Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av sin resolution av den 14 mars 1997 om kommissionens rapport till rådet och Europaparlamentet om den demografiska situationen i Europeiska unionen (1995)(1),

–   med beaktande av sin resolution av den 12 mars 1998 om kommissionens befolkningsrapport för 1997(2),

–   med beaktande av sin resolution av den 15 december 2000 om kommissionens meddelande "Mot ett Europa för alla åldrar – Att främja välfärd och solidaritet mellan generationerna"(3),

–   med beaktande av kommissionens meddelande "Europas reaktion på åldrandet i världen – Att främja ekonomiska och sociala framsteg i en värld med en allt äldre befolkning – Europeiska kommissionens bidrag till den andra Världskonferensen om åldrandefrågor" (KOM(2002)0143),

–   med beaktande av Europeiska ungdomspakten, antagen av Europeiska rådet i Bryssel den 22–23 mars 2005,

–   med beaktande av kommissionens grönbok "Befolkningsförändringar och nya solidariska band mellan generationerna" (KOM(2005)0094),

–   med beaktande av sin resolution av den 23 mars 2006 om demografiska utmaningar och solidaritet mellan generationerna(4),

–   med beaktande av sin resolution av den 6 september 2006 om en europeisk social modell för framtiden(5),

–   med beaktande av kommissionens meddelande "Europas demografiska framtid – En utmaning som öppnar möjligheter" (KOM(2006)0571),

–   med beaktande av kommissionens meddelande "Främja solidariteten mellan generationerna" (KOM(2007)0244),

–   med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande "av den 14 mars 2007 med titeln Familjen och den demografiska utvecklingen"(6) och dess kärnförslag om en europeisk familjepakt som ska undertecknas av medlemsstaterna,

–   med beaktande av kommissionens arbetsdokument "Europas demografiska framtid: fakta och siffror" (SEK(2007)0638),

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor samt yttrandena från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män, utskottet för ekonomi och valutafrågor, utskottet för regional utveckling samt utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A6-0024/2008),

A.  Befolkningsstrukturen är det samlade resultatet av tre faktorer: födelsetalen, den förväntade livslängden och migrationsströmmarna. De nuvarande siffrorna visar att befolkningens struktur kommer att ha förändrats avsevärt i unionens medlemsstater 2050, vilket bland annat kommer att ta sig uttryck i en åldrande europeisk befolkning. Medelåldern kan komma att öka från 39 år 2004 till 49 år 2050.

B.  Dessa befolkningsförändringar kan enligt kommissionens beräkningar komma att förändra befolkningsstrukturen och ålderspyramiden i grunden. Antalet unga mellan 0 och 14 år kommer att minska från 100 miljoner (index 1975) till 66 miljoner 2050. Befolkningen i arbetsför ålder kommer att nå sin kulmen vid 331 miljoner omkring 2010 för att sedan minska stadigt (ca 268 miljoner 2050), samtidigt som den förväntade livslängden kommer att öka med sex år för män och fem år för kvinnor mellan 2004 och 2050. Antalet äldre personer över 80 år väntas öka från 4,1 procent 2005 till 11,4 procent 2050.

C.  Den genomsnittliga demografiska försörjningsbördan i Europa (antalet personer som fyllt 65 år delat med antalet personer i åldersgruppen 14–65 år) kommer att öka från 25 procent 2004 till 53 procent 2050.

D.  Den ekonomiska försörjningsbördan (antalet ekonomiskt inaktiva personer, exempelvis pensionärer, barn och ungdomar i utbildning delat med antalet ekonomiskt aktiva personer i arbetsför ålder) är dock mycket viktigare än den demografiska försörjningsbördan när man beräknar samhällets kostnader för att finansiera den inaktiva befolkningen.

E.  De demografiska förändringarna påverkar kraftigt de offentliga utgifterna, som förväntas öka med 10 procent mellan 2004 och 2050.

F.  De demografiska förändringarna torde inte påverka den totala europeiska befolkningen före 2050, men de kommer att medföra betydande regionala obalanser. Vissa regioner i unionen kännetecknas redan av stora utflyttningar av ungdomar, främst unga kvinnor. Den europeiska befolkningens andel av världens befolkning kommer dessutom att sjunka från 15 procent för 100 år sedan till 5 procent 2050. Unionens regioner påverkas på mycket olika sätt av dessa förändringar. Regioner som upplever nettoutflyttningar har redan ett oproportionerligt högt antal äldre människor, medan regioner med nettoinflyttning ännu inte ser denna process med ett åldrande samhälle, tack vare de ungdomar som invandrar till områdena.

G.  Infertilitet är en av orsakerna till befolkningsnedgången och bör erkännas som ett folkhälsoproblem som drabbar både män och kvinnor. Kommissionen erinras om den vädjan om insatser avseende infertilitet och demografi som Europaparlamentet riktade 2005 och i vilken kommissionen uppmanades att lägga fram rekommendationer på detta område.

H.  Den lagliga invandringen är ett positivt bidrag till den europeiska befolkningens sammansättning och är nödvändig för att upprätthålla den demografiska balansen. Den lagliga invandringen är dock i sig inte tillräcklig för att motverka befolkningens åldrande i EU och åtgärder måste vidtas för att öka födelsetalen bland befolkningen.

I.  Invandring är bara en kortsiktig dellösning på Europas befolkningsförändringar, som kräver att medlemsstaterna gör åtaganden för att säkerställa respekten för jämställdhetsprincipen i den offentliga och privata sektorn, skydda mödraskapet, erbjuda socialt och ekonomiskt stöd till familjer och vidta åtgärder för att förbättra möjligheten att förena familje- och yrkeslivet för män och kvinnor.

J.  Funktionshinder har ett starkt samband med ålder, och det är vanligare att äldre personer har en funktionsnedsättning eller ett funktionshinder.

Allmänna synpunkter

1.  Europaparlamentet ser med allvar på befolkningsprognoserna för 2050, men understryker att prognoser 50 år framåt i tiden inte är slutgiltiga förutsägelser utan varningssignaler som vi redan i dag bör göra något åt för att i morgon kunna bevara konkurrenskraften, ekonomins livskraft, den sociala sammanhållningen, solidariteten mellan generationerna och den europeiska sociala modellen. Parlamentet anser att perspektivet med minskande befolkningar vid 2050 kan medföra minskad miljöpåverkan och skapa möjligheter till hållbar utveckling, vilket i sin tur kräver en förutseende politik för att anpassa fysisk planering, bostäder, transporter och alla andra typer av infrastrukturer till dessa förhållanden. Parlamentet erkänner medlemsstaternas befogenheter i detta avseende.

2.  Europaparlamentet vill först och främst påpeka att de två huvudorsakerna till befolkningsförändringarna, dvs. sjunkande födelsetal och en åldrande befolkning, är ett resultat av framsteg. Att den förväntade livslängden har ökat är en direkt konsekvens av framsteg inom vetenskap, hygien och levnadsnivå. Kvinnors kontroll över födelsetalen är resultatet av deras frigörelse och hänger samman med högre utbildningsnivå för flickor liksom kvinnors delaktighet i arbetslivet och samhällsansvaret. Enligt parlamentet bör allt detta betraktas som definitiva framsteg för mänskligheten.

3.  Europaparlamentet konstaterar att ett samhälle som sätter barnen i centrum för sin politik är en förutsättning för att födelsetalen ska kunna förbättras. Parlamentet framhåller behovet av att skapa en familjevänlig miljö, förbättra levnadsvillkoren för familjer och barn och göra det möjligt för människor att förverkliga sina familjeplaner.

4.  Europaparlamentet framhåller att genomsnittet i unionen på 1,5 barn är ett onormalt lågt födelsetal som inte återspeglar kvinnors vilja eller de europeiska medborgarnas önskemål om att bilda familj. Företeelsen skulle alltså även kunna ha att göra med svårigheterna att förena yrkes- och familjeliv (brist på barnomsorg, brist på socioekonomiskt stöd till familjer och till kvinnor som arbetar), en ångestfylld social kontext (instabila arbetsförhållanden, dyrt boende) och oro inför framtiden (sent inträde på arbetsmarknaden för ungdomar, osäkra arbeten).

5.  Europaparlamentet erinrar om att alkohol- och narkotikakonsumtionen bland ungdomar är en samhällsfara med enorma demografiska konsekvenser i form av nedsatt förmåga att arbeta och att bilda familj m.m. Parlamentet rekommenderar därför att det införs målinriktade ramprogram för att motverka en tidig alkohol- och narkotikadebut och för att komma till rätta med narkotika- och alkoholberoendet bland ungdomar.

6.  Europaparlamentet anser att den ökade förväntade livslängden är något positivt och att den ska uppfattas på det sättet. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att motarbeta risken för fattigdom bland pensionärer som innebär att de inte har råd att bo, ta hand om sig själva och få ett värdigt slut på livet.

7.  Europaparlamentet efterlyser omfattande åtgärder mot diskriminering, eftersom frågan om Europas demografiska framtid inte kan skiljas från problemet med sårbara grupper som lever i samhällets utkant i stor fattigdom och vars missgynnade situation ofta anses vara deras eget fel, något som påverkar inte bara barnen utan även de kommande generationerna.

8.  Europaparlamentet vill uppmärksamma de övergrepp och den brist på vård som äldre utsätts för inom sina familjer eller på de institutioner som de är placerade på. Parlamentet vädjar till medlemsstaterna och kommissionen att göra mer för att visa hur omfattande övergreppen mot äldre i unionen är. Enligt beräkningar utsätts så mycket som 10 procent av alla äldre för någon form av fysiska, ekonomiska eller psykiska övergrepp innan de dör. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utveckla informationen, varningssystemen och straffen i samband med sådana övergrepp och välkomnar kommissionens avsikt att under 2008 utarbeta ett meddelande om övergrepp mot äldre. Detta meddelande bör ge upphov till en helhetsstrategi som syftar till en omfattande informations- och åtgärdskampanj på området (utbildning av vårdgivare, fastställande av kvalitetsnormer och bestraffning av övergrepp).

9.  Europaparlamentet beklagar att det hittills inte har vidtagits tillräckliga åtgärder för att förbereda unionen på denna utmaning som har kunnat förutses i flera år. Parlamentet beklagar framför allt att det stora flertalet av unionens medlemsstater inte har uppfyllt Lissabonmålen och Europeiska rådets åtaganden från Barcelona den 15–16 mars 2002 om barnomsorg, sysselsättning för personer över 55 år, bättre balans mellan familjeliv och yrkesliv samt kvinnors delaktighet i arbetslivet, och att unionen som helhet fortfarande har långt kvar innan dessa mål uppnås.

10.  Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta åtgärder för att tillhandahålla omsorg av hög kvalitet och till rimliga priser för barn och andra personer i beroendeställning i enlighet med målen från Europeiska rådet i Barcelona 15–16 mars 2002, där medlemsstaterna uppmanades att senast 2010 erbjuda barnomsorg för minst 90 procent av alla barn mellan tre år och den obligatoriska skolåldern och för minst 33 procent av alla barn under tre år. Med hjälp av dessa åtgärder ska föräldrar kunna anpassa sitt deltagande på arbetsmarknaden efter sitt eget livsmönster.

11.  Europaparlamentet anser att unionens mål inte bör inskränka sig till uppfyllandet av Barcelonamålen om barnomsorgsinrättningar och anser att dessa inrättningar bör betraktas som allmänna tjänster som är tillgängliga för alla som behöver dem.

12.  Europaparlamentet understryker att många småföretag är dåligt förberedda på utmaningarna i form av en åldrande arbetsstyrka och att de kan behöva hjälp från medlemsstaterna i det avseendet.

13.  Europaparlamentet gläder sig åt kommissionens initiativ att fortsätta diskussionerna om denna enorma utmaning. Parlamentet uppmuntrar kommissionen att främja fastställande och utbyte av god praxis på regional och lokal nivå och att utnyttja denna möjlighet till innovation i unionen. Parlamentet ställer sig bakom kommissionens integrerade strategi för den demografiska utmaningen och de fem huvudriktlinjer som ska leda fram till en solidaritetspakt mellan generationer, kön och territorier. Om befolkningsutmaningarna ska kunna mötas med framgång måste medlemsstaterna genomföra Lissabonstrategin på ett effektivt sätt och upprätta en nära samordning på medlemsstatsnivå mellan sin makroekonomiska politik och sin socialpolitik. På så vis ska unionens ekonomiska system skapa en tillväxt, konkurrenskraft och produktivitet som gör det möjligt att anta utmaningarna med en åldrande befolkning och som gör att medlemsstaterna kan uppfylla sina skyldigheter och utforma en innovativ politik inom offentliga finanser, vårdtjänster, tjänster av allmänt intresse, invandring och integration.

Utmaningen i demografisk förnyelse

14.  Europaparlamentet inser att moderskap handlar om mäns och kvinnors högst personliga val som måste respekteras. Men med tanke på att födelsetalen varierar mellan 1,25 och 2,0 mellan medlemsstaterna anser parlamentet att födelsekurvorna kan påverkas i positiv riktning med hjälp av en samordnad offentlig politik som skapar materiellt och psykologiskt gynnsamma förutsättningar för familjer och barn. I enlighet med de principer som Europeiska ekonomiska och sociala kommittén försvarar i sitt förslag om en europeisk familjepakt bör dessa åtgärder vidtas på lång sikt och ge den stabilitet och det skydd som krävs för ett beslut att bli förälder.

15.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att låta sig inspireras av bästa praxis när det gäller mammaledighetens längd, som varierar i medlemsstaterna från 14 till 28 veckor, och när det gäller föräldraledighet, vård och stöd före födseln, inkomstgaranti under graviditeten och återgång till samma arbete. Parlamentet vill även att medlemsstaterna vidtar åtgärder och bestraffar våld och övergrepp i hemmet.

16.  Europaparlamentet erinrar om att kvinnor diskrimineras i fråga om arbetsvillkor och av arbetsgivare som ser med oblida ögon på deras önskan att skaffa barn. Kvinnor är dessutom undersysselsatta i förhållande till sina kvalifikationer, och deras inkomstnivåer ligger under de genomsnittliga standardlönerna, vilket är till förfång för deras nödvändiga ekonomiska oberoende. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att vederbörligen genomföra Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/54/EG av den 5 juli 2006 om genomförandet av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet(7) och att införliva rådets direktiv 92/85/EEG av den 19 oktober 1992 om åtgärder för att förbättra säkerheten och hälsan på arbetsplatsen för arbetstagare som är gravida, nyligen har fött barn eller ammar(8). Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att inom ramen för direktiv 92/85/EEG vidta åtgärder mot arbetsgivare som direkt eller indirekt diskriminerar kvinnliga arbetstagare som vill skaffa barn.

17.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att överväga åtgärder för att erbjuda särskilt skydd och stöd för kvinnor efter förlossningen, inte minst för unga ensamstående mammor, med tanke på det växande antalet enföräldersfamiljer, där föräldern i 85 procent av fallen är en kvinna och där risken att drabbas av fattigdom är högre.

18.  Europaparlamentet pekar på vikten av att satsa offentliga medel på småbarn och stora familjer, bland annat genom att erbjuda barnomsorg och skydda isolerade mödrar och enföräldersfamiljer, som är särskilt utsatta för social marginalisering, isolering och fattigdom. Sådana åtgärder är i allmänhetens intresse och bidrar till att skapa arbetstillfällen och utveckla den lokala och regionala ekonomin. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta till vara exempel på bästa praxis från regioner i olika medlemsstater.

19.  Europaparlamentet rekommenderar därför kombinerade offentlig-privata investeringar i barnomsorg och förskola.

20.  Europaparlamentet betonar att en tillfredsställande tillgång till omsorgstjänster för barn, äldre, funktionshindrade och andra personer i beroendeställning är nödvändig för att möjliggöra ett fullständigt och jämställt deltagande av män och kvinnor på arbetsmarknaden, något som kommer att påverka nivån på den informella vård som ges inom hushållen.

21.  Europaparlamentet erinrar om att den sociala dialogen har lett fram till avtal om föräldraledighet och deltid, som omfattas av direktiven 96/34/EG av den 3 juni 1996 om ramavtalet om föräldraledighet(9) och 97/81/EG av den 15 december 1997 om ramavtalet om deltidsarbete(10). Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att se till att denna lagstiftning genomförs med beaktande av subsidiaritetsprincipen.

22.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att underlätta placering i familjehem och adoption av barn som utsatts för övergrepp, föräldralösa barn och barn som uppfostrats inom särskilda institutioner. Parlamentet vill att det på europeisk nivå inleds överläggningar om förfarandena vid adoption av barn från medlemsstater eller tredjeländer och att man försäkrar sig om att nationella och internationella regler respekteras och att nödvändiga ändringar görs med respekt för barnen. Parlamentet uppmanar till största möjliga vaksamhet mot alla former av övergrepp och människohandel.

23.  Europaparlamentet framhåller att familjemönstren håller på att förändras och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att allvarligt beakta detta faktum när de utformar och driver sin politik.

24.  Europaparlamentet framhåller att den europeiska faderskapslagstiftningen måste förbättras. Parlamentet uppmanar kommissionen att föreslå särskilda åtgärder för att underlätta pappors större delaktighet i familjelivet genom att utöka rätten till pappaledighet. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja pappors rättigheter i samband med uppfostran och omvårdnad av deras barn, inte minst vid separation eller skilsmässa, i syfte att utveckla jämställdheten i det europeiska samhället.

25.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att beakta den känsliga frågan om infertilitet, som drabbar både gifta och ogifta kvinnor och par.

26.  Europaparlamentet konstaterar att infertilitet är ett medicinskt tillstånd som erkänts av WHO och som kan ha svåra följder, exempelvis depression. Allt fler människor lider av sterilitet, och för närvarande är runt 15 procent av alla par drabbade. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att garantera par allmän tillgång till behandling mot.

27.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att fastställa och utbyta god praxis till förmån för familjer, familjebidragssystem och sociala tjänster av allmänt intresse som syftar till att skydda och stödja familjer. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att erbjuda stöd som är särskilt inriktat på unga föräldrar som fullföljer sina studier.

28.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att erkänna det sociala, ekonomiska och fostrande värdet av informellt familjearbete i form av omsorg om barn och personer i beroendeställning genom att titta på möjligheten för personer som utför sådant arbete att tillgodoräkna det i sin anställningstid och i sina socialförsäkrings- och pensionsrättigheter.

29.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att genomföra positiva åtgärder som främjar föräldraskap, exempelvis extra pensionsrättigheter samt skattelättnader för inrättande av företagsdaghem, och att utbyta god praxis på området.

Utmaningen i mänskliga resurser

30.  Europaparlamentet noterar med hänsyn till obalansen mellan arbetsaktiva och icke arbetsaktiva till följd av de demografiska förändringarna att unionen har stora marginaler att öka sysselsättningen genom arbete för kvinnor, ungdomar, äldre och funktionshindrade. Parlamentet anser att full sysselsättning måste utgöra ett mål på kort sikt i översynen av Lissabonstrategin 2008.

31.  Europaparlamentet efterlyser en reform av den nuvarande hanteringen av mänskliga resurser i Europa. Undersysselsättningen bland människor under 25–30 år och över 55 år gör att arbetslivet begränsas till ca 30 år för en stor del av befolkningen. Parlamentet efterlyser insatser till förmån för ett förebyggande och helhetsbetonat grepp på åldersfrågorna.

32.  Europaparlamentet efterlyser ett kvalitativt helhetsgrepp på mänskliga resurser och föreslår att det fastställs en "arbetslivscykel" som förenar utbildning, livslångt lärande samt tillgodoräknande av formella eller informella kunskaper och kvalifikationer och av yrkesmeriter från första början till arbetslivets slut.

33.  Europaparlamentet inser att segmenteringen av arbetsmarknaden och det faktum att osäkra arbetsförhållanden blir allt vanligare leder till ökad otrygghet under ålderdomen. Parlamentet anser att medlemsstaterna bör granska och utbyta idéer om bästa praxis när det gäller fortsatt inbetalning av socialförsäkringsavgifter under hela livscykeln i syfte att öka tryggheten under ålderdomen.

34.  Europaparlamentet anser att eventuella åtgärder med anledning av den demografiska förändringen måste ske med beaktande av den produktivitetsökning som sker för varje arbetsaktiv. Därför är inte endast antalet arbetsaktiva jämfört med icke-arbetsaktiva av betydelse utan hänsyn måste också tas till produktivitetsökningen.

35.  Europaparlamentet uppmanar till en fördjupad dialog med arbetsmarknadens parter, företag, universitet, icke-statliga organisationer och media för att förbereda för befolkningsförändringarna. Parlamentet understryker att produktivitetsvinster i framtiden framför allt kommer att vara beroende av investeringar i forskning och utveckling och i teknisk innovation. Det är dessutom absolut nödvändigt att företagen föregriper sina kompetensbehov genom en förutseende anställnings- och karriärpolitik och genom att investera i livslångt lärande för att kompetensutveckla de anställda.

36.  Europaparlamentet efterlyser praktiska initiativ för att äldre personer ska kunna arbeta längre, om de så önskar, och därigenom föra vidare sin yrkeserfarenhet till unga personer, andra arbetstagare och företagare.

37.  Europaparlamentet uppmuntrar investeringar i utbildning, bland annat i användning av ny teknik, för att höja grundutbildningsnivån för alla, vilket är en förutsättning för den framtida förmågan till anpassning och omskolning genom livslångt lärande. Parlamentet uppmuntrar även åtgärder som syftar till att hjälpa ungdomar ut i arbetslivet och hjälpa tillbaka äldre arbetstagare och utsatta befolkningsgrupper och därigenom befordra en verklig karriär under hela det yrkesverksamma livet.

38.  Europaparlamentet anser att de förtidspensioneringar som företag tillgriper som ett led i den fria förhandlingsrätten eller i samråd med fackklubbarna i enlighet med medlemsstaternas traditioner bör begränsas snarast möjligt, och uppmanar medlemsstaterna att främja äldre arbetstagares roll och uppmuntra deras sysselsättning. För äldre arbetstagare som redan uppnått minimiåldern för pensionering och inte längre vill ha en heltidstjänst kan man emellertid titta på lösningar som deltid, flexibel arbetstid, distansarbete och arbetsdelning, som kan utgöra en innovativ form av successiv pensionering och minska den stress som pensioneringen kan utlösa.

39.  Europaparlamentet anser att tiden är inne för att ta itu med "pensionärsstressen", det vill säga känslan av nedslagenhet, onyttighet och nihilism som arbetstagare upplever några dagar efter pensioneringen, när de känner att de inte är till någon nytta, att de är övergivna, ensamma och utan framtid.

40.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att föreslå stimulansåtgärder som gör det enklare för ungdomar att komma ut på arbetsmarknaden, till exempel genom att uppmuntra arbetstagare som har nått pensionsåldern att agera som mentorer för unga arbetstagare med hjälp av arbetsdelning och deltidsarbete och på så vis underlätta generationsväxlingen.

41.  Europaparlamentet efterlyser en genomgripande reform av karriärhanteringen för äldre arbetstagare, som för närvarande missgynnas redan vid 50 års ålder genom diskriminering i samband med anställning, bristande tillgång till vidareutbildning, inte minst i ny teknik, bristande erkännande av yrkeserfarenhet och små befordringsmöjligheter. Åldershinder i samband med yrkesutbildning är diskriminerande, och medlemsstaterna uppmanas att särskilt framhålla detta för arbetsgivare och utbildare. Parlamentet begär därför ett omedelbart införlivande och faktiskt genomförande av direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet(11), som förbjuder diskriminering på grund av ålder inom utbildning och sysselsättning. Bortsett från frågan om tillgång till kvalifikationer behöver äldre arbetstagare ofta även hjälp på ett mer personligt plan i anslutning till arbetet, exempelvis hjälp med att lära sig intervjuteknik, bygga upp självsäkerheten och skriva CV. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att överväga särskild yrkesvägledning för äldre arbetstagare och att inrätta fler statliga program i syfte att anställa äldre personer. Samtidigt uppmanas kommissionen att övervaka och vidta åtgärder mot medlemsstater vars lagstiftning alltjämt innebär diskriminering på grundval av funktionshinder och ålder.

42.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att övervaka och vidta åtgärder mot medlemsstater vars lagstiftning alltjämt innebär diskriminering på grundval av ålder och funktionshinder i strid med fördragen och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, som tidigast från och med den 1 januari 2009 kommer att vara lagligt bindande i hela unionen. Syftet är att dessa medlemsstater ska upphäva sådan lagstiftning utan dröjsmål.

43.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samla in specifik statistik över olika åldersgrupper med uppgifter om de problem de möter och de många olika fallen av diskriminering på grund av ålder.

44.  Europaparlamentet påminner om att äldre personer inte utgör en enda kategori och framför allt att äldre kvinnor och äldre personer från etniska minoriteter riskerar flerfaldig diskriminering.

45.  Europaparlamentet understryker att deltidsarbete är ett viktigt steg på väg tillbaka till arbetsmarknaden och uppmanar medlemsstaterna att hjälpa framför allt mindre företag att erbjuda deltid och flexibla arbetsrutiner. Parlamentet betonar på nytt det positiva värdet av deltidsarbete för äldre arbetstagare som kanske inte längre vill ha en heltidsanställning.

46.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att stödja äldre arbetstagare på arbetsmarknaden genom att lyfta fram fördelarna med att anställa äldre personer och genom att uppmuntra arbetsgivare att införa flexibla arbetsrutiner som inspirerar äldre arbetstagare att delta på arbetsmarknaden.

47.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra en undersökning, baserad på könsspecifika uppgifter, om skatteförmåner och befintliga hinder i samband med sysselsättning, med fokus på den åldrande befolkningen.

48.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att förbättra tillgången till livslångt lärande.

49.  Europaparlamentet erinrar om att den lagfästa pensionsåldern är en landvinning i de europeiska sociala modellerna och en garanti för att det obligatoriska arbetslivet inte blir längre än vad som är rimligt godtagbart.

50.  Europaparlamentet erinrar om att pensionen är en rättighet som varje löntagare kan göra anspråk på efter uppnådd lagstadgad pensionsålder, vilken i var och en av medlemsstaterna fastställts i samverkan med arbetsmarknadens parter och med hänsyn tagen till nationella sedvänjor.

51.  Europaparlamentet framhåller den enorma variationen i genomsnittlig tjänstepension mellan män och kvinnor till följd av de avbrott som görs i yrkeskarriären för arbete i familjen med barn och äldre släktingar. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta åtgärder så att mamma- och föräldraledighet upphör att fungera som ett straff vid beräkningen av pensionsrättigheter. Medlemsstaterna uppmanas även att överväga pensionstillägg som baseras på antalet barn och att erkänna anhörigvårdares roll i samhället.

52.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta nödvändiga åtgärder för att modernisera de sociala trygghetssystemen, inte minst pensionssystemen, och göra dem ekonomiskt hållbara så att effekterna av en åldrande befolkning kan hanteras. Särskild hänsyn bör tas till situationen för äldre kvinnor, som är extra känsliga för isolering och fattigdom.

53.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en jämförande studie av de olika pensions- och socialförsäkringssystemen för kvinnor i respektive medlemsstat för att fastställa bästa praxis i frågor om hur man får fler kvinnor i arbete och möjliggör en harmonisk balans mellan familje- och yrkeslivet.

54.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att snarast möjligt rikta fokus på sysselsättningsstöd för äldre arbetstagare med tanke på den planerade höjningen av pensionsåldern i många medlemsstater.

55.  Europaparlamentet anser emellertid att den förväntade livslängden och livskvaliteten för personer som passerat den lagstadgade pensionsåldern är högre än någonsin och anser, i detta sammanhang, att medlemsstaterna, i samverkan med arbetsmarknadens parter och med hänsyn tagen till nationella sedvänjor, bör främja och inte hindra normer och gemensamma regler som gör det möjligt för arbetstagare att på frivillig basis förlänga arbetslivet efter de olika medlemsstaternas respektive lagstadgade pensionsålder. Parlamentet uppmanar kommissionen att jämföra medlemsstaternas olika pensionssystem och utreda vilka ekonomiska och sociala konsekvenser de reformer skulle kunna få som planeras i medlemsstaterna.

56.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta åtgärder för att kvinnor ska kunna förena arbete och avancemang i yrkeslivet med familjelivets krav och att bekämpa diskrimineringen och de stereotyper som kvinnor alltjämt möter på arbetsmarknaden och i utbildningen. Parlamentet påminner om jämställdhetsprincipen och den europeiska sociala modellens okränkbara princip om lika lön för lika arbete på en och samma arbetsplats.

57.  Europaparlamentet kräver därför att arbetsrättsliga åtgärder vidtas för att definitivt upphäva denna form av diskriminering, särskilt lönegapet mellan könen, och att jämställdhetsbudgetering används inom den offentliga budgeten.

58.  Europaparlamentet påminner om att en god arbetsmiljö är en viktig produktivitetsfaktor. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja åtgärder på arbetsplatsen som minskar skaderisken för äldre arbetstagare, bland annat genom insatser för att förbättra den psykosociala och fysiska arbetsmiljön, förändra arbetets innehåll och uppläggning, förbättra arbetstagarnas allmänna hälsa, välbefinnande och arbetsförmåga och öka deras färdigheter och yrkeskompetens. Parlamentet uppmanar företagen att investera i förebyggande av arbetsplatsolyckor och arbetsrelaterade sjukdomar samt i arbetsmedicin, hygien och social dialog.

59.  Europaparlamentet framhåller den centrala betydelsen av att göra arbetsplatsen tillgänglig och därmed säker för äldre arbetstagare och arbetstagare med funktionshinder genom att tillhandahålla adekvata lokaler och specialutrustning som är anpassad till deras individuella behov och krav. Med en tillgänglig miljö kan äldre personer dessutom leva självständigt, vilket innebär att man sparar pengar som annars skulle ha lagts på institutionsvård.

60.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa rätten att begära flextid eller deltidsarbete, inte bara för föräldrar utan även för äldre arbetstagare som också kan ha skyldigheter att ta hand om anhöriga.

61.  Europaparlamentet framhåller betydelsen av små och medelstora företag, som är de som skapar flest nya arbetstillfällen i unionen.

62.  Europaparlamentet konstaterar att tjänstesektorn är den största arbetsgivaren för kvinnor, invandrare och äldre arbetstagare. Parlamentet uppmanar därför till ett skyndsamt genomförande av den inre marknaden för tjänster.

Utmaningen i solidariteten mellan generationer och regioner

63.  Europaparlamentet erinrar om att principen om solidaritet mellan generationerna – en mycket viktig princip för de europeiska sociala modellerna – vilar på att de som arbetar finansierar ersättningsinkomster och social- och vårdkostnader för dem som inte arbetar (barn, ungdomar, personer i beroendeställning och äldre). Parlamentet insisterar på att solidaritetsprincipen bibehålls trots den förväntade demografiska obalansen.

64.  Europaparlamentet framhåller vikten av att offentliga myndigheter ingriper aktivt med sociala tjänster av allmänt intresse både för familjer och små barn och för omhändertagande och vård av äldre och av alla personer i beroendeställning. Parlamentet anser att tillgången till sådana tjänster är en grundläggande rättighet. Parlamentet uppmanar kommissionen att ge sociala tjänster av allmänt intresse en rättslig ställning i gemenskapsrätten som garanterar allmän tillgång och iakttagande av solidaritetsprincipen.

65.  Europaparlamentet betonar vikten av att medlemsstaterna delar information och bästa praxis om hur vårdsystemen kan förberedas för de ökade behoven hos en åldrande befolkning. Detta är särskilt viktigt med tanke på att den åldrande befolkningen kommer att innebära en kraftig ökning av de offentliga vårdutgifterna, eftersom funktionsnedsättningar och sjukdomar ökar drastiskt i högre åldrar, särskilt bland de mycket gamla (över 80 år), som kommer att vara det snabbast växande befolkningssegmentet under de kommande årtiondena.

66.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta kraftfullare åtgärder för att bekämpa skolket med skatter och sociala avgifter och skapa bärkraftiga pensionssystem. Parlamentet anser att medlemsstaterna bör bedriva en aktiv och effektiv sysselsättningspolitik och uppmanar dem att erbjuda flexibla system och utrymme för personliga val vad gäller tidpunkten för pensioneringen (bortom minimiåldern) genom stimulansmekanismer för arbetstagare som beslutar sig för att vara aktiva längre.

67.  Europaparlamentet framhåller att äldre människor lämnar ett mycket stort bidrag till den sociala sammanhållningen och till ekonomin och att deras aktiva medverkan till solidariteten inom familjer och över generationsgränser främjar omfördelningen av de resurser som finns inom familjen. Vidare bör deras frivilliginsatser underlättas och uppmuntras. Deras konsumtion av varor, tjänster, fritidsaktiviteter, vård och välstånd är en expanderande ekonomisk sektor och en ny rikedomskälla, kallad "det grå guldet". Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att främja och utveckla de äldres ekonomiska och sociala deltagande genom att särskilt måna om deras fysiska välbefinnande och deras sociala och ekonomiska levnadsvillkor.

68.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja de äldres bidrag till upprätthållandet av solidariteten över generationsgränserna och att i samarbete med partner på lokal nivå underlätta deras deltagande i frivilliginsatser inom utbildning, kultur och näringsliv.

69.  Europaparlamentet framhåller vikten av frivilligarbete som en väg tillbaka till arbetsmarknaden för många människor och uppmuntrar regeringarna att göra det lättare för äldre människor att delta i frivilligarbete samtidigt som de erhåller stöd.

70.  Europaparlamentet påminner om att sociala tjänster av allmänt intresse – framför allt omsorg, vård och uppfostran av små barn – gör det enklare för föräldrar att komma in på arbetsmarknaden och bidrar till att bekämpa fattigdomen, inte minst i familjer med ensamstående föräldrar. Parlamentet är fast övertygat om att sådana tjänster är av avgörande betydelse om unionen ska kunna anta de demografiska utmaningarna. Dessutom skapar de nya arbetstillfällen och stimulerar därigenom den ekonomiska utvecklingen på det lokala och regionala planet och ökar unionens konkurrenskraft. Det är därför nödvändigt att identifiera sociala tjänster av allmänt ekonomiskt intresse och bedöma deras sociala och ekonomiska följder. Parlamentet vill att det tas fram kvalitetsindikatorer för att mäta framstegen mot Barcelonamålen, varvid sociala tjänster av allmänt ekonomiskt intresse avsedda för äldre och för personer i beroendeställning måste få samma uppmärksamhet och behandlas på samma sätt.

71.  Europaparlamentet framhåller att frivilligarbete och sociala nätverk på ett avgörande sätt bidrar till att tillgodose lokalbefolkningens behov i avfolkningsregioner, men de kan inte ersätta de offentliga myndigheterna när det gäller att tillhandahålla sociala tjänster av allmänt intresse i dessa regioner. Parlamentet anser att detta civila engagemang måste erkännas och att dess aktörer måste få möjlighet att bli partner i regionalpolitiken. På så vis sätter man igång inlärningsprocesser som gör det möjligt för en region att anta den utmaning som de demografiska förändringarna utgör.

72.  Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna och de regionala myndigheterna att utnyttja strukturfonderna för detta ändamål. Kommissionen uppmanas att inom ramen för territoriellt samarbete (artikel 7.3 i rådets förordning (EG) nr 1083/2006 av den 11 juli 2006 om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden(12)) stödja erfarenhetsutbyte mellan regioner där "silverekonomin" redan nu spelar en stor roll eller kommer att göra det i framtiden.

73.  Europaparlamentet uppmanar till en bred debatt om en anständig pensionering för alla, vilket är ett villkor för den äldre befolkningens betalningsförmåga, värdighet och sociala integration. Parlamentet påminner om att äldre människor i hög grad kan bidra till den sociala sammanhållningen genom frivilligarbete och omsorg.

74.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna till samordnade diskussioner om eventuella reformer som kan garantera pensionssystemens och socialförsäkringssystemens hållbarhet och i det sammanhanget också tillförsäkra kvinnor rätt till pension för perioder av moderskaps- och vårdledighet.

75.  Europaparlamentet uppmanar de medlemsstater som inte redan gör det att undersöka sambandet mellan pensionsförmåner och incitament att arbeta, särskilt när det gäller flexibla anställningsförhållanden, för att ta bort sådant som inte uppmuntrar till arbete.

76.  Europaparlamentet noterar att det europeiska samhällets åldrande döljer stora regionala ojämlikheter. Med tanke på att nationella uppgifter om befolkningsförändringarna skymmer lokala olikheter kan det ibland vara svårt att fastställa infrastrukturbehov och nödvändiga ekonomiska överföringar från centralregeringarna. Parlamentet uppmanar kommissionen att bidra till att förbättra kvaliteten och tillförlitligheten hos de statistiska uppgifterna om befolkningstrender. Vidare uppmanas kommissionen och medlemsstaterna att ytterligare påskynda processen för alla arbetstagares fria rörlighet inom en utvidgad union, även före 2014.

77.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att i enlighet med subsidiaritetsprincipen upprätthålla en balans mellan inkomster och utgifter i de nationella pensionssystemens budgetar och lovordar de medlemsstater som årligen avsätter budgetmedel för betalning av framtida pensioner.

78.  Europaparlamentet konstaterar att den demografiska omvandlingen har allvarliga konsekvenser för de enskilda regionerna och att den ställer krav på olika anpassningsstrategier i invandringsregioner respektive i regioner med minskande befolkning. Parlamentet konstaterar att definitionen av livskvaliteten är annorlunda i de vanligen på landsbygden belägna regionerna med minskande befolkning än den är i regioner med befolkningstillväxt och anser därför att det behövs olika stödstrategier.

79.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att beakta generationsaspekten på solidariteten mellan Europas regioner och att ta hänsyn till de betydande regionala konsekvenser som de pågående befolkningstrenderna i unionen har. Dessa konsekvenser är av betydelse för bostäder och infrastruktur, särskilt i tätortsområden, som sannolikt kommer att få en ökning och större koncentration av invandrargrupper. Parlamentet framhåller även de särskilda lokala behov som regioner med åldrande befolkning har i fråga om att investera i hushållsnära tjänster för att tillgodose de äldres behov och se till att de kan leva ett självständigt och oberoende liv så länge som möjligt. Hänsyn bör tas till sådana investeringsbehov vid tilldelningen av strukturfondsmedel och i samband med de möjligheter som Europeiska socialfonden erbjuder för att skapa lokalt socialt kapital, och parlamentet begär att de bibehålls även efter 2013. Vidare måste avfolkningsregioner vidta åtgärder för att bibehålla en naturlig befolkningssammansättning genom att investera i sysselsättning, utbildning och tillgång till allmänna tjänster.

80.  Europaparlamentet föreslår kommissionen att inom ramen för det territoriella samarbetet stödja europaomfattande nätverk där de regionala och lokala myndigheterna och aktörerna inom det civila samhället kan ta lärdom av varandra om hur man bör komma till rätta med de problem som den demografiska omvandlingen ger upphov till.

81.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att främja generationsövergripande projekt där äldre och ungdomar arbetar tillsammans för att utbyta kunskaper och få nya erfarenheter. Parlamentet uppmanar kommissionen att underlätta utbyte av god praxis på detta område.

82.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att stödja avfolkningsregioner genom att garantera en hög nivå på tjänster av allmänt intresse (t.ex. utbildning, inklusive barnomsorg, hälso- och sjukvård och posttjänster), säkra tillgängligheten (t.ex. kollektivtrafik, transportinfrastruktur och telenät) och säkerställa ekonomiskt deltagande och kompetens (t.ex. utbildningsmetoder för livslångt lärande samt användning av och investeringar i ny teknik). Ramvillkoren för att uppfylla dessa uppgifter bör anpassas till lokala behov och lokala aktörer, och deras anpassningsförmåga bör förbättras. Särskild uppmärksamhet bör ägnas situationen på öar samt i gränsområden, bergsområden och andra områden långt från befolkningscentra.

83.  Europaparlamentet välkomnar förslaget om inrättande av en europeisk integrationsfond. Parlamentet uppmanar de nationella, regionala och lokala myndigheter som ansvarar för utarbetande och förvaltning av sammanhållnings- och landsbygdsutvecklingsprogram att samarbeta ännu tätare med varandra för att uppmuntra människor att flytta till landsbygdsområden med sjunkande befolkningstal genom att förbättra livs- och arbetsvillkoren i dessa områden.

84.  Europaparlamentet konstaterar med tillfredsställelse att kommissionen i den fjärde rapporten om den ekonomiska och sociala sammanhållningen utser den demografiska obalansen till en av utmaningarna. Parlamentet väntar med intresse på resultaten av de sociala samråden och på en definition av regionalpolitikens roll för att bekämpa de negativa effekterna av de demografiska förändringarna under kommande programperiod.

85.  Europaparlamentet erinrar medlemsstaterna om de många nackdelar som anhörigvårdare, särskilt äldre sådana, upplever. Dessa grupper bör få mer stöd för att komma över sina många olika anställningshinder.

86.  Europaparlamentet påpekar att befolkningstrenderna sannolikt kommer att innebära avfolkning i missgynnade tätortsdistrikt, förorter och landsbygdsområden, med betydande konsekvenser för bostäder och infrastruktur.

87.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inom ramen för sin stadsutveckling och stadsplanering öka tillgången på lämpliga bostäder för familjer, inte minst för enföräldersfamiljer och äldre personer, exempelvis genom "flergenerationsprojekt".

88.  Europaparlamentet framhåller att den demografiska obalansen internationellt riskerar att förstärka en ojämlik utveckling och migrationstrycket. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att införliva dessa faktorer i sin invandringspolitik med gemensam utveckling som mål.

Utmaningen i integrerad invandring

89.  Europaparlamentet noterar att invandring är och kommer att fortsätta att vara en del av unionens demografi och kan bli ett positivt bidrag ur ekonomisk, social och kulturell synvinkel. Parlamentet uppmanar därför kommissionen, medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter att utveckla en välgenomtänkt och förnuftig invandringspolitik för att motverka främlingsfientliga och rasistiska åsikter och attityder och verka för att invandrare fullt ut integreras i samhället.

90.  Europaparlamentet konstaterar att invandring innebär en möjlighet för framför allt avfolkningsregioner att motverka befolkningsförändringarnas negativa konsekvenser, och uppmanar därför medlemsstaterna att betrakta invandrares integration som en strategiskt viktig politisk åtgärd.

91.  Europaparlamentet anser att integrationspolitiken bör stärkas i medlemsstaterna för att underlätta för invandrare att etablera sig i unionen. Parlamentet välkomnar därför rådets beslut 2007/435/EG av den 25 juni 2007 om inrättande av Europeiska fonden för integration av tredjelandsmedborgare för perioden 2007–2013 som en del av det allmänna programmet "Solidaritet och hantering av migrationsströmmar" (13). Parlamentet är övertygat om att det kommer att bidra till att underlätta den sociala och ekonomiska integrationen av invandrare i unionen.

92.  Europaparlamentet framhåller att invandringspolitiken måste fastställas och samordnas mellan medlemsstaterna, så att invandrare får samma levnads- och arbetsvillkor. Parlamentet uppmanar kommissionen att överväga och så snart som möjligt lägga fram en strategi och särskilda åtgärder för ekonomisk invandring.

93.  Europaparlamentet understryker att det brådskar med att harmonisera medlemsstaternas invandringspolitik för att integrera invandrare bättre i samhället och i den formella ekonomin och för att garantera deras rättssäkerhet och sociala trygghet, inklusive pensionsrätt. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att resolut bekämpa människohandel och människosmuggling och att bestraffa arbetsgivare som anställer och/eller utnyttjar arbetstagare som befinner sig i en olaglig situation. Parlamentet välkomnar det europeiska initiativet mot illegalt arbete och mot exploatering och ovärdiga levnadsvillkor som illegala invandrare utsätts för.

94.  Europaparlamentet konstaterar att städerna har en särskild roll i detta sammanhang, eftersom de flesta invandrare bosätter sig i städer, och framhåller att kommissionen och medlemsstaterna måste beakta invandringspolitikens konsekvenser för städerna genom att göra dem aktivt delaktiga i utformningen och genomförandet av invandringspolitiska åtgärder. Parlamentet noterar med intresse processen "Integrating Cities", som lanserades av kommissionen och Eurocities 2006, och Milanodeklarationen om integrering, som undertecknades den 6 november 2007, där syftet är att fortsätta dialogen om genomförandet av de gemensamma grundprinciperna för integration på stadsnivå.

95.  Europaparlamentet betonar att laglig invandring till Europeiska unionen bör vara positiv för invandrarna själva och ingen börda för ursprungsländerna. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att öka sina integrationsåtgärder för invandrare.

96.  Europaparlamentet gläds åt kommissionens och medlemsstaternas initiativ att beakta invandringens globala dimension och konsekvenserna för ursprungsländerna av den ekonomiska invandringen i unionen. Risken för kompetensflykt i invandrarnas ursprungsländer måste beaktas, och parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att i samråd med berörda tredjeländer vidta effektiva åtgärder för att bekämpa denna företeelse.

97.  Europaparlamentet vidhåller att invandringens mänskliga dimension inte får försvinna på grund av strikt ekonomiska hänsynstaganden och att integration av familjen ska vara en möjlighet som är öppen för de invandrare som så önskar. Parlamentet efterlyser nära samverkan mellan den europeiska invandringspolitiken och arbetsmarknads-, social- utbildnings- och regionalpolitiken.

98.  Europaparlamentet erinrar om att penningförsändelser från invandrare i Europa är ett mycket viktigt sätt att försörja äldre människor i utvecklingsländer.

99.  Europaparlamentet framhåller att invandringspolitiken måste verka mot diskriminering och syfta till en högre grad av rättslig, social och samhällelig jämlikhet, både för de invandrare som redan är i Europa och för dem som kommer i framtiden.

100.  Europaparlamentet anser att medföljande familjemedlemmar till invandrad arbetskraft bör ges uppehållstillstånd, vid behov även arbetstillstånd.

101.  Parlamentet framhåller invandrarkvinnornas viktiga roll och uppmanar medlemsstaterna att tillerkänna dem den plats de förtjänar i invandringspolitiken och att säkerställa alla deras rättigheter.

102.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vid ett kommande toppmöte diskutera befolkningsförändringar och beprövade metoder inom aktivt åldrande, sysselsättning för ungdomar, familjepolitik och integration av invandrare.

103.  Europaparlamentet gläder sig åt kommissionens åtagande att vartannat år lägga fram en lägesrapport i förbindelse med det europeiska demografiska forumet. Parlamentet vill att denna rapport även ska innehålla en utvärdering av följderna av medlemsstaternas politik på de berörda områdena. Parlamentet stöder kommissionens avsikt att vartannat år ägna ett kapitel i rapporten åt infertilitet och att även ta med ett kapitel om unionens förberedelser inför befolkningsförändringarna. Kommissionen uppmanas även att utforma ett system med indikatorer för övervakning och analys av befolkningsutvecklingen i unionens medlemsstater.

104.  Europaparlamentet påpekar att Europas demografiska framtid ställer oss inför nya problem som handlar om vilka demokratiska mekanismer och kanaler som kan användas för att alla röster i ett mångfaldens Europa ska kunna göra sig hörda och utöva inflytande över det politiska beslutsfattandet. Den centrala frågan i ett åldrande samhälle är de minderårigas politiska representation. De står för samhällets gemensamma framtid, och därmed även för den politiska framtiden, men har ingen röst och utövar inget inflytande över beslutsfattandet. Av en mängd skäl har även invandrare, både vuxna och barn, svårt att göra sig hörda. Parlamentet anser att inflytande och politisk representation för samhällsgrupper, särskilt minderåriga, som saknar detta är en avgörande fråga som kräver en ingående och bred debatt.

105.  Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen och medlemsstaterna att öka kunskapen hos unionens medborgare om de demografiska utmaningarna i Europa, till exempel genom att genomföra kampanjer och pilotprojekt i frågan.

o
o   o

106.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EGT C 115, 14.4.1997, s. 238. (2) EGT C 104, 6.4.1998, s. 222. (3) EGT C 232, 17.8.2001, s. 381. (4) EUT C 292E, 1.12.2006, s. 131. (5) EUT C 305, 14.12.2006, s. 141. (6) EUT C 161, 13.7.2007, s. 66. (7) EUT L 204, 26.7.2006, s. 23. (8) EGT L 348, 28.11.1992, s. 1. (9) EGT L 145, 19.6.1996, s. 4. (10) EGT L 14, 20.1.1998, s. 9. (11) EGT L 303, 2.12.2000, s. 16. (12) EUT L 210, 31.7.2006, s. 25. (13) EUT L 168, 28.6.2007, s. 18.