Europaparlamentets resolution av den 27 oktober 2011 om årsrapporten om Europeiska ombudsmannens verksamhet 2010 (2011/2106(INI))

P7_TA(2011)0467 A7-0285/2011

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av årsrapporten om Europeiska ombudsmannens verksamhet 2010,

–  med beaktande av artikel 24 tredje stycket och artiklarna 228 och 298 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artiklarna 41 och 43 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av sin resolution av den 18 juni 2008(1) om Europaparlamentets beslut om ändring av beslut 94/262/EKSG, EG, Euratom av den 9 mars 1994 om föreskrifter och allmänna villkor för ombudsmannens ämbetsutövning,

–  med beaktande av det ramavtal om samarbete som ingicks av Europaparlamentet och ombudsmannen den 15 mars 2006 och som trädde i kraft den 1 april 2006,

–  med beaktande av genomförandebestämmelserna av den 1 januari 2009 för ombudsmannens stadga(2),

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Europeiska ombudsmannens verksamhet,

–  med beaktande av artikel 205.2 andra och tredje meningen i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för framställningar (A7-0285/2011), och av följande skäl:

A.  Årsrapporten om Europeiska ombudsmannens verksamhet 2010 överlämnades formellt till Europaparlamentets talman den 10 maj 2011. Ombudsmannen, Nikiforos Diamandouros, lade fram rapporten för utskottet för framställningar i Bryssel den 23 maj 2011.

B.  I artikel 24 i EUF-fördraget anges att ”varje unionsmedborgare kan vända sig till den i enlighet med artikel 228 tillsatta ombudsmannen”.

C.  I artikel 41 i stadgan om de grundläggande rättigheterna anges att ”var och en har rätt att få sina angelägenheter behandlade opartiskt, rättvist och inom skälig tid av unionens institutioner och organ”.

D.  Den gemensamma utrikespolitiken, säkerhetspolitiken och Europeiska rådets ansvarsområden omfattas av ombudsmannens ämbetsområde.

E.  I artikel 43 i stadgan anges att ”varje unionsmedborgare och varje fysisk eller juridisk person som är bosatt eller har sitt säte i en medlemsstat har rätt att vända sig till Europeiska ombudsmannen vid missförhållanden i unionens institutioners, organs eller byråers verksamhet, med undantag för Europeiska unionens domstol då den utövar sina domstolsfunktioner.”

F.  Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna har i och med Lissabonfördragets ikraftträdande blivit rättsligt bindande i de flesta av EU:s medlemsstater. Detta ger ännu större legitimitet åt de beslut som fattas av Europeiska ombudsmannen.

G.  I och med Lissabonfördragets ikraftträdande infördes en rättslig grund för gemensamma bestämmelser om administrativa förfaranden inom EU:s institutioner, organ och byråer vilka, i enlighet med artikel 298 i EUF-fördraget, ska ”stödja sig på en öppen, effektiv och oberoende europeisk administration”. Lissabonfördraget påverkar också Europeiska ombudsmannens verksamhet, bland annat till följd av att Europeiska utrikestjänsten inrättats och att Europeiska rådet blivit en institution.

H.  Ett administrativt missförhållande uppstår när ett offentligt organ inte handlar i enlighet med en bestämmelse eller princip som är bindande för organet.

I.  Den 20 januari 2010, under parlamentets plenarsammanträde i Strasbourg, blev Nikiforos Diamandouros omvald till Europeiska ombudsmannen, och han avlade sin ed inför domstolen i Luxemburg den 25 oktober 2010.

J.  Den 27 september 2010 firade Europeiska ombudsmannen sin femtonde årsdag som institution. Under dessa femton år har ombudsmannen besvarat fler än 36 000 klagomål och utrett fler än 3 800 fall av eventuella administrativa missförhållanden.

K.  Ombudsmannen firade sin femtonde årsdag som institution genom att sjösätta en ny strategi för sitt mandat under perioden 2009–2014. Strategin är inriktad på att man ska lyssna på berörda parter, leverera snabbare resultat, bidra till att förbättra EU:s administrativa kultur, förse såväl berörda parter som allmänheten med lämplig information vid rätt tidpunkt samt att ständigt överväga hur de tillgängliga resurserna bör användas.

L.  Under 2010 fick ombudsmannen ta emot 2 667 klagomål, vilket innebär en minskning med över 400 klagomål jämfört med 2009.

M.  Under 2010 gjorde ombudsmannen 326 undersökningar (318 under 2009), varav 323 gjordes på grundval av inkomna klagomål. Under 2008 tog det i genomsnitt 13 månader att göra en undersökning, medan det under 2009 och 2010 tog i genomsnitt 9 månader. De flesta undersökningarna (66 procent) tog mindre än ett år att göra och över hälften (52 procent) tog mindre än tre månader.

N.  Ombudsmannen kan på eget initiativ inleda en undersökning när han vill undersöka ett eventuellt fall av administrativt missförhållande på grundval av ett klagomål som inkommit från en obehörig person eller när det verkar finnas ett problem av systemisk karaktär inom institutionerna. Under 2010 avslutade ombudsmannen tre och inledde sex undersökningar på eget initiativ.

O.  Av alla undersökningar som inleddes under 2010 gällde 65 procent Europeiska kommissionen (56 procent under 2009), 10 procent gällde Europeiska rekryteringsbyrån Epso, 7 procent gällde Europaparlamentet, 2 procent gällde Europeiska unionens råd och 1 procent gällde Europeiska unionens domstol.

P.  I över hälften (55 procent) av de ärenden som avslutades under 2010 godtog institutionen i fråga en uppgörelse i godo eller löste frågan.

Q.  Ombudsmannen kan göra en ytterligare anmärkning om han i samband med ett ärende ser en möjlighet att förbättra förvaltningen. Under 2010 gjorde ombudsmannen sådana ytterligare anmärkningar i 14 ärenden (en minskning från 28 under 2009) i syfte att förbättra de tjänster som erbjuds medborgarna.

R.  En kritisk anmärkning görs i fall där i) det inte längre är möjligt för institutionen i fråga att eliminera det administrativa missförhållandet, ii) det administrativa missförhållandet inte är av allmänt intresse eller iii) det inte anses vara nödvändigt att ombudsmannen vidtar några uppföljningsåtgärder.

S.  En kritisk anmärkning innebär att den klagande får en bekräftelse på att klagomålet var befogat och institutionen i fråga får en indikation om vad den har gjort fel så att den i fortsättningen kan undvika det administrativa missförhållandet. Antalet kritiska anmärkningar har minskat kontinuerligt under de senaste åren och föll från 44 under 2008 till 35 under 2009 och till 33 under 2010.

T.  I ärenden där ombudsmannen måste vidta uppföljningsåtgärder, där det administrativa missförhållandet kan elimineras eller där det administrativa missförhållandet är särskilt allvarligt eller av allmänt intresse utarbetas ett förslag till rekommendation.

U.  Under 2010 kunde ombudsmannen konstatera att det fanns administrativa missförhållanden i 12 procent av ärendena (40) och i 7 av dessa ärenden uppnådde han positiva resultat genom att utarbeta förslag till rekommendationer.

V.  Om en institution eller ett organ inte reagerar på ett förslag till rekommendation på ett tillfredsställande sätt kan ombudsmannen skicka en särskild rapport till Europaparlamentet.

W.  En särskild rapport är ombudsmannens sista vapen och det sista viktiga steg han kan ta för att behandla ett ärende, eftersom parlamentet då kan välja att anta en resolution och utöva sina befogenheter utifrån en politisk bedömning.

X.  Under 2010 skickade ombudsmannen en särskild rapport till parlamentet.

1.  Europaparlamentet godkänner årsrapporten om Europeiska ombudsmannens verksamhet 2010, och gratulerar ombudsmannen till att han blev omvald i januari 2010.

2.  Europaparlamentet uppmärksammar den nya strategi som ombudsmannen tagit fram för den innevarande mandatperioden och som kommer att utgöra grunden för ombudsmannens initiativ och verksamhet. Denna strategi inbegriper bland annat att föra en fortlöpande dialog med de klagande, det civila samhället och andra berörda, ta fram bästa praxis i samarbete och samråd med kolleger i Europeiska ombudsmannanätverket, göra EU-förfarandena rättvisare och öppnare samt främja serviceandan inom EU-institutionernas förvaltning.

3.  Europaparlamentet betonar att insyn, tillgång till information och respekt för unionsmedborgarnas rättigheter är viktiga förutsättningar för att upprätthålla förtroendet mellan medborgarna och institutionerna.

4.  Europaparlamentet anser att ombudsmannen genom att förstärka öppenhet och ansvarstagande i Europeiska unionens beslutsprocess och förvaltning lämnar ett viktigt bidrag i arbetet med att skapa en union ”där besluten ska fattas så öppet och så nära medborgarna som möjligt”, enligt vad som anges i artikel 1.2 i fördraget om Europeiska unionen.

5.  Den 27 september 2010 firade Europeiska ombudsmannen sin femtonde årsdag som institution. Europaparlamentet konstaterar att ombudsmannen under dessa femton år har besvarat fler än 36 000 klagomål och spelat en viktig roll för att hjälpa EU:s institutioner att ge medborgare upprättelse och förbättra deras förvaltning.

6.  Europaparlamentet konstaterar att dessa femton år har gett ombudsmannen som institution verklig insyn i utvecklingen vad gäller administrativa missförhållanden, problem av systemisk karaktär och strukturella svagheter hos förvaltningar. Detta gör också att ombudsmannen kan ge förvaltningen vägledning för att undvika att misstag upprepas och för att förbättra kvaliteten på och insynen i dess arbete.

7.  Europaparlamentet välkomnar ombudsmannens initiativ att regelbundet offentliggöra studier där han undersöker hur EU-institutionerna har följt upp hans kritiska respektive ytterligare anmärkningar. Under 2009 ansågs uppföljningen vara tillfredsställande i 81 procent av fallen (94 procent när det gällde ytterligare anmärkningar och 70 procent när det gällde kritiska anmärkningar), vilket är hoppingivande. Likväl finns det utrymme för ytterligare förbättringar, särskilt vad gäller uppföljningsgraden efter kritiska anmärkningar. Parlamentet uppmanar med eftertryck institutionerna att samarbeta med ombudsmannen för att förbättra uppföljningsgraden.

8.  Europaparlamentet välkomnar ombudsmannens generellt sett konstruktiva samarbete med EU:s institutioner och organ, och stöder ombudsmannens roll som extern kontrollmekanism och som en värdefull tillgång i arbetet med att kontinuerligt förbättra EU:s förvaltning.

9.  Europaparlamentet lovordar ombudsmannen för institutionens nya logotyp och grafiska profil och för årsrapportens nya utseende. Parlamentet lovordar även ombudsmannen för att han har gjort institutionen insynsvänligare genom att på sin webbplats offentliggöra information om alla nya undersökningar som inleds på grundval av inkomna klagomål.

10.  Europaparlamentet betonar att medborgarna måste informeras bättre om institutionens arbetssätt och om den webbplats för information som ska garantera insyn i ombudsmannens roll.

11.  Europaparlamentet föreslår att när ombudsmannen lägger fram sin årsrapport inför utskottet för framställningar ska inte bara företrädare från Europeiska kommissionen delta i sammanträdet, utan även företrädare från Europaparlamentets och rådets respektive förvaltning, liksom från andra EU-institutioners, EU-byråers och EU-organs förvaltningar som varit föremål för en undersökning, en särskild rapport, kritiska anmärkningar eller andra åtgärder som ombudsmannen vidtagit, bör närvara så att de kan kommentera rapporten och delta i diskussionen. Parlamentets och rådets respektive förvaltning, liksom de övriga EU-institutionernas, EU-byråernas och EU-organens förvaltningar, uppmanas med eftertryck att i fortsättningen se till att de har företrädare som deltar vid sammanträden då ombudsmannens årsrapport läggs fram och diskuteras. Parlamentet menar att de genom att delta i diskussionen och delge sina åsikter om god förvaltning och de svårigheter som man fått ta itu med till följd av Europeiska ombudsmannens rekommendationer och anmärkningar skulle kunna bidra till att förbättra de tjänster som unionsmedborgarna erbjuds och den interinstitutionella dialogen samt till att skapa en verklig serviceanda.

12.  Europaparlamentet uppmanar ombudsmannen att hålla parlamentet underrättat om hur ombudsmannens förbindelser med den nya Europeiska utrikestjänsten och Europeiska rådet utvecklas.

13.  Europaparlamentet konstaterar att ombudsmannen under 2010 tog emot 2 667 klagomål från medborgare, företag, föreningar, icke-statliga organisationer och regionala kontor, vilket innebär en minskning med över 400 klagomål jämfört med det föregående året.

14.  Europaparlamentet håller med om att denna minskning i antalet otillåtliga klagomål delvis kan tillskrivas den interaktiva vägledning som 2009 infördes på ombudsmannens webbplats och som på ett effektivt sätt hjälper till att leda de klagande till det organ som bäst kan hjälpa dem.

15.  Europaparlamentet uppmuntrar Europeiska ombudsmannen att fortsätta att främja Europeiska ombudsmannanätverket för att på så sätt skapa en omfattande databas och på ett bättre sätt informera unionsmedborgarna om ansvarsfördelningen mellan Europeiska ombudsmannen, de nationella ombudsmännen och Europaparlamentets utskott för framställningar.

16.  Europaparlamentet betonar att även parlamentet måste avsätta resurser för att upprätta en liknande webbplats för utskottet för framställningar för att göra parlamentet synligare och förbättra dess öppenhet samt bidra till att minska antalet otillåtliga framställningar samtidigt som den ger framställarna vägledning och råd och gör framställningsförfarandet effektivare och verkningsfullare.

17.  Europaparlamentet konstaterar med tillfredsställelse att antalet kritiska anmärkningar från ombudsmannen fortsätter att minska (33 under 2010, 35 under 2009, 44 under 2008 och 55 under 2007). Detta visar att EU-institutionerna spelar en allt aktivare roll för att åtgärda klagomål och att ombudsmannen genom sin effektivitet har fått legitimitet gentemot dessa institutioner.

18.  Europaparlamentet gratulerar ombudsmannen till att den genomsnittliga tid det tar att göra en undersökning blir allt kortare (cirka nio månader under 2009 och 2010), och begär att man gör vad som krävs för att ytterligare reducera denna tid så att man i högre grad kan uppfylla unionsmedborgarnas förväntningar.

19.  Europaparlamentet konstaterar att 65 procent av alla undersökningar som ombudsmannen inledde under 2010 gällde Europeiska kommissionen (219 undersökningar), och uttrycker sin oro över att detta innebär en stor ökning jämfört med 56 procent under 2009 (191 undersökningar). Parlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen, särskilt kommissionsledamoten med ansvar för interinstitutionella förbindelser och förvaltning, att vidta åtgärder för att snarast se till att denna situation förbättras betydligt.

20.  Ombudsmannen har uttryckt missnöje över att kommissionen i ett relativt stort antal fall (10 av 32 fall) besvarat ombudsmannens kritiska anmärkningar på ett otillfredsställande sätt. Europaparlamentet delar ombudsmannens åsikt att det fortfarande återstår mycket att göra för att övertyga tjänstemännen om att deras institution, genom en defensiv attityd gentemot ombudsmannen, går miste om en möjlighet och riskerar att skada helhetsintrycket av EU. Parlamentet efterlyser en genomgripande förbättring av svarsförfarandena, bland annat i form av kortare svarstider (i synnerhet i fall där tidsaspekten är särskilt viktig), och efterlyser även svar som är resultatinriktade i stället för defensiva. Parlamentet framhåller att unionsmedborgarna i enlighet med stadgan om de grundläggande rättigheterna har rätt till en god förvaltning.

21.  Bland de klagomål som undersöktes av ombudsmannen under 2010 grundades ojämförligt flest på påståenden om brist på insyn i EU:s förvaltning. Sådana påståenden låg till grund för 33 procent av alla avslutade undersökningar och kunde bland annat handla om vägran att tillhandahålla information eller ge tillgång till handlingar. Europaparlamentet delar ombudsmannens frustration över det genomgående stora antalet ärenden som handlat om insyn under de senaste åren.

22.  Under 2010 överlämnade ombudsmannen en särskild rapport som handlade om kommissionens vägran att lämna ut handlingar och att under fullständig öppenhet samarbeta med ombudsmannen, och den 25 november 2010(3) antog parlamentet det betänkande som utskottet för framställningar lagt fram om denna särskilda rapport. Europaparlamentet påminner om att det i den antagna resolutionen med bestämdhet uppmanade kommissionen att göra ett åtagande gentemot parlamentet om att uppfylla sin skyldighet till lojalt samarbete med Europeiska ombudsmannen.

23.  Europaparlamentet efterlyser en informationskampanj som ska försäkra institutionernas tjänstemän om att ombudsmannen är villig att diskutera och lyssna, och ska visa hur ombudsmannens åtgärder kan bidra till att minska avståndet mellan EU-institutionernas förvaltningar och medborgarna.

24.  Förordning (EG) nr 1049/2001(4) om tillgång till EU-institutionernas handlingar har nu varit i kraft i tio år. Europaparlamentet påminner om att den basala uppfattning som ligger till grund för förordningen är att insyn ska vara regel och att sekretess endast ska tillämpas i undantagsfall. Institutionerna brottas fortfarande med denna uppfattning. I samband med att EU:s institutioner, byråer och organ utarbetar sina handlingar måste de ha denna princip i åtanke och se till att hitta den rätta balansen mellan den öppenhet som krävs och som tillför ett mervärde och det verkliga behovet av sekretess.

25.  Arbetet med att omarbeta förordning (EG) nr 1049/2001 pågår fortfarande och tyvärr görs föga framsteg i detta arbete. Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att visa större öppenhet när det gäller att ge medborgarna och parlamentet tillgång till handlingar och information.

26.  Europaparlamentet uppmuntrar ombudsmannen att fortsätta att kräva att den grundläggande rätten om tillgång till handlingar respekteras och att principen om insyn i beslutsfattandet genomförs på ett korrekt sätt samt att yrka på en medborgarvänlig serviceanda och ett aktivt förhållningssätt från EU-institutionernas, EU-byråernas och EU-organens sida vad gäller att offentliggöra handlingar, eftersom detta utgör en grundprincip för EU-institutionens öppenhet och ansvar. Parlamentet föreslår att man informerar unionsmedborgarna om exempel på god praxis, för att på så sätt dels motverka medborgarnas negativa bild av EU:s förvaltning, dels uppmuntra de olika institutionerna att föra en dialog om de problem som de har och som påverkar kvaliteten på deras förvaltning.

27.  Europaparlamentet håller med ombudsmannen om att en kortfattad förklaring om principerna för allmännyttiga tjänster skulle bidra till en serviceanda och främja medborgarnas förtroende för EU:s offentliga förvaltning och EU-institutionerna. Parlamentet ser fram emot ombudsmannens förklaring om principerna för allmännyttiga tjänster, om vilken han för närvarande samråder med sina nationella kolleger och andra berörda parter.

28.  Europaparlamentet föreslår att denna förklaring om principerna för allmännyttiga tjänster ska spridas till så många som möjligt och göras lättillgänglig för unionsmedborgarna så att de får veta att EU har för avsikt att försvara de allmännyttiga tjänsterna, som utgör en del av deras vardag.

29.  Europaparlamentet anser dock att man genom att anta gemensamma bindande bestämmelser och principer om de administrativa förfarandena inom EU:s egna förvaltning, vilket redan begärts av Europeiska ombudsmannen, och genom att i detta sammanhang också införa tjänsteprincipen, på bästa sätt skulle få till stånd en varaktig förändring inom EU:s förvaltningskultur. Därför förväntar sig parlamentet att kommissionen prioriterar utarbetandet av ett förslag till förordning i detta hänseende, på grundval av artikel 298 i EUF-fördraget.

30.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution och betänkandet från utskottet för framställningar till rådet, kommissionen och Europeiska ombudsmannen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament och till medlemsstaternas ombudsmän eller motsvarande behöriga organ.

(1) EUT C 286 E, 27.11.2009, s. 172. (2) Antogs den 8 juli 2002 och ändrades genom ombudsmannens beslut av den 5 april 2004 och 3 december 2008. (3) Antagna texter: P7_TA(2010)0436. (4) EGT L 145, 31.5.2001, s. 43.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 27 oktober 2011 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om bekämpande av sexuella övergrepp mot barn, sexuell exploatering av barn och barnpornografi samt om upphävande av rambeslut 2004/68/RIF (KOM(2010)0094 – C7-0088/2010 – 2010/0064(COD))

P7_TA(2011)0468 A7-0294/2011

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2010)0094),

–  med beaktande av artiklarna 294.2, 82.2 och 83.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7-0088/2010),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 15 september 2010(1),

–  efter att ha hört Regionkommittén,

–  med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 29 juni 2011 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandena från utskottet för kultur och utbildning och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A7-0294/2011).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet godkänner parlamentets och rådets gemensamma förklaring som bifogas denna resolution.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid den första behandlingen av den 27 oktober 2011 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/.../EU om bekämpande av sexuella övergrepp mot barn och sexuell exploatering av barn och barnpornografi samt om ersättande av rådets rambeslut 2004/68/RIF

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, direktiv 2011/93/EU.)

BILAGA

Gemensamt uttalande av Europaparlamentet och rådet om kontaktsökning med barn för sexuella ändamål

Kontaktsökning med barn för sexuella ändamål i det verkliga livet (”gromning offline”) innebär en medveten manipulering av ett barn som inte uppnått den sexuella myndighetsåldern genom tal, skrift, audiovisuellt material eller liknande framställningar, i syfte att träffa honom eller henne i avsikt att begå något av de brott som avses i artiklarna 3.3 och 5.6 i det föreliggande direktivet.

Kontaktsökning med barn för sexuella ändamål i det verkliga livet beskrivs redan på olika sätt i medlemsstaternas nationella lagstiftningar, antingen som försök till brott eller förberedelse till brott eller som en särskild form av sexuellt övergrepp.

Europaparlamentet och rådet uppmanar medlemsstaterna att noga se över brottsrubriceringen av kontaktsökning med barn för sexuella ändamål i det verkliga livet, och om nödvändigt förbättra och korrigera den egna strafflagen för att undanröja de rättsliga kryphål som eventuellt kan finnas kvar härvidlag.

(1) EUT C 48, 15.2.2011, s. 138.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 27 oktober 2011 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om miniminormer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska anses berättigade till internationellt skydd samt om dessa personers rättsliga ställning och om innehållet i det beviljade skyddet (omarbetning) (KOM(2009)0551 – C7-0250/2009 – 2009/0164(COD))

P7_TA(2011)0469 A7-0271/2011

(Ordinarie lagstiftningsförfarande – omarbetning)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2009)0551),

–  med beaktande av artiklarna 251.2 och 63.1.1 c, 63.1.2 a och 63.1.3 a i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7-0250/2009),

–  med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet och rådet ”Konsekvenser av Lissabonfördragets ikraftträdande för pågående interinstitutionella beslutsförfaranden” (KOM(2009)0665),

–  med beaktande av artiklarna 294.3 och 78.2 a och b i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 28 april 2010(1),

–  med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 7 juli 2011 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 28 november 2001 om en mer strukturerad användning av omarbetningstekniken för rättsakter(2),

–  med beaktande av skrivelsen av den 2 februari 2010 från utskottet för rättsliga frågor till utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor i enlighet med artikel 87.3 i arbetsordningen,

–  med beaktande av artiklarna 87 och 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A7-0271/2011), och av följande skäl:

A.  Enligt den rådgivande gruppen, sammansatt av de juridiska avdelningarna vid Europaparlamentet, rådet och kommissionen, innehåller förslaget inte några innehållsmässiga ändringar utöver dem som anges i förslaget, och i fråga om kodifieringen av de oförändrade bestämmelserna i de tidigare rättsakterna tillsammans med dessa ändringar gäller förslaget endast en kodifiering av de befintliga rättsakterna som inte ändrar deras sakinnehåll.

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen med beaktande av rekommendationerna från den rådgivande gruppen, sammansatt av de juridiska avdelningarna vid Europaparlamentet, rådet och kommissionen.

2.  Europaparlamentet stöder den gemensamma politiska förklaringen från Europaparlamentet, rådet och kommissionen om förklarande dokument, vilken bifogas denna resolution.

3.  Europaparlamentet tar del av den gemensamma politiska förklaringen från medlemsstaterna och kommissionen om förklarande dokument, vilken bifogas denna resolution.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid den första behandlingen av den 27 oktober 2011 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/.../EU om normer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska anses berättigade till internationellt skydd, för en enhetlig status för flyktingar eller personer som uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande, och för innehållet i det beviljade skyddet (omarbetning)

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, direktiv 2011/95/EU.)

BILAGA

Gemensam politisk förklaring från Europaparlamentet, rådet och kommissionen om förklarande dokument

”Institutionerna är medvetna om att den information medlemsstaterna lämnar till kommissionen om införlivande av direktiv i nationell rätt måste vara tydlig och precis(3) för att underlätta för kommissionen att utföra uppgiften att övervaka tillämpningen av unionsrätten.

Mot denna bakgrund välkomnar Europaparlamentet och rådet den gemensamma politiska förklaringen från medlemsstaterna och kommissionen om förklarande dokument.

Följaktligen har institutionerna, i de fall det ur behovs- och proportionalitetssynpunkt kan anses vara berättigat med överlämnande av sådana dokument i enlighet med den gemensamma politiska förklaringen från medlemsstaterna och kommissionen om förklarande dokument, enats om att lägga till följande skäl i det aktuella direktivet:"

I enlighet med den gemensamma politiska förklaringen från medlemsstaterna och kommissionen om förklarande dokument [av den …] har medlemsstaterna åtagit sig, när det är motiverat, att till anmälan av införlivandeåtgärder bifoga ett eller flera dokument som förklarar förhållandet mellan de olika delarna i direktivet och motsvarande delar i de nationella instrumenten för införlivande. Med avseende på detta direktiv anser lagstiftaren att översändandet av sådana dokument är motiverat.

Senast den 1 november 2013 ska kommissionen rapportera till Europaparlamentet och till rådet om genomförandet av de två gemensamma politiska förklaringarna om förklarande dokument.

Institutionerna åtar sig att tillämpa dessa principer från och med den 1 november 2011 i fråga om nya förslag till direktiv samt i fråga om förslag till direktiv som är under behandling, utom när det gäller sådana förslag som Europaparlamentet och rådet redan nått enighet om.

Gemensam politisk förklaring från medlemsstaterna och kommissionen om förklarande dokument

”I artikel 288 i EUF-fördraget föreskrivs följande: Ett direktiv ska med avseende på det resultat som ska uppnås vara bindande för varje medlemsstat till vilken det är riktat, men ska överlåta åt de nationella myndigheterna att bestämma form och tillvägagångssätt för genomförandet.

Medlemsstaterna och kommissionen är medvetna om att ett effektivt genomförande av unionsrätten är en förutsättning för att uppnå unionens politiska mål och att detta, även om ansvaret för sådant genomförande i första hand ligger hos medlemsstaterna, är en fråga av gemensamt intresse eftersom det bland annat syftar till att skapa lika villkor i alla medlemsstater.

Medlemsstaterna och kommissionen är medvetna om att ett korrekt införlivande av unionsdirektiven inom utsatta tidsfrister är en rättslig skyldighet. De noterar att kommissionen enligt fördragen tilldelats uppgiften att övervaka genomförandet av unionsrätten under domstolens överinseende och delar uppfattningen om att anmälan av införlivandeåtgärder torde underlätta för kommissionen att utföra denna uppgift.

Härvid är medlemsstaterna medvetna om att den information de lämnar till kommissionen om införlivande av direktiv i nationell rätt måste vara tydlig och precis och att den måste innehålla otvetydiga uppgifter om lagar, förordningar och administrativa bestämmelser eller andra bestämmelser i nationell rätt samt, i tillämpliga fall, om rättspraxis från nationella domstolar, genom vilka medlemsstaten anser sig ha tillgodosett de krav som ställs på den enligt direktivet(4)1.

För att förbättra kvaliteten på informationen om införlivande av unionsdirektiv ska kommissionen, i de fall den anser att det krävs förklarande dokument om förhållandet mellan de olika delarna i direktivet och motsvarande delar i nationella instrument för införlivande, när den lägger fram relevanta förslag, i varje enskilt fall ange skälen till varför det ur behovs- och proportionalitetssynpunkt är nödvändigt att tillhandahålla sådana dokument, och därvid särskilt beakta komplexiteten hos direktivet och dess införlivande samt huruvida den administrativa bördan eventuellt kan komma att öka.

I motiverade fall åtar sig medlemsstaterna att till anmälan om införlivandeåtgärder bifoga ett eller flera förklarande dokument som kan utformas som jämförelsetabeller eller andra dokument med samma ändamål.

(1) EUT C 18, 19.1.2011, s. 80. (2) EGT C 77, 28.3.2002, s. 1. (3) Se domstolens dom av den 16 juli 2009 i mål C-427/07, punkt 107 och citerad rättspraxis i den punkten.” (4) Se domstolens dom av den 16 juli 2009 i mål C-427/07, punkt 107 och citerad rättspraxis i den punkten.”

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 27 oktober 2011 om utkastet till rådets beslut om ingående av avtalet mellan Europeiska unionen och Australien om lufttrafikföretags behandling av passageraruppgifter (PNR) och överföring av dessa till Australiens tull- och gränsbevakningsmyndighet (09825/2011 – C7-0304/2011 – 2011/0126(NLE))

P7_TA(2011)0470 A7-0364/2011

(Godkännande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut (09825/2011),

–  med beaktande av utkastet till avtalet mellan Europeiska unionen och Australien om lufttrafikföretags behandling av passageraruppgifter (PNR) och överföring av dessa till Australiens tullmyndighet, vilket bifogas ovannämnda utkast till rådsbeslut (10093/2011),

–  med beaktande av meddelandet från kommissionen om en övergripande strategi när det gäller överföring av passageraruppgifter (PNR-uppgifter) till tredjeländer (KOM(2010)0492),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 februari 2007 om SWIFT, PNR-avtalet och den transatlantiska dialogen om dessa frågor(1), sin rekommendation av den 22 oktober 2008 om utvärdering av avtalet mellan Australien och EU om passageraruppgifter (PNR)(2), sin resolution av den 5 maj 2010 om inledandet av förhandlingar om avtal om passageraruppgifter med Förenta staterna, Australien och Kanada(3) och sin resolution av den 11 november 2010 om en övergripande strategi när det gäller överföring av passageraruppgifter (PNR-uppgifter) till tredjeländer(4),

–  med beaktande av yttrandet av den 19 oktober 2010 från Europeiska datatillsynsmannen över meddelandet från kommissionen om en övergripande strategi när det gäller överföring av passageraruppgifter (PNR-uppgifter) till tredjeländer(5) och av den 15 juli 2011 över förslaget till rådets beslut om ingående av avtalet mellan Europeiska unionen och Australien om lufttrafikföretags behandling av passageraruppgifter (PNR) och överföring av dessa till Australiens tull- och gränsbevakningsmyndighet(6),

–  med beaktande av yttrande 7/2010 av den 12 november 2010 från arbetsgruppen för uppgiftsskydd (artikel 29-gruppen) över meddelandet från kommissionen om en övergripande strategi när det gäller överföring av passageraruppgifter (PNR-uppgifter) till tredjeländer,

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 218.6 andra stycket led a jämfört med artikel 82.1 andra stycket led d och artikel 87.2 a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C7-0304/2011),

–  med beaktande av artikel 16 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och artiklarna 7 och 8 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av artiklarna 81 och 90.7 i arbetsordningen,

–  med beaktande av rekommendationen från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandet från utskottet för utrikesfrågor (A7-0364/2011).

1.  Europaparlamentet godkänner att avtalet ingås.

2.  Europaparlamentet anser att förfarande 2009/0186(NLE) har förfallit, eftersom 2008 års avtal mellan Europeiska unionen och Australien om behandling av passageraruppgifter ersätts av det nya avtalet om behandling av passageraruppgifter.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och i Australien.

(1) EUT C 287 E, 29.11.2007, s. 349. (2) EUT C 15 E, 21.1.2010, s. 46. (3) EUT C 81 E, 15.3.2011, s. 70. (4) Antagna texter, P7_TA(2010)0397. (5) EUT C 357, 30.12.2010, s. 7. (6) Ännu ej offentliggjort i EUT.

Europaparlamentets resolution av den 27 oktober 2011 om situationen i Egypten och Syrien, särskilt för de kristna samfunden

P7_TA(2011)0471 RC-B7-0542/2011

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Egypten och Syrien, särskilt resolutionerna av den 15 september 2011 om situationen i Syrien(1), den 7 juli 2011 om situationen i Syrien, Jemen och Bahrain mot bakgrund av situationen i arabvärlden och Nordafrika(2) och den 17 februari 2011 om situationen i Egypten(3),

–  med beaktande av sin resolution av den 20 januari 2011 om situationen för kristna när det gäller religionsfrihet(4),

–  med beaktande av de uttalanden som vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik gjorde om Syrien den 8 oktober 2011 och om Egypten den 10 oktober 2011,

–  med beaktande av rådets (utrikes frågor) slutsatser av den 20 februari 2011,

–  med beaktande av rådets (utrikes frågor) slutsatser av den 10 oktober 2011 och slutsatserna från Europeiska rådet av den 23 oktober 2011 om Syrien,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966, som Egypten och Syrien har anslutit sig till,

–  med beaktande av rådets beslut 2011/522/Gusp av den 2 september 2011 om ändring av beslut 2011/273/Gusp om restriktiva åtgärder mot Syrien(5), rådets beslut 2011/523/EU av den 2 september 2011 om partiellt tillfälligt upphävande av delar av samarbetsavtalet mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Arabrepubliken Syrien(6), rådets förordning (EU) nr 878/2011 av den 2 september 2011 om ändring av förordning (EU) nr 442/2011 om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Syrien(7) och rådets förordning (EU) nr 1011/2011 av den 13 oktober 2011 om ändring av förordning (EU) nr 442/2011 om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Syrien(8),

–  med beaktande av artikel 110.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Religions- och trosfrihet, samvetsfrihet och tankefrihet är grundläggande och universella värden och väsentliga aspekter av demokrati. EU har flera gånger uttryckt sitt stöd för religions- och trosfriheten, samvetsfriheten och tankefriheten och betonat att regeringarna är skyldiga att garantera dessa friheter överallt i världen.

Egypten

B.  Egypten befinner sig i en kritisk period i samband med övergången till demokrati och brottas med stora utmaningar och svårigheter i denna process. Ekonomisk utveckling och en högre levnadsstandard för befolkningen är avgörande för landets långsiktiga politiska och sociala stabilitet.

C.  Minst 25 egyptiska medborgare dödades och mer än 300 sårades den 9 oktober 2011 i Kairo i samband med en fredlig demonstration som anordnats av koptiska kristna. Demonstrationståget startade i Shubra i norra Kairo och fortsatte mot det statliga tv-huset i Maspero för att protestera mot en attack på en koptisk kyrka i Assuan, för att stävja religiös diskriminering samt för att kräva antagandet av en enhetlig lag för uppförandet av religiösa byggnader, kriminalisering av religiös diskriminering och återuppbyggandet av den kyrka som attackerades.

D.  De egyptiska myndigheterna har reagerat på dessa tragiska händelser genom att låta åklagarmyndigheten göra en rannsakan av Masperoområdet och begära att den militära juridiska myndigheten utreder händelserna samt genom att upprätta en undersökningskommission bestående av medlemmar av rättsväsendet som ska utreda dessa händelser så att man kan ställa de personer som har uppviglat till våld och utfört våldshandlingar inför rätta. Ett förslag till förordning har lagts fram för omedelbar behandling i syfte att legalisera sådana befintliga religiösa byggnader som nu saknar tillstånd. Dessutom har en social diskussion inletts, på grundval av en begäran från ledarna för de olika religiösa samfunden, om förslaget om antagande av en enhetlig lag för uppförandet av religiösa byggnader, och det har beslutats att förslag till ändringar av straffrätten ska läggas fram för att bekämpa diskriminering både på det offentliga och privata området.

E.  Enligt rapporterna har tiotusentals kopter lämnat Egypten sedan mars 2011.

F.  De civila som grips enligt undantagslagarna ställs inför rätta i militärdomstolar som bryter mot rätten till en rättvis rättegång och förvägrar de åtalade rätten att överklaga. Enligt olika människorättsorganisationer har över 12 000 civila ställts inför rätta i dessa specialdomstolar sedan mars 2011.

G.  Maikel Nabil Sanad greps i sitt hem i Kairo den 28 mars 2011 av militärpolisen efter det att han framfört sina åsikter på nätet, där han bland annat kritiserat den egyptiska militärens roll under och efter den folkliga revolutionen. Den 10 april 2011 dömdes han till tre års fängelse för att ha ”förolämpat militären” efter en orättvis och summarisk rättegång i en militärdomstol, utan sin advokats, sin familjs eller sina vänners närvaro.

H.  Den statsägda pressen inledde en förtalskampanj med hot mot icke-statliga organisationer, i synnerhet de som verkar för att försvara mänskliga rättigheter, i syfte att försämra allmänhetens förtroende för dem och stigmatisera dem som aktörer som verkar mot Egyptens intressen.

I.  Våldet underblåstes av att den egyptiska statliga televisionen uppmanade människor att ”försvara armén”.

J.  Övergångsperioden efter den egyptiska 25 januari-2011 revolutionen har kännetecknats av en tendens till marginalisering av kvinnor genom att de har uteslutits från den konstitutionella kommittén, och dessutom avskaffade man kvoten för kvinnor i samband med översynen av lagen om politiska rättigheter.

K.  Kidnappningen av koptiska flickor som tvingats konvertera till islam är oroande.

Syrien

L.  Efter det att de våldsamma attackerna mot fredliga demonstranter började i mars 2011 har det systematiska dödandet, våldet och tortyren trappats upp på ett dramatiskt sätt, och den syriska armén och landets säkerhetsstyrkor fortsätter att reagera med riktade mord, tortyr och massgripanden. Enligt FN:s uppskattningar har över 3 000 människor mist livet, många fler har sårats och tusentals har fängslats. Våldet och fördrivningarna leder till att de humanitära förhållandena kommer att försämras för många syrier.

M.  Fortfarande tillåts inga internationella journalister och observatörer resa in i landet. Rapporter från syriska människorättsaktivister och bilder från mobiltelefoner är det enda sättet att få kännedom om de omfattande människorättsbrotten och systematiska angreppen, som ibland är målinriktade och ibland helt slumpmässiga, mot de fredliga demonstranterna och allmänheten i Syrien.

N.  De pågående händelserna i Syrien har åtföljts av handlingar i syfte att understödja konflikter mellan olika etniska grupper och olika konfessioner och öka de sekteristiska spänningarna. Enligt rapporter kan andelen kristna i Syrien ha sjunkit från tio till åtta procent. Tusentals irakiska kristna har kommit till Syrien för att fly undan riktade våldsaktioner i Irak. Många kristna i Syrien fruktar att de kommer att drabbas av sekteristiskt våld inom landet. De kristna samfunden har en viktig roll att spela i demokratiseringen av landet.

O.  Rådet välkomnade i sina slutsatser av den 10 oktober 2011 den syriska politiska oppositionens försök att upprätta en enad plattform och uppmanade även det internationella samfundet att välkomna dessa försök. Rådet påpekade att inrättandet av det syriska nationella rådet var ett steg i rätt riktning. En nationell kommitté för demokratisk förändring har också inrättats i Syrien.

Egypten

1.  Europaparlamentet uttrycker återigen sin solidaritet med den egyptiska befolkningen i denna kritiska och svåra övergång till demokrati i landet, och upprepar sitt stöd för folkets demokratiska strävanden. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att fortsätta att stödja insatser för att påskynda demokratiska, ekonomiska och sociala reformer i Egypten.

2.  Europaparlamentet fördömer med eftertryck dödandet av demonstranter i Egypten och uttrycker sitt djupa deltagande med alla offrens anhöriga. Parlamentet uppmanar myndigheterna att se till att säkerhetsstyrkorna inte tillämpar oproportionerligt våld och betonar att alla medborgare har rätt att demonstrera fritt och fredligt med korrekt skydd från de brottsbekämpande myndigheterna. Parlamentet uppmanar de egyptiska myndigheterna att frige de 28 kristna och alla andra som greps i Maspero.

3.  Europaparlamentet välkomnar de egyptiska myndigheternas insatser för att identifiera de personer som planerade och genomförde attackerna mot kristna samfund. Parlamentet betonar betydelsen av att en oberoende civil rättsenhet tillåts göra en oberoende, ingående och transparent utredning av Masperohändelserna så att alla ansvariga ställs till svars. Parlamentet understryker att mediernas roll till fullo måste behandlas. Parlamentet har tagit del av regeringens löfte att omedelbart behandla ett förslag till förordning om legalisering av religiösa byggnader som uppförts utan tillbörliga tillstånd och att stärka rättsliga instrument som syftar till att bekämpa diskriminering både på det offentliga och privata området. Parlamentet betonar dock att det är den egyptiska regeringens och de egyptiska myndigheternas ansvar att garantera säkerheten för alla medborgare i landet och att se till att de ansvariga för våldet ställs inför rätta.

4.  Europaparlamentet uppmanar de egyptiska myndigheterna att garantera full respekt för alla grundläggande rättigheter, däribland föreningsfrihet, rätten till fredliga sammankomster, yttrandefrihet och religionsfrihet, samvetsfrihet och tankefrihet för alla medborgare i Egypten, även koptiska kristna, och att se till att de koptiska kristna samfunden inte blir offer för våldsamma attacker utan kan leva i fred och fritt utöva sin tro i hela landet. Parlamentet efterlyser adekvat skydd av kyrkorna så att man sätter stopp för de islamiska extremisternas kontinuerliga attacker mot och förstörelse av kyrkor. Parlamentet välkomnar de fortsatta insatserna för att anta en enhetlig lag för uppförandet av religiösa byggnader. Parlamentet framhåller att rätten till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet är en grundläggande rättighet som garanteras av rättsliga instrument. Parlamentet uppmanar eftertryckligen de egyptiska myndigheterna att stoppa diskrimineringen av koptiska kristna, till exempel genom att stryka hänvisningar till religion i alla officiella handlingar, och att garantera lika värdighet och lika möjligheter för alla medborgare i Egypten när det gäller tillgången till offentliga och politiska tjänster, inklusive representationen i de väpnade styrkorna, parlamentet och regeringen.

5.  Europaparlamentet uppmanar EU:s medlemsstater att strikt följa EU:s gemensamma ståndpunkt för vapenexport. Parlamentet uppmanar eftertryckligen vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Catherine Ashton, att begära av medlemsstaterna att de fullt ut genomför och följer kraven i den gemensamma ståndpunkten.

6.  Europaparlamentet anser att en ny konstitution uttryckligen bör garantera alla grundläggande rättigheter, däribland föreningsfrihet, rätten till fredliga sammankomster, yttrandefrihet och religionsfrihet, samvetsfrihet och tankefrihet samt skydd av minoriteter. Parlamentet uppmanar de egyptiska myndigheterna att se till att de konstitutionella bestämmelserna omfattar alla och att det inte finns utrymme för att diskriminera någon i det egyptiska samhället.

7.  Europaparlamentet betonar vikten av att hålla fria, rättvisa och öppna val till folkförsamlingen och den rådgivande församlingen i slutet av 2011 och början av 2012 samt presidentval 2012 i Egypten. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att fortsätta att stödja och bistå de egyptiska myndigheterna, de politiska partierna och civilsamhället i deras insatser för att uppnå detta mål. Parlamentet uppmuntrar de egyptiska myndigheterna att underlätta arbetet för de utländska organisationer som tänker följa valprocessen på plats. Parlamentet anser att Egyptens övergångsregering snarast möjligt bör ersättas med en regering som bygger på resultatet av fria val.

8.  Europaparlamentet uppmanar det styrande militärrådet att omedelbart avskaffa undantagslagen, eftersom den kränker rätten till yttrande-, förenings- och mötesfrihet, för att förhindra att parlamentsvalet som är tänkt att äga rum före årets slut genomförs under undantagstillståndet.

9.  Europaparlamentet välkomnar i detta sammanhang ändringen av strafflagen för att kriminalisera diskriminering på grund av kön, etnisk tillhörighet, språk, religion eller trosbekännelse.

10.  Europaparlamentet anser att EU måste vidta åtgärder i händelse av allvarliga kränkningar av de egyptiska medborgarnas mänskliga rättigheter. Parlamentet understryker att EU måste vara berett att vidta ytterligare åtgärder för att hjälpa Egyptens befolkning, som stävar efter att med fredliga medel uppnå en framtid som präglas av demokrati.

11.  Europaparlamentet uppmanar de egyptiska myndigheterna att i nära samarbete med icke-statliga organisationer och människorättsgrupper anta en ny föreningslag som följer internationella människorättsstandarder. Parlamentet understryker att respekt för kvinnors rättigheter, jämställdhet och kvinnors deltagande i det politiska livet är avgörande för en verklig demokratisk utveckling i Egypten.

12.  Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över den fängslade bloggaren Maikel Nabil Sanads hälsa och kräver att han friges omedelbart. Parlamentet uppmanar med kraft den egyptiska regeringen och de egyptiska myndigheterna att omedelbart sluta att ställa civila inför militärdomstolar. Parlamentet uppmanar med kraft de egyptiska myndigheterna att se till att ingen organisation inom civilsamhället utsätts för direkta eller indirekta hot i landet och att göra det lättare för dessa organisationer att delta i övergången till demokrati, bland annat i valprocessen.

Syrien

13.  Europaparlamentet fördömer bestämt den oproportionerliga och brutala användningen av våld mot fredliga demonstranter och de systematiska förföljelserna av demokratiaktivister, människorättsförsvarare, journalister, läkare och sjukvårdspersonal. Parlamentet uttrycker sin djupaste oro över de allvarliga människorättskränkningar som begåtts av de syriska myndigheterna, bland annat massarresteringar, utomrättsliga avrättningar, godtyckliga frihetsberövanden, försvinnanden och tortyr, däribland av barn, vilka kan utgöra brott mot mänskligheten. Parlamentet uppmanar på nytt president Bashar al-Assad och hans regim att omedelbart avsäga sig makten för att möjliggöra en övergång till demokrati i Syrien genom att en djupgående demokratiseringsreform inleds.

14.  Europaparlamentet uttrycker sitt djupa deltagande med offrens anhöriga och hyllar det syriska folket för dess mod och beslutsamhet samt stöder helhjärtat dess strävan att uppnå full respekt för rättsstaten, de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna liksom garantier för bättre ekonomiska och sociala villkor.

15.  Europaparlamentet upprepar sitt krav på en oberoende, öppen och effektiv utredning av de fall av avrättningar, gripanden, godtyckliga fängslanden och påstådda ofrivilliga försvinnanden och tortyr som utförts av de syriska säkerhetsstyrkorna, så att förövarna kan ställas till svars för sina handlingar av det internationella samfundet. Parlamentet anser att FN:s säkerhetsråd bör anmäla Syrien till Internationella brottmålsdomstolen i syfte att skipa rättvisa åt det syriska folket och förhindra att fler faller offer för dessa metoder. Parlamentet kräver att internationella humanitära organisationer, människorättsorganisationer och medier släpps in i landet och får verka fritt, och framhåller den syriska oppositionens och demonstranternas vädjan om att internationella observatörer skickas ut.

16.  Europaparlamentet är djupt oroat över situationen för kristna i Syrien, särskilt när det gäller deras säkerhet. Parlamentet fördömer insatser som syftar till att ge bränsle åt konflikter mellan olika konfessioner och uppmanar med kraft nuvarande och framtida syriska myndigheter att erbjuda tillförlitligt och effektivt skydd för de kristna samfunden.

17.  Europaparlamentet betonar att det är viktigt att respektera de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna i Syrien, framför allt religionsfrihet, trosfrihet, samvetsfrihet och tankefrihet. Parlamentet uttrycker i detta sammanhang sitt stöd till det kristna samfundet i landet och uppmanar samtidigt detta samfund att spela en positiv och konstruktiv roll i samband med de pågående händelserna i Syrien. Parlamentet uppmanar även de syriska oppositionsstyrkorna att åta sig eller på nytt bekräfta sitt åtagande att respektera mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, framför allt religionsfrihet, trosfrihet, samvetsfrihet och tankefrihet.

18.  Europaparlamentet välkomnar rådets positiva uttalande om den syriska politiska oppositionens insatser för att upprätta en enad plattform. Parlamentet uppmanar på nytt vice ordföranden/den höga representanten, rådet och kommissionen att fortsätta att uppmuntra och stödja framväxten av organiserade syriska demokratiska oppositionsstyrkor både inom och utanför landet.

19.  Europaparlamentet välkomnar EU:s åtagande om att fortsätta att trycka på vikten av kraftfulla FN-åtgärder för att öka de internationella påtryckningarna. Parlamentet uppmanar på nytt FN:s säkerhetsråds ständiga medlemmar, särskilt Ryssland och Kina, att inte blockera en resolution som fördömer den syriska regimens bruk av dödligt våld och ställer krav på att det upphör, och att fastställa sanktioner som ska tillämpas om så inte sker. Parlamentet uttrycker sitt starka stöd för EU:s beslut av den 23 september 2011 om att anta ytterligare sanktioner gentemot regimen i Syrien. EU måste vara berett att vidta ytterligare åtgärder för att hjälpa Syriens befolkning, som stävar efter att med fredliga medel uppnå en framtid som präglas av demokrati.

20.  Europaparlamentet ser positivt på Turkiets och Saudiarabiens fördömande av den syriska regimen och på Turkiets roll som mottagare av flyktingar.

21.  Europaparlamentet fördömer med kraft de våldshandlingar, trakasserier och hot mot vissa syriska medborgare som ägt rum på EU:s territorium och påminner om att rätten att demonstrera fritt och fredligt i full säkerhet till fullo garanteras i alla EU:s medlemsstater, så även för de som protesterar mot president Bashar al-Assads regim.

o
o   o

22.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament, Ryska federationens regering och parlament, Folkrepubliken Kinas regering och parlament, Förenta staternas regering och kongress, Arabförbundets generalsekreterare, Arabrepubliken Egyptens regering och Arabrepubliken Syriens regering och parlament.

(1) Antagna texter, P7_TA(2011)0387. (2) Antagna texter, P7_TA(2011)0333. (3) Antagna texter, P7_TA(2011)0064. (4) Antagna texter, P7_TA(2011)0021. (5) EUT L 228, 3.9.2011, s. 16. (6) EUT L 228, 3.9.2011, s. 19. (7) EUT L 228, 3.9.2011, s. 1. (8) EUT L 269, 14.10.2011, s. 18.

Europaparlamentets resolution av den 27 oktober 2011 om den senaste utvecklingen i Ukraina

P7_TA(2011)0472 RC-B7-0543/2011

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Ukraina,

–  med beaktande av den återkommande framstegstegsrapporten om Ukraina 2010 och översynen av den europeiska grannskapspolitiken av den 25 maj 2011,

–  med beaktande av uttalandet från Europaparlamentets talman om domen av den 11 oktober 2011 i målet mot Ukrainas tidigare premiärminister Julia Tymosjenko,

–  med beaktande av de uttalanden av den 5 augusti och den 11 oktober 2011 som vice ordföranden/den höga representanten Catherine Ashton gjorde på Europeiska unionens vägnar om domen i målet mot Julia Tymosjenko,

–  med beaktande av den gemensamma förklaringen från toppmötet för det östliga partnerskapet som hölls i Warszawa den 29–30 september 2011,

–  med beaktande av partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan Europeiska unionen och Ukraina, som trädde i kraft den 1 mars 1998, och av de pågående förhandlingarna om ett associeringsavtal, som omfattar ett långtgående och vittomfattande frihandelsområde, som är avsett att ersätta partnerskaps- och samarbetsavtalet,

–  med beaktande av det nationella vägledande programmet 2011–2013 för Ukraina,

–  med beaktande av artikel 110.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  EU är för ett stabilt och demokratiskt Ukraina som respekterar den sociala marknadsekonomins principer, rättsstaten och de mänskliga rättigheterna, skyddar minoriteter och som garanterar de grundläggande rättigheterna. Parlamentet konstaterar att inrikespolitisk stabilitet i Ukraina som omfattar en fokusering på interna reformer och respekt för rättsstatliga principer, inbegripet inrättande av rättvisa, opartiska och oberoende rättsliga förfaranden, är en nödvändig förutsättning för vidareutvecklade förbindelser mellan EU och Ukraina.

B.  Ett av Europaparlamentets centrala utrikespolitiska mål är att stärka och stödja förbindelserna med Ukraina och stärka den europeiska grannskapspolitiken, som syftar till att främja politiska, ekonomiska och kulturella förbindelser mellan de berörda länderna och EU och dess medlemsstater.

C.  Beslutet i den lokala domstolen i Petjersk i Ukraina den 11 oktober 2011 att döma landets förra premiärminister Julia Tymosjenko till sju års fängelse, tre års förbud mot att bedriva politisk verksamhet, böter på 200 miljoner US-dollar och beslagtagande av hela hennes egendom uppfattas allmänt vara antingen en hämndaktion eller ett försök att straffrättsligt döma och fängsla medlemmar av oppositionen för att hindra dem från att kandidera och bedriva kampanj i nästa års parlamentsval och i presidentvalet 2015.

D.  Den 12 oktober 2011 lade den ukrainska säkerhetstjänsten fram nya åtalspunkter mot Julia Tymosjenko och förre premiärministern Pavlo Lazarenko. Tymosjenko anklagas för att under sin tid som VD och faktisk ägare till bolaget United Energy Systems of Ukraine ha förskingrat statliga ukrainska medel i stor skala.

E.  Allt fler tjänstemän hålls straffrättsligt ansvariga för sina handlingar, bland annat tidigare ministrar, men framför allt (biträdande) chefer för ministerier och statliga kontrollorgan, enhetschefer vid brottsbekämpande organ, domare i lokala domstolar och chefer för lokala myndigheter.

F.  Den ukrainska regeringen har åtagit sig att genomföra en rad juridiska reformer som skulle få Ukraina att i privat- och offentligrättsligt hänseende bättre överensstämma med europeiska och internationella normer.

G.  EU fortsätter att framhålla att rättsstaten måste respekteras, bl.a. genom inrättande av rättvisa, opartiska och oberoende rättegångar, vilket även skulle göra att man undviker risken att det skapas ett intryck av att rättsliga åtgärder vidtas selektivt. EU anser att dessa principer är särskilt viktiga i ett land som strävar efter ett mera djupgående avtalsförhållande som bygger på en politisk associering med unionen.

1.  Europaparlamentet anser att ett fördjupande av förbindelserna mellan EU och Ukraina samt det faktum att EU erbjuder Ukraina utsikter till närmare samarbete med unionen är av stor betydelse och i båda parters intresse. Parlamentet erkänner Ukrainas önskan att gå vidare i samarbetet med EU i enlighet med artikel 49 i fördraget om Europeiska unionen, under förutsättning att samtliga kriterier uppfylls, inklusive respekten för principerna om demokrati, mänskliga rättigheter, grundläggande friheter och rättsstaten.

2.  Europaparlamentet beklagar domen mot den tidigare primärministern Julia Tymosjenko och anser att domen är ett brott mot de mänskliga rättigheterna och ett missbruk av rättsväsendet i syfte att idka politiskt förtryck mot Ukrainas ledande oppositionspolitiker. Parlamentet påpekar att den lag som på ett selektivt sätt använts mot Tymosjenko härrör från Sovjettiden och ger utrymme för straffrättsliga förfaranden mot politiska beslut. Paragraferna 364 och 365 i denna lag, som för närvarande ses över av det ukrainska parlamentet Verhovna Rada, uppfyller varken europeiska normer eller FN:s normer.

3.  Europaparlamentet uppmanar de ukrainska myndigheterna att se till att samtliga rättsliga förfaranden vid ett eventuellt överklagande av domen från Julia Tymosjenkos sida, och andra rättegångar mot medlemmar av den före detta regeringen, blir rättvisa, öppna och opartiska. Parlamentet kräver att Julia Tymosjenko får utöva sin rätt att delta fullt ut i den politiska processen, både nu och i de kommande valen i Ukraina.

4.  Europaparlamentet är oroat över att rättegången mot Julia Tymosjenko står i strid mot den ukrainska regeringens uttalade åtagande för demokrati och europeiska värderingar.

5.  Europaparlamentet uttrycker sin allvarliga oro över att den tidigare inrikesministern Jurij Lutsenko fortfarande hålls fängslad utan att dom avkunnats i hans rättegång, och över liknande fall.

6.  Europaparlamentet kräver att alla rättsliga förfaranden mot tidigare och nuvarande höga regeringstjänstemän genomförs i enlighet med europeiska standarder för rättvisa, opartiskhet, öppenhet och oberoende.

7.  Europaparlamentet anser att om domen mot Julia Tymosjenko inte ses över kommer detta att äventyra ingåendet och ratificeringen av associeringsavtalet samtidigt som förverkligandet av Ukrainas närmande till EU blir mer avlägset. Parlamentet uttrycker sin oro över vissa tecken på inskränkningar av de demokratiska friheterna och på ett eventuellt utnyttjande av statliga institutioner för partipolitiska ändamål och politiska hämndaktioner.

8.  Europaparlamentet betonar att en starkare rättsstat och interna reformer, inbegripet en trovärdig korruptionsbekämpning, är synnerligen viktiga, inte bara för att associeringsavtalet ska kunna ingås och ratificeras och förbindelserna mellan EU och Ukraina överlag fördjupas, utan också för att demokratin ska kunna befästas i Ukraina.

9.  Europaparlamentet välkomnar den överenskommelse som uppnåtts om ett långtgående och vittomfattande frihandelsområde. Parlamentet betraktar denna överenskommelse som en solid grund för ett möjligt slutförande av förhandlingarna om ett associeringsavtal mellan Europeiska unionen och Ukraina.

10.  Europaparlamentet uttrycker bestörtning över rapporterna om försämringen av mediernas frihet och den minskande pluralismen i Ukraina. Parlamentet uppmanar myndigheterna att vidta alla nödvändiga åtgärder för att skydda dessa grundläggande delar av ett demokratiskt samhälle och avstå från alla försök att direkt eller indirekt kontrollera innehållet i rapporteringen i de nationella medierna.

11.  Europaparlamentet uttalar sitt starka stöd till de rekommendationer som uttryckts i det gemensamma uttalandet från Venedigkommissionen och OSSE-ODIHR om förslaget till lag om val till parlamentet. Parlamentet anser att det är mycket viktigt att dessa rekommendationer antas och genomförs snabbt och genomgripande med utrymme för alla och att både oppositionen och det civila samhället får medverka.

12.  Europaparlamentet uppmanar alla politiska krafter i Ukraina att föra en ärlig och öppen debatt om den politiska beslutsprocessen. Parlamentet framhåller att utredningarna om eventuella brister i den politiska beslutsprocessen bör utföras av en parlamentarisk undersökningskommitté.

13.  Europaparlamentet anser att det nyligen uppskjutna mötet med president Janukovitj skulle ha varit ett utmärkt tillfälle att behandla de allvarliga farhågor som tagits upp med Ukrainas regering och återupprätta en konstruktiv dialog som kan leda till att associeringsavtalet undertecknas, förutsatt att det görs stora framsteg när det gäller de tekniska och viktigare politiska hinder som återstår. Parlamentet uppmanar rådet och kommissionen att flytta mötet med president Janukovitj så att det hålls före det planerade toppmötet mellan EU och Ukraina i december 2011.

14.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja reformeringen av rättsväsendet i Ukraina genom att på ett bättre sätt använda EU:s kapacitetsuppbyggnadsprogram samt överväga att inom EU:s ram inrätta en högnivågrupp för rådgivning till Ukraina för att hjälpa landet med dess arbete att anpassa sig till EU:s lagstiftning, också på det rättsliga området.

15.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament, Ukrainas regering och parlament samt Europarådets och OSSE:s parlamentariska församlingar.

Europaparlamentets resolution av den 27 oktober 2011 om det hot mot folkhälsan som antimikrobiell resistens utgör

P7_TA(2011)0473 B7-0538/2011

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sin resolution av den 12 maj 2011 om antibiotikaresistens, som främst tar upp djurhälsa,

–  med beaktande av det vetenskapliga yttrandet från Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) från augusti 2011 med titeln ”on the public health risks of bacterial strains producing extended-spectrum β-lactamases and/or AmpC β-lactamases in food and food-producing animals”,

–  med beaktande av kommissionens arbetsdokument av den 18 november 2009 om antimikrobiell resistens (SANCO/6876/2009r6),

–  med beaktande av den gemensamma tekniska rapporten från september 2009 från Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar (ECDC) och från Europeiska läkemedelsmyndigheten (EMA) om ”The bacterial challenge: time to react – A call to narrow the gap between multidrug-resistant bacteria in the EU and the development of new antibacterial agents”,

–  med beaktande av rådets rekommendation 2002/77/EG av den 15 november 2001 om återhållsam användning av antimikrobiella medel inom humanmedicin(1) och av Europaparlamentets resolution av den 23 oktober 2001 om förslaget till denna rådsrekommendation(2),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 20 juni 2001 om en gemenskapsstrategi mot antibiotikaresistens (KOM(2001)0333),

–  med beaktande av artiklarna 115.5 och 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Antimikrobiella medel kan förstöra eller hindra tillväxt av bakterier, virus och andra mikroorganismer (antibiotika är mikrobiella medel som endast verkar mot bakterier) och har därför spelat en viktig roll för att förbättra folkhälsan genom att minska antalet dödsfall orsakade av sjukdomar och infektioner som förut inte kunde botas eller var dödliga.

B.  Användningen av dessa medel har lett till att vissa mikroorganismer som förut var känsliga för dessa antimikrobiella medel har utvecklat så kallad antimikrobiell resistens.

C.  Denna naturliga process har accelererats genom överdriven och okontrollerad användning av de antimikrobiella medlen, vilket sätter de uppnådda medicinska framstegen på spel.

D.  Varje lansering av ett nytt antibiotikum har följts och kommer att följas av resistens hos målbakterierna. För att fortsatt effektivt kunna motverka infektionssjukdomar krävs både utveckling av nya antimikrobiella medel och bättre bevarande av föreliggande antibiotikaresurser. Användning av antibiotika måste därför övervakas grundligt och begränsas till endast nödvändiga behandlingar, och detta måste prioriteras.

E.  Under ungefär fyra årtionden (från 1940-talet till 1970-talet) producerade läkemedelsbolagen en stadig ström av nya antibiotika, inbegripet flera med nya verkningsmekanismer som kringgick de problem som orsakades av resistens mot tidigare medel. Sedan dess har endast ett fåtal nya antimikrobiella medel utvecklats och godkänts.

F.  Antimikrobiell resistens är en viktig, till stor del olöst fråga, och har blivit ett hot mot folkhälsan i Europa och i hela världen, som leder till längre, mer komplicerade behandlingar, minskad livskvalitet, högre dödlighet (varje år dör 25 000 patienter i EU av en infektion som orsakats av resistenta mikroorganismer), extra sjukvårdskostnader och produktivitetsförluster som uppgår till minst 1,5 miljarder euro årligen.

G.  En stor andel sjukhusinfektioner orsakas av högresistenta bakterier såsom meticillinresistent Staphylococcus aureus (MRSA) och Clostridium difficile, och utgör en allvarlig risk för patientsäkerheten.

H.  Antimikrobiell resistens har blivit en så livsviktig fråga att Världshälsoorganisationen har gjort det till temat för detta års världshälsodag, den 7 april 2011. Europeiska unionen organiserar sedan 2008 varje år den 18 november den europeiska antibiotikadagen (European Antibiotic Awareness Day).

I.  Olämplig och irrationell användning av antimikrobiella läkemedel skapar gynnsamma villkor för att resistenta mikroorganismer ska dyka upp, spridas och bestå.

J.  Antimikrobiell resistens hos människor beror ofta på olämpliga doser av antibiotika, felaktig behandling och på att patogener konstant exponeras för antimikrobiella medel på sjukhus.

K.  God hygien i form av effektiv tvättning och torkning av händerna kan minska behovet av antibiotika och antimikrobiella medel.

L.  Trots förbudet mot användning av antibiotika som tillväxtbefrämjande medel och viljan att skära ned antibiotikakonsumtionen för olämpliga ”profylaktiska” ändamål inom den veterinärmedicinska sektorn påverkar antimikrobiell resistens både människor och djur. Antimikrobiell resistens kan potentiellt överföras i båda riktningarna, vilket gör detta till ett verkligt övergripande problem som kräver ett samordnat bemötande på unionsnivå. Det krävs därför ytterligare insatser för att förbättra jordbruksmetoderna och minimera de risker som är förbundna med användning av antibiotika för veterinära ändamål och utveckling av resistens hos människor.

M.  God djurhållningspraxis minimerar behovet av antibiotika.

N.  Åtgärder mot resistens mot antimikrobiella medel i humanläkemedel kan därför inte diskuteras isolerat från åtgärder för att bekämpa resistens mot antimikrobiella medel inom veterinärläkemedel, djurfoder och växtodling.

O.  Epruma(3) är ett existerande europeiskt initiativ med flera aktörer som främjar ansvarsfull användning av veterinärläkemedel. Noteras bör att One Health-konceptet omfattar både human- och veterinärläkemedel och Epruma erkänner antimikrobiella medel som en One Health-fråga.

P.  Antimikrobiell resistens är en företeelse som helt klart har gränsöverskridande konsekvenser och man kan inte utesluta effekter inom andra områden, som högst sannolikt inte skulle vara hanterbara med nuvarande resurser och kunskaper och kan leda till oförutsedda medicinska, sociala och ekonomiska bakslag.

1.  Europaparlamentet är bekymrat över att antimikrobiell resistens, trots de åtgärder som vidtas på europeisk och internationell nivå, utgör ett allt större hot mot folkhälsan i Europa och i hela världen.

2.  Europaparlamentet efterlyser ytterligare upptrappning av kampen mot resistens mot antimikrobiella medel i läkemedel, och att man i följande prioritetsordning ska fokusera på:

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utan dröjsmål föreslå en lagstiftningsram för åtgärder mot antimikrobiell resistens genom att främja initiativ för ansvarsfull användning och stödja spridningen av och information om dessa.

Återhållsam användning av antimikrobiella medel

4.  Europaparlamentet bekräftar än en gång att det behövs brådskande åtgärder för att undvika, eller till och med vända, den ytterligare ökningen av resistenta mikroorganismer, genom att minska onödig och oriktig användning av antimikrobiella medel.

5.  Europaparlamentet understryker att det huvudsakliga målet är att bevara antimikrobiella medel som ett effektivt verktyg för att bekämpa sjukdomar, både hos djur och hos människor, samtidigt som användningen av antimikrobiella medel begränsas till det absolut nödvändiga.

6.  Europaparlamentet konstaterar att det i en rapport om genomförandet av rådets rekommendation(4) från 2001 och i en Eurobarometer-undersökning från 2010 fastställdes en rad brister och luckor i stödet till återhållsam användning av mikrobiella medel.

7.  Europaparlamentet konstaterar att det fortsätter att finnas skillnader inom unionen när det gäller graden av tillgång till information om antimikrobiell resistens och effekterna på medborgarnas konsumtionsmönster, särskilt med avseende på genomförandet av lagstiftning om obligatorisk receptbeläggning av antibiotika, eftersom procentandelen antibiotika som sålts receptfritt 2008 visat sig variera avsevärt mellan medlemsstaterna.

8.  Europaparlamentet påpekar att när det gäller denna företeelse är Europa inte starkare än den svagaste länken, och därför bör länder med höga nivåer av antimikrobiell resistens ägnas särskild uppmärksamhet.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram förslag om en rejäl minskning av antibiotikaanvändningen och att ta fram och fastställa allmänna principer och bästa metoder för återhållsam användning av antimikrobiella medel. Dessa ska bygga vidare på rådets rekommendation av den 15 november 2001, och kommissionen ska se till att dessa principer och metoder genomförs på ett korrekt sätt i Europeiska unionen.

10.  Europaparlamentet är medvetet om att det förekommer många missuppfattningar om antibiotika och deras effekter och att 53 procent av européerna fortfarande tror att antibiotika dödar virus och 47 procent tror att de hjälper mot förkylningar och influensa, enligt en undersökning som kommissionen låtit utföra (Eurobarometerundersökningen ”Special Eurobarometer 338 on Antimicrobial Resistance” från april 2010).

11.  Europaparlamentet framhäver att patienters brist på efterlevnad när det gäller recept, t.ex. att strunta i att fullfölja behandlingen eller att inte följa rekommendationer för dosering, bidrar stort till antimikrobiell resistens.

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utreda frågan om oriktig användning och försäljning av antimikrobiella medel med eller utan recept längs hela kedjan – från läkaren och farmaceuten till patienten – och att undersöka samtliga inblandade aktörers beteende och genomföra en bred strategi på lång sikt om hur medvetna alla dessa aktörer är.

13.  Europaparlamentet understryker att inom ramen för återhållsam användning av antimikrobiella medel bör de berörda aktörerna uppmärksamma bättre användning av sådana antibiotika som för närvarande finns tillgängliga, genom att noga granska dosering, behandlingstid och läkemedelskombinationer.

14.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja god tvättning och torkning av händerna – särskilt på sjukhus – för att förebygga spridning av infektioner och minska behovet av antibiotika.

15.  Europaparlamentet ser därför positivt på den årliga europeiska antibiotikadagen som infaller den 18 november, vars syfte är att öka kunskaperna om det hot mot folkhälsan som antimikrobiell resistens utgör och uppmana till en mer ansvarstagande användning av antibiotika, genom att vidta ett flertal åtgärder i medlemsstaterna.

Övervakning och kontroll av antimikrobiell resistens

16.  Europaparlamentet betonar vikten av ett väl fungerande system för övervakning och kontroll i syfte att samla in tillförlitliga och jämförbara uppgifter om patogeners känslighet för antimikrobiella medel och om vilka infektioner de orsakar. Uppgifterna ska göra det möjligt att analysera trender, utfärda tidiga varningar och övervaka spridning av resistens på nationell och regional nivå och på gemenskapsnivå. Det är viktigt att samla in uppgifter om förskrivning och användning av antimikrobiella medel för att göra det möjligt att övervaka den samlade användningen av dem.

17.  Europaparlamentet välkomnar därför det arbete som påbörjats av EARSS (The European Antimicrobial Resistance Surveillance System) och som nu förs vidare av Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar (ECDC) rörande insamling av jämförbara unionsomfattande uppgifter av hög kvalitet om antimikrobiell resistens, samtidigt som parlamentet konstaterar att det fortfarande förekommer många svårigheter i samband med tillgång till uppgifter och uppgifternas kvalitet i vissa länder. Parlamentet välkomnar också det arbete som inletts av Esvac (The European Surveillance on Antimicrobial Consumption), och som nu tagits över av ECDC, rörande insamling av jämförbara unionsomfattande uppgifter av hög kvalitet om konsumtion av antimikrobiella medel.

18.  Europaparlamentet understryker vikten av diagnostik i kampen mot antimikrobiell resistens och uppmanar till större investeringar på detta område samt en effektivare och bättre användning av gängse diagnostiska verktyg.

19.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar (ECDC) och andra berörda EU-organ att utan dröjsmål föreslå ett harmoniserat och integrerat system för övervakning av antimikrobiell resistens (Antimicrobial Resistance Surveillance System) och antimikrobiell användning i Europa, som inbegriper tidig varning för nya mekanismer för resistens och nya resistenta stammar.

Behovet av forskning om och utveckling av nya antimikrobiella medel och alternativ

20.  Europaparlamentet erkänner att den växande klyftan mellan frekvensen infektioner orsakade av resistenta mikroorganismer och nedgången inom forskning och utveckling av nya antimikrobiella medel nu hotar att kasta folkhälsosektorn tillbaks till tiden före antibiotika.

21.  Europaparlamentet anser att nedgången inom forskning och utveckling orsakats av att marknadsmekanismerna slutat fungera och uppmanar kommissionen att, genom lagstiftning och andra typer av åtgärder, lägga fram förslag om att inrätta eller förbättra incitament för läkemedelsbranschen att trappa upp investeringar i forskning och utveckling av nya antimikrobiella medel och av eventuella alternativ.

22.  Europaparlamentet upprepar att det behövs mer forskning om nya antimikrobiella medel liksom om eventuella alternativ inom EU:s ramprogram för forskning och uppmuntrar till gemensam forskning på EU-nivå som kan leda till effektivitetsökning.

23.  Europaparlamentet påpekar att avsaknaden av snabb diagnostik har bidragit till både överanvändning av antibiotika och ökade utvecklingskostnader.

24.  Europaparlamentet erkänner behovet av att främja kompletterande åtgärder, såsom användningen av effektiva vacciner för att förebygga infektioner, i enlighet med rådets slutsatser av den 1 december 2009 om innovativa incitament till effektiva antibiotika.

Helhetssyn

25.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att åtgärder avseende antimikrobiell resistens och folkhälsa ingår i en helhetssyn på antimikrobiell resistens, och är medvetet om kopplingarna till åtgärder för att bekämpa resistens mot antimikrobiella medel i veterinärläkemedel, djurfoder och växtodling, särskilt med tanke på risken för korsöverföring.

26.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta itu med bristen på information om användningen av antibiotika inom veterinärläkemedel över hela EU genom att samla in jämförbara artspecifika uppgifter av hög kvalitet för varje medlemsstat.

27.  Europaparlamentet välkomnar ansträngningarna att anpassa och förbättra den lagstadgade bedömningen av nya antibiotika.

28.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta stödja EARRS och Esvac i fråga om uppgiftsinsamling om användningen av antibiotika som en grund för framtida åtgärder för att säkerställa ansvarsfull användning.

29.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram lagstiftningsförslag om att avveckla användning av antibiotika som profylax inom djuruppfödning.

30.  Europaparlamentet betonar att sektorerna för djurproduktion och intensiv fiskodling bör inrikta sig på att förebygga sjukdomar genom god hygien, bra anläggningar att hålla djuren i och god djurhållning samt strikta biosäkerhetsåtgärder, snarare än att använda antibiotika profylaktiskt.

31.  Europaparlamentet uppmanar särskilt till inrättandet av god praxis inom djurhållningen, vilket minskar risken för antimikrobiell resistens. Parlamentet betonar att denna praxis särskilt bör gälla ungdjur som förs samman från olika uppfödare, vilket ökar risken för smittsamma sjukdomar.

32.  Europaparlamentet noterar att läkemedelsrester, som man gjort sig av med på fel sätt, hamnar i våra vattendrag och på så sätt ökar den oavsiktliga exponeringen för ett flertal ämnen knutna till antibiotikaresistens. Parlamentet uppmanar kommissionen att främja vidare forskning om följderna av långsiktig exponering för läkemedelsrester i vatten och mark.

33.  Europaparlamentet kräver att det så långt som möjligt görs åtskillnad mellan de verksamma ämnena och de verkningsmekanismer som används i läkemedel och veterinärläkemedel, för att minska risken för att resistens mot antibiotika överförs från boskap till människor, vilket dock inte får medföra begränsningar av befintliga effektiva behandlingsalternativ.

34.  Europaparlamentet anser att användning av antibiotika av typen ”sista utvägen”, som riktar sig mot problematiska patogener hos människor, bör tillåtas inom jordbruket endast på licens i kombination med övervakning av resistens, företrädesvis utifrån en bedömning från fall till fall.

Internationellt samarbete

35.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stärka det nära samarbetet med Världshälsoorganisationen (WHO), Världsorganisationen för djurhälsa (OIE) och andra berörda parter och organisationer på internationell nivå i syfte att på global nivå effektivare kunna ta itu med frågan om antimikrobiell resistens. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang inrättandet av TATFAR (EU-US Transatlantic task force on urgent antimicrobial resistance).

36.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att tillräckliga ekonomiska och mänskliga resurser finns tillgängliga för att genomföra de aktuella strategierna.

o
o   o

37.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EGT L 34, 5.2.2002, s. 13. (2) EGT C 112 E, 9.5.2002, s. 106. (3) European Platform for the Responsible Use of Medicines in Animals. (4) Kommissionens arbetsdokument, tillhörande dokument till Andra rapporten från Kommissionen till Rådet på grundval av medlemsstaternas rapporter om genomförandet av Rådets rekommendation (2002/77/EG) om återhållsam användning av antimikrobiella medel inom humanmedicin.

Europaparlamentets resolution av den 27 oktober 2011 om Tibet, särskilt fallen av självbränningar bland nunnor och munkar

P7_TA(2011)0474 RC-B7-0540/2011

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Kina och Tibet, särskilt resolutionen av den 25 november 2010(1),

–  med beaktande av artikel 36 i Folkrepubliken Kinas konstitution, som garanterar alla invånare friheten att välja trosuppfattning,

–  med beaktande av artikel 122.5 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Respekten för mänskliga rättigheter och religions- och föreningsfriheten är EU:s grundprinciper och en prioriterad fråga i unionens utrikespolitik.

B.  Kinas regering har infört stränga restriktioner mot tibetanska buddhistiska kloster i Aba/Ngaba-regionen i Sichuanprovinsen och i andra områden på den tibetanska platån. Bland annat har man genomfört brutala säkerhetsrazzior, godtyckligt frihetsberövat munkar, ökat övervakningen inom klostren och infört ständig polisnärvaro inne i klostren för att övervaka den religiösa verksamheten.

C.  Dessa säkerhetsåtgärder syftar till att inskränka yttrande-, förenings- och religionsfriheten i de tibetanska buddhistklostren.

D.  Tjugoårige Phuntsog och tjugonioårige Tsewang Norbu dog efter det att de satt eld på sig själva den 16 mars respektive den 15 augusti 2011 i protest mot den restriktiva politik som Kina för i Tibet.

E.  Den 26 september 2011 satte Phuntsogs yngre bröder, Lobsang Kelsang och Lobsang Kunchok, som båda är arton år gamla, eld på sig själva på marknaden i Aba/Ngaba. Båda överlevde men deras tillstånd är kritiskt.

F.  Den 25 oktober 2011 satte den trettioåttaårige munken Dawa Tsering vid Kardze-klostret eld på sig själv. Den kinesiska säkerhetspersonalen släckte lågorna och försökte föra iväg honom. Dawa Tsering skyddas för närvarande av andra munkar vid klostret och hans tillstånd är fortfarande kritiskt.

G.  Den 3 oktober 2011 satte den sjuttonårige munken Kelsang Wangchuk vid Kirti-klostret eld på sig själv och bars omedelbart bort av kinesiska soldater, vilka släckte lågorna och allvarligt misshandlade honom innan de förde bort honom. Var han befinner sig och hur han mår är okänt.

H.  Två före detta munkar från Kirti, nämligen nittonårige Choephel och artonårige Kayang, dog efter det att de vikit sina händer i en bönegest och satt eld på sig själva samtidigt som de ropade efter Dalai lamas återkomst och religionsfrihet.

I.  Den nittonårige före detta Kirti-munken Norbu Damdrul, som satte eld på sig själv den 15 oktober 2011, var den åttonde tibetanska självbrännaren. Det är fortfarande okänt var han befinner sig och hur han mår.

J.  Den 17 oktober 2011 dog den tjugoåriga nunnan Tenzin Wangmo vid klostret Ngaba Mamae Dechen Choekorling. Hon var den första kvinnan som brände sig själv till döds.

K.  Självbränning kan ses som en form av protest och ett uttryck för den växande uppgivenhet som unga tibetaner känner, särskilt de vid Kirti-klostret.

L.  Oavsett vilka personliga skäl som kan tänkas ligga bakom dessa handlingar måste de ses mot bakgrund av det religiösa och politiska förtrycket i Aba/Ngaba-regionen, som förekommit under flera år.

M.  Den skärpta statliga kontrollen över religiös verksamhet, som införts via en uppsättning lagar som den kinesiska regeringen antog 2007, har bidragit till desperationen bland tibetanerna på den tibetanska platån.

N.  Med den nuvarande lagstiftningen har den statliga kontrollen över det religiösa livet ökat dramatiskt, och många religionsyttringar kräver statens godkännande och kontroll, däribland erkännandet av återfödda lamor.

O.  En kinesisk domstol dömde tre tibetanska munkar till fängelse för att avsiktligen ha dödat sin munkkollega Phuntsog, som satte eld på sig själv den 16 mars 2011. De sades ha gömt honom och förvägrat honom medicinsk behandling.

P.  I mars 2011, efter det första självbränningsfallet, omringade väpnade styrkor Kirti-klostret och ströp klostrets tillgång till mat och vatten i flera dagar. Den nya säkerhetspersonal som tillsatts vid klostret införde ett obligatoriskt nytt fosterlandsundervisningsprogram, och över 300 munkar fördes i militärlastbilar till okända platser där de hölls fångna för att genomgå en flera veckor lång politisk indoktrinering.

Q.  Den kinesiska regeringen har anklagat munkarna vid Kirti-klostret för att ha deltagit i handlingar som syftar till att störa samhällsordningen, däribland vandalism och självbränningar.

R.  De senaste månaderna har de kinesiska myndigheterna skärpt säkerheten i Tibet, särskilt i det område där Kirti-klostret är beläget, journalister och utlänningar förbjuds att besöka regionen och polis i full mundering patrullerar klostret. Utländska medier har förbjudits att besöka oroliga områden i Tibet, Kinas statliga television har underlåtit att rapportera om protesterna och munkar har förbjudits att uttala sig om protesterna.

1.  Europaparlamentet fördömer de kinesiska myndigheternas fortsatta våld mot tibetanska kloster och uppmanar dem att lyfta restriktionerna och de säkerhetsåtgärder som införts mot kloster och lekmän samt att återupprätta kommunikationskanalerna till munkarna i Kirti-klostret.

2.  Europaparlamentet är djupt oroat över rapporterna, sedan april, om att åtta tibetanska buddhistmunkar och en nunna satte eld på sig själva i närheten av Kirti-klostret i Ngaba-regionen i Kinas Sichuanprovins.

3.  Europaparlamentet uppmanar enträget den kinesiska regeringen att lyfta de restriktioner och hårdhänta säkerhetsåtgärder som införts mot Kirti-klostret samt att tillhandahålla information om var de munkar som med våld förts bort från klostret befinner sig. De kinesiska myndigheterna uppmanas dessutom med kraft att ge oberoende internationella medier och människorättsövervakare tillstånd att besöka området.

4.  Europaparlamentet uppmanar den kinesiska regeringen att garantera religionsfrihet för alla medborgare i enlighet med artikel 18 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och att avskaffa straffrättsliga eller administrativa påföljder som avser religion och som använts för att straffa personer som utnyttjat sin rätt till religionsfrihet.

5.  Europaparlamentet uppmanar de kinesiska myndigheterna att respektera det tibetanska folkets rättigheter i samtliga kinesiska provinser och att vidta aktiva åtgärder för att skingra det missnöje som finns bland Kinas tibetanska befolkning.

6.  Europaparlamentet uppmanar de kinesiska myndigheterna att upphöra med att främja lagar som hotar det tibetanska folkets språk, kultur, religion, arv och miljö, vilket strider mot Kinas konstitution och den kinesiska lag som garanterar autonomi åt etniska minoriteter.

7.  Europaparlamentet uppmanar enträget Kinas regering att tillhandahålla fullständiga uppgifter om tillståndet för de 300 munkar som fördes från Kirti-klostret i april 2011 – fall som uppmärksammats i flera särskilda förfaranden i FN:s råd för mänskliga rättigheter liksom av arbetsgruppen mot påtvingade eller ofrivilliga försvinnanden.

8.  Europaparlamentet uppmanar Kinas regering att ta på sig ansvaret för det tillstånd som de tibetaner som har lagts in på sjukhus efter det att de satt eld på sig själva befinner sig, inklusive deras tillgång till medicinsk behandling.

9.  Europaparlamentet fördömer domarna mot Kirti-munkarna och insisterar på deras rätt till en rättvis rättegång och adekvat rättsligt bistånd under hela rättegången. Parlamentet kräver att oberoende observatörer ska ges tillstånd att besöka de fängslade Kirti-munkarna.

10.  Europaparlamentet uppmanar unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik att göra ett offentligt uttalande för att uttrycka EU:s oro över den förvärrade situationen i Aba/Ngaba-regionen och kräva respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna liksom återhållsamt från säkerhetspolisens sida.

11.  Europaparlamentet uppmanar de kinesiska myndigheterna att avstå från att införa kontraproduktiva åtgärder och aggressiva fosterlandsutbildningsprogram i områden som befolkas av tibetaner, såsom Sichuan, Gansu och Qinghai, och där brotten mot de mänskliga rättigheterna skapat spänningar.

12.  Europaparlamentet uppmanar de kinesiska myndigheterna att respektera traditionella tibetanska dödsriter och att omgående och utan krångel återbörda kvarlevorna i enlighet med buddhistiska ritualer.

13.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att uppmana den kinesiska regeringen att återuppta dialogen med Dalai lama och hans företrädare, i syfte att ge den tibetanska befolkningen i Kina verklig autonomi och sätta stopp för kampanjerna för att misstroendeförklara Dalai lama som religiös ledare.

14.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik att föra upp människorättsfrågor på dagordningen för toppmötet mellan EU och Kina, och uppmanar kommissionen och Europeiska rådets ordförande att tydligt försvara Tibets unika religiösa, kulturella och språkliga identitet i samband med deras anföranden i början och slutet av toppmötet för den händelse att denna fråga inte finns med på dagordningen.

15.  Europaparlamentet uppmanar utrikestjänsten och EU:s delegation i Kina att kontinuerligt övervaka människorättssituationen i Kina och att även i fortsättningen – vid sammanträden och i skriftväxling med kinesiska tjänstemän – ta upp konkreta enskilda fall där tibetaner har fängslats för att de fredligt utövat sin religionsfrihet, samt att inom de kommande tolv månaderna lägga fram en rapport inför Europaparlamentet med förslag till åtgärder och strategier.

16.  Europaparlamentet uppmanar på nytt rådet att utse en särskild representant för EU i Tibet i syfte att underlätta återupptagandet av dialogen mellan de kinesiska myndigheterna och Dalai lamas sändebud om fastställandet av ett verkligt självstyre för Tibet inom Folkrepubliken Kina.

17.  Europaparlamentet uppmanar de EU-medlemsstater som är medlemmar av G20, kommissionens ordförande och Europeiska rådets ordförande att ta upp människorättssituationen i Tibet med Kinas president Hu Jintao vid det kommande G20-mötet den 3–4 november 2011 i Cannes.

18.  Europaparlamentet uppmanar bestämt Kina att respektera religionsfrihet och grundläggande mänskliga rättigheter för både klosterfolk och lekmän i Ngaba och att upphäva genomförandet av de religiösa kontrollförordningarna, så att de tibetanska buddhisterna kan utse och utbilda religiösa lärare i enlighet med tibetanska traditioner, samt att se över den religions- och säkerhetspolitik som förts sedan 2008 i Ngaba och inleda en öppen dialog med ledarna för de tibetanska buddhistiska skolorna.

19.  Europaparlamentet uppmanar Kinas regering att respektera internationellt fastställda människorättsstandarder och att leva upp till sina skyldigheter enligt internationella människorättskonventioner i fråga om religions- och trosfrihet.

20.  Europaparlamentet betonar att de kinesiska minoriteternas rättigheter måste föras upp på agendan för framtida rundor av människorättsdialogen mellan EU och Kina.

21.  Europaparlamentet uppmanar Kinas regering att ratificera den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter.

22.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament samt Folkrepubliken Kinas regering och parlament.

(1) Antagna texter, P7_TA(2010)0449.

Europaparlamentets resolution av den 27 oktober 2011 om Bahrain

P7_TA(2011)0475 RC-B7-0541/2011

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Syrien, Jemen och Bahrain, särskilt resolutionen av den 7 april 2011(1) om situationen i Syrien, Jemen och Bahrain och resolutionen av den 7 juli 2011(2) om situationen i Syrien, Jemen och Bahrain mot bakgrund av situationen i arabvärlden och Nordafrika,

–  med beaktande av sin resolution av den 24 mars 2011 om Europeiska unionens förbindelser med Gulfstaternas samarbetsråd (GCC)(3),

–  med beaktande av talmannens uttalande av den 12 april 2011 om dödandet av två bahrainska medborgarrättsaktivister och talmannens uttalande av den 28 april 2011 vari han fördömer de dödsdomar som utfärdats mot fyra bahrainska medborgare för deltagande i fredliga protester,

–  med beaktande av den utfrågning om Bahrain som parlamentets underutskott för mänskliga rättigheter anordnade den 3 oktober 2011,

–  med beaktande av uttalandena av vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant om Bahrain den 10, 12 och 18 mars, 3 maj, 1 juli, 31 augusti och 8 och 30 september 2011 samt uttalandena inför parlamentet av vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant om situationen i Egypten, Syrien, Jemen och Bahrain den 12 oktober 2011,

–  med beaktande av rådets slutsatser om Bahrain av den 23 maj, 12 april och 21 mars 2011,

–  med beaktande av de uttalanden som FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon gjorde den 23 juni och 30 september 2011 om domarna mot 21 bahrainska politiska aktivister, människorättsförsvarare och oppositionsledare,

–  med beaktande av det uttalande om Bahrain som den 29 september 2011 utfärdades vid FN:s generalförsamlings 66:e session,

–  med beaktande av det bahrainska utrikesministeriets pressmeddelande av den 5 oktober 2011 samt det bahrainska hälsoministeriets uttalande av den 30 september 2011 om utdömande av straff mot läkare, sjuksköterskor och annan medicinsk personal,

–  med beaktande av den bahrainska allmänna åklagarens uttalande av den 23 oktober 2011 om omprövning av läkare som redan åtalats vid militära domstolar,

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966, konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning samt arabiska stadgan om mänskliga rättigheter, alla vilka Bahrain är part i,

–  med beaktande av artikel 19 d i Bahrains författning,

–  med beaktande av EU:s riktlinjer om människorättsförsvarare från 2004, som ändrades 2008,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,

–  med beaktande av 1949 års Genèvekonvention,

–  med beaktande av rapporten från Human Rights Watch från februari 2010,

–  med beaktande av Läkare utan gränsers informationsdokument med titeln ”Health Services paralyzed: Bahrain's military crackdown on patients on April 2011”,

–  med beaktande av artikel 122.5 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Med folkliga proteströrelser i Nordafrika och Mellanöster som inspiration har sedan februari 2011 fredliga demokratiprotester pågått i Bahrain vid vilka krav har framförts på institutionella, politiska, ekonomiska och sociala reformer för att skapa en verklig demokrati, bekämpa korruption och nepotism och säkerställa respekten för rättsstaten, de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna liksom för att utjämna de sociala skillnaderna och skapa bättre ekonomiska och sociala villkor. De bahrainska myndigheterna har krossat dessa fredliga demonstrationer med överdrivet våld varvid dussintals demonstranter har dödats. Det internationella samfundet har varit alltför senfärdigt och tveksamt i sin reaktion på dessa händelser.

B.  På begäran av Bahrains regering har utländska styrkor på tusentals man från Saudiarabien och Förenade Arabemiraten satts in i Bahrain under GCC:s flagg.

C.  Den 29 september 2011 bekräftade en militärdomstol i åtminstone tjugo fall de domar på 5-15 års fängelse som tidigare i år avkunnats mot läkare och sjukvårdare som påstås ha medverkat i regeringsfientlig verksamhet genom att i fullgörande av sina professionella skyldigheter och i enlighet med sin etiska kod erbjudit demonstranter sjukvård på lika villkor och utan urskiljning. Till följd av internationella påtryckningar meddelade den bahrainska allmänna åklagaren, Ali Alboainain, onsdagen den 5 oktober 2011 att domarna mot de tjugo skulle omprövas i civila domstolar och att dessa rättegångar skulle inledas den 23 oktober 2011.

D.  Flera av de dömda läkarna har utbildats i EU, är medlemmar i europeiska yrkesorganisationer för läkare och åtnjuter ett gott rykte bland sina internationella kolleger.

E.  De målinriktade angreppen mot läkare och sjukvårdspersonal får allvarliga konsekvenser för det arbete som internationella humanitära organisationer bedriver. FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter har fördömt säkerhetsstyrkornas övertagande av sjukvårdsinrättningar och godtyckliga arresteringar och misshandel av sjukvårdspersonal som chockerande och olagliga.

F.  Den 6 september 2011 bekräftade den av militären styrda appellationsdomstolen för nationens säkerhet domarna mot åtminstone 21 framträdande bahrainska människorättsaktivister och regimmotståndare, samtliga civila, häribland bloggarna och människorättsaktivisterna Abduljalil Al-Singace and Abdulhadi Al-Khawaja, förment för att de skulle ha haft i avsikt att störta regeringen. Hittills detta år har omkring 60 civila ställts inför domstolar för nationens säkerhet.

G.  Många andra politiska aktivister, människorättsförsvarare och journalister fängslades under de protester med krav på reformer som nyligen har ägt rum. Enligt människorättsorganisationer har säkerhetsstyrkor utsatt dem för tortyr, misshandel och trakasserier.

H.  Nabeel Rajab, biträdande generalsekreterare för Internationella federationen för mänskliga rättigheter (FIDH) tillika chef för Bahrains centrum för mänskliga rättigheter, förhindrades att lämna landet och utsätts fortfarande för säkerhetsstyrkornas hot och trakasserier.

I.  Jalila al-Salman, f.d. vice ordförande för det bahrainska lärarsamfundet, arresterades för andra gången i sitt hem den 18 oktober 2011. Den 23 september 2011 häktades sexton kvinnor och fyra flickor anklagade för att ha ägnat sig åt ett ”olagligt offentligt möte”, kravaller och ”anstiftan till hat mot regimen”.

J.  Den 22 maj 2011 bekräftade den nationella appellationsdomstolen för nationens säkerhet dödsdomarna mot Ali Abdullah Hassan al-Sankis och Abdulaziz Abdulridha Ibrahim Hussein som anklagas för att ha mördat två poliser under protesterna mot regeringen i Bahrain. Domarna mot de båda männen har överklagats till Bahrains kassationsdomstol vars avgörande är att vänta den 28 november 2011.

K.  Till följd av protesterna har hundratals människor – bland dem lärare och sjukvårdspersonal – avskedats, arresterats eller utsatts för falska anklagelser i massrättegångar inför militära domstolar. Många av dem som förlorade sina jobb för att de stödde protesterna har inte återfått dem, trots kungens löfte om att de flesta skulle återanställas.

L.  Mer än 40 personer har dödats sedan protesterna mot regeringen inleddes, bland dem Ahmed al-Jaber al-Qatan som ska ha skjutits medan han deltog i en demonstration mot regeringen den 6 oktober 2011 nära huvudstaden Manama. En utredning om hans dödsfall har nu inletts.

M.  Det nationella säkerhetstillståndet i Bahrain hävdes den 1 juni 2011, och den 2 juli 2011 inledde kung Hamad Bin Isa al-Khalifa en nationell dialog för att bemöta de bahrainska medborgarnas oro över den senaste tidens händelser. Dialogen utmynnade i ett antal rekommendationer som har framförts till kungen.

N.  Den 29 juni 2011 inrättade kung Hamad Bahrains oberoende undersökningskommission (BICI), i vilken även internationella oberoende experter ingår, med uppdrag att utreda de allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna som begåtts under regeringens senaste tillslag mot reformivrande demonstranter. Undersökningskommission ska presentera sina resultat den 23 november 2011.

O.  Den 24 september 2011 hölls val till landets underhus för att fylla de 18 ledamotsplatser som tidigare intagits av Al-Wefaq, ett oppositionsparti som valde att lämna parlamentet i protest mot det sätt som demonstranter behandlades på under oroligheterna tidigare under året.

1.  Europaparlamentet fördömer förtrycket av Bahrains medborgare vilket har resulterat i dussintals dödsfall och personskador och kräver att samtliga fredliga demonstranter, politiska aktivister, människorättsförsvarare, läkare och sjukvårdare, bloggare och journalister omedelbart och ovillkorligt släpps på fri fot samt uttrycker sin solidaritet med alla offrens anhöriga.

2.  Europaparlamentet uppmanar de bahrainska säkerhetsstyrkorna och myndigheterna att upphöra med våldet mot och förtrycket och fängslandet av fredliga demonstranter och att visa största återhållsamhet i samband med insatser för att hålla demonstrationer i styr. Parlamentet uppmanar enträget myndigheterna att noga hålla sig till landets lagstiftning och dess internationella åtaganden.

3.  Europaparlamentet upprepar sin åsikt att demonstranterna har gett uttryck för legitima demokratiska strävanden och uppmanar Bahrains regering att utan ytterligare dröjsmål eller förhandsvillkor inleda en genuin, meningsfull och konstruktiv dialog med oppositionen för att därmed lägga grunden till nödvändiga reformer, främja nationell försoning och återupprätta socialt samförstånd i landet.

4.  Europaparlamentet är bekymrat över närvaron av utländska styrkor under GCC:s flagg i Bahrain och kräver att de omedelbart dras tillbaka. GCC uppmanas att bidra på ett konstruktivt sätt och medla till förmån för fredliga reformer i Bahrain.

5.  Europaparlamentet fördömer bruket av särskilda militärdomstolar för att döma civila, i sig ett brott mot internationella normer för rättvisa rättegångar, och understryker att civila endast får ställas inför rätta i civila domstolar samt att varje fängslad person har rätt till en rättvis rättegång med tillfredsställande tillgång till advokat och tillräckligt med tid för att förbereda ett försvar. Parlamentet kräver ett omedelbart upphörande av massrättegångarna mot civila i den militära domstolen, domstolen för nationens säkerhet.

6.  Europaparlamentet välkomnar beslutet att ompröva domarna mot läkare och sjuksköterskor i civila domstolar men anser att samtliga åtalspunkter mot dem bör ogillas, samt uppmanar de civila domstolarna att omedelbart och ovillkorligt frige dessa läkare och sjukvårdare vilka anklagas för att i fullgörandet av sina professionella skyldigheter ha tillhandahållit läkarvård åt regimmotståndare och för att ha begått allvarliga brott – av tillsynes politisk art – för vilka dock ingen trovärdig bevisning har framlagts. Vidare, i beaktande av den godtycklighet som genomsyrar såväl åtalspunkterna som hela det rättsliga förfarandet, bör alla de politiska aktivister, journalister, lärare, bloggare och människorättsförvarare som fängslats friges. Parlamentet uttrycker djup oro över att åtta oppositionella har dömts till livstids fängelse och att 13 personer har dömts till upp till 15 års fängelse.

7.  Europaparlamentet understryker att enligt den humanitära rätten är det en grundläggande rättslig skyldighet att behandla sårade på ett opartiskt sätt.

8.  Europaparlamentet uppmanar Konungariket Bahrain att låta all sjukvårdspersonal återgå i tjänst samt låta deras rättsliga företrädare få tillgång till de läkarutlåtanden som åtföljer den oberoende undersökningskommissionens utredning om de fängslade läkarna.

9.  Europaparlamentet varnar för missbruk av landets säkerhetslagar.

10.  Europaparlamentet uppmanar myndigheterna att återupprätta och respektera samtliga mänskliga rättigheter och grundläggande rättigheter, härunder mångfald i medierna, såväl på internet som på annat håll, yttrandefrihet och mötesfrihet, religionsfrihet, kvinnors rättigheter och jämlikhet mellan könen, åtgärder mot diskriminering och åtgärder för att få stopp på censuren. Parlamentet uppmanar de bahrainska myndigheterna att tillmötesgå begäran från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter om att få besöka landet.

11.  Europaparlamentet konstaterar att tusentals anställda har entledigats på grund av sin medverkan i fredliga demonstrationer mot regeringen. Parlamentet uppmanar de nationella myndigheterna liksom berörda europeiska företag att beordra att dessa personer omedelbart återanställs samt se till att den inkomstförlust som de har lidit ersätts.

12.  Europaparlamentet välkomnar kung Hamads beslut att inrätta en oberoende kommission som ska utreda de människorättsbrott som säkerhetsstyrkorna begick under regeringens senaste tillslag mot demonstranter som krävde reformer. Parlamentet begär att kommissionen ska vara fullständigt opartisk och medge insyn i sitt arbete samt uppmanar Bahrains regering att inte blanda sig i dess arbete men se till att förövarna av dessa brott och alla personer som är ansvariga för de våldsamma attackerna ställs inför rätta och får sin sak vederbörligt prövad.

13.  Europaparlamentet välkomnar inrättandet av ett ministerium för mänskliga rättigheter och social utveckling i Bahrain och uppmanar detta ministerium att agera i enlighet med internationella normer och skyldigheter i fråga om mänskliga rättigheter.

14.  För att säkerställa att objektiva kriterier enligt internationella standarder upprätthålls kräver Europaparlamentet att internationella observatörer ges möjlighet dels att följa rättegångarna mot de politiska fångarna, dels att övervaka den oberoende kommissionens utredning av brott mot de mänskliga rättigheterna.

15.  Europaparlamentet uppmanar de bahrainska myndigheterna och kungen av Bahrain att omvandla Ali Abdullah Hassan al-Sankis och Abdulaziz Abdulridha Ibrahim Husseins dödsstraff. Parlamentet upprepar sitt starka motstånd mot dödsstraffet och uppmanar de bahrainska myndigheterna att utfärda ett omedelbart moratorium.

16.  Europaparlamentet anser att den undersökning som inletts för att klarlägga hur den 16-årige pojken Ahmed al-Jaber al-Qatan miste livet under en regeringskritisk demonstration måste vara oavhängig, att resultaten måste offentliggöras och att de ansvariga måste ställas inför rätta.

17.  Europaparlamentet understryker att försoning är ett mycket viktigt led i reformen och stabiliseringen av det sammansatta bahrainska samhället, vars lagar i såväl skrift som tillämpning bör slå vakt om varje enskild medborgares rättigheter.

18.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament samt Konungariket Bahrains regering och parlament.

(1) Antagna texter, P7_TA(2011)0148. (2) Antagna texter, P7_TA(2011)0333. (3) Antagna texter, P7_TA(2011)0109.

Europaparlamentets resolution av den 27 oktober 2011 om fallet med Rafah Nashed i Syrien

P7_TA(2011)0476 RC-B7-0565/2011

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 18 i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna från 1948 och artikel 18 i FN:s internationella konvention om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966 som Syrien anslutit sig till,

–  med beaktande av uttalandena av talesmannen för Catherine Ashton, EU:s höga representant, av den 30 augusti 2011 om den försämrade människorättssituationen i Syrien och om Rafah Nasheds situation i Syrien av den 23 september 2011,

–  med beaktande av uttalandena av Europaparlamentets vice talmän, Isabelle Durant och Libor Rouček samt av vice ordföranden för gruppen Progressiva förbundet av Socialdemokrater i Europaparlamentet, Véronique De Keyser, vid plenarsammanträdena den 14, 15 och 29 september 2011, där de krävde att Rafah Nashed skulle friges,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 10 och 23 oktober 2011 och sanktionerna av den 13 oktober 2011,

–  med beaktande av Europaparlamentets resolutioner om situationen i Syrien, Bahrain och Jemen av den 7 april 2011(1) och 7 juli 2011(2),

–  med beaktande av Europaparlamentets resolution om situationen i Syrien av den 15 september 2011(3),

–  med beaktande av artikel 122.5 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Syriens första praktiserande psykoanalytiker och grundaren av en skola för psykoanalytiker i Damaskus, Rafah Nashed, arresterades och fängslades godtyckligt den 10 september 2011 på flygplatsen i Damaskus av tjänstemän vid den allmänna underrättelsetjänsten. Rafah Nashed är känd för sin behandling av personer med psykiska trauman samt för sitt aktiva arbete för en dialog mellan syrier.

B.  Rafah Nashed är 66 år, och hennes hälsa är vacklande. Hon lider av en hjärtsjukdom, håller på att återhämta sig från cancer, har högt blodtryck och är i behov av regelbunden medicinering. Hennes hälsotillstånd försämras i fängelset, vilket förvärrar hennes hjärtsjukdom.

C.  Rafah Nashed fängslades utan kända åtalspunkter när hon skulle resa till Paris för att vara med vid sin dotters förlossning, och i början visste ingen var hon befann sig.

D.  Den 14 september 2011 anklagades hon för ”statsfientlig verksamhet”, och domaren vägrade frige henne mot borgen. Anklagelsens art och den paranoia som regimen visat under de senaste sex månaderna har väckt oro över en lång fängelsevistelse som syftar till att skrämma upp alla intellektuella i Syrien.

E.  På bara under några timmar mobiliserades det internationella samfundet på bred front och startade bland annat ett upprop för Rafah Nasheds omedelbara och ovillkorliga frigivning.

1.  Europaparlamentet fördömer med kraft att de syriska myndigheterna godtyckligt arresterat och hållit kvar Rafah Nashed.

2.  Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över Rafah Nasheds hälsotillstånd mot bakgrund av hennes vacklande hälsa.

3.  Europaparlamentet uppmanar de syriska myndigheterna att omedelbart och ovillkorligt frige Rafah Nashed av medicinska och humanitära skäl, att garantera hennes fysiska säkerhet och att återbörda henne till familjen så snart som möjligt.

4.  Europaparlamentet uppmanar de syriska myndigheterna att ge humanitära organisationer och läkare rätt att behandla människor som fallit offer för våld, samt att ge organisationerna och läkarna tillträde till hela det syriska territoriet samt möjlighet att utföra sitt legitima och fredliga arbete utan rädsla för repressalier och utan restriktioner, inklusive juridiska trakasserier. Parlamentet uppmanar de syriska myndigheterna att respektera internationella människorättsnormer och internationella åtaganden och garantera åsikts- och yttrandefrihet.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikesfrågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament, generalsekreteraren för Arabförbundet samt Arabrepubliken Syriens regering och parlament.

(1) Antagna texter, P7_TA(2011)0148. (2) Antagna texter, P7_TA(2011)0333. (3) Antagna texter, P7_TA(2011)0387.