Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2005/2148(INL)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A6-0359/2006

Ingivna texter :

A6-0359/2006

Debatter :

PV 15/11/2006 - 19
CRE 15/11/2006 - 19

Omröstningar :

PV 16/11/2006 - 6.6
CRE 16/11/2006 - 6.6
Röstförklaringar

Antagna texter :

P6_TA(2006)0496

Antagna texter
PDF 217kWORD 57k
Torsdagen den 16 november 2006 - Strasbourg
Arv och testamente
P6_TA(2006)0496A6-0359/2006
Resolution
 Bilaga

Europaparlamentets resolution med rekommendationer till kommissionen om arv och testamenten (2005/2148(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av grönboken om arv och testamenten som lades fram av kommissionen den 1 mars 2005 (KOM(2005)0065) med bilaga (SEK(2005)0270),

–   med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 26 oktober 2005(1),

–   med beaktande av artikel 192 andra stycket i EG-fördraget,

–   med beaktande av artiklarna 39 och 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A6-0359/2006), och av följande skäl:

A.  Enligt en undersökning som gjordes 2002 av Deutsches Notarinstitut på begäran av kommissionen hanteras mellan 50 000 och 100 000 arv med internationella aspekter varje år inom EU:s territorium.

B.  Denna siffra kommer oundvikligen att stiga på grund av att tio nya medlemsstater nyligen anslutits till EU och med tanke på möjliga utvidgningar.

C.  Skillnaderna är för närvarande mycket stora mellan de internationella privaträttsliga systemen och medlemsstaternas materiella rätt i fråga om arv och testamenten.

D.  Eftersom dessa skillnader skulle kunna leda till svårigheter och höga kostnader för arvtagarna innan de kan ta del av sitt arv skulle de kunna utgöra hinder mot den fria rörligheten och fria etableringsrätten, enligt vad som anges i artiklarna 39 och 43 i EG fördraget, och mot äganderätten som är en allmän princip inom gemenskapsrätten(2).

E.  Det är viktigt att utforma ett gemenskapsrättsligt instrument för internationell civilrätt i fråga om arv och testamenten vid dödsfall, vilket också anges i handlingsplanen från Wien 1998(3), åtgärdsprogrammet om genomförandet av principen om ömsesidigt erkännande av domar på privaträttens område(4), som antogs av rådet och kommissionen 2000, Haagprogrammet av den 4 november 2004 för att stärka friheten, säkerheten och rättvisan inom unionen samt rådets och kommissionens handlingsplan för genomförande av Haagprogrammet för ett stärkt område med frihet, säkerhet och rättvisa(5).

F.  Att införa lagstiftning om arv och testamenten ligger i linje med gemenskapsrättens mål att förbjuda diskriminering på grund av nationalitet och att främja den sociala integrationen för alla personer som är huvudsakligen bosatta i och anknutna till en av medlemsstaterna, oavsett dessa personers nationalitet.

G.  Harmonisering av materiell rätt kring arv och testamenten i medlemsstaterna ingår inte i Europeiska gemenskapernas behörighetsområde trots att "främjande av förenligheten mellan tillämpliga bestämmelser i medlemsstaterna om lagkonflikter och om domstolars behörighet" enligt artikel 65 b i EG-fördraget ingår i gemenskapens befogenheter.

H.  I enlighet med artikel 67.5 andra strecksatsen i EG-fördraget skall gemenskapsakter som rör arv och testamenten antas enligt det förfarande som anges i artikel 251 i fördraget.

I.  I arvs- och testamentsärenden kan man inte bortse från vissa grundläggande allmänna principer, som begränsar testamenteringsrätten till förmån för arvlåtarens familj eller andra underhållsberättigade personer.

1.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att under 2007 lägga fram ett lagförslag för parlamentet på grundval av artiklarna 65 b och 67.5 andra strecksatsen i EG-fördraget om arv och testamenten, vilket skall utarbetas inom ramen för en interinstutitionell debatt och i enlighet med de detaljerade rekommendationer som anges nedan.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inom ramen för de pågående överläggningarna om det civilrättsliga stödprogrammet 2007–2013 ta initiativ till en inbjudan att lämna förslag till en informationskampanj för verksamma jurister avseende frågor som rör gränsöverskridande testamenten och arv.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inom ramen för det civilrättsliga stödprogrammet 2007–2013 prioritera inrättande av ett nätverk av verksamma civilrättsjurister i syfte att främja ömsesidigt förtroende och ömsesidig förståelse mellan personer som arbetar inom detta område, utbyta information och utarbeta bästa metoder.

4.  Europaparlamentet konstaterar att bifogade rekommendationer är förenliga med subsidiaritetsprincipen och med de medborgerliga fri- och rättigheterna.

5.  Europaparlamentet anser att det begärda förslaget inte har någon ekonomisk inverkan på gemenskapsbudgeten.

6.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution samt de därtill bifogade detaljerade rekommendationerna till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas parlament och regeringar.

(1) EUT C 28, 3.2.2006, s. 1.
(2) Mål C-368/96, Generics (UK) m.fl., REG 1998, s. I-7967, punkt 79 och den praxis som där nämns.
(3) EGT C 19, 23.1.1999, s. 1.
(4) EGT C 12, 15.1.2001, s. 1.
(5) EUT C 198, 12.8.2005, s. 1.


BILAGA

DETALJERADE REKOMMENDATIONER OM INNEHÅLLET I DET BEGÄRDA FÖRSLAGET

Rekommendation 1 (om form och innehåll i det instrument som skall antas)

Europaparlamentet anser att den rättsakt som skall antas bör omfatta uttömmande bestämmelser för internationell civilrätt i fråga om arv vid dödsfall och samtidigt

   harmonisera bestämmelserna i fråga om behörighet, tillämplig lagstiftning (s.k. lagkonflikter) och erkännande och verkställighet av utländska domslut och offentliga beslut, utom för medlemsstaternas materiella rätt och processrätt,
   införa ett europeiskt certifikat om arv.

Rekommendation 2 (om kriterier för behörighet och objektiv anknytning)

Europaparlamentet anser att den rättsakt som skall antas i princip bör säkra att behörig domstol och rättsordning (forum och ius) inte avviker från varandra, så att problemen med att tillämpa utländsk lagstiftning reduceras.

Därför föredrar Europaparlamentet helst att stadigvarande bostadsort är kriteriet för att fastställa både huvudbehörighet och objektiv anknytning, och att stadigvarande bostadsort definieras som antingen

   a) den avlidnes stadigvarande bostadsort vid dödstillfället, förutsatt att den varit den avlidnes stadigvarande bostadsort under minst tre år före dödstillfället, eller, om så inte är fallet,
   b) den ort till vilken den avlidne hade sin huvudsakliga anknytning vid dödstillfället.

Rekommendation 3 (om den enskildes rätt att välja fritt)

Europaparlamentet anser att man i den rättsakt som skall antas bör lämna utrymme för den enskildes fria vilja och framför allt tillåta

   berörda parter att under givna förutsättningar välja behörig domstol enligt samma modell som enligt bestämmelserna i artiklarna 23 och 24 i rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område(1),
   arvlåtaren att i fråga om arvsrätt välja mellan sin egen nationella lagstiftning och lagstiftningen i det land där han eller hon är bosatt vid den tidpunkt valet görs; detta val bör tillkännages genom en förklaring i form av ett testamente.

Rekommendation 4 (om tillämplig lagstiftning för testamentsformer)

Europaparlamentet anser att den rättsakt som skall antas bör fastställa särskilda bestämmelser avseende den tillämpliga lagstiftningen i fråga om testamentsformer, vilka skall anses vara giltiga om de betraktas som giltiga enligt lagstiftningen i den stat där arvlåtaren har utfärdat sitt testamente eller enligt lagstiftningen i den stat där arvlåtaren hade sin stadigvarande bostadsort vid tidpunkten för testamentet eller dödstillfället, eller också enligt lagstiftningen i någon av de stater där arvlåtaren var medborgare vid tidpunkten för testamentet eller dödstillfället.

Rekommendation 5 (om tillämplig lagstiftning för arvsavtal)

Europaparlamentet anser att den rättsakt som skall antas bör fastställa särskilda bestämmelser avseende tillämplig lagstiftning för arvsavtal, där följande lagstiftning skall gälla:

   a) Om det gäller arvet för en enda person, gäller lagstiftningen i den stat där denna person har sin stadigvarande bostadsort vid den tidpunkt då avtalet ingås.
   b) Om det gäller arvsföljden för flera personer, gäller lagstiftningen i var och en av de stater i vilka dessa personer har sin stadigvarande bostadsort vid den tidpunkt då avtalet ingås.

Även när det gäller arvsavtal bör man i den rättsakt som skall antas lämna visst utrymme för den enskildes fria vilja och göra det möjligt för parterna att i en uttrycklig förklaring komma överens om att för arvsavtalet skall lagstiftningen gälla i den stat där den eller någon av de personer som arvet gäller har sin stadigvarande bostadsort vid den tidpunkt då avtalet ingås eller har medborgarskap vid denna tidpunkt.

Rekommendation 6 (om allmänna frågor som rör tillämplig lagstiftning)

Europaparlamentet anser att även allmänna frågor som rör den tillämpliga lagstiftningen bör regleras i den rättsakt som skall antas.

Europaparlament anser framför allt följande:

   Den lagstiftning som fastställs i den rättsakt som skall antas bör reglera hela arvshanteringen, från det att testamentet öppnas tills arvet överförs till arvingarna, och detta skall gälla oavsett arvegodsets karaktär och geografiska placering.
   Den rättsakt som skall antas bör vara av erga omnes-modell, vilket innebär att det även skall vara tillämplig när den fastställda lagstiftningen är ett tredjelands lagstiftning.
   För att samordna gemenskapens lagvalsregler för arvsfall som även omfattar tredjeland bör man i den rättsakt som skall antas planera och fastställa ett lämpligt förfarande för hänvisning (renvoi), så att man slår fast att om den tillämpliga lagstiftningen för arvsfallet är ett tredjelands lagstiftning och den statens lagvalsregler föreskriver tillämpning av lagstiftningen i en medlemsstat eller i ett annat tredjeland, som enligt det internationella civilrättsliga systemet också skulle kunna tillämpa sin lagstiftning på det specifika fallet, måste lagstiftningen i denna andra medlemsstat eller i förevarande fall lagstiftningen i detta andra tredjeland tillämpas.
   I den rättsakt som skall antas bör det anges vilka metoder och villkor som de myndigheter som ansvarar för tillämpningen av en utländsk lag skall använda för att fastställa innehållet samt vilka åtgärder som skall tillämpas om innehållet inte går att fastställa.
   I den rättsakt som skall antas bör regleringen av ett prejudiciellt ärende underkastas den lagstiftning som fastställs genom de relevanta bestämmelserna om lagkonflikter i den lagstiftning som är tillämplig på arvsfallet, och det måste klargöras att lösningen endast avser de förfaranden i vilka det prejudiciella ärendet tas upp.
   I den rättsakt som skall antas bör det fastställas att det är möjligt att utesluta tillämpning av en bestämmelse i den tillämpliga lagstiftningen när tillämpningen skulle ha en verkan som uppenbarligen är oförenlig med grunderna för rättsordningen i fråga om behörighet.
   Den rättsakt som skall antas bör klargöra att i de fall då en medlemsstat har två eller flera rättssystem eller lagstiftningar för arv och testamenten, och dessa tillämpas i olika territoriella enheter, skall varje territoriell enhet betraktas som ett land när man skall fastställa vilken lagstiftning som är tillämplig för arvsfrågor. För en sådan medlemsstat bör dessutom den rättsakt som skall antas specificera att
   a) varje hänvisning till stadigvarande bostadsort i den berörda medlemsstaten skall ses som en hänvisning till stadigvarande bostadsort i en territoriell enhet,
   b) varje hänvisning till medborgarskap skall ses som en hänvisning till den territoriella enhet som bestäms i medlemsstatens nationella lagstiftning, och om sådana bestämmelser saknas skall hänvisningen ses som en hänvisning till dett rättssystem till vilket den berörda personen har starkast anknytning.

Rekommendation 7 (om ett europeiskt certifikat om arv)

Europaparlamentet anser att målet för den rättsakt somskall antas skall vara att förenkla de förfaranden som arvtagare och testamentstagare måste följa för att få tillgång till arvet. Detta kan göras genom följande åtgärder:

   Införande av internationella privaträttsliga bestämmelser för en effektiv samordning av rättssystemen i fråga om handläggning, utbetalning och överföring av arv samt identifiering av arvtagare, med bestämmelser som anger följande: Dessa aspekter av arvsfallet regleras genom den lagstiftning som är tillämplig på arvsfallet, med förbehåll för undantag på grundval av visst arvegods karaktär och geografiska placering. Skulle det enligt den lagstiftningen föreskrivas ett ingripande av en myndighet som anges i eller utses genom den berörda lagstiftningen, skall myndighetens befogenheter erkännas i samtliga medlemsstater. Skulle den lagstiftning som är tillämplig på arvsfallet utgöras av en medlemsstats lagstiftning, skall myndighetens befogenheter omfatta samtliga delar av arvet, oberoende av var de befinner sig, även om befogenheterna enligt den tillämpliga lagstiftningen begränsas till rörligt gods, under förutsättning att inte arvlåtaren har meddelat något annat. Åtgärder avseende den verksamhet som bedrivs av myndigheten enligt den lagstiftning som är tillämplig på arvsfallet kan krävas av domstolarna i den medlemsstat vars lagstiftning är tillämplig på arvsfallet eller på det territorium där den avlidne har haft sin stadigvarande bostadsort vid tidpunkten för dödsfallet eller i det område där arvet finns.
   Inrättande av ett "europeiskt certifikat om arv" som med bindande verkan anger tillämplig lagstiftning, arvtagare, de personer som skall ansvara för administreringen av arvet och deras befogenheter samt vad som ingår i arvet. Certifikatet skall vara officiellt och utfärdas av en instans som inom de olika rättssystemen utsetts som behörig.

I certifikatet skall det anges vilken lagstiftning som är tillämplig på arvsfallet. Certifikatet skall utarbetas enligt en standardmodell som skall fastställas i den rättsakt som skall antas, och det skall utgöra en giltig handling som visar att förvärvet av arvegodset får införas i ett offentligt register i den medlemsstat där egendomen finns, med förbehåll för den sistnämnda statens bestämmelser avseende registrets funktion och effekterna av informationen i registret.

Vidare bör den rättsakt som skall antas ge skydd för tredje man som handlar i god tro och som mot ersättning avtalat med den person som enligt certifikatet förefaller ha rätt till arvet, så att förvärvet av arvet inklusive egendom skyddas, med undantag för om personen skulle ha kännedom om att uppgifterna i certifikatet är felaktiga eller för om den behöriga myndigheten har vidtaget åtgärder för att återkalla eller ändra certifikatet.

Rekommendation 8 (om "lex loci rei sitae" och arvslottsprincipen)

Europaparlamentet anser att man genom den rättsakt som skall antas bör

   säkra att den tillämpliga lagstiftningen för arvsfallet samordnas med den lag som är tillämplig där arvegodset finns, så att det är den senare lagen som skall tillämpas, särskilt när det gäller tillvägagångssätt för förvärv av arvegods och varje form av bevis på att förvärv får göras, mottagande och avvisande av arv samt tillhörande formaliteter i samband med offentliggörande,
   säkra att den lag som tillämpas på arvsfallet inte påverkar tillämpningen av andra bestämmelser i den medlemsstat där viss fast egendom, företag eller andra särskilda kategorier av tillhörigheter är belägna och vars bestämmelser inrättar särskilda arvsbestämmelser för sådana tillgångar på grundval av ekonomiska, familjemässiga eller sociala hänsyn,
   säkra att möjligheten att välja tillämplig lagstiftning inte hindrar grundläggande principer som innebär att rätten till arvslotter förbehålls de närmast anhöriga och som fastställs i den lagstiftning som objektivt sett är tillämplig på arvsfallet.

Rekommendation 9 (om truster)

Europaparlamentet erinrar om att egendomsordningen faller under medlemsstaternas behörighet i enlighet med artikel 295 i EG-fördraget och kräver därför att truster skall undantas från den rättsakt som skall antas. I rättsakten bör det emellertid fastställas att om en trust bildas med anledning av ett arv skall tillämpningen av den lagstiftning som fastställs genom den rättsakt som skall antas avseende arvet inte utgöra ett hinder för tillämpningen av en annan lag avseende trustförvaltningen, och omvänt gäller att tillämpningen av trustförvaltningsrätten på trusten inte skall utgöra ett hinder för tillämpningen av den lagstiftning som reglerar successionen med stöd av den rättsakt som skall antas.

Rekommendation 10 (om exekvatur)

Europaparlamentet föreslår kommissionen att den rättsakt som skall antas bör ha samma system när det gäller erkännande och verkställande av beslut som infördes med förordning (EG) nr 44/2001 och som innebär att exekvatur endast krävs i de fall då ett avgörande av en domstol i en medlemsstat måste verkställas på grundval av ett verkställighetsförfarande i en annan medlemsstat.

Om emellertid ett beslut skall registreras i offentliga register bör det slås fast, mot bakgrund av de helt olika bestämmelserna i de olika medlemsstaterna, att det till beslutet skall bifogas ett intyg om överensstämmelse med den allmänna ordningen och med bindande bestämmelser i verkställighetsmedlemsstaten, vilket – enligt ett standardformulär – skall utfärdas av en lokal rättslig myndighet.

Rekommendation 11 (om offentliga handlingar)

Europaparlamentet anser att det är lämpligt att reglera samma verkan för offentliga handlingar i arvsärenden, vilka bland annat bör erkännas i samtliga medlemsstater vad gäller bevisning av omständigheter och intyganden från utfärdande myndigheter att handlingarna utfärdats i deras närvaro, i den mån detta krävs enligt den ursprungliga medlemsstatens lagstiftning.

Enligt artikel 57 i rådets förordning (EG) nr 44/2001 måste den offentliga handlingen uppfylla samtliga de villkor som är nödvändiga för att den skall kunna godtas som en officiell handling i ursprungsmedlemsstaten, och erkänns inte om erkännandet uppenbarligen skulle vara oförenligt med den allmänna ordningen i verkställighetsmedlemsstaten.

Om en offentlig handling skall registreras i offentliga register bör det specificeras, i enlighet med vad som sagts om verkställandet av domstolsbeslut, att det till handlingen måste bifogas ett intyg om överensstämmelse med den allmänna ordningen och bindande bestämmelser i verkställighetsmedlemsstaten, vilket – enligt ett standardformulär – utfärdas av en lokal rättslig myndighet som är behörig att upprätta denna handling i den sistnämnda staten.

Rekommendation 12 (om ett europeiskt system för registrering av testamenten)

Europaparlamentet önskar slutligen att ett europeiskt nätverk för nationella testamentsregister inrättas genom att man kopplar samman nationella register för att förenkla sökandet efter och fastställandet av innehållet i den avlidnes testamente.

(1) EGT L 12, 16.1.2001, s. 1.

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy