Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2007/2011(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A6-0212/2007

Ingivna texter :

A6-0212/2007

Debatter :

PV 20/06/2007 - 12
CRE 20/06/2007 - 12

Omröstningar :

PV 21/06/2007 - 8.7
CRE 21/06/2007 - 8.7
Röstförklaringar

Antagna texter :

P6_TA(2007)0283

Antagna texter
WORD 76k
Torsdagen den 21 juni 2007 - Strasbourg Slutlig utgåva
Ungdomsbrottslighet – kvinnornas, familjens och samhällets roll
P6_TA(2007)0283A6-0212/2007

Europaparlamentets resolution av den 21 juni 2007 om ungdomsbrottslighet – kvinnornas, familjens och samhällets roll (2007/2011(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av FN:s konvention av den 20 november 1989 om barnets rättigheter, i synnerhet artiklarna 37 och 40,

–   med beaktande av FN:s minimistandardregler för rättskipning rörande ungdomsbrottslighet (Pekingreglerna) från 1985, antagna av generalförsamlingen i dess resolution 40/33 av den 29 november 1985,

–   med beaktande av FN:s riktlinjer för förhindrande av ungdomsbrottslighet (Riyadhriktlinjerna) från 1990, antagna av generalförsamlingen i dess resolution 45/112 av den 14 december 1990,

–   med beaktande av FN:s regler om skydd för ungdomar som frihetsberövats, antagna av generalförsamlingen i dess resolution 45/113 av den 14 december 1990,

–   med beaktande av Europarådets konvention av den 25 januari 1996 om utövandet av barns rättigheter, i synnerhet artikel 1 och artiklarna 3–9,

–   med beaktande av rekommendationen av den 24 september 2003 från Europarådets ministerkommitté till medlemsstaterna om nya sätt att hantera ungdomsbrottslighet och ungdomsrättsvårdens roll(1) ,

–   med beaktande av rekommendationen av den 17 september 1987 från Europarådets ministerkommitté om samhällets reaktion på ungdomsbrottslighet(2) ,

–   med beaktande av rekommendationen av den 18 april 1988 från Europarådets ministerkommitté om samhällets reaktion på brottslighet bland ungdomar från invandrarfamiljer(3) ,

–   med beaktande av EU-fördraget, i synnerhet artikel 6 samt bestämmelserna i avdelning VI om polissamarbete och straffrättsligt samarbete,

–   med beaktande av EG-fördraget, i synnerhet avdelning XI om socialpolitik, utbildning, yrkesutbildning och ungdomsfrågor, särskilt artikel 137,

–   med beaktande av ramprogrammet om polissamarbete och straffrättsligt samarbete (Agis), som upphörde den 31 december 2006, och rådets förordning (EG) nr 168/2007 av den 15 februari 2007 om inrättande av Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter,(4)

–   med beaktande av sin ståndpunkt av den 30 november 2006 om förslaget till rådets beslut om att tillåta Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter att bedriva verksamhet på de områden som avses i avdelning VI i fördraget,(5)

–   med beaktande av sin ståndpunkt av den 22 maj 2007 om rådets gemensamma ståndpunkt inför Europaparlamentets och rådets beslut om inrättande för perioden 2007–2013 av ett särskilt program för att förebygga och bekämpa våld mot barn, ungdomar och kvinnor och för att skydda våldsoffer och riskgrupper (Daphne III-programmet) som en del av det allmänna programmet "Grundläggande rättigheter och rättvisa"(6) ,

   med beaktande av kommissionens meddelande "Mot en EU-strategi för barnets rättigheter" (KOM(2006)0367),

–   med beaktande av sin resolution av den 8 juli 1992 om en europeisk stadga för barnets rättigheter(7) , i synnerhet punkterna 8.22 och 8.23,

–   med beaktande av rådets beslut (2001/427/RIF) av den 28 maj 2001 om inrättande av ett europeiskt nätverk för förebyggande av brottslighet(8) ,

–   med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 15 mars 2006: "Förebyggande av ungdomsbrottslighet, metoder för hantering av ungdomsbrottslighet och ungdomsrättsvårdens roll i EU"(9) ,

–   med beaktande av slutsatserna från den konferens som under rådets brittiska ordförandeskap hölls i Glasgow den 5–7 september 2005 på temat "ungdomar och brottslighet: ett europeiskt angreppssätt",

–   med beaktande av de senaste årliga rapporterna från Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk,

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A6-0212/2007), och av följande skäl:

A.  Ungdomsbrottslighet är förenad med mycket större risker än brottslighet bland vuxna, eftersom den berör en särskilt känslig befolkningsgrupp under en tid då deras personlighet utvecklas och utsätter minderåriga för risken att redan mycket tidigt i livet bli socialt marginaliserade och stigmatiserade.

B.  Bristfällig eller obefintlig skolgång är en av de faktorer som ökar risken för ungdomsbrottslighet.

C.  Nationella, europeiska och internationella studier visar på en oroväckande ökning av ungdomsbrottsligheten under de senaste två årtiondena.

D.  Ungdomsbrottsligheten är oroande och dess omfattning ökar eftersom den sjunker allt längre ner i åldrarna - allt fler brott begås av barn under 13 år - och eftersom deras beteende visar på ständigt tilltagande grymhet.

E.  Dagens sätt att registrera och presentera statistik över ungdomsbrottslighet svarar inte mot de reella behoven och dagens förhållanden, något som gör det tvingande nödvändigt att ta fram tillförlitlig nationell statistik.

F.  Det är svårt att med bestämdhet fastställa vilka orsaker som leder in en minderårig på brottets bana, eftersom vägen mot socialt avvikande och i förlängningen brottsligt beteende alltid är ett individuellt och specifikt fall som har att göra med den minderåriges erfarenheter och den viktigaste omgivningen för barn och ungdomar: familjen, skolan, vännerna samt den ekonomiska och sociala kontexten i stort.

G.  Som huvudfaktorer bakom ungdomsbrottsligheten anges en allmän avsaknad av orientering, brist på kommunikation och goda förebilder i familjen, eftersom föräldrarna ofta är frånvarande, psykiska problem som hänger samman med fysisk misshandel och sexuella trakasserier begångna av personer i släkten, utbildningssystemens oförmåga att lära ut sociala värderingar, fattigdom, arbetslöshet, social marginalisering och rasism. Andra viktiga faktorer är ungdomars benägenhet att ta efter andra som ett led i sin personlighetsutveckling, personlighetsstörningar till följd av alkohol- och narkotikakonsumtion samt massmedias, vissa internetsidors och dataspels fascination för meningslöst, överdrivet och oprovocerat våld.

H.  Avvikande beteenden hos ungdomar beror inte alltid på familjeförhållandena.

I.  Det ökade bruket av cannabis och annan narkotika och/eller alkohol bland ungdomar måste sättas i relation till den växande ungdomsbrottsligheten.

J.  Invandrare, i synnerhet invandrarungdomar, är mycket mer utsatta för samhällets sociala kontroll, något som skapar en uppfattning att ungdomsbrottlighet är ett problem som främst rör invandrare och inte hela samhället. Denna inställning är inte bara felaktig utan även direkt farlig för samhället.

K.  Två "moderna" former av ungdomsbrottslighet är uppkomsten av ungdomsgäng och det ökade skolvåldet. Dessa företeelser är särskilt utbredda i vissa medlemsstater och är komplicerade att utreda och bekämpa.

L.  Ökningen av företeelser som organiserade våldsinriktade ungdomsgäng har föranlett vissa medlemsstater att inleda en diskussion om behovet av översyn av strafflagstiftningen för ungdomar.

M.  I vissa medlemsstater har omgivningarna kring skolorna och t.o.m. själva skolgårdarna, även i rika stadsdelar, blivit laglösa områden (med narkotikaförsäljning, våld – ibland med bruk av blankvapen –, olika former av utpressning, farliga spel och fenomenet "happy slapping", dvs. att våld fotograferas med hjälp av en mobiltelefon och sedan läggs ut på internet).

N.  På senare år har den nationella strafflagstiftningen för minderåriga successivt reformerats för att inriktas på förebyggande åtgärder, åtgärder i och utanför domstol och åtgärder för återanpassning och rehabilitering, med vård om så krävs. Det är emellertid ofta omöjligt att omsätta de nya åtgärderna i praktiken eftersom det saknas adekvat och modern logistisk infrastruktur liksom utbildad och specialiserad personal och eftersom finansieringen är begränsad, ibland på grund av bristande vilja hos berörda aktörer, ibland på grund av inneboende brister i systemet.

O.  Störtfloden av extrema våldsscener och pornografiskt innehåll som sprids genom kommunikationsmedel och audiovisuella medel såsom spel, TV och Internet, och mediernas utnyttjande av bilder av ungdomar som offer eller gärningsmän, ligger ofta på gränsen till att kränka de grundläggande rättigheterna för barn och bidrar till att sprida en bild där utbrett våld är en del av vardagslivet.

P.  I vissa medlemsstater har det publicerats statistik som visar att mellan 70 och 80 procent av de minderåriga som döms för sitt första brott inte begår fler brott efter det.

Q.  Studier och artiklar som publicerats i vissa medlemsstater visar att det blir allt vanligare att ungdomar brukar våld mot sina föräldrar och att föräldrarna står handfallna inför denna situation.

R.  Nätverken för den organiserade brottsligheten använder ibland minderåriga för sin verksamhet.

S.  Det europeiska nätverket för förebyggande av brottslighet (EUCPN), som bildades 2001, har inrättat en särskild arbetsgrupp för frågor om ungdomsbrottslighet och inlett arbetet med en omfattande och jämförande studie av de 27 medlemsstaterna, vilken skall ligga till grund för den framtida utvecklingen av EU:s politik på detta område.

1.  Europaparlamentet framhåller att det för att ungdomsbrottsligheten skall kunna bekämpas ordentligt krävs en integrerad strategi på nationell och europeisk nivå med åtgärder som kretsar kring tre riktlinjer: förebyggande åtgärder, åtgärder i och utanför domstol och åtgärder för social integration av alla ungdomar.

Nationell politik

2.  Europaparlamentet understryker att det vid utformningen och genomförandet av en integrerad nationell strategi bör ses som av avgörande betydelse att samtliga samhällsaktörer är omedelbart delaktiga: staten som central förvaltare, regionala och lokala myndigheter, skolföreträdare, familjen, icke-statliga organisationer, särskilt icke-statliga ungdomsorganisationer, det civila samhället samt varje privatperson. För att insatserna i kampen mot ungdomsbrottsligheten skall bli verksamma krävs tillgång till adekvata finansiella medel.

3.  Europaparlamentet anser att det för att ungdomsbrottsligheten skall kunna bekämpas i grunden krävs en integrerad och effektiv skol-, social-, familje- och utbildningspolitik, som bidrar till spridning av goda samhällsvärderingar och till en tidig socialisering av de unga. Dessutom måste man föra en politik som syftar till ökad ekonomisk och social sammanhållning för att minska de sociala orättvisorna och bekämpa social marginalisering och fattigdom, med särskild inriktning på barn i fattigdom.

4.  Europaparlamentet anser att familjerna, lärarna och samhället bör förmedla vissa värderingar till ungdomarna redan när de är mycket små.

5.  Europaparlamentet anser förebyggandet av ungdomsbrottslighet kräver offentliga strategier även på andra områden, till exempel bostäder, sysselsättning, yrkesutbildning, fritidsaktiviteter och ungdomsutbyten.

6.  Europaparlamentet påminner om att såväl familjerna och skolan som samhället i stort måste samarbeta för att bekämpa det växande ungdomsvåldet.

7.  Europaparlamentet betonar den särskilda roll som familjen spelar i alla stadier av kampen mot ungdomsbrottsligheten och uppmanar medlemsstaterna att utveckla lämpliga stödåtgärder för föräldrar. Parlamentet konstaterar att föräldrarna i vissa fall måste engagera sig mer och ta större ansvar.

8.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i sin nationella politik införa en ett år lång föräldraledighet, så att de familjer som vill prioritera sina barns tidigaste fostran, som är av avgörande vikt för barnets känslomässiga utveckling, ges möjlighet att göra det.

9.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att särskilt stödja familjer med ekonomiska och sociala problem. En sund och rättvis familjekontext som gör det möjligt för barnen att utvecklas och socialiseras tidigt kräver åtgärder som tillgodoser grundläggande bostads- och näringsbehov, tillgång för samtliga familjemedlemmar, särskilt för barnen, till grundutbildning och medicinsk vård samt insatser för att familjemedlemmarna på ett likvärdigt sätt skall kunna integreras på arbetsmarknaden och i det sociala, ekonomiska och politiska livet.

10.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att tillhandahålla medel för att kunna erbjuda effektiv psykologisk och social rådgivning, med kontaktställen för problemfamiljer som är berörda av ungdomsbrottslighet.

11.  Europaparlamentet framhåller skolans och skolsamfundets särskilda roll för uppbyggandet av barns och ungdomars personlighet. Om utbildningssystemet inte förser eleverna med lämpliga interventions-, stöd- och hanteringsstrukturer riskerar två huvuddrag i dagens skola, nämligen den kulturella mångfalden och klasskillnaderna, att leda till skolvåld.

12.  Europaparlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att ge skolmyndigheterna lämpliga riktlinjer för ett modernt tvistlösningsförfarande inom skolan med hjälp av medlingsinstitutioner där elever, föräldrar, lärare och behöriga enheter vid lokala myndigheter gemensamt skall delta.

13.  Europaparlamentet anser det absolut nödvändigt att lärare får lämplig utbildning för att kunna hantera heterogeniteten i klasserna, utforma en pedagogik som inte bygger på moralism utan på förebyggande och solidaritet samt förhindra stigmatisering och marginalisering både av de elever som blir gärningsmän och av deras offer.

14.  Europaparlamentet uppmanar vidare medlemsstaterna att bedriva en utbildningspolitik som innefattar särskild rådgivning och psykologhjälp för barn med socialiseringssvårigheter, möjlighet till läkarvård på varje skola, utnämning av en socialarbetare, en sociolog-kriminolog och en barnpsykolog som är specialiserade på barnbrottslighet och som skall verka på ett litet antal skolor, sträng övervakning av alkohol- och narkotikakonsumtion bland elever, bekämpande av all diskriminering av personer inom skolan, utnämning av en särskild ombudsman som skapar en länk mellan skola och samhälle samt samarbete mellan olika skolor när det gäller att utarbeta och genomföra antivåldsprogram.

15.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och behöriga nationella och regionala tillsynsmyndigheter att strikt och fullständigt tillämpa gemenskapslagstiftningen och den nationella lagstiftningen om märkning av innehållet i TV-sändningar och andra program som kan innehålla scener som är extremt våldsamma eller olämpliga för minderåriga. Parlamentet uppmanar dessutom medlemsstaterna att tillsammans med medieföretagen enas om en "färdplan" som skyddar rättigheterna för barn och inte minst för ungdomsbrottslingar genom förbud både mot att visa extremt innehåll under vissa tider på dygnet och mot att avslöja identiteten på minderåriga som är inblandade i brottslighet.

16.  Europaparlamentet rekommenderar medlemsstaterna att stärka ungdomscentrumens roll och höja deras kvalitet eftersom detta är mötesplatser för unga människor. Att integrera unga brottslingar i dessa hjälper dem att bli socialt aktiva och stärker deras känsla av att tillhöra samhället.

17.  Europaparlamentet framhåller att media kan spela en viktig roll för att förebygga ungdomsbrottslighet genom att ta initiativ för att informera och medvetandegöra allmänheten och genom att sända högkvalitativa program som lyfter fram ungdomars positiva bidrag till samhället, samtidigt som bilder på våld, pornografi och narkotikakonsumtion skall kontrolleras genom avtal inom "färdplanen" till skydd för barnens rättigheter.

18.  Europaparlamentet understryker även att det i samband med bekämpandet av ungdomsbrottsligheten finns ett intresse av att utarbeta åtgärder i medlemsstaterna som innebär att det utdöms andra påföljder än frihetsberövande och som är av pedagogisk art och ställs till de nationella domarnas förfogande, exempelvis möjligheten att erbjuda samhällstjänst, ersättning till och medling med offret samt utbildning, beroende på hur grovt brottet är och beroende på gärningsmannens ålder, personlighet och mognad.

19.  Europaparlamentet uppfordrar medlemsstaterna att vidta nya, innovativa åtgärder till stöd för rättsväsendet, exempelvis genom att låta den minderåriges föräldrar eller förmyndare delta direkt i domstolsförfarandet, från åtalet och fram till domen, genom omfattande pedagogiskt och psykologiskt stöd, eller genom att utse en fosterfamilj som skall uppfostra den minderårige om detta anses nödvändigt eller genom att föräldrar, lärare och elever ger rådgivning och information till ungdomar som uppträder våldsamt i skolmiljön.

20.  Europaparlamentet påminner om att de rättsliga förfarandena och deras varaktighet, valet av åtgärder som skall vidtas och deras genomförande bör, i samband med ungdomsbrottslighet, styras av principen om att barnets intresse skall ges företräde och att varje medlemsstats processrätt skall respekteras. Parlamentet understryker i detta sammanhang att fängelsestraff bör vara en sista utväg och avtjänas i infrastrukturer som är anpassade till minderåriga gärningsmän.

21.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att som ett led i en integrerad hantering av ungdomsbrottsligheten bevilja särskilda och oberoende budgetanslag för åtgärder som förebygger ungdomsbrottslighet, att höja anslagen till program för social och yrkesmässig integration av ungdomar och att öka medlen såväl till förbättring och modernisering av mottagningsstrukturerna för ungdomsbrottslingar på central och regional nivå som till specialiserad utbildning och kontinuerlig fortbildning av alla berörda yrkesmän och myndigheter.

Mot en europeisk strategi

22.  Europaparlamentet rekommenderar medlemsstaterna att i samarbete med kommissionen omedelbart utarbeta och anta vissa minimistandarder och minimiriktlinjer rörande ungdomsbrottslighet som skall vara gemensamma för samtliga medlemsstater och som skall koncentreras till de tre grundpelarna: i första hand förebyggande åtgärder, i andra hand åtgärder i och utanför domstol, och i tredje hand rehabilitering, integrering och social återanpassning på basis av internationellt fastställda principer som fastställs i Pekingreglerna, Riyadhriktlinjerna, FN:s konvention om barnets rättigheter samt övriga internationella konventioner på området.

23.  Europaparlamentet anser att målet för en gemensam europeisk strategi måste vara att ta fram standarder för reglering och hantering av ungdomsbrottslighet utanför domstol. Frihetsberövande och straffrättsliga åtgärder bör endast tillgripas i sista hand och endast då detta anses absolut nödvändigt.

24.  Europaparlamentet vidhåller att unga människor måste inbegripas och göras delaktiga i alla frågor och beslut som rör dem, om framgång skall nås. Därför bör man vid utnämningen av nämndemän i ungdomsdomstolar inte bara se till att dessa har erfarenhet i ungdomsfostran utan även att de har fått utbildning i problemet med våld och ungdomar.

25.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fastställa konkreta och för alla medlemsstater giltiga kriterier för insamling av nationell statistik så att denna går att jämföra och därmed kan användas vid utformningen av ett europeiskt åtgärdspaket. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att delta aktivt i kommissionens arbete genom att samla in och tillhandahålla uppgifter från alla behöriga nationella, regionala och lokala myndigheter liksom sammanslutningar, icke-statliga organisationer och andra organisationer i det civila samhället som är verksamma på detta område.

26.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaternas nationella och lokala myndigheter att hämta inspiration från den bästa praxis som råder i unionen, som mobiliserar hela samhället och som innehåller positiva åtgärder och insatser från hem-och-skola-föreningar och grannsamverkansgrupper samt att dra nytta av de erfarenheter som gjorts i medlemsstaterna av samarbetsavtal mellan polismyndigheter, skolor, lokala myndigheter, ungdomsorganisationer och sociala myndigheter på lokal nivå med respekt för sekretessen, samt nationella strategier och stödprogram för ungdomar på nationell nivå. Vidare uppmanar parlamentet medlemsstaterna att hämta inspiration från den bästa praxis som råder bland dem när det gäller att bekämpa den oroande ökningen av narkotikamissbruk bland minderåriga och den brottslighet som hänger samman med detta, samt de bästa lösningarna vid missbruk, särskilt vad gäller den medicinska behandlingen.

27.  Europaparlamentet välkomnar de nationella initiativ som inbegriper positiv särbehandling för integration, till exempel de fritidsledarprojekt som börjar växa fram i regioner som exempelvis Rioja.

28.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att i en första fas utnyttja redan befintliga europeiska instrument och program genom att i dessa införliva insatser som syftar till att hantera och förebygga ungdomsbrottsligheten och till att integrera både gärningsmän och offer i samhället på ett smidigt sätt. Som exempel kan nämnas

   det särskilda programmet Förebyggande och bekämpande av brott (2007–2013), vars huvudmål är förebyggande av brott och skydd för offren,
   det särskilda programmet Straffrätt (2007–2013), som skall främja straffrättsligt samarbete på grundval av ömsesidigt erkännande och förtroende samt förbättrade kontakter och informationsutbyten mellan behöriga nationella myndigheter,
   Daphne III-programmet för att bekämpa våld mot barn och unga,
   programmet Aktiv ungdom (2007–2013), där en av huvudprioriteringarna är att stödja ungdomar med sämre möjligheter eller mindre fördelaktig utgångspunkt,
   Europeiska socialfondens och Equalprogrammets insatser för att stärka den sociala sammanhållningen och bekämpa diskriminering och för att underlätta mindre gynnade personers tillträde till arbetsmarknaden,
   det EU-stödda initiativprogrammet Urbact, som syftar till utbyte av bästa praxis mellan europeiska städer för att skapa en mer hållbar miljö för invånarna och som innehåller åtgärder för en säkrare stadsmiljö för ungdomar och insatser för att göra mindre gynnade ungdomar socialt integrerade och för att öka deras sociala aktivitet och delaktighet,
   mellanstatliga initiativprogram såsom "Let bind safe net for children and youth at risk", vars tonvikt ligger på åtgärder till förmån för utsatta eller socialt marginaliserade barn och ungdomar och i vilka aktörer från så många medlemsstater som möjligt kan och bör delta,
   den europeiska linjen för försvunna barn, bland vilka även offer för barnbrottslighet återfinns.

29.  Europaparlamentet betonar behovet av ett nära samarbete och nätverkskontakter mellan alla domstols- och polismyndigheter på nationell nivå och EU-nivå när det gäller utredning och lösning av fall med försvunna barn som fallit offer för ungdomsbrottslighet, utgående från de särskilda mål som fastställs i EU:s strategi för barns rättigheter i enlighet med kommissionens meddelande.

30.  Europaparlamentet framhåller att en del i kampen mot och förebyggandet av ungdomsbrottsligheten består i utveckling av en kommunikationsstrategi som gör allmänheten medveten om problemen, gör det möjligt att bli av med våldet i medierna och främjar audiovisuella medel vars programinnehåll inte är inriktat uteslutande på våldsprogram. Parlamentet efterlyser därför fastställande av europeiska normer som begränsar förekomsten av våld både i audiovisuella medier och i pressen.

31.  Europaparlamentet framhåller att direktiv 89/552/EEG(10) ("television utan gränser") innehåller viktiga begränsningar av våldsinslag och annat innehåll som är olämpligt för barns uppfostran och att detta direktiv därför är ett lämpligt instrument för att förebygga våld som utövas av eller mot minderåriga. Parlamentet uppmanar kommissionen att vidta ytterligare åtgärder i denna riktning och att utsträcka skyldigheterna till att även omfatta mobiltelefoni och Internet. Dessa åtgärder bör vara en av de politiska huvudprioriteringarna i ovannämnda kommissionsmeddelande om barnets rättigheter.

32.  Europaparlamentet välkomnar ikraftträdandet av en europeisk ram för självreglering av europeiska företag i syfte att göra barns och ungdomars mobiltelefonanvändning säkrare och understryker att kommissionen därför bör lägga fram konkreta och bindande förslag på europeisk nivå om information och vaksamhet med avseende på Internetsurfande och säker mobiltelefoni.

33.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att arbeta vidare med upprättandet av en kostnadsfri och Europaomfattande telefonlinje för barn och ungdomar med problem, eftersom sådana "hotlines" på ett betydande sätt kan bidra till att förebygga ungdomsbrottslighet.

34.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att invänta de nödvändiga undersökningarna på europeisk nivå och sedan föreslå ett integrerat ramprogram för gemenskapen med gemenskapsåtgärder för förebyggande arbete, stöd till initiativ från icke-statliga organisationer och mellanstatliga samarbeten samt finansiering av regionala och lokala pilotprogram som bygger på bästa nationella praxis och syftar till att sprida denna på europeisk nivå och som dessutom tillgodoser behoven av social och utbildningsmässig infrastruktur.

35.  Europaparlamentet understryker att det bland gemenskapens åtgärder finns två grundläggande politiska strategier som bör läggas fram omedelbart:

   - Förebyggande åtgärder bör finansieras via redan befintliga gemenskapsprogram, och det bör skapas en ny budgetpost för integrerade åtgärder och nätverk mot ungdomsbrottslighet.
   - Det bör offentliggöras en studie och därefter ett kommissionsmeddelande om företeelsens utbredning i Europa, och ett nätverk av nationella experter bör ingå i utarbetandet av ett integrerat ramprogram om bekämpande av ungdomsbrottsligheten.

36.  Europaparlamentet uppmanar därför kommissionen att åta sig att utforma ett program som skall innehålla samfinansierade åtgärder och omfatta

   - kartläggning av bästa praxis för förebyggande åtgärder och effektiva och nyskapande lösningar utifrån en strategi som spänner över flera områden,
   - bedömning och analys av den långsiktiga effektiviteten i nyligen framtagna metoder för hantering av minderåriga förövare, exempelvis reparativ rättvisa,
   - utbyte av bästa praxis på internationell, nationell och lokal nivå, varvid hänsyn bör tas till de mycket goda erfarenheterna av det europeiska antivåldsprogrammet Daphne, som med sina många effektiva projekt mot våld kan användas som ett exempel på bästa praxis,
   - garantier för att barnens och ungdomarnas bästa, skyddet av deras rättigheter och deras kunskap om vilka skyldigheter de har och om att lagar måste följas sätts i centrum för sådana tjänster och metoder,
   - en europeisk modell för skydd av ungdomar, inriktad på de tre grundläggande pelarna förebyggande åtgärder, åtgärder i och utanför domstol samt social återanpassning, och på de värden som avser allas rättigheter och skyldigheter,
   - utbildnings- och yrkesutbildningsprogram för minderåriga för att underlätta deras sociala integration samt ett reellt förverkligande av lika möjligheter genom livslångt lärande för alla, erbjudande om effektiv utbildning redan från början till alla människor och genomförande av Barcelonamålen, vilket är nödvändiga förutsättningar för en effektiv våldsbekämpning, och stöd till befintliga initiativ på detta område som leds av ungdomsorganisationer,
   - ett samordnat program för fortbildning av nationella ombudsmän, poliser, domare och åklagare samt personal inom behöriga nationella organ och tillsynsmyndigheter,
   - nätverksbildning bland behöriga enheter vid lokala och regionala myndigheter och ungdomsorganisationer samt inom skolväsendet.

37.  Europaparlamentet rekommenderar kommissionen att i samband med det inledande arbetet för det europeiska observationsorganet för ungdomsbrottslighet och motsvarande ramprogram, omedelbart föreslå följande åtgärder för att främja och sprida erfarenheter och know-how:

   - Gemensam forskning och spridning av resultaten av nationella politiska åtgärder.
   - Organisation av konferenser och forum med deltagande av nationella experter.
   - Främjande av kommunikation och information mellan behöriga myndigheter och sociala institutioner via Internet och inrättandet av en webbplats särskilt avsedd för sådana frågor.
   - Inrättande av ett internationellt kompetenscentrum.

o
o   o

38.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén.

(1) Rec(2003) 20.
(2) Rec(87) 20.
(3) Rec (88) 6.
(4) EUT L 53, 22.2.2007, s. 1.
(5) Antagna texter, P6_TA(2006)0510.
(6) Antagna texter, P6_TA(2007)0188.
(7) EGT C 241, 21.9.1992, s. 67.
(8) EGT L 153, 8.6.2001, s. 1.
(9) EUT C 110, 9.5.2006, s. 75.
(10) EGT L 298, 17.10.1989, s. 23.

Senaste uppdatering: 26 februari 2008Rättsligt meddelande