Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2006/2240(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A6-0068/2007

Ingivna texter :

A6-0068/2007

Debatter :

PV 23/05/2007 - 4
CRE 23/05/2007 - 4

Omröstningar :

PV 23/05/2007 - 5.11
Röstförklaringar

Antagna texter :

P6_TA(2007)0206

Antagna texter
WORD 97k
Onsdagen den 23 maj 2007 - Strasbourg Slutlig utgåva
Anständigt arbete för alla
P6_TA(2007)0206A6-0068/2007

Europaparlamentets resolution av den 23 maj 2007 om anständigt arbete för alla (2006/2240(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens meddelande om anständigt arbete för alla: EU:s bidrag till agendan för anständigt arbete i världen (KOM(2006)0249) (kommissionens meddelande om anständigt arbete),

–   med beaktande av kommissionens arbetsdokument för personalen – bilaga till kommissionens meddelande om anständigt arbete (SEK(2006)0643),

–   med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande över kommissionens meddelande av den 17 januari 2007 om anständigt arbete(1) ,

–   med beaktande av ILO:s deklaration om grundläggande principer och rättigheter i arbetslivet,

–   med beaktande av Europakonventionen om skydd av de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna,

–   med beaktande av ILO:s konventioner och grundläggande arbetsnormer,

–   med beaktande av punkt 47 i FN:s generalförsamling resolution av den 16 september 2005 om resultaten av världstoppmötet 2005 som rör anständigt arbete och rättvis globalisering,

–   med beaktande av att FN:s ekonomiska och sociala råd den 5 juli 2006 antagit en ministerdeklaration där det framhållits att det, såsom ett viktigt inslag i den hållbara utvecklingen, ofrånkomligen måste fås till stånd en sådan verksamhetsomgivning, både nationellt och internationellt, som leder till full och produktiv sysselsättning och anständigt arbete för alla,

–   med beaktande av rapporten från World Commission on the Social Dimension of Globalisation , (WCSDG) från den 24 februari 2004, "A fair globalisation: creating opportunities for all",

–   med beaktande av kommissionens meddelande om globaliseringens sociala dimension – EU:s politiska bidrag för att få fördelarna att gynna alla (KOM(2004)0383),

–   med beaktande av kommissionens arbetsdokument för personalen med titeln – Second annual Report on Migration and Integration (SEK(2006)0892),

–   med beaktande av sin resolution av den 4 juli 2002 om kommissionens meddelande till rådet, Europaparlamentet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om att främja grundläggande arbetsnormer och förbättra den sociala styrningen (social governance) i samband med globaliseringen(2) ,

–   med beaktande av den gemensamma förklaringen från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, Europaparlamentet och kommissionen om Europeiska unionens utvecklingspolitik: "Europeiskt samförstånd"(3) ,

–   med beaktande av kommissionens meddelande "Investera i människor", om det tematiska programmet för mänsklig och social utveckling samt budgetplanen för 2007-2013 (KOM(2006)0018),

–   med beaktande av sin resolution av den 23 oktober 2002 om kommissionens meddelande om anpassning till förändringar i arbetsliv och samhälle: en ny arbetsmiljöstrategi för gemenskapen 2002−2006(4) ,

–   med beaktande av rapporten från mars 2004 från ILO:s styrande organs kommitté för sysselsättning och socialpolitik "An update of the implementation of the Global Employment Agenda and related aspects of policy integration",

–   med beaktande av ILO:s arbetsdokument "Legal Aspects of trafficking for Forced Labour Purposes in Europe" från april 2006,

–   med beaktande av ILO:s arbetsdokument nr 58 "Decent work, standards and indicators" från augusti 2005,

–   med beaktande av ILO:s utredning "Decent work deficits around the globe: measuring trends with index" från augusti 2006,

–   med beaktande av ILO:s meddelande "Decent work in national frameworks", som togs fram inför ILO:s seminarium om globala mål och nationella utmaningar i oktober 2004,

–   med beaktande av artikel 31.1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, där det föreskrivs att varje arbetstagare har rätt till hälsosamma, säkra och värdiga arbetsförhållanden,

–   med beaktande av artikel 152.1 i EG-fördraget: en hög hälsoskyddsnivå för människor skall säkerställas vid utformning och genomförande av all gemenskapspolitik och alla gemenskapsåtgärder,

–   med beaktande av artikel 50 i partnerskapsavtalet mellan staterna i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet, å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan, som undertecknades i Cotonou den 23 juni 2000(5) (Cotonouavtalet),

–   med beaktande av rådets slutsatser om anständigt arbete för alla, som antogs den 1 december 2006 i Bryssel,

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1905/2006 av den 18 december 2006 om upprättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete(6) ,

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1889/2006 av den 20 december 2006 om inrättande av ett finansieringsinstrument för främjande av demokrati och mänskliga rättigheter i hela världen(7) ,

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor och yttrandena från utskottet för utveckling, utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män och utskottet för internationell handel (A6-0068/2007), och av följande skäl:

A.  Begreppet anständigt arbete omfattar mycket mer än att bara säkerställa grundläggande arbetsnormer. I begreppet ingår nyckelprinciperna om en produktiv och fritt vald sysselsättning, arbetsrätt, socialt skydd och dialog mellan arbetsmarknadens parter samt att jämställdheten skall finnas med i alla de fyra pelarna.

B.  Sätten att uppfylla kraven på anständigt arbete bör anpassas efter varje samhälles förmåga och utvecklingsnivå. Insatserna för att främja anständigt arbete bör omfatta arbetstagare inom både den formella och den informella ekonomin, liksom också jordbrukssektorn, egenföretagare och deltidsarbetande, visstidsarbetande och avlönade hemarbetande.

C.  Överallt i världen bör man ha som mål att verka till förmån för anständigt arbete för alla på alla nivåer, precis som det önskades av World Commission on the social dimension of globalisation (WCSDG), FN:s resolution om resultaten av världstoppmötet i september 2005 och den ministerdeklaration som antogs av FN:s ekonomiska och sociala råd den 5 juli 2006. Detta mål bör även ingå i insatserna för att förverkliga millennieutvecklingsmålen och åtagandena vid världstoppmötet i Köpenhamn.

D.  Principen om anständigt arbete är i dag nedvärderad och försvagad dels på grund av att nya marknader öppnats för billig arbetskraft, dels på grund av den "lukrativa" dumpningen på arbetsmarknaden.

E.  ILO har visserligen behörighet att fastställa och förhandla om internationella arbetsnormer och att övervaka deras tillämpning rättsligt och i praktiken, men det behövs ofrånkomligen ett utökat samarbete mellan ILO och berörda parter samt att ILO deltar fullt ut i Världshandelsorganisationens (WTO:s) arbete. På detta område har EU, som företräder 27 medlemsstater, en avsevärd tyngd och en viktig roll att spela, liksom också på den sociala styrningens område.

F.  ILO:s länderprogram för anständigt arbete, liksom andra insatser som görs av internationella utvecklingsorgan och av FN-systemet, har som mål att bemöta den utmaning som sysselsättningsfrågorna innebär och bidra i ett bredare sammanhang till den nationella och regionala utvecklingen och strategierna för arbetslöshetsbekämpning och fattigdomsutrotning.

G.  Under perioden mellan 2000 och 2006 saknades frågor om sysselsättning, social sammanhållning och anständigt arbete i merparten av programmen och studierna om externt samarbete.

H.  Anständigt arbete är på väg att bli huvudinslaget i den kontinuerliga förbättringen av arbetsvillkoren och i kampen mot arbetslöshet, fattigdom och social utslagning.

I.  I samband med halv- eller deltidsarbeten liksom inom den informella ekonomin händer det ofta att normerna för anständigt arbete inte följs. Det kan handla om verksamhet som inte deklareras och är olaglig, bland annat om tvångsarbete och barnarbete.

J.  Det är inte heller förenligt med principen om anständigt arbete att det finns anställda med påtvingad i stället för fritt vald deltidsanställning, som ofta lever med inkomster som är lägre än minimilönen.

K.  Fattigdom, arbetslöshet och social utslagning bekämpas framför allt med respekt för kulturella skillnader, rättvisa inom globaliseringen samt en strävan efter full och produktiv sysselsättning med anständigt arbete för alla, också för funktionshindrade, kvinnor, äldre personer och ungdomar, kulturella och etniska minoriteter, äldre, migranter, underkvalificerade personer, personer som lever i eftersatta och missgynnade områden.

L.  Alla som verkar på det internationella planet måste bidra till att förbättra möjligheterna för äldre personer att finna och behålla ett anständigt arbete, antingen genom bättre tillgång till livslångt lärande och omskolning till nya former av arbete, eller genom tryggandet av tillräckliga pensioner, fullständig medicinsk vård och alla andra former av socialt skydd som kan behövas, i och med att socialskyddet är oupplösligt förbundet med begreppet anständigt arbete.

M.  Överallt i världen har ungdomarna rätt till anständigt arbete, och sådana insatser bör främjas genom ett livscykeltänkande och ett generationsövergripande synsätt. En längre arbetslöshet i början av en ung människas yrkesliv riskerar att i framtiden påverka hennes anställbarhet, inkomster och tillgång till kvalitetsjobb.

N.  Många migrerande arbetstagare i Europa har inte alltid anständiga arbetsvillkor.

O.  I stora delar av världen är kvinnor särskilt utsatta för oskäliga arbetsvillkor och förtjänar därför särskild uppmärksamhet i detta avseende.

P.  Utbildning och yrkesutbildning, anpassad till kunskapssamhällets krav, spelar en väsentlig roll för att förbereda ungdomar för inträdet på arbetsmarknaden och bidrar till att förbättra deras möjligheter att hitta ett anständigt arbete av högre kvalitet.

Q.  Med hjälp av livslångt lärande kan alla förvärva de färdigheter de behöver för att kunna anpassa sig till de ständigt växlande kraven på arbetsmarknaden, bidra till produktiviteten i arbetslivet och delta som aktiva medborgare i kunskapssamhället.

R.  Alla medlemsstater har utarbetat nationella handlingsplaner för sysselsättningen, utgående från de sysselsättningsriktlinjer som framlagts vid Europeiska rådets extra möte i Luxemburg om sysselsättning den 20 och 21 november 1997.

S.  Den europeiska sysselsättningsstrategin och strategierna för socialt skydd och social integration syftar till att målinrikta och samordna de politiska prioriteringar för sysselsättning, socialt skydd och social integration som medlemsstaterna bör följa på EU-nivå.

T.  I sin reviderade Lissabonstrategi för tillväxt och sysselsättning och sin europeiska strategi för hållbar utveckling betonade Europeiska rådet den 22 och 23 mars 2005 vikten av att arbetslivet utvecklades på ett socialt hållbart sätt.

U.  EU har i och med Lissabonstrategin föresatt sig att bli världens mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsbaserade ekonomi, med hållbar ekonomisk tillväxt, fler och bättre arbetstillfällen, social sammanhållning och en hög nivå på miljöskyddet, men de förutskickade resultaten har till dags datum inte förverkligats.

V.  En socialt hållbar ökning av Europeiska unionens konkurrenskraft förutsätter i enlighet med de integrerade riktlinjerna för tillväxt och sysselsättning för 2005–2008 (KOM(2005)0141) produktivitetsförbättringar med hjälp av insatser till förmån för anständigt arbete och bättre kvalitet på arbetslivet, också i fråga om hälsa och säkerhet på arbetet, samt en bättre balans mellan anställningstrygghet och flexibilitet i anställningssammanhang, livslångt lärande, ömsesidigt förtroende och deltagande, liksom också bättre möjligheter att förena privatliv, familjeliv och yrkesliv. Bekämpning av könsdiskriminering och alla andra slag av diskriminering samt insatser för att inlemma utsatta grupper i samhället är oupplösligt förbundna med insatserna till förmån för anständigt arbete.

1.  Europaparlamentet anser att anständigt arbete är ett huvudinslag i kampen mot fattigdom och social utslagning.

2.  Europaparlamentet anser att Europeiska unionen både genom sin interna och externa politik kan lämna ett avsevärt bidrag till insatser för anständigt arbete för alla, genom att tillämpa sina sociala värderingar och principer, bekämpa social dumpning på arbetsmarknaden och hålla sig framme på det internationella planet.

3.  Europaparlamentet understryker att anständigt arbete inte bara är en fråga om anställning eller socialt skydd utan även en fråga om styrelseformer och att genomförandet av en effektiv politik som är inriktad på anständigt arbete kräver institutioner som kan ställas till svars, ett politiskt engagemang för en sund statsförvaltning och ett livaktigt och organiserat civilt samhälle.

4.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att beakta övervägandena och rekommendationerna från World Commission on the social dimension of globalisation (WCSDG), FN:s resolution om resultaten av världstoppmötet i september 2005 och den ministerdeklaration som antogs av FN:s ekonomiska och sociala råd den 5 juli 2006 och ta med frågan om anständigt arbete i all verksamhet som bedrivs av Europeiska unionen och uppmuntra medlemsstaterna att göra detsamma.

5.  Europaparlamentet framhåller vikten av att multinationella företag framför allt rättar sig efter principen om globaliseringens sociala dimension och följer internationella arbetsnormer och anständiga arbetsmetoder i all sin verksamhet världen över.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i praktisk handling omsätta sina förslag till strategi och riktlinjer för en bättre mobilisering av EU:s interna och externa politik till förmån för agendan för anständigt arbete, framför allt i frågor som rör utveckling, externt bistånd, utvidgning, grannskapspolitik, handel, migration samt bilaterala och multilaterala yttre förbindelser.

7.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att inte frånsäga sig sitt ansvar i genomförandet av det allmänna preferenssystemet (GSP+) utan att i stället arbeta aktivt tillsammans med ILO för att se till att avtalsvillkoren efterlevs fullt ut och att vid behov använda sina befogenheter för att säga upp förmånsrätterna för länder som inte respekterar grundläggande sociala, arbetsmässiga och mänskliga rättigheter, däribland föreningsfriheten, och andra grundläggande ILO-konventioner och arbetsnormer.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vara mer strikt i tillämpningen av GSP+ genom att utfärda rekommendationer till förmånsländernas regeringar att använda tillsynsförfarandena i rådets förordning (EG) nr 980/2005 av den 27 juni 2005 om tillämpning av Allmänna preferenssystemet(8) samt vid behov tillfälligt upphäva förmånsbehandlingen av länder som inte uppfyller sina åtaganden och som allvarligt och systematiskt kränker de grundläggande sociala rättigheterna och samtidigt se till att upphävandet av förmånsbehandlingen inte uppmuntrar till protektionism. Parlamentet efterlyser också övervakning och en utsträckning av dessa mekanismer till att omfatta övriga GSP+-förmånsländer, i synnerhet när det gäller barnarbete och tvångsarbete som det är en viktig utmaning för ILO att avskaffa, vilket framgår av dess rapport med titeln "The end of child labour: Within reach".

9.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att, i enlighet med kommissionens åtagande i sitt meddelande om anständigt arbete, beakta den sociala dimensionen av anständigt arbete i kommissionens olika initiativ när den ingår handelsavtal med tredjeländer.

10.  Europaparlamentet betonar att agendan för anständigt arbete omfattar en rad allmänna strategier, som inte har anknytning till någon särskild utvecklingsmodell utan är direkt kopplade till en rättvisare och jämnare fördelning av produktionsintäkterna, samt att det är ett redskap som anpassar utvecklingen enligt sådana värderingar och handlings- och styrelseprinciper som förenar ekonomisk konkurrenskraft med social rättvisa.

11.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inom ramen för strategin för hållbar utveckling anta ett konsekvent förhållningssätt till kopplingarna mellan social-, sysselsättnings- och miljöpolitiken på grundval av frihet och ansvar.

12.  Europaparlamentet erinrar om att det för att uppnå målet om anständigt arbete krävs en enhetlig och integrerad ekonomisk och social politik som syftar till att främja produktiv sysselsättning av hög kvalitet. Parlamentet betonar att det i agendan för anständigt arbete föreskrivs att det skall antas politik som går utöver den klassiska arbetsmarknadspolitiken och som skall främjas av all ekonomisk politik i medlemsstaterna.

13.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och företagen att i samarbete med arbetsmarknadens parter och på grundval av gemenskapslagstiftningen om arbetstagares hälsa och säkerhet anta förebyggande strategier och genomförandeåtgärder som syftar till att skydda moderskap och förbättra hälsan och säkerheten på arbetsplatsen för gravida anställda och för anställda som nyligen nedkommit eller ammar.

14.  Europaparlamentet understryker behovet av att öka öppenheten på arbetsmarknaderna så att alla anställningsformer (tillsvidareanställning, visstidsanställning, heltidsarbete, deltidsarbete eller timavlönad anställning,) blir officiella och anständigt avlönade samt att arbetstagarnas rättigheter, grundläggande arbetsnormer, dialogen mellan arbetsmarknadens parter, socialskyddet (också hälsa och säkerhet på arbetsplatsen) samt jämställdheten helt och fullt respekteras oavsett anställningsform.

15.  Europaparlamentet erinrar om att anställningsvillkoren för ungdomar, inbegripet praktikanter, måste respektera alla arbetstagares grundläggande rättigheter och principerna om anständigt arbete.

16.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande om anständigt arbete och uppmanar med kraft medlemsstaterna och kandidatländerna att ratificera och fullt ut genomföra de ILO-konventioner som av ILO klassats som aktuella, framför allt konventionerna om anständigt arbete. Parlamentet är övertygat om att man inom grannskapspolitiken och politiken för yttre förbindelser bör verka för ett oinskränkt genomförande av ILO-konventionerna om anständigt arbete och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att förstärka ILO:s övervakningssystem.

17.  Europaparlamentet ställer sig helhjärtat bakom kommissionens föresats att stödja initiativ till förmån för fackföreningsfriheten och friheten att förhandla om kollektivavtal, förbättringen av arbetsmarknadsförvaltningen, arbetsmiljöinspektionen och förvaltningen av social trygghet samt utarbetandet av integrerade strategier för förebyggande insatser på arbetsmiljöområdet inom ramen för utvidgnings- och föranslutningsprogram.

18.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande "Investera i människor" inom ramen för "europeiskt samförstånd" (EU:s utvecklingspolitik) och ställer sig positivt till att detta program tillmäter genomförandet av agendan för anständigt arbete i EU:s partnerländer stor betydelse.

19.  Europaparlamentet betonar att man enligt artikel 12.2 d ii i förordning (EG) nr 1905/2006 skall verka för att anständigt arbete blir ett allmänt mål som skall nås bland annat genom globala och multilaterala initiativ. Syftet är att genomföra de internationellt överenskomna viktigaste ILO-arbetsnormerna och bedöma handelns betydelse för anständigt arbete samt varaktiga och passande mekanismer för rättvis finansiering av effektivt fungerande sociala trygghetssystem med bredare täckningsområde. Parlamentet framhåller att anständigt arbete anges som ett prioriterat område även i artikel 5.2 c i förordning (EG) nr 1905/2006. Parlamentet uppmanar kommissionen att aktivt tillämpa dessa bestämmelser i utvecklingspolitiken och systematiskt rapportera om sina insatser för att främja anständigt arbete i sin årliga rapport om utvecklingspolitiken och genomförandet av biståndspolitiken.

20.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att verka för att grundläggande arbetsnormer och målet om anständigt arbete respekteras i WTO-medlemmarnas handelspolitik som ett effektivt regelverk tillsammans med en sanktionsmekanism för partner som inte anpassar sig till dessa normer, och samtidigt så effektivt som möjligt aktivera förfarandet med GSP+. Parlamentet uppmuntrar Europeiska unionen att överväga om det kunde inrättas mekanismer med uppgift att övervaka utvecklingen av handel och anständigt arbete sida vid sida, både på europeisk och på internationell nivå.

21.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inte bara stödja utan även, där detta är möjligt, delta i den dialog som inletts mellan de internationella finansinstituten (IFI), ILO, FN och WTO och som avser komplementariteten och konsekvensen i deras politik för ekonomisk tillväxt, investeringar, handel och anständigt arbete.

22.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, när den beviljar handelsförmåner, exempelvis via det allmänna preferenssystemet, beakta de berörda ländernas efterlevnad av internationella arbetsnormer för anständigt arbete, i synnerhet med avseende på barnarbete och tvångsarbete, så att länder som bryter mot dessa grundläggande normer inte kommer i åtnjutande av EU:s handelsförmåner.

23.  Europaparlamentet betonar behovet av utökat samarbete med WTO, FN:s konferens för handel och utveckling (UNCTAD), ILO och andra internationella organisationer när det gäller deras åtgärders komplementaritet. Parlamentet anser att det är väsentligt att de vidtagna åtgärderna är konsekventa, för att främja anständigt arbete och garantera det i praktiken. Parlamentet föreslår att ILO får observatörsstatus i WTO, och vänder sig till parlamenten i övriga medlemsländer i WTO och ber dem om stöd för denna begäran.

24.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå att en kommitté för handel och anständigt arbete bildas inom WTO enligt samma modell som kommittén för handel och miljö.

25.  Europarlamentet påminner om att ILO enligt sina stadgar kan kräva handelssanktioner mot en stat som bryter mot internationella sociala konventioner, och kräver att WTO, för att de internationella organisationernas arbete skall bedrivas konsekvent, åtar sig att följa ILO:s beslut.

26.  Europaparlamentet föreslår att ILO ges tillstånd att lägga fram expertrapporter (amicus briefs) för WTO-panelerna och Permanenta överprövningsorganet i relevanta fall där frågan om brott mot internationella konventioner är föremål för en tvist och där man måste ta hänsyn till ILO:s beslut.

27.  Europaparlamentet föreslår att det skall införas en möjlighet att överklaga till ILO när en WTO-medlemsstat anser att ett beslut av tvistlösningsorganet gör att ILO:s beslut om efterlevnad av arbetskonventionerna kan ifrågasättas, för att garantera att världssamfundets åtgärder för att främja anständigt arbete blir konsekventa.

28.  Europaparlamentet uppmanar EU att göra efterlevnad av internationella arbetslivsnormer till en faktor i förhandlingarna om anslutning av nya medlemsstater till WTO.

29.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att göra tillämpningen av grundläggande arbetsnormer till ett förhandsvillkor i sin inköps- och upphandlingspolitik. Parlamentet uppmanar kommissionen att utforma en policy för detta och ge handelsrelaterat bistånd för att också små producenter i utvecklingsländerna skall kunna tillämpa dessa normer.

30.  Europaparlamentet framhåller att mätmetoder för handelns och handelsavtalens inverkan på främjandet av anständigt arbete måste vidareutvecklas, även i globala försörjningskedjor och områden med exportfrämjande särreglering, och att det måste ses till att konsekvensbedömningarna för handelns hållbarhet blir effektivare och görs i rätt tid.

31.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att erkänna de rimliga indikatorer som ILO har fastställt för antalet yrkesinspektörer på grundval av antalet arbetstagare och införliva dem med sina bilaterala och multilaterala handelsförhandlingar och sina bedömningar av konsekvenserna för hållbarheten: 1 inspektör per 10 000 arbetstagare i industriländer med marknadsekonomi, 1 per 20 000 i övergångsekonomier och 1 per 40 000 i mindre utvecklade länder.

32.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att artikel 50 i Cotonouavtalet, som innehåller en särskild bestämmelse om handels- och arbetsnormer och som bekräftar parternas uppslutning kring grundläggande arbetsnormer, genomförs.

33.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, i samverkan med FN:s organ, de nationella och regionala organisationerna, arbetsmarknadens parter och övriga delar av det civila samhället, bättre samordna anständigt arbete och externa samarbetsprogram för anständigt arbete med genomförandet av ILO:s länderprogram för anständigt arbete eller liknande färdplaner och att öka insatserna för att integrera anständigt arbete i strategierna och strategidokumenten för fattigdomsminskning och i utvecklingsstrategierna, eftersom de kan ge ett mervärde åt kampen för anständigt arbete för alla. Parlamentet efterlyser därför nära samråd med arbetsmarknadens parter och övriga delar av det civila samhället.

34.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska unionen att finansiera ett utvecklingsprogram om anständigt arbete i samarbete med ILO, som särskilt skall syfta till att identifiera de effektivaste strategierna för att främja anständigt arbete.

35.  Europaparlamentet understryker att det är av avgörande betydelse för framsteg med målsättningen om anständigt arbete att EU-länderna lever upp till målet att lägga 0,7 % av BNP på stöd till utvecklingsländerna, eftersom tillväxt och sunda samhällsstrukturer är en väsentlig förutsättning för utvecklingen av anständigt arbete, i synnerhet i utvecklingsländerna.

36.  Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen till helhetsbetonad och mångsidig verksamhet utgående från de fyra grundläggande elementen i agendan för anständigt arbete: produktiv och fritt vald sysselsättning, arbetsrätt – inklusive grundläggande arbetsnormer – socialskydd och dialog mellan arbetsmarknadens parter samt integrering av genusdimensionen i alla dessa element. Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att överväga införa en minimilön för att skydda människor från att utnyttjas och förhindra fattigdom bland personer ute i förvärvslivet.

37.  Europaparlamentet understryker hur viktigt det är att stödja en integrering av sysselsättning och anständigt arbete i utvecklingsstrategierna. Parlamentet efterlyser en grundligare analys av sysselsättning och andra aspekter av anständigt arbete i strategidokumenten för fattigdomsminskning, i avtalen om ekonomiskt partnerskap, i de nationella strategidokumenten och i de fleråriga vägledande programmen. Parlamentet vill i detta sammanhang betona vikten av samråd med alla berörda parter, häribland organiserade arbetsgivare, fackföreningar, arbetstagare och även den privata sektorn samt det civila samhället i stort.

38.  Europaparlamentet framhåller att arbetsministerierna samt arbetsgivar- och arbetstagarorganisationerna bör stärkas och integreras mer systematiskt i den samarbetsprocess som ligger till grund för utarbetandet och genomförandet av strategidokumenten för fattigdomsminskning, landstrategierna och de fleråriga programmen. Parlamentet anser att samarbetet med ekonomi- och finansministrar och med internationella finansinstitut och ekonomiska institutioner såsom Bretton Woods-institutionerna, Europeiska investeringsbanken (EIB)och Världshandelsorganisationen bör förbättras. Parlamentet framhåller att alla parter måste se till att landstrategidokumenten utarbetas i en sann deltagarinriktad anda och uppmanar kommissionen att investera mer i uppbyggnaden av teknisk och institutionell kapacitet och underlätta åtgärder för att förankra anständigt arbete i de nationella strategidokumenten.

39.  Europaparlamentet betonar framför allt behovet av nationella program för anständigt arbete eller liknande färdplaner som administreras av länderna själva. Dessa skall enligt parlamentets mening utarbetas i samarbete med arbetsmarknadens parter och andra berörda parter i syfte att skapa anständigt arbete för alla genom utvecklingssamarbete – till exempel policydialog om sysselsättningens effekter på ekonomisk politik och styrning, åtgärder för budgetstöd och kapacitetsbyggande, i synnerhet uppbyggnad av institutionell kapacitet. Parlamentet konstaterar att utvecklingssamarbetet skall vara samordnat och harmoniserat mellan kommissionen, medlemsstaterna och andra internationella utvecklingsparter samt berörda aktörer, inbegripet ILO, andra FN-organ och internationella finansinstitut.

40.  Europaparlamentet efterlyser nya insatser för att bekämpa överträdelser av de mänskliga rättigheterna och arbetsrätten. Parlamentet framhåller att detta bör innefatta en möjlighet att utesluta multinationella företag som är verksamma i utvecklingsländerna från offentlig upphandling som finansieras av eller mottar stöd från Europeiska unionen och dess medlemsstater samt genom exportkreditgarantier beviljade av EIB eller andra finansinstitut i händelse av att dessa rättigheter kränks. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att göra respekten för grundläggande arbetsnormer till ett obligatoriskt krav i avtal om offentlig upphandling som finansieras genom Europeiska utvecklingsfonden och annat gemenskapsstöd eller bilateralt stöd.

41.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna till samordnade och utökade insatser för utveckling av färdigheter så att den nytta som den nya tekniken och innovationerna för med sig kan tas till vara och delas med andra. Parlamentet konstaterar att anständigt arbete skapas genom tillväxt, investering och företagsutveckling, tillsammans med lyhördhet inför samhällets behov.

42.  Europaparlamentet uppmanar EU:s institutioner att inom ramen för Lissabonstrategin och de integrerade riktlinjerna för tillväxt och sysselsättning (2005–2008) utveckla och främja en europeisk företagarkultur som tar sikte på enskilda personer, i synnerhet ungdomar, för att skapa företag med hög tillväxtpotential och bli bättre på att uppnå ett av målen med anständigt arbete, nämligen att skapa "fler och bättre arbetstillfällen".

43.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att prioritera anständigt arbete i sin ekonomiska och sociala politik, genom att privilegiera skapandet av kvalitetsjobb, respekten för de grundläggande rättigheterna i arbetslivet för samtliga kategorier av arbetstagare, stärkandet av det sociala skyddet och främjandet av dialogen mellan arbetsmarknadens parter.

44.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att uppmuntra antagandet av frivilliga uppförandekoder, såsom initiativ på företags- eller branschnivå, som hänvisar till och kompletterar nationell lagstiftning och internationella normer samt OECD:s och ILO:s uppförandekoder för multinationella företag.

45.  Europaparlamentet rekommenderar med skärpa medlemsstaterna och Europeiska unionen att verka för att alla företag överallt i sin verksamhet skall tillämpa god praxis för företagens sociala ansvar, för att skapa en trygg och flexibel arbetsmiljö av god kvalitet. Parlamentet uppmanar flerpartsforumet och den europeiska alliansen för företagens sociala ansvar att utveckla initiativ för att anständigt arbete skall ingå som en viktig beståndsdel av företagens sociala ansvar.

46.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att, i egenskap av arbetsgivare i utvecklingsländerna, beakta principen om anständigt arbete, i enlighet med ILO:s rekommendation nr 135 (rekommendation om fastställande av minimilön, med särskild hänvisning till utvecklingsländerna).

47.  Europaparlamentet välkomnar det bidrag som FN-organisationer lämnat till anständigt arbete, exempelvis människorättskommissariatets initiativ om ytterligare en rapport om mänskliga rättigheter i transnationella företag.

48.  Europaparlamentet understryker vikten av att främja ILO:s trepartsdeklaration om principer för multinationella företag och den sociala politiken.

49.  Europaparlamentet uppmanar företagen att anta ansvarsfulla, icke-diskriminerande rekryterings- och yrkesutvecklingsstrategier för att främja sysselsättning för kvinnor och missgynnade personer på arbetsmarknaden.

50.  Europaparlamentet rekommenderar att företag tar initiativ för att få ett högre deltagande och en ökad representation av kvinnor i organ som deltar i dialogen mellan arbetsmarknadens parter, vilket är ett strategiskt mål i främjandet av anständigt arbete.

51.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samarbete med arbetsmarknadens parter och ILO uppmuntra kvinnliga företagare att starta och utveckla företag inom och utanför EU som en del av utvecklingssamarbetet.

52.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att företag som är verksamma inom och utanför Europeiska unionen ordnar med bättre information till och samråd med arbetstagarnas företrädare som ett led i en bredare, fortlöpande dialog mellan arbetsmarknadens parter där arbetstagare informeras och hörs i en rad olika frågor som är av betydelse för deras anställnings- och arbetsvillkor. Europaparlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter att beakta att strikta normer för hälsa och säkerhet i arbetslivet är en grundläggande mänsklig rättighet.

53.  Europaparlamentet betonar vikten av dialog mellan arbetsmarknadens parter då medlemsstaterna utarbetar de nationella programmen för anständigt arbete och uppmanar till ett verkligt samråd med arbetsmarknadens parter.

54.  Europaparlamentet understryker att arbetsmarknadens parter är avgörande för ett framgångsrikt genomförande av agendan för anständigt arbete och att dessa därför bör involveras aktivt, åtminstone i form av ett samrådsförfarande, i genomförandet av initiativ för anständigt arbete.

55.  Europaparlamentet välkomnar förhandlingarna mellan arbetsmarknadens parter i Europa om ett ramavtal om trakasserier och våld på arbetsplatsen, såsom ett exempel på insatserna till förmån för anständigt arbete i Europa. Parlamentet uppmanar kommissionen att uppmuntra arbetsmarknadens parter att med framgång slutföra dessa förhandlingar.

56.  Europaparlamentet understryker att den europeiska sociala agendan, Lissabonstrategin (med den också de nationella reformprogrammen) och förstärkta insatser för att ratificera och tillämpa de internationella arbetskonventioner som av ILO klassats som uppdaterade utgör EU:s färdplan för anständigt arbete.

57.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att genomföra en effektiv politik och effektiva program för skydd och förebyggande, så att yrkesinspektionerna får mer personal, ökad kvalitet, större befogenheter och mera redskap, i enlighet med gemenskapslagstiftningen och ILO:s konventioner, för att efterlevnaden av lagstiftningen om hälsa och säkerhet i arbetet och om arbetsvillkor samt annan sociallagstiftning skall kunna genomdrivas.

58.  Europaparlamentet föreslår ett intensivare samarbete när det gäller att utveckla bästa praxis på EU-nivå mellan de nationella yrkesinspektoraten för att bidra till främjandet av anständigt arbete. Parlamentet rekommenderar medlemsstaterna att ge yrkesinspektionsmyndigheterna större resurser för att kunna utföra sina uppgifter och se till att gällande nationella arbetsrätt tillämpas i praktiken och inte sätts ur spel.

59.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att även nya arbetsformer skyddas av gällande rätt och att pröva nya rättsinstrument som på ett flexibelt sätt kan tillämpas på de nya arbetsformerna, så att alla arbetstagare kan garanteras samma skyddsnivå.

60.  Europaparlamentet erkänner vikten av det arbete som utförs av Nätverket för ungdomars sysselsättning – Youth Employment Network samt ILO:s forum för anständigt arbete. Dessa är viktiga mekanismer för utbyte av erfarenheter samt för stöd och utvärdering. Parlamentet uppmanar kommissionen att tillsammans med ILO stödja utvecklingen av dessa nätverk i EU:s partnerländer, såsom ett sätt att genomföra den globala agendan för sysselsättning.

61.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att garantera ungdomar utbildning, såsom en effektiv strategi mot social utslagning och fattigdom och utveckla deras anställbarhet med hjälp av befintliga mekanismer som Euroguidance-nätverket, som hjälper människor till en bättre förståelse av arbetsmöjligheterna i Europa. Parlamentet uppmanar också medlemsstaterna att genom yrkesvägledningsprogram se till att ungdomar med större framgång kan ta steget ut i arbetslivet och lättare få arbete och samtidigt slå vakt om konsekvensen med livscykeltänkandet och ett generationsövergripande synsätt.

62.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att investera mera i sådan infrastruktur som behövs för användning av informations- och kommunikationsteknik samt i utbildning och yrkesutbildning för ungdomar, varvid investeringsansvaret kunde fördelas mellan både den offentliga och den privata sektorn.

63.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att, vid genomförandet av gemenskapspolitiken, ge alla utvidgad tillgång till livslångt lärande, också i geografiskt avlägsna områden, på landsbygden, samt vidta särskilda åtgärder som verklighetsanpassats på det lokala planet för att garantera att alla skall kunna få anställning, i en situation där arbetslivet hela tiden förändras.

64.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att genomföra ändamålsenliga reformer i sina utbildningssystem och att garantera alla människor tillgång till utbildning av hög kvalitet.

65.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att integrera genus- och utvecklingsdimensionerna i all politik och alla program till förmån för anständigt arbete och uppmanar medlemsstaterna att garantera män och kvinnor lika möjligheter till anständigt arbete, inte bara i fråga om tillgång till arbete och befordran utan även i fråga om lön.

66.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta alla nödvändiga åtgärder för att trygga möjligheterna att förena privatliv, familjeliv och yrkesliv, för att flera kvinnor skall kunna komma ut på arbetsmarknaden, samt att undersöka och få bort de orsaker som kunde motverka effekten av dessa åtgärder.

67.  Europaparlamentet anser att man bör se över möjligheterna att göra de arbeten som i dag anses som för tunga eller som lågstatusyrken mer attraktiva (städarbete, familjestöds- och hemtjänstarbete, arbete som personlig assistent etc.).

68.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att förbättra de åtgärder som syftar till att ge alla arbetstagare möjlighet att skapa en bättre balans mellan yrkes- och familjelivet, med tanke på att långa arbetsdagar, stress och otrygga anställningar utgör ett hot mot hela familjestrukturen, som är en viktig grundpelare i vårt samhälle.

69.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att samarbeta med icke-statliga organisationer, fackföreningar, kvinnoorganisationer och nätverk med uppgift att ge kvinnor i utvecklingsländerna mer att säga till om i ekonomiskt och socialt hänseende samt främja anständigt arbete på alla nivåer.

70.  Europaparlamentet välkomnar det initiativ som kommissionen tagit i sitt meddelande om anständigt arbete och som syftar till att arbetsmarknadens parter och andra aktörer inom det civila samhället i större utsträckning skall delta i internationella styrelseformer efter OECD:s samrådsmodell.

71.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i sin nationella politik främja lika möjligheter och likabehandling av arbetstagare oavsett deras ålder eller kön. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta åtgärder mot diskriminering av kvinnor och äldre arbetstagare.

72.  Europaparlamentet understryker att främjandet av anständigt arbete syftar till en generell förbättring av alla människors levnads- och arbetsvillkor och att det därför även innefattar stöd till den informella sektorns integrering i den etablerade ekonomin.

73.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stödja och främja lagstiftningsinitiativ och politisk praxis till förmån för icke-diskriminering och lika möjligheter i yrkesutbildning och på arbetsplatsen för funktionshindrade, exempelvis genom stöd för att i utvecklingsländer anpassa arbetsplatser till personer med funktionshinder.

74.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att uppmuntra medlemsstaterna att använda den öppna samordningsmetoden på socialskyddsområdet för att skapa ett mervärde åt de olika socialsystemen. I enlighet med den förnyade Lissabonstrategin och i syfte att förbättra de europeiska arbetstagarnas flexibilitet och rörlighet och den sociala sammanhållningen i unionen är det därför nödvändigt att förbättra harmoniseringen av pensionssystemen, i synnerhet i fråga om pensionsförmåner för personer som arbetat i flera medlemsstater, eftersom detta inte bara är ett stort hinder för arbetstagarnas fria rörlighet utan även är till förfång för en inre marknad för finansiella tjänster.

75.  Europaparlamentet konstaterar att marginaliseringen av vissa minoriteter på grund av religion eller ras försvårar uppnåendet av anständigt arbete för alla inom EU och uppmanar därför alla medlemsstater som ännu inte helt införlivat rådets direktiv 2000/43/EG om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung(9) att göra detta.

76.  Europaparlamentet välkomnar medlemsstaternas vilja att ratificera Internationella konventionen om skydd av alla migrerande arbetstagares och deras familjemedlemmars rättigheter samt ILO-konventionerna nr 97 och nr 143, av omtanke om ett konsekvent grepp på frågan om internationella flyttningsrörelser.

77.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att enas om en gemensam standarddefinition på begreppen tvångsarbete och utnyttjande av annans utsatta läge, för att på så sätt minska oklarheterna och snedvridningarna i rättsliga avgöranden.

78.  Europaparlamentet konstaterar att vissa EU-medborgare som utövar sin rätt att röra sig fritt riskerar dåliga arbetsförhållanden och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att anta strategier för att undersöka de erfarenheter som gjorts på arbetsmarknaden av personer som migrerat inom EU och att vidta åtgärder för att avlägsna arbetsmetoder som innebär att arbetstagare exploateras.

79.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och gemenskapens delegationer i partnerländerna att aktivt verka för att agendan för anständigt arbete och de nationella och regionala programmen för anständigt arbete införlivas i de nationella strategidokumenten, de nationella handlingsplanerna och övriga programinstrument inom ramen för EU:s politik för utvecklingssamarbete.

80.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens föresats att överväga att bredda tillämpningen av den regel i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2110/2005 av den 14 december 2005 om tillträde till gemenskapens externa bistånd(10) som avser efterlevande av grundläggande arbetsnormer, så att den även omfattar kontrakt finansierade av Europeiska utvecklingsfonden.

81.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att anslå adekvata resurser till genomförandet av de förslag i dess meddelande "Investera i människor" som syftar till att främja anständigt arbete.

82.  Europaparlamentet ser positivt på att kommissionen i sitt meddelande "Investera i människor" lägger så stor vikt vid genomförandet av agendan för anständigt arbete i EU:s partnerländer. Parlamentet välkomnar att man i programmet erkänner att det finns en tydlig koppling mellan anständigt arbete och socialt skydd. Dessutom uppmanar parlamentet kommissionen att avsätta tillräckliga medel för främjandet av anständigt arbete inom det tematiska programmet "Investera i människor".

83.  Europaparlamentet välkomnar den nya integrerade strategin till förmån för barnens rättigheter, vilken tillkännagivits i kommissionens meddelande "Mot en EU-strategi för barnets rättigheter" (KOM(2006)0367) och erinrar att åtgärder mot barnarbete, sådant detta definieras i ILO:s konventioner nr 138 och 182 mot tvångsarbete, måste tas med i de nationella och internationella åtgärderna.

84.  Europaparlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att anta strategier i linje med de gemensamma grundprinciperna för integration av tredjelandsmedborgare i EU.

85.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens föresats att under 2008 ta fram en uppföljningsrapport till sitt meddelande om anständigt arbete, i vilken bör ingå en analys och utvärdering av medlemsstaternas ratificering och tillämpning av ILO:s konventioner om sysselsättning, hälsa och säkerhet, skydd vid havandeskap och barnsbörd och migrerande arbetstagares rättigheter och yrkar på att denna rapport skall innehålla ett handlingsprogram för anständigt arbete som skall omfatta samarbetet i EU och de internationella insatserna.

86.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens insatser för att förbättra analyserna och ta fram lämpliga indikatorer på resultaten av arbetet med agendan för anständigt arbete.

87.  Europaparlamentet välkomnar ministrarnas uttalande av den 5 juli 2006 vid FN:s ekonomiska och sociala råd om att arbetet med att utveckla agendan för anständigt arbete får påskyndas och intensifieras så att konkreta mål kan uppnås till 2015.

88.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inför parlamentet lägga fram sifferuppgifter om hur anständigt arbete och tillhörande frågor finansieras, för att det skall gå att bättre bedöma finansieringen av detta politiska åtagande.

89.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT C 93, 27.4.2007, s. 38.
(2) EUT C 271 E, 12.11.2003, s. 598.
(3) EUT C 46, 24.2.2006, s. 1.
(4) EUT C 300 E, 11.12.2003, s. 290.
(5) EGT L 317, 15.12.2000, s. 3.
(6) EUT L 378, 27.12.2006, s. 41.
(7) EUT L 386, 29.12.2006, s. 1.
(8) EUT L 169, 30.6.2005, s. 1.
(9) EGT L 180, 19.7.2000, s. 22.
(10) EUT L 344, 27.12.2005, s. 1.

Senaste uppdatering: 28 januari 2008Rättsligt meddelande