Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 3 juli 2012 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om tullens kontroll av att immateriella rättigheter efterlevs (KOM(2011)0285 – C7-0139/2011 – 2011/0137(COD))

P7_TA(2012)0272 A7-0046/2012

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2011)0285),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 207 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7-0139/2011),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och yttrandena från utskottet för internationell handel och utskottet för rättsliga frågor (A7-0046/2012).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 3 juli 2012 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr .../2012 om tullens kontroll av att immateriella rättigheter efterlevs

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 207,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska datatillsynsmannens yttrande(1),

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet(2), och

av följande skäl:

(1)  Europeiska unionens råd begärde i sin resolution av den 25 september 2008 om en övergripande europeisk plan för bekämpning av varumärkesförfalskning och piratkopiering(3) en översyn av rådets förordning (EG) nr 1383/2003 av den 22 juli 2003 om tullmyndigheternas ingripande mot varor som misstänks göra intrång i vissa immateriella rättigheter och om vilka åtgärder som skall vidtas mot varor som gör intrång i vissa immateriella rättigheter(4).

(2)  Saluföring av varor som gör intrång i immateriella rättigheter medför betydande skada för rättighetshavare, laglydiga tillverkare och handlare. Sådana varor vilseleder också konsumenterna och kan i vissa fall hota deras hälsa och säkerhet. Dessa varor bör i möjligaste mån hållas borta från unionens tullområde och från marknaden, och åtgärder bör vidtas för att ta itu med denna olagliga verksamhet utan att laglig handel hindras. Konsumenterna måste därför vara välinformerade om riskerna med att köpa dessa varor.[Ändr. 1]

(3)  Översynen av förordning (EG) nr 1383/2003 visade att det krävs vissa förbättringar av regelverket för att skärpa kontrollentullmyndigheternas kontroll av att immateriella rättigheter efterlevs och för att uppnå klarhet angående rättsläget, mot bakgrund av utvecklingen på det ekonomiska, kommersiella och juridiska området. [Ändr. 2]

(4)  För att tullmyndigheterna ska kunna kontrollera att immateriella rättigheter efterlevs bör de kunna kontrollera varor som är, eller borde vara, föremål för tullövervakning i unionens tullområde, inbegripet varor som hänförs till ett suspensivt arrangemang. Att efterlevnaden av immateriella rättigheter kontrolleras vid gränsen, oavsett var varorna är, eller borde vara, föremål för ”tullövervakning” enligt definitionen i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen(5), innebär att resurserna används effektivt. När varor kvarhålls av tullen vid gränsen krävs ett enda rättsligt förfarande medan det i fråga om varor som påträffas på marknaden och som har delats upp och levererats till olika detaljhandlare krävs flera separata förfaranden för att uppnå samma nivå på efterlevnadskontrollen. Ett undantag bör göras för varor som övergår till fri omsättning enligt förfarandet för användning för särskilda ändamål, eftersom dessa varor kvarstår under tullövervakning även efter att de övergått till fri omsättning. Denna förordning bör inte heller tillämpas på varor som resande medför i sitt personliga bagage, om varorna är för deras eget personliga bruk och det inte finns några tecken på att syftet med varorna är kommersiellt. [Ändr. 3]

(5)  Förordning (EG) nr 1383/2003 täcker inte vissa immateriella rättigheter och inte heller vissa intrång. För att skärpa kontrollen av att immateriella rättigheter efterlevs bör följaktligen tullkontrollen utvidgas till att omfatta andra typer av intrång, t.ex. intrång till följd av parallellhandel och intrång i sådana rättigheter vars efterlevnad redan kontrolleras av tullmyndigheterna men som inte täcks av förordning (EG) nr 1383/2003. Av sammadetta skäl bör den här förordningen, utöver de rättigheter som redan täcks av förordning (EG) nr 1383/2003, omfatta handelsnamn i den utsträckning de skyddas som exklusiva rättigheter i nationell lagstiftning, kretsmönster i halvledarprodukter, bruksmönster, utrustning för att kringgå tekniska åtgärder och alla exklusiva immateriella rättigheter som fastställs i unionslagstiftningen. [Ändr. 4]

(5a)  Medlemsstaterna bör tilldela tillräckliga resurser för att tullmyndigheterna ska kunna utföra sina utökade arbetsuppgifter och förse tullpersonalen med lämplig utbildning. Kommissionen och medlemsstaterna bör anta riktlinjer för att se till att tullens kontroll av de olika typer av intrång som omfattas av denna förordning sker på ett korrekt och enhetligt sätt. [Ändr. 5]

(5b)  Denna förordning bör, när den är helt genomförd, bidra till en inre marknad som säkerställer ett effektivare skydd för rättighetshavare, uppmuntrar kreativitet och innovation samt ger konsumenterna tillgång till tillförlitliga produkter av hög kvalitet, vilket i sin tur borde bidra till utvecklingen av gränsöverskridande transaktioner mellan konsumenter, företag och handlare. [Ändr. 6]

(5c)  Kommissionen bör vidta alla åtgärder som krävs för att säkerställa att samtliga tullmyndigheter runt om i unionen utan onödigt dröjsmål tillämpar den nya rättsliga ramen på ett enhetligt sätt och därmed ser till att kontrollen av immateriella rättigheter efterlevs på ett effektivt sätt som skyddar rättighetshavarna utan att detta hämmar handeln. Genomförandet av den moderniserade tullkodexen, och särskilt av ett kompatibelt e-tullsystem, skulle i framtiden kunna underlätta efterlevnadskontrollen. [Ändr. 7]

(5d)  Medlemsstaterna står inför en situation där resurserna för tullverksamhet blir alltmer begränsade. Ny lagstiftning bör därför inte medföra ytterligare ekonomiska bördor för de nationella myndigheterna. Åtgärder för att främja såväl ny riskhanteringsteknik som strategier för att maximalt utnyttja de resurser som står till de nationella myndigheternas förfogande bör stödjas. [Ändr. 8]

(6)  Den här förordningen innehåller regler om vilka förfaranden tullmyndigheterna ska följa. Således införfastställer denna förordning inte något nytt kriterium för att bedöma huruvida tillämplig immaterialrätt överträds eller ej. [Ändr. 9]

(7)  Den här förordningen bör inte inverka på reglerna om domstolars behörighet, särskilt de som anges i rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område(6).

(8)  Varje person, oavsett om denne är innehavare av en immateriell rättighet, som kan inleda ett rättsligt förfarande i eget namn när det gäller ett eventuellt intrång i denna rättighet bör ha rätt att lämna en ansökan till tullmyndigheterna om att de ska ingripa.

(9)  För att se till att efterlevnaden av immateriella rättigheter kontrolleras i hela unionen bör det, i de fall en person med rätt att lämna en ansökan om ingripande begär efterlevnadskontroll av en immateriell rättighet som omfattar hela unionens territorium, föreskrivas att personen kan begära att tullmyndigheterna i en medlemsstat fattar beslut om ingripande från deras sida och från tullmyndigheternas sida i alla andra medlemsstater där det begärs att efterlevnaden av den immateriella rättigheten kontrolleras.

(10)  För att påskynda kontrollen av immateriella rättigheters efterlevnad bör det föreskrivas att tullmyndigheterna, när de på grundval av tillräcklig bevisningtillräckliga indicier misstänker att varor under deras övervakning gör intrång i immateriella rättigheter, får, på eget initiativ eller på grundval av en ansökan, skjuta upp frigörandet av varorna eller kvarhålla dem, i syfte att de personer som har rätt att lämna en ansökan om tullmyndigheternas ingripande ska kunna inleda ett förfarande för att fastställa om ett intrång har gjorts i en immateriell rättighet. [Ändr. 10]

(10a)  När varor under transitering misstänks vara en imitation eller kopia av en produkt som omfattas av en immateriell rättighet i unionen bör det ankomma på deklaranten eller innehavaren av varorna att framlägga bevis avseende varornas slutliga bestämmelseort. Varornas slutliga bestämmelseort bör antas vara unionsmarknaden såvida inte deklaranten, innehavaren av eller ägaren till varorna har framlagt klara och övertygande bevis på motsatsen. Kommissionen bör anta riktlinjer som anger kriterier utifrån vilka tullmyndigheten på ett effektivt sätt kan bedöma risken för att varor avleds till unionsmarknaden, med beaktande av relevant rättspraxis från Europeiska unionens domstol. [Ändr. 11]

(11)  När det misstänks att varor gör intrång i immateriella rättigheter i andra fall än varumärkesförfalskning eller pirattillverkning kan det vara svårt för tullmyndigheterna att genom en okulär besiktning bedöma om intrång görs i en immateriell rättighet. Det bör således föreskrivas att ett förfarande bör inledas om inte de berörda parterna, dvs. varuinnehavaren och rättighetshavaren, kommer överens om att överlämna varorna för förstöring. De myndigheter som är behöriga för sådana förfaranden bör fastställa huruvida intrång har gjorts i en immateriell rättighet och fatta lämpliga beslut avseende detta intrång.[Ändr. 12]

(12)  Genom förordning (EG) nr 1383/2003 fick medlemsstaterna möjlighet att föreskriva ett förfarande för förstöring av vissa varor utan skyldighet att inleda ett förfarande för fastställande av om ett intrång har gjorts i en immateriell rättighet. Som det sägs i Europaparlamentets resolution av den 18 december 2008 om varumärkesförfalskningens inverkan på den internationella handeln(7) har detta förfarande varit mycket framgångsrikt i de medlemsstater där det har varit tillgängligt. Ett sådant förfarande bör således bli obligatoriskt för de synligaalla intrång som lätt kan identifieras av tullmyndigheterna vid en okulär besiktning, och detta förfarande bör även tillämpas på begäran av rättighetshavaren när denne har bekräftat intrånget i en immateriell rättighet och har samtyckt till förstöring och när deklaranten eller varuinnehavaren inte motsätter sig förstöring. [Ändr. 13]

(13)  För att minimera de administrativa bördorna och kostnaderna, utan att påverka slutkonsumentens rätt att vederbörligen informeras i god tid om den rättsliga grunden för de åtgärder som tullmyndigheterna vidtar, bör ett särskilt förfarande införas för små sändningar av varumärkesförfalskade och pirattillverkade varor, vilket medger att varorna förstörs utan rättighetshavarens samtycke om denne har begärt att det särskilda förfarandet ska tillämpas på hans eller hennes ansökan. När det gäller fastställandet av de trösklar som ska gälla för definitionen av små sändningar bör denna förordning delegera till kommissionen befogenheten att anta akter med allmän räckvidd som inte är lagstiftningsakter enligt artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. I samband med detta arbete är det viktigt att kommissionen genomför adekvata samråd, även med experter.[Ändr. 14]

(14)  Vid förberedelsen och utformningen av delegerade akter bör kommissionen tillse att relevanta dokument på lämpligt sätt översänds samtidigt och i god tid till Europaparlamentet och rådet.[Ändr. 15]

(15)  För att få ytterligare klarhet angående rättsläget och skydda lagliga handlares intressen mot potentiellt missbruk av reglerna om efterlevnadskontroll vid gränserna bör man ändra tidsfristerna för kvarhållande av varor som misstänks göra intrång i en immateriell rättighet,och villkoren för när tullmyndigheterna ska överföra uppgifter om sändningar till rättighetshavarna och villkoren för tillämpning av förfarandet för förstöring av varor under tullkontroll vid misstänkta intrång i immateriella rättigheter i andra fall än varumärkesförfalskning eller pirattillverkning samt.För de fall då tullmyndigheterna ingriper efter det att en ansökan har beviljats bör det även införa en bestämmelse om att varuinnehavaren ska få uttrycka sina synpunkter innan tullförvaltningen fattar ett beslut med negativa konsekvenser för honom eller henneskjuter upp frigörandet av eller kvarhåller varor som misstänks göra intrång i immateriella rättigheter men som inte är varumärkesförfalskade eller pirattillverkade, eftersom det kan vara svårt för tullmyndigheterna att genom en okulär besiktning bedöma om intrång görs i en immateriell rättighet.[Ändr. 16]

(16)  Med hänsyn till den provisoriska och förebyggande karaktären hos de åtgärder som antas av tullmyndigheterna på detta område och de motstridande intressena hos de parter som berörs av åtgärderna bör vissa aspekter av förfarandena anpassas i syfte att få en smidig tillämpning av förordningen samtidigt som de berörda parternas rättigheter respekteras. När det gäller de olika underrättelser som föreskrivs i förordningen bör följaktligen tullmyndigheterna skicka underrättelsen till den lämpligaste personen med utgångspunkt i dokumenten över tullbehandling eller den situation som gäller för varorna. Tidsfristerna enligt denna förordning för de nödvändiga underrättelserna bör börja löpa vid den tidpunkt då de skickas av tullmyndigheterna, så att alla tidsfrister för underrättelser till de berörda parterna anpassas till varandrade har mottagits. Tidsfristen för åberopande av rätten att höras innan ett negativt beslut fattasfrigörandet av andra varor än varumärkesförfalskade eller pirattillverkade varor skjuts upp eller innan sådana varor kvarhålls bör fastställas till tre arbetsdagar, med tanke på attefter mottagandet av beslutet om innehavaren av ett beslut om beviljande av en ansökan om ingripande frivilligt har begärt att tullmyndigheterna ska ingripa och att deklaranten eller varuinnehavaren måste vara medveten om den särskilda situation som gäller för deras varor när dessa är föremål för tullövervakning. När det gäller det särskilda förfarandet för små sändningar där konsumenter sannolikt är direkt berörda och inte kan väntas ha samma noggrannhet som andra ekonomiska aktörer som är vana vid att fullgöra tullformaliteter, bör denrätten att höras beviljas för alla typer av varor och tidsfristen vara betydligt längre. under vilken denna rätt är tillåten förlängas. Med tanke på det eventuella merarbete som tullkontrollinsatser till följd av denna förordning innebär bör tullmyndigheterna ge förtur åt hanteringen av stora sändningar.[Ändr. 17]

(17)  Enligt den förklaring om Trips-avtalet och folkhälsa som antogs vid Världshandelsorganisationens (WTO) ministerkonferens i Doha den 14 november 2001 kan och bör avtalet om handelsrelaterade aspekter på immateriella rättigheter (Trips-avtalet) tolkas och tillämpas på ett sätt som underbygger WTO-medlemmarnas rätt att skydda folkhälsan, särskilt genom att underlätta tillgången till läkemedel för alla. När det gällerDet är därför särskilt viktigt att tullmyndigheterna ser till att alla åtgärder de vidtar överensstämmer med EU:s internationella åtaganden och unionens politik på området för utvecklingssamarbete enligt artikel 208 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, och inte kvarhåller eller skjuter upp frigörandet av generiska läkemedel vars transport genom unionens territorium, med eller utan omlastning, lagring, uppdelning av partier eller förändringar av transportsätt eller transportmedel, endast utgör en del av en hel transport som påbörjas och avslutas utanför unionens territorium, bör tullmyndigheterna vid uppskattningen av risken för intrång i immateriella rättigheter beakta alla påtagliga risker för att dessa varor omdirigeras och släpps ut på unionens marknadom det inte finns klara och övertygande bevis för att de är avsedda att saluföras inom unionen. [Ändr. 109 + 126 + 153]

(17a)  Läkemedel som försetts med ett falskt varumärke eller en falsk varubeteckning ger en felaktig bild av dess ursprung och kvalitetsnivå och bör därför behandlas som förfalskade läkemedel enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/62/EU av den 8 juni 2011 om ändring av direktiv 2001/83/EG om upprättande av gemenskapsregler för humanläkemedel vad gäller att förhindra att förfalskade läkemedel kommer in i den lagliga försörjningskedjan(8). Lämpliga åtgärder bör vidtas för att förhindra att sådana produkter når patienter och konsumenter, utan att transiteringen av lagliga generiska läkemedel på unionens tullområde hindras. Senast den ...(9) bör kommissionen lägga fram en rapport om hur verkningsfulla de nuvarande tullåtgärderna för att bekämpa förfalskade läkemedel är samt om den eventuella negativa inverkan på tillgången till generiska läkemedel i samband med detta. [Ändr. 110 + 127 + 154]

(17b)  För att trappa upp kampen mot intrång i immateriella rättigheter bör Europeiska observatoriet avseende intrång i immateriella rättigheter spela en viktig roll för att förse tullmyndigheterna med värdefulla upplysningar i syfte att säkerställa snabba och effektiva ingripanden från deras sida.[Ändr. 20]

(17c)  Kampen mot intrång i immateriella rättigheter vid unionens yttre gränser bör kombineras med riktade insatser vid källan. Detta förutsätter samarbete med tredjeländer och på internationell nivå, där kommissionen och medlemsstaterna bör bygga upp respekten för immateriella rättigheter och främja en hög standard för skyddet av dessa rättigheter. Detta bör ta sig uttryck i att man förordar att immateriella rättigheter ska inkluderas och verkställas i handelsavtal, liksom tekniskt samarbete, främjande av diskussioner inom olika internationella forum, kommunikation och utbyte av information samt ytterligare åtgärder inom det operativa samarbetet med tredjeländer och de berörda branscherna.[Ändr. 21]

(17d)  Med sikte på att undanröja internationell handel med varor som gör intrång i immateriella rättigheter anges det i artikel 69 i Trips-avtalet att WTO-medlemmarna ska främja utbyte av information mellan tullmyndigheterna om handel med varor som gör intrång i immateriella rättigheter. Ett sådant informationsutbyte bör göra det möjligt att spåra smugglarnätverk och därigenom stoppa tillverkningen och distributionen av varor som gör intrång i immateriella rättigheter i ett tidigare led av leveranskedjan. Det är därför nödvändigt att fastställa villkoren för utbytet av information mellan tullmyndigheterna i unionen och de berörda myndigheterna i tredjeländerna, inklusive information om uppgiftsskydd.[Ändr. 22]

(17e)  I enlighet med unionens mål om att stärka det internationella samarbetet i kampen mot varumärkesförfalskning, pirattillverkning och olaglig parallellhandel med varor som gör intrång i registrerade rättighetshavares immateriella rättigheter har Europeiska observatoriet avseende intrång i immateriella rättigheter en nyckelroll att spela genom att förse alla tullmyndigheter i medlemsstaterna med relevanta uppgifter i god tid för att de ska kunna genomföra lämpliga kontroller av auktoriserade importörer och återförsäljare av varor som misstänks göra intrång i en immateriell rättighet på den inre marknaden, liksom av exportörer till utländska marknader. Denna roll skulle kunna stärkas ytterligare genom att man skapar en databas över autentiska varor och tjänster från unionen som är skyddade med registrerade varumärken, formgivningar och patent. Denna databas skulle också kunna göras tillgänglig för utländska tullmyndigheter som samarbetar med unionen kring bättre skydd och efterlevnadskontroll av immateriella rättigheter.[Ändr. 23]

(18)  Av effektivitetsskäl bör bestämmelserna i rådets förordning (EG) nr 515/97 av den 13 mars 1997 om ömsesidigt bistånd mellan medlemsstaternas administrativa myndigheter och om samarbete mellan dessa och kommissionen för att säkerställa en korrekt tillämpning av tull- och jordbrukslagstiftningen(10) gälla.

(19)  Tullmyndigheternas ansvar bör regleras av medlemsstaternas lagstiftning, även om det faktum att tullmyndigheterna beviljar en ansökan om ingripande inte bör ge innehavaren av det beslutet rätt till kompensation för det fall att sådana varor inte upptäcks av ett tullkontor och frigörs eller inga åtgärder vidtas för att kvarhålla varorna.

(20)  Med hänsyn till att tullmyndigheterna kommer att ingripa vid en ansökan som lämnas i förväg bör innehavaren av beslutet om beviljande av en ansökan om tullmyndigheternas ingripande ersätta dessa för alla de kostnader som de har för att kontrollera efterlevnaden av dennes immateriella rättigheter. Detta bör emellertid inte hindra Innehavaren av beslutet frånbör emellertid ha rätt att begära kompensation från intrångsgöraren eller andra personer som kan vara ansvariga enligt den berörda medlemsstatens lagstiftning, såsom vissa förmedlare, till exempel fraktförare. När varor kvarhålls på grundval av en begäran från en tredje part baserad på immateriella rättigheter bör de kostnader och skador som uppstår för andra än tullförvaltningarna till följd av ingripandet från tullens sida regleras av den specifika lagstiftningen i varje enskilt fall. [Ändr. 24]

(20a)  Genom denna förordning införs en möjlighet för tullmyndigheterna att tillåta att varor som överlämnats för förstöring flyttas, under tullens överinseende, mellan olika platser inom unionens tullområde. Tullmyndigheterna bör uppmuntras att utnyttja denna möjlighet för att underlätta en ekonomiskt och miljömässigt säker förstöring av dessa varor samt i undervisnings- och visningssyfte, samtidigt som lämpliga säkerhetsåtgärder vidtas.[Ändr. 25]

(21)  Tullens kontroll av att immateriella rättigheter efterlevs medför ett utbyte av uppgifter om de beslut som fattas angående ansökningar om ingripande. En sådan databehandling omfattar även personuppgifter och bör ske i enlighet med unionens lagstiftning, som särskilt anges i Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter(11) och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter(12).

(21a)  Vad databasen beträffar bör följande uppgifter fastställas i unionslagstiftningen: det organ som ska kontrollera och förvalta databasen samt det organ som ska ansvara för att de uppgifter som lagras i databasen behandlas på ett säkert sätt. Varje åtgärd för att införa någon form av driftskompatibilitet eller system för dataöverföring måste i första hand vara förenlig med principen om ändamålsbegränsning, dvs. principen att uppgifter i databasen endast får användas i det syfte för vilket databasen upprättades, och ingen överföring eller sammankoppling i andra syften bör få förekomma. [Ändr. 26]

(22)  För att uppnå enhetliga villkor för genomförandet av bestämmelser om formulär för ansökningar om tullmyndigheternas ingripande och ansökningar om förlängning av den period under vilken tullmyndigheterna ska ingripa, bör kommissionen ges genomförandebefogenheter för fastställande av standardformulär. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter(13).

(23)  Även om innehållet i de bestämmelser i denna förordning som ska genomföras omfattas av den gemensamma handelspolitiken, bör med hänsyn till den typ av genomförandeakter som ska antas och deras verkan det rådgivande förfarandet användas för antagandet av genomförandeakterna.

(24)  Förordning (EG) nr 1383/2003 bör upphävas.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

SYFTE, TILLÄMPNINGSOMRÅDE OCH DEFINITIONER

Artikel 1

Syfte och tillämpningsområde

1.  I denna förordning fastställs villkor och förfaranden för tullmyndigheternas ingripande när varor som misstänks göra intrång i en immateriell rättighet är eller borde ha varit föremål för tullövervakning inom unionens tullområde.

2.  Denna förordning ska inte tillämpas på varor som har övergått till fri omsättning enligt förfarandet för användning för särskilda ändamål i enlighet med artikel 82 i förordning (EEG) nr 2913/92.

3.  Denna förordning ska inte inverka på medlemsstaternas och unionens immaterialrätt.

4.  Denna förordning ska inte tillämpas på varor av icke-kommersiell karaktär som ingår i resandes personliga bagage.

4a.  Denna förordning ska tillämpas på varor som transiteras genom unionens tullområde och som misstänks göra intrång i en immateriell rättighet.[Ändr. 27]

Artikel 2

Definitioner

Europaparlamentets resolution av den 3 juli 2012 om genomförandet av EU:s vattenlagstiftning, i väntan på ett nödvändigt övergripande synsätt på europeiska vattenutmaningar (2011/2297(INI))

P7_TA(2012)0273 A7-0192/2012

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober  2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område(1) (vattendirektivet),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/118/EG av den 12 december 2006 om skydd för grundvatten mot föroreningar och försämring(2) (grundvattendirektivet),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/105/EG av den 16 december 2008 om miljökvalitetsnormer inom vattenpolitikens område och ändring och senare upphävande av rådets direktiv 82/176/EEG, 83/513/EEG, 84/156/EEG, 84/491/EEG och 86/280/EEG, samt om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG(3) (direktivet om miljökvalitetsnormer),

–  med beaktande av rådets direktiv 91/271/EEG av den 21 maj 1991 om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse(4) (avloppsdirektivet),

–  med beaktande av rådets direktiv 91/676/EEG av den 12 december 1991 om skydd mot att vatten förorenas av nitrater från jordbruket(5) (nitratdirektivet),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/60/EG av den 23 oktober 2007 om bedömning och hantering av översvämningsrisker(6) (översvämningsdirektivet),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 av den 21 oktober 2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden(7),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG(8) (Reachförordningen),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/128/EG av den 21 oktober 2009 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder för att uppnå en hållbar användning av bekämpningsmedel(9),

–  med beaktande av rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter(10) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/147/EG av den 30 november 2009 om bevarande av vilda fåglar(11),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 528/2012 av den 22 maj 2012 om tillhandahållande på marknaden och användning av biocidprodukter(12),

–  med beaktande av kommissionens kommande strategi för att skydda Europas vattenresurser,

–  med beaktande av meddelandet från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén med titeln ”Vår livförsäkring, vårt naturkapital – en strategi för biologisk mångfald i EU fram till 2020” (COM(2011)0244),

–  med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén om en färdplan för ett resurseffektivt Europa (COM(2011)0571),

–  med beaktande av det kommande Europeiska innovationspartnerskapet om vatten,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 18 juli 2007 om problemet med torka och vattenbrist i Europeiska unionen (COM(2007)0414),

–  med beaktande av sin resolution av den 15 mars 2012 om det sjätte världsforumet för vatten i Marseille den 12–17 mars 2012(13) och den där antagna plattformen för kompromisser och lösningar,

–  med beaktande av sin resolution av den 9 oktober 2008 om problemet med vattenbrist och torka i Europeiska unionen(14),

–  med beaktande av sin resolution av den 6 maj 2010 om kommissionens vitbok med rubriken: ”Anpassning till klimatförändring: en europeisk handlingsram”(15),

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och yttrandena från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och utskottet för framställningar (A7-0192/2012), och av följande skäl:

A.  Vattendirektivet upprättade en ram för att skydda och återställa rent vatten i EU och säkerställa en långsiktigt hållbar vattenanvändning, och syftar till att nå ”god ekologisk och kemisk status” senast 2015, men granskningen av de förvaltningsplaner för avrinningsdistrikt som inrättades av medlemsstaterna enligt direktivet visade att ett betydande antal vattenförekomster i EU inte kommer att nå ”god status” senast 2015 på grund av såväl mångåriga som framväxande utmaningar.

B.  Den biologiska mångfalden i Europas färskvatten är i kris med 37 procent av fiskarterna i Europas färskvatten och 40 procent av blötdjuren utrotningshotade enligt kriterierna i Internationella naturvårdsunionens rödlista.

C.  Vatten är särskilt sårbart vad gäller följderna av klimatförändringarna, något som kan leda till en minskning av kvantiteten och kvaliteten på det vatten, i synnerhet dricksvatten, som finns tillgängligt såväl som till en ökning av frekvensen av och intensiteten i översvämningar och torkperioder.

D.  Vatten är en oförytterlig och livsnödvändig allmän tillgång och rättvis vattenförvaltning spelar en avgörande roll för att bevara världens naturtillgångar och ekosystemtjänster, samt i alla aspekter av resursanvändning och ekonomisk produktion. Företagens framtid i Europa är beroende av att man finner effektiva lösningar, som är både ansvarsfulla och fungerande, på de aktuella utmaningarna på vattenområdet och på förvaltning av de befintliga vattentillgångarna, vilka har direkta konsekvenser för människors hälsa, energiproduktionen, jordbruket och livsmedelstryggheten.

E.  Europa utvinner för närvarande runt 13 procent av sitt totalt tillgängliga färskvatten, vilket redan ger upphov till viss vattenstress. På många platser i Europa är vattenuttaget större än vad som är hållbart och hotar vilda djur och växter, samhällets vattenförsörjning, och olika ekonomiska användningsområden för vatten. I några sydeuropeiska regioner har vattenförbrukningsindex stigit med över 40 procent, vilket medför en förhöjd stresspåverkan.

F.  Det halvtorra klimatet i stora områden i Sydeuropa karaktäriseras också av en mycket ojämn fördelning av vattenresurserna och denna oregelbundna fördelning visar en tendens att förstärkas på grund av klimatförändringarna.

G.  EU:s strategi Europa 2020 förutser en effektivare resursanvändning, men aktuella trender i vattenanvändningen är ofta ohållbara beroende på ineffektiva metoder som leder till slöseri med vatten. System för vatteninfrastruktur är ofta omoderna, såväl i de mest utvecklade regionerna som i de minst utvecklade, och det finns en brist på information om verklig prestanda och verkliga förluster.

H.  En övergång till en grön ekonomi kan endast uppnås om hänsyn tas till vattenproblemen.

I.  Avloppsvatten som inte är renat på ett fackmässigt sätt fortsätter att smutsa ner Europas kuster och det är absolut nödvändigt att påskynda införandet av en infrastruktur för rening av avloppsvatten i medlemsstaterna.

Genomförande av EU:s vattenlagstiftning: framgångar och klyftor

1.  Europaparlamentet erkänner att vattendirektivet utgör en solid och ambitiös lagstiftningsbas för integrerad vattenförvaltning i EU på lång sikt. Parlamentet välkomnar de förbättringar som gjorts i kvaliteten på europeiskt vatten och europeisk avloppsbehandling på senare år. Parlamentet påpekar emellertid att genomförandetakten har varit långsam och ojämn i medlemsstaterna och regionerna och att genomförandet av vattendirektivet måste förbättras avsevärt för att nå ”god status” för europeiska vatten senast 2015.

2.  Europaparlamentet förklarar att vatten är en gemensam tillgång för mänskligheten och en kollektiv nyttighet och tillgång till vatten bör vara en grundläggande och allmän rättighet. Parlamentet betonar att en hållbar vattenanvändning är en nödvändig förutsättning för miljö och hälsa och har grundläggande betydelse för klimatregleringscykeln. Parlamentet upprepar behovet av att anpassa reglerna för den inre marknaden till vattensektorns särdrag och uppmanar medlemsstaterna att i linje med subsidiaritetsprincipen förvalta vattenresurser och vattenfaciliteter i enlighet med artikel 9 i vattendirektivet.

3.  Europaparlamentet noterar att det trots framstegen i genomförandet av direktivet om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse fortfarande finns brister när det gäller uppfyllandet av kraven i fråga om uppsamlingssystem och/eller rening.

4.  Europaparlamentet betonar att stor vikt bör läggas på genomförandet av gällande vattenlagstiftning samtidigt som det finns särskilda klyftor som behöver fyllas både genom att anpassa befintlig lagstiftning till vattenprioriteringarna och med ny lagstiftning för att komma till rätta med inverkan på särskilda sektorer eller verksamheter. Hänsyn bör tas till den betydelse som samarbetet mellan förvaltningens olika aktörer och övriga berörda har för en hållbar vattenförvaltning.

5.  Europaparlamentet upprepar sin ståndpunkt att kommissionen måste lägga fram ett lagförslag, liknande översvämningsdirektivet, och som främjar antagandet av en EU-politik för vattenbrist, torka och anpassning till klimatförändringar.

6.  Europaparlamentet betraktar kommissionens kommande strategi för att skydda Europas vattenresurser som EU:s politiska åtgärd för att hantera aktuella och kommande vattenproblem, med målet att säkra tillräcklig tillgång på vatten av god kvalitet för hållbar och rättvis vattenanvändning fram till 2050 utan att inkräkta på de suveräna nationella rättigheterna till vattnet.

7.  Europaparlamentet påminner medlemsstaterna om deras skyldighet att i enlighet med vattendirektivet nå en god vattenstatus senast 2015. Parlamentet uppmanar kommissionen att vidta beslutsamma åtgärder för att få slut på medlemsstaternas överträdelser av unionsrätten på vattenområdet. Parlamentet kräver samtidigt att omfattande riktlinjer och effektiva instrument utvecklas och görs tillgängliga för att gynna kapacitetsuppbyggnad, särskilt för regionala myndigheter och instanser för förvaltning av avrinningsområden, för att säkerställa lika villkor och hjälpa medlemsstaterna att åstadkomma bättre efterlevnad i kommande steg av genomförandet av EU:s vattenpolitik, i syfte att leva upp till vattenpolitiska åtaganden. Parlamentet påpekar att framställningar i många fall har avslöjat problem med införlivandet och det korrekta genomförandet av EU:s vattenlagstiftning och uppmanar kommissionen att vara mer beslutsam i sina undersökningar, särskilt när den undersöker framställningar.

Vatteneffektivitet och resurshantering

8.  Europaparlamentet understryker vikten av vatteneffektivitet och kräver mer effektiv vattenanvändning, särskilt i sektorer som energi- och jordbrukssektorn, där förbrukningen av vatten är som störst.

9.  Europaparlamentet betonar sambandet mellan energiproduktion, energieffektivitet och tryggad vattenförsörjning. Parlamentet påpekar att ytterligare strategier och program, som t.ex. energilagring i vatten, behövs på europeisk nivå för att se till att den växande efterfrågan på energi inte äventyrar den tryggade vattenförsörjningen och att möjligheterna att minska energianvändningen genom vatteneffektivitet tas till vara. Parlamentet understryker att hänsyn till vattenanvändning ska tas när man analyserar hållbarheten för traditionella energikällor och energikällor med låga koldioxidutsläpp, däribland biobränslen och vattenkraft i synnerhet, och pekar särskilt på riskerna vid okonventionell naturgasutvinning.

10.  Europaparlamentet betonar att vattenanvändningens effektivitet och hållbarhet i jordbrukssektorn kan förbättras genom att införa innovativa tekniker och metoder, och genom förbättring av informationen till och medvetenheten hos lantbrukare och slutanvändare. Parlamentet betonar i detta sammanhang att samarbetet mellan markförvaltare och andra intressenter har goda förutsättningar att bidra till positiva resultat inom vattenskyddet. Parlamentet understryker vidare att tillräckliga vattenresurser bör mobiliseras för jordbruket, till exempel genom utveckling av vattenlagring, med tanke på de utmaningar som klimatförändringarna och en tryggad livsmedelsförsörjning innebär. Parlamentet konstaterar att jordbrukssektorn tar en stor del av vattenresurserna i anspråk och understryker vikten av vattenskydd och hållbar användning av vatten i den pågående översynen av den gemensamma jordbrukspolitiken.

11.  Europaparlamentet anser att det växande behovet av vatten kräver brådskande investeringar i konstbevattning och uppmanar kommissionen att främja lösningar för att råda bot på bristen på vatten, såsom konstgjord påfyllning av grundvattenreservoarerna, återvinning av vatten och utveckling av alternativa bevattningstekniker. Parlamentet understryker samtidigt hur viktigt det är att överföra kunskap och teknik med koppling till dessa tekniker, liksom till vattenskydd, vattenuppsamling, förvaltning av grundvatten och behandling av avloppsvatten.

12.  Europaparlamentet betonar att grundvattenbildningen är mycket stor under jordbruks- och skogsbruksmark och att jordbruket och skogsbruket redan bär ett särskilt ansvar för att bevara ett rent, kvalitativt högvärdigt grundvatten. Parlamentet erkänner därför jordbrukarnas hittillsvarande ansträngningar för att förbättra grundvattenkvaliteten.

13.  Europaparlamentet understryker att en miljömässigt och ekonomiskt sund strategi för vattensanering och avloppsvatten bör ta itu med förorening vid källan innan alla föroreningar släpps igenom till en kostsam behandling vid slutet av installationen, i synnerhet vad beträffar vatten som rinner genom förorenad jord. Parlamentet uppmuntrar användningen av avloppsvatten och biprodukter vid slutet av installationen som en ny resurs på basis av stränga kvalitetskrav. Parlamentet konstaterar att avloppsvatten utgör en energikälla genom återvinning av den värme eller energiförädling av det organiska material som vattnet för med sig och att man bör tillvarata denna möjlighet.

14.  Europaparlamentet uppmanar till uppdatering av EU:s vattenlagstiftning på lämpligt sätt för att ta tillräcklig hänsyn till tekniska framsteg för återanvändningen och återvinningen av vatten i syfte att möjliggöra kostnadseffektiv och energieffektiv återanvändning av behandlat avloppsvatten för bevattning samt återanvändningen av gråvatten i hushåll. Parlamentet efterlyser åtgärder för adekvat övervakning av återvunnet vattens kemiska och biologiska kvalitet. Parlamentet uppmanar kommissionen att studera tillvägagångssätt för att skapa incitament för en mer allmänt spridd användning av behandlat avloppsvatten, gråvatten och regnvatten för att bidra till en minskning av vattenstressen.

15.  Europaparlamentet betonar att en minskning av vattenförbrukningen måste prioriteras. Parlamentet understryker betydelsen av ekodesign och vattenbesparande anordningar och kräver att mätning av vatten ska göras obligatorisk för alla sektorer och användare i alla EU-länder. Parlamentet uppmanar dessutom kommissionen att reglera vatteneffektiviteten hos anordningar som används i jordbruket.

16.  Europaparlamentet påminner om att omkring 20 procent av dricksvattnet i EU går till spillo på grund av ineffektivitet, varför en effektivare användning av vattenresurserna är av central betydelse för vattenförvaltningens hållbarhet och i synnerhet för att ta itu med problemen med vattenbrist och torka. Parlamentet framhåller att det brådskar med att granska tillståndet för vattenledningsnäten i EU med avseende på kvalitet, slitage och sammankoppling, eftersom eventuellt upp till 70 procent av vattnet i EU:s städer går till spillo genom läckor i nätet, och uppmuntra till infrastrukturinvesteringar.

Vatten och ekosystem

17.  Europaparlamentet konstaterar att vatten är i centrum av de flesta ekosystemtjänster och betonar betydelsen av adekvat vattenförvaltning för att nå målen för biologisk mångfald. Parlamentet betonar behovet av åtgärder för återbeskogning och återställande av våtmarker i förvaltningen av vattenresurserna. Parlamentet efterlyser bättre anpassning av vattendirektivets mål till Natura 2000. Parlamentet understryker att begreppet ”miljöflöden” bör införlivas i kunskapsbasen och att man i denna ska ta hänsyn till de ekosystemtjänster som underbyggs av vatten. Parlamentet understryker att man måste ta hänsyn till att förändringar i vattnets kretslopp beror på habitaten och att detta har inverkan på den procentandel vatten som återförs till kretsloppet. Vattnets kretslopp är inte likadant överallt och olikheter förekommer mellan kretsloppet i tropikerna, i Medelhavsområdet och på medelhöga och höga breddgrader.

18.  Europaparlamentet betonar att vattenresurser och de ekosystem som är kopplade till dem är särskilt känsliga för klimatförändringarnas effekter, eftersom dessa förändringar skulle kunna leda till minskade vattenmängder och sämre vattenkvalitet, i synnerhet vad beträffar dricksvatten, samt för den ökade frekvensen och omfattningen av översvämningar och torka. Parlamentet uppmanar till att man i åtgärderna för begränsning av och anpassning till effekterna av klimatförändringarna vederbörligen beaktar effekterna på vattenresurserna. Parlamentet understryker betydelsen av riskförebyggande åtgärder samt begränsnings- och åtgärdsstrategier för att förhindra extrema vattenrelaterade fenomen.

19.  Europaparlamentet betonar de effekter som klimatförändringarna kan få på vattenrelaterade ekosystem, vilket kan kräva djupgående och systematiska åtgärder för naturskydd och biologisk mångfald, och tvinga fram ett omfattande regelverk för storskalig förvaltning av påverkade vattenmassor, och särskilt för förvaltningen av våtmarker och påverkade vattensystem med beaktande av medlemsstaternas behörighet på området.

20.  Europaparlamentet konstaterar att vissa länder inte är drabbade av vattenbrist, men har svårt att hantera vattenöverskottet till följd av regelbundna eller kraftiga regn, översvämningar, floderosioner och föroreningar som påverkar avrinnings- och kustområden samt effekterna av dessa fenomen på lokalbefolkningen, vilket framgår av många framställningar som mottagits. Parlamentet uppmanar kommissionen att på lämpligt sätt analysera hur följderna av översvämningarna ska kunna förebyggas, med tanke på den märkbara ökningen av översvämningsriskerna i medlemsstaterna de senaste åren.

21.  Europaparlamentet betonar att kommissionen måste uppmana medlemsstaterna att främja omflyttning av miljövänlig jordbruksverksamhet till bergsområden i syfte att bekämpa den hydrogeologiska obalansen och underlätta vattenregleringen genom att återinföra bra sätt att bygga diken, avloppskanaler och vallar som kan minska de negativa konsekvenserna nedströms vid häftiga regn. På så sätt kan man även vid torrperioder se till att det finns samlade vattenresurser som även kan användas vid bekämpning av skogsbränder.

22.  Europaparlamentet noterar den viktiga roll som spelas av grundvattenreservoarer i vattnets kretslopp och i ett antal nyckelfrågor, däribland förorening av vatten, planer för begränsning av översvämningar, saltvattensinträngning och sättningar orsakade av långvarig uttömning av grundvattenreservoarerna. Parlamentet uppmanar kommissionen att framhålla vikten av hållbar förvaltning av grundvattenreservoarerna.

23.  Med tanke på de betydande risker som utforskningen och utvinningen av skiffergas innebär både för yt- och grundvatten, uppmanar Europaparlamentet kommissionen att se till att sådan verksamhet täcks av direktivet om miljökonsekvensbedömning. Parlamentet uppmanar även kommissionen att skyndsamt utfärda riktlinjer för insamling grundläggande övervakningsdata för vatten, som måste utföras innan någon fracking genomförs – både för utforskning och utvinning – och de kriterier som avses att användas för utvärdering av frackingverksamhetens inverkan på olika geologiska formationer, inbegripet eventuellt läckage till grundvattenreservoarer.

24.  Europaparlamentet påminner om att markskydd är en nyckelkomponent för att bevara vattenkvaliteten. Parlamentet påpekar att orsakerna till och följderna av markförsämringen framför allt är av lokal och regional natur och att subsidiaritetsprincipen därför bör tillämpas. Parlamentet uppmanar alla medlemsstater att leva upp till sin förpliktelse att säkerställa markkvaliteten och att bevara markerna friska samt uppmanar eftertryckligt de medlemsstater som inte har några markskyddsbestämmelser att ta på sig sitt ansvar.

25.  Europaparlamentet påpekar att integrerad vattenresursförvaltning och fysisk planering i avrinningsområden bör ta hänsyn till vattenberoende verksamheter inom ekonomin och till vattenbehovet hos alla användare samt behovet av en mer holistisk inställning till vattenbrist, och bör säkerställa hållbarheten i mänsklig verksamhet vad gäller vatten.

26.  Europaparlamentet anser att avloppsvatten från källor i tätbebyggelse är en av de allvarligaste föroreningarna av vattenmiljön i floder och vid kusten och att ett framgångsrikt genomförande av direktivet om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse kommer att ha stor inverkan på vattenkvaliteten i alla medlemsstater och därmed på ett framgångsrikt genomförande av vattendirektivet.

27.  Europaparlamentet påpekar att de allvarliga effekter som sådan förorening kan ha på människors hälsa framgår av framställningar som mottagits från Irland (Galway), Frankrike (Bretagne) och andra medlemsstater. Parlamentet påminner om sin resolution av den 2 februari 2012 om de frågor som tagits upp av framställare om avfallshanteringsdirektivet och tillhörande direktiv i EU:s medlemsstater, där man framhåller de farliga nivåerna av vattenföroreningar till följd av dåligt skötta eller olagliga deponeringsanläggningar och stenbrott vilket lett till infiltration och förorening av grundvattnet och grundvattennivåerna.

28.  Europaparlamentet uppmärksammar ett antal negativa faktorer som är föremål för framställarnas klagomål, däribland avfallsdeponier, de behöriga myndigheternas bristande kontroll av vattenkvaliteten, inkorrekta eller olagliga jordbruks- och industrimetoder, stadsutveckling och energirelaterad utveckling samt jordbruket och industrin, har inverkan på miljön och folkhälsan och försämrar vattenkvaliteten. Parlamentet kräver därför att man ännu mer målinriktat skapar incitament för en effektiv vattenförvaltning, framför allt till förmån för de fattiga och landsbygdsbefolkningen, så att alla får tillgång till vatten till ett överkomligt pris, och så att vatten distribueras till områden som kämpar med underskott, särskilt sådana som ligger utanför större tätbebyggda områden försedda med infrastruktur för vatten.

29.  Europaparlamentet anser att närsaltsutsläpp är en av flera faktorer bakom föroreningen av ytvattenförekomsterna, påverkar den biologiska mångfalden och reducerar värdefulla ekosystemtjänster. Parlamentet konstaterar att närsaltssituationen i över hälften av de fall som undersökts kan vara orsaken till att man inte förväntas uppnå ”god status” i ytvattenförekomster senast 2015.

30.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att intensifiera kampen mot de ökande utsläppen av föroreningar såsom antibiotika- och narkotikarester samt hormonrester från p-piller i vatten, eftersom dessa rester är hälso- och miljöskadliga.

Kunskap och innovation

31.  Europaparlamentet inser att EU:s policyram har möjliggjort insamlingen av mindre fragmenterade uppgifter om vatten samt bättre övervakning. Parlamentet konstaterar dock bristen på tillförlitliga uppgifter om vattenmängd, till exempel vid utvinning och läckage. Parlamentet konstaterar att det finns möjlighet till bättre datahantering som bygger på förbättrade statistiska uppgifter och användning av datainsamlingsstationer och vatteninformationssystemet för Europa (WISE) samt GMES-övervakning av vattenresursernas tillstånd och påfrestningarna på dem från ekonomisk verksamhet. Parlamentet uppmanar kommissionen att i samarbete med Europeiska miljöbyrån utveckla en ny uppsättning tillförlitliga indikatorer för vattenkonton. Parlamentet understryker att begreppet ”miljöflöden” bör införlivas i kunskapsbasen och att man i denna ska ta hänsyn till de ekosystemtjänster som underbyggs av vatten samt kopplingarna mellan klimat, territorium och grundvattenresurser som vattnets kretslopp ger.

32.  Europaparlamentet understryker behovet av att de särskilda målen och verksamheterna i Horisont 2020-programmet inriktas på bättre, hållbar förvaltning av vattenresurserna och vattenmiljöerna i EU och i dess grannländer. Parlamentet anser att EU:s forskningspolitik bör anpassas till de allt större utmaningarna på området för vattenförvaltning för jordbruk, byggnader, industri och hushåll samt strävandena efter vatteneffektivitet. Parlamentet uppmärksammar i detta avseende Bonusprogrammet för Östersjön som ett exempel för andra regioner.

33.  Europaparlamentet anser det viktigt att främja forskning och innovation i samband med vatten och att man måste stödja utvecklingen av europeiska kluster på detta område. Parlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och andra relevanta intressenter att stödja Europeiska innovationspartnerskapet om vatten som ett effektivt instrument för att fokusera ansträngningarna på världsledande forskning och innovation och avlägsna barriärerna som hindrar en snabb överföring och integrering av kunskap, bästa tillgängliga teknik och tekniska genombrott på marknaden, samt för att kunna bidra till utvecklingen av en inre marknad för vattenteknik. Parlamentet betonar betydelsen av ekologiska innovationer för att bevara vattentäkterna och den biologiska mångfalden samt stabila ekosystem. Parlamentet lyfter fram potentialen för skapandet av ”gröna jobb”, en innovativ och kunskapsbaserad vattenpolitik, bättre vattenförvaltning och vatteneffektivitet. Parlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera och kvantifiera inverkan av sina åtgärder för att främja utveckling av FoU på vattenområdet i fråga om att skapa arbetstillfällen.

Integrering av vattenperspektivet

34.  Europaparlamentet betonar att det behövs bättre överensstämmelse och bättre integrering av vattenrelaterade mål i resurseffektivitetsagendan, som innehåller avgörande målsättningar för vatteneffektiviteten, i lagstiftningen på unionell, nationell, regional och lokal nivå. Parlamentet kräver att en fullständig utvärdering av effekterna på vattenresurser beaktas vid utformningen av ramarna för de övergripande strategierna för ekonomisk styrning, såsom Europa 2020-strategin, och för gemensam EU-politik, såsom den gemensamma jordbrukspolitiken och sammanhållningspolitiken, för att nå en tematisk koncentration av tillgänglig finansiering till vattenfrågor och integrera vattenfrågan i alla politikområden för att förbättra vattenkvaliteten i alla Europas regioner.

35.  Europaparlamentet anser att investeringar i hydroteknisk infrastruktur bör beaktas i högre grad än hittills i EU:s nya finansieringsstrategi för Sammanhållningsfonden.

36.  Europaparlamentet konstaterar att de krav som gäller för jordbrukare redan är högt ställda och kontrolleras noga. Parlamentet kräver en förstärkning av miljövillkoren i den gemensamma jordbrukspolitiken på grundval av de befintliga förpliktelserna.

Vatten och ekonomin

37.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att man tillämpar principen att förorenaren och användaren betalar i prissystem som införs i alla vattenanvändande sektorer och som är effektiva och öppna för insyn och som syftar till full kostnadstäckning, inbegripet miljö- och resurskostnader, som fastställts i vattendirektivet. Parlamentet understryker att hänsyn emellertid bör tas till sociala frågor när man sätter priser på vatten och att rent vatten bör vara tillgängligt för mänskliga behov till en rimlig kostnad. Parlamentet uppmanar dessutom kommissionen och medlemsstaterna att utvärdera och omarbeta subventioner som är till skada för vatten och att utarbeta och införa ytterligare ekonomiska instrument för att minska miljöskadlig verksamhet och att stimulera till en hållbarare användning av vattenresurserna. Parlamentet betonar att priset på vatten bör återspegla miljökonsekvenserna av behandlingen av avloppsvatten. Parlamentet framhåller att den ekonomiska krisen och begränsningen av de offentliga utgifterna, trots att det finns en politisk vilja, försvårar möjligheten för lokala och regionala myndigheter att få finansiering till projekt för behandling av gråvatten och uppmanar därför kommissionen att säkerställa lämplig finansiering av reningsverk. Parlamentet uppmanar kommissionen att utveckla en strategi för internalisering av de externa kostnader som uppstår genom vattenförbrukning, vattenförorening och behandling av avloppsvatten.

38.  Europaparlamentet anser att fritidsbostäder åtnjuter samma tillgång till vattenresurser som permanentbostäder och att deras bidrag till nätets finansiering därför ska vara åtminstone lika stort.

39.  Europaparlamentet rekommenderar medlemsstaterna att använda sig av möjligheterna som erbjuds genom strukturfonderna, Sammanhållningsfonden och fonden för landsbygdsutveckling, och att investera i förbättrad och förnyad infrastruktur och teknologier i syfte att uppnå en högre effektivitet i vattenanvändningen.

40.  Europaparlamentet anser att efterfrågestyrning är nyckeln till att komma till rätta med vattenbristen och kräver att planer för efterfrågestyrning av vatten tillsammans med åtgärder på utbudssidan ska vara viktiga kriterier för utdelning av medel från EU:s strukturfonder och Sammanhållningsfonden till vattensektorn eller till vattenintensiva verksamheter. Medlemsstaterna uppmanas också att kräva hållbarhetsbedömningar för vatten som ett villkor för att tillåta vattenintensiv ekonomisk verksamhet såsom massturism eller särskilda typer av jordbruk.

41.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att uppmuntra företagen till att använda material som förbrukar mindre vatten, genom stöd till FoU och genom strukturfonderna i de områden där det finns minst vattenresurser.

42.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att föreslå administrativa åtgärder och söka finansiella resurser för att underlätta för landsbygdens befolkning att få tillgång till avloppsnät.

43.  Europaparlamentet uppmanar enträget kommissionen och medlemsstaterna att utan dröjsmål anta konkreta planer för att gradvis avveckla alla miljöskadliga subventioner innan 2020 och att via de nationella reformprogrammen rapportera om de framsteg som görs.

Vatten och samhälle

44.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och de regionala myndigheterna att skapa en intersektoriell dialog samt en dialog mellan de olika ekonomiska aktörerna och medborgarna om vattenrelaterade frågor, och mellan myndigheterna och utskottet för framställningar när detta utskott har hand om europeiska medborgares direkta problem som rör vattenfrågor, och att främja fullt och transparent deltagande av lokala samhällen och intressenter på alla nivåer i utvecklingen av vattenpolitik. Parlamentet betonar betydelsen av en effektiv flernivåstyrning i vattenfrågor, som tar hänsyn till att det behövs en integrerad vattenförvaltning i de naturliga avrinningsområdena och främjar ett utbyte av bästa metoder.

45.  Europaparlamentet insisterar på att en effektiv vattenförvaltningspolitik ska genomföras så nära vattenresursen som möjligt. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta hänsyn till områden med naturbetingade svårigheter, såsom bergsområden, öar och de yttersta randområdena.

46.  Europaparlamentet pekar på behovet av en ökad medvetenhet och upplysning hos befolkningen i vattenfrågor för att förbättra förståelsen för kopplingarna mellan vatten, ekosystem, sanitära förhållanden, hygien, hälsa, livsmedelssäkerhet, tryggad livsmedelsförsörjning och förebyggande av katastrofer för konsumenter, hälsovårdsaktörer, politiskt ansvariga och beslutsfattare. Parlamentet understryker den viktiga roll som regionala och lokala myndigheter och det civila samhällets organisationer kan spela i upplysningskampanjer och utbildningsåtgärder. Dessa program för ökad medvetenhet måste riktas till medborgare i alla åldrar så att de kan använda denna offentliga och livsnödvändiga förnödenhet på ett bättre och effektivare sätt.

47.  Europaparlamentet konstaterar att vatten och relaterade ekosystem inte känner några administrativa gränser och att därför alla åtgärder för skydd och utveckling av dem måste genomföras enhetligt och samordnat, om möjligt av behöriga myndigheter med befogenhet över hela avrinningsområdet.

48.  Europaparlamentet upprepar att vattendirektivet föreskriver samordning mellan medlemsstaterna för gemensamma avrinningsområde där vattenanvändning kan få gränsöverskridande effekter, och vädjar därför till berörda medlemsstater att satsa på regelbunden gränsöverskridande kommunikation och samarbete för att stödja genomförandet av vattendirektivet med avseende på prioriterade ämnen, prioriterade farliga ämnen och närsaltsförorening.

49.  Europaparlamentet konstaterar att kvaliteten på badvatten påverkar turismen och begär att systemet med de blå flaggorna ska spridas till alla badområden i EU, även floder, sjöar och dammar.

50.  Europaparlamentet betonar att begreppet ”hållbar turism” inbegriper vattenvård. Parlamentet kräver att man tillhandahåller utbildning om hushållning med och hållbar användning av vatten för yrkesverksamma inom turismen, särskilt i kustområden och på kurorter.

51.  Europaparlamentet betonar vikten av att installera vattensystem av bra kvalitet i byggnader och på offentliga platser för att bidra till att minska behovet av vatten på flaska.

52.  Europaparlamentet noterar också att av de framställningar som avser miljöklagomål som sedan 1988 ingetts till utskottet för framställningar rör 601 framställningar (Spanien 166, Storbritannien 129, Tyskland 97, Italien 60, Frankrike 55, Grekland 34, Nederländerna 16, Portugal 16, Irland 12, Polen 4, Rumänien 4, Finland 3, Bulgarien 2, Ungern 2 och Slovenien 1), av vilka ett antal undertecknats av flera personer (se framställning 0784/2007, som undertecknats av 2 036 personer), kvaliteten hos och tillgången till vatten i medlemsstaterna. Parlamentet konstaterar att dessa framställningar är ett bevis för att vatten är ett mycket stort problem för EU:s medborgare.

53.  Europaparlamentet noterar att enligt en Eurobarometerundersökning från mars 2012 anser 68 procent av européerna att problem som rör kvaliteten hos och tillgången till vatten är allvarliga. 80 procent anser att kemiska föroreningar är ett hot mot vattenmiljön, 62 procent anser att de inte har fått tillräcklig information om problem som grundvatten, sjöar, floder och kustvatten i deras länder står inför, 67 procent menar att det mest effektiva sättet att hantera vattenproblem skulle vara att öka medvetenheten om vattenrelaterade problem, och 73 procent anser att EU bör föreslå ytterligare åtgärder mot vattenproblemen i Europa.

Vatten och världen

54.  Europaparlamentet välkomnar att man i ett tidigt skede lyckats nå Förenta nationernas millennieutvecklingsmål för en hållbar tillgång till säkert dricksvatten. Parlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och berörda myndigheter att på alla nivåer förstärka sina åtaganden, att spela en aktiv roll i uppnåendet av millennieutvecklingsmålet för grundläggande sanitära förhållanden och ta hänsyn till relevanta resultat från Rio+20-konferensen om hållbar utveckling genom att se till att tillgången till dricksvatten och sanitetstjänster fastslås som en grundläggande mänsklig rättighet som är absolut nödvändig för att livet självt ska få komma till sin fulla rätt, enligt de villkor som antagits av FN:s generalförsamling 2010.

55.  Europaparlamentet välkomnar EU:s aktiva deltagande vid det sjätte världsvattenforumet den 12–17 mars 2012 i Marseille. Parlamentet uppmanar EU att fortsätta sitt arbete för en förbättrad tillgång till vatten i världen, i synnerhet med tanke på det sjunde världsvattenforumet som kommer att hållas i Sydkorea 2015.

56.  Europaparlamentet påpekar att i EU håller sakkunskapen om vatten en mycket hög nivå och att denna bör utnyttjas i praktiken för att uppnå millennieutvecklingsmålen vad gäller grundläggande sanitära förhållanden och andra vattenrelaterade hållbara utvecklingsmål. Parlamentet uppmanar kommissionen att beakta god praxis från tredjeländer beträffande användning av insamlat regnvatten och flerfaldig återanvändning av avloppsvatten för att bekämpa vattenbrist, särskilt vid torka. Parlamentet uppmanar till ett fördjupat samarbete med tredjestater som gjort teknologiska framsteg i områden relaterade till användning av vattenresurser.

57.  Europaparlamentet anser att den internationella ambitionsnivån bör höjas för att uppnå hållbar vattenanvändning genom integrerad förvaltning av vattenresurser och ökad resurseffektivitet.

58.  Europaparlamentet uppmuntrar lokala myndigheter och andra ansvariga institutioner att anslå en andel av brukaravgifterna för vattenförsörjning och sanitetstjänster till decentraliserade samarbetsåtgärder. Parlamentet påminner också om principen om ”1 procents solidaritet för vatten”, antagen av vissa medlemsstater, som ett exempel på något att främja och genomföra.

59.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på Europeiska unionens och dess medlemsstaters vägnar ansluta sig till FN:s konvention från 1997 om internationella vattendrag och att arbeta för att ändringarna från 1992 i Helsingforskonventionen om skydd för och användning av gränsöverskridande vattendrag och internationella sjöar ska träda i kraft, något som skulle innebära en utökad tillämpning av detta instrument till länderna utanför FN:s ekonomiska kommission för Europa. Parlamentet uppmanar även till ratificering på bredare bas av protokollet om vatten och hälsa till Helsingforskonventionen från 1992 för att främja en samordnad och rättvis förvaltning av nationella och internationella vattenområden.

o
o   o

60.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen och till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EGT L 327, 22.12.2000, s. 1. (2) EUT L 372, 27.12.2006, s. 19. (3) EUT L 348, 24.12.2008, s. 84. (4) EGT L 135, 30.5.1991, s. 40. (5) EGT L 375, 31.12.1991, s. 1. (6) EUT L 288, 6.11.2007, s. 27. (7) EUT L 309, 24.11.2009, s. 1. (8) EUT L 396, 30.12.2006, s. 1. (9) EUT L 309, 24.11.2009, s. 71. (10) EGT L 206, 22.7.1992, s. 7. (11) EUT L 20, 26.1.2010, s. 7. (12) EUT L 167, 27.6.2012, s. 1. (13) Antagna texter, P7_TA(2012)0091. (14) EUT C 9 E, 15.1.2010, s. 33. (15) EUT C 81 E, 15.3.2011, s. 115.

Europaparlamentets resolution av den 3 juli 2012 om eCall: en ny 112-tjänst för medborgarna (2012/2056(INI))

P7_TA(2012)0274 A7-0205/2012

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens rekommendation av den 8 september 2011 om stöd för en EU-omfattande eCall-tjänst i elektroniska kommunikationsnät för överföring av 112-samtal från fordon (så kallade eCalls)(1),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/40/EU av den 7 juli 2010 om ett ramverk för införande av intelligenta transportsystem på vägtransportområdet och för gränssnitt mot andra transportslag(2),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/22/EG av den 7 mars 2002 om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (direktiv om samhällsomfattande tjänster)(3),

–  med beaktande av konsekvensbedömningen i kommissionens arbetsdokument som åtföljer kommissionens rekommendation om stöd för en EU-omfattande eCall-tjänst i elektroniska kommunikationsnät för överföring av 112-samtal från fordon (så kallade eCalls) (SEC(2011)1020),

–  med beaktande av kommissionens meddelande ”Mot ett europeiskt område för trafiksäkerhet: politiska riktlinjer för trafiksäkerhet 2011–2020” (COM(2010)0389),

–  med beaktande av kommissionens meddelande ”Hållbara framtida transporter – Ett integrerat, teknikstyrt och användarvänligt transportsystem” (COM(2009)0279),

–  med beaktande av kommissionens meddelande ”eCall: Tid för utbyggnad” (COM(2009)0434),

–  med beaktande av kommissionens meddelande ”För ett Europa med säkrare, renare och effektivare rörlighet: Första rapporten om initiativet Den intelligenta bilen” (COM(2007)0541),

–  med beaktande av kommissionens meddelande ”Om initiativet ”Den intelligenta bilen' – Att öka medvetenheten om IKT:s betydelse för smartare, säkrare och renare fordon' (COM(2006)0059),

–  med beaktande av kommissionens tredje meddelande om eSafety: ”eCall tillbaka på rätt spår – Handlingsplan” (COM(2006)0723),

–  med beaktande av kommissionens andra meddelande om e-säkerhet, ”eCall åt medborgarna” (COM(2005)0431),

–  med beaktande av kommissionens meddelande ”Informations- och kommunikationsteknik för säkra och intelligenta fordon” (COM(2003)0542),

–  med beaktande av kommissionens meddelande ”Europeiskt åtgärdsprogram för trafiksäkerhet – Att halvera antalet dödsoffer i trafiken i Europeiska unionen till år 2010: ett gemensamt ansvar” (COM(2003)0311),

–  med beaktande av arbetsdokumentet om dataskydd och personlig integritet i samband med eCall-initiativet (artikel 29-arbetsgruppen – 1609/06/EN, WP 125),

–  med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2011 om rörlighet och integrering när det gäller personer med funktionsnedsättning, samt om EU:s handikappstrategi för 2010–2020(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 27 september 2011 om trafiksäkerhet i Europa 2011–2020(5),

–  med beaktande av den antagna skriftliga förklaringen av den 17 november 2011 om behovet av allmänt tillgängliga 112-larmtjänster(6),

–  med beaktande av sin resolution av den 6 juli 2010 om hållbara framtida transporter(7),

–  med beaktande av sin resolution av den 5 juli 2011 om samhällsomfattande tjänster och larmnumret 112(8),

–  med beaktande av sin resolution av den 23 april 2009 om handlingsplanen för intelligenta transportsystem(9),

–  med beaktande av sin resolution av den 19 juni 2008 om den första rapporten om den intelligenta bilen(10),

–  med beaktande av sin resolution av den 18 januari 2007 om det tredje europeiska åtgärdsprogrammet för trafiksäkerhet – halvtidsöversyn(11),

–  med beaktande av sin resolution av den 27 april 2006 om trafiksäkerhet: eCall åt medborgarna (12),

–  med beaktande av sin resolution ”Europeiskt åtgärdsprogram för trafiksäkerhet – Att halvera antalet dödsoffer i trafiken i Europeiska unionen till år 2010: ett gemensamt ansvar” av den 29 september 2005(13),

–  med beaktande av den av Världsbanken och WHO 2004 gemensamt publicerade rapporten ”World report on road traffic injury prevention”,

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av de gemensamma överläggningar som hållits av utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och utskottet för transport och turism i enlighet med artikel 51 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och utskottet för transport och turism (A7-0205/2012), och av följande skäl:

A.  Enligt Världsbankens och WHO:s prognoser väntas antalet omkomna i trafiken öka i hela världen (till 2020 kommer trafikolyckor att gå från att vara den nionde till den tredje vanligaste dödsorsaken). Även i åldrarna 5–14 år blir trafikolyckor en allt vanligare dödsorsak, vilket innebär en betydande förlust för både föräldrarna och samhället.

B.  Enligt uppgifterna från 2004 dör fler än 40 000 människor i olyckor medan 150 000 drabbas av bestående funktionshinder.

C.  Syftet med eCall-system för fordon är att se till att räddningstjänsten meddelas automatiskt när det sker en allvarlig olycka, så att man kan minska dödsolyckorna i trafiken och lindra effekterna av trafikskador i och med att de skadade får tillgång till kvalificerad och utrustad sjukvård (”den gyllene timmens princip”).

D.  eCall-nödsamtal genereras automatiskt genom aktivering av fordonsmonterade sensorer som upprättar röst- och dataanslutning direkt med aktuell larmcentral när de aktiveras.

E.  Officiella statistiska uppgifter uppskattar att upp till 2 500 människoliv kommer att räddas varje år och att skadornas allvarsgrad kommer att minska med 10 till 15 procent när eCall-systemet helt har införts i fordonen och i medlemsstaterna.

F.  eCall innebär fördelar för trafikanter, både i deras eget land och utomlands, som eventuellt inte känner till vägarna och sin exakta position vid olycksfall.

G.  eCall tillåter att samtal till larmnumret kan göras utan språkproblem tack vare de digitala data som finns i meddelandeformatet med en fastställd minimiuppsättning uppgifter, som troligtvis kommer att minska missförstånd och stress och hjälpa till att undanröja språkhinder mellan fordonets passagerare och larmcentralsoperatören, vilket är viktigt i den europeiska flerspråkiga miljön.

H.  Införandet av en EU-omfattande eCall-tjänst som är tillgänglig för alla fordon och i alla länder har varit en prioritering för EU inom ramen för trafiksäkerheten sedan 2002 och finns med i åtgärdsprogrammet för trafiksäkerhet 2011–2020 som ett sätt att förbättra trafiksäkerheten och bidra till målet om att minska antalet döda och skadade i trafiken i EU.

I.  Bland de prioriterade åtgärderna i direktiv 2010/40/EU finns ”bestämmelser om ett samordnat införande av ett driftskompatibelt EU-omfattande eCall-system”, och de innehåller en skyldighet för kommissionen att mot slutet av 2012 anta de gemensamma specifikationerna för larmcentraler.

J.  Medlemsstaterna fortsätter att vara ansvariga för organisationstypen för den larmcentral som tar emot eCalls oavsett om det är en offentlig eller en privat organisation som agerar under offentlig delegering.

K.  Samförståndsavtalet för verkställandet av interoperabla fordonsmonterade eCalls i Europa har till dags dato undertecknats av 22 medlemsstater, fem associerade länder och mer än 100 organisationer. Ytterligare två medlemsstater har uttalat sitt stöd för ett obligatoriskt införande av eCall.

L.  Europaparlamentet har uttryckt sitt stöd för eCall vid flera tillfällen, inklusive stöd för dess obligatoriska införande, vilket kommer att skapa en känsla av högre säkerhet hos medborgarna i trafiken.

M.  Ett frivilligt införande i EU har i stället varit kommissionens inställning sedan 2003, men man har hittills inte gjort några betydande framsteg med detta.

N.  I sitt meddelande från 2009 ”eCall: Tid för utbyggnad” angav kommissionen att den skulle föreslå regleringsåtgärder om betydande framsteg inte har gjorts före utgången av 2009, både när det gäller att få eCall-utrustning i fordon och nödvändiga investeringar i larmcentralsinfrastruktur.

O.  Enligt resultaten från det offentliga samråd om införandet av eCall som kommissionen utförde 2010 anser mer än 80 procent av de svarande att eCall-systemet är användbart och skulle vilja att deras fordon utrustades med det.

P.  Motorcyklisterna tillhör den grupp trafikanter som kan ha svårast att underrätta räddningstjänsten om de drabbas av en trafikolycka.

Q.  Jordbruks- och industrifordon, i synnerhet jordbrukstraktorer, brukar användas i avlägsna och isolerade områden, och har av denna anledning ofta svårt att underrätta räddningstjänsten när en olycka inträffar.

R.  Det finns privata larmnummertjänster för fordon idag och de blir allt vanligare, men inga av dem erbjuder fullständig, EU-övergripande täckning och marknadspenetreringen är under 0,4 procent av fordonsbeståndet. Vissa av de tjänster som införts har slopats på grund av marknadsmisslyckanden, vilket lämnar användaren utan någon larmnummertjänst under fordonets hela livslängd.

S.  Tekniken finns och gemensamma EU-omfattande standarder har godkänts och håller på att förfinas och testas av branschen och myndigheterna inom ramen för olika pilotprojekt.

T.  Kommissionen tillkännagav i ett uttalande 2011 att man under första kvartalet 2012 skulle lägga fram en ny förordning som inkluderade eCall som ett extra krav inom ramen för lagstiftningen om typgodkännande av fordon.

1.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens rekommendation av den 8 september 2011 och uppmanar medlemsstaterna och mobilnätsoperatörerna att genomföra de nödvändiga åtgärderna och uppgraderingarna senast i slutet av 2014. Parlamentet beklagar dock att endast 18 medlemsstater svarade i tid och uppmanar resterande medlemsstater att svara så snart som möjligt.

2.  Europaparlamentet beklagar förseningarna och bristen på framsteg hittills i det frivilliga införandet av eCall och det faktum att tre medlemsstater inte har undertecknat samförståndsavtalet för eCall eller angett att de stöder eCall-utvecklingen. Parlamentet uppmanar därför de medlemsstater som ännu inte har gjort det att underteckna samförståndsavtalet om utvecklingen av en EU-övergripande, driftkompatibel eCall-tjänst i Europa, samt uppmanar alla inblandade parter att agera gemensamt för att införa denna tjänst.

3.  Europaparlamentet betonar att det finns stora brister i funktionen av det europeiska larmnumret 112 som eCall är baserat på. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att brådskande vidta åtgärder för att åtgärda dessa brister, och uppmanar kommissionen att öka övervakningen när det gäller detta.

4.  Europaparlamentet anser att eCall bör vara ett offentligt system för nödsamtal som omfattar hela EU, inbyggt i fordonet och grundat på 112 och gemensamma europeiska normer som säkerställer teknisk neutralitet i syfte att kunna garantera en pålitlig, kvalitativ, billig och användarvänlig tjänst som kan integreras med befintliga operatörer med täckning i hela Europa, oavsett bilmärke, land eller var fordonet faktiskt befinner sig, för att på så sätt optimera fördelarna med eCall för alla förare, däribland funktionshindrade personer med särskilda behov.

5.  Europaparlamentet understryker de positiva effekterna av eCall, inte bara för att förbättra incidenthanteringen, för att minska trafikstockningar som uppkommer på grund av olyckor och för att undvika sekundärolyckor, utan särskilt också för att påskynda räddningstjänstens ankomst och på så vis minska dödligheten och allvarsgraden i de skador som uppkommer genom trafikolyckor och därmed förbättra européernas trygghetskänsla när de reser i andra medlemsstater.

6.  Europaparlamentet anser att om införandet av eCall överlåts åt marknadskrafterna, kommer eCall endast att vara till nytta för människor som har råd med exklusiva fordon, medan ett obligatoriskt införande av systemet inbyggt i alla fordon skulle leda till lägre kostnader och allmänt införande i hela EU.

7.  Europaparlamentet erinrar om att kommissionens konsekvensbedömning visar att antagande av regleringsåtgärder inför ett obligatoriskt införande av eCall för närvarande är den enda möjligheten att uppnå alla positiva effekter.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett förslag inom ramen för direktiv 2007/46/EG för att säkra ett obligatoriskt införande av ett offentligt 112-baserat eCall-system till 2015 i alla nya typgodkända fordon i samtliga medlemsstater.

9.  Europaparlamentet anser att den offentliga eCall-tjänsten bör vara gratis, obligatorisk och installerad i alla nya fordon som omfattas av detta direktiv.

10.  Europaparlamentet anser att ett offentligt eCall bör vara enkelt, överkomligt, funktionsdugligt och tillgängligt för alla i hela EU, oberoende av fordonet och var detta finns.

11.  Europaparlamentet avvisar tanken på att fasa in de olika fordonsinbyggda aspekterna av eCall under en längre tidsperiod.

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå alla andra regleringsåtgärder som behövs för att undvika att ytterligare förseningar leder till dödsolyckor som kunde ha förhindrats.

13.  Europaparlamentet anser att även om kostnads-nyttoanalyser kan spela en viktig roll för att ta fram uppgifter som kan ligga till grund för komplexa beslut gällande investeringar och teknikutnyttjande är de inte särskilt användbara när en viktig del av analysen består i att uppskatta värdet på en människas liv.

14.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att när den värderar påverkan av utvecklingen av eCall i EU ta hänsyn till inte bara investeringen och driftskostnaderna utan även de sociala fördelar som uppstår genom utbredningen av eCall.

15.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ställa upp tydliga regler gällande ansvarsskyldigheten för aktörer som är involverade i eCall-systemet.

16.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera möjliga falsklarm genom eCall-system, deras påverkan på de dagliga räddningstjänsterna och nödvändigheten att särskilja mellan allvarliga och mindre allvarliga olyckor samt mellan larmsignaler och annan information som ska skickas till räddningstjänsterna för att säkra en effektiv drift. Parlamentet uppmanar kommissionen att, om det behövs, föreslå konkreta lösningar på dessa problem.

17.  Europaparlamentet välkomnar fastställandet av European eCall Implementation Platform och uppmanar relevanta aktörer och medlemsstaternas representanter att delta för att säkra ett harmoniserat införande av eCall.

18.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga om eCall-systemet ska utvidgas till att inkludera andra fordon inom en snar framtid, såsom tunga nyttofordon, bussar och motordrivna tvåhjulingar, samt att utvärdera om det bör utökas till att även omfatta jordbrukstraktorer och industrifordon.

19.  Europaparlamentet anser att användningen av eftermarknadsinstallerade eCall-apparater ska tillåtas för befintliga fordon.

Aspekter rörande larmcentraler

20.  Europaparlamentet konstaterar att det är viktigt att se till att alla beredskapscenter och larmcentraler i samtliga medlemsstater är väl utrustade om det ska kunna bli ett enhetligt skydd för medborgarna i hela unionen. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att föreslå lagstiftning som ska tvinga medlemsstaterna att uppgradera sina larmcentraltjänster och att utbilda telefonisterna ordentligt så att de senast 2015 kan hantera eCall-systemet på det sätt som bäst passar deras nationella strukturer.

21.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att anta gemensamma specifikationer för larmcentralerna inom ramen för ITS-direktivet före slutet av 2012 och att lägga fram ett förslag till direktiv om genomförande av eCall.

22.  Europaparlamentet uppskattar mobilnätsoperatörernas villighet att hantera eCall som alla andra 112-samtal och föreslår att de och även medlemsstaterna på årsbasis ska rapportera till kommissionen om de framsteg som gjorts och om de svårigheter man stött på, särskilt när det gäller eCall-flaggan.

23.  Europaparlamentet välkomnar att en röstanknytning upprättas mellan fordonspassagerarna och de larmcentralsoperatörer som tar emot nödsamtal så att man genom tvåvägskommunikation kan minska risken för felaktiga insatser eller att rättningstjänsten rycker ut i onödan, till exempel vid en mindre olycka.

24.  Europaparlamentet understryker att det blir alltmer tydligt att det behövs ett gemensamt dataöverföringsprotokoll för att sådan information ska kunna komma larmcentralerna och räddningstjänsterna tillhanda utan risk för förvirring eller feltolkning. Parlamentet påpekar att man bör fastställa öppna och icke-diskriminerande rutiner för hur mobilnätsoperatörerna ska vidarebefordra informationen till larmcentralerna.

25.  Europaparlamentet erinrar om att det även kan leda till extra fördelar om man har elektroniska uppgifter i larmcentralerna, såsom avancerad vägledning för personalen i räddningstjänsten, som kan informeras ordentligt om nya risker som de kan stöta på beroende på utvecklingen av elbilar och andra nya framdrivningssystem.

26.  Europaparlamentet anser att kopplingarna mellan larmcentralerna och vägoperatörerna för att förbättra incidenthanteringen bör främjas i linje med rekommendationerna i European eCall Implementation Platform.

27.  Europaparlamentet stöder det intensiva arbete som utförts inom HeERO (Harmonised eCall European Pilot) i pilotprojektet gränsöverskridande autentisering av eCall. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att öka samarbetet mellan nationella larmcentraler och räddningstjänster, i synnerhet vid gränsövergångar i Europa, samt att främja utvecklingen av gemensamma utbildningar och utbyte av bästa praxis för att förbättra effektiviteten inom hela räddningstjänstkedjan.

28.  Europaparlamentet ber kommissionen att likaså garantera att eCall-systemet och kopplingarna till larmcentralerna också är kompatibla med system för samverkan med infrastrukturen och intelligenta ombordsystem (t.ex. smarta vägräcken som underrättar om möjliga olyckor, intelligenta växlingssystem i fordon etc.).

Privata tjänster för larmnummer

29.  Europaparlamentet anser att en eCall-tjänst som omfattar hela EU kan samexistera med privata larmtjänster, oavsett om en fordonsköpare väljer en privat lösning eller inte, förutsatt att alla funktionsstandarder följs av både offentliga och privata tjänster och alla fordon är utrustade med den offentliga eCall-tjänsten för att garantera en heltäckande tjänst i alla medlemsstater under fordonets livstid.

30.  Europaparlamentet betonar att eCall-systemet måste vara användarvänligt och att konsumenterna bör erbjudas en realistisk överblick över systemet, samt heltäckande och tillförlitlig information rörande ytterligare funktioner eller tjänster som är kopplade till de privata, fordonsinbyggda systemen för larmtjänster och nödsamtal samt till den förväntade servicenivån för inköp av sådana tillämpningar och de tillhörande kostnaderna.

31.  Europaparlamentet kräver att den offentliga eCall-tjänsten 112 blir automatiskt tillgänglig när en konsument väljer att lämna en privat larmtjänst eller reser i ett land där den tjänsten inte erbjuds.

32.  Europaparlamentet anser att privata eCall-tjänsteleverantörer också när som helst bör ha möjlighet att migrera till den eCall-tjänst som finns i hela EU, samtidigt som de fortsätter att tillhandahålla andra telefontjänster.

33.  Europaparlamentet uppmanar europeiska företag att delta i utvecklingen av de nödvändiga tillämpningarna, tjänsterna och infrastrukturen för eCall-systemet för att stimulera EU-omfattande innovation.

Uppgiftsskydd

34.  Europaparlamentet betonar att eCall-systemet inte på några villkor får göra det möjligt att spåra fordonet, vilket innebär att systemet måste vara vilande tills larmtjänsten aktiveras, i linje med rekommendationerna från artikel 29-arbetsgruppen om uppgiftsskydd. Parlamentet påminner om att de prioriterade målen med eCall är att förbättra hanteringen av incidenter, och att de uppgifter som ges genom eCall inte på något sätt får användas för att övervaka och studera en persons förflyttningar eller för att ta reda på var personen befinner sig förutom i händelse av en olycka.

35.  Europaparlamentet understryker att med iakttagande av öppenhetsprincipen bör lämpliga regler införas för behandling av personuppgifter avseende eCall-samtal, inte bara av mobilnätsoperatören utan av alla övriga inblandade aktörer, inklusive fordonstillverkare, larmcentraler och larmtjänster, för att garantera att principerna om personlig integritet och personuppgiftsskydd följer direktiven 95/46/EG och 2002/58/EG och den nationella lagstiftningen. Parlamentet understryker att all kommande lagstiftning ska klargöra ansvaret enligt direktiv 95/46/EG för de olika aktörer som berörs av eCall, samt formerna för att tillhandahålla uppgifter till berörda personer och för att underlätta deras utövande av sina rättigheter.

36.  Europaparlamentet understryker att privata eCall-tjänster måste respektera principerna om personlig integritet och uppgiftsskydd och framför allt ge möjlighet till ett informerat samtycke och möjlighet att välja bort tjänsten i linje med rekommendationerna från artikel 29-arbetsgruppen. Konsumenternas informerade samtycke ska baseras på fullständig information om den mängd data som samlas och för vilket ändamål den samlas. Dessutom ska konsumenterna ha rätt att när som helst dra tillbaka sitt samtycke.

37.  Europaparlamentet understryker att ägaren eller den som leasar fordonet ska bestämma, som en informerad konsument, vem som ska ha tillgång till fordonets data när det gäller privata eCall-tjänster som har registrerats på fordonen.

Övriga områden

38.  Europaparlamentet understryker att eCall-systemet utnyttjar tekniska komponenter (satellitbaserad positionsbestämning, bearbetnings- och kommunikationstillämpningar) som också skulle kunna utgöra grund för andra fordonsmonterade tillämpningar och tjänster.

39.  Europaparlamentet anser att det fordonsinbyggda eCall-systemet, för att säkra kundernas fria val, måste vara tillgängligt utan kostnader och utan diskriminering för alla, såsom eftermarknaden för produkter och tjänster, komponentleverantörer, verkstäder och oberoende tjänsteleverantörer, vägassistans och relaterade tjänster. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att eCall-systemet bygger på en driftskompatibel och öppen plattform som kan användas för framtida fordonstillämpningar och fordonstjänster, för att uppmuntra till förnyelse och främja konkurrenskraften för den europeiska it-industrin på den globala marknaden. Parlamentet understryker att alla sådana tillämpningar och tjänster fortfarande ska vara frivilliga.

40.  Europaparlamentet anser att fria val för konsumenter och fritt tillträde för tjänsteleverantörer ska vara en del av OEM-företagens designkriterier när det gäller fordonsmonterade plattformar och att gränssnitt för fordonsmontage ska standardiseras för att möjliggöra rättvis konkurrens och för att uppmuntra innovationer på den europeiska telematikmarknaden.

41.  Europaparlamentet understryker att alla ytterligare tjänster som ska användas i ett fordon – framför allt under färd – måste uppfylla tydliga säkerhets-, skydds- och dataskyddsnormer och att efterlevnaden av sådana normer måste mätas och kontrolleras.

42.  Europaparlamentet erinrar om att systemen för satellitnavigering Egnos och Galileo kan bidra avsevärt till utförandet av vägtrafikledning och nödåtgärder, och detta kräver en informationskampanj för att främja en ökad användning av de möjligheter som detta system erbjuder vad beträffar eCall-tillämpningen.

43.  Europaparlamentet anser att medlemsstaterna bör ha rätt att införa eCall-filtreringssystem för larmcentraler som gör det möjligt att snabbt identifiera nödsamtal och därmed undvika att larmcentraler överbelastas, samtidigt som man ökar räddningstjänsternas effektivitet. Parlamentet anser att detta arbete bör stödjas av kommissionen.

44.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i samarbete med kommissionen upprätta och genomföra nationella pilotprojekt för att tillämpa eCall-systemet för nödanrop från fordon. Syftet är att hantera de problem som eventuellt kommer att uppstå vid förberedandet av den obligatoriska tillämpningen av detta system i alla medlemsstater till 2015.

45.  Europaparlamentet begär att ett standardiserat eCall-gränssnitt, en så kallad eCall-knapp som är lätt att identifiera även för personer med funktionshinder, ska sättas in i alla fordon för att undvika missförstånd och eventuellt missbruk av systemet. Parlamentet uppmanar kommissionen och europeiska standardiseringsorganisationer att föreslå en harmoniserad standard för en sådan manuell utlösningsmekanism.

46.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera eCall-systemets möjliga påverkan på utgifterna för folkhälsan. Parlamentet uppmanar i detta hänseende medlemsstaterna att enas kring en harmoniserad definition av allvarliga skador.

47.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att skynda på sitt arbete med att tillhandahålla utförlig och praktisk information genom utveckling av en målinriktad och långtgående kommunikationsstrategi och genomföra kampanjer för att öka medvetenheten om eCall-systemet och dess fördelar, dess användning och dess funktioner, även när det gäller säkerheten för EU:s invånare, i syfte att öka både allmänhetens förståelse av och efterfrågan på sådana nödtjänster, samt för att minimera risken att dessa tjänster missbrukas eller missförstås.

48.  Europaparlamentet rekommenderar att kommissionen ser till att eCall-tjänster blir driftskompatibla med andra liknande fordonsinbyggda larmtjänster som marknadsförs i grannregioner, såsom ERA-GLONASS-tjänsten.

o
o   o

49.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT L 303, 22.11.2011, s. 46. (2) EUT L 207, 6.8.2010, s. 1. (3) EGT L 108, 24.4.2002, s. 51. (4) Antagna texter, P7_TA(2011)0453. (5) Antagna texter, P7_TA(2011)0408. (6) Antagna texter, P7_TA(2011)0519. (7) EUT C 351 E, 2.12.2011, s. 13. (8) Antagna texter, P7_TA(2011)0306. (9) EUT C 184 E, 8.7.2010, s. 50. (10) EUT C 286 E, 27.11.2009, s. 45. (11) EUT C 244 E, 18.10.2007, s. 220. (12) EUT C 296 E, 6.12.2006, s. 268. (13) EUT C 227 E, 21.9.2006, s. 609.

Europaparlamentets resolution av den 3 juli 2012 om Europas attraktionskraft på investerare (2011/2288(INI))

P7_TA(2012)0275 A7-0190/2012

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 3, 4, 49, 50, 119, 219 och 282,

–  med beaktande av förslaget till rådets direktiv om en gemensam konsoliderad bolagsskattebas (COM(2011)0121),

–  med beaktande av OECD:s förklaring om internationella investeringar och multinationella företag och riktlinjer för multinationella företag (uppdatering av den 25 maj 2011),

–  med beaktande av Montirapporten av den 9 maj 2010 om en ny strategi för den inre marknaden,

–  med beaktande av Unctads rapport 2011 om investeringar i världen,

–  med beaktande av kommissionens meddelande om en samlad EU-politik för internationella investeringar (COM(2010)0343),

–  med beaktande av kommissionens arbetsprogram för 2012 (COM(2011)0777),

–  med beaktande av slutsatserna från rådets 3133:e sammanträde om forumet för den inre marknaden,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1173/2011 om effektiv övervakning av de offentliga finanserna i euroområdet(1),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1174/2011 om verkställighetsåtgärder för att korrigera alltför stora makroekonomiska obalanser i euroområdet(2),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1175/2011 om förstärkning av övervakningen av de offentliga finanserna samt övervakningen och samordningen av den ekonomiska politiken(3),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1176/2011 om förebyggande och korrigering av makroekonomiska obalanser(4),

–  med beaktande av rådets förordning (EU) nr 1177/2011 om påskyndande och förtydligande av tillämpningen av förfarandet vid alltför stora underskott(5),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1311/2011 om ändring av rådets förordning (EG) nr 1083/2006 vad gäller vissa bestämmelser om den ekonomiska förvaltningen för vissa medlemsstater som drabbats eller hotas av stora svårigheter med avseende på deras finansiella stabilitet(6),

–  med beaktande av rådets direktiv 2011/85/EU om krav på medlemsstaternas budgetramverk(7),

–  med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om europeiska riskkapitalfonder (COM(2011)0860),

–  med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om rätten att driva verksamhet i kreditinstitut och tillsynen över kreditinstitut och värdepappersföretag samt om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG om extra tillsyn över kreditinstitut, försäkringsföretag och värdepappersföretag i ett finansiellt konglomerat (COM(2011)0453),

–  med beaktande av kommissionens meddelande ”Årlig tillväxtöversikt 2012” (COM(2011)0815),

–  med beaktande av kommissionens meddelande ”Inremarknadsakten – Tolv åtgärder för att stimulera tillväxten och stärka förtroendet för inre marknaden – Gemensamma insatser för att skapa ny tillväxt” (COM(2011)0206),

–  med beaktande av kommissionens meddelande om en strategi för smart och hållbar tillväxt för alla (COM(2010)2020),

–  med beaktande av kommissionens meddelande om en åtgärdsplan för att förbättra små och medelstora företags tillgång till finansiering (COM(2011)0870),

–  med beaktande av kommissionens rapport till Europeiska rådet om hinder för handel och investeringar (2011) (COM(2011)0114),

–  med beaktande av sin resolution av den 13 december 2011 om hinder för handel och investeringar(8),

–  med beaktande av förslaget till rådets direktiv om ett gemensamt system för en skatt på finansiella transaktioner och ändring av direktiv 2008/7/EG (COM(2011)0594),

–  med beaktande av kommissionens grönbok om möjligheterna att införa stabilitetsobligationer (COM(2011)0818),

–  med beaktande av meddelandet från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén om en budget för Europa 2020 (COM(2011)0500), delarna I och II,

–  med beaktande av arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar ”The effects of temporary State aid rules adopted in the context of the financial and economic crisis” (SEC(2011)1126),

–  med beaktande av rapporten från kommissionens generaldirektorat för ekonomi och finans, ”Labour Market Developments in Europe, 2011”,

–  med beaktande av OECD:s, WTO:s och Unctads rapporter ”G20 trade and investment measures” (mitten av oktober 2010–april 2011),

–  med beaktande av Europeiska centralbankens ”The Euro Area Bank Lending Survey” för januari 2012,

–  med beaktande av Europeiska centralbankens makroekonomiska prognoser för euroområdet (december 2011),

–  med beaktande av Europeiska centralbankens rapport om den finansiella integrationen i Europa (maj 2011),

–  med beaktande av OECD:s ”Policy Framework for Investment (PFI)”,

–  med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av ett program för företagens konkurrenskraft och små och medelstora företag (2014–2020) (COM(2011)0834),

–  med beaktande av sin ståndpunkt av den 19 april 2012 om förslaget till rådets direktiv om en gemensam konsoliderad bolagsskattebas(9),

–  med beaktande av kommissionens rapport om näringslivsdynamik: nyetableringar, överlåtelser av företag och konkurs (januari 2011),

–  med beaktande av Världsbankens rapport om att göra affärer 2012: göra affärer i en öppnare värld,

–  med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén om ”Erasmus för alla: EU:s program för allmän utbildning, yrkesutbildning, ungdom och idrott” (COM(2011)0787),

–  med beaktande av kommissionens preliminära utvärderingsrapport om Erasmus för unga företagare, pilotprojekt/förberedande åtgärd (2011),

–  med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om offentlig upphandling (COM(2011)0896),

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor och yttrandena från utskottet för industrifrågor, forskning och energi samt utskottet för regional utveckling (A7-0190/2012), och av följande skäl:

A.  Den ekonomiska, finansiella och finanspolitiska krisen i EU har på ett betydande sätt ökat de ekonomiska och sociala skillnaderna i medlemsstater och regioner, vilket har resulterat i en ojämn fördelning av de inhemska och utländska investeringarna i EU.

B.  Det är nödvändigt att fastställa en konsekvent ram av stabilitet i penning-, finans- och handelspolitiken för att underlätta flödet av direktinvesteringar i samtliga medlemsstater och EU-regioner och på så sätt bidra till att korrigera EU:s makroekonomiska obalanser.

C.  Vid det informella mötet mellan Europeiska rådets medlemmar den 23 maj 2012 betonades behovet av att mobilisera EU:s politik för att till fullo stödja tillväxten, öka insatserna för att finansiera ekonomin genom investeringar och stärka skapandet av arbetstillfällen.

D.  Enligt kommissionens senaste preliminära prognos lider EU av svag tillväxt och de förväntade tillväxttakterna kommer att skilja sig åt betydligt inom unionen, vilka undergrävs av fortsatt osäkerhet och brist på förtroende från konsumenternas och marknadens sida.

E.  EU bör i högre grad utnyttja sina starka sidor, till exempel den höga standarden på konsumtion, utbildning, livskvalitet samt forsknings- och innovationskapaciteten, den höga arbetseffektiviteten och produktiviteten liksom ett vänligt och inspirerande affärsklimat för att ta itu med den finanspolitiska krisen och öka tillväxten och sysselsättningen.

F.  Finansieringen av medlemsstaternas offentliga skulder absorberar resurser för investeringar, tillväxt och sysselsättning, samtidigt som kapitalflykten mellan vissa medlemsstater och till vissa tredjeländer kan bidra till att förvärra läget för EU:s betalningsbalans.

G.  Bankutlåning, som är den viktigaste finansieringskällan i euroområdet, som står för mer än hela aktie- och obligationsfinansieringen, samtidigt som bankkrediter i Förenta staterna och andra regioner i världen står för en mindre procentuell andel av den totala finansieringen, har påverkats starkt av den senaste tidens utveckling.

H.  Tillväxtpotentialen i sektorer som till exempel miljövänlig teknik, hälsa och omsorg, utbildning och den sociala ekonomin kan bidra till och driva på investeringar genom att öka den ömsesidiga efterfrågan och därmed stimulera investeringar.

I.  Det finns ett behov av att övervaka och se över effekterna och genomförandet av EU:s budgetbestämmelser för att se till att de inte skapar onödiga administrativa bördor och hämmar utländska direktinvesteringar i EU.

J.  Den senaste Unctadrapporten visar att EU fortfarande har en stark förmåga att dra till sig utländska direktinvesteringar.

K.  EU-interna investeringar kan på ett betydande sätt utvidga marknaderna för utländska direktinvesteringar genom att skapa en mer hållbar infrastruktur för affärsverksamhet, utbildning, forskning och utveckling.

L.  Investeringarna består av två pelare, offentliga investeringar och privata investeringar, och den privata delen består i sin tur av inhemska och utländska investeringar.

M.  För att motverka det alltför stora beroendet av import av olja, gas och övriga icke-förnybara resurser krävs det stora investeringar i förnybar energi samt energi- och resurseffektivitet.

N.  De europeiska statsskulds- och kreditförlängningsriskerna, såväl som brister och hinder för handel och i samband med fullbordandet av den inre marknaden, inbegripet icke-tariffära hinder och databegränsningar, kan försämra EU-regionens förmåga att attrahera både europeiska och internationella investerare.

O.  När det gäller konkurrenskraft och företagande, är de huvudsakliga utmaningarna för de europeiska företagen fortfarande svårigheterna att få tillgång till finansiering för små och medelstora företag, en svag företagaranda (endast 45 procent av EU:s medborgare skulle vilka vara egenföretagare jämfört med till exempel 55 procent i Förenta staterna), ett företagsklimat som inte främjar nystartade företag och tillväxt och som karaktäriseras av bestående fragmentisering av lagstiftning och byråkrati, små och medelstora företags begränsade kapacitet att anpassa sig till en energi- och resurseffektiv ekonomi och att expandera till marknader utanför hemländerna, både inom och utanför den inre marknaden.

P.  Enligt Världsbankens senaste ”Doing Business”-index utgör EU:s medlemsstater endast 40 procent (och euroområdets medlemmar endast 26 procent) av de 35 högst rankade länderna i fråga om företagande på global nivå.

Q.  Som visas i kommissionens rapport om förvarningsmekanismen (COM(2012)0068), betonar de nationella budgetbegränsningarna och den höga arbetslösheten behovet, särskilt när det gäller bytesbalansen, exportmarknadsandelar samt privata och offentliga skulder, att införa effektiva strukturreformer för att förbättra näringslivsklimatet, samtidigt som man minskar på byråkratin och optimerar mervärdet från strukturfonderna och Europeiska investeringsbankens verksamhet, inbegripet i de länder som främjas av den europeiska grannskapspolitiken.

R.  Välriktade sociala investeringar är avgörande för att säkerställa en hög och långsiktig sysselsättningsnivå, stabilisera ekonomin, öka humankapitalet och stärka EU:s konkurrenskraft.

S.  Utvecklingen för utländska direktinvesteringar är en av de nyckelindikatorer som kommissionen använder i resultattavlan för övervakning av makroekonomiska obalanser.

T.  Undersökningar som genomförts inom Förenta nationernas miljöprogram och Internationella arbetsorganisationen visar att investeringar i bildandet av humankapital är avgörande för att dra till sig investeringar i de gröna ekonomisektorerna och utnyttja deras stora tillväxtpotential.

U.  Tillströmningen av utländska direktinvesteringar i EU, särskilt när de riktas på ett sådant sätt att de minskar skillnaderna mellan medlemsstaterna, har positiva effekter på realekonomin och betalningsbalansen, konkurrenskraften, sysselsättningen och den sociala sammanhållningen, men fungerar även som en positiv stimulans för teknisk utveckling, innovation, färdigheter och arbetskraftens rörlighet.

V.  Fastställandet av årliga nationella delmål som omfattar områden som stöder en attraktiv och konkurrenskraftig miljö för internationella investerare, i linje med OECD:s parametrar, kommer att bidra till att belysa nationella svagheter och styrkor, såväl som möjligheter för riktade ingrepp.

W.  Euroområdets och ECB:s mål om att hålla inflationen på precis under 2 procent bidrar till att skapa en ram för stabilitet som främjar investeringsviljan.

X.  Utvecklingen av de europeiska obligationsmarknaderna är till stor del beroende av utökningen av investeringsbasen.

Y.  I sitt förslag till en gemensam konsoliderad bolagsskattebas utvidgade inte kommissionen harmoniseringen till bolagsskattesatserna, vilka fortfarande avses falla inom ramen för medlemsstaternas behörighet. Det krävs ytterligare åtgärder för att göra EU:s skattesystem mer transparent och mindre komplicerat för utländska investerare samtidigt som man samordnar skattesystemen i hela EU.

Z.  Handelsprotektionismen vinner mark i världen, och därför bör EU, i egenskap av marknadsledande aktör när det gäller inkommande investeringar, fortsätta förhandlingarna för att uppnå frihandelsavtal som främjar öppen och fri handel samt internationella standarder på området social- och miljöskydd i samband med skyddet av sina konkurrenskraftiga handelsfördelar.

AA.  I EU finns det fortfarande stora hinder för tillhandahållandet av gränsöverskridande tjänster, vilket orsakar problem på den fria marknaden.

AB.  I enlighet med EU-fördragen faller den gemensamma handelspolitiken, inbegripet utländska direktinvesteringar, inom ramen för EU:s exklusiva behörighet och på detta område agerar Europaparlamentet och rådet på lika villkor, eftersom det ordinarie lagstiftningsförfarandet tillämpas.

1.  Europaparlamentet betonar att EU fortfarande är den främsta destinationen i världen för utländska direktinvesteringar och att EU därför bör fortsätta att uppfylla investerande och stödmottagande staters förväntningar, samtidigt som man uppfyller de bredare målen för unionens ekonomi-, social- och miljöpolitik, för att på detta sätt skydda sin ledande roll på europeisk och nationell nivå.

2.  Europaparlamentet anser att sammanhållningspolitiken är mycket viktig när det gäller att ta itu med makroekonomiska och regionala obalanser på EU-nivå och bör vara en central politik för den inre marknaden när det gäller att stärka konkurrenskraften, produktiviteten, tillväxten och skapandet av arbetstillfällen, vilket i sin tur kan öka viljan att investera i EU. Parlamentet framhåller att investeringar inom ramen för sammanhållningspolitiken i infrastruktur och kompetens på arbetsmarknaden betydligt kan öka attraktionskraften för potentiella investerare.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förbättra det internationella lagstiftningssamarbetet, inbegripet i multilaterala sammanhang, och lagstiftningskonvergensen med utgångspunkt i internationella standarder och, när det är möjligt, delta i en lagstiftningsdialog för att hantera befintliga eller eventuella framtida handelshinder i syfte att begränsa tvister och åtföljande handelskostnader.

4.  Europaparlamentet anser att en finanspolitisk konsolidering och stabilisering bör genomföras och att den inre marknaden bör fullbordas på ett sådant sätt att man samtidigt bedömer det mervärde som dessa åtgärder kan bidra med. Parlamentet anser att ett långtgående samarbete mellan ekonomiska organ, samt ökad komplementaritet mellan EU:s ekonomier bör bidra till att minska de regionala skillnaderna i utländska direktinvesteringar för att stärka den europeiska industriella basen och främja en hållbar och långsiktig ekonomisk utveckling, där det sistnämnda är en viktig grundförutsättning för en framgångsrik och effektiv finanspolitisk konsolidering.

5.  Europaparlamentet betonar att det är nödvändigt att se till att strategiska europeiska investerare behåller sitt intresse att fortsätta med sin verksamhet i EU, med tanke på att de negativa känslor och den osäkerhet som har skapats av skuldkrisen och bristen på snabba gensvar, tillsammans med den mer övergripande globala finansiella och ekonomiska krisen, får investerarna att minska sina satsningar i regionen. Parlamentet betonar att bristen på samordnade och långsiktiga inhemska investeringar på ett betydande sätt kommer att skada EU:s framtida attraktionskraft på sådana investerare. Parlamentet konstaterar att en inriktning på flernivåstyre, med lokalsamhällets deltagande i lämpliga skeden, är nödvändig för att garantera att investeringar riktas mot de särskilda behoven i varje region och varje medlemsstat.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett meddelande om Europas attraktionskraft när det gäller investeringar jämfört med dess viktigaste partner och konkurrenter, i vilket man fastställer EU:s största för- och nackdelar avseende investeringsklimat, och lägga fram en övergripande strategi inbegripet särskilda åtgärder och rekommendationer, såväl som eventuella lagstiftningsförslag för att förbättra EU:s investeringsklimat.

7.  Europaparlamentet anser att EU fullt ut bör utnyttja sin ställning som världens största gemensamma inre marknad (inbegripet dess höga levnadsstandard, höga arbetskraftsproduktivitet, rättssäkerhet och forsknings- och innovationskapacitet), utländska investerare och handelsblock för att ta itu med skuldkrisen. Parlamentet betonar behovet av effektivare verktyg och metoder, nya finansieringsmekanismer och investeringsplaner, t.ex. projektobligationer från EU, som kan utnyttja Europas konkurrensfördelar och komplementaritet mellan medlemsstater och uppnå målen med Europa 2020-tillväxtstrategin, för att bekämpa lågkonjunkturen och utmaningen i samband med långsam tillväxt.

8.  Europaparlamentet uppmanar enträget EU att införa investering som en central aspekt i alla flaggskeppsinitiativ inom Europa 2020-strategin, för att därmed möta det brådskande behovet av tillväxt och högre sysselsättning och använda deras viktiga bidrag för att hantera den finanspolitiska krisen. Parlamentet uppmanar särskilt kommissionen och medlemsstaterna att utarbeta en ambitiös, miljöeffektiv och hållbar företagsstrategi för EU för att ge nytt liv åt tillverkningskapaciteten i hela EU och skapa högkvalitativa arbetstillfällen inom EU.

9.  Europaparlamentet betonar särskilt den enorma potential som finns för att locka utländska direktinvesteringar genom att främja utbildning, forskning och utveckling samt nya arbetstillfällen på områdena minskade utsläpp av växthusgaser, utveckling av förnybara energikällor och ökad energieffektivitet för att uppfylla målen i Europa 2020-strategin och göra EU till världsledare i miljövänlig teknik.

10.  Europaparlamentet påminner om att en utebliven ökning av de offentliga investeringarna med hjälp av hållbar finansiering eller till och med en minskning av dessa investeringar på grund av den finanspolitiska krisen inom viktiga områden såsom hälsa, utbildning, forskning och infrastrukturer, skulle kunna inverka negativt på konkurrenskraften och attraktionskraften på investerare, särskilt om det blir ett långsiktigt mönster. Parlamentet anser därför att man betydligt måste öka de offentliga investeringarna.

11.  Europaparlamentet stöder det nyligen föreslagna programmet ”Erasmus för alla” som avsevärt kan öka de tilldelade medlen för rörlighet och utveckling av kunskap, utbildning och kompetens i syfte att stärka ungdomars personliga utveckling och arbetsutsikter och därmed bidra till ökade mänskliga resurser och ta itu med problemet med den höga ungdomsarbetslösheten i EU. Parlamentet stöder ”Erasmus för företag” och i synnerhet utbytesprogrammet ”Erasmus för unga företagare” som kommer att uppmuntra nystart av företag, gränsöverskridande kunskapsöverföring, samarbete mellan små företag, innovation och nya arbetstillfällen.

12.  Europaparlamentet föreslår förbättring och breddning av de statistiska uppgifterna om direktinvesteringar i enlighet med OECD:s och Världsbankens riktlinjer samt antagandet av kompletterande investeringsmål och indikatorer på nationell nivå (stadsmiljö, social infrastruktur) för att betona framstegen mot skapandet av ett attraktivt investeringsklimat, samtidigt som man utvärderar investeringspolitiken och dess positiva effekter på den reala ekonomin och sysselsättningen i de olika länderna och regionerna.

13.  Europaparlamentet anser att alla strategier som syftar till att attrahera utländska och lokala investeringar bör kopplas till fullbordandet av den inre marknaden, gränsöverskridande investeringar och flöden, öppna marknader, förbättrat marknadstillträde och rättvis konkurrens för fria yrken, med tanke på antalet och mångfalden av nya möjligheter. Parlamentet anser, i detta sammanhang, att EU bör främja de transeuropeiska näten och rörligheten för arbetstagare, studenter och forskare samt stärka samarbetet och EU-ekonomiernas förmåga att komplettera varandra.

14.  Europaparlamentet betonar behovet av att skattehinder snarast avlägsnas för gränsöverskridande arbetstagare och arbetsgivare för att underlätta medborgarnas rörlighet och främja gränsöverskridande investeringar.

15.  Europaparlamentet uppmanar EU att på global nivå och inom ramen för WTO, G20 och G8 förhandla om inrättandet av gemensamma regler som garanterar rättvis konkurrens och lika villkor för att motverka internationella makroekonomiska obalanser som har att göra med finansiell reglering och beskattning i syfte att skydda EU:s konkurrenskraft och garantera respekt för EU:s sociala mål och miljömål. Parlamentet uppmanar EU att visa beslutsamhet när man förhandlar om och ingår heltäckande frihandelsavtal med större partner, vilket är avgörande för att öppna nya marknader för varor och tjänster, öka investeringsmöjligheterna, underlätta en öppen och rättvis handel samt främja ett mer förutsägbart politiskt klimat. Parlamentet framhåller vikten av att gå vidare i förhandlingarna om en skatt på finansiella transaktioner på global nivå.

16.  Europaparlamentet anser att inrättandet av ett tillfälligt europeiskt observationsorgan för utländska direktinvesteringar, inrättat inom kommissionen, skulle kunna bidra till att stärka samordningen av medlemsstaternas politik inom detta område och samtidigt tillhandahålla en bättre övervakning av den politik som förs, inbegripet dess makroekonomiska effekter, för att främja EU som en destination för investeringar.

17.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att påskynda samordningen av medlemsstaternas ekonomiska politik, skattepolitik och socialpolitik för att därmed attrahera utländska investeringar, samtidigt som man tar hänsyn till de ekonomiska och sociala skillnader som finns i euroområdets medlemsstater och i EU:s medlemsstater.

18.  Europaparlamentet anser att EU och medlemsstaterna bör vidta åtgärder främst för att förstärka användningen av strukturfonderna och Sammanhållningsfonden som en katalysator för att attrahera kompletterande finansiering från EIB, EBRD, andra internationella finansiella institutioner och den privata sektorn, samtidigt som man främjar initiativ som grundas på offentlig-privata partnerskap, t.ex. projektobligationer från EU. Parlamentet noterar att särskilt små och medelstora företag kan dra nytta av investeringar som stärker kapaciteten, infrastrukturen och humankapitalet. Parlamentet erkänner möjligheten att utvidga tillämpningsområdet för innovativa finansiella instrument så att de i större utsträckning används för att få tillträde till finansiering som ett komplement till traditionella finansieringsmetoder. Parlamentet understryker att finansiella instrument har en roterande karaktär och att en flexibel syn på att integrera sådana instrument på regional nivå skulle kunna få en multiplikatoreffekt i EU:s budget, främja offentlig-privata partnerskap, skapa alternativa finansieringskällor och tillhandahålla ett viktigt nytt finansieringsflöde för strategiska investeringar, genom att stödja långsiktiga och hållbara investeringar i en tid av finanspolitiska åtstramningar.

19.  Europaparlamentet välkomnar ECB:s långfristiga refinansieringstransaktioner. Parlamentet uppmanar dessutom ECB att agera bestämt när det gäller att ta itu med den rådande skuldkrisen i euroområdet genom att bevara prisstabiliteten och samtidigt minimera de negativa bieffekter på den reala ekonomin och på investeringarna som banksektorns likviditetsproblem kan generera. Parlamentet anser att banksektorn måste vidta lämpliga åtgärder för att hantera sina strukturella svagheter i fråga om likviditetsrisker på längre sikt i syfte att återställa investerarnas förtroende och undvika att ECB framöver behöver ingripa i stor skala. Parlamentet anser att reglerna för bankens verksamhet bör utformas så att man ser till att en andel av stöden görs tillgänglig för utvecklingsändamål och för att stödja små och medelstora företag.

20.  Europaparlamentet anser att man i samband med den kommande omarbetningen av direktivet om kapitalkrav bör se till att ökningen av kapitalreserverna för att främja den långsiktiga stabiliteten i banksektorn inte hindrar bankerna från att pumpa in likviditet i den reala ekonomin, vilket är nödvändigt för investeringar.

21.  Europaparlamentet understryker behovet av att fördjupa EU:s kapitalmarknader för att säkerställa tillgången till finansiering från andra källor än bankerna.

22.  Europaparlamentet noterar kommissionens nya förslag för att förbättra styrningen av marknaden för kreditvärderingsinstitut, särskilt ändringen av förordning (EG) nr 1060/2009 om kreditvärderingsinstitut och samordningen av lagar, förordningar och administrativa bestämmelser som har att göra med företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) och direktiv 2011/61/EU om förvaltare av alternativa investeringsfonder, med hänsyn till det alltför stora utnyttjandet av kreditvärderingar, och understryker behovet av att ytterligare åtgärder måste vidtas för att garantera ett sunt näringslivsklimat och rättvis konkurrens.

23.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera alla de hinder som återstår för utförande eller mottagande av gränsöverskridande tjänster i enskilda medlemsländer.

24.  Europaparlamentet noterar vikten av kommissionens förslag om att modernisera EU:s marknad för offentliga upphandlingar. Parlamentet betonar att en dynamisk EU-omfattande marknad för upphandlingar kan innebära viktiga affärsmöjligheter för europeiska företag och kan på ett betydande sätt bidra till att stimulera en konkurrenskraftig europeisk industri, attrahera investeringar och främja ekonomisk tillväxt.

25.  Europaparlamentet uttrycker oro över trenden att institutionella investerare i euroområdet skiftar om från aktier i euroområdet till aktier som har utfärdats på andra håll i världen, med hänsyn till i) deras allt viktigare roll i euroområdets finanssektor, och ii) minskningen av investeringsfondernas totala innehav av aktier och andra ägarandelsbevis som har utfärdats av personer från euroområdet från 26 procent 2009 till 23 procent 2010.

26.  Europaparlamentet betonar den roll som nationella placeringsfonder från tredjeländer spelar och betonar även betydelsen av att stärka principerna för öppenhet och ansvarighet i syfte att främja synergier mellan EU och nationella placeringsfonder.

27.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att uppmuntra institutionella investerare att delta i europeiska riskkapitalfonder och europeiska fonder för socialt företagande och att avlägsna begräsningar för tillgången på riskkapitalfinansiering i små och medelstora företag.

28.  Europaparlamentet anser att gränsöverskridande företagande ger betydande fördelar både för EU-regionerna, genom att bidra till deras ekonomiska utveckling, och för enskilda företag genom att erbjuda dem möjligheter att få tillträde till nya och större marknader och försörjningskällor, samt kapital, arbetskraft och teknik.

29.  Europaparlamentet uttrycker oro över den höga ungdomsarbetslöshet som har konstaterats i en rad medlemsstater och de negativa sysselsättningsutsikterna. Parlamentet noterar med oro EU:s begränsade förmåga att attrahera högkvalificerad arbetskraft, samtidigt som det sker betydande arbetskraftsflöden till tredje länder. Parlamentet konstaterar att EU har en omfattande potential när det gäller högkvalificerad arbetskraft och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att intensifiera arbetet för att ta itu med ungdomsarbetslösheten med hjälp av program och konkreta åtgärder på europeisk och nationell nivå. Parlamentet välkomnar därför Europeiska rådets uttalande som uppmanar medlemsstaterna att införa nationella system liknande ungdomsgarantin och uppmanar medlemsstaterna att backa upp denna vädjan med snabba och konkreta åtgärder på nationell nivå för att se till att ungdomar antingen har ett anständigt arbete eller går en utbildning eller omskolning. Parlamentet anser att EU bör öka sina ansträngningar för att uppfylla sysselsättningsmålen i Europa 2020-strategin för smart och hållbar tillväxt för alla, inbegripet genom att minska skatterna på arbete i syfte att attrahera ytterligare investeringar till de arbetsintensiva sektorerna av ekonomin.

30.  Europaparlamentet påpekar den utmaning som EU som helhet, liksom de enskilda medlemsstaterna, står inför när det gäller den åldrande befolkningen. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att utarbeta konsekventa strategier för att hantera den demografiska utmaningen och kompensera för de eventuella negativa konsekvenserna.

31.  Europaparlamentet stöder innovationsunionens mål. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att rikta in investeringar på utbildning, forskning och innovation, med tanke på de positiva effekter på medelfristig och lång sikt dessa kan ha på tillväxten och utvecklingen. Parlamentet stöder smart specialisering som en viktig strategisk princip och som ett begrepp för innovationspolitiken och starkare kopplingar mellan forskning och företagande på områden såsom miljövänlig teknik.

32.  Parlamentet understryker att EU bör prioritera bekämpningen av skatteflykt, särskilt under den nuvarande krisen där skatteflykt innebär en stor förlust i nationella budgetar och extra inkomster skulle kunna användas för att öka de offentliga investeringarna. Parlamentet framhåller behovet av att garantera ett smidigt samarbete och en smidig samordning mellan kommissionen och medlemsstaterna för att bekämpa dubbelbeskattning, dubbel utebliven beskattning, skattebedrägeri, skatteflykt och skattedumpning, och användningen av skatteparadis för olagliga syften. Europaparlamentet efterlyser mer allmänt en större finanspolitisk samordning, både på intäkts- och utgiftssidan, inbegripet ett smidigt samarbete och en smidig samordning mellan medlemsstaternas skattesystem, samt även en minskning av de tunga administrativa bördorna och de höga kostnaderna för uppfyllelse av skattskyldighet som drabbar företagen i EU och hämmar investeringarna i EU. Parlamentet välkomnar sin ovannämnda ståndpunkt om en gemensam konsoliderad bolagsskattebas och ser samtidigt fram emot rådets antagande av direktivet.

33.  Europaparlamentet påpekar att svårigheter att få tillgång till finansiering fortfarande är ett av de största bekymren för små och medelstora företag. Parlamentet är särskilt oroat över att sunda företag inte kan få den finansiering de planerar för. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att snabbt genomföra åtgärder och anta lagstiftning för att underlätta finansieringen för små och medelstora företag, vilket har föreslagits i EU:s åtgärdsplan för att förbättra små och medelstora företags tillgång till finansiering. Parlamentet understryker att tillväxten på lokal nivå ofta upprätthålls av små och medelstora företag och sociala företag, och att man genom finansiering inom ramen för sammanhållningspolitiken som tillhandahålls med utgångspunkt i ett starkt flernivåstyre kan se till att små och medelstora företag och sociala företag når sin fulla potential och fortsätter att ge ett värdefullt bidrag till EU:s konkurrenskraft.

34.  Europaparlamentet understryker behovet av en omfattande översyn av den ekonomiska effekten av EU:s finansiella bestämmelser för att se till att genomförandet är proportionerligt och inte hindrar investeringar.

35.  Europaparlamentet välkomnar programmet för företagens konkurrenskraft och små och medelstora företag (COSME) som föreslagits av kommissionen för perioden 2014–2020 för att uppmuntra en företagarkultur och främja etablering av små och medelstora företag i främst nya sektorer, till exempel tjänster inom sociala medier, grön ekonomi och turism.

36.  Europaparlamentet efterlyser en ny och effektiv konkurslagstiftning, inbegripet verktyg för tidig varning, för att uppmuntra en politik för en andra chans som främjar företagande och omstart av företag med tanke på att en andra chans inte erkänns på ett lämpligt sätt i de nationella lagstiftningarna. Parlamentet betonar vikten av att öka nätverksbyggandet bland entreprenörer och företagare som startar om i syfte att främja en andra chans liksom behovet av att hantera finansieringssvårigheter vid en omstart.

37.  Europaparlamentet uppmanar EU att fullt ut utnyttja de investeringsmöjligheter i och utanför EU som uppstår genom den europeiska grannskapspolitiken och makroregionala strategier.

38.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inbegripa samtliga relevanta indikatorer för att mäta makroekonomiska obalanser och deras effekter för EU:s regioner på resultattavlan.

39.  Europaparlamentet erinrar om att det är viktigt att ytterligare utveckla partnerskap på miljöområdet, vilket drar till sig allt större intresse från investerare, och samtidigt ta hänsyn till EU:s tillgångar och kapacitet.

40.  Europaparlamentet välkomnar att antalet företag som övervägde att investera i EU ökade med 5 procent 2011. Parlamentet beklagar dock att det genomsnittliga antalet arbetstillfällen som skapades genom varje investeringsprojekt ligger kvar på samma nivå.

41.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att tillämpa EU:s handlingsplan för e-förvaltning, genom vilken de kan tillhandahålla e-förvaltningstjänster, även för företag, effektivare och till lägre kostnader, både på lokal och internationell nivå.

42.  Europaparlamentet insisterar på att EU och dess medlemsstater, för att attrahera ytterligare investeringar, måste

43.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag till ett program med fokus på näringslivets och de små och medelstora företagens konkurrenskraft. Parlamentet välkomnar de senaste ökningarna i risk- och affärsängelkapital i många medlemsstater, men upprepar att EU ytterligare bör förenkla bestämmelserna och tillgången till finansiering för små och medelstora företag och andra ekonomiska aktörer, genom att främja effektiva system för riskkapital och affärsängelkapital i hela EU och genom att stärka betydelsen av investeringar i eget kapital utanför eller via börsen när det gäller att finansiera företags långsiktiga tillväxt. Kommissionen uppmanas att mer aktivt samarbeta med internationella finansinstitut för att skapa innovativa mekanismer för finansiering av små och medelstora företag.

44.  Europaparlamentet betonar hur viktigt det är att främja standarder som hjälper till att utveckla innovationer i nya varor och tjänster, att fullborda den inre marknaden, att attrahera investeringar till EU och att harmonisera europeiska standarder med internationella standarder.

45.  Med tanke på Europeiska investeringsbankens kompetenta personal och bankens erfarenhet av finansiering av viktig infrastruktur upprepar Europaparlamentet sitt förslag att kommissionen i samarbete med EIB ska inleda en strategisk analys av investeringsfinansieringen och då beakta alla tänkbara alternativ: subventioner, frigörande av medlemsstaternas tecknade andelar i EIB:s kapital, inbetalning från medlemsstaterna i EIB:s kapital, lån, innovativa instrument, finansieringslösningar anpassade till långsiktiga projekt som inte är lönsamma direkt, utarbetande av garantisystem, införande av ett investeringsavsnitt i EU:s budget, finansiella konsortier med europeiska, nationella och lokala myndigheter och offentlig-privata partnerskap.

46.  Europaparlamentet välkomnar de symboliska Europa 2020-initiativen ”En integrerad industripolitik för en globaliserad tid”, ”En innovationsunion” och ”Ett resurseffektivt Europa”, och noterar att Europa 2020-strategin kommer att bidra till att göra det attraktivare att investera i EU, skapa arbetstillfällen i unionen och bevara dess konkurrenskraft internationellt.

47.  Europaparlamentet framhåller att EU:s sammanhållningspolitik, med den nuvarande låga tillväxten och höga arbetslösheten, i hög grad bidrar till den europeiska ekonomin samt till europeisk forskning och innovation. Sammanhållningspolitiken utgör den största utgiftsposten i EU:s budget för investeringar inom realekonomin och stärker ekonomisk, social och territoriell sammanhållning genom att minska de regionala skillnaderna och genomföra en unionsstrategi för smart och hållbar tillväxt för alla som ger en betydande hävstångseffekt åt offentliga och privata investeringar på EU-nivå samt på nationell, regional och lokal nivå.

48.  Europaparlamentet understryker att en diskriminerande strategi gentemot stora företag skulle kunna skada innovationen och minska konkurrenskraften för andra EU-företag, särskilt små och medelstora företag, och utesluta dem från att ingå viktiga globala partnerskap inom ramen för innovationssamarbete samt minska deras tillgång till avancerad teknik.

49.  Europaparlamentet stöder den ekonomiska principen om en lokalt/regionalt baserad utvecklingspolitik med rötter i grundtanken att intresset för de mindre utvecklade regionerna i EU troligen skulle öka om de kan erbjuda konkurrenskraftiga komparativa fördelar (lämplig infrastruktur, kvalificerade mänskliga resurser osv.) samt starka incitament. I detta sammanhang uppmanar parlamentet kommissionen att stödja medlemsstaterna och regionerna i fullföljandet av de egna strategierna för investeringsincitament, framför allt när det gäller långsiktiga investeringar med tonvikt på infrastrukturprojekt, inte minst på gränsöverskridande nivå. Parlamentet beklagar att mindre utvecklade regioner i EU i allt högre grad förlorar i attraktionskraft till fördel för tredjeländer. Parlamentet uppmanar de behöriga myndigheterna att utarbeta brådskande åtgärder i syfte att bevara de nuvarande investeringarna och locka till sig nya.

50.  Europaparlamentet betonar att EU har en enorm styrka i sina städer och att stora urbana infrastrukturprojekt samt innovativa företagsparker utgör den största dragningskraften för investeringar. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att göra omfattande investeringar i infrastruktur, ny teknik och forskning och utveckling, inklusive i multimodala transportsystem, för att förbättra livsmiljön i och konkurrenskraften för Europas städer, genom att utgå från städernas traditionella starka sidor samtidigt som man ser till att dessa investeringar inte görs på bekostnad av en verklig territoriell sammanhållning och balanserad landsbygdsutveckling.

51.  Europaparlamentet betonar att man inte bara ska sprida och genomföra forskning och utbildning utan även investera i den på lokal nivå. Därför bör man till fullo utnyttja de mänskliga resurserna, dvs. forskare och akademiska stiftelser på lokal nivå, för att locka både inhemska och direkta utländska investeringar. I detta sammanhang är det också viktigt att notera människors rörlighet: lärare, forskare och studenter.

52.  Europaparlamentet anser att underutvecklade regioner bör kunna fortsätta att utnyttja betydande EU-finansiering för att ge investerare andra lokala konkurrensfördelar utöver lägre arbetskostnader.

53.  Europaparlamentet understryker behovet av att stödja infrastrukturen för att stärka den regionala sammanhållningen och regionernas konkurrenskraft. Mot denna bakgrund betonar parlamentet betydelsen av de transeuropeiska näten och användningen av kompletterande finansiella instrument som projektobligationer och partnerskap mellan den offentliga och privata sektorn.

54.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas parlament.

(1) EUT L 306, 23.11.2011, s. 1. (2) EUT L 306, 23.11.2011, s. 8. (3) EUT L 306, 23.11.2011, s. 12. (4) EUT L 306, 23.11.2011, s. 25. (5) EUT L 306, 23.11.2011, s. 33. (6) EUT L 337, 20.12.2011, s. 5. (7) EUT L 306, 23.11.2011, s. 41. (8) Antagna texter P7_TA(2011)0565. (9) Antagna texter, P7_TA(2012)0135.

Europaparlamentets resolution av den 3 juli 2012 om handelsaspekter på det östliga partnerskapet (2011/2306(INI))

P7_TA(2012)0276 A7-0183/2012

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av EU:s pågående förhandlingar med Ukraina, Moldavien, Georgien, Armenien och Azerbajdzjan om associeringsavtal som kommer att innehålla omfattande handelsklausuler,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 22 januari 2007 om antagande av förhandlingsdirektiven för associeringsavtalet mellan EU och Ukraina om ett djupgående och omfattande frihandelsområde,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 10 maj 2010 om antagande av förhandlingsdirektiven för associeringsavtalen mellan EU och Armenien samt EU och Georgien om ett djupgående och omfattande frihandelsområde,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 15 juni 2009 om antagande av förhandlingsdirektiven för associeringsavtalet mellan EU och Moldavien samt med beaktande av de ytterligare ingående förhandlingsdirektiv om ett djupgående och omfattande frihandelsområde som antogs av rådet den 20 juni 2011,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 10 maj 2010 om antagande av förhandlingsdirektiven för associeringsavtalet mellan EU och Azerbajdzjan,

–  med beaktande av det handels- och samarbetsavtal som slöts mellan Europeiska gemenskapen och dåvarande Sovjetunionen 1989 och sedan godkändes av Vitryssland,

–  med beaktande av det gemensamma meddelandet från kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik av den 25 maj 2011 om ny respons på ett grannskap i förändring (COM(2011)0303),

–  med beaktande av den europeiska grannskapspolitikens utveckling sedan 2004, och i synnerhet kommissionens framstegsrapporter om politikens genomförande,

–  med beaktande av sina rekommendationer för förhandlingar om associeringsavtal med Moldavien, Georgien, Armenien och Azerbajdzjan,

–  med beaktande av de handlingsplaner som antagits gemensamt med Armenien, Azerbajdzjan, Georgien, Moldavien och av associeringsagendan med Ukraina,

–  med beaktande av de gemensamma förklaringarna från toppmötena i Prag den 7 maj 2009 och Warszawa den 29–30 september 2011 om det östliga partnerskapet,

–  med beaktande av inrättandet av den parlamentariska församlingen Euronest genom den konstituerande akten av den 3 maj 2011,

–  med beaktande av artikel 8 i fördraget om Europeiska unionen och artikel 207 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för internationell handel (A7-0183/2012), och av följande skäl:

A.  Ett prioriterat mål och en ambition i den reviderade europeiska grannskapspolitiken för de östliga partnerländerna är att ingå och genomföra associeringsavtal om djupgående och omfattande frihandelsområden.

B.  Fyra av sex av de östliga partnerländerna är redan medlemmar i WTO, men Azerbajdzjans och Vitrysslands regeringar har bara observatörsstatus.

C.  Efter de revolutionära rörelser som uppstod 2011 i EU:s södra grannländer, och som numera går under benämningen den arabiska våren, har EU:s intressen varit riktade mot grannländerna i söder, trots att de östliga partnerländerna och EU:s handelsförbindelser med dessa länder förtjänar EU:s uppmärksamhet.

D.  Kinas ekonomiska närvaro i de östliga partnerländerna fortsätter att växa.

E.  Förhandlingarna om ett djupgående och omfattande frihandelsavtal med Ukraina slutfördes i oktober 2011. Det djupgående och omfattande frihandelsavtalet kommer att träda i kraft först efter undertecknandet av associeringsavtalet mellan EU och Ukraina, som just nu blockeras på grund av EU:s missnöje med Ukrainas inrikespolitiska utveckling samt med hur landets rättsväsen fungerar.

F.  Förhandlingarna om ett djupgående och omfattande frihandelsområde med Georgien och Moldavien godkändes av rådet i december 2011, och den första förhandlingsrundan beräknas äga rum under våren 2012.

G.  Under 2011 gjorde Armenien betydande framsteg med att uppfylla huvudrekommendationerna, och förhandlingarna om ett djupgående och omfattande frihandelsområde mellan EU och Armenien igångsattes i februari 2012 och inleddes den 6 mars 2012.

H.  Azerbajdzjans anslutning till WTO har pågått sedan 1997, men utvecklingen har varit begränsad, vilket är ett av de främsta hindren för att landet ska kunna inleda förhandlingar med EU om ett djupgående och omfattande frihandelsområde.

I.  Hittills har Vitryssland endast i begränsad utsträckning deltagit i de olika plattformarna för det östliga partnerskapet. Detta försvårar uppfyllandet av de slutgiltiga målen för det östliga partnerskapet, nämligen stärkt demokrati, framsteg, stabilitet och välstånd i EU:s grannländer i öst. Parlamentet konstaterar den ekonomiska dynamiken i det nya ekonomiska området som består av Ryssland, Kazakstan och Vitryssland och uppmanar dess medlemmar att följa internationellt vedertagna handelsregler, alltså WTO:s handelsregler, när de bedriver handel.

J.  Alla östliga partnerländer till EU är före detta sovjetrepubliker med gemensam historisk och institutionell bakgrund, och de har stött på liknande utmaningar i sin politiska och socioekonomiska övergång under de senaste två decennierna.

Allmänna kommentarer

1.  Europaparlamentet betonar att utsikterna om att få ett djupgående och omfattande frihandelsområde med EU är en av de faktorer som främst sporrar partnerländerna att gå vidare med sitt reformarbete. Parlamentet anser att inrättandet av sådana frihandelsområden är ett av de mest genomgripande verktyg som EU:s bilaterala handelspolitik förfogar över för att åstadkomma en stabil, transparent och förutsägbar ekonomisk omvärld, som respekterar demokratin, de grundläggande rättigheterna och rättsstaten och inte bara förbättrar den ekonomiska integrationen genom att gradvis avveckla handelshindren utan också ökar tillnärmningen av lagstiftningen inom sådana områden som påverkar handeln med varor och tjänster, framför allt genom att stärka skyddet av investeringar, förenkla tull- och gränsformaliteterna, minska tekniska handelshinder och andra icke-tariffära handelshinder, skärpa de sanitära och fytosanitära bestämmelserna, förbättra djurens välbefinnande, bygga ut de rättsliga ramarna för konkurrens och offentliga upphandling samt tillförsäkra hållbar utveckling. Parlamentet anser att undertecknandet av djupgående och omfattande frihandelsavtal är ytterst viktigt för att motverka protektionistiska tendenser på global nivå.

2.  Europaparlamentet inser att djupgående och omfattande frihandelsavtal utgör ett viktigt handelsinstrument för EU när det gäller att skapa långsiktiga ekonomiska förbindelser med tredjeländer. Parlamentet erkänner att djupgående och breda frihandelsavtal påverkar hur våra partnerländer inom handel fungerar i fråga om långt mer än rena handelsfrågor, eftersom de också påverkar demokratins ställning, rättsstatsprincipen och andra gemensamma normer.

3.  Europaparlamentet betonar att beslutsprocessen för att bedöma beredskapen i potentiella EU-partnerländer för att påbörja handelsförhandlingar bör vara fri från politiska fördomar och i större utsträckning avgöras av handelspartnerns verkliga kapacitet att effektivt genomföra villkoren för ett djupgående och omfattande frihandelsavtal.

4.  Europaparlamentet är medvetet om att djupgående och omfattande frihandelsavtal skulle kunna vara en central del av en bredare politisk överenskommelse (associeringsavtal), men betonar att man i de fall då det inte är möjligt eller lämpligt att ingå ett associeringsavtal med ett visst tredjeland ska överväga andra strategier för att uppnå unionens ekonomiska och handelsmässiga mål med det berörda landet på ett effektivt sätt.

5.  Europaparlamentet understryker betydelsen av det övergripande programmet för institutionsuppbyggnad, byrån för tekniskt bistånd och informationsutbyte (Taiex) och vänortsprogrammen för att hjälpa våra östliga partnerländer att uppfylla huvudrekommendationerna och förbättra sin genomförandekapacitet.

6.  Europaparlamentet erkänner att en ökad integration av handeln, med de genomgripande förändringar av de ekonomiska strukturerna som detta kräver, innebär att våra östliga partnerländer måste göra avsevärda insatser på kort och medellång sikt, men är dock övertygat om att nyttan med denna integration kommer att ge utdelning för dessa insatser. Parlamentet betonar att det lokala civila samhällets samt internationella icke-statliga organisationers stöd och delaktighet i främjandet av de långsiktiga fördelarna är avgörande för att deras reformprocesser ska lyckas.

7.  Europaparlamentet ställer sig positivt till ett förstärkt samarbete mellan EU och dess östliga partnerländer på ett antal områden, särskilt inom industri, små och medelstora företag, forskning, utveckling och innovation, informations- och kommunikationsteknik samt turism.

8.  Europaparlamentet anser att differentiering i kombination med tillämpning av principen ”mer för mer”, som beskrivs i det tidigare nämnda gemensamma meddelandet ”Ny respons på ett grannskap i förändring”, är ett steg i rätt riktning i handelsförbindelserna med de östliga partnerländerna som erkänner insatser som gjorts av de länder som gör störst framsteg och motiverar andra att öka sina insatser. Parlamentet anser att handel bör underlätta förändring och betonar villkorsklausulernas betydelse och den efterföljande tillämpningen av dem.

9.  Europaparlamentet är övertygat om att de östliga partnerländernas ekonomiska integration med EU inte kan genomföras på ett effektivt sätt om politiska och sociala reformer inte genomförs, om det civila samhället inte deltar i beslutsprocessen och om de östliga partnerländerna själva inte är ekonomiskt integrerade med varandra. Parlamentet betonar i detta sammanhang att den ekonomiska integrationen mellan dessa länder bör vara öppen, för att den nytta den för med sig ska kunna tas till vara. Parlamentet beklagar i detta hänseende att fastlåsta regionala konflikter i åratal skadat den gränsöverskridande handelns effektivitet och utveckling och fortfarande vållar somliga av de östliga partnerländerna oerhörda ekonomiska förluster och leder till att de blir isolerade i ekonomiskt hänseende.

10.  Europaparlamentet anser det viktigt att EU erbjuder alla partnerländer inom djupgående och omfattande frihandelsavtal den flexibilitet som de har rätt till enligt WTO:s regler.

11.  Europaparlamentet understryker vikten av att förebygga konflikter genom ekonomisk och social sammanhållning.

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att särskilt bevilja flexibilitet som främjar utvecklingen av framväxande industrier i partnerländerna inom djupgående och omfattande frihandelsavtal.

13.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag om den fleråriga budgetramen för 2014–2020, där man föreslår att anslagen till den europeiska grannskapspolitiken ska öka med 40 procent. Parlamentet understryker sin ståndpunkt att de östliga partnerländerna inte ensamma kan bära kostnaderna för den rättsliga tillnärmningen och de nödvändiga institutionella och strukturella reformerna samt att EU:s finansiella stöd, vilket bör komplettera ländernas egna reforminsatser, även behövs för att insatserna ska lyckas. Parlamentet uppmanar i detta avseende rådet att bibehålla de anslag som föreslås av kommissionen.

14.  Europaparlamentet betonar det ansvar som de östliga partnerländernas nationella parlament har för att tillnärma sin handelslagstiftning till EU:s lagstiftning, vilket är en förutsättning för att djupgående och omfattande frihandelsavtal ska kunna ingås och tillämpas korrekt i framtiden. I detta avseende uppmanas EU och dess medlemsstater att ge länderna större tekniskt stöd och särskilt de nya EU-medlemsstaterna uppmanas att dela med sig av den expertis och bästa praxis som de har förvärvat i landets egen process för anpassning av den nationella lagstiftningen till gemenskapens handelsrelaterade regelverk.

15.  Europaparlamentet välkomnar Ukrainas och Moldaviens anslutning till fördraget om upprättande av en energigemenskap, med tanke på att fördraget kan visa sig få en avgörande betydelse för att EU:s mål om en tryggad energiförsörjning ska uppnås, samt bidra till säkerheten för dessa länder.

16.  Europaparlamentet välkomnar alla insatser för att stärka det östliga partnerskapet, i synnerhet kommissionens flaggskeppsinitiativ om små och medelstora företag, där krediter till förmån för små och medelstora företag inom det östliga partnerskapet ingår, samt om regionala energimarknader och energieffektivitet.

17.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ytterligare utveckla EU:s Svartahavsstrategi som med tanke på sin geostrategiska roll har stora möjligheter att trygga energiförsörjningen och diversifiera den.

18.  Europaparlamentet erkänner att den parlamentariska församlingen Euronest, i synnerhet dess utskott för ekonomisk integration, tillnärmning av lagstiftning och konvergens med EU:s politik samt dess utskott för en trygg energiförsörjning, är en idealisk plattform för Europaparlamentets ledamöter och nationella parlamentsledamöter från EU:s östliga partnerländer att diskutera handelsfrågor sinsemellan. Parlamentet uttrycker sin förhoppning om att villkoren för de vitryska parlamentsledamöternas inträde i Euronest kommer att uppfyllas inom en överskådlig framtid.

19.  Europaparlamentet betonar att det djupgående och omfattande frihandelsavtalet inte utgör något bistånd till de östliga partnerländerna, utan att det är ett handelsavtal som innebär ömsesidiga fördelar och skyldigheter för båda parter. Parlamentet beklagar att översynen av den europeiska grannskapspolitiken fortfarande inte närmare anger hur utvecklingen av sådan handelspolitik kan gynna EU:s ekonomiska intressen genom att medföra partnerländerna betydande fördelar för EU:s konsumenter, företag och arbetstagare. Parlamentet betonar att djupgående och omfattande frihandelsområden inte endast skulle medföra ekonomiska fördelar för de östliga partnerländerna, utan att de även kan påskynda institutionella reformer, modernisering och utveckling.

20.  Europaparlamentet noterar att ett frihandelsområde upprättades den 18 oktober 2011 mellan majoriteten av medlemmarna i Oberoende staters samvälde, där alla EU:s östliga partnerländer ingår, med undantag för Georgien och för tillfället Azerbajdzjan. Parlamentet anser att ingåendet av frihandelsavtal med andra länder inte bör skada de djupgående och omfattande frihandelsavtal som de östliga partnerländerna ingår med EU, och understryker därför att det är viktigt att EU erbjuder sina östliga partnerländer ett attraktivt och lönsamt alternativ.

21.  Europaparlamentet insisterar på att EU:s strategi gentemot Ryssland bör ta vederbörlig hänsyn till det ryska inflytandet på de östliga partnerländerna, och noterar att Ryssland har ingått en tullunion med Kazakstan och med ett östligt partnerland, nämligen Vitryssland. Parlamentet beklagar att Ryssland kan ha underminerat handelsförhandlingarna mellan EU och flera olika östliga partnerländer, särskilt Ukraina, genom att erbjuda dem en alternativ väg som baseras på kortsiktiga lösningar, exempelvis lägre gaspriser. Parlamentet räknar med att dessa alternativ på lång sikt kommer att motverka sitt syfte för de östliga partnerländerna.

22.  Europaparlamentet understryker att de djupgående och omfattande frihandelsavtalen endast kan bli framgångsrika om institutionsuppbyggnad stöds och om åtagandena tillämpas på ett korrekt sätt, vilket endast kan garanteras i en öppen, transparent och korruptionsfri affärsmiljö, vilket är en förutsättning för ett lyckat genomförande av djupgående och omfattande frihandelsavtal.

23.  Europaparlamentet noterar att välstånd och stabilitet i EU:s grannländer i öst är av största intresse för EU. Dessutom kommer stabila och förutsägbara förbindelser mellan EU och dess östliga partnerländer utan tvekan att öka handelsvolymerna i båda riktningar.

24.  Europaparlamentet konstaterar samtidigt att EU är den viktigaste exportpartnern för de flesta av de östliga partnerländerna.

25.  Europaparlamentet påpekar att Georgien och Moldavien har gjort tillräckliga framsteg med uppfyllandet av de huvudsakliga rekommendationerna, men att de för att få inleda förhandlingar om ett djupgående och omfattande frihandelsavtal måste garantera att deras åtagande i reformprocessen är långsiktigt och att de kommer att driva en hållbar reformprocess så länge förhandlingar pågår. Parlamentet betonar att båda länderna fortfarande måste göra betydande framsteg med sina rättsliga reformer, i synnerhet när det gäller tekniska handelshinder, sanitära och fytosanitära åtgärder, immateriell äganderätt och konkurrensrätt.

26.  Europaparlamentet uttrycker sin oro för om de berörda östliga partnerländerna verkligen har institutionell kapacitet för att tillämpa ett djupgående och omfattande frihandelsavtal. Parlamentet betonar att upprättandet av ett djupgående och omfattande frihandelsområde i sig inte utgör någon garanti för framgång, om det inte kombineras med effektivt genomförande och ändamålsenliga konkurrensåtgärder och åtgärder mot korruption.

27.  Europaparlamentet uppmärksammar att internationellt godkända arbetsnormer måste följas då det ingås djupgående och omfattande frihandelsområden. Parlamentet konstaterar att hänsyn till de grundläggande rättigheterna i arbetslivet i den form de antagits av Internationella arbetsorganisationen är en central del av de mänskliga rättigheterna.

28.  Europaparlamentet efterlyser ett ambitiöst tillvägagångssätt för integration av ekonomierna inom EU och de östliga partnerländerna genom djupgående och omfattande frihandelsavtal genom att innefatta andra aspekter med koppling till fri och rättvis handel. Parlamentet rekommenderar att ett bindande kapitel om hållbar utveckling med bestämmelser om miljöskydd och internationella rättigheter för arbetstagare tas med i samtliga djupgående och omfattande frihandelsavtal.

Armenien

29.  Europaparlamentet välkomnar att den armeniska regeringen ökat sina insatser för att uppfylla de huvudsakliga rekommendationerna under 2011, vilket har lett till att förhandlingarna om ett djupgående och omfattande frihandelsavtal igångsattes i februari 2012.

30.  Europaparlamentet välkomnar att förhandlingarna om ett djupgående och omfattande frihandelsområde mellan EU och Armenien igångsattes i februari 2012 och inleddes den 6 mars 2012. Parlamentet uppmanar Armenien att använda de möjligheter som ett djupgående och omfattande frihandelsområde erbjuder för att stimulera sin ekonomi, sina möjligheter att exportera och sitt tillträde till EU:s marknad, samt till att påskynda de reformer som behövs och överlag höja sina standarder till en europeisk nivå. Parlamentet betonar att närmare ekonomisk integration med EU måste bidra till att stärka politisk stabilitet och säkerhet i området och hoppas det ska gå att snabbt slutföra förhandlingarna om ett djupgående och omfattande frihandelsområde mellan EU och Armenien.

31.  Europaparlamentet välkomnar att man inleder förhandlingar om ett djupgående och omfattande frihandelsområde som kommer att innebära möjligheter att stärka de ekonomiska förbindelserna mellan de båda parterna. Det är nödvändigt att fortsätta reformerna för att uppnå en stabil och öppen ekonomisk miljö som attraherar utländska investeringar och stimulerar utvecklingen och sysselsättningsskapande.

32.  Europaparlamentet anser att undertecknandet av ett djupgående och omfattande frihandelsavtal kommer att stimulera Armeniens ekonomi genom att bland annat öka konkurrensen.

33.  Europaparlamentet beklagar att konflikten om Nagorno-Karabach fortfarande gör sig påmind vid Armeniens stängda gränser mot Azerbajdzjan och Turkiet, vilket begränsar tillfartsvägarna och håller landet ekonomiskt isolerat. Parlamentet betonar att öppna gränser är en viktig förutsättning, bland annat för att landet ska kunna locka till sig utländska investeringar.

34.  Europaparlamentet är bekymrat över de nära förbindelser som för närvarande uppges råda mellan politiska kretsar och näringslivet och över företagens stora svårigheter, bland annat den bristande transparensen i skattesystemet och det låga investeringsskyddet. Parlamentet erkänner behovet av ett starkt institutionellt ramverk för offentlig upphandling och konkurrenspolitik som omfattar en effektiv genomförandemekanism.

35.  Europaparlamentet välkomnar Armeniens beslut om anslutning till WTO:s plurilaterala avtal om offentlig upphandling i december 2011 och är övertygat om att detta steg gynnar Armeniens anseende som en tillförlitlig handelspartner.

36.  Europaparlamentet betonar att det djupgående och omfattande frihandelsavtalet bör innehålla ett starkt åtagande från Armeniens sida att reformera sina bestämmelser i riktning mot EU:s normer, i kombination med ändamålsenliga åtgärder mot korruption.

37.  Europaparlamentet rekommenderar också att det djupgående och omfattande frihandelsavtalet bör innehålla åtgärder som syftar till att förbättra konkurrenslagstiftningens tillämpning, och därmed göra det möjligt för utländska investerare och företag att delta, framför allt i Armeniens bygg- och energibransch.

38.  Europaparlamentet uppmanar Armenien att påskynda sin anpassning till EU:s sanitära och fytosanitära åtgärder, vilket skulle göra det möjligt för landet att utöka sin export till att även omfatta jordbruksprodukter.

39.  Europaparlamentet anser att det skulle gynna Armeniens ekonomiska tillväxt om landet minskade sitt beroende av Rysslands kommersiella och statliga stöd genom att öppna sina gränser och utöka det internationella samarbetet. Parlamentet anser att upprättandet av ett djupgående och omfattande frihandelsområde med EU skulle vara särskilt gynnsamt i detta avseende.

Azerbajdzjan

40.  Europaparlamentet uppskattar Azerbajdzjans insatser och framsteg mot en tillnärmning till EU-rätten. Parlamentet välkomnar i detta avseende att landet antagit en ny tullag och bygglag.

41.  Europaparlamentet betonar att Azerbajdzjans inträde i WTO är det viktigaste villkoret för att förhandlingar om ett djupgående och omfattande frihandelsområde ska kunna inledas och handelsförbindelserna mellan EU och Azerbajdzjan således föras upp på en högre nivå. Parlamentet noterar att Azerbajdzjans ekonomiska struktur inte i någon större utsträckning motiverar landets regering att söka medlemskap i WTO och upprätta ett djupgående och omfattande frihandelsområde med EU. Parlamentet understryker emellertid att fördelarna med ett djupgående och omfattande frihandelsområde inte är renodlat ekonomiska, utan att de även kan utveckla den lokala ekonomin så att landet kommer bort från sitt överdrivna beroende av energiexport. Parlamentet uppmanar därför Azerbajdzjans regering att öka sina insatser för att ansluta sig till WTO och uppmanar EU att ge Azerbajdzjan det stöd som krävs.

42.  Europaparlamentet berömmer Azerbajdzjan för dess anmärkningsvärda ekonomiska tillväxt de senaste åren, men påpekar att oljesektorn står för 50 procent av landets BNP, 95 procent av landets export och 60 procent av landets budgetintäkter, vilket gör Azerbajdzjan känsligt för volatila oljepriser och alla förändringar i fråga om global efterfrågan. Parlamentet uppmanar därför Azerbajdzjans regering att överväga ändamålsenliga och enhetliga åtgärder för att diversifiera landets ekonomi.

43.  Europaparlamentet framhåller att Azerbajdzjan har möjligheter att utveckla konkurrenskraftig jordbruksproduktion och rekommenderar Azerbajdzjans regering att ta detta i beaktande, eftersom det kan bli ett viktigt steg mot att diversifiera landets ekonomi och dess export till EU och till andra länder, under förutsättning att EU:s sanitära och fytosanitära krav uppfylls.

44.  Europaparlamentet uppmanar Azerbajdzjans regering att uppriktigt engagera sig för att bekämpa korruptionen och sociala ojämlikheter som kan leda till social oro, förbättra företagens finansieringsmöjligheter, och därigenom göra landets ekonomi mer konkurrenskraftig och attraktiv för utländska investeringar.

45.  Europaparlamentet stöder helt uppgraderingen av handelsdelen i det kommande associeringsavtalet mellan EU och Azerbajdzjan till ett djupgående och omfattande frihandelsområde, så snart samtliga villkor är uppfyllda.

Vitryssland

46.  Europaparlamentet beklagar att Vitryssland, trots landets obestridliga potential, glider allt längre bort från EU när det gäller övergripande politiska och ekonomiska normer och ekonomisk modell.

47.  Europaparlamentet betonar Vitrysslands viktiga strategiska läge som ett transitland för energi, i synnerhet för leveranser av naturgas till EU. Parlamentet uppmanar därför Vitryssland att omgående ratificera och vederbörligen genomföra energistadgan.

48.  Europaparlamentet påminner om att EU är Vitrysslands näst största handelspartner efter Ryssland.

49.  Europaparlamentet framhåller behovet av större stöd från EU för att förbättra de administrativa organens effektivitet, särskilt behovet av att bekämpa korruption.

50.  Europaparlamentet påpekar att det är svårt att bedöma den faktiska ekonomiska situationen i Vitryssland, eftersom den officiella statistiken enligt oberoende observatörer mörklägger de verkliga förhållandena, dvs. att 20 procent av vitryssarna rapporteras leva under fattigdomsgränsen.

51.  Europaparlamentet noterar att 80 procent av alla företag är i offentlig ägo och att den privata sektorns utveckling hindras av diskriminerande och godtyckliga åtgärder, ändringar i lagstiftningen och höga skatter som tvingar den privata sektorn att delvis bedriva sin verksamhet i den inofficiella ekonomin.

52.  Europaparlamentet erinrar om att Internationella valutafonden och Världsbanken frös sina krediter till Vitryssland 1996 på grund av det negativa politiska och ekonomiska klimatet i landet, och att EU gjorde detsamma 1997. Parlamentet påpekar att allt detta har avskräckt och fortsätter att avskräcka utländska investerare och att utländska direktinvesteringar nu endast utgör 1 procent av landets BNP.

53.  Europaparlamentet anser att EU bör hjälpa till att stärka det civila samhället i Vitryssland genom att omfördela EU-medel i den här riktningen.

54.  Europaparlamentet är övertygat om att genomgripande institutionella och strukturella reformer krävs för att man ska kunna bygga upp en fungerande, transparent och öppen marknadsekonomi.

55.  Europaparlamentet påpekar att landets inträde i WTO är en förutsättning för att förhandlingar om någon form av frihandelsavtal ska kunna inledas med EU och uppmanar i detta avseende Vitryssland att uppriktigt sträva efter ett inträde i WTO. Parlamentet påpekar att Vitryssland, i och med att landet är i tullunion med Ryssland och Kazakstan, skulle kunna dra nytta av Rysslands erfarenheter av hur det gick till när Ryssland anslöt sig till WTO.

56.  Europaparlamentet är övertygat om att EU bör göra sitt yttersta för att få Vitryssland att delta i en verklig politisk och ekonomisk dialog och ge incitament för reformer som är absolut nödvändiga och ytterst viktiga för Vitrysslands invånare. Parlamentet konstaterar i detta hänseende att EU för närvarande tillämpar målinriktade, ekonomiskt restriktiva åtgärder mot Vitryssland och anser att EU bör ha kvar sina målinriktade individuella restriktiva åtgärder, men samtidigt fortsätta stödja det civila samhället, inte bara för att skapa bättre ekonomiska förhållanden utan också för att förbättra rättsstaten, insynen och kampen mot korruption.

Georgien

57.  Europaparlamentet påpekar att Georgien enligt Världsbankens utvärdering är en av de ekonomier i världen som reformeras snabbast, och landet rankas av Världsbanken som den 16:e bästa platsen i världen för att göra affärer.

58.  Europaparlamentet ger sitt erkännande åt Georgien för återuppbyggnadsarbetet efter kriget 2008 och för öppnandet av nya marknader.

59.  Europaparlamentet uppskattar den georgiska regeringens insatser för att förbättra skyddet av immateriella rättigheter, men påpekar att Georgien fortfarande har en högre påstådd andel piratkopierad mjukvara än något annat land. Parlamentet uppmanar därför Georgiens regering att utarbeta lagar för att säkerställa skyddet för immateriella rättigheter, och samtidigt ta hänsyn till mänskliga rättigheter och proportionalitet.

60.  Europaparlamentet beaktar att Georgien visat prov på avsevärd tillväxt- och investeringstakt och framhåller att det djupgående och omfattande frihandelsavtalet vore en ytterligare faktor till stöd för tillväxt på bred bas samt för att locka till sig utländska investeringar.

61.  Europaparlamentet uppmanar Georgien att fullända sin lagstiftning, förbättra effektiviteten bland landets institutioner och garantera höga kvalitetsnormer för sina produkter för att uppfylla de krav som fastställs av kommissionen.

62.  Europaparlamentet välkomnar Georgiens nya upphandlingssystem, som möjliggör e-auktioner för alla typer av upphandlingar, oavsett storlek eller natur. Parlamentet påpekar att EU:s medlemsstater bör följa Georgiens exempel på detta område.

63.  Europaparlamentet uppmanar Georgien att se till att endast produkter från regioner som formellt erkänner sin anslutning till georgiska staten har rätt att omfattas av handelspreferenser efter slutförandet av förhandlingarna om det djupgående och omfattande frihandelsområdet.

Moldavien

64.  Europaparlamentet noterar med glädje att Moldavien, trots sin ömtåliga ekonomi, under de senaste åren har genomgått en anmärkningsvärd reformprocess och betydligt förbättrat sina ekonomiska resultat. Parlamentet betonar därför den stora betydelsen av Internationella valutafondens stöd och EU:s makrofinansiella stöd.

65.  Europaparlamentet anser att det framtida djupgående och omfattande frihandelsområdet ska omfatta hela Moldaviens territorium som formellt erkänner sin anslutning till den moldaviska staten.

66.  Europaparlamentet betonar att merparten av Moldaviens exportvaror för närvarande kommer från jordbruket, och därmed möts av hård konkurrens och stränga krav på EU:s marknader. Parlamentet anser att ett djupgående och omfattande frihandelsområde skulle bidra till att diversifiera Moldaviens export och göra landet mer konkurrenskraftigt och göra det möjligt för Moldavien att locka till sig utländska investeringar för att få ett slut på landets beroende av penningförsändelser från utlandet samt genomföra övergången till en konkurrensutsatt marknadsekonomi på exportområdet.

67.  Europaparlamentet betonar hur viktigt det är att Moldavien fortsätter att närma sig EU i fråga om infrastruktur, system för tekniska föreskrifter, standardisering, bedömning av överensstämmelse, testning, marknadstillsyn och metrologi.

68.  Europaparlamentet påpekar att betydande framsteg fortfarande behövs när det gäller tjänster och investeringsskydd.

69.  Europaparlamentet uppmanar EU:s myndigheter att engagera sig mer för att ta fram en fredlig lösning på problemen med Moldaviens territoriella återanpassning.

Ukraina

70.  Europaparlamentet välkomnar ingåendet av ett djupgående och omfattande frihandelsavtal mellan EU och Ukraina, som är det första frihandelsavtalet någonsin mellan EU och ett östligt partnerland. Parlamentet anser att detta banbrytande avtal och erfarenheterna från förhandlingarna om avtalet utan tvekan kommer att bli ett användbart exempel i framtida förhandlingar om djupgående och omfattande frihandelsavtal.

71.  Europaparlamentet påpekar att Ukraina är EU:s största östliga partnerland och att det djupgående och omfattande frihandelsavtalet öppnar en ny marknad med 46 miljoner konsumenter för EU. Parlamentet anser att de största fördelarna för EU med genomförandet av frihandelsavtalet kommer att vara ett mer stabilt och förutsägbart handels- och investeringssystem i Ukraina.

72.  Europaparlamentet välkomnar de ukrainska myndigheternas riktade insatser för att råda bot på landets sociala och geografiska ojämlikheter, särskilt mellan huvudstaden och regionerna.

73.  Europaparlamentet beklagar förseningen med undertecknandet av associeringsavtalet, som är en förutsättning för att det djupgående och omfattande frihandelsavtalet ska kunna träda i kraft. Parlamentet uttrycker sin förhoppning om att hindren för undertecknandet snart kommer att vara undanröjda.

74.  Europaparlamentet noterar att kommissionen uteslutit möjligheten av att det djupgående och omfattande frihandelsavtalet skulle tillämpas provisoriskt innan associeringsavtalet ingåtts och godkänts av Europaparlamentet. Parlamentet påpekar att tillämpningen av både associeringsavtalet och det djupgående och omfattande frihandelsavtalet kommer att föra med sig strukturella och politiska reformer och vill därför att bägge snabbt ska genomföras.

75.  Europaparlamentet inser att Ukraina har gjort vissa framsteg med integrationen i de europeiska strukturerna, även har börjat anpassa sitt rättssystem till EU:s standard och till internationell standard och har gjort stora framsteg i antagandet av OECD:s standarder och normer. Parlamentet noterar dock att affärsklimatet i Ukraina fortfarande uppskattas hamna på 152:a plats enligt Världsbankens indikator Doing Business, med förvärrade problem för handel över gränserna.

76.  Europaparlamentet framhåller att om det djupgående och omfattande frihandelsavtalet ska kunna tillämpas med framgång är det ytterst viktigt att det finns en politisk vilja och administrativ kapacitet att genomföra alla bestämmelser i rätt tid och på ett korrekt sätt. Parlamentet anser att detta är en stor utmaning för Ukraina, som har genomfört ekonomiska och statliga reformer med blandade resultat och som fortfarande kämpar hårt för att uppfylla alla sina åtaganden för sitt inträde i WTO och sina åtaganden gentemot Världsbanken och Internationella valutafonden.

77.  Europaparlamentet upprepar att det behövs snabbare och mer omfattande och konsekvent genomförda grundläggande ekonomiska, politiska och institutionella reformer, med ett brett och konstant deltagande av organisationer och nätverk från det civila samhället, för att det djupgående och omfattande frihandelsavtalet ska genomföras korrekt och bli lönsamt. Parlamentet efterlyser framför allt fortsatta ekonomiska reformer inom jordbruks-, energi- och transportsektorn.

78.  Europaparlamentet är bekymrat över de negativa rapporterna om Ukrainas affärs- och investeringsklimat, som är ett resultat av olika institutionella och systemrelaterade brister, t.ex. hinder för marknadstillträde och administrativa tillstånd, alltför många administrativa kontroller, bristande transparens i skatte- och tullsystem och bristfällig administration, instabila och dåligt fungerande rättssystem utan transparens, svaga och korrumperade förvaltningar och domstolsväsenden, bristfälligt verkställande av avtal och otillräckligt skydd av äganderätten samt en underutvecklad och monopolstyrd infrastruktur. Parlamentet uppmanar Ukrainas regering att påskynda reformprocessen för att undanröja nämnda hinder för fri och rättvis affärsverksamhet och handel.

79.  Europaparlamentet uppmanar den ukrainska regeringen att bättre ta itu med problemen inom företagssektorn, särskilt tillgången till krediter och mark, hypotekslån, förmånliga krediter för att utveckla små jordbruksföretag, ett förenklat och mer transparent skatteuppbördssystem, momsåterbäring till exportörer, tullklarering och godkännandeförfaranden för import, främjande av små och medelstora företag, bättre verkställandet av rättsskyddet för materiella tillgångar och immateriella rättigheter, eftersom alla dessa faktorer har en omedelbar och direkt inverkan på omfattningen av och kvaliteten på handelsförbindelserna mellan EU och Ukraina samt på inflödet av utländska direktinvesteringar från EU till Ukraina.

80.  Europaparlamentet uppmanar Ukraina att anpassa sin nationella lagstiftning för att underlätta fri och obruten transitering av gas till EU:s medlemsstater. Parlamentet konstaterar att denna process bör inbegripa en omstrukturering av gassektorn och en rättvis reglering av energiinfrastrukturerna i syfte att uppnå lika villkor mellan utländska leverantörer, utländska kunder och lokal energiefterfrågan. Parlamentet efterlyser även ökat samarbete mellan EU och Ukraina inom energisektorn, och integrering av den ukrainska energisektorn på det europeiska energiområdet, samt inledning av gemensamma moderniserings- och utvecklingsprojekt på området energiinfrastruktur. Parlamentet uppmanar regeringen att genomföra det tredje energipaketet.

81.  Europaparlamentet uttrycker sin förhoppning om att Ukraina kommer att uppbåda tillräckligt med politisk vilja och mod för att skapa politiska och rättsliga villkor för ett fullständigt genomförande i rätt tid av det djupgående och omfattande frihandelsavtalet, vilket skulle vara till stort gagn för landets befolkning.

82.  Europaparlamentet uppmanar EU:s myndigheter att ge ytterligare stöd för att förbättra de ukrainska administrativa organens effektivitet och främja EU:s standarder för styrning.

o
o   o

83.  Europaparlamentet uppmanar rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten att ta vederbörlig hänsyn till ovanstående kommentarer och rekommendationer vid förhandlingarna om och genomförandet av handelsdelarna i associeringsavtalen med Armenien, Azerbajdzjan, Georgien, Moldavien och Ukraina samt vid utvecklingen av EU:s handelsförbindelser med Vitryssland.

84.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att avlägga regelbundna och fullständiga rapporter till Europaparlamentet om förhandlingarnas utveckling och, efter de djupgående och omfattande frihandelsavtalens ikraftträdande, hur genomförandet av varje avtal fortskrider.

85.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Europeiska utrikestjänsten samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och i de östliga partnerländerna.

Europaparlamentets beslut av den 3 juli 2012 om ett pilotprojekt som möjliggör elektronisk signatur vid ingivande av ändringsförslag i utskottet (tolkning av artikel 156.1 andra stycket i arbetsordningen)

Europaparlamentet,

–  med beaktande av skrivelsen av den 19 juni 2012 från ordföranden för utskottet för konstitutionella frågor,

–  med beaktande av artikel 211 i arbetsordningen,

1.  Europaparlamentet beslutar att bifoga följande tolkning av artikel 156.1 andra stycket i arbetsordningen:"

Ändringsförslagen får undertecknas genom elektronisk signatur inom ramen för ett pilotprojekt som involverar ett begränsat antal parlamentsutskott, under förutsättning, att de utskott som deltar i pilotprojektet har gett sitt medgivande och att lämpliga åtgärder har vidtagits för att signaturernas äkthet ska kunna garanteras.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att för kännedom översända detta beslut till rådet och kommissionen.