bland de potentiella användarna. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen att snarast lägga fram lagstiftningsförslag om den framtida tjänstenivån, finansieringen och ledningen av GNSS-programmen. Parlamentet anser vidare att det är mycket viktigt att trygga att relevant kunnande och förvärvad sakkunskap bibehålls så att programmen förvaltas väl.

18.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i den konsekvensbedömning som ska göras inom ramen för det kommande lagförslaget klart och omfattande informera om följande:

19.  Europaparlamentet anser att Galileo och Egnos, eftersom de är EU-ägda europeiska program som tillgodoser ett allmänt intresse på EU-nivå, bör finansieras huvudsakligen genom EU:s budget. Parlamentet anser att alla finansieringskällor som – jämte bidraget från EU:s budget – står till buds bör utredas, inbegripet innovativa finansieringsmetoder. Parlamentet betonar att tillfälliga budgetnödlösningar, som de som förekommit i det förgångna, riskerar att dels äventyra dessa strategiska storskaliga EU-projekts framgång och mervärde, dels undergräva den politiska samlingen kring dem. Parlamentet anser därför att man måste hitta en sund, helhetsbetonad och långsiktig finansieringslösning. Parlamentet föreslår att ett på förhand fastställt årligt belopp anslås från EU-budgeten (för att finansiera både återstående infrastruktur och driftskostnaderna för Galileo). Parlamentet uppmärksammar att de beräknade belopp som anges i halvtidsöversynen för perioden efter 2013 endast är indikativa, och kommissionen uppmanas att lägga fram en ingående uppdelning av de beräknade finansiella behoven före sommaren 2011, i syfte att öka projektets redovisningsskyldighet, förutsägbarhet och insyn.

20.  Europaparlamentet anser att oförutsedda ytterligare utgifter bör finansieras via unionsbudgeten utan att andra pågående program äventyras. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen att bedöma om det vore möjligt att inrätta en ”reservfond för Galileo” för att täcka sådana oförutsedda utgifter.

21.  Europaparlamentet anser att den långsiktiga lednings- och förvaltningsstrukturen för GNSS bör ta upp frågan om fördelningen av uppgifter och ansvar mellan kommissionen, Europeiska byrån för GNSS och Europeiska rymdorganisationen, liksom andra relevanta frågor, till exempel frågan om en lämplig kostnadsfördelning, mekanismen för intäktsdelning, systemet för ansvarsskyldighet, prissättningsstrategin och eventuellt deltagande av och bidrag från den privata sektorn i GNSS-programmen. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen att göra snabba framsteg med de pågående diskussionerna om framtida ledningsstrukturer för driften av systemet, att ta ansvaret för driften och anpassningen av infrastrukturen på lång sikt, att trygga ett kontinuerligt flöde av uppgifter och tjänster till användarna och att maximera möjligheterna att utveckla kommersiella tjänster.

22.  Europaparlamentet betonar att varje slag av långsiktig lednings- och förvaltningsstruktur för GNSS måste medge full insyn, vara ekonomiskt sund och redovisningsskyldig samt förvaltas på det mest ansvarsfulla sätt som är möjligt. Parlamentet påpekar i detta sammanhang att regelbunden samordning med rådet och Europaparlamentet bör äga rum och att den bör omfatta ingående uppdateringar.

23.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inrätta lämpliga mekanismer för att de tjänster och tillämpningar som bygger på GNSS, antingen de är privat- eller offentligrättsliga, är förenliga med sådana grundläggande medborgerliga rättigheter som skyddet för privatlivet och uppgiftsskyddet.

o
o   o

24.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och Europeiska rymdorganisationen.

(1) EUT C 146E, 12.6.2008, s. 226. (2) EUT L 196, 24.7.2008, s. 1. (3) EUT L 276, 20.10.2010, s. 11.

Europaparlamentets resolution av den 8 juni 2011 om investering i framtiden: en ny flerårig budgetram för ett konkurrenskraftigt och hållbart Europa för alla (2010/2211(INI))

P7_TA(2011)0266 A7-0193/2011

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning(1),

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 312,

–  med beaktande av Europaparlamentets resolution av den 29 mars 2007 om framtiden för Europeiska unionens egna medel(2),

–  med beaktande av rådets beslut 2007/436/EG, Euratom av den 7 juni 2007 om systemet för Europeiska gemenskapernas egna medel(3) samt dess genomföranderegler,

–  med beaktande av kommissionens meddelande om översyn av EU:s budget (KOM(2010)0700),

–  med beaktande av sitt beslut av den 16 juni 2010 om inrättande av ett särskilt utskott för politiska utmaningar och budgetmedel för ett hållbart EU efter 2013(4),

–  med beaktande av bidragen från österrikiska Nationalrat, tjeckiska deputeradekammaren, danska Folketinget, estniska Riigikogu, tyska Deutscher Bundestag, tyska Deutscher Bundesrat, irländska Oireachtas, litauiska Seimas, lettiska Saeima, portugisiska Assembleia da República, nederländska Tweede Kamer och Sveriges Riksdag,

–  med beaktande av artikel 184 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet av det särskilda utskottet för politiska utmaningar och budgetmedel för ett hållbart EU efter 2013 och yttrandena från utskottet för utveckling, miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, utskottet för industrifrågor, forskning och energi, utskottet för transport och turism, utskottet för regional utveckling, utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling, utskottet för kultur och utbildning samt utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A7-0193/2011), och av följande skäl:

A.  Parlamentet beslutade att inrätta ett särskilt utskott med följande behörighetsområden:

B.  Det särskilda utskottet bör lägga fram sitt slutbetänkande innan kommissionen lämnar in sina förslag till nästa fleråriga budgetram.

C.  Enligt artikel 311 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ska unionen se till att den har nödvändiga medel för att nå sina mål och genomföra sin politik, och den ska finansieras helt av egna medel.

D.  Enligt artiklarna 312.5 och 324 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ska Europaparlamentet involveras i förhandlingarna om den kommande fleråriga budgetramen.

E.  Lissabonfördragets ikraftträdande stärker unionens politik och skapar nya behörighetsområden, vilket bör avspeglas i nästa fleråriga budgetram.

F.  De utmaningar som unionen och dess medborgare står inför, exempelvis den globala ekonomiska krisen, tillväxtekonomiernas snabba utveckling, övergången till ett hållbart samhälle med en resurssnål ekonomi, bekämpning av klimatförändringarna, demografiska utmaningar, inklusive integreringen av invandrare och skyddet för asylsökande, överflyttningen av den globala produktionen och de globala besparingarna till tillväxtekonomierna, kampen mot fattigdomen samt hoten från naturkatastrofer och mänskligt framkallade katastrofer, terrorismen och den organiserade brottsligheten, kräver ett kraftfullt ingripande från unionen och dess medlemsstater.

G.  Europeiska unionen har större tyngd internationellt än dess enskilda medlemsstater tillsammans.

H.  Det viktigaste målet för EU:s sammanhållningspolitik bör även i fortsättningen vara att minska de sociala, ekonomiska och territoriella skillnader som fortfarande finns i unionen. En synlig och framgångsrik sammanhållningspolitik har ett eget europeiskt mervärde, och alla EU:s medlemsstater bör kunna dra nytta av en sådan politik.

I.  EU:s medborgare har börjat kräva mer av unionen och är även mer kritiska till dess prestationer. Ett allmänt egenansvar för unionen kommer att återuppstå först när medborgarna känner sig säkra på att deras värderingar och intressen företräds på ett bättre sätt av unionen.

J.  Europa 2020-strategin kan hjälpa Europa att återhämta sig från krisen och gå starkare ur den genom att skapa sysselsättning och smart, hållbar tillväxt för alla. Denna strategi grundas på fem överordnade EU-mål om att främja sysselsättning, förbättra förutsättningarna för innovation, forskning och utveckling, uppnå klimatförändrings- och energimålen, höja utbildningsnivån och främja social integration, framför allt genom att minska fattigdomen.

K.  Unionens budget är en kraftfull reformmekanism. Dess påverkan kan förstärkas om den mobiliserar ytterligare källor i form av privat och offentlig finansiering till investeringar, och därmed fungerar som en katalysator som mångdubblar effekten av unionens utgifter. Den s.k. ”just retour-principen” (bidragsbalans) har inget ekonomiskt rättfärdigande eftersom den inte tar vederbörlig hänsyn till det europeiska mervärdet eller spridningseffekter och inte heller till behovet av solidaritet mellan EU-länderna.

L.  Enligt artikel 3 i EU-fördraget ska en hållbar utveckling i Europa bygga på en välavvägd ekonomisk tillväxt och på prisstabilitet, på en social marknadsekonomi med hög konkurrenskraft där full sysselsättning och sociala framsteg eftersträvas, samt på en hög miljöskyddsnivå och en bättre miljö.

M.  Principen om sund ekonomisk förvaltning är en av grundprinciperna för genomförandet av unionens budget. Många medlemsstater gör besvärliga skattemässiga justeringar av sina nationella budgetar. En sund ekonomisk förvaltning – effektivitet, ekonomi – har blivit allt viktigare i de offentliga utgifterna, på både unions- och medlemsstatsnivå.

N.  Möjligheterna till regelbundna justeringar av utgiftsprogrammen för förändrade behov och omständigheter har varit otillräckliga och reglernas och förordningarnas komplexa karaktär har varit en av orsakerna till att lednings- och kontrollsystemen inte har fungerat fullt ut.

O.  De första fyra åren av den nuvarande fleråriga budgetramen 2007–2013 har tydligt illustrerat budgetramens begränsade kapacitet att anpassa sig till ny utveckling och nya prioriteringar utan att de befintliga äventyras. Den nuvarande fleråriga budgetramen har inte kunna reagera snabbt på nya åtaganden såsom Galileo, Iter, livsmedelsmekanismen eller den ekonomiska återhämtningsplanen för Europa.

P.  Införandet av BNI-resursen 1988 i EU:s finansieringssystem var avsett att temporärt komplettera en nedgång i de egna medlen, men det förlängdes och har förstärkts genom åren och är i dag den huvudsakliga beståndsdelen av EU:s budgetmedel. Denna dominans har förstärkt medlemsstaternas tendens att räkna ut sina nettobalanser, vilket har lett till en rad av rabatter, korrigeringar, undantag och kompensationer som gör det nuvarande systemet med egna medel alltför komplext och oklart och inte tillräckligt sammankopplat med unionens befintliga politik, samtidigt som det är orättvist, och därför inte klarar av att på ett transparent och effektivt sätt finansiera unionens politik i Europas intresse, och dessutom är totalt obegripligt för Europas medborgare.

Q.  I sin resolution av den 8 mars 2011 om innovativ finansiering på global nivå och på EU-nivå(5) godkände Europaparlamentet införandet av en skatt på finansiella transaktioner som ”kan bidra till att angripa de mycket skadliga handelsmönstren på finansmarknaderna, exempelvis vissa kortsiktiga och automatiserade HFT-transaktioner, samt tygla spekulationen”.

Del I: De viktigaste utmaningarna

1.  Europaparlamentet anser att de utmaningar som ligger framför oss – oavsett om de rör demografi, klimatförändringar eller energiförsörjning – är områden där Europeiska unionen, som är mycket större än summan av sina medlemsstater, kan visa sitt mervärde.

2.  Europaparlamentet konstaterar att den nuvarande krisen och de kraftiga begränsningarna av de offentliga utgifterna har gjort det svårare för medlemsstaterna att fortsätta att sträva efter tillväxt, större konkurrenskraft och ekonomisk och social samstämdhet och att delta fullt ut på den inre marknaden. Parlamentet är fullt och fast övertygat om att lösningen på krisen är mer och inte mindre Europa.

3.  Europaparlamentet anser att ”hållbara medel för Europeiska unionen” först och främst innebär att man måste tänka om när det gäller EU-budgetens ”medelssystem” så att de nationella bidragen kan ersättas av genuint europeiska medel.

4.  Europaparlamentet anser att händelserna nyligen visar att euroområdet behöver en djärvare ekonomisk styrning, och att en monetär pelare utan en social och ekonomisk pelare är dömd att misslyckas. Mot denna bakgrund är det mycket viktigt att unionen förstärker sitt system för ekonomisk styrning så att Europa 2020-strategin (återställning av och skydd för den långsiktiga ekonomiska tillväxten) genomförs, en upprepning av den nuvarande krisen förhindras och det europeiska projektet tryggas.

Uppbyggnad av ett kunskapsbaserat samhälle

5.  Europaparlamentet påpekar att krisen har framhävt de strukturella utmaningar som de flesta av medlemsstaternas ekonomier måste hantera: suboptimal produktivitet, hög offentlig skuldsättning, stora budgetunderskott, strukturell arbetslöshet, kvardröjande hinder på den inre marknaden, låg arbetskraftsrörlighet och föråldrade kunskaper, faktorer som alla bidrar till en dålig tillväxt. Parlamentet understryker behovet av investeringar inom nyckelområden såsom utbildning, forskning och innovation för att klara av dessa strukturella utmaningar, och betonar vikten av att man vänder trenden med minskade offentliga investeringar.

6.  Europaparlamentet betonar att om de nuvarande investeringstrenderna håller i sig är det möjligt att Asien år 2025 kommer att ha intagit en tätposition i den vetenskapliga och tekniska utvecklingen. Parlamentet påminner dock om att dessa förändringar inte bara innebär väldiga utmaningar utan också möjligheter, t.ex. en kraftig ökning av EU:s exportpotential. Parlamentet konstaterar att unionen släpar efter inom akademisk utbildning och yrkesutbildning, eftersom bara omkring 30 europeiska universitet finns bland världens 100 främsta. Parlamentet betonar att EU även håller på att hamna på efterkälken i kompetenskapplöpningen, och erinrar om att år 2020 kommer ytterligare 16 miljoner arbetstillfällen att kräva höga kvalifikationer, medan efterfrågan på lågutbildad arbetskraft kommer att minska med 12 miljoner arbetstillfällen.

Att bekämpa arbetslösheten

7.  Europaparlamentet anser att en av de främsta utmaningarna som Europeiska unionen står inför är att upprätthålla sin konkurrenskraft, öka tillväxten, bekämpa den höga arbetslösheten, inrikta sig på väl fungerande arbetsmarknader och sociala villkor för att förbättra sysselsättningsutvecklingen, främja arbete under anständiga villkor, garantera såväl arbetstagares rättigheter runtom i Europa som arbetsförhållanden samt minska fattigdomen.

Demografiska utmaningar

8.  Europaparlamentet insisterar på att unionen måste ta itu med sina demografiska utmaningar, och konstaterar att kombinationen av färre förvärvsarbetande och en större andel pensionärer kommer att utsätta EU:s välfärdssystem och dess ekonomiska konkurrenskraft för ytterligare påfrestningar.

Klimat- och resursutmaningar

9.  Europaparlamentet är bekymrat över att ökningen av världens befolkning från sex till nio miljarder kommer att göra den globala konkurrensen om naturresurser intensivare och utsätta den globala och lokala miljön för större påfrestningar. Parlamentet konstaterar att efterfrågan på livsmedel sannolikt kommer att öka med 70 procent till 2050 och att den ineffektiva och ohållbara användningen och hanteringen av råvaror och basvaror utsätter medborgarna för skadlig konkurrens mellan livsmedel, naturskydd och energiproduktion samt dyra prischocker. Parlamentet påpekar att även industrin kan drabbas av allvarliga konsekvenser när det gäller affärsmöjligheter, bland annat begränsningar av tillgången till råvaror, vilket hotar den ekonomiska tryggheten och bidrar till klimatförändringarna. Parlamentet betonar därför att EU omedelbart måste vidta åtgärder och leda processen mot en ekonomi som grundar sig på hållbar användning av resurser.

10.  Europaparlamentet uppmärksammar att den globala energiförbrukningen ökar och att beroendet av energiimporter sannolikt kommer att öka, vilket innebär att unionen år 2050 kommer att importera nästan två tredjedelar av sina behov om inte tillräckliga ändringar görs av den nuvarande energipolitiken och om inte EU och medlemsstaterna ökar sina ansträngningar att utveckla egna förnybara energikällor och förverkligar sin potential för en effektiv energianvändning samtidigt som fullständig hänsyn tas till EU:s energi- och klimatåtaganden samt till säkerhetsaspekterna. Parlamentet varnar för att prissvängningarna och den osäkra försörjningen också kommer att förvärras av den politiska instabiliteten i energirika länder. Parlamentet efterfrågar därför en diversifiering av försörjningsvägarna och handelspartnerna.

11.  Europaparlamentet ställer sig bakom idén att EU:s samlade medel ska leda till en förbättring av den europeiska miljöns allmänna tillstånd, och att det bland annat krävs en minskning av växthusgasutsläppen som åtminstone motsvarar målen i den nuvarande EU lagstiftningen. Parlamentet föreslår därför att positiva och negativa klimat- och miljöeffekter av användningen av EU-medel ska analyseras på en övergripande nivå.

Inre och yttre säkerhet och personlig frihet

12.  Europaparlamentet anser att globaliseringen har ökat känslan av utsatthet genom att lösa upp gränserna mellan inre och yttre former av frihet, rättvisa och säkerhet. Parlamentet är övertygat om att om man ska kunna ta itu med 2000-talets säkerhetsutmaningar och samtidigt skydda de grundläggande rättigheterna och den personliga friheten krävs det globala och förutseende reaktioner, vilket bara en aktör av unionens storlek kan ge. Parlamentet är övertygat om att den externa dimensionen av EU:s säkerhet är nära kopplad till demokrati, rättsstatsprincipen och god styrning i tredjeländer och att EU har ett särskilt ansvar att bidra till detta.

Europa i världen: att agera med större bestämdhet

13.  Europaparlamentet är övertygat om att EU är en viktig politisk och ekonomisk maktfaktor och en central aktör i den internationella handeln, och att det är av yttersta vikt att dess internationella agerande svarar mot dessa egenskaper. Parlamentet erinrar om att Lissabonfördraget ger nya verktyg för att tillvarata de europeiska intressena och värderingarna världen över på ett bättre sätt. Parlamentet betonar att unionen bara kan bidra med mervärde på den globala arenan och påverka de globala politiska besluten om den agerar kollektivt, och insisterar på att en stärkt yttre representation måste gå hand i hand med stärkt inre samordning.

Att leverera god samhällsstyrning

14.  Europaparlamentet är övertygat om att en stärkt känsla av ett allmänt egenansvar för unionen måste bli en drivkraft för kollektiva åtgärder. Parlamentet anser att införandet av goda styrelseformer är unionens absolut mest kraftfulla verktyg för att säkerställa kontinuerligt engagemang från medborgarna.

Del II: Optimera leveransen: EU-budgetens funktion
Europeiskt mervärde och kostnaderna för den ofullbordade gemensamma marknaden

15.  Europaparlamentet understryker att den främsta uppgiften för EU:s budgetutgifter är att skapa ett europeiskt mervärde genom att slå samman resurser, tjäna som katalysator och skapa stordriftsfördelar, positiva gränsöverskridande effekter och spridningseffekter och därigenom bidra till att avtalade gemensamma politiska mål uppnås på ett effektivare eller snabbare sätt och att de nationella utgifterna minskar. Europaparlamentet påminner om att all överlappning av utgifter och anslagna medel i olika budgetposter i princip måste undvikas och att EU:s utgifter alltid måste syfta till att skapa ett värde som är större än det samlade värdet av respektive medlemsstats utgifter. EU:s fleråriga budgetram är, om den används rätt, ett mycket viktigt instrument för långsiktig planering av det europeiska projektet, genom att den tar hänsyn till det europeiska perspektivet och unionens mervärde.

16.  Europaparlamentet påpekar därför att följande områden är potentiella kandidater för större synergieffekter och stordriftsfördelar: Europeiska utrikestjänsten, det humanitära biståndet och särskilt en snabbinsatsstyrka för EU, samordning av försvarsresurser, forskning, utveckling och innovation, stora infrastrukturprojekt (särskilt på energi- och transportområdet), och tillsynen över finansmarknaderna.

17.  Europaparlamentet anser att vid sidan av de nationella parlamentens subsidiaritetskontroll, som är förankrad i Lissabonfördraget, måste en bedömning av det europeiska mervärdet göras för varje lagstiftningsförslag med relevans för budgeten i fråga om bästa metoder. Parlamentet insisterar dock på att bedömningen av det europeiska mervärdet kräver mer än en ”kalkylbladsmetod” och att en politisk utvärdering måste omfatta en undersökning av huruvida den planerade åtgärden på ett effektivt och ändamålsenligt sätt kommer att bidra till gemensamma EU-mål och om den kommer att skapa kollektiva nyttigheter för EU. Europaparlamentet noterar att det europeiska mervärdets främsta och viktigaste beståndsdelar, såsom fred, stabilitet, frihet och fri rörlighet för personer, varor, tjänster och kapital, inte kan bedömas i numeriska termer.

18.  Europaparlamentet betonar att man måste kunna visa att EU:s samtliga utgifter är förenliga med skyldigheterna i fördraget, gemenskapens regelverk eller viktiga politiska mål för EU. Parlamentet betonar att det europeiska mervärdet inte bara kan genereras genom utgifter, utan även genom EU-lagstiftning och samordning av den nationella politiken och EU-politiken på ekonomiska, skattemässiga, budgetmässiga och sociala områden. Parlamentet är övertygat om att det europeiska mervärdet av utgifterna i den framtida fleråriga budgetramen måste höjas. Parlamentet betonar att EU:s medel där så är möjligt ska bidra till mer än ett av EU:s politiska mål åt gången (t.ex. territoriell sammanhållning, anpassning till klimatförändringarna och skydd av den biologiska mångfalden).

19.  Europaparlamentet är av den bestämda åsikten att investeringar på EU-nivå kan leda till betydligt högre besparingar på nationell nivå, särskilt på områden där EU onekligen skapar ett större mervärde än de nationella budgetarna. Parlamentet är också av den bestämda åsikten att principen om ett europeiskt mervärde bör ligga till grund för alla framtida förhandlingar om EU:s budget, och parlamentet välkomnar därför kommissionens åtagande om att inleda en omfattande analys av vilka kostnader den ofullbordade gemensamma marknaden medför för medlemsstaterna och de nationella budgetarna. Parlamentet uppmanar kommissionen att offentliggöra denna rapport i god tid så att den kan beaktas under förhandlingarna om nästa fleråriga budgetram.

20.  Europaparlamentet efterlyser en bättre samordning mellan EU-budgeten och medlemsstaternas nationella budgetar vid finansieringen av gemensamma politiska prioriteringar. Parlamentet framhåller på nytt behovet av att samordna de offentliga utgifterna från planeringsstadiet till genomförandet för att säkerställa att insatserna kompletterar varandra och åstadkomma ökad effektivitet och synlighet samt en effektivisering av EU-budgeten. Parlamentet anser att den nya samordningsmekanismen för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken (”den europeiska planeringsterminen”) bör spela en viktig roll för att anpassa de politiska målen i hela Europa till varandra och till EU:s mål, och därigenom bidra till att uppnå de önskade budgetsynergierna mellan EU-budgeten och de nationella budgetarna.

En effektiv budget

21.  Europaparlamentet anser att samtidigt som principen om ett europeiskt mervärde bör vara vägledande för framtida beslut om fastställande av utgiftsprioriteringar bör en effektiv användning av anslagen styra genomförandet av olika politiska åtgärder och verksamheter.

22.  Europaparlamentet betonar att för att uppnå en optimalt hållbar tillväxt och utveckling i praktiken samt solidaritet och sammanhållning, bör man prioritera förbättrade synergier mellan alla medel i EU-budgeten som påverkar den ekonomiska utvecklingen samt en integrerad strategi mellan olika sektorer, utveckling av resultatinriktad politik och, när så är lämpligt, användning av villkor, principerna om ”att inte skada” och att ”förorenaren betalar”, framgångsfaktorer och resultatindikatorer.

Användning av budgeten för att öka investeringar

23.  Europaparlamentet påminner om att EU:s budget främst är en investeringsbudget som kan generera mer investeringar från offentliga eller privata källor. Parlamentet anser att förmågan att locka till sig ytterligare kapital är avgörande för att man ska kunna generera de höga investeringar som behövs för att uppnå Europa 2020-målen. Parlamentet betonar särskilt behovet av att maximera EU-finansieringens effekter genom att mobilisera, samla och utnyttja offentliga och privata ekonomiska resurser till infrastruktur och stora projekt av europeiskt intresse utan att snedvrida konkurrensen.

24.  Europaparlamentet noterar utvecklingen sedan 1990-talet av institutionaliserade offentlig-privata partnerskap i unionen, bland annat i transportsektorn, inom området för offentliga byggnader och utrustning samt inom miljöområdet, som former för samarbete mellan offentliga myndigheter och den privata sektorn och som ytterligare ett instrument för att tillhandahålla infrastruktur och strategiska offentliga tjänster. Parlamentet är dock oroat över vissa underliggande problem i förbindelse med offentlig-privata partnerskap, och insisterar på att man vid utformningen av framtida offentlig-privata partnerskap tar hänsyn till tidigare erfarenheter och korrigerar tidigare brister.

25.  Europaparlamentet noterar den tidigare allmänna positiva erfarenheten av att använda innovativa finansiella instrument – däribland en kombination av bidrag och lån samt riskdelningsmekanismer, exempelvis instrumentet för lånegarantier till projekt inom det transeuropeiska transportnätet, finansieringsfaciliteten med riskdelning och instrumenten för sammanhållningspolitiken (Jeremie, Jessica, Jaspers och Jasmine) – för att hantera ett särskilt politiskt mål. Parlamentet anser att unionen bör vidta åtgärder särskilt för att förbättra utnyttjandet av EU-medlen som ett incitament för att locka till sig ytterligare medel från EIB, EBRD, andra internationella finansiella institut och den privata sektorn.

26.  Europaparlamentet uppmanar därför kommissionen att föreslå åtgärder för att utvidga systemet för innovativ finansiering efter att ha gjort en noggrann undersökning och enligt en exakt bedömning av offentliga och privata investeringsbehov och en metod för samordning av finansiering från olika källor. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att deras nationella rättsliga ramar gör det möjligt att genomföra dessa system. Parlamentet kräver därför en omfattande förstärkning av lagstiftnings- och budgetramen samt den operativa ramen för dessa mekanismer för att säkerställa att de verkligen leder till ökade investeringar, hållbarhet och att EU-medlen används på rätt sätt samt för att garantera tillräcklig övervakning, rapportering och ansvarsskyldighet. Parlamentet betonar dessutom att underliggande risker måste kvantifieras och beaktas på ett lämpligt sätt.

27.  Europaparlamentet noterar de historiska svårigheterna att finna privata investerare för storskaliga EU-projekt. Parlamentet inser att finanskrisen har gjort privata investerare mer motvilliga att finansiera EU-projekt och tydliggjort behovet av att återigen skapa ett så stort förtroende att stora investeringsprojekt får det stöd de behöver. Parlamentet betonar att stödet från EU-budgeten kommer att behövas, både på kort och på lång sikt, för att locka och mobilisera privata medel till projekt av EU-intresse, särskilt projekt med ett europeiskt mervärde som är ekonomiskt lönsamma men som inte anses vara kommersiellt lönsamma.

28.  Europaparlamentet välkomnar därför Europa 2020-initiativet om projektobligationer, i form av en riskdelningsmekanism med Europeiska investeringsbanken (EIB), vilket ger stöd upp till en viss nivå från EU-budgeten som bör förstärka EU-medlen och ytterligare locka till sig privata investerares intresse av att delta i prioriterade EU-projekt i enlighet med Europa 2020-målen. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett färdigt förslag om EU projektobligationer och utgå från tidigare erfarenheter av gemensamma instrument för EU och EIB samt införa tydliga och öppna kriterier för vilka projekt som är stödberättigade och hur projekten ska väljas ut. Parlamentet påminner om att projekt som är av intresse för EU och som ger små inkomster kommer att fortsätta att kräva finansiering i form av bidrag. Parlamentet är oroat över att EU budgetens begränsade storlek till slut kommer att medföra begränsningar när det gäller ytterligare stöd till nya projekt.

29.  Europaparlamentet upprepar att största möjliga transparens, ansvarsskyldighet och demokratisk kontroll måste garanteras för innovativa finansieringsinstrument och mekanismer som involverar EU:s budget. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett förslag till ram för genomförande av och stödberättigande för projekt – som ska beslutas inom det ordinarie lagstiftningsförfarandet – som skulle säkra ett kontinuerligt informationsflöde och deltagande från budgetmyndighetens sida vid användningen av dessa instrument i hela unionen, så att parlamentet kan kontrollera att de politiska prioriteringarna respekteras, samt en utökad kontroll av sådana instrument från Europeiska revisionsrättens sida.

Slå vakt om en sund finansförvaltning

30.  Europaparlamentet anser att en förbättring av genomförandet av och kvaliteten på utgifterna bör utgöra vägledande principer för att uppnå en optimal användning av EU-budgeten och för att utforma och förvalta programmen och verksamheterna efter 2013.

31.  Europaparlamentet betonar vidare att utformningen av utgiftsprogrammen bör ske med stor uppmärksamhet på principerna om tydliga mål, full respekt för EU:s regelverk, instrumentens och åtgärdernas ömsesidigt kompletterande karaktär, harmonisering och förenkling av reglerna för stödberättigande och genomförande, öppenhet samt fullständig och överenskommen ansvarsskyldighet. Parlamentet betonar betydelsen av en budgetering som beaktar jämställdhetsperspektivet som ett bra administrativt verktyg för ökad effektivitet och rättvisa.

32.  Europaparlamentet understryker särskilt att förenklingen av reglerna och förfarandena bör vara en viktig övergripande prioritering, och är övertygat om att översynen av budgetförordningen bör spela en avgörande roll i detta avseende.

33.  Europaparlamentet betonar att en förbättring av unionens ekonomiska förvaltning måste stödjas genom noggrann övervakning av kommissionens och medlemsstaternas framsteg. Parlamentet insisterar på att medlemsstaterna bör ta ansvaret för en korrekt användning och förvaltning av EU-medlen och på lämplig politisk nivå utfärda årliga nationella förklaringar om användningen av EU medel.

34.  Europaparlamentet betonar att det är viktigt att ta itu med tendensen till en allt högre nivå av utestående åtaganden. Parlamentet påminner om att de utestående åtagandena enligt kommissionen kommer att uppgå till 217 miljarder euro i slutet av 2013. Parlamentet noterar att en viss nivå av utestående åtaganden är oundviklig när de fleråriga programmen genomförs, men understryker dock att förekomsten av utestående åtaganden per definition kräver att motsvarande betalningar görs. Parlamentet motsätter sig därför rådets tillvägagångssätt att på förhand besluta om nivån på betalningarna utan att göra en exakt bedömning av de faktiska behoven. Parlamentet kommer därför att göra sitt yttersta i samband med det årliga budgetförfarandet för den kommande fleråriga budgetramen för att minska skillnaden mellan åtagande- och betalningsbemyndigandena genom att i tillräcklig grad öka betalningarna.

35.  Europaparlamentet är fast övertygat att en bedömning av de starka och svaga sidorna i varje medlemsstats förvaltnings- och kontrollsystem på enskilda politikområden är nödvändig för att förbättra kvaliteten på medlemsstaternas förvaltning och kontroll av EU-medlen. Parlamentet anser vidare att bättre förvaltning, mindre byråkrati och ökad transparens samt bättre, inte fler, kontroller behövs för att öka EU-medlens effektivitet och ändamålsenlighet, även i fråga om deras utnyttjandegrad. Det är viktigt att i detta avseende finna balans mellan kontrollnivån och kostnaderna för kontrollerna.

36.  Europaparlamentet understryker betydelsen av rättssäkerhet och kontinuitet i samband med anslagstilldelningen för att säkra ett framgångsrikt genomförande av fleråriga åtgärder och program. Parlamentet anser därför att reglerna inte får ändras under programperioderna utan giltiga skäl och lämplig konsekvensbedömning, eftersom detta kan leda till högre övergångskostnader, långsammare genomförande och ökad risk för fel.

37.  Europaparlamentet betonar att institutionell kapacitet är en av de viktigaste faktorerna för att nå framgång i utvecklingen, genomförandet och övervakningen av unionens politik. Parlamentet anser därför att en förstärkning av den institutionella och administrativa kapaciteten på nationell, regional och lokal nivå kan ge stöd åt strukturella justeringar och bidra till ett smidigt och framgångsrikt utnyttjande av EU-medlen.

Del III: Politiska prioriteringar

38.  Europaparlamentet erinrar om att Lissabonfördragets ikraftträdande stärker unionens politik och ger den viktiga nya befogenheter, främst på områdena yttre åtgärder, idrott, rymd, klimatförändringar, energi, turism och civilt skydd. Parlamentet betonar att detta kräver tillräckliga ekonomiska resurser. Parlamentet påminner i detta sammanhang om att artikel 311 i EUF-fördraget kräver att unionen ska se till att den har nödvändiga medel för att nå sina mål och genomföra sin politik.

En budget som stöder Europa 2020-målen

39.  Europaparlamentet anser att Europa 2020-strategin bör vara den huvudsakliga politiska referenspunkten för nästa fleråriga budgetram. Parlamentet vidhåller samtidigt att Europa 2020 inte är en allomfattande strategi som täcker in alla unionens politiska områden, och betonar att annan fördragsbaserad politik med andra mål också måste avspeglas i nästa fleråriga budgetram.

40.  Europaparlamentet anser att Europa 2020-strategin bör hjälpa EU att återhämta sig från krisen och komma tillbaka starkare genom att förbättra villkoren – och utgifterna – för innovation samt forskning och utveckling, liksom för att uppnå klimatförändrings- och energimålen, höja utbildningsnivån och främja social integration, framför allt genom att minska fattigdomen. Parlamentet noterar att Europa 2020-strategin inte enbart syftar till att skapa kortsiktig ekonomisk tillväxt och finansiell stabilitet, utan också syftar till mer långsiktiga strukturella förändringar i riktning mot en mer hållbar tillväxt, baserad på ett mer effektivt resursutnyttjande.

41.  Europaparlamentet anser att det nuvarande innehållet i Europa 2020 strategin såsom de övergripande målen, flaggskeppsförslagen, flaskhalsarna och indikatorerna fortfarande är mycket allmänna, och uppmanar kommissionen att lägga fram mer detaljerade förslag. Parlamentet anser dessutom att en nystart för den inre marknaden är en väsentlig del i Europa 2020-strategin och skulle öka synergierna mellan dess olika flaggskeppsinitiativ. Parlamentet understryker att målen för strategin enbart kan förverkligas med hjälp av konkreta åtaganden från medlemsstaterna i deras nationella reformprogram och åtgärder som bevisligen ger resultat samt genom konkreta och konsekventa lagstiftningsförslag.

42.  Europaparlamentet betonar vidare att Europa 2020-strategin bara är trovärdig om samstämmighet säkras mellan dess mål och de medel som anslås till dem på europeisk och nationell nivå. Parlamentet anser att nästa fleråriga budgetram bör spegla ambitionerna i Europa 2020-strategin, och är fast beslutet att samarbeta med kommissionen och medlemsstaterna för att utarbeta en trovärdig finansieringsram som framför allt garanterar tillräcklig finansiering till strategins flaggskeppsinitiativ och övergripande mål. Parlamentet gör i detta avseende gällande att uppgifter, resurser och ansvarsområden måste definieras tydligt och fördelas väl mellan unionen och dess medlemsstater, inbegripet lokala och regionala myndigheter. Parlamentet uppmanar kommissionen att förtydliga flaggskeppsinitiativens budgetaspekt eftersom dessa prioriterade handlingsplaner berör all politik som finansieras av EU:s budget.

43.  Europaparlamentet varnar för att utvecklingen av en tioårig Europa 2020-strategi kräver tillräcklig budgetmässig flexibilitet för att garantera att budgetmedlen kan anpassas på lämpligt sätt till de omständigheter och prioriteringar som uppstår.

En budget som stöder ekonomisk styrning

44.  Europaparlamentet understryker att under den nuvarande europeiska finansiella stabiliseringsmekanismen måste upp till 60 miljarder euro i lånegarantier täckas av marginalen mellan taket för de egna medlen och de årliga budgeterade utgifterna. Parlamentet betonar att de ytterligare förpliktelser som man kom överens om inom ramen för det ekonomiska stödet på medellång sikt till medlemsstater utanför euroområdet måste täckas av samma marginal.

45.  Europaparlamentet anser att den europeiska planeringsterminen bör omfatta en förbättrad budgetsamordning och ökade synergier mellan unionen och medlemsstaterna, och därigenom öka det europeiska mervärdet. Parlamentet påpekar också att den europeiska planeringsterminen bör öka den ekonomiska samordningen mellan medlemsstaterna i enlighet med principen om gemenskapsmetoden och bidra till att förbättra den ekonomiska styrningen i euroområdet och i de medlemsstater som vill ansluta sig, och därigenom minska behovet av att utnyttja den finansiella stabiliseringsmekanismen. Parlamentet anser att den europeiska planeringsterminen bör fokusera på att förbättra synergierna mellan europeiska och nationella offentliga investeringar.

46.  Europaparlamentet noterar att den europeiska stabiliseringsmekanismen (ESM) efter 2013 har organiserats på ett rent mellanstatligt sätt. Parlamentet utrycker sin oro över denna utveckling och understryker bristen på demokratisk kontroll, ansvarsskyldighet och efterlevnadskontroll i den mellanstatliga strategin. Parlamentet framhåller behovet av att gemenskapsmetoden beaktas när det gäller ESM. Parlamentet påminner om att EU-budgeten tillhandahåller garantier för lån till medlemsstater inom ramen för europeiska finansiella stabiliseringsmekanismen, liksom instrumentet för det medellångfristiga ekonomiska stödet för betalningsbalansen till medlemsstater utanför euroområdet.

47.  Europaparlamentet påminner om att den europeiska valutan infördes utan verklig ekonomisk konvergens mellan de deltagande staterna och utan en unionsbudget av tillräcklig storlek för att kunna hantera en egen valuta. Parlamentet anser att en sådan budget skulle innebära att avsevärda delar av medlemsstaternas nuvarande utgifter skulle ersättas med unionsutgifter, för att fullt ut beakta gemenskapsmetoden och ge euroområdet och EU den finanspolitiska stabilitet som krävs för att skuldkrisen ska kunna lösas. Parlamentet uppmanar kommissionen att bedöma euroobligationernas eventuella inverkan på EU:s budget.

Kunskap för tillväxt
Forskning och innovation

48.  Europaparlamentet noterar betydelsen av forskning och innovation för att påskynda övergången till en hållbar, världsledande och kunskapsbaserad ekonomi. Parlamentet anser därför att man inom nästa fleråriga budgetram i högre grad bör fokusera medel till områden som stimulerar ekonomisk tillväxt och konkurrenskraft, såsom forskning och innovation i enlighet med principerna om ett europeiskt mervärde och om excellens.

49.  Europaparlamentet är fast övertygat om mervärdet av att i högre grad sammanföra nationella utgifter för forskning och innovation i EU:s budget, för att nå nödvändig kritisk massa och nödvändiga stordriftsfördelar, förbättra genomslagskraften samt minska överlappningar och slöseri med knappa medel.

50.  Europaparlamentet anser att det krävs en gemensam offentlig och privat ansträngning på både europeisk och nationell nivå för att uppnå Europa 2020-målet att avsätta 3 procent av bruttonationalprodukten (BNP) till forskning och utveckling, i syfte att inrätta det europeiska forskningsområdet och en ”innovationsunion”. Parlamentet uppmanar EU-institutionerna och medlemsstaterna att utan ytterligare dröjsmål komma överens om en specifik färdplan för hur detta mål ska uppnås, och betonar det stora ekonomiska åtagande som detta mål skulle innebära, det vill säga upp till 130 miljarder euro årligen både för EU:s budget och för de nationella budgetarna och dubbelt så mycket för den privata sektorn.

51.  Europaparlamentet anser att offentliga medel till forskning och utveckling måste öka avsevärt eftersom offentliga investeringar ofta har en stimulerande effekt på privata investeringar. Parlamentet betonar behovet av att förbättra, stimulera och trygga finansieringen av forskning, utveckling och innovation i unionen genom att kraftigt öka de dithörande utgifterna från 2013, framför allt i det åttonde ramprogrammet för forskning. Parlamentet framhåller här den katalytiska roll som sammanhållningspolitiken har spelat under den innevarande programperioden i fråga om att öka investeringarna till forskning och utveckling, och efterlyser en vidareutveckling och förstärkning av denna trend under nästa period.

52.  Europaparlamentet understryker att de ökade anslagen måste gå hand i hand med en kraftig förenkling av finansieringsförfarandena. Parlamentet är särskilt bekymrat över den europeiska forskargemenskapens relativt låga utnyttjande av EU-medel, och uppmanar kommissionen att fortsätta sina insatser för att överbrygga de motstridiga kraven på att å ena sidan minska den administrativa bördan och förenkla tillgången till medel för forskare, små och medelstora företag och organisationer i civilsamhället och å andra sidan bibehålla en tillräcklig budgetkontroll. Parlamentet betonar vidare att man måste undanta små och medelstora företag från vissa administrativa krav genom att minska byråkratin och främja innovation med hjälp av en bättre tillgång till kapital.

53.  Europaparlamentet efterlyser en starkare koppling mellan grundforskning och industriell innovation och mellan innovation och tillverkningsprocess. Parlamentet påminner särskilt om att ett av de största problemen i samband med europeiska forsknings- och innovationsprogram är att resultatet inte förs ut på marknaden på ett effektivt sätt och betonar vikten av att skapa incitament för saluföring av forsknings- och utvecklingsprodukterna, främst genom att förbättra tillgången till kapital. Parlamentet framhåller i detta avseende betydelsen av att olika anslag fungerar smidigt tillsammans och uppmanar kommissionen att göra de anpassningar som krävs för att relevanta anslag ska kunna komplettera varandra.

54.  Europaparlamentet påminner om att EU:s forsknings- och utvecklingsinsatser avsevärt måste trappas upp, särskilt på området för miljö, energieffektivitet och teknik för förnybar energi, för att EU:s klimat- och energimål ska kunna uppfyllas. Parlamentet anser dessutom att EU:s ledarställning på området för grön teknik endast kan upprätthållas med hjälp av tillräckliga forskningsinsatser.

55.  Europaparlamentet menar att de innovativa företagen i Europa inte bara behöver bidrag utan även bättre lagstiftning, bättre kopplingar till forskningsbasen samt bättre och mer diversifierad tillgång till stöd och finansiering, alltifrån bidrag till lån och finansiering av eget kapital. Europaparlamentet uppmanar därför medlemsstaterna och kommissionen att på europeisk och nationell nivå skapa nödvändiga förutsättningar så att den privata sektorn kan öka sin andel av investeringarna i forskning och utveckling. Europaparlamentet betonar att det är nödvändigt att förbättra de offentlig-privata partnerskapen på detta område genom att dra ner på byråkrati och rationalisera nuvarande förfaranden. Parlamentet understryker i detta avseende den viktiga roll som Europeiska investeringsbanken och Europeiska investeringsfonden bör spela och anser framför allt att de permanenta riskdelningsinstrument som EIB tillhandahåller via finansieringsfaciliteten med riskdelning bör utökas, särskilt till stöd för små och medelstora företag.

56.  Europaparlamentet betonar att innovation är en av huvudprioriteringarna i Europa 2020-strategin. Parlamentet är medvetet om att det Europeiska institutet för innovation och teknik kan fungera som en drivkraft för hållbar tillväxt och konkurrenskraft i EU genom att främja världsledande innovationer, och begär att kunskaps- och innovationsgrupperna ska utvidgas och få vederbörlig finansiering. Parlamentet betonar vikten av att Europeiska forskningsrådet tillhandahåller spetskunskaper till framtidens innovatörer och stöder forskningsidéer förknippade med hög risk. Parlamentet stöder dessutom behovet av att utarbeta långsiktiga finansiella strategier för att säkra finansieringen av storskaliga forsknings- och utvecklingsprojekt.

Industri samt små och medelstora företag

57.  Europaparlamentet betonar att en stark och diversifierad industriell bas är av central betydelse för uppfyllandet av målet att skapa en konkurrenskraftig och hållbar EU-ekonomi för alla. Parlamentet erinrar om att små och medelstora företag är viktiga drivkrafter för ekonomisk tillväxt, konkurrenskraft, innovation och sysselsättning, och erkänner deras viktiga roll för att garantera återhämtning av och ett uppsving för en hållbar ekonomi i EU. Parlamentet välkomnar därför den tonvikt som genom Europa 2020-strategin har lagts på innovation och industripolitik, främst genom flaggskeppsinitiativen ”Innovationsunionen och ”Industripolitik för en globaliserad tid”, och betonar behovet av att förbättra de åtgärder som är relevanta för små och medelstora företag i andra flaggskeppsinitiativ.

58.  Europaparlamentet anser att små och medelstora företag och entreprenörer bör vara centrala i Europa 2020-strategin. Parlamentet kräver därför utökat stöd i nästa fleråriga budgetram till alla program och instrument som syftar till att främja små och medelstora företag, särskilt programmet för konkurrenskraft och innovation och rättsakten för småföretag (Small Business Act) samt genom användning av strukturfonderna. Parlamentet föreslår en bättre gruppering av gemenskapsinstrumenten och stöden till små och medelstora företag i EU:s budget. Parlamentet betonar vidare behovet av ökad tillgång till finansieringsinstrumentet och anpassning av det till de små och medelstora företagens behov, bland annat genom att man lägger större vikt vid instrument för mikro- och mezzaninfinansiering och genom en utvidgning och expansion av garantiinstrumenten i programmet för konkurrenskraft och innovation samt av finansieringsfaciliteten med riskdelning under ramprogrammet för forskning.

Den digitala agendan

59.  Europaparlamentet anser att EU bör spela en ledande roll för att skapa och förbättra den roll som informations- och kommunikationstekniken och öppna innovationsstandarder spelar. Parlamentet betonar vikten av att utveckla den fria rörligheten för innehåll och kunskap – den så kallade ”femte friheten”, och betonar vikten av att se till att EU:s digitala agenda snabbt genomförs samt att fortsätta arbetet för att senast 2020 uppfylla målet att ge alla EU-medborgare tillgång till höghastighetsinternet, även i mindre utvecklade områden.

Luft- och rymdfart

60.  Europaparlamentet anser att verksamhet på rymdområdet utgör en grund för innovation, industriell verksamhet och högkvalificerade arbetstillfällen, samt förbättrar medborgarnas välbefinnande och säkerhet. Parlamentet anser att utarbetandet av den nyligen inrättade europeiska rymdpolitiken logiskt borde medföra tillräckliga anslag. Parlamentet understryker den strategiska betydelsen av de stora projekten på detta område: de europeiska globala satellitnavigeringssystemen (Galileo och European Geostationary Navigation Overlay Service [Egnos]), programmet för global övervakning för miljö och säkerhet (GMES-programmet) och den nya generationen av det europeiska systemet för flygledningstjänsten (Sesar), som kommer att möjliggöra upprättandet av det gemensamma europeiska luftrummet. Parlamentet insisterar på att det, med tanke på de långa planeringstiderna och de kapitalinvesteringar som redan har utlovats för dessa projekt, krävs tillräckliga och konsekventa finansiella åtaganden över budgetperioder.

Rätt färdigheter för morgondagens arbetsstyrka

61.  Europaparlamentet betonar att om man inte satsar tillträckligt på utbildning och livslångt lärande på kort sikt kan krisen förvärras och förlängas eftersom medborgarna inte kommer att ha den kompetens som krävs för arbetstillfällen inom den nya kunskapsekonomin. Parlamentet betonar därför att EU omedelbart måste stödja offentliga investeringar på detta område. Parlamentet påminner om att skolavhopp och begränsad tillgång till högre utbildning är faktorer som bidrar till hög långtidsarbetslöshet och som allvarligt hotar den sociala sammanhållningen. Parlamentet anser i detta sammanhang att man absolut måste stärka kopplingen mellan utbildning, forskning och utveckling och sysselsättning.

62.  Europaparlamentet pekar på vikten av att ge tillräcklig finansiering åt program för utbildning, rörlighet för unga människor, skolning och livslångt lärande och främjande av jämställdhet samt åt åtgärder som syftar till att anpassa arbetsmarknaden, eftersom dessa faktorer utgör ett viktigt bidrag till kampen mot att elever lämnar skolan i förtid och mot arbetslöshet samt till uppnåendet av Europa 2020-målen. Parlamentet anser att övergången till ett hållbart samhälle under de närmaste åren kräver att man i tillräckligt hög grad främjar nya gröna jobb och tillhandahåller ny utbildning i den riktningen.

63.  Europaparlamentet är av åsikten att flaggskeppsinitiativet om ny kompetens och nya arbetstillfällen bör inriktas mer på de mest utsatta grupperna och personer som har svårt för att komma in på arbetsmarknaden, exempelvis romerna. Parlamentet understryker Europeiska socialfondens (ESF) grundläggande roll för att uppfylla de sociala och sysselsättningspolitiska målen i Europa 2020-strategin, och anser att ESF därför bör behandlas som en prioriterad politisk fråga och finansieras därefter. Parlamentet efterlyser en mer strategisk användning av ESF för att främja jämställdhet mellan kvinnor och män liksom tillträdet och återinträdet på arbetsmarknaden och för att bekämpa arbetslöshet, fattigdom, socialt utanförskap samt alla former av diskriminering.

Sammanhållning för tillväxt och sysselsättning

64.  Europaparlamentet betonar det europeiska mervärdet av sammanhållningspolitiken, eftersom denna politik utgör en väletablerad mekanism för att skapa tillväxt och sysselsättning, ett viktigt verktyg för konvergens, hållbar utveckling och solidaritet och ett av unionens viktigaste, synligaste och mest framgångsrika politiska områden i årtionden. Parlamentet påpekar emellertid att en modern sammanhållningspolitik måste omfatta ett antal reformer, framför allt när det gäller förenklingar, och möta de viktigaste utmaningarna som unionen står inför och främja synergieffekter med annan politik och andra instrument på plats. Parlamentet är övertygat om att den europeiska sammanhållningspolitiken bör fortsätta att omfatta hela EU och erbjuda resurser, erfarenheter och stöd till alla EU-regioner.

65.  Europaparlamentet påminner om att sammanhållningspolitiken fått ökad betydelse genom att Lissabonfördraget trätt i kraft och den territoriella sammanhållningen förankrats i detta fördrag, och anser med anledning av detta att alla former av territoriellt samarbete (gränsöverskridande, interregionalt och transnationellt) måste stärkas. Parlamentet understryker att man även måste upprätta makroregionala samarbeten och strategier.

66.  Europaparlamentet betonar sammanhållningspolitikens viktiga roll för uppnåendet av Europa 2020-målen, och anser att en sund, självständig sammanhållningspolitik är en förutsättning för ett framgångsrikt genomförande av denna strategi. Parlamentet understryker dock att sammanhållningspolitiken på grund av sin övergripande karaktär bidrar starkt till alla de tre prioriteringarna i Europa 2020-strategin – det vill säga smart, hållbar tillväxt för alla, och att strukturen i nästa fleråriga budgetram bör avspegla detta genom att all uppdelning av denna politik under olika rubriker eller underrubriker avvisas. Parlamentet erinrar emellertid om att EU:s sammanhållningspolitik har sitt eget uppdrag och sina egna mål, som fastställts i artikel 174 i EUF-fördraget och som sträcker sig utöver Europa 2020-strategin. Dessa bör kvarstå i nästa programperiod, särskilt med tanke på det bestående behovet av ekonomisk, social och territoriell konvergens i unionen.

67.  Europaparlamentet betonar att en framgångsrik och stärkt sammanhållningspolitik behöver tillräcklig finansiering och att de belopp som avsatts för den under den nuvarande budgetperioden åtminstone bör bibehållas under nästa period för att påskynda insatserna för att minska skillnaderna i utveckling mellan EU:s regioner. Parlamentet upprepar i detta sammanhang sin kraftfulla begäran om ett säkerställande av att de outnyttjade medlen från sammanhållningsfonden under nästa fleråriga budgetram ska ligga kvar i EU:s budget och inte återlämnas till medlemsstaterna. Parlamentet upprepar att BNP per capita måste kvarstå som det huvudsakliga kriteriet för berättigandet till regionalpolitiskt stöd.

68.  Europaparlamentet anser att medlemsstaterna och regionerna i framtiden bör rikta EU-medel och nationella medel till ett litet antal prioriteringar och projekt som verkligen är av europeiskt intresse, såsom forskning och utveckling samt innovation, och på detta sätt anta de särskilda utmaningar som de står inför. Parlamentet uppmanar med anledning av detta kommissionen att upprätta konkreta förslag för att garantera en starkare tematisk koncentration av sammanhållningsfinansieringen för Europa 2020-prioriteringarna, och anser att ett mer resultatinriktat system än den nuvarande ”öronmärkningen” bör införas, men att man måste se till att vederbörlig hänsyn tas till regionspecifika behov och prioriteringar. Parlamentet välkomnar i detta avseende kommissionens avsikt att avtala med varje medlemsstat och dess regioner eller direkt med regionerna – inom ramen för avtalen om utvecklings- och investeringspartnerskap och de operativa programmen – om specifika villkor för uppnåendet av de fastställda målen.

69.  Europaparlamentet är övertygat om att det behövs en integrerad politisk insats och menar att alla sektorsspecifika investeringar i nästa fleråriga budgetram måste samordnas med investeringar som gjorts inom ramen för sammanhållningspolitiken. Parlamentet framhåller därför att samordningen måste förbättras, onödiga överlappningar minskas och större synergieffekter skapas mellan Eruf, ESF, sammanhållningsfonden, EJFLU och Europeiska fiskerifonden. Parlamentet understryker också att dubbelarbete måste undvikas och att samordningen mellan Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter och ESF måste förbättras. Parlamentet anser därför att inrättandet av en gemensam strategisk ram med gemensamma investeringsprioriteringar för alla dessa medel utgör ett viktigt steg i denna riktning. Parlamentet anser vidare att samordningen måste äga rum på alla politiska beslutsnivåer, från strategisk planering till genomförande. Parlamentet är övertygat om att ESF måste fortsätta att vara en del av sammanhållningspolitiken i alla skeden i planeringen, genomförandet och förvaltningen av politiken.

70.  Europaparlamentet anser att stadsområden – i egenskap av platser med stora utmaningar (arbetslöshet, socialt utanförskap, miljöförstöring och invandring) – kan spela en viktig roll för den regionala utvecklingen och bidra till att de ekonomiska och sociala skillnaderna kan hanteras på plats. Parlamentet betonar därför behovet av en mer synlig och fokuserad syn på sammanhållningspolitikens stadsdimension, samtidigt som balanserade villkor för utveckling av synergi i stadsområden, förorter och landsbygdsområden garanteras.

71.  Europaparlamentet konstaterar att enligt fördraget ska särskild hänsyn tas till landsbygdsområden, områden som påverkas av strukturomvandlingar och regioner med allvarliga och permanenta, naturbetingade eller demografiska nackdelar, såsom de nordligaste regionerna med mycket låg befolkningstäthet, öregioner, gränsregioner och bergsregioner samt de yttersta randområdena. Parlamentet anser att dessa regioners resurser och kapacitet kan spela en betydande roll för EU:s konkurrenskraft i framtiden och betonar därför att dessa områden som står inför utmaningar bör uppmärksammas också i kommande fleråriga budgetram. Parlamentet anser att en särskild strategi måste utarbetas för regioner med permanenta nackdelar, vilket anges i parlamentets resolution av den 22 september 2010.

72.  Europaparlamentet påminner om att den huvudsakliga kritiken mot sammanhållningspolitiken hör samman med dess invecklade regler. Parlamentet insisterar på vikten av korsfinansiering och av att förenkla reglerna och förfarandena för denna politik, minska komplexiteten och den administrativa bördan och skapa en mer öppen och effektiv resursfördelning till städer, kommuner och regioner. Parlamentet betonar att revisions- och kontrollsystemen bör uppfylla högsta standarder, så att missbruk kan upptäckas och omedelbart sanktioneras. Parlamentet betonar att kontrollfrekvensen, i enlighet med proportionalitetsprincipen, ska stå i proportion till riskerna för oegentligheter.

73.  Europaparlamentet efterfrågar en förbättring av övervaknings- och utvärderingssystemen angående sammanhållningspolitikens genomförande. Parlamentet betonar att partnerskapsprincipen bör spela en avgörande roll för denna förbättring och att den måste förenklas ytterligare. Parlamentet anser att utarbetandet av konkreta och mätbara resultatindikatorer bör betraktas som en förutsättning för att mäta de faktiska framsteg som har uppnåtts mot de överenskomna målen, och välkomnar kommissionens förslag på en förhandsutvärdering, utvärdering under programmets gång och en konsekvensbedömning av alla operativa program. Parlamentet påminner om att andra sammanhållningspolitiska principer, såsom samfinansieringsregeln, flernivåstyrning, lokalförankrade strategier, jämställdhetsintegrering och additionalitet har visat att de behövs och bör behållas i nästa fleråriga budgetram.

74.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fastställa en mellankategori för nästa programperiod för regioner vars BNP per capita ligger på mellan 75 procent och 90 procent av EU:s BNP, för att ge dem en tydligare status och mer trygghet i deras utveckling. Parlamentet vill att kommissionen ger ytterligare information om budgetkonsekvenserna av ett sådant alternativ. Parlamentet uppmanar kommissionen att även utarbeta konkreta förslag för att öka jämlikheten mellan dessa regioner och andra regioner på samma utvecklingsnivå. Parlamentet betonar att övergångsbestämmelserna för den kommande programperioden för tidigare konvergensregioner vars BNP per capita ligger på mellan 75 procent och 90 procent av genomsnittet i EU inte får införas på bekostnad av de nuvarande konvergens- och konkurrenskraftsregionerna (mål 1 respektive mål 2) eller målet europeiskt regionalt samarbete (mål 3).

75.  Europaparlamentet varnar för att införa sanktioner inom ramen för makroekonomiska villkor som hör samman med stabilitets- och tillväxtpakten för sammanhållningsfonden, eftersom det skulle strida mot just de mål som sammanhållningspolitiken strävar efter att uppnå, nämligen minskade regionala skillnader. Parlamentet understryker därför att övervakningen måste intensifieras så att man ser till att strukturfondsmedlen används i enlighet med EU:s lagstiftning och de mål som satts upp.

76.  Europaparlamentet är särskilt bekymrat över de operativa systemens långsamma start i början av varje planeringsperiod, bland annat på grund av en överlappande fas med slutförande av de tidigare systemen. Parlamentet påpekar att detta problem måste lösas i tid genom att man tar itu med de faktorer som bidrar till dessa förseningar. Parlamentet påpekar med anledning av detta att det behövs en viss kontinuitet mellan programperioderna när det gäller inrättande av nationella förvaltnings- och kontrollsystem och myndigheter.

77.  Europaparlamentet uppmuntrar lokala och regionala myndigheter att i så stor utsträckning som möjligt utnyttja de innovativa finansieringsinstrumenten, bland annat roterande fonder för energieffektivitetsåtgärder. Parlamentet begär att dessa finansieringsinstrument förenklas och att den demokratiska kontrollen av dem stärks.

Förvaltning av naturresurser och hållbar utveckling
Gemensamma jordbrukspolitiken

78.  Europaparlamentet bekräftar att den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP) även bör styras mot att bidra till att nå målen i Europa 2020-strategin och att båda pelarna i GJP bör lämna ett värdefullt och specifikt bidrag till den, på ett ömsesidigt kompletterande sätt. Parlamentet betonar att GJP är fast förankrad i Lissabonfördraget, där dess mål och uppgifter definieras.

79.  Europaparlamentet betonar att den aktuella och den reformerade gemensamma jordbrukspolitikens huvudsakliga roll är att garantera en tryggad livsmedelsförsörjning för Europeiska unionen och för övriga världen i en tid av stigande livsmedelspriser och livsmedelsbrist, men den ska samtidigt tillhandahålla en mängd kollektiva nyttigheter även utanför jordbruksmarknaderna, exempelvis att bevara jordbruksmark i produktion i hela Europa, forma landskapens mångfald, förbättra den biologiska mångfalden och djurskyddet, motverka klimatförändringarna, skydda jord och vatten, bekämpa avfolkningen av landsbygden, fattigdom och segregering, skapa sysselsättning och tillhandahålla allmänna tjänster i landsbygdsområden, bidra till en mer hållbar livsmedelsproduktion och stödja förnybara energikällor.

80.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram förslag till en reformerad gemensam jordbrukspolitik, i syfte att uppnå en mer effektiv fördelning och användning av den gemensamma jordbrukspolitikens budget, bland annat genom en rättvis fördelning av direktbetalningar mellan medlemsstater, regioner och jordbrukare, med hjälp av strängare villkor för tillhandahållandet av de kollektiva nyttigheter som samhället förväntar sig samt mer riktade betalningar för att säkerställa bästa möjliga avkastning på offentliga medel. Parlamentet betonar att tvåpelarsystemet i den gemensamma jordbrukspolitiken måste behållas och att genomförandemekanismerna måste förenklas.

81.  Europaparlamentet stöder utvecklingsländernas självförsörjning av livsmedel och påminner om det åtagande som WTO-medlemmarna gjorde vid ministerkonferensen i Hongkong 2005 om att avskaffa alla former av exportbidrag. Parlamentet anser att den nya gemensamma jordbrukspolitiken måste följa EU:s koncept om en konsekvent utvecklingspolitik. Parlamentet framhåller att unionen inte längre får använda exportstöd för sina jordbruksprodukter och måste fortsätta att samordna sitt arbete med världens ledande jordbruksproducenter för att minska stöd som snedvrider konkurrensen.

82.  Europaparlamentet insisterar på att med tanke på den stora variationen uppgifter och mål som den gemensamma jordbrukspolitiken står inför, bör man avsätta minst lika stora belopp som för budgetåret 2013 till GJP för nästa budgetperiod.

83.  Europaparlamentet kräver en ökad samordning av Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU), Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf) och andra sammanhållnings- och strukturfonder för att stärka den territoriella strategin. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram specifika förslag på hur bättre synergieffekter kan uppnås när det gäller finansiering av icke-jordbruksrelaterade verksamheter i EJFLU och andra relevanta instrument. Parlamentet förväntar sig att kostnaderna för en diversifiering av ekonomin i de regioner där jordbruket minskar kommer att öka under nästa fleråriga budgetram.

Fiske

84.  Europaparlamentet understryker att fiskeresurser utgör en kollektiv vara som är mycket viktig för den globala livsmedelstryggheten. Parlamentet påpekar att fiske- och vattenbrukssektorn med närliggande verksamheter ofta är den viktigaste källan till försörjning och hållbar sysselsättning i kust- och öregioner och avlägsna regioner. Parlamentet anser att man för att kunna uppnå de medellångfristiga och långfristiga målen för den reformerade gemensamma fiskeripolitiken (en stabil, hållbar och livskraftig fiskesektor), återhämtning av fiskbestånden och hantering av de sociala aspekterna av minskningen av fiskeansträngningen måste anslå tillräckliga ekonomiska resurser efter 2013. Parlamentet erkänner behovet av att öka samordningen med sammanhållningspolitiken. Parlamentet understryker att Europeiska fiskerifonden bör användas för att stödja mer hållbara fiskemetoder, i enlighet med principen om maximal hållbar avkastning, och för att bevara marina ekosystem samtidigt som man särskilt beaktar det småskaliga fisket.

Miljö, klimatförändringar och resurseffektivitet

85.  Europaparlamentet understryker att EU bör leda omvandlingen till en hållbar ekonomi och främja en övergång till ett hållbart samhälle med en konkurrenskraftig europeisk industri och rimliga energipriser för att garantera en ren och hälsosam levnadsmiljö. Parlamentet betonar att detta bland annat bör uppnås genom minskad energiförbrukning, inom alla sektorer, för vilket en välfungerande inre energimarknad och bra infrastruktur är en förutsättning, decentralisering av energiförsörjningen, ökad användning av förnybar energi, förbättrat skydd av den biologiska mångfalden och säkerställande av ekologisk resiliens.

86.  Europaparlamentet understryker att Life+ har införts framgångsrikt och visat sig vara betydelsefullt när det gällt att bevara den biologiska mångfalden och skydda miljön. Parlamentet betonar behovet av att även fortsättningsvis ha välfinansierade program för natur och biologisk mångfald i syfte att uppfylla EU:s mål på miljöområdet, särskilt i fråga om Life+ och Natura 2000.

87.  Europaparlamentet understryker behovet av en övergripande strategi där åtgärderna för att bekämpa klimatförändringarna och minska växthusutsläppen – i synnerhet energisparande åtgärder – kombineras inom alla relevanta politiska områden, däribland utrikespolitiken. Parlamentet är övertygat om att välfungerande incitament, såsom villkorade EU-utgifter och lagstiftning, är de viktigaste faktorerna för att uppnå Europa 2020-målen på detta område. Parlamentet anser därför att klimatåtgärderna bör integreras i alla relevanta utgiftsområden, däribland området för externa utgifter, och att klimatkonsekvensbedömningar bör utföras för nya projekt. Parlamentet anser att en större del av inkomsterna från det europeiska systemet för handel med utsläppsrätter bör investeras i åtgärder och innovation på klimatområdet.

88.  Europaparlamentet är av åsikten att uppfyllandet av kravet på hållbarhet, genom införande av miljökriterier och ökad resurs- och energieffektivitet för att bekämpa klimatförändringarna, är ett av huvudmålen i Europa 2020-strategin.

89.  Europaparlamentet stöder därför förslaget i kommissionens budgetöversyn om att införa en skyldighet att på ett öppet sätt identifiera var sektorsprogrammen har främjat de klimat- och energimål 20/20/20 som fastställs i Europa 2020-strategin och bidragit till att uppfylla målen i flaggskeppsinitiativet ”Ett resurseffektivt Europa”.

90.  Europaparlamentet understryker det globala ansvar som EU har för att motverka klimatförändringarna. Parlamentet påminner om att de löften om ekonomiskt stöd som gjordes inom ramen för överenskommelserna från Köpenhamn och Cancún i syfte att hjälpa utvecklingsländerna att motverka klimatförändringarna ska vara nya och ligga utanför det befintliga utvecklingsbiståndet och nödvändig samstämdhet ska upprätthållas mellan de två politikområdena. Parlamentet föreslår att ett nytt program införs för detta ändamål. Parlamentet påminner om Europaparlamentets ståndpunkt när det gäller behovet av att även fortsättningsvis finansiera all EU-politik genom EU:s budget. Parlamentet kräver att EU:s löften i internationella fora om ekonomiskt stöd för att motverka klimatförändringarna införs i EU:s budget så att man kan säkra högsta möjliga hävstångseffekt av gemenskapsmedlen.

Energi

91.  Europaparlamentet är övertygat om att energiandelen i nästa fleråriga budgetram bör öka. Parlamentet anser att förnybar energiteknik, energieffektivitet och energibesparingspolitik bör vara nyckelprioriteringar och kräver en motsvarande ökning av EU:s finansiering av dessa områden. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta fram konkreta riktmärken samt att se till att de överenskomna målen uppfylls och effektivt kan övervakas inom ramen för den europeiska planeringsterminen för samordning av politiken och med hjälp av specifika planer, såsom de nationella handlingsplanerna för energieffektivitet.

92.  Europaparlamentet understryker behovet av att öka resurserna till forskning, teknisk utveckling och demonstration inom energiområdet för att utveckla hållbar energi som är tillgänglig för alla. Parlamentet kräver att den redan antagna strategiska planen för energiteknik ska genomföras till fullo, och få tillräcklig finansiering, under nästa fleråriga budgetram.

Ett sammanhängande Europa

93.  Med hänsyn till de enorma finansieringsbehoven på området för transport- och energiinfrastruktur och till de positiva externa effekterna av sådana projekt, betonar Europaparlamentet behovet av att utveckla ett stödjande regelverk som stimulerar till att långsiktiga offentliga och privata investeringar främjas inom dessa områden. Parlamentet begär att innovativa finansiella instrument utvecklas i samarbete med långsiktiga investerare.

Transeuropeiska energinät

94.  Europaparlamentet understryker behovet av att prioritera energieffektivitet och förnybar energi när man fattar beslut om finansiering av energiinfrastruktur. Parlamentet understryker vidare det trängande behovet av att modernisera och uppgradera Europas energiinfrastruktur, att utveckla smarta nät och bygga de sammanlänkningar som är nödvändiga för att förverkliga den inre energimarknaden, för att diversifiera källor och leveransvägar med tredjeländer och därmed förbättra försörjningstryggheten, för att öka andelen förnybar energi och för att uppfylla energi- och klimatmålen. Parlamentet noterar att det enligt uppskattningarna kommer att behövas betydande investeringar om cirka 1 000 miljarder euro fram till 2020 på detta område, framför allt för att säkra överföringskapaciteten, med bland annat ny produktionskapacitet och investeringar i elnät. Parlamentet noterar vidare att på grund av de aktuella energipriserna på världsmarknaden kan den avsevärda investering som är nödvändig främst komma från den privata sektorn. Parlamentet betonar behovet av att maximera EU-finansieringens effekter och den möjlighet som ges genom strukturfonderna och innovativa finansiella instrument till att finansiera prioriterade nationella och gränsöverskridande europeiska nyckelprojekt för energiinfrastruktur. Parlamentet framhäver att det krävs betydande anslag från Europeiska unionens budget för innovativa finansiella instrument på detta område.

Transport och transeuropeiska transportnät

95.  Europaparlamentet understryker att investeringar i effektiv transportinfrastruktur spelar en mycket viktig roll för att Europa ska kunna försvara sin konkurrenskraft och bana väg för en långsiktig ekonomisk tillväxt efter krisen. Parlamentet anser att de transeuropeiska transportnäten (TEN-T) är nödvändiga för att den inre marknaden ska kunna fungera ordentligt, och att de ger ett viktigt europeiskt mervärde eftersom de bidrar till att förbättra tillgängligheten och driftskompatibiliteten mellan EU:s olika delar genom att se till att det finns gränsöverskridande förbindelser, att flaskhalsar avlägsnas, att användningen av trafiklednings- och informationssystem ökar samt att driftskompatibilitet garanteras mellan gränsöverskridande infrastruktur, vilket medlemsstaterna inte skulle investera i på egen hand. Parlamentet anser att TEN-T bör utgöra ett verkligt europeiskt stomnät snarare än en sammansättning av nationella projekt och att finansieringen av huvudprojekt bör utvärderas och granskas mot bakgrund av de framsteg som görs i fråga om det europeiska mervärdet. Parlamentet är fast övertygat om att TEN-T därför bör vara en huvudprioritering i nästa fleråriga budgetram.

96.  Europaparlamentet anser att villkorligheten bör förbättras genom att man inför principen om att outnyttjade anslag går förlorade (frigörande av medel). Då den öronmärkta finansieringen inte har utnyttjats bör de outnyttjade medlen eller de resurser som frigjorts från transportanslagen enligt parlamentets mening bibehållas i EU:s budget och inte återföras till medlemsstaterna.

97.  Europaparlamentet påminner om att det kommer att krävas en global investering på 500 miljarder euro i TEN-T under perioden 2007–2020. Parlamentet anser därför att en ökning av medlen till TEN-T i nästa fleråriga budgetram är nödvändig, tillsammans med en ökad samordning mellan EU och medlemsstaterna liksom de medel som är tillgängliga för TEN-T och för transportprojekt inom ramen för sammanhållningspolitiken och det territoriella samarbetet, så att man bättre utnyttjar de finansieringskällor som redan finns. Parlamentet understryker också den roll som innovativa finansieringsinstrument, inklusive offentlig-privata partnerskap och projektobligationer kan spela i finansieringen av dessa projekt. Parlamentet anser att medel endast bör betalas ut från sammanhållningsfonden om de allmänna principerna för den europeiska transportpolitiken är uppfyllda.<0} Parlamentet anser att finansieringen av TEN-T aktivt ska integrera målsättningarna om ekonomisk, social och territoriell sammanhållning samt åtagandena om hållbar utveckling för att uppfylla Europa 2020-målen och i största möjliga utsträckning prioritera koldioxidsnåla transporter.

98.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att särskilt ta hänsyn till behovet av att utveckla gods- och passagerarflöden till mer hållbara och effektiva transportflöden samtidigt som man tillhandahåller effektiv sammodalitet. Parlamentet anser att man i den kommande översynen av riktlinjerna för TEN-T måste finna lösningar för samverkan mellan nationella och gränsöverskridande järnvägssystem och införa villkor för EU:s utgifter, för att uppnå en verklig gemensam europeisk järnvägspolitik, och även se till att flodtransporter och närsjöfart utnyttjas i högre grad.

Turism

99.  Europaparlamentet påminner om att turismen är ett nytt behörighetsområde enligt Lissabonfördraget, vilket därför också bör speglas i den nästa fleråriga budgetramen. Parlamentet understryker turismens viktiga bidrag till den europeiska ekonomin och anser att den europeiska turismstrategin bör syfta till att öka sektorns konkurrenskraft och stödjas med tillräcklig finansiering för nästa period.

Havspolitik

100.  Europaparlamentet erkänner den nyckelroll som haven och oceanerna i allt högre grad kommer att spela i den framtida, globala ekonomiska tillväxten. Parlamentet anser att den integrerade havspolitiken måste fullföljas och fokusera på de utmaningar som kust- och havsområdena möter samt stödja ”blå tillväxt” och en hållbar maritim ekonomi. Parlamentet begär att EU utökar sina insatser för att stödja en ambitiös havspolitik inom EU som gör det möjligt för Europa att hävda sin internationella ställning inom denna strategiska sektor. Parlamentet insisterar på att man måste ge tillräckliga budgetmedel till denna politik.

Medborgarskap, frihet, säkerhet och rättvisa
Främjande av europeisk kultur och mångfald

101.  Europaparlamentet betonar att främjandet av ett unionsmedlemskap har en direkt påverkan på EU-medborgarnas vardag och bidrar till en bättre förståelse av de möjligheter som ges genom unionens politik samt av deras grundläggande rättigheter, som fastställts i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna samt i fördragen. Parlamentet är övertygat om att tillräcklig finansiering måste garanteras på området för medborgarskap.

102.  Europaparlamentet påpekar att ungdoms- och kulturrelaterad politik är viktig och en av främsta prioriteringarna som måste uppmärksammas för sitt mervärde och för att den når ut till medborgarna. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att ta hänsyn till att kulturella och kreativa sektorer har blivit allt viktigare för den europeiska ekonomin och har spridningseffekter på andra ekonomiska sektorer. Parlamentet betonar kraftfullt att den fulla potentialen i denna politik bara kan förverkligas om den får tillräcklig finansiering och om dess potential utnyttjas fullt ut inom landsbygdsutvecklings- och sammanhållningspolitiken.

103.  Europaparlamentet påminner om idrottens betydelse för hälsa, ekonomisk tillväxt och sysselsättning, turism och social integration, och om att artikel 165 i EUF-fördraget ger EU nya behörigheter på detta område. Parlamentet välkomnar kommissionens meddelande ”Utveckling av idrottens europeiska dimension”(KOM(2011)0012) som ett första steg för att utvärdera idrottens, och i synnerhet vardagsmotionens, mervärde och fokusera på idrottens samhälls-, ekonomi- och organisationsdimension.

Ungdomspolitik

104.  Europaparlamentet betonar att ungdomar bör vara en stor prioritering för unionen och att den unga dimensionen bör synliggöras och förstärkas i EU:s politik och program. Parlamentet anser att ungdomar bör ses som en gränsöverskridande fråga inom EU, där synergieffekter bör utvecklas mellan olika politiska områden som rör ungdomar, utbildning och rörlighet. Parlamentet välkomnar ”Unga på väg-initiativet” som en hörnsten i Europa 2020-strategin. Parlamentet framhåller särskilt att ungdomsrelaterade program som livslångt lärande och Aktiv ungdom som kostar lite per stödmottagare och därför är mycket effektiva, bör bibehållas som separata program i nästa fleråriga budgetram och tilldelas mycket större resurser.

Ett område med frihet, säkerhet och rättvisa

105.  Europaparlamentet understryker att skapandet av en stabil kultur med grundläggande rättigheter och jämlikhet i enlighet med Lissabonfördraget måste förbli en prioritering för EU. Parlamentet framhåller att dessa värderingar måste integreras i budgeten, samtidigt som adekvat riktad finansiering måste garanteras.

106.  Europaparlamentet konstaterar att EU:s ekonomiska, kulturella och sociala tillväxt endast kan blomstra i en stabil, laglig och trygg miljö, där de grundläggande rättigheterna respekteras och upprätthålls och där de medborgerliga friheterna skyddas. Parlamentet anser därför att en effektiv politik för rättsliga och inrikes frågor är en förutsättning för ekonomisk återhämtning och en viktig del av ett större politiskt och strategiskt sammanhang, och understryker betydelsen av att integrera EU:s prioriteringar inom området inrikes frågor i unionens yttre dimension, inklusive den europeiska grannskapspolitiken, särskilt med hänsyn till den inverkan som den växande migrationen kommer att få på EU:s politik gentemot tredje länder. Parlamentet understryker behovet av lämplig finansiering för immigrations-, asyl-, och säkerhetspolitiken och av att man beaktar EU:s prioriteringar när man genomför den.

107.  Europaparlamentet betonar behovet av en samordnad strategi för brådskande invandrings- och asylfrågor samt för förvaltning av unionens yttre gränser, med tillräcklig finansiering och stödverktyg som ställs till förfogande för att hantera krissituationer med iakttagande av mänskliga rättigheter och i en solidarisk anda mellan alla medlemsstater, samt med respekt för det nationella ansvaret och en tydlig definition av uppgifterna. Parlamentet konstaterar med anledning av detta att de allt större utmaningarna för Frontex, det europeiska stödkontoret för asylfrågor, och fonderna för solidaritet och hantering av migrationsströmmar måste beaktas på vederbörligt sätt.

108.  Europaparlamentet konstaterar att andelen finansiering för området med frihet, säkerhet och rättvisa är relativt liten, och betonar att i den framtida fleråriga budgetramen måste denna politik tilldelas lämplig och objektivt motiverad finansiering för att unionen ska kunna genomföra sina insatser, särskilt de som hör samman med nya uppgifter, i enlighet med vad som har fastställts i Stockholmsprogrammet och Lissabonfördraget.

109.  Europaparlamentet betonar att bättre synergieffekter måste skapas mellan olika fonder och program, och påpekar att en förenkling av förvaltningen av fonderna och möjligheten till korsfinansiering gör att ytterligare medel kan avsättas för gemensamma mål. Parlamentet välkomnar kommissionens avsikt att minska antalet budgetinstrument på området för inrikes frågor till en tvådelad struktur och när detta är möjligt med delad förvaltning. Denna strategi bör i hög grad bidra till ökad förenkling, rationalisering, konsolidering och insyn i de nuvarande fonderna och programmen. Parlamentet understryker dock att det måste garanteras att de olika inrikespolitiska målen inte blandas ihop.

Ett konkurrenskraftigt Europa i världen

110.  Europaparlamentet upprepar sin djupa oro över den kroniska underfinansieringen och de särskilt akuta flexibilitetsproblemen vid genomförandet av unionens yttre verksamhet, till följd av de yttre händelsernas oförutsebara karaktär och de återkommande internationella kriserna och nödsituationerna. Parlamentet betonar därför behovet av att komma till rätta med klyftan mellan EU:s ambitioner och resurser i utrikespolitiken genom att garantera tillräckliga ekonomiska resurser och effektiva flexibilitetsmekanismer för att man ska kunna reagera på globala utmaningar och oförutsedda händelser, och upprepar sin begäran om att budgetkonsekvenserna till följd av nya åtaganden och uppgifter som unionen har tagit på sig måste ligga utanför de planerade beloppen, så att de befintliga prioriteringarna inte äventyras.

111.  Europaparlamentet pekar på skillnaden mellan nivån på EU:s globala ekonomiska bistånd och dess ofta begränsade inflytande i dithörande förhandlingar, och betonar behovet av att förbättra EU:s politiska roll och inflytande i internationella institutioner och forum. Parlamentet anser att EU:s politiska roll bör stå i proportion till det ekonomiska stöd som EU tillhandahåller.

Europeiska utrikestjänsten

112.  Europaparlamentet konstaterar att Europeiska utrikestjänsten är i sin uppbyggnadsfas. Parlamentet betonar att enligt rådets beslut av den 26 juli 2010 bör upprättandet av Europeiska utrikestjänsten ”vägledas av principen om kostnadseffektivitet syftande till budgetneutralitet”(6). Parlamentet betonar att denna nya tjänst måste utrustas med tillräckliga medel för att EU ska kunna uppfylla sina mål och leva upp till sin roll som en global aktör. Parlamentet understryker därför behovet av att den nya tjänsten till fullo utnyttjar effektivitetsvinsten från sammanslagningen av resurser på unionsnivå samt synergierna med medlemsstaterna genom att dubbelarbete och befintliga eller potentiella överlappningar samt bristande konsekvens och sammanhang undviks och minskningar och besparingar möjliggörs i alla nationella budgetar, vilket visar det verkliga mervärdet av unionens diplomati.

Fattigdomslindring

113.  Europaparlamentet erinrar om att tidsfristen fram till 2015 för att uppfylla millennieutvecklingsmålen och det kollektiva målet för offentligt utvecklingsbistånd på 0,7 procent av bruttonationalinkomsten (BNI) hamnar inom nästa fleråriga budgetram. Parlamentet betonar därför att en lämplig övergripande nivå av utvecklingsbistånd och finansiering behövs för att unionen och dess medlemsstater ska kunna uppfylla sina internationella utvecklingsåtaganden, inklusive de finansiella åtagandena enligt Köpenhamnsöverenskommelsen och Cancúnavtalet. Parlamentet betonar vidare att även framtida löften om ekonomiskt stöd som syftar till att hjälpa utvecklingsländerna att bekämpa klimatförändringen eller att anpassa sig till dess effekter ska ligga utanför nuvarande utvecklingsbudgetar, med en lämplig samordning mellan de två politikområdena. Parlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna att vidta omedelbara åtgärder för att uppfylla sina mål för det offentliga utvecklingsbiståndet och fullgöra sina utvecklingsåtaganden.

114.  Europaparlamentet betonar behovet av att finna den rätta balansen mellan direkt budgetstöd, å ena sidan, och finansiering av hållbara projekt, å andra sidan. Parlamentet understryker att utvecklingsbistånd måste komma alla till del, även de mest marginaliserade och utestängda befolkningsgrupperna.

115.  Europaparlamentet upprepar sin begäran om att Europeiska utvecklingsfonden (EUF) ska ingå i EU:s budget, eftersom man därmed skulle stärka samstämmigheten och öppenheten, men insisterar på att införandet av fonden i EU-budgeten måste leda till en generell ökning av budgeten med det belopp som ursprungligen anslogs för att finansiera EUF.

116.  Europaparlamentet anser att Europeiska kommissionen/Europeiska utrikestjänsten systematiskt bör utvärdera verkningarna av EU:s bistånd i syfte att effektivisera EU:s utvecklingsbistånd och öka synergierna mellan EU:s utvecklingsbistånd och det nationella utvecklingsbiståndet i linje med Parisförklaringen.

117.  Europaparlamentet anser att det är viktigt att EU:s utvecklingsbistånd främjar en hållbar utveckling i mottagarländerna. Utvärderingar måste göras och kriterier fastställas i enlighet med detta mål.

118.  Europaparlamentet konstaterar att den största andelen av världens fattigaste lever i tillväxtekonomier. Parlamentet vidhåller emellertid att alternativa system för utvecklingssamarbete med dessa länder, såsom medfinansiering, bör införas gradvis, som incitament för regeringarna i fråga att i högre grad engagera sig i kampen mot fattigdomen i det egna landet.

Främjande av EU:s värderingar och intressen i världen

119.  Europaparlamentet betonar att EU:s utrikespolitik bör vara baserad på unionens grundläggande principer och värderingar, det vill säga demokrati, respekt för de mänskliga rättigheterna, mångfald, grundläggande friheter och rättsstatsprincipen. Parlamentet upprepar behovet av att förse unionen med tillräckliga och riktade medel för att främja dessa värderingar i världen och att utvidga området av fred och stabilitet till dess grannskap. Parlamentet framhåller det specifika bidraget från finansieringsinstrumentet för främjande av demokrati och mänskliga rättigheter.

120.  Europaparlamentet anser att EU har ett särskilt ansvar inom det internationella samfundet för att främja säkerhet, demokrati och välstånd i Europas grannländer, eftersom ekonomisk utveckling och större stabilitet i dessa länder är i EU:s direkta intresse. Parlamentet menar därför att uppbyggnaden av nära och effektiva förbindelser med grannländerna bör fortsätta att vara en prioritering i unionens utrikespolitiska agenda, och betonar att ökade ekonomiska åtaganden behövs för att unionen ska kunna leva upp till stora utmaningar – som stöd för en demokratisk övergång och konsolidering, god styrning, mänskliga rättigheter – och höga förväntningar som härrör från detta moraliska ansvar. Parlamentet anser samtidigt att en mer riktad användning av medel är minst lika viktig som finansieringsnivåer, och efterfrågar därför ett stärkande av villkorlighetsprincipen i EU:s biståndsprogram i syfte att förbättra den demokratiska utvecklingen och främja en sund budgetförvaltning samt minska korruptionen och stärka förmågan att använda EU-stödet på ett öppet, effektivt och ansvarsfullt sätt.

121.  Europaparlamentet konstaterar att EU närmar sig en ny utvidgningsomgång, särskilt i riktning mot västra Balkan, och kräver att man i nästa fleråriga budgetram beaktar kostnaderna för framtida utvidgningar, särskilt genom att avsätta tillräckliga medel till föranslutningsinstrumentet. Parlamentet anser att föranslutningsinstrumentet främst bör stödja kandidatländernas nödvändiga anpassningar till unionens regelverk, samt underlätta användningen av EU-medel, särskilt till förmån för civilsamhället, arbetsmarknadens parter, minoriteter, icke-statliga organisationer, kulturarv samt lokala och regionala myndigheter.

122.  Europaparlamentet understryker att unionen snabbt måste anpassa sin politik till tillväxtländerna och utveckla nya strategiska partnerskap med dem. Parlamentet uppmanar kommissionen att i detta avseende föreslå ett politiskt instrument som är inriktat på verksamheter som inte är kopplade till offentligt utvecklingsbistånd utan gäller områden av ömsesidigt intresse.

123.  Med tanke på de allt större globala utmaningarna och EU:s globala ansvar, särskilt med avseende på den rådande politiska utvecklingen i arabvärlden, anser Europaparlamentet att en omstrukturering av EU:s externa finansiella instrument är absolut nödvändig. Parlamentet förordar därför en översyn och en mer strategisk tillämpning av EU:s externa instrument samt utarbetandet av nya samarbetsformer och distributionsmekanismer tillsammans med partnerländer i syfte att öka effekten och synligheten av EU:s utrikespolitik och uppnå det övergripande målet att göra utrikespolitiken mer konsekvent och samstämd. Parlamentet betonar att nästa fleråriga budgetram bör främja konsekvens i politiken så att EU:s politik och utgifter i samband med jordbruk, fiske, handel och energi inte står i direkt motsättning till utvecklingspolitiska mål.

Svar på krissituationer

124.  Europaparlamentet upprepar att förebyggande och hantering av kriser är viktiga prioriteringar för EU. Parlamentet betonar därför behovet av att säkerställa effektiva instrument med tillräcklig finansiering i detta avseende, och anser att det nuvarande stabiliseringsinstrumentet fortfarande är ett viktigt medel för snabba reaktioner från EU vid krissituationer, men att mer tonvikt bör läggas vid förebyggande åtgärder på längre sikt, inklusive fredsskapande och konfliktförebyggande åtgärder, närmare bestämt via mer lyhörda geografiska program.

125.  Europaparlamentet anser att humanitärt bistånd spelar en nyckelroll i EU:s yttre förbindelser. Parlamentet konstaterar att naturkatastrofer blir allt vanligare och deras effekter alltmer förödande, samtidigt som konflikter uppstår allt oftare till följd av kampen om resurser som energi, vatten och råvaror. Parlamentet understryker behovet av att garantera lämpliga budgetanslag för instrumentet för humanitärt bistånd och reserven för katastrofbistånd, för att undvika kommissionens årliga ad hoc-krav på extra medel. Denna budget bör fortsätta att vara oberoende – frikopplad från andra (t.ex. geopolitiska) beaktanden och intressen – så att det humanitära biståndets neutralitet kan garanteras.

Administration

126.  Europaparlamentet anser att en offentlig administration av hög kvalitet, på både unionsnivå och nationell nivå, är en viktig faktor för att uppnå de strategiska mål som fastställs i Europa 2020-strategin. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en tydlig analys av de administrativa utgifterna efter 2013, med hänsyn till konsolideringen av de offentliga finanserna, de nya uppgifter och befogenheter som har tilldelats unionen genom Lissabonfördraget samt de effektivitetsvinster som kan uppnås genom en optimal användning av mänskliga resurser, särskilt genom omplacering och ny teknik.

127.  Europaparlamentet framhåller att en sådan analys bör användas för att undersöka möjligheterna till synergieffekter och besparingar, bl.a. genom omstruktureringar, ytterligare interinstitutionellt samarbete, en översyn av varje institutions och organs arbetsmetoder och arbetsorter samt en tydligare åtskillnad mellan institutioners och byråers uppgifter. Parlamentet anser vidare att analysen också bör beakta den ekonomiska effekten på medellång och lång sikt på fastighetspolitiken, pensionssystem och andra områden som regleras av bestämmelser för personal vid EU:s institutioner. Parlamentet menar att denna analys kan visa att det finns utrymme att minska EU:s totala budget för administration utan att den höga kvaliteten, resultaten och attraktiviteten för EU:s offentliga förvaltning försämras.

128.  Europaparlamentet framhåller de betydande besparingar som skulle vara möjliga om parlamentet hade ett enda säte.

Del IV: Budgetramens organisation och struktur
En struktur som avspeglar prioriteringar

129.  Europaparlamentet anser att strukturen hos nästa fleråriga budgetram bör underlätta både en kontinuerlig planering och flexibilitet inom och mellan rubrikerna, samt undvika svagheterna i den nuvarande fleråriga budgetramen, främst i fråga om bristerna i underrubrik 1 a ”Konkurrenskraft för tillväxt och sysselsättning”, 3 b ”Medborgarskap” och 4 ”EU som global partner”. Parlamentet anser att den fleråriga budgetramens struktur bör göra EU:s politiska och budgetära prioriteringar tydligare för EU-medborgare. Parlamentet insisterar i detta avseende på behovet av att undvika omotiverade radikala förändringar samt att befästa och förbättra den nuvarande strukturen.

130.  Europaparlamentet upprepar att Europa 2020-strategin bör vara den huvudsakliga politiska referenspunkten för nästa fleråriga budgetram. Parlamentet anser därför att strukturen bör avspegla Europa 2020-strategins mål om smart och hållbar tillväxt för alla och ge det större politiskt utrymme, och föreslår följaktligen en ny struktur där man sammanför all intern politik under en gemensam rubrik med titeln ”Europa 2020”.

131.  Europaparlamentet föreslår att man under rubriken Europa 2020 ska införa fyra underrubriker med sammankopplade politiska områden, vilket bör leda till bättre samordning och genomförandesynergier. Parlamentet föreslår en underrubrik som omfattar kunskapsrelaterad politik, en andra underrubrik som handlar om sammanhållningspolitiken och som avspeglar dess övergripande karaktär och dess bidrag till alla mål inom Europa 2020, samt om socialpolitiken, en tredje underrubrik som omfattar politik för hållbarhet och resurseffektivitet samt en fjärde underrubrik för medborgarskap som kombinerar nuvarande underrubrikerna 3a (medborgarskap) och 3b (frihet, säkerhet och rättvisa) till en enda underrubrik mot bakgrund av de svårigheter som tidigare uppstått när ett antal små program förts samman under en liten underrubrik.

132.  Europaparlamentet anser att nästa fleråriga budgetram bör göra det möjligt att öronmärka storskaliga projekt som är strategiskt viktiga för EU, under rubriken Europa 2020. EU-budgeten bör omfatta ett begränsat långsiktigt bidrag till dessa projekt, i syfte att säkra en kontinuerlig planering och stabil organisering av dem. Om det skulle behövas ytterligare medel till dessa storskaliga projekt bör dessa medel inte tas från små framgångsrika projekt som finansieras via EU:s budget.

133.  Europaparlamentet anser att, med tanke på Europa 2020-strategins integrerade karaktär och för att säkerställa att budgetmedel anpassas efter strategins stegvisa utveckling, är det nödvändigt att högre flexibilitet garanteras mellan de fyra underrubrikerna om Europa 2020.

134.  Europaparlamentet erinrar om de svårigheter som uppstår när ett antal ganska små program förs samman inom en liten underrubrik, och föreslår därför att underrubrikerna 3a (medborgarskap) och 3b (frihet, säkerhet och rättvisa) slås samman till en och samma underrubrik i den fleråriga budgetramen 2007–2013.

135.  Europaparlamentet anser att rubriken för den yttre åtgärder bör behållas.

136.  Europaparlamentet anser att rubriken för administration bör behållas.

137.  Europaparlamentet efterlyser att det inrättas en ”övergripande budgetramsmarginal” för samtliga rubriker under det totala budgetramstaket och över de separata tillgängliga marginalerna för varje rubrik, som kan användas inom ramen för det årliga budgetförfarandet. Parlamentet anser att en sådan marginal även bör tillföras outnyttjade marginaler och anslag (åtaganden och betalningar) från det föregående budgetåret.

138.  Europaparlamentet anser dessutom att man för att förbättra transparens och synlighet bör använda en extra reservmarginal under taket för de egna medlen och över taket för den fleråriga budgetramen för att inkludera risker för uteblivna betalningar i samband med den europeiska finansiella stabiliseringsmekanismens lånegarantier och det ekonomiska stödet på medellång sikt till betalningsbalanserna i medlemsstater utanför euroområdet, liksom en eventuell medverkan av EU:s budget i den europeiska stabiliseringsmekanismen efter 2013.

139.  Europaparlamentet uppmanar bestämt kommissionen att i en bilaga till EU:s budget ange alla EU-utgifter som uppstår – till följd av ett mellanstatligt förfarande – utanför EU:s budget. Parlamentet anser att denna information, som ska tas fram årligen, kommer att ge en fullständig bild av de investeringar som medlemsstaterna går med på att göra på EU-nivå.

140.  Europaparlamentet föreslår att alla investeringar som görs inom varje europeiskt politikområde och som dessutom kommer från olika delar av EU:s budget klart ska visas i EU:s budget, eventuellt i en bilaga. Enligt parlamentet bör kommissionen dessutom tillhandahålla en beräkning av förutsedda investeringsbehov för hela programperioden.

141.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inkludera detaljerad information om inkomstsidan av EU:s budget i det förslag till budget som den lägger fram för EU:s budgetmyndighet. I alla nationella budgetar läggs, enligt allmän praxis, budgetens inkomst- och utgiftssida fram på samma gång, och parlamentet är av den bestämda åsikten att ett sådant förfarande skulle innebära att en ständig debatt kan föras om EU:s finansieringssystem. Samtidigt är parlamentet medvetet om att budgetmyndigheten för närvarande inte har behörighet att föreslå ändringar till denna del av budgeten.

142.  Europaparlamentet föreslår därför följande struktur för nästa fleråriga budgetram:

Anpassning till förändrade omständigheter: flexibilitet

143.  Europaparlamentet upprepar ståndpunkten i sin resolution av den 25 mars 2009 om halvtidsöversynen av budgetramen 2007–2013(7) att större flexibilitet inom och mellan rubriker är en absolut nödvändighet för att EU ska fungera, inte bara när det gäller att möta EU:s nya utmaningar, utan även för att underlätta beslutsfattandeprocessen inom institutionerna.

Halvtidsöversyn

144.  Europaparlamentet betonar behovet av en obligatorisk halvtidsöversyn som möjliggör en både kvantitativ och kvalitativ analys och inventering av hur den fleråriga budgetramen fungerar, om den fleråriga budgetramen sträcker sig över mer än fem år. Parlamentet understryker att halvtidsöversynen i framtiden bör bli en juridiskt bindande skyldighet, som fastställs i förordningen om den fleråriga budgetramen, med ett specifikt förfarande och en bindande kalender, vilket garanterar att parlamentet deltar fullt ut i egenskap av lagstiftande myndighet och budgetmyndighet. Parlamentet betonar att om översynen visar att taken är inadekvata för återstoden av perioden bör en verklig möjlighet att ändra dem garanteras.

Ändring av taken

145.  Europaparlamentet insisterar på att den grad av flexibilitet som faktiskt ges genom översynsmekanismen är beroende av förfarandet för att utöva den, och upplever ett allmänt motstånd i rådet mot att använda den. Parlamentet anser att det är nödvändigt – om justeringen av utgiftstaken ska fortsätta att vara ett realistiskt alternativ – att de framtida översynsmekanismerna omfattar ett förenklat förfarande för förändringar under en avtalad tröskel, och begär dessutom att möjligheten att höja det övergripande taket för den fleråriga budgetramen ska kvarstå.

Säkerställande av tillräckliga marginaler och tillräcklig flexibilitet under taken

146.  Europaparlamentet betonar vikten att garantera tillräckliga reserver för varje rubrik, och noterar med intresse kommissionens förslag om att införa en fast procentandel för marginalerna, men anser att detta alternativ bara kan leda till bättre flexibilitet om de framtida taken sätts på en så hög nivå att ytterligare manöverutrymme ges.

147.  Europaparlamentet påpekar att flexibiliteten under taken bör förbättras på alla tänkbara sätt och välkomnar kommissionens förslag som lades framunder budgetöversynen.

148.  Europaparlamentet anser att möjligheten att tidigarelägga eller skjuta upp utgifter inom en rubriks fleråriga anslag för att tillåta kontracykliska åtgärder och meningsfulla insatser vid större kriser måste bibehållas, och anser med hänsyn till detta att det nuvarande systemet med flexibilitet för lagstiftningsakter har fungerat tillräckligt väl i den nuvarande fleråriga budgetramen. Parlamentet begär därför att flexibilitetströskeln på fem procent över eller under de belopp som fastställs inom ramen för medbeslutandeförfarandet ska bibehållas i nästa fleråriga budgetram.

149.  Europaparlamentet är övertygat om att outnyttjade marginaler eller de anslag som frigjorts eller inte utnyttjats (både åtagande- och betalningsbemyndiganden) i en årsbudget bör föras över till nästa år och utgöra en övergripande marginal i den fleråriga budgetramen som kan tilldelas de olika rubrikerna i enlighet med de beräknade behoven. Mot bakgrund av detta anser parlamentet att de medel som avsatts för EU-budgeten bör användas endast i detta sammanhang och inte återlämnas till medlemsstaterna, vilket för närvarande är fallet.

150.  Europaparlamentet anser dessutom att dessa förslag måste kompletteras med en omfördelningsflexibilitet för att möjliggöra överföringar mellan rubriker under ett givet år samt med ökad flexibilitet mellan underrubrikerna.

151.  Europaparlamentet upprepar att beslutsprocessen måste utformas så att dessa instrument kan användas på ett effektivt sätt.

Flexibilitetsmekanismer

152.  Europaparlamentet anser att det är av största betydelse att behålla särskilda instrument (flexibilitetsinstrumentet, Europeiska fonden för justering av globaliseringseffekter, Europeiska unionens solidaritetsfond och reserven för katastrofbistånd), som kan mobiliseras vid behov, genom att samtidigt förenkla deras användning ytterligare och ge dem tillräckliga anslag samt eventuellt skapa nya instrument i framtiden. Parlamentet betonar att mobiliseringen av ytterligare finansieringskällor måste följa gemenskapsmetoden.

153.  Europaparlamentet anser att Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter har varit framgångsrik när det gällt att bidra med unionens solidaritet och stöd till arbetstagare som friställts till följd av negativa globaliseringseffekter och den världsomspännande finansiella och ekonomiska krisen, och att denna fond därför bör bibehållas i den nya fleråriga budgetramen. Parlamentet anser emellertid att förfarandena för att tilldela stöd från fonden är alltför tidskrävande och krångliga. Kommissionen uppmanas att föreslå sätt att förenkla och förkorta dessa förfaranden inför framtiden.

154.  Europaparlamentet anser att flexibilitetsinstrumentet, som är den flexibilitetsmekanism som har genomförts i störst utsträckning, har varit nödvändigt för att ge ytterligare flexibilitet. Parlamentet föreslår en betydande ökning av det ursprungliga beloppet till flexibilitetsinstrumentet, med en påföljande årlig ökning under den fleråriga budgetramens löptid och att möjligheten bibehålls att föra över den outnyttjade delen av det årliga beloppet till år n+2.

155.  Parlamentet konstaterar att de medel som har avsatts till brådskande naturkatastrofer och humanitära katastrofer på senare år har varit otillräckliga. Parlamentet begär därför en betydande ökning av anslagen till reserven för katastrofbistånd samt en möjlighet till en flerårig mobilisering av instrumentet.

Den fleråriga budgetramens varaktighet

156.  Europaparlamentet understryker att vid valet av varaktighet för nästa fleråriga budgetram bör man uppnå en riktig balans mellan stabilitet för planeringscyklerna och genomförandet av enskilda politikområden och varaktigheten för institutionernas politiska cykler – särskilt de som gäller för Europeiska kommissionen och Europaparlamentet. Parlamentet påminner om att längre varaktighet förutsätter större flexibilitet.

157.  Europaparlamentet anser att en femårig cykel till fullo är förenlig med parlamentets uttryckliga vilja att i så stor utsträckning som möjligt anpassa den fleråriga budgetramens varaktighet efter institutionernas politiska cykler, av orsaker som hör samman med demokratisk ansvarsskyldighet och ansvar. Parlamentet frågar sig emellertid om en femårig cykel kan vara alltför kort i detta läge för politik som kräver en mer långsiktig planering (det vill säga sammanhållning, jordbruk och transeuropeiska transportnät), samtidigt som den inte är helt förenlig med de politikområden som omfattar planering och genomförande av livscyklerna.

158.  Europaparlamentet konstaterar att den tioåriga budgetramen, som föreslås av kommissionen i budgetöversynen, kan ge omfattande stabilitet och förutsebarhet för den finansiella planeringsperioden, men eftersom de övergripande taken och de viktigaste juridiska instrumenten skulle vara fasta i tio år kommer den fleråriga budgetramen därmed att bli mindre flexibel samtidigt som det blir mycket svårt att anpassa sig till nya situationer. Parlamentet anser dock att en 5+5-cykel bara kan användas om en överenskommelse om en maximal flexibilitetsnivå, inbegripet en obligatorisk halvtidsöversyn, kan nås med rådet, på det sätt som föreskrivs i förordningen om den fleråriga budgetramen.

159.  Europaparlamentet är av uppfattningen att för nästa fleråriga budgetram bör en sjuårig cykel, som fastställs fram till 2020, vara den bästa övergångslösningen, eftersom det kan ge mer stabilitet genom att säkerställa kontinuitet för programmen för en längre tidsperiod och även skapa en tydlig koppling till Europa 2020-strategin. Parlamentet betonar dock att alla alternativ avseende varaktigheten för nästa fleråriga budgetram kräver tillräcklig finansiering och adekvat flexibilitet med goda resurser inom och utanför budgetramen för att man ska kunna undvika de problem som har uppstått under perioden 2007–2013.

160.  Europaparlamentet anser att ett beslut om en ny sjuårig budgetram inte bör utesluta möjligheten till en femårig period eller en 5+5-årsperiod från 2021. Parlamentet upprepar sin övertygelse om att en synkronisering av den finansiella planeringen med kommissionens och Europaparlamentets mandat kommer att öka det demokratiska ansvaret, redovisningsskyldigheten och legitimiteten.

Del V: Matcha ambitioner och resurser: kopplingen mellan utgifter och reformen av EU:s finansiering
Tillräckliga budgetmedel

161.  Europaparlamentet är fullt medvetet om att många medlemsstater gör besvärliga justeringar i de offentliga finanserna och påminner om att uppnåendet av ett europeiskt mervärde och säkerställandet av en sund finansförvaltning – effektivitet, ändamålsenlighet och ekonomi – mer än någonsin tidigare bör vara de vägledande principerna för EU-budgeten.

162.  Europaparlamentet understryker att EU:s budget med sin nuvarande övergripande nivå på 1 procent av BNI – oavsett realiserbara tillgångar – inte kan eliminera finansieringsunderskottet till följd av ytterligare finansieringsbehov som fördraget och befintliga politiska prioriteringar och åtaganden ger upphov till bl.a. följande:

163.  Europaparlamentet är därför av den bestämda uppfattningen att en frysning av nästa fleråriga budgetram på 2013 års nivå, vilket vissa medlemsstater har krävt, inte är ett genomförbart alternativ. Parlamentet påpekar att även med en ökning av resursnivån för nästa fleråriga budgetram med fem procent jämfört med 2013 års nivå(8) kan bara ett begränsat bidrag lämnas för att unionens avtalade mål och åtaganden ska kunna uppnås och för att principen om solidaritet inom unionen ska kunna respekteras. Parlamentet är därför övertygat om att åtminstone fem procents ökning av resurserna är nödvändiga för nästa fleråriga budgetram. Parlamentet uppmanar rådet – om det inte delar denna uppfattning – att tydligt visa vilka av dess politiska prioriteringar eller projekt som kan överges helt och hållet, trots deras dokumenterade europeiska mervärde.

164.  Europaparlamentet upprepar att utan tillräckliga ytterligare resurser i den fleråriga budgetramen efter 2013 kommer unionen inte att kunna uppfylla de befintliga politiska prioriteringarna som hör samman med Europa 2020-strategin och de nya uppgifter som föreskrivs i Lissabonfördraget och än mindre reagera vid oförutsedda händelser.

165.  Europaparlamentet noterar att taket för egna medel har varit oförändrat sedan 1993. Parlamentet anser att taket för egna medel kan kräva en viss stegvis anpassning eftersom medlemsstaterna överför fler befogenheter till och fastställer fler mål för unionen. Parlamentet anser att det nuvarande taket för egna medel, vilket enhälligt har fastställts av rådet(9), visserligen ger tillräckligt budgetutrymme för att möta unionens mest överhängande utmaningar, men att det fortfarande inte skulle vara tillräckligt för att EU-budgeten skulle bli ett verksamt verktyg för den europeiska ekonomiska styrningen eller bidra i betydande grad till investeringar i Europa 2020-strategin på EU-nivå.

Ett mer transparent, enklare och mer rättvist finansieringssystem

166.  Europaparlamentet erinrar om att i Lissabonfördraget föreskrivs att ”utan att det inverkar på andra inkomster ska budgeten finansieras helt av egna medel”. Parlamentet betonar att det sätt som systemet med egna medel har utvecklats på och det faktum att egna medel har ersatts med så kallade ”nationella bidrag”, innebär att en oproportionellt hög tonvikt läggs vid nettobalansen mellan medlemsstaterna och sålunda strider mot principen om solidaritet inom EU, försvagar det gemensamma europeiska intresset och till stor del förbiser det europeiska mervärdet. I praktiken innebär denna situation att storleken på EU:s gemensamma budget är beroende av de finansiella omständigheterna i de enskilda medlemsstaterna och deras inställning till EU. Parlamentet efterlyser därför med kraft en genomgripande reform av EU:s resurser för att anpassa finansieringen av EU:s budget till fördragets anda och krav.

167.  Europaparlamentet anser att det främsta målet med reformen är att uppnå ett autonomt, rimligare, mer transparent, enklare och rättvist system, som medborgarna lättare kan förstå, samt att tydliggöra deras bidrag till EU budgeten. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang till ett slut på de befintliga rabatterna, undantagen och korrigeringsmekanismerna och är övertygat om att införandet av ett eller flera verkliga egna medel för unionen, i syfte att ersätta det BNI baserade systemet, är absolut nödvändigt om unionen någonsin ska få den budget den behöver för att på ett avgörande sätt bidra till finansiell stabilitet och ekonomisk återhämtning. Parlamentet påminner om att eventuella förändringar av de egna medlen bör genomföras i enlighet med medlemsstaternas suveränitet på skatteområdet. Parlamentet betonar i detta sammanhang att unionen bör kunna uppbära sina egna medel direkt och oberoende av nationella budgetar.

168.  Europaparlamentet betonar att omstruktureringen av systemet med egna medel i sig inte berör EU-budgetens storlek, utan handlar om att hitta en effektivare sammansättning av olika medel för att finansiera EU:s avtalade politik och mål. Parlamentet påpekar att införandet av ett nytt system inte skulle öka den totala skattebördan för medborgarna utan i stället minska belastningen på de nationella statskassorna.

169.  Europaparlamentet betonar att Europaparlamentet är det enda parlament som har något att säga till om vad avser utgifter men inte inkomster. Det finns därför ett mycket stort behov av en demokratisk reformering av EU:s resurser.

170.  Europaparlamentet noterar de potentiella nya egna medel som föreslås av kommissionen i dess meddelande om budgetöversynen (beskattning av den finansiella sektorn, auktion inom ramen för systemet för handel med utsläppsrätter för växthusgaser, EU-avgifter på luftfartsområdet, mervärdesskatt, energiskatt, bolagsskatt). Parlamentet inväntar slutsatserna av konsekvensanalysen av dessa alternativ, inbegripet en genomförbarhetsstudie om olika alternativ för en EU-skatt på finansiella transaktioner, som även bör omfatta de dithörande insamlingsmekanismerna, med tanke på att kommissionen ska lägga fram ett lagstiftningsförslag till den 1 juli 2011.

171.  Europaparlamentet anser att en skatt på finansiella transaktioner skulle kunna utgöra ett betydande bidrag från finanssektorn till hanteringen av krisens ekonomiska och sociala konsekvenser för de offentliga finansernas hållbarhet. En sådan skatt skulle även kunna bidra till delar av finansieringen av EU:s budget och minska medlemsstaternas BNI-bidrag. EU bör även föregå med gott exempel i frågan om kapitalöverföringar till skatteparadis.

Del VI: Mot en smidig och effektiv interinstitutionell förhandlingsprocess

172.  Europaparlamentet erinrar om att i enlighet med Lissabonfördraget krävs det att en majoritet av dess ledamöter godkänner den fleråriga budgetramen för att rådet ska kunna anta den med enhällighet.

173.  Europaparlamentet understryker de stränga majoritetskraven för både parlamentet och rådet och framhåller vikten av att fullt ut följa fördragsbestämmelsen i artikel 312.5 i EUF-fördraget, enligt vilken parlamentet, rådet och kommissionen, under hela förfarandet fram till antagandet av den fleråriga budgetramen, ska vidta alla åtgärder som är nödvändiga för detta syfte. Detta kräver uttryckligen att institutionerna genomför förhandlingar för att komma överens om en text som parlamentet kan godkänna. Parlamentet påpekar vidare att om ingen flerårig budgetram antagits vid utgången av 2013, ska giltighetstiden för de tak och andra bestämmelser som gäller 2013 förlängas till dess att en ny flerårig budgetram antagits.

174.  Europaparlamentet välkomnar åtagandet från rådets ordförandeskap(10) att säkerställa en dialog och ett samarbete med parlamentet under öppna och konstruktiva former under hela förfarandet för att anta den framtida fleråriga budgetramen, och bekräftar sin beredskap att under denna förhandlingsprocess ingå i ett nära samarbete med rådet och kommissionen helt i enlighet med bestämmelserna i Lissabonfördraget.

175.  Europaparlamentet uppmanar därför kraftfullt rådet och kommissionen att följa fördraget och göra allt som krävs för att snabbt nå en överenskommelse med parlamentet om en praktisk arbetsmetod för förhandlingsprocessen om den fleråriga budgetramen. Parlamentet upprepar kopplingen mellan en reform av inkomsterna och en reform av utgifterna, och kräver därför ett fast åtagande från rådet att i samband med förhandlingen om den fleråriga budgetramen diskutera förslagen om nya egna medel.

176.  Europaparlamentet begär att en vittomfattande offentlig debatt om syftet med, tillämpningsområdet för och inriktningen på unionens fleråriga budgetram och reformeringen av inkomstsystemet ska inledas på EU-nivå, och föreslår i synnerhet att en konventsliknande konferens om den framtida finansieringen av unionen sammankallas, där ledamöter från Europaparlamentet och de nationella parlamenten måste få delta.

o
o   o

177.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och övriga berörda institutioner samt medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT C 139, 14.6.2006, s. 1. (2) EUT C 27 E, 31.1.2008, s. 214. (3) EUT L 163, 23.6.2007, s. 17. (4) Antagna texter, P7_TA(2010)0225. (5) Antagna texter, P7_TA(2011)0080. (6) Rådets beslut 2010/427/EU av den 26 juli 2010 om hur den europeiska avdelningen för yttre åtgärder ska organiseras och arbeta (EUT L 201, 3.8.2010, s. 30). (7) EUT C 117 E, 6.5.2010, s. 95. (8) 2013 års nivå: 1,06 procent av BNI. 2013 års nivå + fem procent: 1,11 procent av BNI. Båda i åtagandebemyndiganden i 2013 års fasta priser. Dessa siffror baseras på antagandet av en sjuårig flerårig budgetram med följande uppskattningar och prognoser från kommissionen:– GD BUDG:s prognos från maj 2011 om 2012 års BNI: 13 130 916,3 miljoner EUR (2012 års priser),– GD ECFIN:s uppskattning från januari 2011 av en nominell BNI-tillväxt på 1,4 procent för 2011-2013 och 1,5 procent för 2014-2020.NB: Siffrorna kan komma att ändras efter ändringar i kommissionens uppskattningar och prognoser samt efter referensår och den typ av priser som används (löpande eller fasta). (9) 1,23 procent av medlemsstaternas totala BNI i betalningsbemyndiganden och 1,29 procent i åtagandebemyndiganden. (10) Skrivelse av den 8 december 2010 från premiärminister Yves Leterme till talman Jerzy Buzek.