Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av årsrapporten om Europeiska ombudsmannens verksamhet 2006,

–   med beaktande av artiklarna 195, 230 och 232 i EG-fördraget,

–   med beaktande av artikel 43 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–   med beaktande av sitt beslut 94/262/EKSG, EG, Euratom av den 9 mars 1994 om föreskrifterna och de allmänna villkoren för ombudsmannens ämbetsutövning(1),

–   med beaktande av sin resolution av den 6 september 2001 om ändring av artikel 3 i föreskrifter och allmänna villkor för ombudsmannens villkor(2),

–   med beaktande av det ramavtal om samarbete som slöts mellan Europaparlamentet och ombudsmannen den 15 mars 2006 och trädde i kraft den 1 april 2006,

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 5 oktober 2005 "Empowerment to adopt and transmit communications to the European Ombudsman and authorise civil servants to appear before the European Ombudsman" (SEK(2005)1227),

–   med beaktande av den skrivelse som Europeiska ombudsmannen sände till Europaparlamentets talman den 11 juli 2006 för att inleda förfarandet för översyn av ombudsmannens stadga,

–   med beaktande av artikel 195.2 andra och tredje meningen i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för framställningar (A6-0301/2007), och av följande skäl:

A.  Årsrapporten om Europeiska ombudsmannens verksamhet 2006 överlämnades formellt till Europaparlamentets talman den 12 mars 2007, och ombudsmannen, Nikiforos Diamandouros, lade fram rapporten för utskottet för framställningar den 2 maj 2007 i Bryssel.

B.  I artikel 41 i stadgan om de grundläggande rättigheterna anges att "var och en har rätt att få sina angelägenheter behandlade opartiskt, rättvist och inom skälig tid av unionens institutioner och organ".

C.  I artikel 195.1 i EG-fördraget och artikel 43 i stadgan om de grundläggande rättigheterna anges att "varje unionsmedborgare och varje fysisk eller juridisk person som är bosatt eller har sitt säte i en medlemsstat har rätt att vända sig till unionens ombudsman vid missförhållanden i gemenskapsinstitutionernas eller gemenskapsorganens verksamhet, med undantag för domstolen och förstainstansrätten då dessa utövar sina domstolsfunktioner".

D.  För att öka känslan av demokratisk delaktighet i Europeiska unionen och förbättra kommunikationen mellan unionen och dess medborgare är det av yttersta vikt att EU:s institutioner och organ ger medborgarna snabba och substantiella svar på deras förfrågningar, klagomål och framställningar, och det är även av yttersta vikt att dessa institutioner och organ ges de budget- och personalresurser som krävs för att se till att medborgarna kan få dessa snabba och substantiella svar.

E.  Trots att det har gått en och en halv valperiod sedan antagandet av resolutionen av den 6 september 2001, då parlamentet godkände Europeiska ombudsmannens kodex för god förvaltningssed, har de andra stora EU-institutionerna ännu inte hörsammat parlamentets enträgna begäran om att de ska anpassa sina förfaranden till bestämmelserna i denna kodex.

F.  Även om antalet inkommande klagomål under 2006 stabiliserades vid den höga nivå som nåddes 2004, ligger över tre fjärdedelar av klagomålen fortfarande utanför ombudsmannens ämbetsområde, främst för att de inte riktas mot en gemenskapsinstitution eller ett gemenskapsorgan.

G.  I 95 ärenden (eller 26 procent av de undersökta ärendena) avslöjade ombudsmannens undersökningar inga administrativa missförhållanden.

H.  Ombudsmannens och utskottet för framställningars verksamheter måste förbli åtskilda. För att undvika konflikter mellan sina respektive befogenheter bör de som en allmän regel underrätta varandra om de slutliga resultaten av sina undersökningar.

I.  Antalet fall av administrativa missförhållanden som löstes genom vänskapliga förlikningar minskade markant under 2006, samtidigt som en lika anmärkningsvärd ökning av antalet undersökningar som avslutades med en kritisk anmärkning kunde noteras. Dessutom tenderar institutionerna att i mindre utsträckning godta ombudsmannens förslag till rekommendationer.

J.  Varken kritiska anmärkningar i beslut som avslutar ohjälpliga fall av administrativa missförhållanden, rekommendationer eller särskilda rapporter har bindande verkan, eftersom ombudsmannen inte har befogenhet att direkt rätta till fall av administrativa missförhållanden, utan ska uppmuntra till självreglering hos Europeiska unionens institutioner och organ.

K.  Att överlämna en särskild rapport till Europaparlamentet förblir Europeiska ombudsmannens sista åtgärd för att agera när en institution vägrar att följa en rekommendation av ombudsmannen.

L.  Sedan Nicefördraget trädde i kraft har Europaparlamentet haft samma rätt som medlemsstaterna, rådet och kommissionen att väcka talan inför EG-domstolen i samband med fall av bristande kompetens, brott mot grundläggande förfaranderättsliga regler, brott mot EG-fördraget eller mot de lagbestämmelser som reglerar dess tillämpning, eller vid maktmissbruk.

M.  Under 2006 gjorde ombudsmannen bruk av sina befogenheter på ett omdömesgillt sätt genom att lägga fram två särskilda rapporter(3) för parlamentet efter det att rådet och kommissionen förkastat det aktuella förslaget till rekommendation.

N.  Ombudsmannens nya tillvägagångssätt gentemot kommissionen, som består i att främja en servicekultur som en integrerad del av god förvaltningssed och som ett grundläggande hjälpmedel för att råda bot på bristande åtgärder eller bristande agerande, måste genomföras överallt och bygga på samförstånd.

O.  De kritiska anmärkningar som Europeiska ombudsmannen framfört beträffande 41 fall av administrativa missförhållanden i 2006 års rapport (kritiska iakttagelser, förslag till rekommendationer och särskilda rapporter) kan tjäna som exempel för att undvika att upprepa misstag och missförhållanden i framtiden, genom att EU:s institutioner och organ vidtar och tillämpar lämpliga åtgärder.

P.  Det frivilliga samarbete som har inrättats av ombudsmannen inom ramen för Europeiska ombudsmannanätverket har i över tio år fungerat som ett flexibelt system för att utbyta information och bästa praxis och som ett hjälpmedel för att lotsa klagande till ombudsmännen eller till liknande organ som är bäst lämpade att hjälpa dem.

Q.  Ombudsmannens uppdrag att skydda EU-medborgarna har utvecklats under det dryga årtionde som har förflutit sedan ämbetet inrättades, tack vare ombudsmannens oberoende och Europaparlamentets demokratiska granskning av insynen i ombudsmannens verksamhet.

R.  Ombudsmannen har förklarat sig villig att använda sina befogenheter att starta utredningar på eget initiativ när tredjelandsmedborgare som är bosatta utanför EU riktar ett klagomål till honom som i andra avseenden omfattas av hans mandat.

S.  Den 30 november 2006 undertecknade Europeiska ombudsmannen och Europeiska datatillsynsmannen en avsiktsförklaring om samarbete och närmare bestämmelser för utövandet av deras respektive befogenheter.

T.  En av de grundläggande principerna för den europeiska integrationen är demokratisk jämlikhet för alla EU-medborgare, utan diskriminering på grund av nationalitet eller språk, och det inkommer fortfarande många klagomål från medborgare, sammanslutningar eller företag om att de inte mottar den information de begärt på sitt eget språk i samband med gemenskapens upphandlings- eller uttagningsförfaranden.

U.  I juli 2006 begärde ombudsmannen på nytt att ombudsmannens stadga skulle ändras. Ett av ombudsmannens krav, nämligen kravet om en ändring av artikel 3 i stadgan, godkändes av Europaparlamentet redan den 6 september 2001 på grundval av ovannämnda resolution.

1.  Europaparlamentet godkänner den årsrapport för 2006 som Europeiska ombudsmannen har lagt fram och samtycker till rapportens utformning, som följer den gängse modellen såtillvida att den innehåller en sammanfattning av verksamheten och en tematisk analys av ombudsmannens beslut och de problem som har uppkommit i olika skeden av förfarandet. Parlamentet uppmanar emellertid ombudsmannen att göra vissa tekniska ändringar för att underlätta läsningen av de olika kapitlen, såsom tabeller för statistiken och sammanfattningar för den analytiska delen.

2.  Europaparlamentet betonar att alla EU:s institutioner och organ måste ges de budget- och personalresurser som behövs för att se till att medborgarna får snabba och meningsfulla svar på sina förfrågningar, klagomål och framställningar.

3.  Europaparlamentet anser att ombudsmannen har fortsatt att utöva sina befogenheter på ett omdömesgillt och handlingskraftigt sätt, både när det gäller att undersöka och behandla klagomål och bedriva och slutföra undersökningar samt när det gäller att upprätthålla konstruktiva förbindelser med Europeiska unionens institutioner och organ och uppmuntra medborgarna att hävda sina rättigheter i förhållande till dessa institutioner och organ.

4.  Europaparlamentet uppmuntrar Europeiska ombudsmannen att fortsätta sina ansträngningar och att göra reklam för sin verksamhet på ett effektivt och flexibelt sätt så att han i allmänhetens ögon representerar den som vakar över en god förvaltning inom gemenskapsinstitutionerna.

5.  Europaparlamentet betonar att huvudsyftet med ombudsmannens ingripanden är att nå en vänskaplig förlikning mellan den klagande och den berörda institutionen och att förhindra att tvisten kommer upp i domstol.

6.  Europaparlamentet instämmer i att begreppet "administrativa missförhållanden i gemenskapsinstitutionernas och gemenskapsorganens verksamhet" bör ges en vid tolkning för att inte enbart omfatta olagliga administrativa åtgärder eller överträdelser av bindande rättsliga regler eller principer, utan även till exempel ärenden där administrativa myndigheter har agerat långsamt, försumligt eller visat prov på bristande öppenhet eller brutit mot andra principer som hör till god förvaltning.

7.  Europaparlamentet uppmuntrar ombudsmannen att fortsätta att främja en verklig servicekultur som en integrerad del av god förvaltningssed för att se till att Europeiska unionens offentliga förvaltning inriktas på öppenhet och dialog med allmänheten som använder deras tjänster, genom att förvaltningen erkänner och ber om ursäkt för misstag och söker tillfredsställande lösningar för de klagande.

8.  Europaparlamentet anser att det inte är tillräckligt att några av gemenskapens andra institutioner och organ, främst kommissionen och rådet, har antagit separata kodexar för god förvaltningssed, i kommissionens fall kodexen av den 13 september 2000 om regler för de anställdas kontakter med allmänheten, och i rådets fall kodexen av den 25 juni 2001 om de anställdas yrkesmässiga kontakter med allmänheten.

9.  Europaparlamentet hävdar att den "europeiska kodex för god förvaltningssed" som föreslagits av Europeiska ombudsmannen och som antogs av Europaparlamentet den 6 september 2001 bör omfatta anställda vid samtliga gemenskapsinstitutioner och gemenskapsorgan och att den, till skillnad från andra kodexar, bör uppdateras regelbundet samt offentliggöras på ombudsmannens webbplats.

10.  Europaparlamentet betonar att ombudsmannen i sin skrivelse av den 11 mars 2002 till Europaparlamentets talman förklarade att kodexen, som har offentliggjorts på ombudsmannens webbplats, var allmänt gällande. Parlamentet anser därför att ingen annan kodex med mer begränsad tillämpning kan ersätta eller begränsa den "europeiska uppförandekodexen".

11.  Europaparlamentet uppmanar samtliga institutioner att föra ett konstruktivt samarbete med ombudsmannen i alla skeden av förfarandet samt att stå fast vid vänskapliga förlikningar, följa upp ombudsmannens kritiska anmärkningar och tillämpa hans förslag till rekommendationer.

12.  Europaparlamentet uppmuntrar ombudsmannen att varje år sammanställa en förteckning över bästa administrativa praxis och en förteckning över metoder som inte överensstämmer med hans beslut, samt att lägga fram en undersökning om resultatet av de kritiska anmärkningar som han utfärdat.

13.  Europaparlamentet uppmanar alla som är föremål för kritiska anmärkningar att respektera och ta hänsyn till dem i sina framtida åtgärder för att undvika varje form av exempel på bristande överensstämmelse mellan officiella uttalanden och administrativt agerande eller underlåtenhet att agera.

14.  Europaparlamentet påminner alla gemenskapsinstitutioner och gemenskapsorgan om deras skyldigheter enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar(4), vilken måste tillämpas effektivt, inte minst för att den planerade översynen ska bli trovärdig, samt erinrar om deras skyldigheter enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter(5).

15.  Europaparlamentet uppmanar återigen kommissionen att på lämpligt sätt utnyttja sina skönsmässiga befogenheter för att inleda överträdelseförfaranden enligt artikel 226 i EG-fördraget eller föreslå påföljder enligt artikel 228 i EG-fördraget, samtidigt som den noggrant bör undvika förseningar eller att på ett otillbörligt sätt underlåta att snabbt vidta åtgärder, vilket är oförenligt med kommissionens befogenheter att övervaka tillämpningen av gemenskapsrätten.

16.  Europaparlamentet anser att om en institution vägrar att följa en rekommendation i en särskild rapport från Europeiska ombudsmannen, trots att Europaparlamentet har godkänt rekommendationen, kan Europaparlamentet legitimt använda sina befogenheter att väcka talan inför EG-domstolen avseende det agerande eller den försummelse som ombudsmannens rekommendation gällde.

17.  Europaparlamentet uppmanar alla gemenskapsinstitutioner och gemenskapsorgan samt medlemsstaternas ständiga representationer att samarbeta för att se till att det råder insyn och att de regler för god förvaltning som anges i detta betänkande följs, och att inte skjuta över ansvaret på något mäktigt organ, exempelvis rådets ordförandeskap eller Europaskolornas styrelse, som ombudsmannen har svårt att utöva kontroll över.

18.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska gemenskapernas byrå för uttagningsprov för rekrytering av personal att se till att det effektivt och till fullo uppfyller bestämmelser och vedertagen praxis för öppenhet och insyn i samband med uttagningsförfaranden, särskilt när det gäller kandidaters tillgång till rättade prov. Byrån uppmanas också att se till att den språkliga diskrimineringen upphör och att inte försöka komma undan sitt eget ansvar genom att hänvisa till beslut som fattats av uttagningskommittéerna.

19.  Europaparlamentet välkomnar varmt Europeiska ombudsmannens uttalande om sin avsikt att använda sina befogenheter för utredningar på eget initiativ i syfte att syna Europeiska investeringsbankens (EIB) låneverksamhet, och noterar att ombudsmannen kommer att behöva beräkna och säkra den interna kapaciteten att ta hand om klagomål i sådana ärenden.

20.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska ombudsmannen att ingå en avsiktsförklaring med EIB om de närmare villkoren för samarbetet mellan institutionerna när det gäller utövandet av ombudsmannens befogenheter att utreda klagomål som gäller exempel på bristande förvaltning inom EIB:s verksamhet, och anser att EIB bör vara det organ som är bäst lämpat att aktivt informera de personer som berörs av EIB-finansierade projekt om möjligheten att klaga inför ombudsmannen, även när dessa personer är medborgare i och bosatta i länder utanför Europeiska unionen.

21.  Europaparlamentet välkomnar det faktum att ombudsmannen kan genomföra undersökningar av hur organ som bedriver verksamhet inom EU:s tredje pelare agerar.

22.  Europaparlamentet konstaterar att ombudsmannen har lagt fram de två ovannämnda särskilda rapporter, varav den ena redan har nått det avsedda syftet och den andra kommer att granskas av parlamentet. Parlamentet stöder de slutsatser som ombudsmannen riktar till rådet och som rör behovet av att tillämpa konsekventa bestämmelser om de språkordningar som används av rådets olika ordförandeskap och behovet av att klargöra ordförandeskapets ställning som en del av rådet som institution betraktat.

23.  Europaparlamentet skulle välkomna en stramare form för parlamentets interna förfaranden i syfte att i framtiden garantera snabbare behandling av ombudsmannens årsrapport i utskottet för framställningar.

24.  Europaparlamentet uppmanar ombudsmannen att framföra de önskemål han anser vara lämpliga till parlamentet för att förbättra informationsutbytet mellan deras respektive tjänsteavdelningar och för att stärka samarbetet inom den ram som fastställs i artikel 1 i ramavtalet om samarbete av den 15 mars 2006, särskilt med avseende på kommunikations-, IT- och översättningsenheterna.

25.  Europaparlamentet gläder sig över de konstruktiva förbindelser som ombudsmannen har upprätthållit med Europaparlamentets utskott för framställningar, både när det gäller ombudsmannens deltagande i utskottets sammanträden och den ömsesidiga respekten för respektive befogenheter och ansvarsområden. Parlamentet uppmanar därför ombudsmannen att i god tid lägga fram sin ståndpunkt om de viktigaste undersökningar han har inlett för utskottet för framställningar, så att värdefulla samverkanseffekter kan uppnås.

26.  Europaparlamentet bekräftar den uppfattning som framfördes redan 2001, nämligen att det är positivt inställt till begäran att ombudsmannens stadga ska ändras när det gäller tillgång till handlingar och hörande av vittnen, och stöder principen om att de begärda ändringarna kommer att bidra till att klargöra ombudsmannens befogenheter, med tanke på de ökande kraven på hans ämbetsutövande och det faktum att de största EU-institutionerna i praktiken redan har godtagit de flesta av dessa ändringar.

27.  Europaparlamentet betonar att dessa ändringar inte bör påverka grunden för och karaktären hos ombudsmannens roll som väktare av medborgarnas intressen i kontakter med Europeiska unionens offentliga förvaltning.

28.  Europaparlamentet anser att Europeiska ombudsmannanätverket, i linje med subsidiaritetsprincipen, på ett värdefullt sätt bidrar till att säkra förlikning utanför domstol.

29.  Europaparlamentet anser att ombudsmannen och utskottet för framställningar bör samråda med varandra inom ramen för Europeiska ombudsmannanätverket för att finna en lösning på frågor som redan har behandlats i framställningar.

30.  Europaparlamentet välkomnar mediernas ökade medverkan när det gäller att offentliggöra ombudsmannens arbete och den kommunikationsstrategi som ombudsmannen har godkänt, där flera olika hjälpmedel används för att informera medborgarna och öka allmänhetens medvetande. Detta bidrar till att skapa olika former för dialog som för medborgarna närmare EU:s institutioner och organ och bör på längre sikt leda till ett ökat medvetande om de medborgerliga rättigheterna och gemenskapens befogenheter, liksom till ökad förståelse för Europeiska ombudsmannens ansvarsområde.

31.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och Europeiska ombudsmannen samt till medlemsstaternas regeringar, parlament och ombudsmän eller motsvarande behöriga organ.

(1) EGT L 113, 4.5.1994, s. 15. Beslut ändrat genom beslut 2002/262/EG, EKSG, Euratom (EGT L 92, 9.4.2002, s. 13). (2) EGT C 72 E, 21.3.2002, s. 336. (3) Ombudsmannens särskilda rapport till Europaparlamentet efter utkast till rekommendation till rådet i klagomål 1487/2005/GG och efter utkastet till rekommendation till kommissionen i klagomål 289/2005/(WP)GG. (4) EGT L 145, 31.5.2001, s. 43. (5) EGT L 281, 23.11.1995, s. 31. Direktivet ändrat genom förordning (EG) nr 1882/2003 (EUT L 284, 31.10.2003, s. 1).