Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2004/2221(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A6-0067/2004

Ingivna texter :

A6-0067/2004

Debatter :

PV 14/12/2004 - 17

Omröstningar :

PV 15/12/2004 - 4.6

Antagna texter :

P6_TA(2004)0101

Antagna texter
PDF 118kWORD 52k
Onsdagen den 15 december 2004 - Strasbourg Slutlig utgåva
Antinarkotikastrategi (2005-2012)
P6_TA(2004)0101A6-0067/2004

Europaparlamentets rekommendation till rådet och Europeiska rådet om EU:s strategi för narkotikabekämpning (2005–2012) (2004/2221(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna rekommendation

–   med beaktande av det förslag till rekommendation till rådet som lagts fram av Rosa Díez González för PSE-gruppen om förslaget till EU:s strategi för narkotikabekämpning (2005-2012) (B6-0070/2004),

–   med beaktande av avdelning V i EU-fördraget,

–   med beaktande av avdelning VI i EU-fördraget, särskilt artikel 31.1 e och artikel 34.2 b,

–   med beaktande av EG-fördraget, särskilt artikel 252,

–   med beaktande av fördraget om upprättande av en konstitution för Europa, särskilt artiklarna I-16, I-17, I-40, II-94, II-95, III-271, III-278, III-305 m.fl.,

–   med beaktande av de internationella, europeiska och nationella instrumenten för skydd av de grundläggande mänskliga fri- och rättigheterna, och i synnerhet skydd av rätten till liv och hälsa,

–   med beaktande av Schengenregelverkets införlivande med EU-fördraget respektive EG-fördraget,

–   med beaktande av Förenta nationernas konventioner om narkotika av den 30 mars 1961, ändrad genom Genève-protokollet av den 25 mars 1972, om psykotropa ämnen av den 21 februari 1971 och om illegal handel med narkotika och psykotropa ämnen av den 20 december 1988,

–   med beaktande av rådets förordning (EEG) nr 302/93 av den 8 februari 1993 om upprättande av ett europeiskt centrum för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk(1) (ECNN),

–   med beaktande av kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet om en handlingsplan för Europeiska unionen mot narkotika 1995–1999 (KOM(1994)0234),

–   med beaktande av den politiska förklaring om narkotika och de resolutioner som antogs under den extra sessionen i FN:s generalförsamling den 8 och 10 juni 1998,

–   med beaktande av Europaparlamentets beslut och rådets nr 102/97/EG av den 16 december 1996 om antagande av ett åtgärdsprogram för gemenskapen för att förebygga narkotikamissbruk inom ramen för verksamheten på folkhälsoområdet (1996–2000)(2) ,

–   med beaktande av rådets gemensamma åtgärd 96/750/RIF av den 17 december 1996 om tillnärmning av Europeiska unionens medlemsstaters lagstiftning och praktiska tillämpning för att bekämpa narkotikamissbruk samt förebygga och bekämpa olaglig narkotikahandel(3) ,

–   med beaktande av rådets gemensamma åtgärd 97/396/RIF av den 16 juni 1997 om informationsutbyte, riskbedömning och kontroll av syntetiska droger(4) ,

–   med beaktande av rådets förordning (EG) nr 2046/97 av den 13 oktober 1997 om samarbete mellan nordliga och sydliga länder i kampen mot narkotika och narkotikamissbruk(5) ,

–   med beaktande av årsrapporterna från ECNN,

–   med beaktande av rådets och kommissionens handlingsplan för att på bästa sätt genomföra bestämmelserna i Amsterdamfördraget om upprättande av ett område med frihet, säkerhet och rättvisa(6) , som antogs vid Europeiska rådets möte i Wien i december 1998, särskilt punkterna 13, 14, 44, 47 och 51,

–   med beaktande av Europeiska rådets slutsatser i Tammerfors den 15 och 16 oktober 1999, särskilt punkterna 43, 48, 50, 59, 60, 61 och 62,

–   med beaktande av Europeiska rådets slutsatser i Helsingfors den 10 och 11 december 1999, särskilt punkt 53, där rådet noterade Europeiska unionens strategi mot narkotika (2000–2004),

–   med beaktande av Europeiska rådets slutsatser i Santa Maria da Feira den 19 och 20 juni 2000, särskilt punkt 51, där rådet stödde EU:s handlingsplan mot narkotika (2000-2004),

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/97/EG av den 4 december 2001 om ändring av rådets direktiv 91/308/EEG om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för tvättning av pengar(7) ,

–   med beaktande av kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet om genomförande av EU:s handlingsplan mot narkotika (2000–2004) (KOM(2001)0301 och KOM(2002)0599),

–   med beaktande av förslaget till rådets förordning om ändring av rådets förordning (EEG) nr 302/93 av den 8 februari 1993 om upprättande av ett europeiskt centrum för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk (KOM(2003)0808 – 5085/04 Cordrogue 7 San 3),

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 273/2004 av den 11 februari 2004 om narkotikaprekursorer(8) ,

–   med beaktande av rådets rambeslut 2004/757/JHA av den 25 oktober 2004 om minimibestämmelser för brottsrekvisit och påföljder för olaglig narkotikahandel(9) ,

–   med beaktande av artikel 114.3 och artikel 94.1 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A6-0067/2004), och av följande skäl:

A.  Narkotikakonsumtionen och narkotikahandeln har blivit mycket omfattande i alla medlemsstater. Detta problem kan inte lösas på nationell nivå av varje enskild stat. Det är därför nödvändigt att Europeiska unionen antar en verklig EU-politik mot narkotika och genomför denna politik på ett integrerat och övergripande sätt med alla nödvändiga resurser för att förebygga och lösa de hälsoproblem och den sociala marginalisering som narkotikamissbruket leder till för enskilda människor samt för att avhjälpa de skador som den narkotikarelaterade organiserade brottsligheten orsakar samhället.

B.  Produktion av och handel med narkotika utgör den främsta vinstkällan för de europeiska kriminella sammanslutningarna och bidrar till deras korruptionsmöjligheter och straffrihetsförmåga.

C.  Trots den politik som hittills förts på internationell, europeisk och nationell nivå har produktionen, konsumtionen och handeln med de olagliga substanser som anges i de tre FN-konventionerna blivit mycket omfattande i alla medlemsstater, och mot bakgrund av detta misslyckande är det nödvändigt att Europeiska unionen ser över sin allmänna strategi i narkotikafrågor.

D.  RIF-rådet beslutade vid sitt möte den 8 juni 2004 att EU borde tillämpa en ny strategi när det gäller narkotikabekämpning för perioden 2005–2012, som skulle ligga till grund för två handlingsplaner för narkotikabekämpning vilka båda skulle pågå i tre år (2005–2007 och 2009–2011) och följas upp genom en utvärdering under ett års tid (2008 och 2012). Denna strategi skulle antas under Europeiska rådets möte i december 2004.

E.  Rådet lade under det nederländska ordförandeskapet den 6 juli 2004 fram ett förslag till EU-strategi för narkotikabekämpning (2005–2012) (Cordrogue 53) för den horisontella narkotikaarbetsgruppen, där slutsatserna från konferensen i Dublin den 10 och 11 maj 2004 om en "EU-strategi mot narkotika" (Cordrogue 36) beaktades. Förslaget har därefter behandlats vid möten den 7 och 8 september, den 30 september och den 1 oktober 2004.

F.  Rådet förhandlar för närvarande inom den horisontella narkotikaarbetsgruppen och inom CATS (den kommitté det hänvisas till i artikel 36 i EU-fördraget) om innehållet i förslaget till EU:s strategi mot narkotika (2005–2012) utan att ha tillgång till de tekniska och politiska utvärderingsrapporter av EU:s strategi mot narkotika (2000–2004) eller tillämpningen av EU:s handlingsplan mot narkotika (2000-2004) som lagts fram av ECNN och kommissionen och vars resultat kommissionen presenterade för RIF-rådet den 25 och 26 oktober 2004 och ECNN presenterade för parlamentet den 24 november 2004. Dessa rapporter skall göra det möjligt att bedöma i vilken mån de elva allmänna målen och de sex huvudmålen i EU:s strategi mot narkotika (2000-2004) har uppnåtts.

G.  Förenta nationernas kommission för narkotikafrågor kommer att inleda förberedelserna inför FN:s särskilda session om narkotika 2008, tio år efter toppmötet om narkotika 1998.

H.  Det är nödvändigt att utveckla precisa, kvantifierbara och operationella mål för att kunna fastställa huruvida och i vilken utsträckning målen och åtgärderna i den förra strategin har lett till några resultat.

I.  För att undvika alltför förenklade analyser av de många drogrelaterade problemen bör riskerna med narkotika analyseras, bland annat ur vetenskaplig, sociologisk och kulturell synvinkel. Man bör inte bara noggrant studera objektiva och jämförbara fakta utan även noga bedöma annan inverkan och skada för samhällsutvecklingen, och Europaparlamentet vill att dessa analyser och utvärderingar görs offentlig.

J.  Den nationella narkotikapolitiken bör utgå från vetenskaplig baserad kunskap om varje typ av narkotikapreparat och inte från känslomässiga impulser, eftersom varje narkotikarelaterat problem kräver särskilt anpassade åtgärder. Ett generaliserat angreppsätt undergräver trovärdigheten av alla delaspekter som denna politik omfattar.

K.  Det är också mycket viktigt att man på grundval av dessa utvärderingar och analyser börjar se över narkotikapolitiken för att göra den mer effektiv och verkningsfull i förhållande till de mål man vill uppnå. Särskild uppmärksamhet bör ägnas alternativa åtgärder som redan idag ger bättre resultat i många medlemsstater, till exempel när det gäller att minska antalet narkotikarelaterade dödsfall, skydda hälsan och trygga narkotikamissbrukarnas sociala och ekonomiska återintegrering i samhället.

1.  Europaparlamentet rekommenderar rådet och Europeiska rådet att vid utformningen av den framtida EU-strategin för narkotikabekämpning (2005–2012) och generellt i samband med EU:s narkotikapolitik

   a) omdefiniera det europeiska samarbetet så att det syftar till att angripa gränsöverskridande och storskalig narkotikasmuggling, angriper problemet utifrån alla synvinklar och grundas på vetenskap, på respekt för de medborgerliga och politiska rättigheterna och på skydd av individens hälsa och liv,
   b) fastställa klara och kvantifierbara mål och prioriteringar som kan omsättas i operationella indikatorer och åtgärder i framtida handlingsplaner, varvid ansvar och tidsfrister för genomförande tydligt bör fastställas samtidigt som hänsyn tas till subsidiaritetsprincipen, och beakta att det för att lyckas med ett smidigt genomförande krävs ett multidisciplinärt angreppssätt på gemenskapsnivå avseende dessa tydligt avgränsade mål (samordning, information, utvärdering och internationellt samarbete),
   c) ta hänsyn till det faktum att de utvärderingar som hittills gjorts av de sex huvudmålen i EU:s strategi mot narkotika (2000–2004) visar att positiva resultat inte påvisats för något mål, och dra politiska och lagstiftningsmässiga lärdomar av detta vid utarbetandet av EU:s strategi för narkotikabekämpning 2005-2012 och tillhörande handlingsplaner,
   d) ta hänsyn till utvärderingarna av förverkligandet av de sex huvudmålen i Europeiska unionens strategi för narkotikabekämpning,
   e) basera den nya strategin mera på vetenskaplig forskning och ett djupgående och strukturerat samråd med dem som arbetar inom dessa områden i medlemsstaterna,
   f) basera EU:s nya strategi för narkotikabekämpning på juridiska, institutionella och ekonomiska grunder som stöder sig på det som varit effektivt hittills och på bästa metoder,
   g) öka samhällelig och vetenskaplig forskning om olagliga substanser för relevanta medicinska och sociala syften,
   h) utarbeta ett alternativ till den nuvarande ekonomiska fragmentariseringen genom att inrätta en ny budgetpost som är nära kopplad till alla de åtgärder som bör ingå i de framtida handlingsplaner som kommissionen skall anta, eftersom målen i narkotikabekämpningsstrategin i annat fall inte kan uppnås,
   i) inrätta en särskild budgetpost för att underlätta en permanent samrådsprocess med berörda organisationer i det civila samhället och oberoende yrkesexperter gällande narkotikapolitikens inverkan på medborgarnivå,
  j) göra en detaljerad utvärdering av effektiviteten i tillämpningen av den förra strategin, med särskild hänsyn tagen till
   - förebyggandet av bruk och beroende
   - minskningen av tillgång och efterfrågan när det gäller olagliga droger
   - begränsningen av de sociala skadorna (marginalisering)
   - minskningen av hälsoskadorna
   - minskningen av narkotikarelaterad småbrottslighet och organiserad brottslighet,
och därför inte anta den nya EU-strategin för narkotikabekämpning (2005–2012) utan att känna till de faktiska resultaten av den tidigare strategin genom bedömningen i de relevanta tekniska, vetenskapliga, lagstiftningsmässiga och politiska utvärderingarna,
   k) regelbundet informera Europaparlamentet, i enlighet med principerna om demokratisk legitimitet, öppenhet och lojalt samarbete mellan institutionerna, om läget i förhandlingarna i rådet om EU:s strategi för narkotikabekämpning (2005–2012),
   l) samråda med Europaparlamentet i god tid före antagandet av EU:s strategi för narkotikabekämpning (2005-2012) så att parlamentets synpunkter beaktas,
   m) föreslå helt annorlunda åtgärder än dem som förordats för att genomföra det övergripande målet i förslaget till unionens strategi för narkotikabekämpning, och ge prioritet åt att skydda liv och hälsa hos dem som använder olagliga substanser och förbättra deras välbefinnande och deras skydd genom en balanserad och integrerad strategi för att ta itu med problemet, eftersom de åtgärder som föreslagits är otillräckliga,
   n) stärka de europeiska samarbetsmekanismerna, eftersom gränserna i EU med 25 medlemsstater ligger närmare narkotikans ursprungsländer, så att man kan hejda narkotikaströmmarna mot EU, och klart utforma och utvidga den nya mekanismen för samordning av narkotikapolitiken på europeisk nivå till exempel genom ECNN, för att skapa en integrerad, ämnesövergripande och välavvägd strategi för att ta itu med narkotikaproblemet, vilket i dag är nödvändigare än någonsin efter anslutningen av tio nya medlemsstater,
   o) förbättra, efter de tio nya medlemsstaternas anslutning, samordningen och informationsutbytet inom unionen av narkotikapolitiken på europeisk nivå för att skapa en integrerad, ämnesövergripande och välavvägd strategi för att ta itu med narkotikaproblemet, och låta strategin även ta hänsyn till de uppmuntrande resultat som uppnåtts och i stor utsträckning dokumenterats i olika medlemsstater och i andra europeiska länder som för en alternativ narkotikapolitik,
   p) fastställa miniminormer som förbättrar insatsernas tillgänglighet och effektivitet och miniminormer för återintegreringsåtgärder baserade på de bästa metoderna i medlemsstaterna, i syfte att minska narkotikaanvändningens sociala följder,
   q) ta tillräcklig hänsyn till den nya situation som uppstått efter tio nya medlemsstaters anslutning till unionen, vilken kräver ett närmare samarbete med de nya gränsstaterna,
   r) öka tillgången till skademinskningsprogram (särskilt för att förebygga spridning av hiv och andra blodburna sjukdomar) bland narkotikabrukare,
   s) fastställa miniminormer för återintegreringsåtgärder baserade på bästa metoder i medlemsstaterna i stället för att starkt fokusera på efterbehandling med medel som ersätter narkotika, och beakta att man för att klara detta bör göra särskilda ansträngningar för återintegrering i samhället,
   t) i högre grad betona skademinskning, information, förebyggande insatser, omsorg och uppmärksamhet för att skydda liv och hälsa hos de individer som har problem orsakade av användning av olagliga substanser, och fastställa åtgärder för att skydda narkotikans offer från att marginaliseras snarare än att tillämpa repressiva strategier som innebär risk för, och som ofta lett till, kränkningar av de mänskliga rättigheterna,
   u) som alternativ till fängelsestraff inrätta terapiprogram för missbrukare/missbrukare som begått brott, eftersom dylika program visat sig vara effektiva i alla länder där de genomförts,
   v) öka och bevilja lämplig finansiering för de informationsinitiativ som behövs för att nå ut med information om olagliga substanser och förebygga narkotikaanvändning i synnerhet i skolorna, i enlighet med åtgärdsplanen för 2000-2004, och bromsa de negativa följderna av narkotikaanvändning och tillhörande risker,
   w) lägga tyngdpunkten på en förstärkning av informationsåtgärderna, vilka bör grunda sig på vetenskapligt baserad kunskap, om följderna av olika sorters narkotikapreparat (framförallt syntetiska) för att på ett tydligt och samtidigt kraftfullt sätt kunna varna alla,
   x) fastställa och kraftigt förstärka narkotikamissbrukares, droganvändares, det civila samhällets, frivilligorganisationers, volontärers och allmänhetens medverkan och delaktighet när det gäller att försöka finna lösningar på narkotikarelaterade problem, särskilt genom att djupare involvera de organisationer som är verksamma på området i det arbete som bedrivs av den horisontella narkotikagruppen och genom att anordna ett årligt EU-initiativ för förebyggande arbete samt genom att som ett experiment inrätta informella center som narkotikamissbrukare törs vända sig till som arbetar efter en skademinskningsstrategi som avstår från att använda förbud,
   y) fastställa utvärderingsåtgärder som gör det möjligt att säkert upptäcka och rätta till eventuella brister i förhållande till målen i EU:s narkotikabekämpningsstrategi och lämpligare åtgärder och resurser för att nå dem,
   z) vidta lämpliga åtgärder för att undvika att ekonomiska vinster av olaglig narkotikahandel kan finansiera den internationella terrorismen, och tillämpa gällande lagstiftning om konfiskering av egendom och bekämpning av penningtvätt, samt stödja den italienska lagstiftning mot maffian som föreskriver att den egendom (vinster) som konfiskerats från de kriminella organisationerna skall användas för sociala ändamål,
   aa) införa en särskild klausul om samarbete mot narkotika, som skall anses ha grundläggande status, i alla internationella avtal, särskilt i de nya samarbetsavtalen med tredje länder,
   ab) kraftigt öka utvecklingsstödet till narkotikaproducerande länder genom program som finansierar hållbara alternativa grödor och genom en radikal minskning av fattigdomen, och även undersöka möjligheten att främja och skydda produktion för medicinska och vetenskapliga syften, såsom opiater, och att beakta möjligheten att starta försöksprojekt för industritillverkning av lagliga produkter från växter som omfattas av FN-konventionen från 1961, såsom kokablad och indisk hampa,
   ac) föreskriva och säkra tillgång till ersättningsprogram, med särskild uppmärksamhet på fängelsemiljön och främjande av alternativ till fängelsestraff för användning av olagliga substanser eller för smärre och ej våldsrelaterade brott i samband med sådan användning,
   ad) öka forskningen om användning av växter vars odling idag är olaglig eller hör till en gråzon, såsom hampa, opium eller kokablad, för medicinskt bruk, livsmedelssäkerhet, hållbart jordbruk, alternativa energikällor, ersättande av trä- eller oljebaserade produkter och andra nyttiga syften,
   ae) se över rambeslutet om bekämpning av narkotikahandel för att ta hänsyn till Europaparlamentets synpunkter, så att fördragens subsidiaritetsprincip och proportionalitetsprincip efterlevs,
   af) genomföra en vetenskaplig undersökning av kostnad och nytta i den nuvarande politiken för kontroll av narkotikapreparat, vilken särskilt skall innehålla en analys av cannabis och de olika lagliga och olagliga produkter som framställs av cannabis, deras effekter, terapeutiska möjligheter och resultaten av kriminaliseringspolitiken och möjliga alternativ; en analys av effektiviteten i programmen för att dela ut heroin under medicinsk övervakning i behandlingssyfte sett i relation till målet att minska antalet drogrelaterade dödsfall; en analys av förbudspolitikens ekonomiska, juridiska, sociala och miljömässiga kostnader i relation till hur stora personalresurser och ekonomiska resurser som används för att kontrollera lagens tillämpning och en analys av konsekvenserna för tredje land av den politik som för närvarande tillämpas såväl i EU-strategin som i det globala drogkontrollsystemet,
   ag) uppmana regeringarna och de nationella parlamenten att vidta mer effektiva åtgärder för att hindra narkotika att komma in på fängelserna.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna rekommendation till rådet och Europeiska rådet samt för kännedom till kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk, Europarådet, Förenta nationerna och dess specialiserade organ.

(1) EGT L 36, 12.2.1993, s. 1.
(2) EGT L 19, 22.1.1997, s. 25.
(3) EGT L 342, 31.12.1996, s. 6.
(4) EGT L 167, 25.6.1997, s. 1.
(5) EGT L 287, 21.10.1997, s. 1.
(6) EGT C 19, 23.1.1999, s. 1.
(7) EGT L 344, 28.12.2001, s. 76.
(8) EUT L 47, 18.2.2004, s. 1.
(9) EUT L 335, 11.11.2004, s. 8.

Senaste uppdatering: 3 maj 2005Rättsligt meddelande