Index 
Antagna texter
Torsdagen den 17 november 2011 - StrasbourgSlutlig utgåva
EU:s stöd till Internationella brottmålsdomstolen
 Fortsatta utvecklingen av en integrerad havspolitik ***I
  Resolution
  Konsoliderad text
  Bilaga
 Ramprogrammet för Europeiska atomenergigemenskapens verksamhet inom området forskning och utbildning på kärnenergiområdet (2012-2013) *
 Toppmöte EU-Förenta staterna den 28 november 2011
 Ett öppet internet och nätneutralitet i Europa
 Förbud mot klusterammunition
 Modernisering av mervärdesskattelagstiftningen i syfte att stärka den digitala inre marknaden
 Förhandlingar om associeringsavtalet mellan EU och Georgien
 Integrering av ett jämställdhetsperspektiv i Europaparlamentets arbete
 Bekämpande av olagligt fiske på global nivå
 Iran – de senaste fallen av brott mot de mänskliga rättigheterna
 Egypten, särskilt fallet med bloggaren Alaa Abd El Fattah
 Behovet av allmänt tillgängliga 112-larmtjänster

EU:s stöd till Internationella brottmålsdomstolen
PDF 158k   DOC 77k
Europaparlamentets resolution av den 17 november 2011 om EU:s stöd till Internationella brottmålsdomstolen: utmaningar och svårigheter (2011/2109(INI) )
P7_TA(2011)0507 A7-0368/2011

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen (ICC), som trädde i kraft den 1 juli 2002,

–   med beaktande av konventionen om förebyggande och bestraffning av brottet folkmord, som trädde i kraft den 12 januari 1951,

–   med beaktande av sina tidigare resolutioner om Internationella brottmålsdomstolen, särskilt resolutionerna av den 19 november 1998(1) , 18 januari 2001(2) , 28 februari 2002(3) , 26 september 2002(4) och 19 maj 2010(5) ,

–   med beaktande av sina tidigare resolutioner om årsrapporten om de mänskliga rättigheterna i världen, av vilka den senaste antogs den 16 december 2010(6) ,

–   med beaktande av rådets gemensamma ståndpunkt 2003/444/GUSP av den 16 juni 2003 om Internationella brottmålsdomstolen(7) ,

–   med beaktande av rådets beslut 2011/168/Gusp av den 21 mars 2011 om Internationella brottmålsdomstolen(8) ,

–   med beaktande av handlingsplanen av den 4 februari 2004 och av handlingsplanen för uppföljning av beslutet om Internationella brottmålsdomstolen av den 12 juli 2011,

–   med beaktande av avtalet mellan Internationella brottmålsdomstolen och Europeiska unionen om samarbete och bistånd(9) ,

–   med beaktande av den europeiska säkerhetsstrategin (ESS) från 2003 ”Ett säkert Europa i en bättre värld”, som antogs av Europeiska rådet den 12 december 2003,

–   med beaktande av Stockholmsprogrammet 2010–2014 ”Ett öppet och säkert Europa i medborgarnas tjänst och för deras skydd” (december 2009)(10) och handlingsplanen för att genomföra Stockholmsprogrammet (april 2010, KOM(2010)0171 ),

–   med beaktande av rådets beslut 2002/494/RIF av den 13 juni 2002 om inrättande av ett europeiskt nätverk av kontaktpunkter med avseende på personer som har gjort sig skyldiga till folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser(11) och rådets beslut 2003/335/RIF av den 8 maj 2003 om utredning och lagföring av folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser(12) ,

–   med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolutioner 1593 (2005) om Sudan/Darfur och 1970 (2011) om Libyen,

–   med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor och yttrandena från utskottet för utveckling och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A7-0368/2011 ), och av följande skäl:

A.   Rättvisa, rättssäkerhet och kampen mot straffrihet utgör en garanti för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter och är därför en förutsättning för en hållbar fred.

B.   I september 2011 hade 117 stater ratificerat Romstadgan. Det främsta målet bör emellertid fortfarande vara att den ratificeras av alla.

C.   Rättvisan är till sin natur universell och måste därför tillämpas enhetligt, utan undantag och dubbla standarder. Det får inte finnas någon fristad för dem som gjort sig skyldiga till folkmord, brott mot mänskligheten, utomrättsliga avrättningar, krigsförbrytelser, tortyr, massvåldtäkter eller påtvingade försvinnanden.

D.   Rättvisa bör ses som en oumbärlig beståndsdel i insatserna för fred och konfliktlösning.

E.   Att bevara Internationella brottmålsdomstolens (ICC) oberoende är mycket viktigt, inte bara för att se till att denna domstol fungerar fullt ut utan även för att främja Romstadgans universalitet.

F.   ICC är den första permanenta internationella domstol som kan döma enskilda personer för folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser, vilket innebär att den på ett avgörande sätt bidrar till upprätthållandet av de mänskliga rättigheterna och folkrätten genom att bekämpa straffrihet, spela en mycket viktig avskräckande roll och sända ut en tydlig signal om att straffrihet för dessa brott inte kan tolereras.

G.   Att tjäna ”rättvisans intresse” utan politiska överväganden (artikel 53 i Romstadgan) är ICC:s grundläggande princip. ICC spelar en avgörande roll för att främja internationell rättvisa och bidrar sålunda till säkerhet, rättvisa och rättsstatsprincipen. Dessutom bidrar ICC till att upprätthålla fred och stärka den internationella säkerheten.

H.   ICC har behörighet att döma över brott som begåtts efter den 1 juli 2002, då Romstadgan trädde i kraft.

I.   I enlighet med ingressen i Romstadgan och komplementaritetsprincipen ingriper ICC endast i sådana fall där nationella domstolar inte kan eller vill genomföra trovärdiga rättsliga prövningar på hemmaplan, vilket innebär att staterna behåller huvudansvaret för att lagföra krigsförbrytelser, brott mot mänskligheten och folkmord. Det är mycket viktigt att de stater som är parter i Romstadgan samarbetar med varandra och med regionala organisationer, särskilt när ICC:s behörighet ifrågasätts.

J.   ICC:s policy om ”positiv komplementaritet” stöder de nationella domstolarnas förmåga att utreda och lagföra krigsförbrytelser.

K.   ICC utreder för närvarande brott i sju länder (Uganda, Demokratiska republiken Kongo, Darfurregionen i Sudan, Centralafrikanska republiken, Kenya, Libyen och Elfenbenskusten), och har offentligt meddelat att man för närvarande analyserar uppgifter om påstådda brott som har begåtts vid flera andra tillfällen. Två fall (Darfur och Libyen) har hänskjutits av FN:s säkerhetsråd och tre fall (Uganda, Demokratiska republiken Kongo och Centralafrikanska republiken) av staterna själva, medan två fall (Kenya och Elfenbenskusten) har inletts på åklagarens eget initiativ.

L.   Merparten av de 17 arresteringsorder som ICC utfärdat har ännu inte verkställts, bland annat avseende Joseph Kony och de övriga ledarna för Herrens motståndsarmé i fråga om situationen i norra Uganda, Bosco Ntaganda i Demokratiska republiken Kongo, Ahmad Muhammad Harun, Ali Muhammad Ali Abd-Al-Rahman och president Omar Hassan Ahmad al-Bashir i Sudan och Saif al-Islam Gaddafi och Abdullah al-Sanussi i Libyen.

M.   En rättvis rättegång, rättssäkerhetsgarantier och offrens rättigheter utgör de grundläggande principerna för Romstadgans system.

N.   Internationella brottmålsdomstolen har som mål att på ett uttömmande sätt och i återställande syfte skipa rättvisa för offer och drabbade samhällen, bland annat genom deltagande, skydd, juridiska ombud och uppsökande verksamhet.

O.   ICC ger offren rätt att delta inom ramen för ett vittnesskyddssystem.

P.   Systemet med skadestånd till offren för de brott som omfattas av ICC:s behörighet gör ICC till en unik rättslig institution på internationell nivå.

Q.   Resultatet av de skadeståndsförfaranden som inleds 2011 beror dels på givares frivilliga bidrag, dels på uppbörden av böter och förverkanden från de dömda personerna.

R.   Antalet utredningar, mål och preliminära undersökningar som ICC för närvarande måste handlägga ökar snabbt. Ändå vill vissa parter i Romstadgan att ICC:s budget ska vara oförändrad eller till och med minskas.

S.   EU och dess medlemsstater har ända sedan starten varit trofasta bundsförvanter till ICC och hela tiden erbjudit politiskt, diplomatiskt, ekonomiskt och logistiskt stöd, bland annat genom att främja Romstadgans universalitet och försvara dess integritet, i syfte att skydda och stärka ICC:s oberoende.

T.   Kampen mot straffrihet kan bli en framgång endast om alla avtalsslutande parter samarbetar fullt ut med ICC och om även andra parter stöder den rättsliga institutionen.

Behov av ökat stöd till ICC genom politisk och diplomatisk verksamhet

1.   Europaparlamentet bekräftar sitt fulla stöd för ICC, Romstadgan och det internationella straffrättsliga systemet, vars huvudsakliga syfte är kampen mot straffrihet för folkmord, krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten.

2.   Europaparlamentet ger på nytt sitt fulla stöd till åklagarens kansli, åklagarens rätt att inleda utredningar på eget initiativ och framstegen med att inleda nya utredningar.

3.   Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen parterna i Romstadgan och övriga länder att undvika att utsätta ICC för politiska påtryckningar, så att man kan bevara och garantera dess opartiskhet och vara säker på att rättvisa skipas i enlighet med lagstiftning snarare än utifrån politiska överväganden.

4.   Europaparlamentet betonar vikten av universalitetsprincipen och uppmanar Europeiska utrikestjänsten, EU:s medlemsstater och kommissionen att fortsätta sina ihärdiga ansträngningar för att främja en allmän ratificering av Romstadgan och avtalet om immunitet och privilegier för Internationella brottmålsdomstolen samt nationell genomförandelagstiftning.

5.   Europaparlamentet välkomnar att EU och de flesta medlemsstater gjorde uttryckliga åtaganden vid konferensen i Kampala och rekommenderar att man bör uppfylla dessa åtaganden i tid och rapportera om dem vid nästa stadgepartsförsamling, som enligt planerna ska äga rum i New York den 12–21 december 2011.

6.   Europaparlamentet välkomnar ändringarna av Romstadgan, bland annat i fråga om aggressionsbrott, och uppmanar alla EU:s medlemsstater att ratificera dessa ändringar och införliva dem i den nationella lagstiftningen.

7.   Europaparlamentet välkomnar översynen av EU:s gemensamma ståndpunkt om ICC genom antagandet av ett beslut den 21 mars 2011. Parlamentet noterar att man i det nya beslutet beaktar de utmaningar som ICC ställts inför och betonar att beslutet utgör en god utgångspunkt för EU och dess medlemsstater när de ska hjälpa ICC att tackla dessa utmaningar.

8.   Europaparlamentet välkomnar EU:s reviderade handlingsplan av den 12 juli 2011 för uppföljning av beslutet om ICC, som anger huvuddragen i de verkningsfulla och konkreta åtgärder som EU bör vidta för att fördjupa sitt framtida stöd för ICC, och uppmuntrar rådets ordförandeskap att tillsammans med kommissionen, Europeiska utrikestjänsten och medlemsstaterna prioritera genomförandet av handlingsplanen.

9.   Europaparlamentet betonar att ett fullständigt och snabbt samarbete mellan de avtalsslutande parterna, däribland EU:s medlemsstater, och ICC fortfarande är avgörande för att det internationella straffrättsliga systemet ska vara effektivt och framgångsrikt.

10.   Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att i god tid tillmötesgå ICC:s samtliga begäranden om stöd och samarbete, så att man bland annat kan garantera verkställandet av pågående arresteringsorder och tillhandahållandet av information. Detta gäller även begäranden om hjälp med att identifiera, frysa och beslagta misstänktas ekonomiska tillgångar.

11.   Europaparlamentet uppmanar enträget alla EU-medlemsstater att anta nationell lagstiftning om samarbete om de inte har gjort det ännu, och att ingå ramavtal med ICC om verkställigheten av domstolens domar och om utredning av ärenden, insamling av bevis, sökande efter samt skydd och förflyttning av vittnen, arrestering, utlämning, häktning och förvaring av anklagade personer som släppts mot borgen samt fängslande av dömda personer. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att genom sina polisiära, rättsliga och andra relevanta mekanismer samarbeta med varandra för att säkra ett lämpligt stöd för ICC.

12.   Europaparlamentet uppmanar EU:s medlemsstater att ändra artikel 83 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt så att de brott som omfattas av ICC:s behörighet läggs till i förteckningen över brott där EU har behörighet. EU:s medlemsstater uppmanas också mer specifikt att överföra befogenheter till EU när det gäller identifiering och konfiskering av tillgångar som tillhör personer som åtalats av ICC, även om de rättsliga åtgärderna inleds av ICC. EU:s medlemsstater uppmanas att samarbeta vid utbytet av relevant information både genom de befintliga kontoren för återvinning av tillgångar och genom Camden-nätverket för myndigheter för återvinning av tillgångar (Carin).

13.   Europaparlamentet uppmanar med kraft EU:s medlemsstater att fullständigt införliva bestämmelserna i Romstadgan och avtalet om immunitet och privilegier för Internationella brottmålsdomstolen i den nationella lagstiftningen.

14.   Europaparlamentet välkomnar det faktum att man vid översynskonferensen i Kampala godkände ändringar till Romstadgan avseende aggressionsbrott. Parlamentet uppmanar EU:s samtliga medlemsstater att ratificera dessa ändringar och införliva dem i den nationella lagstiftningen. Parlamentet anser att man för att stärka Romstadgans universalitet bör arbeta för att komma överens om en mer exakt definition av de aktuella överträdelserna som tydligt fastställer vad som utgör en aggressionshandling som strider mot folkrätten.

15.   Europaparlamentet konstaterar att ICC, enligt resultaten av konferensen i Kampala, inte kommer att kunna utöva sin behörighet när det gäller aggressionsbrott förrän efter januari 2017, då de avtalsslutande parterna ska fatta ett beslut om att verkställa denna behörighet.

16.   Europaparlamentet välkomnar att vissa EU-medlemsstater har bidragit i kampen mot straffrihet för de värsta brott som mänskligheten har skådat genom att tillämpa universell jurisdiktion, och uppmanar alla EU-medlemsstater att göra detta. Parlamentet rekommenderar ett fortsatt stärkande av den roll som EU:s nätverk för kontaktpunkter för krigsförbrytelser, brott mot mänskligheten och folkmord spelar för att underlätta samarbetet mellan EU:s brottsbekämpande myndigheter i samband med väckande av åtal vid allvarliga brott.

17.   Parlamentet understryker att internationella straffrättsliga jurisdiktioner har en grundläggande roll när det gäller att bekämpa straffrihet och ta itu med de överträdelser av internationell rätt som rör olaglig användning och rekrytering av barnsoldater. Europaparlamentet motsätter sig kategoriskt att barn under arton år inkallas eller värvas till väpnade styrkor eller på något sätt utnyttjas i krigshandlingar. Parlamentet påpekar betydelsen av att skydda barnens rätt till en fredlig barndom, utbildning, fysisk integritet, säkerhet och sexuell självständighet.

18.   Europaparlamentet uppmanar till inrättandet av en effektiv politik och förstärkta mekanismer som ska se till att offrens deltagande i ICC får en betydande inverkan, bland annat genom att underlätta tillgången till psykologisk, medicinsk och juridisk rådgivning samt till program för vittnesskydd. Parlamentet betonar betydelsen av att främja medvetenheten om förekomsten av sexuellt våld i konfliktområden med hjälp av rättsliga program, dokumentation av könsrelaterad brottslighet i väpnade konflikter samt utbildning av advokater, domare och aktivister avseende Romstadgan och internationell rättspraxis när det gäller könsrelaterad brottslighet mot kvinnor och barn.

19.   Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen Europeiska unionen och dess medlemsstater att se till att det finns utbildningsprogram för bland annat polisutredare, åklagare, domare och militära tjänstemän som för det första inriktar sig på bestämmelserna i Romstadgan och den relevanta folkrätten och för det andra syftar till att förebygga, upptäcka, utreda och lagföra brott mot dessa principer.

20.   Europaparlamentet noterar avtalet mellan Europeiska unionen och Internationella brottmålsdomstolen om samarbete och bistånd. EU:s medlemsstater uppmanas att tillämpa principen om universell jurisdiktion vid bekämpning av straffrihet och brott mot mänskligheten, och framhåller principens betydelse för ett effektivt och framgångsrikt internationellt straffrättssystem.

21.   Europaparlamentet uppmanar bestämt EU och dess medlemsstater att utnyttja alla sina diplomatiska möjligheter och instrument för att yrka på ett effektivt samarbete med ICC, särskilt när det gäller verkställandet av pågående arresteringsorder.

22.   Europaparlamentet uppmuntrar på det bestämdaste EU och dess medlemsstater att med hjälp av Europeiska utrikestjänsten införa stränga interna riktlinjer, utformade enligt befintliga riktlinjer från FN och ICC som åklagarkansliet följer, med ett utkast till uppförandekod för kontakten mellan EU:s och medlemsstaternas tjänstemän och de personer som är efterlysta av ICC, särskilt i sådana fall där de sistnämnda fortfarande innehar offentliga befattningar, oberoende av deras ställning och av huruvida de är medborgare i en stat som är part i Romstadgan eller ej.

23.   Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater, i de fall då ett partnerland bjuder in en person som ICC utfärdat en arresteringsorder för eller uttrycker en beredskap att tillåta att denna person inreser på dess territorium, att utan dröjsmål utöva kraftfulla påtryckningar på detta land i syfte att antingen få denna person arresterad respektive stödja ett arresterande eller åtminstone förhindra denna persons resa. Sådana inbjudningar har nyligen utfärdats till Sudans president, Omar al-Bashir, av bland annat Tchad, Kina, Djibouti, Kenya och Malaysia.

24.   Europaparlamentet värdesätter ICC-åklagarens beslut för en kort tid sedan om att utfärda arresteringsorder för Saif al-Islam Gaddafi och underrättelsechefen Abdullah al-Sanussi i Libyen i samband med de brott mot mänskligheten som påstås ha begåtts sedan upproret i landet inleddes. Om man lyckas gripa dessa personer och därefter ställer dem inför rätta vid ICC kommer detta att utgöra ett mycket viktigt bidrag till kampen mot straffrihet i regionen.

25.   Europaparlamentet ser med stor oro på det faktum att stater som Tchad, Djibouti och Kenya – avtalsslutande stater till ICC – nyligen välkomnade Sudans president al-Bashir till sina territorier i stället för att arrestera honom och överlämna honom till ICC, trots att de klart och tydligt i enlighet med Romstadgan är skyldiga att arrestera och överlämna honom.

26.   Europaparlamentet betonar vikten av kraftfulla EU-åtgärder för att förutse och undvika eller fördöma sådana fall av bristande samarbete, och bekräftar behovet av att EU (och medlemsstaterna) upprättar ett internt protokoll med konkreta standardåtgärder som gör det möjligt för dem att i god tid och på ett konsekvent sätt reagera på fall av bristande samarbete med ICC, om lämpligt i samordning med mekanismer inom andra relevanta institutioner, exempelvis stadgepartsförsamlingen.

27.   Europaparlamentet konstaterar att de afrikanska staterna spelade en avgörande roll när det gällde att inrätta ICC, och anser att deras stöd och nära samarbete är nödvändigt för att ICC:s arbete ska kunna vara verkningsfullt och hållas oberoende.

28.   Europaparlamentet uppmanar de afrikanska stater som är parter i Romstadgan för ICC att fullgöra sina skyldigheter enligt denna stadga och att, i överensstämmelse med den akt genom vilken Afrikanska unionen upprättades, aktivt stödja insatser som syftar till att ställa de värsta förbrytarna i världen till svars genom att ge sitt starka stöd till ICC under Afrikanska unionens sammanträden, och uppmanar eftertryckligen Afrikanska unionen att bryta cirkeln med straffrihet för de grövsta brotten och stödja dem som drabbats av grymheter. Parlamentet stöder ICC:s begäran om att öppna ett sambandskontor med Afrikanska unionen i Addis Abeba.

29.   Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen EU och dess medlemsstater att integrera ICC:s arbete och bestämmelserna i Romstadgan i de av sina utvecklingsprogram som syftar till att stärka rättsstatsprincipen. EU och dess medlemsstater uppmanas att tillhandahålla det nödvändiga tekniska, logistiska och finansiella stödet och kunnandet för utvecklingsländer som har enbart begränsade resurser för att anpassa sin nationella lagstiftning till principerna i Romstadgan och samarbeta med ICC, oavsett om dessa länder har ratificerat stadgan eller inte. Vidare uppmuntrar parlamentet EU och dess medlemsstater att stödja utbildningsprogram för polis, rättsväsen, militär och förvaltning i utvecklingsländer så att de blir medvetna om bestämmelserna i Romstadgan.

30.   Europaparlamentet uppmuntrar den gemensamma parlamentariska AVS−EU-församlingen att diskutera kampen mot straffrihet inom internationellt utvecklingssamarbete och relevant politisk dialog i enlighet med flera resolutioner och artikel 11.6 i det reviderade Cotonouavtalet, i syfte att integrera kampen mot straffrihet och stärkandet av rättsstatsprincipen i befintliga program och åtgärder för utvecklingssamarbete.

31.   Europaparlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten och de diplomatiska tjänsterna i EU:s medlemsstater att använda sina diplomatiska verktyg på ett systematiskt och målinriktat sätt för att öka stödet till ICC och främja ytterligare ratificering och genomförande av Romstadgan. Parlamentet konstaterar att dessa verktyg bland annat omfattar démarcher, politiska förklaringar, uttalanden och ICC-klausuler i överenskommelser med tredjeländer samt politiska dialoger och dialoger om mänskliga rättigheter. Parlamentet rekommenderar att lämpliga åtgärder vidtas på grundval av utvärderingen av resultaten.

32.   Europaparlamentet betonar att ICC måste utvidga sin fokus till att omfatta mer än situationer med väpnade konflikter, och aktivare utreda nödsituationer beträffande de mänskliga rättigheterna som trappas upp till att bli brott mot mänskligheten, och situationer där de inhemska myndigheterna är uppenbart ovilliga att utreda, lagföra och straffa de påstådda förövarna.

33.   Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik och EU-medlemsstaterna att göra diplomatiska ansträngningar för att uppmuntra medlemmarna av FN:s säkerhetsråd att hänskjuta fall till ICC så att utredningar inleds i situationer där tjänstemän från länder som inte är parter i stadgan och som påstås ha gjort sig skyldiga till brott mot mänskligheten omfattas av den rådande straffriheten, vilket för närvarande är fallet i exempelvis Iran, Syrien, Bahrain och Jemen.

34.   Europaparlamentet välkomnar EU:s roll när det gäller att främja en världsomfattande ratificering av Romstadgan och avtalet om privilegier och immunitet för Internationella brottmålsdomstolen. Parlamentet välkomnar att Tunisien, Filippinerna, Maldiverna, Grenada, Moldavien, Saint Lucia och Seychellerna nyligen anslöt sig till/ratificerade Romstadgan, vilket innebär att antalet avtalsslutande stater nu uppgår till 118. Parlamentet uppmanar fler länder i Asien, Nordafrika och Mellanöstern samt söder om Sahara att ansluta sig till Romstadgan.

35.   Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen EU, och särskilt Europeiska utrikestjänsten, att fortsätta främja Romstadgans universalitet, avtalet om privilegier och immunitet för Internationella brottmålsdomstolen och kampen mot straffrihet samt respekt för, samarbete med och bistånd till ICC inom ramen för EU:s förbindelser med tredjeländer, inklusive inom ramen för Cotonouavtalet och dialogerna mellan EU och regionala organisationer, såsom Afrikanska unionen, Arabförbundet, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) och Sydostasiatiska nationers förbund (Asean). Parlamentet betonar hur viktigt det är för ICC att EU i sina bilaterala människorättsdialoger med tredjeländer främjar ratificeringen och tillämpningen av Romstadgan.

36.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen och Europeiska utrikestjänsten att mer systematiskt verka för att en ICC-klausul inkluderas i såväl mandat för förhandlingar som avtal med tredjeländer.

37.   Europaparlamentet uppmanar EU:s ledare att uppmuntra alla stater som ännu inte är parter i Romstadgan att bli det. EU bör i detta sammanhang främst rikta sig till de stater som är permanenta och icke-permanenta medlemmar av FN:s säkerhetsråd.

38.   Europaparlamentet välkomnar Förenta staternas deltagande som observatör i ICC:s stadgepartsförsamling och hoppas att Förenta staterna snart blir en avtalsslutande stat.

39.   Europaparlamentet välkomnar Tunisiens anslutning till Romstadgan för en kort tid sedan, och hoppas att detta sänder en positiv signal till andra länder i Nordafrika och Mellanöstern, så att de också ansluter sig. Parlamentet välkomnar dessutom att Filippinerna nyligen ratificerade Romstadgan, vilket utökar antalet asiatiska stater i ICC:s system och ger en viktig signal om att det asiatiska medlemskapet i ICC växer. Parlamentet välkomnar också att Maldiverna nyligen ratificerade Romstadgan, och att Kap Verdes nationella församling godkänt ratificeringen av Romstadgan, och hoppas att landets regering ska gå vidare med detta utan förseningar. Parlamentet hoppas att alla latinamerikanska länder kommer att ansluta sig till ICC.

40.   Europaparlamentet uppmanar Turkiet, det enda officiella EU-kandidatland som ännu inte är avtalsslutande part i Romstadgan och i avtalet om privilegier och immunitet, att ansluta sig så snart som möjligt. Parlamentet framhåller att alla framtida kandidatländer och potentiella kandidatländer samt partnerländer som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken bör göra detsamma.

41.   Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att stödja tredjeländers kapacitet och politiska vilja – framför allt länder som är föremål för ICC:s lagföring och preliminära analyser – att inleda nationella rättsliga förfaranden när det gäller folkmord, krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att inom denna ram stödja reformprocesser och nationella kapacitetsbyggande insatser i syfte att stärka det oberoende rättsväsendet, de brottsbekämpande myndigheterna och kriminalvårdssystemet i alla länder som direkt påverkas av påstådda allvarliga internationella brott.

42.   Europaparlamentet betonar att effektiviteten i ICC:s princip om komplementaritet är beroende av den grundläggande skyldigheten för de stater som är parter i stadgan att utreda och lagföra krigsförbrytelser, folkmord och brott mot mänskligheten. Parlamentet uttrycker oro över att inte alla EU-medlemsstater har lagstiftning med en inhemsk rättslig definition av dessa brott på grundval av vilken dessa länders domstolar kan utöva jurisdiktion.

43.   Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen de länder som inte ännu har gjort det att anta fullständig och verkningsfull genomförandelagstiftning efter öppet och insynsvänligt samråd med civilsamhället, och att förse sina nationella rättsväsenden med de verktyg som krävs för att de ska kunna utreda och lagföra dessa brott.

44.   Europaparlamentet bekräftar att EU och dess medlemsstater behöver intensifiera sina diplomatiska ansträngningar gentemot aktörer som inte är parter i Romstadgan och regionala organisationer (till exempel Afrikanska unionen, Asean och Arabförbundet) för att främja en större förståelse för ICC:s mandat, dvs. att rättsligt pröva dem som begår krigsförbrytelser, brott mot mänskligheten och folkmord. Detta bör ske genom att man bland annat tar fram en särskild kommunikationsstrategi om frågan och genom att man främjar ett starkare stöd för ICC och dess mandat, särskilt i forum inom FN, till exempel FN:s säkerhetsråd.

45.   Europaparlamentet bekräftar den avgörande roll som det diplomatiska stödet från EU:s medlemsstater spelar för ICC:s uppdrag och för dess verksamhet i olika FN-forum, bland annat FN:s generalförsamling och FN:s säkerhetsråd.

46.   Europaparlamentet betonar behovet av fortsatta diplomatiska ansträngningar för att uppmuntra medlemmarna i FN:s säkerhetsråd att hänskjuta fall till ICC vid lämplig tidpunkt, något som anges som princip i artikel 13 b i Romstadgan och som allra senast åskådliggjordes genom FN:s säkerhetsråds enhälliga beslut att hänskjuta situationen i Libyen till ICC. Parlamentet hoppas också att FN:s säkerhetsråd kommer att avstå från uppskjutande av förundersökning och lagföring på grundval av artikel 16 i Romstadgan.

47.   Europaparlamentet uppmanar medlemmarna i FN:s säkerhetsråd och medlemmarna i FN:s generalförsamling att finna lämpliga lösningar på och verktyg för hur FN skulle kunna förse ICC med ekonomiska resurser för att täcka kostnaderna för inledandet av utredningar och lagföringar av situationer som FN:s säkerhetsråd hänskjutit till ICC i enlighet med artikel 115 i Romstadgan.

48.   Europaparlamentet uppmanar EU:s medlemsstater att se till att samordning och samarbete med ICC ingår i mandatet för relevanta regionala särskilda representanter för EU. Vice ordföranden/den höga representanten uppmanas att utse en särskild representant för EU med ansvar för internationell humanitär rätt och internationell rättvisa och att ge denna representant mandat att främja, integrera och företräda såväl EU:s åtagande att bekämpa straffrihet som ICC på alla EU:s utrikespolitiska områden.

49.   Europaparlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten att se till att ICC integreras i alla EU:s utrikespolitiska prioriteringar genom att man systematisk tar hänsyn till både kampen mot straffrihet och principen om komplementaritet i en vidare kontext av utvecklingsbistånd och stöd med koppling till rättsstatsprincipen, i synnerhet för att uppmuntra övergångsländer i södra Medelhavsområdet att underteckna och ratificera Romstadgan.

50.   Europaparlamentet bekräftar att EU bör se till att Europeiska utrikestjänsten har de sakkunskaper och den högnivåkapacitet som krävs för att göra ICC till en verkligt prioriterad fråga. Parlamentet rekommenderar Europeiska utrikestjänsten att se till att den både i Bryssel och vid delegationerna har tillräckligt många tjänstemän som handlägger ärenden rörande internationell rättvisa, och att utrikestjänsten och Europeiska kommissionen vidareutvecklar personalutbildningen i frågor som rör internationell rättvisa och ICC. Detta bör ske genom att man skapar ett personalutbytesprogram med ICC för att främja ömsesidiga institutionella kunskaper och underlätta det fortsatta samarbetet.

51.   Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen ICC:s alla deltagarländer, EU och ICC själv, inklusive åklagarkansliet, att göra sitt yttersta för att lagföra och straffa personer som begått sexuella våldsbrott som utgör brott mot mänskligheten, dvs. den specifika kategori av brott mot mänskligheten som faller inom domstolens jurisdiktion (artikel 7 i Romstadgan) och som avser våldtäkt, sexuellt slaveri, påtvingad prostitution, påtvingat havandeskap, påtvingad sterilisering eller varje annan form av sexuellt våld av motsvarande svårighetsgrad liksom förföljelse av genusmässiga skäl. Parlamentet konstaterar att sådana sexuella våldsbrott är särskilt avskyvärda såtillvida att de ofta begås i stor skala och utgör krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten (artikel 8 i Romstadgan) mot de mest utsatta befolkningsgrupperna – kvinnor, barn och civila – i länder som redan är försvagade till följd av konflikter och/eller livsmedelsbrist eller hungersnöd.

52.   Mot bakgrund av det kommande valet av sex nya domare och en ny åklagare, som ska äga rum vid stadgepartsförsamlingens session i december 2011, uppmanar Europaparlamentet eftertryckligen EU:s medlemsstater att välja de kandidater som är mest kvalificerade genom en rättvis, öppen och meritbaserad process som garanterar både geografisk jämvikt och jämvikt mellan kvinnor och män, och att uppmuntra länder i regioner som åtnjuter minimirösträttsregler (såsom gruppen av latinamerikanska och karibiska stater (Grulac)) att utnyttja detta och nominera tillräckligt många kandidater så att en regional jämvikt uppnås i representationen. Parlamentet noterar att valet av ny åklagare är av allra största betydelse för ICC:s effektivitet och legitimitet, och uttrycker uppskattning över det arbete som valberedningen – inrättad av stadgepartsförsamlingens presidium – utför.

53.   Europaparlamentet välkomnar förslag om inrättande av en rådgivande kommitté som ska ta emot och granska alla nominerade nya domare, vilket anges i artikel 36.4c i Romstadgan, liksom inrättandet av en valberedning inför valet av ICC:s åklagare, och anser att valberedningens arbete inte får påverkas av politiska hänsyn.

Behovet av att ytterligare bistå ICC ekonomiskt och logistiskt

54.   Europaparlamentet välkomnar EU:s och enskilda medlemsstaters hittillsvarande ekonomiska och logistiska stöd till ICC och rekommenderar att nuvarande stödformer – antingen genom ICC:s ordinarie budget, som finansieras av bidrag från de länder som är parter i stadgan, eller genom EU-medel, t.ex. via det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter (EIDMR) – fortsätter, särskilt på följande områden: uppsökande verksamhet för att hjälpa offer och drabbade samhällen, rättsligt biträde, flyttning av vittnen, deltagande och skydd av offer/vittnen, med särskild hänsyn till behoven hos kvinno-, ungdoms- och barnoffer, samt tillhandahållande av stöd som gör det möjligt för ICC att täcka brådskande operationella behov till följd av nya utredningar. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att stödja ICC:s insatser för att stärka närvaron ute på fältet, eftersom denna närvaro är av central betydelse när det gäller att främja förståelse och stöd för dess mandat, och att engagera och stödja samhällen som drabbats av brott som faller inom ICC:s jurisdiktion. Parlamentet är oroat över att resursbrist fortsätter att vara ett hinder för en optimalt fungerande domstol.

55.   Europaparlamentet betonar hur mycket systemet med Romstadgan inverkar på offer, enskilda personer och samhällen som berörs av de brott som faller inom ICC:s jurisdiktion. Parlamentet anser att ICC:s uppsökande verksamhet är av avgörande betydelse när det gäller att främja förståelse och stöd för dess mandat, hantera förväntningarna och göra det möjligt för offer och drabbade samhällen att följa och förstå den internationella straffrättsliga processen och domstolens arbete.

56.   Europaparlamentet rekommenderar att EU:s medlemsstater fortsätter att tillhandahålla adekvat finansiering för ICC:s fond för offer (för att kunna komplettera potentiella kommande utbetalningar av skadestånd som går utöver det fortsatta arbetet med den nuvarande stödverksamheten) och bidrar till den nyligen inrättade särskilda ICC-fonden för flyttning av offer och vittnen och till fonden för familjebesök hos frihetsberövade personer vid ICC:s säte i Haag, till programmet för rättshjälp och till kostnaderna för att bibehålla och utvidga ICC:s närvaro ute på fältet.

57.   Europaparlamentet ger sitt starka stöd till ICC:s insatser för att utöka och stärka sin närvaro ute på fältet eftersom detta är av avgörande betydelse för att ICC ska kunna utföra sina uppgifter, inklusive förundersökningar, kontakten med offer och drabbade samhällen, vittnesskydd och åtgärder för att underlätta utövandet av offrens rätt till deltagande och skadestånd. En stärkt ICC-närvaro ute på fältet är också av central betydelse när det gäller att öka domstolens effektivitet i praktiken och dess förmåga att tydligt och på ett positivt sätt uppnå bestående resultat.

58.   Europaparlamentet uppmuntrar EU att garantera lämpliga och stabila anslag för aktörer i det civila samhället som arbetar med ICC-relaterade frågor inom det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter. Parlamentet uppmuntrar EU:s medlemsstater och befintliga europeiska stiftelser att fortsätta sitt stöd till dessa aktörer.

59.   Europaparlamentet uppmuntrar EU:s medlemsstater och Europeiska utrikestjänsten att inleda diskussioner om översynen av EU:s nuvarande finansiella instrument, särskilt Europeiska utvecklingsfonden, i syfte att utreda hur dessa ytterligare skulle kunna bidra till att stödja kompletterande verksamhet i stödmottagande länder så att kampen mot straffrihet i dessa länder kan ges en skjuts framåt.

60.   Europaparlamentet värdesätter kommissionens pågående ansträngningar att etablera en ”kompletterande verktygslåda för EU” i syfte att ta fram nationell kapacitet för utredning och lagföring av påstådda internationella brott. Parlamentet uppmuntrar kommissionen att se till att verktygsuppsättningen förverkligas, så att komplementaritetsrelaterad verksamhet integreras i biståndsprogram och en bättre koherens mellan de olika EU-instrumenten kan åstadkommas.

61.   Europaparlamentet uppmanar ICC:s samtliga avtalsslutande stater att främja gemensamma insatser för att förbättra den rättsliga prövningen på nationell nivå av de mest allvarliga brotten, såsom krigsförbrytelser, brott mot mänskligheten och folkmord.

62.   Europaparlamentet välkomnar det kommissionsinitiativ som innebar att man i april 2011 anordnade ett seminarium i Pretoria för det civila samhället i Europa och Afrika vid vilket diskussioner om internationell rättvisa fördes, och noterar rekommendationerna från seminariet. Kommissionen uppmanas att fortsätta att stödja sådana möjligheter.

63.   Europaparlamentet påminner om att parlamentet var en av dem som tidigast uttryckte sitt stöd för ICC, och konstaterar att parlamentet har en mycket viktig roll att spela när det gäller att övervaka EU:s åtgärder i detta sammanhang. Parlamentet anser att man bör införa ett avsnitt om kampen mot straffrihet och om ICC i parlamentets årsrapport om de mänskliga rättigheterna i världen, och föreslår vidare att Europaparlamentet tar på sig en aktivare roll genom att främja och integrera både kampen mot straffrihet och ICC i all unionspolitik och inom alla EU:s institutioner, inklusive alla utskott, grupper och delegationer som arbetar med tredjeländer.

o
o   o

64.   Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EGT C 379, 7.12.1998, s. 265.
(2) EGT C 262, 18.9.2001, s. 262.
(3) EGT C 293 E, 28.11.2002, s. 88.
(4) EUT C 273 E, 14.11.2003, s. 291.
(5) EUT C 161 E, 31.5.2011, s. 78.
(6) Antagna texter, P7_TA(2010)0489 .
(7) EUT L 150, 18.6.2003, s. 67.
(8) EUT L 76, 22.3.2011, s. 56.
(9) EUT L 115, 28.4.2006, s. 50.
(10) EUT C 115, 4.5.2010, s. 1.
(11) EGT L 167, 26.6.2002, s. 1.
(12) EUT L 118, 14.5.2003, s. 12.


Fortsatta utvecklingen av en integrerad havspolitik ***I
PDF 76k   DOC 33k
Resolution
Konsoliderad text
Bilaga
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 17 november 2011 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av ett program för att stödja den fortsatta utvecklingen av en integrerad havspolitik (KOM(2010)0494 – C7-0292/2010 – 2010/0257(COD) )
P7_TA(2011)0508 A7-0163/2011

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2010)0494 ),

–   med beaktande av artiklarna 294.2, 43.2, 74, 77.2, 91.1, 100.2, 173.3, 175, 188, 192.1, 194.2 och 195.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7-0292/2010 ),

–   med beaktande av yttrandet från utskottet för rättsliga frågor över den föreslagna rättsliga grunden,

–   med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–   med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 16 februari 2011(1) ,

–   med beaktande av yttrandet från Regionkommittén av den 27 januari 2011(2) ,

–   med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 6 oktober 2011 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–   med beaktande av artiklarna 55 och 37 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för transport och turism och yttrandena från fiskeriutskottet, budgetutskottet, utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet samt utskottet för regional utveckling (A7-0163/2011 ).

1.   Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.   Europaparlamentet godkänner Europaparlamentets, rådets och kommissionens gemensamma uttalande som bifogas denna resolution.

3.   Europaparlamentet godkänner Europaparlamentets och rådets gemensamma uttalande som bifogas denna resolution.

4.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

5.   Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 17 november 2011 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr .../2011 om inrättande av ett program för att stödja den fortsatta utvecklingen av en integrerad havspolitik

P7_TC1-COD(2010)0257


(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) nr 1255/2011.)

BILAGA

Gemensamt uttalande från Europaparlamentet, rådet och kommissionen

I enlighet med artikel 9 har finansieringsramen för genomförandet av programmet för att stödja den fortsatta utvecklingen av en integrerad havspolitik för 2011–2013 fastställts till 40 000 000 EUR. Finansieringsramen består framför allt av 23 140 000 EUR som tagits från 2011 års budget. Den tillgängliga marginalen under rubrik 2 i den fleråriga budgetramen har inte rörts. I ramen ingår också ett belopp på 16 660 000 EUR som inbegriper ett bidrag till tekniskt stöd som lagts till budgetförslaget och som rådet godkände under sin behandling av 2012 års budget. Dessutom består ramen av ett belopp på 200 000 EUR för tekniskt stöd som ska tas med i 2013 års budget.

2011 års budget bör därför ändras för att skapa den nomenklatur som behövs och ta upp anslagen i reserven. I budgetarna för 2012 och 2013, som redan antagits, bör de relevanta beloppen för dessa år införas.

Gemensamt uttalande från Europaparlamentet och rådet

Europaparlamentet och rådet utesluter inte möjligheten att införa delegerade akter i programmen efter 2013 på grundval av relevanta förslag från kommissionen.

(1) EUT C 107, 6.4.2011, s. 64.
(2) EUT C 104, 2.4.2011, s. 47.


Ramprogrammet för Europeiska atomenergigemenskapens verksamhet inom området forskning och utbildning på kärnenergiområdet (2012-2013) *
PDF 139k   DOC 114k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 17 november 2011 om förslaget till rådets beslut om ramprogrammet för Europeiska atomenergigemenskapens verksamhet inom området forskning och utbildning på kärnenergiområdet (2012–2013) (KOM(2011)0072 – C7-0077/2011 – 2011/0046(NLE))
P7_TA(2011)0509 A7-0360/2011

(Samråd)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till rådet (KOM(2011)0072 ),

–   med beaktande av artikel 7 i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen, i enlighet med vilken Europaparlamentet har hörts av rådet (C7-0077/2011 ),

–   med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och yttrandet från budgetutskottet (A7-0360/2011 ).

1.   Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.   Europaparlamentet anser att det särskilda referensbelopp som anges i lagförslaget inte är förenligt med taket för rubrik 1a i den nuvarande fleråriga budgetramen 2007–2013. Parlamentet har tagit del av kommissionens förslag(1) om ändring av den nuvarande fleråriga budgetramen på grundval av punkterna 21–23 i det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning(2) för att möta Iter-projektets ytterligare oförutsedda finansieringsbehov för åren 2012–2013. Parlamentet är berett att inleda förhandlingar med den andra grenen av budgetmyndigheten, med det interinstitutionella avtalet och alla dess möjligheter som utgångspunkt, i syfte att nå en snabb överenskommelse om finansieringen av Euratoms forskningsprogram senast före utgången av 2011. Parlamentet påminner om att det motsätter sig alla former av omfördelning från Europeiska gemenskapens sjunde ramprogram för verksamhet inom området forskning, teknisk utveckling och demonstration (2007–2013)(3) , vilket kommissionen föreslår i ovannämnda förslag.

3.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ändra sitt förslag i överensstämmelse härmed, i enlighet med artikel 293.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och artikel 106a i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen.

4.   Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

5.   Rådet uppmanas att höra parlamentet på nytt om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag.

6.   Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen.

Kommissionens förslag   Ändring
Ändring 1
Förslag till beslut
Skäl 4a (nytt)
(4a)    Ramprogrammet (2012–2013) bör utformas och genomföras på grundval av principer om enkelhet, stabilitet, öppenhet, rättssäkerhet, konsekvens, excellens och förtroende i enlighet med rekommendationerna i Europaparlamentets resolution av den 11 november 2010 om förenklat genomförande av ramprogrammen för forskning 1 .
1 Antagna texter, P7_TA(2010)0401 .
Ändring 2
Förslag till beslut
Skäl 5a (nytt)
(5a)    Förbättring av kärnsäkerheten och, i förekommande fall, skyddsaspekterna bör prioriteras med tanke på de eventuella gränsöverskridande konsekvenserna av kärnkraftsincidenter.
Ändring 3
Förslag till beslut
Skäl 6a (nytt)
(6a)    Målet med det europeiska industriella initiativet för hållbar kärnenergi är att fjärde generationens reaktorer med snabba neutroner och sluten bränslecykel ska tas i bruk mellan 2035–2040. Initiativet innehåller tre huvudlinjer för teknisk utveckling och fyra större projekt: prototypen Astrid (med natrium som kylmedel), experimentmodellen Allegro (med gas som kylmedel), demonstrationsmodellen Alfred (med bly som kylmedel) där Myrrha (med bly/vismut som kylmedel), en anläggning för bestrålning med snabba neutroner, används som stödinfrastruktur för modellen Alfred.
Ändring 4
Förslag till beslut
Skäl 6b (nytt)
(6b)    Tre stora europeiska samarbetsinitiativ för forskning på kärnenergiområdet har lanserats under Euratoms sjunde ramprogram (2007-2011). Det är teknikplattformen för hållbar kärnenergi, teknikplattformen för genomförandet av geologisk deponering och det europeiska tvärvetenskapliga lågdosinitiativet (Melodi). Både teknikplattformen för hållbar kärnenergi och teknikplattformen för genomförandet av geologisk deponering överensstämmer med målen för den strategiska EU-planen för energiteknik.
Ändring 5
Förslag till beslut
Skäl 6c (nytt)
(6c)    Olyckan vid kärnkraftverket i japanska Fukushima till följd av jordbävningen och tsunamin den 11 mars 2011 visar att det krävs mer forskning om säkerheten vid kärnfission för att övertyga unionsmedborgarna om att säkerheten vid EU:s kärnkraftsanläggningar fortfarande håller högsta internationella standard. Sådant merarbete kräver ökade budgetanslag till kärnfission.
Ändring 6
Förslag till beslut
Skäl 9a (nytt)
(9a)    En överenskommelse om ytterligare finansiering av Iter enbart genom att överföra outnyttjade marginaler för 2011 från den fleråriga budgetramen och utan omfördelningar från EU:s sjunde ramprogram (2007–2013) till ramprogrammet (2012–2013) skulle möjliggöra ett snabbt antagande av programmet 2011.
Ändring 7
Förslag till beslut
Skäl 11
(11)   Rådets slutsatser om kunskapsbehovet på kärnenergiområdet, som antogs vid ett möte den 1 och 2 december 2008, bekräftar att det är avgörande att bibehålla en hög utbildningsnivå på kärnenergiområdet i gemenskapen.
(11)   Rådets slutsatser om kunskapsbehovet på kärnenergiområdet, som antogs vid ett möte den 1 och 2 december 2008, bekräftar att det är avgörande att bibehålla en hög utbildningsnivå och adekvata arbetsvillkor på kärnenergiområdet i gemenskapen.
Ändring 8
Förslag till beslut
Skäl 14a (nytt)
(14a)    Kommissionen, Europeiska rådet, rådet och medlemsstaterna kommer att inleda ett förfarande för att ändra Euratomfördraget så att bestämmelserna om parlamentets informations- och medlagstiftningsrättigheter i Euratoms forsknings- och miljöskyddsfrågor stärks för att underlätta bland annat framtida budgetförfaranden.
Ändring 9
Förslag till beslut
Skäl 16
(16)   Detta beslut bör fastställa, för ramprogrammets (2012–2013) hela löptid, en finansieringsram som utgör den särskilda referensen enligt punkt 37 i det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning, för budgetmyndigheten under det årliga budgetförfarandet.
(16)   Detta beslut bör fastställa, för ramprogrammets (2012–2013) hela löptid, en finansieringsram som utgör den särskilda referensen enligt punkt 37 i det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning, för budgetmyndigheten under det årliga budgetförfarandet. För att ge utrymme åt ramprogrammet (2012–2013) i den fleråriga budgetramen för 2012 och 2013 kommer det att bli nödvändigt att ändra den fleråriga budgetramen genom att höja taket för rubrik 1a. Om det inte finns några andra marginaler i den fleråriga budgetramen för 2011 som kan överföras till 2012 och 2013 bör det flexibilitetsinstrument som avses i punkt 27 i det interinstitutionella avtalet tas i anspråk.
Ändring 10
Förslag till beslut
Skäl 16a (nytt)
(16a)    När det gäller den fleråriga budgetramen för 2014–2020 bör de finansiella resurser som ska avsättas för Iter-projektet fastställas för hela programperioden så att allt eventuellt överskridande av kostnaderna utöver EU-bidraget på 6 600 000 000 EUR för Iters konstruktionsfas, som enligt den aktuella planen ska slutföras 2020, finansieras utanför den fleråriga budgetramens tak (”öronmärkning”).
Ändring 11
Förslag till beslut
Skäl 18
(18)   Den europeiska forskningsverksamhetens internationella och globala dimension är viktig för att uppnå ömsesidiga fördelar. Ramprogrammet (2012–2013) bör vara öppet för deltagande av länder som har ingått nödvändiga avtal i detta syfte och bör även vara öppet på projektnivå och på grundval av ömsesidiga fördelar för deltagande av organ från tredje länder och internationella organisationer för vetenskapligt samarbete.
(18)   Den europeiska forskningsverksamhetens internationella och globala dimension är viktig för att uppnå ömsesidiga fördelar. Ramprogrammet (2012–2013) bör därför å ena sidan vara öppet för deltagande av länder som har ingått nödvändiga avtal i detta syfte och bör även vara öppet på projektnivå och på grundval av ömsesidiga fördelar för deltagande av organ från tredje länder och internationella organisationer för vetenskapligt samarbete. Å andra sidan innebär detta också att de internationella partnerna fullt ut bör respektera sina finansiella skyldigheter, särskilt med avseende på Iter-projektet.
Ändring 12
Förslag till beslut
Artikel 2 – punkt 1
1.   Ramprogrammet (2012–2013) ska på grundval av det europeiska området för forskningsverksamhet sträva efter att uppfylla de allmänna målen i artiklarna 1 och 2 a i fördraget och bidra till inrättandet av Innovationsunionen och det europeiska forskningsområdet.
1.   Ramprogrammet (2012–2013) ska på grundval av det europeiska området för forskningsverksamhet sträva efter att uppfylla de allmänna målen i artiklarna 1 och 2 a i fördraget, med särskild tonvikt på kärnsäkerhet, fysiskt skydd och strålskydd, och bidra till inrättandet av Innovationsunionen och det europeiska forskningsområdet.
Ändring 13
Förslag till beslut
Artikel 2 – punkt 2a (ny)
2a.    Ramprogrammet (2012–2013) ska bidra till genomförandet av den strategiska EU-planen för energiteknik. I dess åtgärder ska man beakta den strategiska forskningsagendan för de tre befintliga europeiska teknikplattformarna för kärnenergi: teknikplattformen för hållbar kärnenergi, teknikplattformen för genomförandet av geologisk deponering och det europeiska tvärvetenskapliga lågdosinitiativet (Melodi).
Ändring 14
Förslag till beslut
Artikel 3 – stycke 1 – inledningen
Det totala beloppet för genomförandet av ramprogrammet (2012–2013) ska vara 2 560 270 000 euro . Beloppet ska fördelas enligt följande (i euro):

Det totala beloppet för genomförandet av ramprogrammet (2012–2013) ska vara 2 100 270 000 EUR . Beloppet ska fördelas enligt följande (i euro):

Ändring 30
Förslag till beslut
Artikel 3 – punkt 1 – led a – strecksats 1
–   Fusionsenergiforskning 2 208 809 000 .
–   Fusionsenergiforskning 1 748 809 000 . Detta belopp inbegriper de nödvändiga anslagen för fortsättningen av JET-programmet (Joint European Torus) i Culham.
Ändring 16
Förslag till beslut
Artikel 3 – led a – strecksats 2
–   Kärnfission och strålskydd 118  245  000.
–   Kärnfission, särskilt säkerhet, för en förbättrad hantering av kärnavfall och strålskydd 118  245  000.
Ändring 17
Förslag till beslut
Artikel 3 – stycke 1 – led b – strecksats 1
–   Gemensamma forskningscentrumets nukleära verksamhet 233 216 000.
–   Gemensamma forskningscentrumets nukleära verksamhet i samband med kärnsäkerhet, miljöskydd och avveckling 233 216 000.
Ändring 18
Förslag till beslut
Artikel 4 – stycke 1a (nytt)
Särskild uppmärksamhet ska ägnas utveckling av avtalsmässiga arrangemang som minskar risken för underlåtenhet att fullgöra förpliktelser samt omfördelningen av risker och kostnader över tid.

Ändring 19
Förslag till beslut
Artikel 6 – punkt 1a (ny)
1a.    Särskild uppmärksamhet ska ägnas initiativ vid sidan av den huvudsakliga kärntekniska forskningen, särskilt investeringar i humankapital och adekvata arbetsvillkor samt insatser för att motverka risken för kompetensbrist under de kommande åren.
Ändring 20
Förslag till beslut
Artikel 6 – punkt 2a (ny)
2a.    Medlemsstaterna och kommissionen ska upprätta en översynsfunktion för yrkeskvalifikationer, utbildning och kompetens på kärnenergiområdet inom unionen, som ger en helhetsbild av den nuvarande situationen samt identifierar och genomför lämpliga lösningar.
Ändring 21
Förslag till beslut
Bilaga 1 – del I.A – Åtgärder – punkt 2
Ett målinriktat program för fysik och teknik kommer att utnyttja Jet och andra anordningar för magnetisk inneslutning som är relevanta för Iter. Särskilda viktiga Iter-tekniker kommer att bedömas, projektval inom Iter konsolideras och driften av Iter förberedas.

Ett målinriktat program för fysik och teknik kommer att utnyttja Jet och andra anordningar för magnetisk inneslutning (bland annat genom eventuella nya experiment som ska genomföras och löpa parallellt med Iter) som är relevanta för Iter. Särskilda viktiga Iter-tekniker kommer att bedömas, projektval inom Iter konsolideras och driften av Iter förberedas.

Ändring 22
Förslag till beslut
Bilaga I – del I.B – Syfte
Att upprätta en solid vetenskaplig och teknisk grund för att påskynda den praktiska utvecklingen när det gäller säkrare hantering av långlivat radioaktivt avfall, förbättra framför allt säkerhet, resurseffektivitet och kostnadseffektivitet för kärnenergi samt garantera ett tåligt och socialt godtagbart system för att skydda människor och miljö mot effekterna av joniserande strålning.

Att upprätta en solid vetenskaplig och teknisk grund för att påskynda den praktiska utvecklingen när det gäller säkrare hantering av långlivat radioaktivt avfall, förbättra framför allt säkerhet, resurseffektivitet och kostnadseffektivitet för kärnenergi samt garantera ett tåligt och socialt godtagbart system för att skydda människor och miljö mot effekterna av joniserande strålning. Särskild uppmärksamhet bör ges åt långlivat kärnavfall vid nedläggning av föråldrade system.

Ändring 23
Förslag till beslut
Bilaga 1 – del I.B – Åtgärder – punkt 5
Man ska söka bibehålla och vidareutveckla vetenskapligt kunnande och människors kapacitet för att det även på lång sikt ska finnas kvalificerade forskare och anställda i kärnsektorn .

Fortsatt stöd till insatser för att behålla och utbilda kvalificerad personal som behövs för att bevara unionens oberoende på kärnenergiområdet och hela tiden säkerställa och förbättra kärnsäkerheten . Eftersom kärnenergi kommer att fortsätta att spela en viktig roll i unionens energimix är det nödvändigt att behålla den kärntekniska kompetensen i unionen med avseende på strålskydd och nedmontering av kärntekniska anläggningar, inbegripet verksamheter för avveckling och hantering av långlivat avfall.

Ändring 24
Förslag till beslut
Bilaga I – del II – Bakgrund – stycke 2
För att nå detta mål finns det ett tydligt behov av att utveckla kunskaper och kompetenser för att kunna tillhandahålla erforderlig vetenskaplig toppmodern oberoende och tillförlitlig expertis som stöd för EU:s politik inom kärnreaktor- och bränslecykelsäkerhet, kärnämneskontroll och säkerhet. Det kundorienterade stödet för EU:s politik som betonas i gemensamma forskningscentrumets uppdrag kommer att kompletteras av en förebyggande roll inom det europeiska området för forskningsverksamhet genom att utföra högkvalitativ forskningsverksamhet i nära kontakt med industrin och andra organ samt att skapa nätverk med offentliga och privata institutioner i medlemsstaterna.

För att nå detta mål finns det ett tydligt behov av att utveckla kunskaper och kompetenser för att kunna tillhandahålla erforderlig vetenskaplig toppmodern oberoende och tillförlitlig expertis som stöd för EU:s politik inom kärnämneskontroll och säkerhet. Gemensamma forskningscentrumets uppdrag kommer att kompletteras av en förebyggande roll inom det europeiska området för forskningsverksamhet genom att utföra högkvalitativ forskningsverksamhet i nära kontakt med industrin och andra organ samt att skapa nätverk med offentliga och privata institutioner i medlemsstaterna. Gemensamma forskningscentrumets uppgift att sprida information till allmänheten kommer att stärkas.

Ändring 25
Förslag till beslut
Bilaga I – del II – Åtgärder – punkt 3
3.   Säkerhetsskydd, genom stöd till gemenskapens uppfyllande av sina åtaganden, särskilt utveckling av metoder för kontrollen av bränslecykelanläggningar, genomförande av tilläggsprotokollet inklusive miljöprovtagning och de integrerade säkerhetskontrollerna samt förhindrande av avledning av kärnmaterial och radioaktivt material i samband med illegal handel med sådant material inklusive nukleär kriminalteknik.
3.   Säkerhetsskydd, genom stöd till gemenskapens uppfyllande av sina åtaganden, särskilt utveckling av metoder för kontrollen av bränslecykelanläggningar, genomförande av tilläggsprotokollet inklusive miljöprovtagning och de integrerade säkerhetskontrollerna samt förhindrande av avledning av kärnmaterial och radioaktivt material i samband med illegal handel med sådant material inklusive nukleär kriminalteknik. Det är nödvändigt att använda optimala övervakningsinstrument för alla civila kärntekniska verksamheter, inbegripet transporter av och lokaliseringsplats för allt radioaktivt material.
Ändring 28
Förslag till beslut
Bilaga II – inledningen – stycke 1a (nytt)
Förvaltningen av den europeiska forskningsfinansieringen bör vara mer baserad på förtroende och risktolerans gentemot deltagare på projektens alla stadier, samtidigt som redovisningsskyldighet garanteras, med flexibla unionsregler för att, där det är möjligt, skapa bättre överensstämmelse med olika befintliga nationella regelverk och erkänd redovisningspraxis.

Ändring 29
Förslag till beslut
Bilaga II – inledningen – stycke 1b (nytt)
Det är nödvändigt att skapa balans mellan förtroende och kontroll – mellan risktagande och de faror som risken medför – i arbetet med att säkra en sund finansiell förvaltning av unionens forskningsmedel.

Ändring 26
Förslag till beslut
Bilaga II – punkt 2 – led a – led 1
Stöd till forskningsprojekt som genomförs av konsortier med deltagare från olika länder och som syftar till att utveckla nytt kunnande, ny teknik, produkter eller gemensamma forskningsresurser. Projektens omfattning, tillämpningsområde och interna organisation kan variera från område till område och mellan olika ämnen. Projekten kan variera mellan små eller medelstora målinriktade forskningsprojekt och större integrerande projekt som tar stora resurser i anspråk för att nå ett fastställt mål. Stöd till utbildning och karriärutveckling för forskare kommer att ingå i projektets arbetsplaner.

Stöd till forskningsprojekt som genomförs av konsortier med deltagare från olika länder och som syftar till att utveckla nytt kunnande, ny teknik, produkter eller gemensamma forskningsresurser. Projektens omfattning, tillämpningsområde och interna organisation kan variera från område till område och mellan olika ämnen. Projekten kan variera mellan små eller medelstora målinriktade forskningsprojekt och större integrerande projekt som tar stora resurser i anspråk för att nå ett fastställt mål. Stöd till utbildning och karriärutveckling för forskare kommer att ingå i projektets arbetsplaner. Standardiseringsverksamheter kommer att ingå i projektets arbetsprogram.

Ändring 27
Förslag till beslut
Bilaga II – punkt 2 – led a – led 3
Stöd till verksamhet som syftar till att samordna eller stödja forskning (nätverkande, utbyten, gränsöverskridande tillgång till forskningsinfrastruktur, studier, konferenser, bidrag vid byggande av ny infrastruktur, etc.) eller att främja personalens utveckling (t.ex. genom nätverkande och utformning av utbildningsprogram). Dessa åtgärder får också genomföras på annat sätt än genom ansökningsomgångar.

Stöd till verksamhet som syftar till att samordna eller stödja forskning (nätverkande, utbyten, gränsöverskridande tillgång till forskningsinfrastruktur, studier, konferenser, deltagande i standardiseringsorgan, bidrag vid byggande av ny infrastruktur, etc.) eller att främja personalens utveckling (t.ex. genom nätverkande och utformning av utbildningsprogram). Dessa åtgärder får också genomföras på annat sätt än genom ansökningsomgångar.

(1) KOM(2011)0226 .
(2) EUT C 139, 14.6.2006, s. 1.
(3) EUT L 412, 30.12.2006, s. 1.


Toppmöte EU-Förenta staterna den 28 november 2011
PDF 114k   DOC 45k
Europaparlamentets resolution av den 17 november 2011 om toppmötet mellan EU och Förenta staterna den 28 november 2011
P7_TA(2011)0510 B7-0577 , 0580 , 0582 och 0587/2011

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av sina tidigare resolutioner om de transatlantiska förbindelserna,

–   med beaktande av artikel 110.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.   Även om många globala utmaningar på områdena utrikespolitik, säkerhet, utveckling och miljö kräver gemensamma åtgärder och transatlantiskt samarbete har den aktuella ekonomiska krisen hamnat i förgrunden som den huvudsakliga utmaningen i dagsläget.

B.   Tillsammans står EU och Förenta staterna för hälften av den globala ekonomin, och det transatlantiska partnerskapet – som uppgår till ett värde av 4,28 biljoner US-dollar – är den största, mest integrerade och mest långvariga ekonomiska förbindelsen i världen och en central drivkraft för det globala ekonomiska välståndet.

C.   De pågående finansiella och ekonomiska kriserna i både Europa och Förenta staterna hotar stabiliteten och välståndet i våra ekonomier och våra medborgares välfärd. För att bekämpa dessa kriser är det nu mer angeläget än någonsin att stärka det ekonomiska samarbetet mellan Europa och Förenta staterna.

D.   Målsättningen att säkra frihet och säkerhet på hemmaplan bör inte uppfyllas på bekostnad av centrala principer när det gäller medborgerliga fri- och rättigheter och behovet av att upprätthålla gemensamma människorättsnormer.

E.   Det transatlantiska partnerskapet grundar sig på gemensamma grundläggande värden som frihet, demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatsprincipen och på gemensamma målsättningar som sociala framsteg och social integration, öppna och integrerade ekonomier, hållbar utveckling och fredlig lösning av konflikter. Detta partnerskap utgör hörnstenen för säkerhet och stabilitet i det euroatlantiska området.

Sysselsättning och tillväxt

1.   Europaparlamentet välkomnar slutsatserna från G20-toppmötet i Cannes den 3-4 november 2011, framför allt handlingsplanen för tillväxt och sysselsättning, reformen för att stärka det internationella valutasystemet, det fortsatta arbetet med att reglera finansmarknaden och åtagandena att öka den multilaterala handeln och undvika protektionism. Parlamentet anser att det är mycket viktigt att bägge parterna vid toppmötet mellan EU och Förenta staterna bör lova att gå i spetsen för att genomföra åtagandena från G20-toppmötet. Parlamentet noterar att G20-toppmötet diskuterat en uppsättning valmöjligheter för innovativ finansiering och att EU fortsätter med att utveckla tanken på en skatt på finansiella transaktioner.

2.   Europaparlamentet uppmanar regeringarna i EU-länderna och Förenta staterna att utveckla och inleda ett gemensamt transatlantiskt initiativ för sysselsättning och tillväxt, inklusive en färdplan för att främja handel och investeringar.

3.   Europaparlamentet uppmanar EU och Förenta staterna att införa en mekanism för tidig varning, så att det blir möjligt att upptäcka och förhindra protektionism inom de bilaterala förbindelserna. Parlamentet påminner om att det för den transatlantiska handeln är betydelsefullt med öppna upphandlingsmarknader som erbjuder jämbördigt tillträde för alla leverantörer, särskilt små och medelstora företag, och uppmanar därför Förenta staterna att avstå från att införa krav på att köpa amerikanska varor. Parlamentet betonar den betydelse som Världshandelsorganisationens avtal om offentlig upphandling (GPA) har för att garantera ett öppet och balanserat tillträde av detta slag till bägge marknaderna.

4.   Europaparlamentet betonar att man för att uppnå dessa mål måste stärka processen inom Transatlantiska ekonomiska rådet, särskilt genom att ta fram gemensamma normer för nya områden som kräver reglering, exempelvis nanoteknik, eller ekonomiska tillväxtområden såsom teknik för elektriska fordon. Parlamentet uppmanar enträget EU och Förenta staterna att se till att företrädarna för den transatlantiska lagstiftardialogen blir nära involverade i Transatlantiska ekonomiska rådets arbete, eftersom lagstiftarna delar ansvaret med sina respektive verkställande organ för att genomföra och utöva tillsyn över många av besluten inom Transatlantiska ekonomiska rådet.

5.   Europaparlamentet uppmuntrar EU och Förenta staterna att utbyta erfarenheter och bästa praxis när det gäller sätt att stimulera entreprenörskap, bland annat genom stöd till nyetablerade företag och hantering av konkurser.

6.   Europaparlamentet understryker behovet av att stärka samarbetsinsatserna inom ramen för ett partnerskap för forskning och innovation.

7.   Europaparlamentet betonar behovet av att anta och genomföra en för EU och Förenta staterna gemensam färdplan för råvaror fram till 2020 med särskild hänsyn till sällsynta jordartsmetaller, som bör främja samarbetet om resurseffektivitet, innovation inom utvinnings- och återvinningsteknik för råvaror och forskning om ersättning. Parlamentet efterlyser en transatlantisk strategi för att främja den globala styrningen i fråga om råvaror genom samarbetsinsatser som exempelvis ett internationellt forum för råvaror, liknande det internationella energiforumet.

8.   Europaparlamentet betonar vikten av samarbete för att främja energieffektivitet, förnybar energi och höga kärnsäkerhetsnormer i hela världen och välkomnar den fortsatta samordningen av programmen för energieffektivitetsmärkning av kontorsutrustning och samarbetet om utveckling av energiteknik.

9.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att påskynda förhandlingarna med Förenta staterna om produktsäkerhet och ser positivt på att den amerikanska myndigheten för konsumentproduktsäkerhet (Consumer Product Safety Committee) nu har fått behörighet att förhandla med EU om ett avtal som bör förbättra utbytet av information om farliga produkter och skador och om korrigerande åtgärder som vidtas i både EU-medlemsstaterna och Förenta staterna.

Global styrning, utrikespolitik och utveckling

10.   Europaparlamentet påminner om att fria och öppna demokratier främjar fred och stabilitet och utgör den bästa garantin för global säkerhet och uppmanar därför EU och Förenta staterna att ytterligare öka sitt samarbete för att främja freden, särskilt i Mellanöstern, och att stödja framväxande demokratier i Nordafrika.

11.   Europaparlamentet uppmanar med kraft EU och Förenta staterna att trycka på för att direkta förhandlingar mellan Israel och palestinierna ska återupptas i full överensstämmelse med internationell rätt, med målet att uppnå en tvåstatslösning på grundval av gränserna från 1967 och med Jerusalem som huvudstad för båda stater, där ett säkert Israel och en oberoende, demokratisk och livskraftig palestinsk stat existerar sida vid sida i fred och säkerhet. Medlemsstaterna och Förenta staterna uppmanas att ta itu med palestiniernas legitima begäran om att få vara representerade som en stat i FN till följd av förhandlingar inom FN:s ramar.

12.   Särskilt uppmanar Europaparlamentet EU och Förenta staterna att genom ett gemensamt initiativ övertyga den israeliska regeringen om att återkalla sitt beslut att påskynda byggandet av 2 000 bostäder på Västbanken och kvarhålla tullavgifter som tillkommer den palestinska myndigheten, ett beslut som utgjorde en reaktion på att Palestina antagits som medlem i Unesco.

13.   Europaparlamentet fördömer kraftfullt den eskalerande våldsanvändningen i Syrien och stöder Förenta staternas och EU-medlemsstaternas insatser i FN:s säkerhetsråd för att få fram en resolution som fördömer den syriska regimens användning av dödligt våld och som kräver ett slut på detta våld. Resolutionen bör också innehålla sanktioner om detta krav inte uppfylls. Parlamentet välkomnar att Arabförbundet tillfälligt upphävt Syriens medlemskap och att kung Abdullah av Jordanien krävt att president Bashar al-Asad ska avgå.

14.   Både EU och Förenta staterna uppmanas att fortsätta stödja de libyska övergångsmyndigheterna i alla deras insatser för att bygga upp ett demokratiskt samhälle för alla. Samtidigt betonar Europaparlamentet att detta stöd måste villkoras av att de mänskliga rättigheterna och rättsstatsprincipen respekteras och av att alla medborgare, särskilt kvinnor, ges möjlighet att bli delaktiga i det politiska livet.

15.   Europaparlamentet är mycket oroat över påståendena i Internationella atomenergiorganets (IAEA) senaste rapport om de framsteg som Iran gjort för att skaffa sig den kompetens som man behöver för att kunna konstruera och tillverka kärnvapen. Det är djupt beklagligt att Iran inte har samarbetat fullt ut med IAEA trots att landet upprepade gånger har försäkrat att dess kärnprogram drivs enbart för att utvinna energi för fredliga, civila ändamål. EU och Förenta staterna bör fortsätta sitt nära samarbete inom P5+1-gruppen för att upprätthålla ett högt tryck på Iran med hjälp av samtliga politiska, diplomatiska och ekonomiska medel, inklusive sanktioner, för att övertala Iran att uppfylla sina internationella ickespridningsskyldigheter och för att avskräcka från och hålla tillbaka det hot som landet utgör för den internationella säkerheten.

16.   Europaparlamentet framhåller att EU och Förenta staterna tillsammans förvaltar 90 procent av det globala utvecklingsbiståndet på hälsoområdet och 80 procent av det sammanlagda biståndet. Parlamentet välkomnar att utvecklingsdialogen mellan EU och Förenta staterna återupptogs i september 2011, eftersom det återstår bara fem år för att uppnå millennieutvecklingsmålen.

17.   Europaparlamentet uppmanar EU och Förenta staterna att inom G20-gruppen verka för ett ökat globalt samarbete i syfte att ta itu med otillbörlig spekulation i livsmedelspriser och alltför stora svängningar i de globala livsmedelspriserna. Parlamentet betonar att G20-gruppen måste involvera länder som inte ingår i gruppen för att man ska kunna garantera global tillnärmning.

18.   Europaparlamentet understryker att toppmötet också bör användas för att utbyta åsikter och förstärka samarbetet med tredjeländer, framför allt Briks-länderna.

19.   Europaparlamentet framhåller att klimatförändringarna angår alla i hela världen och uppmanar kommissionen att arbeta för ett ambitiöst amerikanskt engagemang för framgångar vid den kommande konferensen i Durban, så att man kan se till att det utarbetas ett detaljerat mandat för att kunna slutföra förhandlingarna om en global och övergripande klimatöverenskommelse senast 2015. Parlamentet är här oroat över lagförslag nr 2594, som nyligen antogs av Förenta staternas representanthus och som kräver ett förbud för amerikanska flygbolag att delta i EU:s system för handel med utsläppsrätter. Parlamentet uppmanar Förenta staternas senat att inte anta detta lagförslag och efterlyser en konstruktiv dialog i denna fråga.

20.   Europaparlamentet uppmanar toppmötet mellan EU och Förenta staterna att vid diskussionerna om ekonomin beakta sådana frågor som klimatskydd, resursknapphet, resurseffektivitet, tryggad energiförsörjning, innovation och konkurrenskraft. Parlamentet upprepar att internationellt samordnade åtgärder bidrar till att hantera koldioxidläckagen inom de relevanta sektorerna, framför allt inom energiintensiva sektorer.

Frihet och säkerhet

21.   Europaparlamentet inser att all passagerar- och godstrafik inom det transatlantiska området bör omfattas av lämpliga och proportionella säkerhetsåtgärder.

22.   Europaparlamentet uppmanar i detta sammanhang Förenta staterna att sluta tillämpa breda allmänna restriktioner, såsom hundraprocentig skanning av containrar eller förbud mot vätskor ombord på flygplan, och i stället gå över till mer riktade och riskbaserade tillvägagångssätt, såsom system med säkra operatörer och skanning av vätskor.

23.   Parlamentet noterar kommissionens tillkännagivande av att förhandlingarna om ett EU/Förenta staterna-avtal om skydd av passageraruppgifter avslutats och kommer att noggrant granska avtalet vad gäller de krav som parlamentet framförde i sina resolutioner av den 5 maj 2010(1) och den 11 november 2010(2) *.

24.   Europaparlamentet understryker vikten av ett korrekt genomförande av avtalen mellan EU och Förenta staterna om utlämning och ömsesidig rättslig hjälp och de motsvarande bilaterala instrumenten.

25.   Europaparlamentet upprepar att EU måste fortsätta att, på både politisk och teknisk nivå, för Förenta staterna påpeka att man ser det som viktigt att de fyra kvarvarande EU-medlemsstaterna får tillträde till programmet för viseringsundantag så snart som möjligt.

26.   Europaparlamentet betonar hur viktigt det är att garantera skyddet av det globala internets integritet och kommunikationsfriheten genom att undvika ensidiga åtgärder för återkallande av IP-adresser eller domännamn.

27.   Europaparlamentet tar de konkreta förslagen från de olika Europaparlamentsutskotten i beaktande och begär att Europaparlamentets delegation till Transatlantiska rådet ska användas sig av deras bidrag.

o
o   o

28.   Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlamentet, Förenta staternas kongress, medordförandena för Transatlantiska lagstiftardialogen, medordförandena för Transatlantiska ekonomiska rådet och dess sekretariat.

(1)* EUT C 81 E, 15.3.2011, s. 70.
(2)** Antagna texter, P7_TA(2010)0397 .


Ett öppet internet och nätneutralitet i Europa
PDF 106k   DOC 46k
Europaparlamentets resolution av den 17 november 2011 om ett öppet internet och nätneutralitet i Europa
P7_TA(2011)0511 B7-0572/2011

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av meddelandet från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén av den 19 april 2011 om ett öppet internet och nätneutralitet i Europa (KOM (2011)0222),

–   med beaktande av frågorna av den 12 oktober och av den 14 oktober 2011 till rådet om ett öppet internet och nätneutralitet i Europa (O-000243/2011 – B7-0641/2011 och O-000261/2011 - B7-0653/2011 ),

–   med beaktande av kommissionens uttalande av den 18 december 2009 om nätneutralitet(1) ,

–   med beaktande av artikel 1.8 g i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/140/EG av den 25 november 2009 om ändring av direktiv 2002/21/EG om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster, direktiv 2002/19/EG om tillträde till och samtrafik mellan elektroniska kommunikationsnät och tillhörande faciliteter och direktiv 2002/20/EG om auktorisation för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster,

–   med beaktande av artiklarna 20.1 b, 21.3 c–d och 22.3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/22/EG av den 07 mars 2002 om ändring av direktiv 2009/136/EG om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster,

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1211/2009 av den 25 november 2009 om inrättande av organet för europeiska regleringsmyndigheter för elektronisk kommunikation (Berec) och byrån,

–   med beaktande av sin resolution av den 6 juli 2011 ”Europeiska bredbandssektorn: investeringar i digitalt baserad tillväxt”(2) ,

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 19 maj 2010 om en digital agenda för Europa (KOM (2010)0245),

–   med beaktande av rådets slutsatser av den 31 maj 2010 om en digital agenda för Europa,

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 13 april 2011 ”Inremarknadsakten – Tolv åtgärder för att stimulera tillväxten och stärka förtroendet för inre marknaden – Gemensamma insatser för att skapa ny tillväxt” (KOM(2011)0206 ),

–   med beaktande av toppmötet om ett öppet internet och nätneutralitet i Europa som anordnades gemensamt av Europaparlamentet och kommissionen i Bryssel den 11 november 2010,

–   med beaktande av studien från maj 2011 från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd med titeln ”Nätneutralitet – utmaningar och åtgärder i EU och i Förenta staterna” (IP/A/IMCO/ST/2011-02),

–   med beaktande av Europeiska datatillsynsmannens yttrande av den 7 oktober 2011 om nätneutralitet, trafikstyrning, integritetsskydd och skydd av personuppgifter,

–   med beaktande av artiklarna 115.5 och 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.   Rådet planerar att anta slutsatser om ett öppet internet och nätneutralitet i Europa vid sitt möte (transport, telekommunikation och energi) den 13 december 2011.

B.   EU:s medlemsstater skulle ha uppfyllt kraven i 2009 års reformpaket för telekommunikationer i EU senast den 25 maj 2011, och kommissionen har redan vidtagit nödvändiga åtgärder för att se till att principerna i EU-fördraget och i unionens regelverk följs.

C.   Parlamentet har uppmanat kommissionen att slå vakt om principerna om ett neutralt och öppet internet och att främja slutanvändarnas möjligheter att skaffa sig tillgång till och distribuera information samt använda applikationer och tjänster efter eget val.

D.   Kommissionen har bett organet för europeiska regleringsmyndigheter för elektronisk kommunikation (Berec) att undersöka hinder för operatörsbyte, blockering eller strypning av internettrafiken samt transparens och tjänstekvalitet i medlemsstaterna.

E.   Det öppna internet har varit en viktig drivkraft för konkurrenskraft, ekonomisk tillväxt, social utveckling och innovation och skapat en otrolig utveckling av tillämpningar, innehåll och tjänster online och därmed en ökad tillgång och efterfrågan på innehåll och tjänster. Det öppna internet har haft en avgörande betydelse för en snabb och fri spridning av kunskap, idéer och information, även i länder där tillgången till oberoende medier är begränsad.

F.   Det finns tredjeländer där leverantörer av mobila bredband har förhindrats att blockera legala webbplatser och tillämpningar för IP- eller videotelefoni som konkurrerar med deras egna tjänster för röst- eller videotelefoni.

G.   Internettjänster erbjuds över gränserna, och internet befinner sig i den globala ekonomins absoluta centrum.

H.   Bredband och internet är framför allt viktiga drivkrafter för att skapa ekonomisk tillväxt, arbetstillfällen och europeisk konkurrenskraft på global nivå, vilket även betonas i den digitala agendan för Europa.

I.   Europa kommer att kunna utnyttja den digitala ekonomins fulla potential endast genom att stimulera en väl fungerande inre digital marknad.

1.   Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande och ställer sig bakom analysen, särskilt nödvändigheten av att internet förblir öppet och neutralt som en drivkraft för innovation och konsumentefterfrågan och samtidigt kan fortsätta att tillhandahålla kvalitetstjänster inom ramar som främjar och respekterar grundläggande rättigheter.

2.   Europaparlamentet konstaterar att slutsatserna i kommissionens meddelande ger vid handen att det i nuläget inte finns något tydligt behov av ytterligare reglering av nätneutraliteten på europeisk nivå.

3.   Europaparlamentet framhåller dock risken för konkurrensbegränsande och diskriminerande beteende i trafikstyrningen, särskilt inom vertikalt integrerade företag. Parlamentet välkomnar kommissionens avsikt att offentliggöra resultaten av Berecs utredningar när det gäller påvisade fall av verksamhet som kan påverka nätneutraliteten i medlemsstaterna.

4.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att EU:s befintliga regelverk för telekommunikationer tillämpas och efterlevs på ett enhetligt sätt och att senast sex månader efter det att resultaten av Berecs utredning offentliggjorts bedöma huruvida det behövs ytterligare regleringsåtgärder för att säkerställa yttrandefriheten, friheten att ta del av information, konsumenternas valfrihet samt mediemångfald, och för att få till stånd en effektivt fungerande konkurrens och innovation samt göra det lättare att uppnå långtgående fördelar i fråga om internetanvändning för enskilda människor, företag och offentlig förvaltning. Parlamentet poängterar att alla förslag till EU-reglering på nätneutralitetens område bör bli föremål för en konsekvensbedömning.

5.   Europaparlamentet välkomnar Berecs arbete på detta område och uppmanar medlemsstaterna, särskilt de nationella tillsynsmyndigheterna, till ett nära samarbete med Berec.

6.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillsammans med Berec och i samarbete med medlemsstaterna nära följa utvecklingen i fråga om trafikstyrning och samtrafiksavtal, särskilt med avseende på blockering, strypning eller orimlig prissättning av IP-telefoni och fildelning samt konkurrensbegränsande beteende och orimligt försämrad kvalitet, i enlighet med kraven i EU:s regelverk för telekommunikationer. Vidare uppmanas kommissionen att se till att leverantörer av internettjänster inte blockerar, diskriminerar, hindrar eller försämrar människors möjligheter att använda en tjänst för att få tillgång till, använda, skicka, lägga ut, ta emot eller erbjuda innehåll, tillämpningar eller tjänster av valfritt slag, oavsett källa eller mål.

7.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ge parlamentet information om befintlig trafikstyrning, samtrafikmarknaden och överbelastning i näten samt om huruvida det finns något samband med bristande investeringar. Kommissionen uppmanas även att ytterligare analysera frågan om ”utrustningsneutralitet”.

8.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och Berec att uppvisa en enhetlig inställning till nätneutralitet och säkerställa ett effektivt genomförande av EU:s regelverk för telekommunikationer.

9.   Europaparlamentet understryker att alla lösningar på frågan om nätneutralitet kräver en enhetlig europeisk strategi för att fungera effektivt. Därför uppmanar parlamentet kommissionen att nära följa antagandet av nationella bestämmelser om nätneutralitet och deras effekter på de nationella marknaderna och på den inre marknaden. Parlamentet anser att alla berörda parter skulle gynnas av att kommissionen antog EU-omfattande riktlinjer, även i fråga om mobilmarknaden, så att bestämmelserna om nätneutralitet i telekompaketet tillämpas och genomförs på ett ordentligt och konsekvent sätt.

10.   Europaparlamentet framhåller betydelsen av samarbete och samordning mellan medlemsstaterna, särskilt mellan de nationella tillsynsmyndigheterna, tillsammans med kommissionen, för att EU ska kunna dra full nytta av den potential som internet erbjuder.

11.   Europaparlamentet uppmärksammar de allvarliga riskerna med att frångå nätneutralitet – exempelvis i form av konkurrensbegränsande beteenden, blockering av innovation, inskränkningar i yttrandefrihet och mediemångfald, bristande medvetenhet bland konsumenterna och kränkningar av privatlivet – vilket kommer att inverka menligt på företag, konsumenter och det demokratiska samhället i stort. Parlamentet erinrar om Europeiska datatillsynsmannens yttrande om hur trafikstyrning inverkar på konfidentialiteten vid kommunikation.

12.   Europaparlamentet påpekar att syftet med EU:s regelverk för telekommunikationer är att främja yttrandefrihet, icke-diskriminerande tillgång till innehåll, tillämpningar och tjänster samt effektiv konkurrens. Alla åtgärder som avser nätneutralitet bör därför, vid sidan av redan befintliga konkurrenslagar, syfta till att motverka konkurrensbegränsande metoder samt leda till investeringar och underlätta innovativa affärsmodeller för onlineekonomin.

13.   Europaparlamentet anser att principen om nätneutralitet är en viktig förutsättning för att säkerställa ett innovativt ekosystem på internet och för att garantera lika villkor till gagn för Europas medborgare och företagare.

14.   Europaparlamentet anser att effektiv konkurrens inom elektroniska kommunikationstjänster, transparens i fråga om trafikstyrning och tjänstekvalitet och möjlighet att lätt byta operatör tillhör de nödvändiga minimikraven för nätneutralitet, så att slutanvändarna garanteras frihet att göra de val och förfrågningar de vill.

15.   Europaparlamentet inser att det krävs en rimlig trafikstyrning för att undvika att slutanvändarnas anslutning avbryts på grund av överbelastade nät. Europaparlamentet inser att det krävs en rimlig trafikstyrning för att undvika att slutanvändarnas anslutning avbryts på grund av överbelastade nät. Parlamentet uppmanar med kraft de behöriga nationella myndigheterna att till fullo utnyttja sina befogenheter enligt direktivet om samhällsomfattande tjänster för att införa minimistandarder för tjänsternas kvalitet, och anser att kvalitetssäkringen vid överföring av tidskritiska tjänster inte får tas som en förevändning för att åsidosätta ”best effort”-principen.

16.   Parlamentet uppmanar med kraft de behöriga nationella tillsynsmyndigheterna att se till att ingrepp för att styra trafiken inte medför konkurrensbegränsande eller skadlig diskriminering. Parlamentet anser att specialiserade (eller administrerade) tjänster inte får inverka negativt på upprätthållandet av stabil internettillgång enligt ”best effort”-principen. På så sätt främjar man innovation och yttrandefrihet, säkerställer konkurrens och undviker en ny digital klyfta.

Konsumentskydd

17.   Europaparlamentet anser att trafikstyrningen måste vara öppen, bland annat genom bättre information till slutanvändarna, och framhåller att konsumenterna måste kunna göra underbyggda val och ha en reell möjlighet att byta till en ny leverantör som bäst kan tillgodose deras behov och önskemål, även när det gäller hastighet och mängd för nedladdningar och tjänster. Parlamentet framhåller i detta sammanhang vikten av att ge konsumenterna tydlig, verksam, meningsfull och jämförbar information om alla relevanta affärsmetoder med motsvarande verkan, i synnerhet för mobilt internet.

18.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att offentliggöra ytterligare vägledning om rätten att byta operatör, i syfte att uppfylla kraven på öppenhet och främja lika rättigheter för konsumenter i hela EU.

19.   Europaparlamentet noterar konsumenternas växande oro inför avvikelser mellan den påstådda och den faktiska hastigheten hos en internetanslutning. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang medlemsstaterna att genomdriva förbudet mot vilseledande reklam på ett konsekvent sätt.

20.   Europaparlamentet inser att det behövs nya sätt att öka medborgarnas förtroende och tillit till internetmiljön. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att gå vidare med att utveckla utbildningsprogram som syftar till att höja konsumenternas IKT-kompetens och minska den digitala utestängningen.

21.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bjuda in representanter för konsumenterna och det civila samhället att aktivt och på jämställd fot med representanter för näringslivet delta i diskussionerna om internets framtid i EU.

o
o   o

22.   Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen samt medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT C 308, 18.12.2009, s. 2.
(2) Antagna texter, P7_TA(2011)0322 .


Förbud mot klusterammunition
PDF 75k   DOC 38k
Europaparlamentets resolution av den 17 november 2011 om förbud mot klusterammunition
P7_TA(2011)0512 B7-0588 , 0589 , 0590 , 0592 och 0593/2011

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av konventionen om klusterammunition, som trädde i kraft den 1 augusti 2010 och som den 8 november 2011 hade fått stöd av 111 stater (undertecknats av 108, bland dem 3 EU-medlemsstater; ratificerats av 63, bland dem 19 EU-medlemsstater, och tillträtts av 3),

–   med beaktande av förslaget till protokoll (VI) om klusterammunition av den 26 augusti 2011 till konventionen om förbud mot eller inskränkningar i användningen av vissa konventionella vapen som kan anses vara ytterst skadebringande eller ha urskillningslösa verkningar,

–   med beaktande av den resolution som FN:s generalförsamling antog den 2 december 2008 om konventionen om klusterammunition,

–   med beaktande av meddelandet från FN:s generalsekreterare till statsparternas andra möte om konventionen om klusterammunition som framfördes av Sergio Duarte, hög representant med ansvar för nedrustningsfrågor, i Beirut den 13 september 2011,

–   med beaktande av förklaringarna av vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Catherine Ashton, särskilt om konventionen om klusterammunition av den 1 augusti 2010 och om den rapporterade användningen av klusterammunition i Libyen av den 29 april 2011,

–   med beaktande av sin resolution av 20 november 2008 om konventionen om multipelbomber(1) ,

–   med beaktande av sin resolution av den 8 juli 2010 om ikraftträdandet av konventionen mot klustervapen och EU:s roll(2) ,

–   med beaktande av sin resolution av den 7 juli 2011 om framsteg vid åtgärder mot minor,(3)

–   med beaktande av artikel 110.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.   Klusterammunition utgör en allvarlig risk för civila eftersom den vanligtvis drabbar ett stort område med dödlig effekt. Användning av sådan ammunition har efter det att en konflikt ägt rum orsakat många tragiska skador och dödsfall bland civila eftersom oexploderade substridsdelar ofta hittas av barn och andra intet ont anande oskyldiga.

B.   Stödet från merparten av EU:s medlemsstater, parlamentariska initiativ och arbetet inom det civila samhällets organisationer har på ett avgörande sätt bidragit till att Osloprocessen kunde avslutas, varefter konventionen om klusterammunition trädde i kraft. Tjugotvå EU-medlemsstater är statspart i konventionen om klusterammunition och fem EU-medlemsstater har varken undertecknat eller ratificerat den.

C.   Konventionen förbjuder statsparter att använda, utveckla, tillverka, på annat sätt förvärva, lagra, behålla och till någon direkt eller indirekt överföra klusterammunition samt att hjälpa, uppmuntra eller förmå någon att ägna sig åt verksamhet som enligt konventionen är förbjuden för en statspart.

D.   I konventionen fastställs en ny humanitär standard för stöd till klusterammunitionsoffer, bland vilka inräknas de personer som direkt drabbats av klusterammunition, liksom också deras familjer och samhällen.

E.   Förslaget till text i protokoll VI till konventionen om vissa konventionella vapen som kommer att diskuteras under den fjärde översynskonferensen om konventionen om vissa konventionella vapen är varken rättsligt jämförbart med eller ett komplement till konventionen om klusterammunition. Medan statsparterna i konventionen om klusterammunition är rättsligt bundna att förstöra all ammunition kommer detta förslag till protokoll enbart att förbjuda klusterammunition från tiden före 1980, och det innehåller en längre övergångsperiod som skulle göra det möjligt att göra undantag från reglerna i minst tolv år. I protokollet tillåts användning av klusterammunition med endast en självförstöringsmekanism och stater tillåts att använda klusterammunition med en så kallad felfrekvens på en procent eller mindre.

F.   Sedan konventionen om klusterammunition undertecknades ska klusterammunition nyligen ha använts mot civila i Kambodja, Thailand och Libyen, och brådskande åtgärder måste nu vidtas för att garantera att oexploderade klustersubstridsdelar undanröjs för att förhindra ytterligare dödsfall eller skador.

1.   Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstaterna att inte anta, stödja eller i ett senare skede ratificera något protokoll till konventionen om vissa konventionella vapen som tillåter användning av den klusterammunition som har förbjudits i konventionen om klusterammunition, samt uppmanar rådet och medlemsstaterna att agera i enlighet med detta vid den fjärde översynskonferensen om konventionen om konventionella vapen i Genève den 14–25 november 2011.

2.   Europaparlamentet beklagar djupt att det förslag till text i protokoll VI som ska diskuteras på konferensen försvagar skyddet av civila och hotar äventyra den klara och stränga internationella människorättsnorm som fastställts i konventionen om klusterammunition, som i sin helhet förbjuder dessa vapen.

3.   Europaparlamentet uppmanar stater att uppmärksamma de humanitära konsekvenserna och de höga politiska kostnaderna om de stöder detta förslag till protokoll som är fullt av undantag och kryphål som skulle tillåta användning av klusterammunition.

4.   Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater och kandidatländer som inte är part i konventionen om klusterammunition att tillträda den, och uppmanar konventionens signatärstater att så snart som möjligt ratificera den.

5.   Europaparlamentet anser att protokoll VI inte är förenligt med konventionen om klusterammunition samt att de medlemsstater som har undertecknat konventionen har en rättslig skyldighet att kraftigt motsätta sig och säga nej till införandet av protokoll VI.

6.   Europaparlamentet uppmanar med kraft vice ordföranden/den höga representanten att påminna EU:s medlemsstater om deras rättsliga skyldighet enligt konventionen om klusterammunition. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att särskilt betona de tematiska målen om att minska klusterammunitionshotet och se till att EU ansluter sig till konventionen om klusterammunition, något som är möjligt tack vare Lissabonfördraget.

7.   Europaparlamentet värdesätter att femton statsparter och signatärstater har förstört sina lager och att ytterligare tolv kommer att ha förstört sina lager före deadline. Röjning pågår i arton länder och tre andra områden.

8.   Europaparlamentet uppmanar de medlemsstater som ännu inte är part i konventionen, men som vill verka för en minskning av klusterammunitionens humanitära effekter, att vidta kraftfulla och transparenta nationella åtgärder i väntan på anslutning genom att bland annat anta ett moratorium för användning, tillverkning och överföring av klusterammunition samt att omgående börja förstöra den klusterammunition som de har i lager.

9.   Europaparlamentet uppmanar de medlemsstater som har undertecknat konventionen om klusterammunition att anta lagstiftning för att genomföra den i respektive medlemsstat. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att skapa transparens i de åtgärder de vidtar till följd av denna resolution och att regelbundet rapportera, bland annat till sina parlament, om sina åtgärder på konventionens område.

10.   Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att inkludera en hänvisning till förbudet mot klusterammunition som en standardklausul i avtal med tredjeländer, vid sidan om standardklausulen om icke-spridning av massförstörelsevapen, särskilt i samband med EU:s förbindelser med sina grannländer.

11.   Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att göra kampen mot klusterammunition till en integrerad del av gemenskapens program för externt bistånd, för att hjälpa tredjeländer med att förstöra lagren och ge humanitärt bistånd.

12.   Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna, rådet och kommissionen att vidta åtgärder för att försöka hindra stater från att förse icke-statliga aktörer med klusterammunition.

13.   Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, rådet, kommissionen, medlemsstaternas och kandidatländernas regeringar och parlament, FN:s generalsekreterare samt Koalitionen mot klusterammunition.

(1) EUT C 16 E, 22.1.2010, s. 61.
(2) Antagna texter, P7_TA(2010)0285 .
(3) Antagna texter, P7_TA(2011)0339 .


Modernisering av mervärdesskattelagstiftningen i syfte att stärka den digitala inre marknaden
PDF 72k   DOC 36k
Europaparlamentets resolution av den 17 november 2011 om en modernisering av mervärdesskattelagstiftningen i syfte att stärka den digitala inre marknaden
P7_TA(2011)0513 B7-0608 , 0609 och 0610/2011

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av frågan av den 30 september 2011 till kommissionen om en modernisering av lagstiftningen om mervärdesskatt för att stärka den digitala inre marknaden (O-000226/2011  – B7-0648/2011 ),

–   med beaktande av artiklarna 113 och 167 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–   med beaktande av direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt(1) ,

–   med beaktande av direktiv 2008/8/EG av den 12 februari 2008 om ändring av direktiv 2006/112/EG med avseende på platsen för tillhandahållande av tjänster(2) ,

–   med beaktande av kommissionens meddelande ”Europa 2020: En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla” (KOM(2010)2020 ),

–   med beaktande av kommissionens meddelande ”En digital agenda för Europa” (KOM(2010)0245 ),

–   med beaktande av Europeiska kommissionens grönbok om mervärdesskattens framtid (KOM(2010)0695 ),

–   med beaktande av sin resolution av den 12 maj 2011 om att ta tillvara potentialen i den kulturella och den kreativa sektorn(3) ,

–   med beaktande av sin resolution av 13 oktober 2011 om mervärdesskattens framtid(4) ,

–   med beaktande av OECD:s riktlinjer om mervärdeskattens neutralitet,

–   med beaktande av artiklarna 115.5 och 110.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.   Ett av Europa 2020-strategins centrala initiativ är att skapa en digital inre marknad.

B.   EU:s digitala inre marknad är fortfarande splittrad.

C.   Den ekonomiska krisen har allvarligt försämrat utsikterna till ekonomisk tillväxt. Den digitala ekonomin har potential att på ett betydande sätt bidra till välståndet i Europa under de kommande åren.

D.   Internet Tax Freedom Act i Förenta staterna, som trädde i kraft 1998 och sedan dess har utvidgats, och som förbjuder federala och lokala myndigheter att tillämpa diskriminerande momssatser på onlineförsäljning, har haft stor betydelse för e-handeln och bidragit till framväxten av bolag som nu dominerar de globala marknaderna.

E.   EU behöver nå den inre marknadens fulla potential genom att underlätta onlinehandel och gränsöverskridande handel mellan medlemsstaterna.

F.   Kommissionen utreder för närvarande mervärdesskattens framtid. I detta sammanhang måste Europa 2020-strategin beaktas.

1.   Europaparlamentet påpekar att det nuvarande rättsliga ramverket, särskilt bilaga 3 till direktiv 2006/112/EG, är ett hinder för utvecklingen av nya digitala tjänster och därför oförenligt med de mål som fastställts i den digitala agendan.

2.   Europaparlamentet anser att de momssatser som tillämpas på böcker illustrerar bristerna i den nuvarande lagstiftningen. Medan medlemsstaterna får tillämpa reducerade mervärdesskattesatser på tillhandahållande av böcker i alla fysiska former omfattas e-böcker av en standardmoms på som lägst 15 procent. Parlamentet anser att denna diskriminering är ohållbar med tanke på tillväxtmöjligheterna för detta marknadssegment.

3.   Europaparlamentet understryker att EU måste ha ambitioner och gå längre än att bara rätta till inkonsekvenser i det nuvarande rättsliga ramverket. Parlamentet anser att en prioritering vid översynen av momsbestämmelserna bör vara att uppmuntra företagen att utveckla och erbjuda nya alleuropeiska onlinetjänster.

4.   Europaparlamentet påpekar dock att EU bör utarbeta skräddarsydda lösningar utifrån sina egna behov. Parlamentet anser att i syfte att utveckla en verklig inre marknad skulle EU-lagstiftningen kunna tillåta medlemsstaterna att tillfälligt tillämpa en reducerad moms för tjänster med kulturellt innehåll som tillhandahålls elektroniskt.

5.   Europaparlamentet anser att denna nya kategori, som skulle ingå i nuvarande bilaga 3 till direktiv 2006/112/EG, skulle kunna täcka tillhandahållande av onlinetjänster, såsom tv, musik, böcker, tidningar och tidskrifter, av en EU-baserad leverantör till alla konsumenter i EU.

6.   Europaparlamentet anser att digital distribution av kulturellt, journalistiskt och kreativt innehåll gör det möjligt för upphovsmännen och innehållsleverantörerna att nå nya och större publiker. Parlamentet anser att Europa behöver gå i bräschen när det gäller skapande, produktion och distribution (via alla plattformar) av digitalt innehåll, och att tillämpningen av en reducerad momssats för kulturellt innehåll online definitivt skulle kunna stimulera tillväxten.

7.   Europaparlamentet påminner om OECD:s principer om beskattning av e-handel som fastställdes på en konferens i Ottawa 1998 och som anger att bestämmelserna för skatt på konsumtion, såsom moms, bör leda till beskattning i den jurisdiktion där konsumtionen äger rum. Parlamentet konstaterar att enligt direktiv 2008/8/EG kommer OECD-principerna att gälla för EU från och med den 1 januari 2015.

8.   Europaparlamentet anser att en översyn av momslagstiftningen som ger mer flexibilitet åt medlemsstaterna i tillämpningen av reducerade momssatser bör gå hand i hand med tillämpningen av principerna i direktiv 2008/8/EG. Parlamentet påpekar dock att för att alla medlemsstater ska kunna dra lika stor nytta av den digitala inre marknaden så bör principen om beskattning i den medlemsstat där konsumtionen äger rum tillämpas så snart som möjligt. Parlamentet betonar att en översyn måste leda till en förenkling av momssystemet, som t.ex. en enda kontaktpunkt för moms och eliminering av dubbelbeskattning.

9.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka möjligheten att se över direktiv 2008/8/EG så att moms obligatoriskt betalas i enlighet med destinationsprincipen före den 1 januari 2015.

10.   Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen samt medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT L 347, 11.12.2006, s. 1.
(2) EUT L 44, 20.2.2008, s. 11.
(3) Antagna texter, P7_TA(2011)0240 .
(4) Antagna texter, P7_TA(2011)0436 .


Förhandlingar om associeringsavtalet mellan EU och Georgien
PDF 123k   DOC 58k
Europaparlamentets resolution av den 17 november 2011 med Europaparlamentets rekommendationer till rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten om förhandlingarna om associeringsavtalet mellan EU och Georgien (2011/2133(INI) )
P7_TA(2011)0514 A7-0374/2011

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av de pågående förhandlingarna mellan EU och Georgien om att ingå ett associeringsavtal,

–   med beaktande av slutsatserna från Europeiska rådets extra möte den 1 september 2008 och rådets (yttre förbindelser) slutsatser av den 15 september 2008,

–   med beaktande av rådets slutsatser om Georgien av den 10 maj 2010, där förhandlingsdirektiven antogs,

–   med beaktande av partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan Georgien och Europeiska unionen, som trädde i kraft den 1 juli 1999,

–   med beaktande av avtalet av den 12 augusti 2008 om eldupphör, som undertecknades av Georgien och Ryska federationen efter medling av EU, och avtalet av den 8 september 2008 om genomförande,

–   med beaktande av talet av Georgiens president Micheil Saakasjvili inför Europaparlamentet den 23 november 2010,

–   med beaktande av den gemensamma förklaringen från toppmötet i Prag om det östliga partnerskapet den 7 maj 2009,

–   med beaktande av rådets (utrikes frågor) slutsatser av den 25 oktober 2010 om det östliga partnerskapet,

–   med beaktande av det gemensamma meddelandet av den 25 maj 2011om ny respons på ett grannskap i förändring,

–   med beaktande av den gemensamma handlingsplanen EU–Georgien inom ramen för den europeiska grannskapspolitiken (ENP), som godkändes av samarbetsrådet EU–Georgien den 14 november 2006 och som innehåller strategiska och specifika mål baserade på ett engagemang för gemensamma värderingar och ett ändamålsenligt genomförande av politiska, ekonomiska och institutionella reformer,

–   med beaktande av kommissionens framstegsrapport om Georgien, som antogs den 25 maj 2011,

–   med beaktande av avtalen mellan EU och Georgien om förenklade viseringsförfaranden och om återtagande, som trädde i kraft den 1 mars 2011,

–   med beaktande av den gemensamma förklaringen av den 30 november 2009 om ett partnerskap för rörlighet mellan Europeiska unionen och Georgien,

–   med beaktande av kommissionens viktigaste rekommendationer från 2009 i samband med Georgiens förberedelser inför inledandet av förhandlingar om ett djupgående och omfattande frihandelsavtal med Georgien,

–   med beaktande av undertecknandet av avtalet mellan Europeiska unionen och Georgien om skydd av geografiska beteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel den 14 juli 2011,

–   med beaktande av undertecknandet av avtalet om ett gemensamt europeiskt luftrum mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater och Georgien den 2 december 2010,

–   med beaktande av revisionsrättens särskilda rapport nr 13/2010 med titeln ”Har det nya europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet införts på ett bra sätt och leder det till att resultat uppnås i Södra Kaukasien (Armenien, Azerbajdzjan och Georgien)?”,

–   med beaktande av sina resolutioner av den 3 september 2008 om Georgien(1) , av den 20 maj 2010 om behovet av en EU-strategi för Sydkaukasien(2) och av den 7 april 2011 om översynen av den europeiska grannskapspolitiken – den östliga dimensionen(3) ,

–   med beaktande av artiklarna 90.4 och 48 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor (A7-0374/2011 ), och av följande skäl:

A.   Det östliga partnerskapet har skapat en meningsfull politisk ram för fördjupade förbindelser, snabbare politisk associering och stimulans till ekonomisk integration mellan EU och Georgien genom att stödja politiska och socioekonomiska reformer och underlätta närmandet till EU.

B.   Med hjälp av nya associeringsavtal öppnar det östliga partnerskapet vägen för starkare bilaterala förbindelser, där hänsyn tas till partnerlandets särskilda situation och strävanden samt till dess förmåga att fullgöra de åtaganden som landet måste ingå till följd av avtalen.

C.   En viktig förutsättning för fortsatta framsteg, liksom för att man med framgång ska kunna slutföra förhandlingarna och därefter genomföra associeringsavtalet på ett sätt som varaktigt påverkar utvecklingen i landet, är att Georgien aktivt engagerar sig och går in för att följa gemensamma värderingar och principer, bland annat demokrati, rättsstatsprincipen, goda styrelseformer och respekt för de mänskliga rättigheterna.

D.   Tillnärmning av lagstiftning är ett viktigt sätt att främja samarbete mellan EU och Georgien.

E.   Georgien är ett av de länder inom det östliga partnerskapet som är bäst på att anta reformer, även om det fortfarande förekommer problem med genomförandet av dem. Reformerna av rättssystemet, arbetstagarnas och kvinnornas rättigheter samt integrationen av minoriteter måste stärkas ytterligare.

F.   Den olösta konflikten mellan Ryssland och Georgien hindrar stabiliteten och utvecklingen i Georgien. Ryssland ockuperar fortfarande de georgiska regionerna Abchazien och Tschinvali/Sydossetien i strid med grundläggande folkrättsliga normer och principer. Det har skett etniska rensningar och påtvingade demografiska förändringar i de områden som står under faktisk kontroll av ockupationsstyrkan, som bär ansvar för kränkningarna av de mänskliga rättigheterna i dessa områden.

G.   I det gemensamma meddelandet om ny respons på ett grannskap i förändring uppgav EU sin avsikt att arbeta mer aktivt för att lösa konflikter. Europeiska unionens övervakningsuppdrag (EUMM) genomför ett viktigt arbete på plats och EU:s särskilda representant för Sydkaukasien och krisen i Georgien är medordförande för Genèvesamtalen. Samtalen har emellertid hittills inte gett något direkt resultat.

H.   EU betonar att Georgien har rätt att ansluta sig till internationella organisationer eller allianser så länge landet respekterar folkrätten. Parlamentet upprepar sin starka tro på principen att inget tredjeland kan inlägga veto mot ett annat lands suveräna beslut att ansluta sig till en internationell organisation eller allians och att inget tredjeland har rätt att destabilisera en demokratiskt vald regering.

I.   Förhandlingarna med Georgien om associeringsavtalet går framåt i snabb takt. Ändå har förhandlingarna om det djupgående och omfattande frihandelsavtalet ännu inte inletts.

1.  Europaparlamentet rekommenderar rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten att i samband med de pågående förhandlingarna om associeringsavtalet

   a) se till att förhandlingarna med Georgien fortsätter i stadig takt,
   b) dessutom se till att associeringsavtalet bildar en heltäckande och framåtblickande ram för vidareutvecklingen av förbindelserna med Georgien under de kommande åren,
   Politisk dialog och samarbete
   c) erkänna Georgien som en europeisk stat samt Georgiens strävanden, inklusive de som baserar sig på artikel 49 i fördraget om Europeiska unionen och låta EU:s engagemang och pågående förhandlingar med Georgien grunda sig på utsikten om medlemskap i EU, som fungerar som en värdefull drivkraft för reformer och som en nödvändig katalysator för allmänhetens stöd för dessa reformer; detta kan i sin tur stärka Georgiens åtagande när det gäller gemensamma värderingar och principerna om demokrati, rättsstatsprincipen, mänskliga rättigheter och goda styrelseformer,
   d) stärka EU:s stöd för Georgiens suveränitet och territoriella integritet och se till att avtalet, när det väl har ingåtts, är tillämpligt i hela Georgien; i detta avseende bör man fortsätta att aktivt engagera sig i konfliktlösning, bland annat tack vare Europeiska unionens övervakningsuppdrag, vars mandat nyligen förlängdes till och med den 15 september 2012,
   e) betona att alla internflyktingar och flyktingar på ett säkert och värdigt sätt måste kunna återvända hem och att de påtvingade demografiska förändringarna är oacceptabla,
   f) understryka vikten av etnisk och religiös tolerans, välkomna den lag som det georgiska parlamentet nyligen antog om registrering av religiösa organisationer och de åtgärder för positiv särbehandling inom utbildning som den georgiska regeringen antog i syfte att bättre integrera nationella minoriteter,
   g) erkänna de georgiska regionerna Abchazien och Tschinvali/Sydossetien som ockuperade territorier,
   h) intensifiera samtalen med Ryska federationen för att se till att landet ovillkorligen följer alla bestämmelser i avtalet av den 12 augusti 2008 mellan Ryssland och Georgien om eldupphör, särskilt bestämmelsen om att Ryssland ska garantera att Europeiska unionens övervakningsuppdrag får fullt och obegränsat tillträde till Abchaziens och Tschinvalis/Sydossetiens ockuperade territorier; samtidigt måste vikten av att skapa stabilitet i de båda regionerna understrykas,
   i) uppmana Ryssland att dra tillbaka sitt erkännande av de georgiska regionerna Abchaziens och Tschinvalis/Sydossetiens separation, att avbryta ockupationen av dessa georgiska territorier och att fullt ut respektera såväl Georgiens suveränitet och territoriella integritet som okränkbarheten av dess internationellt erkända gränser, i enlighet med folkrätten, FN-stadgan, slutakten från Helsingforskonferensen om säkerhet och samarbete i Europa och FN:s säkerhetsråds resolutioner,
   j) välkomna Georgiens ensidiga åtagande att inte använda våld för att återta kontrollen över regionerna Abchazien och Sydossetien, vilket president Micheil Saakasjvili förklarade i ett tal i Europaparlamentet den 23 november 2010, och uppmana Ryssland att i sin tur åta sig att inte använda våld mot Georgien; samtidigt bör Georgiens strategi för ockuperade territorier och dess handlingsplan för ett ökat engagemang välkomnas som viktiga verktyg för försoning; man bör också betona behovet av en fördjupad dialog och personliga kontakter med lokalbefolkningen i Abchazien och Sydossetien för att möjliggöra försoning,
   k) välkomna det avtal som ingicks mellan Rysslands och Georgiens regeringar om Rysslands tillträde till Världshandelsorganisationen (WTO), i förhoppning om att avtalet behandlar Abchazien och Sydossetien som integrerade delar av Georgien,
   l) uppmana Georgien och Ryssland att delta i direkta, förutsättningslösa samtal om en rad ämnen, vid behov med hjälp av medling av en tredje part som båda har godkänt; detta bör komplettera och inte ersätta den befintliga Genèveprocessen,
   m) uttrycka oro över de terroristattacker som ägt rum i Georgien sedan förra året och uppmana Georgien och Ryssland att samarbeta i utredningen av dessa attacker, uppmana Georgien och Ryssland att trappa ned sin retorik om bombattentat och stöd för terrorism i syfte att skapa en anda av förtroende då dessa utredningar görs,
   Rättvisa, frihet och säkerhet
   n) välkomna det avtal som nåddes mellan Georgien och Ryssland om Rysslands anslutning till WTO och som innehåller en överenskommelse om övervakning av handeln mellan de båda länderna,
   o) välkomna de stora framsteg som Georgien gjort när det gäller demokratiska reformer, bland annat stärkandet av demokratiska institutioner, särskilt ombudsmannamyndigheten, kampen mot korruption, reformen av domstolsväsendet samt ekonomiska reformer och liberalisering; likaså bör man gratulera Georgien till minskningen av den totala brottsligheten i landet, särskilt den grova brottsligheten,
   p) uppmana Georgiens regering att i högre grad delta i en konstruktiv politisk dialog med oppositionen och att vidareutveckla den demokratiska miljön för yttrandefrihet, särskilt tillgången till offentliga medier för alla politiska partier,
   q) uppmana Georgiens regering att ytterligare förbättra de fysiska förhållandena i fängelser och häkten, att fortsätta att till fullo stödja Georgiens människorättsförsvarare, som ansvarar för att övervaka brott mot de mänskliga rättigheterna, och att samtidigt överväga att göra det lättare för organisationerna i det civila samhället och icke-statliga människorättsorganisationer att besöka människor i fängelser och häkten,
   r) bedöma genomförandet av avtalet om förenklade viseringsförfaranden, återtagandeavtalet och partnerskapet för rörlighet mellan EU och Georgien, och att överväga att så småningom inleda en dialog mellan EU och Georgien för att få till stånd en liberalisering av viseringsbestämmelserna; associeringsavtalet måste återspegla de framsteg som gjorts med att liberalisera viseringsbestämmelserna när förhandlingarna om associeringsavtalet avslutas,
   s) i associeringsavtalet införa klausuler om skydd och främjande av mänskliga rättigheter som återspeglar de högsta internationella och europeiska normerna, och då dra full nytta av den ram som Europarådet och OSSE erbjuder; särskilt rättigheterna för internflyktingar och nationella och andra minoriteter bör framhållas,
   t) uppmärksamma de omfattande insatser som Georgien har gjort för att genomföra sin handlingsplan för internflyktingar, särskilt när det gäller tillgång till bostäder,
   u) uppmuntra de georgiska myndigheterna att anta och genomföra en omfattande och effektiv lagstiftning mot diskriminering i enlighet med både lydelsen och andan i unionslagstiftningen och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna; den bör bland annat innehålla bestämmelser mot diskriminering på grund av sexuell läggning och könsidentitet,
   v) i associeringsavtalet betona vikten av att garantera de grundläggande friheterna, rättsstatsprincipen, goda styrelseformer och den fortsatta kampen mot korruption samt fortsätta att stödja reformen av domstolsväsendet som en av prioriteringarna för att öka allmänhetens förtroende för domstolsväsendet; likaså bör behovet av att bygga upp ett fullständigt oberoende rättsväsende betonas, bland annat genom åtgärder för att se till att mål med hög profil som rör politik, mänskliga rättigheter och beslagtagande av fastigheter får en rättvis prövning,
   w) uppmana den georgiska regeringen att främja mediefrihet, yttrandefrihet och mediepluralism, tillåta oberoende och objektiva medierapporteringar utan politiska eller ekonomiska påtryckningar, säkerställa ett trovärdigt och effektivt genomförande av åtgärder för att skydda journalister samt garantera insyn i ägandet av medier, särskilt i radio och tv, och fri tillgång till offentliga uppgifter,
   x) i associeringsavtalet införa ett avsnitt om skydd av barnets rättigheter, inklusive en anpassning av Georgiens gällande lagstiftning till konventionen om barnets rättigheter,
   y) betona vikten av att uppnå full jämställdhet mellan kvinnor och män, inte minst mot bakgrund av det enorma lönegapet mellan könen,
   Ekonomi och sektoriellt samarbete
   z) så snart som möjligt inleda förhandlingarna om det djupgående och omfattande frihandelsavtalet och i detta sammanhang ge de georgiska myndigheterna det stöd de behöver för att genomföra förhandlingarna och i sin tur genomföra detta frihandelsavtal efter en noggrann och grundlig bedömning av dess sociala och miljömässiga konsekvenser,
   aa) stödja inledandet av förhandlingar om ett djupgående och omfattande frihandelsavtal snarast möjligt och så snart Georgien har uppfyllt de centrala rekommendationer som kommissionen fastställt och EU:s medlemsstater ställt sig bakom, så att Georgien i större utsträckning kan integreras med sin största handelspartner; detta är nödvändigt för att man ska kunna upprätthålla Georgiens ekonomiska tillväxt och få bukt med den ekonomiska krisen och de skador som uppstod till följd av kriget med Ryssland 2008,
   ab) uppmuntra Georgiens framsteg med att förbättra sin lagstiftning, öka myndigheternas effektivitet och säkerställa höga normer för kvalitetskontroll av sina produkter för att efterleva de krav som kommissionen fastställt,
   ac) från EU:s sida stödja Georgien ekonomiskt och tekniskt för att säkerställa en fortsättning på de lagstiftningsreformer och institutionella reformer som krävs för att man ska åstadkomma en anpassning till det djupgående och omfattande frihandelsavtalet, och att påskynda arbetet med genomförandet av de centrala rekommendationer som fastställs i handlingsplanen för EU–Georgien,
   ad) betona hur viktigt det är för EU att Georgien garanterar att giftigt och radioaktivt avfall på dess territorium bortskaffas på ett korrekt sätt, som en förutsättning för att underlätta handel, särskilt på jordbruksområdet för att främja livsmedelssäkerhet,
   ae) i associeringsavtalet införa åtaganden om att följa Internationella arbetsorganisationens arbetstagarrättigheter och arbetsnormer, särskilt konventionerna 87 och 98, och EU:s sociala stadga samt om att utveckla en äkta, strukturerad och icke-diskriminerande dialog mellan arbetsmarknadens parter i praktiken och om att Georgiens tillnärmning till EU:s sociallagstiftning skulle underlätta landets möjligheter till medlemskap i EU,
   af) uppmana de georgiska myndigheterna att engagera sig starkare i sysselsättningspolitik och social sammanhållning samt att dessutom skapa en miljö som gynnar EU:s normer i fråga om social marknadsekonomi,
   ag) ta hänsyn till de betydande ansträngningar som gjorts av Georgiens regering under de senaste åren för att öppna landets ekonomi genom att fastställa mycket låga tullar på industriprodukter, anta en rättslig och reglerande ram som främjar företagande och investeringar samt stärka rättsstatsprincipen,
   ah) inkludera sekventiella åtaganden som omfattar handelsrelaterade nyckelområden, såsom icke-tariffära handelshinder, förenklade handelsprocedurer, bestämmelser om ursprung, sanitära och fytosanitära åtgärder, immateriella rättigheter, investeringar och konkurrenspolitik, samt att slutföra åtgärderna inom de områden som ingår i handlingsplanen,
   ai) uppmuntra Georgien att eftersträva reformer som gynnar företagande och förbättrar landets förmåga i fråga om skatteuppbörd och dess tvistlösningsmekanism vid avtalstvister, samtidigt som man verkar för socialt ansvarstagande från företagens sida och en hållbar utveckling; likaså bör man uppmuntra Georgien att investera i sin infrastruktur, i synnerhet när det gäller offentliga tjänster, bekämpa befintliga ojämlikheter, särskilt i landsbygdsområden, och uppmuntra samarbete mellan sakkunniga från EU:s medlemsstater och deras motparter i Georgien för att främja genomförandet av reformer i landet, samt, som en del av det dagliga arbetet, dela med sig av sina bästa metoder avseende EU:s styrelseformer,
   aj) uppmuntra ett brett sektoriellt samarbete; framför allt bör fördelarna klargöras och konvergens i lagstiftningen på det här området främjas,
   ak) i associeringsavtalet införa bestämmelser om Georgiens möjlighet att delta i gemenskapsprogram och gemenskapsorgan, vilket är grundläggande för att främja europeiska normer på alla nivåer,
   al) understryka behovet av hållbar utveckling, bland annat genom att främja förnybara energikällor och energieffektivitet med hänsyn till EU:s klimatmål; likaså bör man betona Georgiens betydelse för att trygga EU:s energiförsörjning genom att främja prioriterade projekt och politiska åtgärder som syftar till att utveckla den södra gaskorridoren (Nabucco, AGRI, transkaspiska gasledningen, White Stream, EAOTC),
   am) uppmuntra och hjälpa de georgiska myndigheterna i deras investeringsprogram för uppbyggnad av ny produktionskapacitet i vattenkraftverk i enlighet med EU:s standarder och normer som ett sätt att diversifiera sitt energibehov,
   Övriga frågor
   an) samråda med Europaparlamentet om föreskrifterna om parlamentariskt samarbete,
   ao) ta med klara riktmärken för hur associeringsavtalet ska genomföras och föreskriva övervakningsmekanismer, bland annat att rapporter regelbundet ska lämnas till Europaparlamentet,
   ap) tillhandahålla riktat ekonomiskt och tekniskt bistånd till Georgien så att landet kan uppfylla de åtaganden som följer av förhandlingarna om associeringsavtalet och av dess fullständiga genomförande, genom att fortsätta att tillhandahålla övergripande program för institutionsuppbyggnad; anslå ytterligare medel till utveckling av de lokala och regionala myndigheternas administrativa kapacitet med hjälp av åtgärder inom ramen för det östliga partnerskapet, till partnerskapsprogram, samråd på hög nivå, utbildningsprogram och utbytesprogram för arbetstagare samt till yrkespraktik och stipendier för yrkesutbildning,
   aq) i enlighet med det gemensamma meddelandet om ny respons på ett grannskap i förändring öka EU:s stöd till det civila samhällets organisationer och medierna i Georgien för att de ska kunna sköta den inre övervakningen av de reformer och åtaganden som regeringen gjort samt för att ansvarsskyldigheten i anslutning till dessa reformer och åtaganden ska bli större,
   ar) uppmuntra EU:s förhandlare att fortsätta sitt goda samarbete med Europaparlamentet och att med stöd av dokumentation fortlöpande informera parlamentet om hur förhandlingarna fortskrider, detta i enlighet med artikel 218.10 i EUF-fördraget, där det står att parlamentet omedelbart och fullständigt ska informeras i alla skeden av förfarandet.

o
o   o

2.   Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution med Europaparlamentets rekommendationer till rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten samt till Georgien för kännedom.

(1) EUT C 295 E, 4.12.2009, s. 26.
(2) EUT C 161 E, 31.5.2011, s. 136.
(3) Antagna texter, P7_TA(2011)0153 .


Integrering av ett jämställdhetsperspektiv i Europaparlamentets arbete
PDF 97k   DOC 50k
Europaparlamentets resolution av den 17 november 2011 om integrering av ett jämställdhetsperspektiv i Europaparlamentets arbete (2011/2151(INI) )
P7_TA(2011)0515 A7-0351/2011

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av den fjärde internationella kvinnokonferensen som hölls i Peking i september 1995, den deklaration och den handlingsplan som antogs i Peking samt de påföljande slutdokument som blev resultatet,

–   med beaktande av artikel 3 i fördraget om Europeiska unionen där värden som är gemensamma för medlemsstaterna betonas, såsom mångfald, icke-diskriminering, tolerans, rättvisa, solidaritet och principen om jämställdhet mellan kvinnor och män,

–   med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artiklarna 1, 2, 3, 4, 5, 21 och 23,

–   med beaktande av den allmänna förklaringen från 1948 om de mänskliga rättigheterna,

–   med beaktande av FN:s konvention från 1979 om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor (Cedaw),

–   med beaktande av den europeiska pakten för jämställdhet (2011–2020) som antogs av Europeiska rådet i mars 2011(1) ,

–   med beaktande av kommissionens meddelande om en strategi för jämställdhet 2010–2015 (KOM(2010)0491 ),

–   med beaktande av den omfattande rapport som utarbetades av Europeiska unionens svenska ordförandeskap 2009, ”Peking +15: Handlingsplanen och Europeiska unionen”, där man visar på de hinder som gör att jämställdheten för närvarande inte kan förverkligas fullt ut,

–   med beaktande av rådets slutsatser av den 2–3 juni 2005 där medlemsstaterna och kommissionen uppmanas att stärka de institutionella mekanismerna för främjande av jämställdhet och skapa en ram för utvärdering av genomförandet av handlingsplanen från Peking, i syfte att åstadkomma en mer konsekvent och systematisk övervakning av framstegen,

–   med beaktande av sina resolutioner av den 15 juni 1995 om den fjärde internationella kvinnokonferensen i Peking om ”Jämställdhet, utveckling och fred”(2) , den 10 mars 2005 om uppföljningen av handlingsprogrammet från FN:s fjärde kvinnokonferens (Beijing + 10)(3) samt den 25 februari 2010 om Peking +15 – FN:s handlingsplan för jämställdhet(4) ,

–   med beaktande av sin resolution av den 13 mars 2003 om integrering av ett jämställdhetsperspektiv i Europaparlamentet(5) ,

–   med beaktande av sin resolution av den 18 januari 2007 om integrering av ett jämställdhetsperspektiv i utskottens verksamhet(6) ,

–   med beaktande av sin resolution av den 22 april 2009 om integreringen av ett jämställdhetsperspektiv i utskottens och delegationernas arbete(7) ,

–   med beaktande av sin resolution av den 7 maj 2009 om jämställdhetsperspektivet i EU:s yttre förbindelser samt freds- och nationsuppbyggnad(8) ,

–   med beaktande av Europarådets pionjärarbete för integrering av ett jämställdhetsperspektiv och särskilt till ”Declaration on Making Gender Equality a Reality” som antogs vid ministerkommitténs etthundranittonde möte(9) ,

–   med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A7-0351/2011 ), och av följande skäl:

A.   Integrering av ett jämställdhetsperspektiv innebär mer än att bara främja jämställdhet genom att genomföra specifika åtgärder för att bistå kvinnor, eller i vissa fall det underrepresenterade könet. Det är snarare fråga om att uppbåda samtliga allmänna politiska strategier och åtgärder för det specifika målet att åstadkomma jämställdhet.

B.   FN har inrättat UN Women (Förenta nationernas enhet för jämställdhet och kvinnors egenmakt), som från och med den 1 januari 2011 har stärkt FN-systemets institutionella upplägg till stöd för jämlikhet mellan könen och kvinnors egenmakt. Ramen för detta är deklarationen och handlingsplanen från Peking(10) .

C.   I artikel 8 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt fastställs principen om integrering av ett jämställdhetsperspektiv, och där anges att unionen i all sin verksamhet ska syfta till att undanröja bristande jämställdhet mellan kvinnor och män och främja jämställdhet mellan dem.

D.   Jämställdhetsprincipen fastställs genom artikel 2 i fördraget om Europeiska unionen, och där anges att unionen ska bygga på värdena respekt för människans värdighet, frihet och respekt för de mänskliga rättigheterna, inklusive rättigheter för personer som tillhör minoriteter samt att dessa värden ska vara gemensamma för medlemsstaterna i ett samhälle som kännetecknas av mångfald, icke-diskriminering, tolerans, rättvisa, solidaritet och principen om jämställdhet mellan kvinnor och män.

E.   Integrering av ett jämställdhetsperspektiv i parlamentets lagstiftningsarbete och politiska arbete kan, i vissa fall, bäst uppnås genom fokuserade ändringsförslag till förslag till betänkanden, som läggs fram i det ansvariga utskottet i form av ändringsförslag som syftar till integrering av ett jämställdhetsperspektiv. Denna strategi har utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män tillämpat aktivt sedan 2009.

F.   Detta tillvägagångssätt har tillämpats med framgång för att integrera ett jämställdhetsperspektiv i de nyligen utarbetade resolutionerna av den 18 maj 2010 om kärnkompetenser för en värld i förändring: genomförandet av arbetsprogrammet ”Utbildning 2010”(11) och av den 8 juni 2011 om halvtidsöversynen av Europeiska unionens sjunde ramprogram för verksamhet inom området forskning, teknisk utveckling och demonstration(12) .

G.   Medlemsstaterna deltar i alla viktigare internationella ramverk om jämställdhet och kvinnors rättigheter och det finns ett antal policydokument på EU-nivå. Det konkreta engagemanget för att främja integrering av jämställdhetsperspektivet och kvinnors egenmakt måste dock stärkas eftersom framstegen med att genomföra de befintliga policydokumenten är måttliga och budgetanslagen för jämställdhetsfrågor otillräckliga.

H.   Kommissionen har, jämte sin strategi för jämställdhet (2010–2015), fastställt nyckelåtgärder som ska verkställas av vart och ett av dess olika generaldirektorat – ett tecken på att EU går mot ett mer helhetsinriktat och konsekvent synsätt på integrering av jämställdhetsperspektivet(13) .

I.   Kommissionen har åtagit sig att inom ramen för sin kvinnostadga(14) stärka jämställdhetsperspektivet i alla sina politiska åtgärder under sin mandatperiod.

J.   Europeiska jämställdhetsinstitutet (EIGE) har fått i uppgift att utveckla, analysera, utvärdera och sprida metodverktyg för att stödja jämställdhetsintegrering i all gemenskapspolitik och i den därav följande nationella politiken samt stödja integrering av ett jämställdhetsperspektiv i alla gemenskapsinstitutioner och gemenskapsorgan(15) .

K.   Det behövs ett nära samarbete med EIGE i dess arbete med att sprida korrekta metodverktyg och för att bättre utvärdera integreringen av ett jämställdhetsperspektiv i parlamentets arbete.

L.   Kommissionen har för avsikt att genomföra jämställdhetsintegrering som en nödvändig del av sina beslutsprocesser, inbegripet genom konsekvensanalyser och utvärderingsprocesser ur ett jämställdhetsperspektiv och har därför utarbetat en ”Vägledning för konsekvensanalys ur jämställdhetsperspektiv”(16) .

M.   Politiken för integrering av ett jämställdhetsperspektiv ska komplettera och inte ersätta specifika strategier för jämställdhet och positiva åtgärder, och ingår i en dubbel ansats för att uppnå målet jämställdhet mellan kvinnor och män.

N.   Diskriminering på grund av kön eller sexuell läggning påverkar transpersoner negativt. Europaparlamentet, kommissionen och åtskilliga medlemsstater tar i allt större utsträckning med könsidentitetsfrågor i sin jämställdhetspolitik och jämställdhetsverksamhet.

O.   Majoriteten av parlamentsutskotten fäster i allmänhet vikt vid integreringen av jämställdhetsperspektivet (till exempel inom ramen för lagstiftningsarbetet, i de institutionella förbindelserna med utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män, vid utarbetandet av handlingsplaner för jämställdhet etc.). En minoritet av utskotten intresserar sig dock sällan eller aldrig för detta.

1.   Europaparlamentet utfäster sig att med jämna mellanrum anta och genomföra en handlingsplan för integrering av ett jämställdhetsperspektiv i parlamentet med det övergripande målet att främja jämställdhet mellan kvinnor och män genom att på ett konkret och verksamt sätt införliva jämställdhetsperspektivet i samtliga strategier och verksamheter, så att de olika effekter åtgärderna har för kvinnor och män kan utvärderas, de befintliga initiativen samordnas, och målen och prioriteringarna, liksom metoderna för att uppnå dem, anges i detalj.

2.  Europaparlamentet bekräftar att det huvudsakliga syftet för dess handlingsplan för integrering av ett jämställdhetsperspektiv för nästa treårsperiod bör vara att åstadkomma mer konsekvent och effektivt genomförande av jämställdhetsintegrering i allt parlamentsarbete, med utgångspunkt i följande prioriteter:

   a) Fortsatt engagemang från parlamentets presidiums sida, genom arbetet i högnivågruppen för jämställdhet och mångfald.
   b) En dubbel ansats – jämställdhetsintegrering i parlamentets verksamheter genom dels effektivt arbete från det ansvariga utskottets sida och dels integrering av jämställdhetsperspektivet i de övriga utskottens och delegationernas arbete.
   c) Medvetenhet om behovet av jämvikt mellan könen i de beslutsfattande processerna, vilket ska uppnås genom att man ökar kvinnors representation i parlamentets styrande organ, i de politiska gruppernas presidier, i utskottens och delegationernas presidier, vid sammansättningen av delegationer och andra uppdrag, såsom valövervakning, samt genom att man ökar mäns representation på de områden där de är underrepresenterade.
   d) Införliva jämställdhetsanalys i budgetförfarandets samtliga steg för att garantera att kvinnors och mäns behov och prioriteringar beaktas lika mycket och att konsekvenserna av att kvinnor och män tilldelas EU-resurser utvärderas.
   e) En verksam press- och informationspolitik som systematiskt tar hänsyn till jämställdhet mellan könen och undviker könsstereotyper.
   f) Fortsatt framläggande av regelbundna rapporter till kammaren om de framsteg som uppnåtts ifråga om jämställdhetsintegrering i arbetet i parlamentets utskott och delegationer.
   g) Fokusering på behovet av tillräckliga finansiella och mänskliga resurser så att parlamentets organ får de nödvändiga verktygen, inbegripet verktyg för jämställdhetsanalys och -utvärdering, och den sakkunskap i jämställdhetsfrågor (forskning och dokumentation, utbildad personal, experter) samt de könsuppdelade uppgifter och den statistik som behövs. Sekretariatet uppmanas att anordna regelbundet utbyte av bästa metoder och skapande av nätverk, liksom utbildning för Europaparlamentets personal om integrering av ett jämställdhetsperspektiv och om budgetering ur ett jämställdhetsperspektiv.
   h) Fortsatt utveckling av parlamentets nätverk för jämställdhetsintegrering, till vilket varje utskott utsett en ledamot med ansvar för att genomföra jämställdhetsintegrering i utskottets arbete.
   i) Uppmärksamhet på hur viktigt det är att använda exakta termer och definitioner som överensstämmer med internationella normer när man diskuterar integrering av ett jämställdhetsperspektiv.
   j) Metodikstöd och analysstöd från EIGE.

3.   Europaparlamentet uppmanar sitt ansvariga utskott att utreda hur det förfarande på bästa sätt kan införlivas i arbetsordningen, enligt vilket utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män antar ändringsförslag till ett specifikt betänkande vilka belyser konsekvenserna av ett politikområde för jämställdheten, i enlighet med de tidsfrister och förfaranden som fastställts av det berörda utskottet.

4.   Europaparlamentet uppmanar parlamentsutskotten med ansvar för den fleråriga budgetramen och strukturfonderna att, för att se till att man i den fleråriga budgetramen efter 2013 beaktar jämställdhetsperspektivet, bedöma konsekvenserna av de föreslagna utgiftsprioriteringarna, inkomstkällorna och förvaltningsverktygen ur ett jämställdhetsperspektiv innan den fleråriga budgetramen antas, för att säkerställa att samtliga EU:s finansieringsprogram har jämställdhetsmål i sina grundrättsakter och att det i dem avdelas specifik finansiering av åtgärder för att uppnå dessa mål.

5.   Europaparlamentet lyckönskar parlamentets nätverk för jämställdhetsintegrering och de utskott som genomför en integrering av ett jämställdhetsperspektiv i sitt arbete, och uppmanar övriga utskott att se till att de engagerar sig för strategin för integrering av ett jämställdhetsperspektiv och genomför den i sitt arbete.

6.   Europaparlamentet framhåller att det är nödvändigt att parlamentets utskott ges lämpliga verktyg så att de kan få en riktig förståelse av integreringen av ett jämställdhetsperspektiv, såsom könsuppdelade indikatorer och uppgifter och könsuppdelad statistik samt information om hur budgetmedlen fördelas utifrån ett jämställdhetsperspektiv, på ett sådant sätt att utskotten uppmuntras att utnyttja intern kompetens (det berörda utskottets sekretariat, berörd utredningsavdelning, biblioteket osv.) och extern kompetens vid lokala, regionala, nationella och internationella institutioner, både offentliga och privata, i små, medelstora och stora företag samt vid universitet som arbetar med jämställdhet.

7.   Europaparlamentet ser positivt på de specifika initiativ som flera parlamentsutskott tagit på detta område, särskilt jordbruksutskottets utarbetande av ett initiativbetänkande om kvinnors roll i jordbruk och i landsbygdsområden och fiskeriutskottets anordnande av en offentlig utfrågning om kvinnornas roll för en hållbar utveckling av EU:s fiskeområden.

8.   Europaparlamentet drar slutsatsen, på grundval av det frågeformulär som förelagts parlamentets utskottsordförande och vice ordförande med ansvar för jämställdhetsfrågor, att det råder stora skillnader vad gäller arbetet för jämställdhetsintegrering i parlamentsutskotten och att det är frivilligt. Fokuseringen på jämställdhet är stark på vissa områden och på andra områden obetydlig eller obefintlig.

9.   Europaparlamentet ser positivt på arbetet i de interparlamentariska delegationerna och valövervakningsuppdragen och deras insatser i relationerna med parlament i tredjeländer för att lösa frågor om jämställdhet och egenmakt, genom en mer systematisk övervakning och uppföljning av frågor som kvinnlig könsstympning och mödradödlighet samt genom att arbeta närmare med utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män när det gäller att anordna gemensamma möten och utbyta information på dessa områden.

10.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, på ett mer konsekvent och systematiskt sätt, åtgärda och prioritera ojämlikhet mellan kvinnor och män vid planering och genomförande av strategier inom alla politikområden, och upprepar med eftertryck att integreringen av jämställdhetsfrågor måste förbättras i alla politikområden för att målen för jämställdhet mellan kvinnor och män ska uppnås.

11.   Europaparlamentet upprepar behovet av att fokusera på relationerna mellan könen som skapar och vidmakthåller den bristande jämställdheten.

12.   Europaparlamentet anser att parlamentets arbete för integrering av ett jämställdhetsperspektiv också bör omfatta könsidentitetsfrågor och bedöma vilka konsekvenser strategier och verksamhet har för transpersoner. Kommissionen uppmanas att beakta könsidentitet i all jämställdhetspolitik och jämställdhetsverksamhet.

13.   Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och Europarådet.

(1) Bilaga till rådets slutsatser av den 7 mars 2011.
(2) EGT C 166, 3.7.1995, s. 92.
(3) EUT C 320 E, 15.12.2005, s. 247.
(4) EUT C 348 E, 21.12.2010, s. 11.
(5) EUT C 61 E, 10.3.2004, s. 384.
(6) EUT C 244 E, 18.10.2007, s. 225.
(7) EUT C 184 E, 8.7.2010, s. 18.
(8) EUT C 212 E, 5.8.2010, s. 32.
(9) Ministerkommitténs etthundranittonde möte i Madrid, 12 maj 2009.
(10) FN:s generalförsamlings resolution 64/289 av den 21 juli 2010, om ”System-wide coherence”.
(11) EUT C 161 E, 31.5.2011, s. 8.
(12) Antagna texter, P7_TA(2011)0256 .
(13) Arbetsdokument från kommissionens avdelningar om ”Actions to implement the Strategy for Equality between Women and Men 2010–2015” (SEK(2010)1079 /2).
(14) Meddelande om ”Ett förstärkt engagemang för jämställdhet: Kvinnostadga” (KOM(2010)0078 ).
(15) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1922/2006 av den 20 december 2006 om inrättande av ett europeiskt jämställdhetsinstitut, (EUT L 403, 30.12.2006, s. 9).
(16) http://ec.europa.eu/social/BlobServlet?docId=4028&langId=en


Bekämpande av olagligt fiske på global nivå
PDF 126k   DOC 67k
Europaparlamentets resolution av den 17 november 2011 om att bekämpa olagligt fiske på global nivå – EU:s roll (2010/2210(INI) )
P7_TA(2011)0516 A7-0362/2011

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av FN:s havsrättskonvention av den 10 december 1982,

–   med beaktande av konventionen om biologisk mångfald och Riodeklarationen om miljö och utveckling som antogs vid FN:s konferens om miljö och utveckling i juni 1992,

–   med beaktande av FN:s livsmedels- och jordbruksorganisations (FAO) avtal om att främja fiskefartygens iakttagande av internationella bevarande- och förvaltningsåtgärder på det fria havet, som godkändes vid FAO-konferensens 27:e session i november 1993 (”iakttagandeavtalet”),

–   med beaktande av 1995 års avtal om tillämpning av bestämmelserna i Förenta nationernas havsrättskonvention av den 10 december 1982 angående bevarande och förvaltning av gränsöverskridande och långvandrande fiskbestånd (”FN:s fiskbeståndsavtal” från augusti 1995),

–   med beaktande av FAO:s uppförandekod för ansvarsfullt fiske som antogs av FAO-konferensen i oktober 1995,

–   med beaktande av konventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor, som antogs i juni 1998 (”Århuskonventionen”),

–   med beaktande av FAO:s internationella handlingsplan för att förebygga, motverka och undanröja olagligt, orapporterat och oreglerat fiske, som antogs av FAO-rådet i juni 2001,

–   med beaktande av kommissionens meddelande från maj 2002 om gemenskapens åtgärdsplan för att stoppa illegalt, icke rapporterat och oreglerat fiske (KOM(2002)0180 ),

–   med beaktande av förklaringen från världstoppmötet om hållbar utveckling som hölls i Johannesburg mellan den 26 augusti och 4 september 2002,

–   med beaktande av sin resolution av den 15 februari 2007 om genomförande av EU:s handlingsplan avseende olagligt, orapporterat och oreglerat fiske(1) ,

–   med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1005/2008 av den 29 september 2008 om upprättande av ett gemenskapssystem för att förebygga, motverka och undanröja olagligt, orapporterat och oreglerat fiske (IUU-förordningen)(2) , rådets förordning (EG) nr 1006/2008 av den 29 september 2008 om tillstånd till fiskeverksamhet för gemenskapens fiskefartyg i vatten utanför gemenskapens vatten (fisketillträdesförordningen)(3) och rådets förordning (EG) nr 1224/2009 av den 20 november 2009 om införande av ett kontrollsystem i gemenskapen för att säkerställa att bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken efterlevs (kontrollförordningen)(4) ,

–   med beaktande av FAO:s avtal om hamnstatsåtgärder som ska förebygga, motverka och undanröja olagligt, orapporterat och oreglerat fiske, som antogs vid FAO-konferensens 36:e session, i Rom i november 2009,

–   med beaktande av FN:s drog- och brottsbekämpningsbyrås rapport från 2011 om gränsöverskridande organiserad brottslighet inom fiskeindustrin,

–   med beaktande av rapporten ”Deterring Illegal Activities in the Fisheries Sector – Genetics, Genomics, Chemistry and Forensics to Fight IUU Fishing and in Support of Fish Product Traceability” från kommissionens gemensamma forskningscentrum från 2011,

–   med beaktande av FN:s kommande konferens om hållbar utveckling som kommer att hållas i Brasilien i juni 2012,

–   med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från fiskeriutskottet och yttrandena från utskottet för utveckling och utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A7-0362/2011 ), och av följande skäl:

A.   71 procent av jordens yta består av hav, vilka binder 16 gånger mer koldioxid än vad som binds på land. Haven är mycket viktiga för hela jordens klimatsystem och livsuppehållande system och förser en betydande del av jordens befolkning med mat, uppehälle, energi och transportvägar.

B.   Det olagliga, orapporterade och oreglerade fisket (IUU-fisket) beräknas uppgå till mellan 11 och 26 miljoner ton per år, vilket motsvarar minst 15 procent av världens fångster och omöjliggör ett ekonomiskt, socialt och miljömässigt hållbart utnyttjande av världens marina resurser.

C.   Genom den överenskommelse som nåddes vid den 10:e partskonferensen om biologisk mångfald i Nagoya i oktober 2010 fastställdes internationella åtaganden om att åtminstone halvera förlusterna av den biologiska mångfalden senast 2020.

D.   Världshaven utgör 90 procent av livsmiljön för livet på jorden.

E.   Två tredjedelar av världshaven ligger utanför nationell jurisdiktion, vilket gör att det saknas en övergripande förvaltning av internationella vatten (fritt hav) och att det befintliga lapptäcket av lagar framför allt bygger på 1600-talets principer om fri tillgång till havet och inte följer de miljöprinciper som sedan länge gäller på land och i atmosfären.

F.   Ett av målen i FAO:s avtal om hamnstatsåtgärder som ska förebygga, motverka och undanröja IUU-fiske är att undanröja ”bekvämlighetshamnarna” som fungerar som fristäder för IUU-fartyg och är en inkörsport för handel med olagliga fångster.

G.   EU:s nya kontrollpaket, som består av IUU-förordningen, kontrollförordningen och fiskekontrollförordningen, utgör ett omfattande instrument för att bekämpa angreppen på haven eftersom det specificerar ansvarsområdena för flagg-, kust-, hamn- och marknadsstater för både EU-medlemsstater och tredjeländer.

H.   EU är världens största importör av fiskeriprodukter och en av de ledande aktörerna på fiskeområdet. EU har därmed ett stort ansvar för att gå i bräschen för mobiliseringen av det internationella samfundet i kampen mot IUU-fiske.

1.   Europaparlamentet anser att IUU-fiske är ett av de allvarligaste hoten mot den biologiska mångfalden i världshaven.

2.   Europaparlamentet är övertygat om att IUU-fiske är ett enormt miljömässigt och ekonomiskt problem inom både havs- och insjöfisket i hela världen, eftersom IUU-fisket medför att fiskeförvaltningen undermineras och fiskbeståndens hållbarhet samt livsmedelstryggheten hotas, samtidigt som marknaden snedvrids vilket leder till oöverskådliga sociala och ekonomiska effekter på samhället som helhet, inklusive i utvecklingsländerna.

3.   Europaparlamentet understryker att IUU-fiske och den kommersiella verksamheten i samband med detta utgör illojal konkurrens för de fiskare och andra i branschen som följer lagen, samt leder till ekonomiska problem för fiskesamhällen, konsumenter och branschen som helhet.

4.   Europaparlamentet understryker det globala ledarskap som EU har påtagit sig genom sitt nya kontrollpaket, som består av IUU-förordningen, kontrollförordningen och fiskekontrollförordningen. Parlamentet anser att paketet utgör ett omfattande instrument för att bekämpa angreppen på haven eftersom det specificerar ansvarsområdena för flagg-, kust-, hamn- och marknadsstater för både EU-medlemsstater och tredjeländer samt skyldigheterna när det gäller de egna medborgarnas verksamheter. Detta instrument måste tillämpas strikt.

5.   Europaparlamentet understryker behovet av att öka samordningen mellan kommissionen, gemenskapens kontrollorgan för fiske och medlemsstaterna för att förbättra informationsinsamlingen och informationsutbytet och underlätta en rigorös och transparent tillämpning av unionens fiskelagstiftning.

6.   Europaparlamentet anser att ansvaret för att se till att fartygen följer gällande förvaltningsregler och andra bestämmelser, reglerna för insamling och rapportering av uppgifter om fångster och fiskeansträngning samt reglerna för spårbarhet, inklusive genom validering av fångstcertifikat, måste ligga hos flaggstaten eftersom delegering till en annan stat skulle underminera kampen mot IUU-fisket.

7.   Europaparlamentet kräver att kommissionen och medlemsstaternas kontrollmyndigheter ges tillräckliga mänskliga, ekonomiska och tekniska resurser så att de kan införa dessa förordningar.

8.   Europaparlamentet betonar att kommissionen och medlemsstaterna måste, för EU:s trovärdighets skull, finna och bestraffa EU-företag som bryter mot EU:s lagstiftning. Det är i det sammanhanget fortfarande en bit kvar till en tillfredsställande bekämpning av IUU-fiske både inom EU:s eget territorium och bland EU-företag i tredjeländers vatten.

9.   Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att garantera att olagligt fiske bekämpas till havs och i inlandsvatten och betonar att det är nödvändigt att undersöka om kontrollmekanismerna och tillämpningen av dessa räcker till.

10.   Europaparlamentet begär att man utnyttjar översynen av den gemensamma fiskeripolitiken till att ta fram incitament som gynnar lagligt fiske till nytta för fiskare, miljö, konsumenter och producenter i EU.

11.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att till slutet av 2012 undersöka om det inom EU förekommer fritidsfiske i sådan omfattning att det i realiteten kan betecknas som IUU-fiske.

12.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att skapa en europeisk kustbevakning för att förbättra den gemensamma övervaknings- och inspektionskapaciteten och effektivt bekämpa nuvarande eller framtida hot till sjöss, exempelvis terrorism, pirater, IUU-fiske, olaglig handel eller havsföroreningar.

13.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta sina insatser för att stärka informationsutbytet i syfte att integrera övervakningen till sjöss, framför allt insatserna för att harmonisera kustbevakningens uppgifter på EU nivå.

14.   Europaparlamentet anser att tillräckliga medel måste avsättas för att unionen ska kunna nå sina mål i kampen mot IUU-fisket. Medlemsstaterna bör få tillräckliga resurser för att kunna tillämpa befintliga förordningar. Parlamentet påpekar också att tillräckliga medel måste avsättas i budgeten för införandet av eventuella framtida metoder (till exempel elektroniska övervakningssystem).

15.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att årligen publicera redovisningar över hur varje enskild medlemsstat genomför den gemensamma fiskeripolitiken och ange svaga punkter som behöver förbättras samt att med alla till buds stående medel, däribland att peka ut medlemsstater som inte tar sitt ansvar, se till att reglerna följs så att man kan skapa ett tillförlitligt och transparent kontrollsystem.

16.   Europaparlamentet välkomnar kommissionens beslut om att införa ett poängbaserat licenssystem som ytterligare ett instrument för att medlemsstaterna ska kunna upptäcka oegentligheter i varje del av försäljningskedjan och utdöma stränga påföljder vid överträdelser.

17.   Eftersom fiskbestånden, fiskeflottorna och det kapital som finansierar flottorna har så stor rörlighet och eftersom fiskmarknaden är global anser Europaparlamentet att IUU-fiske endast kan bekämpas effektivt genom bilateralt och multilateralt internationellt samarbete samt genom utförligt informationsutbyte i rätt tid rörande fiskefartyg, deras verksamhet, deras fångster och andra relevanta punkter.

18.   Europaparlamentet uppmanar EU att kräva att tredjeländer effektivt bekämpar IUU-fisket genom att bland annat främja undertecknande, ratificering och genomförande av FAO:s avtal om hamnstatsåtgärder, FN:s fiskbeståndsavtal, FAO:s iakttagandeavtal och FN:s havsrättskonvention samt de olika fångstdokumentationssystem som de regionala fiskeriförvaltningsorganisationerna redan använder inom sina handelsavtal, partnerskapsavtal om fiske och EU:s utvecklingspolitik.

19.   Europaparlamentet framhåller att det är nödvändigt att se till att alla tredjeländer som EU har ingått ett partnerskapsavtal om fiske med tillämpar Internationella arbetsorganisationens regler om grundläggande rättigheter i arbetslivet, särskilt i fråga om den sociala dumpning som IUU-fisket kan leda till.

20.   Europaparlamentet betonar att de tidigare begränsningarna av möjligheterna till övervakning, kontroll och tillsyn av fisket till stora delar har försvunnit genom tekniska framsteg, såsom utveckling inom rymd- och satellittekniken, och att nyckeln till att bekämpa IUU-fiske i dag framför allt är regeringarnas politiska vilja att vidta effektiva och ansvarsfulla åtgärder.

21.   Europaparlamentet uppmanar medlemsstater att undersöka och åtala fartyg, ägare, företag eller personer som är inblandade i IUU-fiske, däribland blandning av IUU-fångster med lagliga fångster, på samma sätt som de skulle undersöka och åtala andra som begår miljö- eller ekobrott. Fällande domar bör ge kännbara påföljder, såsom permanent indragning av licenser och förbud mot tillträde till hamnanläggningar vid allvarliga eller upprepade brott.

22.   Europaparlamentet beklagar djupt att fartyg som tidigare ertappats med olagligt fiske har erhållit EU-stöd.

23.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ändra kraven för alla former av ekonomiskt stöd så att ekonomiska sanktioner och avslag på finansieringsmöjligheter tillämpas på fartygsägare som konstaterats ha bedrivit olagligt fiske.

24.   Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att inte bevilja stöd från Fonden för fiskets utveckling till de fartyg som bedriver IUU-verksamhet.

25.   Europaparlamentet betonar att fiskeindustrin måste ta ett större ansvar och göras ansvarig för att man ska uppnå en hållbar användning av de marina resurserna. Parlamentet anser att det måste till ökad insyn i alla delar av fiskebranschen och dess verksamhet, inklusive en överenskommelse om internationella kriterier för att fastställa nyttjanderättsförhållanden för fartyg och de rättigheter eller licenser de innehar, samt villkoren för offentliggörande av dessa. Dessutom är övervakningen av fiskefartyg i internationella vatten mycket viktig.

26.   Europaparlamentet anser att EU bör föregå med gott exempel genom att införa och främja ökad insyn vad gäller beslut som rör fiskeriförvaltning i internationella organ och i tredjeländer med vilka EU har fiskeförbindelser.

27.   Europaparlamentet anser att fiske som följer de åtgärder som vidtagits på global, regional och nationell nivå, och som grundar sig på en ansvarsfull och hållbar användning av resurser, främjar ekonomisk tillväxt och arbetstillfällen såväl i EU som i utvecklingsländer, medan IUU-fiske ger påtagliga ekonomiska, sociala och miljömässiga konsekvenser, som är än mer skadliga för utvecklingsländer då de hindrar förverkligandet av millennieutvecklingsmålen i allmänhet, och mål 1, 7 och 8 i synnerhet.

28.   Europaparlamentet understryker fiskets gränsöverskridande art och behovet av att samarbeta på såväl bilateral som multilateral nivå för att bekämpa IUU-fiske, så att de åtgärder som syftar till att bekämpa IUU-fiske kan tillämpas av alla på ett transparent, icke-diskriminerande och rättvist sätt, samtidigt som den finansiella, tekniska och mänskliga kapaciteten i utvecklingsländerna, i synnerhet i de små östaterna, beaktas.

29.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att dess politik är konsekvent så att utvecklingspolitiken som bekämpar fattigdom är införlivad i den EU-politik som bekämpar IUU-fiske samt miljömässiga och kommersiella problem.

30.   Europaparlamentet understryker det direkta sambandet mellan IUU-fiske och statlig styrning, och begär att alla externa stödåtgärder vidtas i förening med en stark politisk vilja hos mottagarlandet att förbjuda IUU-fiske i sina vatten och att allmänt förbättra styrningen inom fiskerisektorn.

31.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utvidga sitt ekonomiska och tekniska stöd, däribland offentligt utvecklingsbistånd och partnerskapsavtal om fiske, till kontroll- och övervakningsprogram i utvecklingsländernas vatten, och att då prioritera regionala program före bilaterala. Parlamentet uppmuntrar vidare till en ökad samordning av alla biståndsgivare, såväl europeiska som andra, i finansieringen av sådana program.

32.   Europaparlamentet menar också att EU aktivt bör utnyttja samarbetet i partnerskapsavtalen om fiske för att mer effektivt kunna bekämpa IUU-fisket.

33.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, i den mån det är nödvändigt, förstärka de ekonomiska anslagen till fiskerisektorn i de avtal man sluter med utvecklingsländer, så att utvecklingsländerna kan stärka sin institutionella, mänskliga och tekniska kapacitet att bekämpa IUU-fiske och i större utsträckning respektera de globala och regionala fiskeriförvaltningsorganisationernas åtgärder och EU-lagstiftningen.

34.   Europaparlamentet understryker att det civila samhället måste göras delaktigt och att företagen inom fiskerisektorn måste fås att ta sitt ansvar genom att tillämpa lagliga fiskemetoder och samarbeta med myndigheter för att bekämpa IUU-fiske inom ramen för företagens sociala och miljömässiga ansvar.

35.   Europaparlamentet ber kommissionen att undersöka möjligheten att lägga till FAO:s avtal om hamnstatsåtgärder, FN:s fiskbeståndsavtal och FAO:s iakttagandeavtal till den förteckning över instrument som ska införas för att länder ska vara behöriga för GSP plus – det allmänna preferenssystemet – som nu håller på att ses över. Parlamentet kräver att exportlicenserna ska dras in för alla länder som saluför produkter som härstammar från IUU-fiske. Parlamentet anser dessutom att EU bör samarbeta med sådana länder för att förbjuda saluföring av dessa produkter.

36.   Europaparlamentet erinrar om att det inom ramen för det handelsutbyte som omfattas av WTO:s regler inte går att skilja frågan om IUU-fisket från frågan om partnerskapsavtal om fiske. Parlamentet framhåller problemet med att vissa bearbetade fiskeriprodukter undantas från ursprungsbestämmelserna, framför allt när det gäller Papua Nya Guinea, vilket gör att dessa produkter blir svårare att spåra och öppnar upp möjligheten för IUU-fiske.

37.  Europaparlamentet anser att EU i de regionala fiskeriförvaltningsorganisationer som unionen är medlem i ska arbeta för att

   upprätta förteckningar för allt fiske inom de regionala organisationernas ansvarsområden över fiskefartyg, inklusive stödfartyg, som har tillstånd att fiska, samt förteckningar över fartyg som har identifierats som IUU-fartyg (svarta listor); förteckningarna ska uppdateras ofta, ges stor spridning och samordnas mellan organisationerna,
   stärka de regionala organisationernas iakttagandekommittéer så att de kan granska kontraktsparternas agerande och vid behov införa effektiva sanktioner,
   utöka förteckningen över specifika åtgärder som kontraktsparterna ska vidta som flagg-, kust-, hamn- och marknadsstater, samt stater med nyttjanderätt inom de enskilda regionala organisationerna,
   införa lämpliga kontroll- och övervakningsprogram till havs,
   förbjuda omlastningar till havs,
   utveckla system för att dokumentera fångsterna, inledningsvis för de viktigaste arterna inom respektive regionala organisation,
   införa obligatorisk användning av elektroniska verktyg inklusive VMS, elektroniska loggböcker och andra spårningsanordningar när det är relevant,
   införa obligatoriska och regelbundna utvärderingar av enskilda regionala organisationer och krav på att åtgärder vidtas i enlighet med rekommendationerna,
   införa ett krav på att ledare av delegationer till de regionala organisationerna ska lämna en redovisning av finansiella intressen om det föreligger risk för intressekonflikter,

38.   Europaparlamentet vill se en snabb utvidgning av nätverket av regionala fiskeriförvaltningsorganisationer så att allt fiske och alla områden i det fria havet omfattas, antingen genom att nya regionala organisationer upprättas eller genom att befintliga organisationers mandat utvidgas. Parlamentet anser att IUU-fiskets globala karaktär gör att det krävs ett kraftigt utökat samarbete inom organisationerna, både vad gäller informationsutbyte och sanktioner mot fartyg och konventionsparter.

39.   Europaparlamentet anser att rätten att fiska i det fria havet måste, i största möjliga utsträckning enligt internationell rätt, villkoras med att staterna följer de relevanta internationella organens regler och fullständigt genomför alla förvaltningsåtgärder som de antar.

40.   Europaparlamentet konstaterar att FAO är den viktigaste källan till vetenskapliga råd och rekommendationer när man undersöker frågor som gäller globalt fiske och vattenbruk, eftersom fiskets utveckling och förvaltning så är mer knutet till bevarandet av den biologiska mångfalden och skyddet av miljön.

41.   Europaparlamentet stöder fullt ut det nuvarande FAO-initiativet om att ta fram ett globalt register över fiskefartyg, kyltransportfartyg och leveransfartyg. Registret bör vara obligatoriskt och så snart som möjligt inkludera fartyg över 10 bruttoton.

42.   Europaparlamentet stöder en snabb utveckling av det system för att utvärdera flaggstaternas agerande som nu håller på att tas fram av FAO, då detta kan användas för att utöva påtryckningar på stater som inte uppfyller sina skyldigheter enligt internationell rätt. Parlamentet efterlyser effektiva mekanismer för att införa sanktioner mot stater som inte förhindrar att fartyg under deras flagg stöder eller ägnar sig åt IUU-fiske och tillser att de följer relevant lagstiftning. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att tillämpa marknadsinstrumenten för att stoppa olagligt fiske på ett rättvist och öppet sätt och utan att diskriminera andra länder. Parlamentet stöder FAO:s beslut att inleda internationella samråd om hur flaggstaterna uppfyller sina skyldigheter enligt internationell rätt.

43.   Europaparlamentet kräver att det snabbt införs åtgärder för att se till att användningen av bekvämlighetsflagg upphör. En bekvämlighetsflagg gör att fiskefartyg kan verka olagligt, ostraffat och till ett högt pris för ekosystemet till havs, fiskbestånden, kustsamhällena, livsmedelstryggheten i framför allt utvecklingsländerna samt den legitima och laglydiga fiskeriindustrin.

44.   Europaparlamentet betonar behovet av att se till att EU:s intressen inte är inblandade i sådana former av piratfiske och uppmanar därför medlemsstaterna att se till att deras medborgare inte stöder eller ägnar sig åt IUU-fiske.

45.   Europaparlamentet stöder kommissionens arbete med att skapa ett offentligt register över de fartygsägare som bevisligen har deltagit i IUU-fiske. Parlamentet anser att registret bör vara i linje med det register som administreras av Gemenskapens kontrollorgan för fiske i Vigo.

46.   Europaparlamentet anser att oberoende utvärderingar av såväl flaggstaternas som de regionala fiskeriförvaltningsorganisationernas agerande bör genomföras av ett FN-organ och utan ytterligare dröjsmål.

47.   Europaparlamentet erkänner bristen på internationellt samarbete i hanteringen av de negativa effekterna av annan mänsklig aktivitet än fiske som påverkar havsmiljön och uppmanar kommissionen att främja inrättandet av en global myndighet för att fylla detta tomrum, eventuellt under FN:s överinseende.

48.   Europaparlamentet betonar att konceptet med marknadsstaternas ansvar måste utvecklas fullt ut för att man ska kunna stänga marknaderna för produkter som kommer från IUU-fiske. Parlamentet anser att EU snarast måste föra en diskussion med andra viktiga marknadsstater, däribland – men inte enbart – USA, Japan och Kina, om hur man ska samarbeta sinsemellan och snarast möjligt utveckla de internationella rättsliga instrument som skulle kunna användas för att stoppa, ingripa mot och besluta om påföljder för handel med IUU-fisk, i överensstämmelse med Världshandelsorganisationens bestämmelser och inom ramen för FN-systemet.

49.   Europaparlamentet betonar att bevarandet och utvecklingen av EU:s fiskerisektor till viss del är beroende av en sträng kontroll av vilka IUU-fiskeprodukter som saluförs på den europeiska och globala marknaden. Parlamentet framhåller hur viktig denna sektor är för den fysiska planeringen, livsmedelstryggheten och bevarandet av arbetstillfällen och resurser i EU:s vatten.

50.   Europaparlamentet anser att EU redan har instrument för att motverka det olagliga fisket, och eftersom EU är en av världens största fiskemarknader skulle dessa instrument kunna ge avskräckande effekter med obestridliga praktiska följder om de användes på rätt sätt. Parlamentet kräver därför att man inte beviljar eller att man drar in licenserna för export till EU från de länder eller kontraktsparter som inte samarbetar med regionala fiskeriförvaltningsorganisationer i fastställandet av instrument som fångstdokumentationssystem eller hamnstatsåtgärder.

51.   Europaparlamentet påpekar att handeln är ett av de viktigaste vapnen i kampen mot IUU-fisket. Parlamentet beklagar därför än en gång den bristande samordningen mellan generaldirektoratet för havsfrågor och fiske och generaldirektoratet för handel. Samtidigt som generaldirektoratet för havsfrågor och fiske fastställer alltfler mål för att bekämpa IUU-fisket, tycks målet för generaldirektoratet för handel vara att i allt högre grad öppna EU-marknaderna för import, oavsett ursprung och kontrollgarantier, och att bevilja preferenstullar och undantag från ursprungsreglerna, vilket bara leder till att man överlämnar EU:s marknader till länder som anses vara åtminstone toleranta mot IUU-fisket.

52.   Europaparlamentet anser i detta sammanhang att marknaden, och då framför allt importörerna, i större utsträckning måste göras ansvarig, eftersom marknaden är den kanske enskilt största orsaken till IUU-fiske.

53.   Europaparlamentet understryker hur viktigt det är att konsumenterna alltid ska kunna vara säkra på att den produkt de köper har fiskats på lagligt sätt.

54.   Europaparlamentet uppmanar både kommissionen och medlemsstaterna att bli bättre på att upplysa konsumenter om olika märkningar, till exempel Marine Stewardship Councils märkning, som ger konsumenterna inblick och garantier för att de köper fisk som fångats på lagliga och hållbara villkor.

55.   Europaparlamentet stöder helhjärtat de nya riktlinjer som godkändes vid FAO:s fiskerikommittés möte i februari 2011 och som har till syfte att harmonisera systemet för märkning av fiskeprodukter för att bekämpa det olagliga fisket. Märkningen bör innehålla tydliga uppgifter om fiskens kommersiella och vetenskapliga namn, typen av fiske och, framför allt, zonen där fisken har fångats.

56.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att gå vidare med utvecklingen av ett globalt fångstdokumentationsprogram.

57.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stödja utvecklingen och användandet av tekniker som ger heltäckande, effektiv spårbarhet för fiskprodukter i hela leveranskedjan, till exempel elektroniska taggar för att spåra fiskar, satellitspårning av fiske- och stödfartyg, samt inrättandet av en global databas för fiskbestånds DNA och andra genetiska databaser för att identifiera fiskprodukter och deras geografiska ursprung enligt beskrivningen i rapporten ”Deterring Illegal Activities in the Fisheries Sector – Genetics, Genomics, Chemistry and Forensics to Fight IUU Fishing and in Support of Fish Product Traceability” från kommissionens gemensamma forskningscentrum.

58.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att öka de medel som avsätts till kampen mot korruption och organiserad brottslighet på alla nivåer.

59.   Europaparlamentet välkomnar den rapport som FN:s drog- och brottsbekämpningsbyrå nyligen la fram om gränsöverskridande organiserad brottslighet inom fiskeribranschen, samt dess förklaring av hur organiserade kriminella grupper utökar sitt inflytande både uppströms (tillhandahållande av fartyg och besättning, tankning osv.) och nedströms (försäljning och transport) i fiskeribranschen.

60.   Europaparlamentet är djupt oroat av att personer som bedriver IUU-fiske, vilket bör ses som en form av gränsöverskridande organiserad brottslighet, även är inblandande i kriminell verksamhet som utnyttjande av människor och människohandel, penningtvätt, korruption, häleri, skatteflykt och smuggling. Parlamentet betonar att det behövs mer omfattande och integrerade åtgärder mot IUU-fiske, där man även genomför kontroller av handel och import.

61.   Europaparlamentet stöder till fullo rekommendationerna i rapporten från FN:s drog- och brottsbekämpningsbyrå, däribland ett utvidgat internationellt samarbete för att undersöka brottslighet till havs, förbättrad insyn i äganderätts- och driftsförhållandena för fiskefartyg samt motarbetande av att fiskefartyg säljs till och används av företag som har okända nyttjanderättshavare.

62.   Europaparlamentet påpekar att FN:s konvention om gränsöverskridande organiserad brottslighet är ett av de mest ratificerade fördragen. Konventionen förpliktigar kontraktsparterna att samarbeta kring utredningar, åtal och rättsprocesser vid gränsöverskridande organiserad brottslighet. Konventionen skapar därmed viktiga förutsättningar för att bekämpa IUU-fiske.

63.   Europaparlamentet anser att IUU-fiske bör göras till ett prioriterat område inom Interpol, som måste ges resurser och undersökningsbefogenheter att övervaka och bekämpa de gränsöverskridande brottsliga aspekterna av detta fiske.

64.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka den amerikanska Lacey-lagen och diskutera om vissa delar av den kan användas i ett EU-sammanhang, särskilt det ansvar som läggs på butikerna när det gäller lagliga fiskeprodukter.

65.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i förekommande fall inbegripa ovannämnda principer i sina bilaterala fiskeavtal.

66.   Europaparlamentet kräver att EU lägger fram förslag om att frågan om internationell förvaltning av världshaven prioriteras vid nästa världstoppmöte om hållbar utveckling, i Brasilien 2012, dvs. vid 30-årsjubileet av FN:s havsrättskonvention.

67.   Europaparlamentet påpekar att olagligt fiske måste bekämpas på global nivå för att det ska vara möjligt att uppnå en hållbar global utveckling. Dessa åtgärder bör därför vara ett uttryckligt krav i partnerskapsavtalen om fiske och utgöra en väsentlig del av handelspolitikens åtaganden, samarbetspolitikens utvecklingsmål och EU:s utrikespolitiska prioriteringar.

68.   Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas nationella parlament, sekretariaten i de regionala fiskeriförvaltningsorganisationer där EU är avtalsslutande part och FAO:s fiskerikommitté.

(1) EUT C 287 E, 29.11.2007, s. 502.
(2) EUT L 286, 29.10.2008, s. 1.
(3) EUT L 286, 29.10.2008, s. 33.
(4) EUT L 343, 22.12.2009, s. 1.


Iran – de senaste fallen av brott mot de mänskliga rättigheterna
PDF 98k   DOC 48k
Europaparlamentets resolution av den 17 november 2011 om Iran – nya kränkningar av de mänskliga rättigheterna
P7_TA(2011)0517 B7-0594 , 0596 , 0598 , 0599 , 0601 , 0604 och 0606/2011

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av sina tidigare resolutioner om Iran, i synnerhet resolutionerna om de mänskliga rättigheterna och särskilt de av den 7 september 2010 och 20 januari 2011,

–   med beaktande av resolution 16/9 från FN:s råd för de mänskliga rättigheterna om fastställande av mandat för en särskild rapportör för människorättssituationen i Iran,

–   med beaktande av de 123 rekommendationerna i samband med den universella periodiska granskning som rådet för de mänskliga rättigheterna gjorde i februari 2010,

–   med beaktande av att ordföranden i FN:s råd för de mänskliga rättigheterna den 17 juni 2011 utsåg Ahmed Shaheed till FN:s särskilde rapportör för människorättssituationen i Iran, och med beaktande av interimsrapporten av den 23 september 2011 om människorättssituationen i Iran, som den särskilde rapportören lade fram vid det 66:e sammanträdet i FN:s generalförsamling,

–   med beaktande av rapporten av den 15 september 2011 om människorättssituationen i Islamiska republiken Iran, som FN:s generalsekreterare lade fram vid FN:s generalförsamlings 66:e sammanträde,

–   med beaktande av rapporten av den 10 juni 2011 från Dokumentationscentrum för de mänskliga rättigheterna i Iran om de iranska fängelsemyndigheternas användning av våldtäkt som tortyrmetod,

–   med beaktande av uttalandena från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik av den 15 och 26 september 2011 om frihetsberövandet av människorättsadvokaten Nasrin Sotoudeh och gripandet av sex oberoende filmare samt av den 18 oktober 2011 om domarna mot filmaren Jafar Panahi och skådespelerskan Marzieh Vafamehr,

–   med beaktande av att EU den 10 oktober 2011 skärpte sina restriktiva åtgärder till följd av allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna i Iran,

–   med beaktande av FN:s generalförsamlings resolutioner 62/149 av den 18 december 2007 och 63/168 av den 18 december 2008 om ett moratorium för bruket av dödsstraff,

–   med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, konventionen om avskaffande av all slags diskriminering samt konventionen om barnets rättigheter, i vilka Iran är fördragsslutande part,

–   med beaktande av Islamiska republiken Irans konstitution, i synnerhet artiklarna 23–27 och 32–35, som garanterar yttrande-, mötes-, förenings- och religionsfrihet samt grundläggande rättigheter för åtalade och frihetsberövade.

–   med beaktande av artikel 122.5 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.   Den rådande människorättssituationen i Iran kännetecknas av en pågående trend med systematiska kränkningar av grundläggande rättigheter. Människorättsförsvarare (särskilt personer som kämpar för kvinnors, barns och minoriteters rättigheter), journalister, bloggare, konstnärer, studentledare, advokater, fackföreningsmedlemmar och miljöaktivister lever alltjämt under stort tryck och ett ständigt hot att bli gripna.

B.   De mest angelägna frågorna handlar om otaliga brister i rättsväsendet, metoder som tortyr och grym eller förnedrande behandling av frihetsberövade – bland annat genom våldtäkt – ojämlik behandling av kvinnor, förföljelse av religiösa och etniska minoriteter och brist på medborgerliga och politiska rättigheter, i synnerhet genom trakasserier och hot mot människorättsförsvarare, advokater och aktörer inom det civila samhället.

C.   Antalet avrättningar i Iran under det första halvåret 2011 innebär att Iran är det land i världen som avrättar flest personer i förhållande till sin folkmängd. Detta står i kontrast till den globala trenden i riktning mot ett avskaffande av dödsstraffet.

D.   Trots att Iran har undertecknat den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och officiellt har förbjudit avrättningar av personer under 18 år, vittnar olika rapporter om att Iran avrättar fler ungdomsbrottslingar än något annat land.

E.   De iranska myndigheterna har så här långt inte fullgjort sina FN-skyldigheter och har vägrat att samarbeta med den särskilde rapportören. Interimsrapporten beskriver ett ”mönster med systematiska kränkningar” och ”intensifierade” övergrepp, uttrycker bestörtning över det tilltagande bruket av dödsstraff vid mindre brott utan vederbörlig rättsprocess och gör gällande att minst 200 officiella avrättningar och 146 hemliga avrättningar har utförts hittills under 2011 i staden Mashad i de östra delarna av landet. Under 2010 avrättades över 300 personer i hemlighet i Iran.

F.   Även anhöriga till iranier som fängslats eller ställts inför rätta grips, förhörs och trakasseras utanför Iran och i EU. Tusentals iranier har flytt landet och funnit en fristad i grannländer.

G.   Oppositionsledarna Mir Hossein Mousavi och Mehdi Karroubi har olagligen suttit i husarrest och varit godtyckligt frihetsberövade sedan den 14 februari 2011. Tillsammans med sina politiskt aktiva hustrur har dessa ledare under vissa perioder blivit tvångsförflyttade till okända platser där de förvägrats all kontakt med vänner och anhöriga och löpt allvarlig risk för tortyr.

H.   I februari och mars 2011 greps hundratals människor och minst tre miste livet när tusentals demonstranter gick ut på gatorna för att visa sitt stöd för demokratirörelserna i de arabiska grannländerna och för att protestera mot frihetsberövandet av oppositionsledarna Mir Hossein Mousavi och Mehdi Karroubi.

I.   I april 2011 dödade säkerhetsstyrkor flera tiotals demonstranter, i flertalet fall etniska araber, och grep tiotals andra i Khuzestan-provinsen i de sydvästra delarna av landet. I Azarbaijan-provinsen greps och skadades dessutom tiotals personer i samband med miljöprotester mot uttorkningen av Urmiasjön.

J.   Trycket mot religiösa minoriteter, i synnerhet bahaier, personer som konverterat och oliktänkande shialärda ökar stadigt. Trots att bahaierna är den största icke-muslimska religiösa minoriteten utsätts de för svår diskriminering och förvägras bland annat utbildning. Rättsliga förfaranden pågår mot deras sju fängslade ledare, och över 100 medlemmar av denna gemenskap sitter alltjämt gripna. Det finns rapporter om att minst 207 kristna greps under det första halvåret 2011. Sunnimuslimer diskrimineras alltjämt i lag och i praxis och förhindras att fullt ut utöva sin rätt till religionsfrihet. Det pågår en statligt understödd förtalskampanj mot den sufiska (och shiamuslimska) Nimatullahi-orden, där alla former av mysticism utmålas som satanism och där tillbedjare av sufism förföljs. Det mest flagranta exemplet är den väpnade attacken i Kavar i september 2011, där en människa dödades och andra blev allvarligt skadade.

K.   Människor som konverterat från islam har gripits, och artikel 225 i förslaget till strafflag syftar till att göra dödsstraff obligatoriskt för dömda manliga avfällingar. Den protestantiske pastorn Yousef Nadarkhani riskerar alltjämt att avrättas som avfälling.

L.   Det iranska revolutionsgardet, underrättelsetjänsten och Basij-milisen spelar en aktiv roll i det svåra och brutala förtrycket i Iran.

M.   Hbt-personer utsätts för förföljelse, trakasserier, grym behandling och till och med dödsstraff. De diskrimineras på grund av sin sexuella läggning, bland annat när det gäller tillgång till arbete, bostad, utbildning och vård, och blir socialt marginaliserade.

N.   Fängelsedomarna mot de framträdande studentaktivisterna Bahareh Hedayat, Mahdieh Golroo och Majid Tavakoli har alla skärpts med sex månader sedan de åtalats för ”regimfientlig propaganda”. Den 15 september 2011 fick den politiska aktivisten och doktoranden Somayeh Tohidlou ta emot 50 piskrapp efter att ha avtjänat ett ettårigt fängelsestraff i Evinfängelset. Somayeh Tohidlou hade redan innan avtjänat ett 70 dagar långt fängelsestraff. Båda fängelsedomarna och de 50 piskrappen var straff som hon dömdes till för att ha ägnat sig åt bloggning och annan verksamhet på internet. Den 9 oktober 2011 fick studentaktivisten Payman Aref ta emot 74 piskrapp innan han frigavs från ett fängelsestraff som han dömts till för att ha förolämpat den iranske presidenten.

O.   Den framstående iranske filmproducenten Jafar Panahi har ådömts ett sexårigt fängelsestraff, som bekräftats i högre instans. Den framstående skådespelerskan Marzieh Vafamehr ådömdes ett ettårigt fängelsestraff plus 90 piskrapp efter att ha spelat i en film som beskrev de svåra villkoren för konstnärer i Iran. Den 17 september 2011 frihetsberövade de iranska myndigheterna sex oberoende dokumentärfilmare – Mohsen Shahrnazdar, Hadi Afarideh, Katayoun Shahabi, Naser Safarian, Shahnam Bazdar och Mojtaba Mir Tahmaseb – och anklagade dem för att arbeta för BBC:s Persienavdelning och för att spionera för denna nyhetskanals räkning.

P.   Sedan 2009 har dussintals advokater gripits för att ha utövat sitt yrke, däribland Nsrin Soutoudeh, Mohammad Seifzadeh, Houtan Kian och Abdolfattah Soltani. Shirin Ebadi, som har tilldelats Nobels fredspris, har tvingats i exil efter att myndigheterna stängde hennes center för människorättsförsvarare. Advokater som tar sig an försvaret av politiska fångar och samvetsfångar utsätter sig för en allt större personlig risk.

Q.   De iranska myndigheterna har meddelat att de är i färd med att ta fram ett internet som ska verka parallellt med och i slutändan ersätta det öppna världsomfattande internet. Detta internet följer islams principer och beskrivs som ett ”halal-nätverk”. Detta ”halal-internet” skulle i praktiken ge de iranska myndigheterna full kontroll över all trafik och allt innehåll på internet, vilket innebär en allvarlig kränkning av yttrandefriheten och en begränsning av tillgången till informations- och kommunikationsnätverk.

R.   Det har ofta rapporterats om att EU-företag (eller EU-baserade företag) har gett de iranska myndigheterna tekniskt stöd och skräddarsydd teknik som har använts för att (online) eftersöka och spåra människorättsförsvarare och aktivister och som bidrar till människorättskränkningarna.

1.   Europaparlamentet är mycket oroat över den konstant försämrade människorättssituationen i Iran, det växande antalet politiska fångar, det fortsatt höga antalet avrättningar, bl.a. av minderåriga, den utbredda tortyren, orättvisa rättegångar och hutlösa borgensbelopp samt de kraftiga begränsningarna av informationsfriheten, yttrandefriheten, föreningsfriheten, trosfriheten, utbildningsfriheten och rörelsefriheten.

2.   Europaparlamentet lovordar modet hos alla de iranier som kämpar för grundläggande friheter, respekt för mänskliga rättigheter och demokratiska principer, och som vill leva i ett samhälle fritt från förtryck och hot.

3.   Europaparlamentet fördömer kraftfullt bruket av dödsstraffet i Iran och uppmanar, i enlighet med FN:s generalförsamlings resolutioner 62/149 och 63/138, de iranska myndigheterna att inrätta ett moratorium för avrättningar i avvaktan på att dödsstraffet ska avskaffas.

4.   Europaparlamentet efterlyser en ändring av Irans strafflag så att det blir förbjudet för rättsliga och administrativa myndigheter att utdöma kroppsstraff. Parlamentet påminner om att bruket av kroppsstraff – som är detsamma som tortyr – är oförenligt med artikel 7 i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter. Parlamentet fördömer kraftfullt piskningen av studentaktivisterna Somayeh Tohidlou och Payman Aref.

5.   Europaparlamentet är berett att stödja ytterligare sanktioner för personer som gör sig skyldiga till människorättskränkningar. Parlamentet uppmanar de EU-medlemsstater som är permanenta medlemmar av FN:s säkerhetsråd att ta upp frågan om att inleda en utredning om huruvida de brott som begåtts av de iranska myndigheterna är att likställa med brott mot mänskligheten.

6.   Europaparlamentet uppmanar de iranska myndigheterna att släppa alla politiska fångar, däribland de politiska ledarna Mir-Hossein Mousavi och Mehdi Karroubi, människorättsadvokaterna Nasrin Sotoudeh och Abdolfattah Soltani, studentaktivisterna Bahareh Hedayat, Abdollah Momeni, Mahdieh Golroo och Majid Tavakoli, journalisten Abdolreza Tajik, pastor Yousef Nadarkhani, filmproducenterna Jafar Panahi och Mohammad Rasoulof samt alla övriga personer som räknas upp i rapporten från FN:s särskilde rapportör för människorättssituationen i Iran, Ahmed Shaheed.

7.   Europaparlamentet beklagar djupt bristen på rättvisa och insyn i rättsordningen samt det faktum att rättspersonalen saknar lämplig yrkesutbildning, och uppmanar de iranska myndigheterna att garantera ett rättvist och öppet förfarande.

8.   Europaparlamentet uppmanar den iranska regeringen att omedelbart låta FN:s särskilde rapportör Ahmed Shaheed resa in i Iran så att denne kan ta itu med landets pågående människorättskris. Parlamentet konstaterar att regeringens fullständiga brist på samarbete med den särskilde rapportörens mandat och dess fortsatta vägran att bevilja honom inresetillstånd är ett tecken på att landet inte har någon avsikt att vidta betydelsefulla åtgärder för att förbättra situationen för de mänskliga rättigheterna.

9.   Europaparlamentet uppmanar de iranska myndigheterna att visa att de har för avsikt att helhjärtat samarbeta med det internationella samfundet för att förbättra människorättsläget i Iran, och uppmanar den iranska regeringen att fullgöra alla sina skyldigheter enligt både internationell rätt och de internationella konventioner som landet har undertecknat. Parlamentet understryker vikten av fria och rättvisa val.

10.   Europaparlamentet uppmanar de iranska myndigheterna att omedelbart frige de konstnärer som för närvarande sitter fängslade i Iran och att upphöra med förföljelserna – i form av frihetsberövande eller andra trakasserier – av konstnärer. Parlamentet konstaterar att sådan behandling är oförenlig med de internationella människorättsprinciper som Iran frivilligt har anslutit sig till. Parlamentet påpekar att rätten till yttrandefrihet i konstnärlig form och i skrift fastställs i artikel 19 i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, som Iran har undertecknat.

11.   Europaparlamentet uppmanar Iran att vidta åtgärder för att säkerställa full respekt för rätten till religionsfrihet och trosfrihet, bl.a. genom att garantera att lagstiftning och praxis är fullständigt förenliga med artikel 18 i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, och påpekar att detta även kräver att rätten för var och en att fritt byta religion måste vara förbehållslöst och fullständigt garanterad.

12.   Europaparlamentet uppmanar Iran att omedelbart vidta åtgärder för att säkerställa att bahaierna skyddas mot alla typer av diskriminering, att kränkningar av deras rättigheter omedelbart utreds, att de som befinns skyldiga ställs inför rätta och att medlemmarna av denna grupp får full upprättelse.

13.   Europaparlamentet fördömer Iran för att olagligt störa BBC:s Persienavdelnings och Deutsche Welles tv-signaler från Hotbird- och Eutelsat W3A-satelliterna, och uppmanar Eutelsat att inte tillhandahålla iranska statliga tv-kanaler tjänster så länge som Iran fortsätter att använda Eutelsat-tjänster för att blockera oberoende tv-program.

14.   Europaparlamentet är oroat över att (europeisk) teknik för censur, filtrering och övervakning används i syfte att kontrollera och censurera informations- och kommunikationsflöden samt spåra upp medborgare, i första hand människorättsförsvarare, som i det senaste fallet med Creativity Software. Parlamentet uppmanar de europeiska företagen att ta sitt samhällsansvar genom att inte förse Iran med varor, teknik och tjänster som kan sätta iranska medborgares medborgerliga och politiska rättigheter på spel.

15.   Europaparlamentet betonar att fri tillgång till information och kommunikationsmedel och ocensurerad tillgång till internet (internetfrihet) är universella rättigheter som genom att de garanterar öppenhet och ansvarsskyldighet är oumbärliga för demokratin och yttrandefriheten, vilket FN:s råd för mänskliga rättigheter lät meddela den 6 maj 2011.

16.   Europaparlamentet uppmanar de iranska myndigheterna att häva eller ändra all lagstiftning som medger eller skulle kunna leda till diskriminering mot och åtal och bestraffning av människor till följd av deras sexuella läggning eller könsidentitet, och att säkerställa att alla personer som har frihetsberövats enbart på grund av en (frivillig) sexuell handling eller sin sexuella läggning omedelbart och ovillkorligen friges.

17.   Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att erbjuda en fristad för iranska medborgare som har flytt sitt land, t.ex. genom fristadsinitiativet.

18.   Europaparlamentet uppmanar de iranska myndigheterna att acceptera fredliga protester och att ta itu med de många problem som det iranska folket brottas med. Parlamentet är särskilt oroat över den överhängande miljökatastrofen i området kring Urmiasjön och uppmanar regeringen att med fast hand gå in och försöka stabilisera miljön i området, då miljontals iranier är beroende av en god miljö i detta område.

19.   Europaparlamentet uppmanar EU:s företrädare och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik att uppmuntra de iranska myndigheterna att på nytt ta del i människorättsdialogen.

20.   Europaparlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten att fokusera på EU-medborgare i iranska fängelser och att göra allt som står i dess makt för att garantera att de mår bra och att de friges.

21.   Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, FN:s generalsekreterare, högste ledarens kansli, ordföranden för Irans högsta domstol samt Irans regering och parlament.


Egypten, särskilt fallet med bloggaren Alaa Abd El Fattah
PDF 78k   DOC 39k
Europaparlamentets resolution av den 17 november 2011 om Egypten, särskilt fallet med bloggaren Alaa Abd El Fattah
P7_TA(2011)0518 B7-0595 , 0597 , 0600 , 0602 , 0603 , 0605 och 0607/2011

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av sina tidigare resolutioner, i synnerhet resolutionerna av den 17 februari 2011(1) om situationen i Egypten och 27 oktober 2011(2) om situationen i Egypten och Syrien, särskilt för de kristna samfunden,

–   med beaktande av associeringsavtalet mellan EU och Egypten, särskilt artikel 2,

–   med beaktande av artiklarna 10, 18 och 19 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,

–   med beaktande av artiklarna 14.1 och 18 i den internationella konventionen från 1966 om medborgerliga och politiska rättigheter, som Egypten är part i,

–   med beaktande av artiklarna 6 och 9 i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna från 1950,

–   med beaktande av FN:s förklaring från 1981 om avskaffande av alla former av intolerans och diskriminering grundad på religion eller övertygelse,

–   med beaktande av Europeiska unionens riktlinjer om människorättsförsvarare,

–   med beaktande av uttalandet av den 10 oktober 2011 från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Catherine Ashton, om våldet i Egypten,

–   med beaktande av rådets (utrikes frågor) slutsatser av den 21 februari 2011, i vilka Catherine Ashton (den höga representanten) uppmanades att avlägga rapport om antagna åtgärder och konkreta förslag när det gäller att ytterligare stärka Europeiska unionens insatser för främjande av och respekt för religion och religionsfrihet,

–   med beaktande av rådets (utrikes frågor) slutsatser av den 10 oktober 2011 och Europeiska rådets slutsatser av den 23 oktober 2011 om Egypten,

–   med beaktande av sina årliga rapporter om situationen för de mänskliga rättigheterna i världen och särskilt sin resolution av den 16 december 2010 om årsrapporten om de mänskliga rättigheterna i världen 2009,

–   med beaktande av artikel 122.5 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.   Den 30 oktober 2011 kallade den militära åklagaren bloggaren Alaa Abd El Fattah till förhör och beordrade därefter ett preliminärt frihetsberövande i två veckor i fängelset i Bab al-Khalq i Kairo. Han anklagades för att ha ”uppviglat till våld mot de väpnade styrkorna” och för att ha ”angripit militär personal” i samband med den senaste tidens sammandrabbningar i Maspero, som startade med en fredlig demonstration för koptiska kristnas rättigheter den 9 oktober 2011 i Kairo, där minst 25 egyptier dödades och mer än 300 sårades. Ytterligare 30 civila har frihetsberövats i samma mål.

B.   Den 3 november 2011 bekräftade militärdomstolen att Alaa Abd El Fattah skulle frihetsberövas i 115 dagar och därefter överfördes han till Tora-fängelset. Den 13 november förlängdes hans frihetsberövande med 15 dagar i väntan på ytterligare utredning.

C.   Alaa Abd El Fattah vägrade att svara på militärdomstolens frågor om händelserna. Han förklarade att han endast tänkte svara inför en opartisk civil domstol, eftersom han ansåg att militärdomstolen inte hade legitimitet och behörighet att förhöra civila.

D.   Var och en ska vara berättigad till en rättvis och offentlig förhandling vid en behörig, oavhängig och opartisk domstol som upprättats enligt lag.

E.   Alaa Abd El Fattah har tidigare varit frihetsberövad under Mubarakregimen i 45 dagar 2006 efter att ha deltagit i protester till stöd för ett oberoende rättsväsende.

F.   Den frihetsberövade bloggaren Maikel Nabil Sanad fortsätter sin hungerstrejk och hans hälsotillstånd är kritiskt. Den 11 oktober 2011 beslutade den militära appellationsdomstolen att upphäva hans dom på tre års fängelse och beordrade en ny rättegång. Vid den andra förhandlingen den 1 november 2011 i denna nya process sköts hans rättegång upp till den 13 november 2011 och vid detta datum ytterligare en gång till den 27 november 2011, eftersom han på nytt vägrade att samarbeta med den militära domstolen då han motsatte sig att civila ställs inför militära domstolar.

G.   Egypten befinner sig i en kritisk period i samband med övergången till demokrati och brottas med stora utmaningar och svårigheter i denna process.

H.   Sociala medier har spelat en viktig roll i den arabiska våren, även i Egypten. Bloggare, journalister och människorättsförsvarare fortsätter att vara måltavlor för trakasserier och skrämseltaktik i Egypten.

I.   Enligt olika människorättsorganisationer har sedan mars 2011 över 12 000 civila ställts inför rätta i militärdomstolar i Egypten. De civila som gripits enligt undantagslagarna ställs fortfarande inför rätta i militärdomstolar i landet, vilket bryter mot miniminormerna för rättvisa rättegångar och rätten till försvar. En stor majoritet av Egyptens icke-statliga människorättsorganisationer, advokatsamfund och politiker från alla partigrupper har krävt att civila ska ställas inför rätta i civila domstolar för att säkerställa en korrekt rättegång.

J.   Europeiska unionen har gång på gång upprepat sitt engagemang för yttrandefrihet, tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet och betonat att regeringar är skyldiga att garantera dessa friheter över hela världen.

1.   Europaparlamentet uppmanar med kraft de egyptiska myndigheterna att omedelbart frisläppa Alaa Abd El Fattah, som fängslades på grund av att han vägrade att svara på militärdomstolens frågor om händelserna den 9 oktober 2011, eftersom han anser att militärdomstolen inte är en opartisk och legitim domstol. Parlamentet uppmanar de egyptiska myndigheterna att garantera att inga bloggare, journalister eller människorättsförsvarare utsätts för direkta eller indirekta trakasserier och hot i landet.

2.   Europaparlamentet fördömer kraftfullt militärdomstolens juridiska trakasserier gentemot Alaa Abd El Fattah. Parlamentet upprepar sin uppmaning till det styrande militärrådet att utan dröjsmål upphäva undantagslagen och avbryta rättegångarna mot civila i militära domstolar, samt att omedelbart frisläppa alla samvetsfångar och politiska fångar som frihetsberövats av militära domstolar. Parlamentet betonar att civila inte bör ställas inför militära domstolar, som inte uppfyller grundläggande rättegångsstandarder.

3.   Europaparlamentet uppmanar de egyptiska myndigheterna att garantera opartiska domstolar i enlighet med artikel 10 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948: ”Envar är under full likställdhet berättigad till rättvis och offentlig rannsakning inför oavhängig och opartisk domstol vid fastställandet av såväl hans rättigheter och skyldigheter som varje anklagelse mot honom för brott”.

4.   Europaparlamentet upprepar sitt krav på att en oavhängig och opartisk civil rättsenhet tillåts göra en oberoende, ingående och transparent utredning av Masperohändelserna, som startade med en fredlig demonstration till stöd för de koptiska kristnas rättigheter den 9 oktober 2011 i Kairo, i syfte att ställa alla ansvariga till svars, och uttrycker på nytt sitt deltagande med offren och deras anhöriga. Parlamentet uppmanar med kraft de egyptiska myndigheterna att se till att de olika utredningarna genomförs på ett oavhängigt och opartiskt sätt genom att tillåta ordentlig kontroll.

5.   Europaparlamentet uttrycker återigen sin solidaritet med den egyptiska befolkningen i denna kritiska och svåra övergång till demokrati i landet, och upprepar sitt stöd för folkets legitima demokratiska strävanden. Parlamentet uppmanar de egyptiska myndigheterna att fullt ut respektera grundläggande rättigheter, däribland tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet, yttrandefrihet och frihet att använda internet, friheten att hålla fredliga sammankomster och föreningsfrihet.

6.   Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament samt Arabrepubliken Egyptens regering.

(1) Antagna texter, P7_TA(2011)0064 .
(2) Antagna texter, P7_TA(2011)0471 .


Behovet av allmänt tillgängliga 112-larmtjänster
PDF 69k   DOC 31k
Europaparlamentets förklaring av den 17 november 2011 om behovet av allmänt tillgängliga 112-larmtjänster
P7_TA(2011)0519 P7_DCL(2011)0035

Europaparlamentet avger denna förklaring

–   med beaktande av det för EU gemensamma europeiska larmnummret'112' som infördes genom rådets beslut 91/396/EEG av den 29 juli 1991, förstärkt genom direktiv 98/10/EG om tillhandahållande av öppna nätverk (ONP) för telefoni och allmän tjänst för telekommunikationer i en konkurrensutsatt omgivning,

–   med beaktande av direktiv 2009/136/EG om ändring av direktiv 2002/22/EG om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster,

–   med beaktande av artikel 123 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.   De flesta av EU:s larmtjänster är enbart tillgängliga via rösttelefonisamtal, en omständighet som utesluter miljontals medborgare – exempelvis döva och tal- och hörselskadade användare – från livräddande tjänster och som gör att dessa tjänster är otillgängliga i situationer som kräver att de anropas på ett tyst och diskret sätt.

B.   Europeiska unionen har ratificerat FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionshinder och har antagit såväl en strategi för personer med funktionshinder för 2010–2020 som den digitala agendan som bl.a. befordrar principen om universell design.

1.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att framlägga lagstiftningsförslag och förslag till standardisering som syftar till att göra 112-tjänsterna fullt tillgängliga för samtliga medborgare. Härvid bör prioritet ges åt videobaserade teckenspråkstjänster och textbaserade tjänster för att säkerställa att larmtjänsterna ät tillgängliga för döva och tal- och hörselskadade.

2.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att med utgångspunkt i pilotprojektet om totalkonversation främja utvecklingen av en fullt tillgänglig och tillförlitlig lösning för nästa generations 112-tjänster som är oberoende av apparater och nät.

3.   Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna förklaring tillsammans med namnen på undertecknarna(1) till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar.

(1) Förteckningen över ledamöter som har undertecknat förklaringen offentliggörs i bilaga 1 till protokollet av den 17 november 2011 (P7_PV(2011)11-17(ANN1) ).

Senaste uppdatering: 3 maj 2013Rättsligt meddelande