Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2007/2110(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A6-0103/2008

Ingivna texter :

A6-0103/2008

Debatter :

PV 07/05/2008 - 19
CRE 07/05/2008 - 19

Omröstningar :

PV 08/05/2008 - 5.10
Röstförklaringar

Antagna texter :

P6_TA(2008)0196

Antagna texter
PDF 122kWORD 44k
Torsdagen den 8 maj 2008 - Bryssel
Förvaltningen av djuphavsbestånd
P6_TA(2008)0196A6-0103/2008

Europaparlamentets resolution av den 8 maj 2008 om förvaltningen av djuphavsbestånd (2007/2110(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet om översyn av förvaltningen av djuphavsbestånd (KOM(2007)0030),

–   med beaktande av förslaget till rådets förordning om upprättande av en gemenskapsram för insamling, förvaltning och utnyttjande av uppgifter inom fiskerisektorn och till stöd för vetenskapliga utlåtanden rörande den gemensamma fiskeripolitiken (KOM(2007)0196),

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av fiskeriutskottets betänkande och yttrandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A6-0103/2008), och av följande skäl:

A.  I sina rekommendationer för djuphavsarter från 2002, liksom från 2004, påpekar Internationella havsforskningsrådet (ICES) att de flesta arter inte håller sig inom säkra biologiska gränser. EU har reducerat sin fiskeansträngning i betydligt mindre utsträckning än vad som efterlystes i ICES rekommendationer. Bättre biologiska bakgrundsuppgifter är av avgörande betydelse för att kunna fastställa kvoter som garanterar ett hållbart fiske.

B.  Den fiskeverksamhet som bedrivs av fjärrfiskande flottor, antingen den sker i områden i tredjeländer, områden som regleras av en regional fiskeorganisation eller i oreglerade områden på det fria havet, måste vara rationell och ansvarsfull, i enlighet med Förenta nationernas havsrättskonvention, FN:s avtal om tillämpningen av de bestämmelser som avses i nämnda konvention angående bevarande och förvaltning av gränsöverskridande och långvandrande fiskbestånd och den uppförandekod för ansvarsfullt fiske som upprättats av FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO). I både FN:s fiskbeståndsavtal och FAO:s uppförandekod anges att försiktighetsprincipen ska tillämpas.

C.  Vid toppmötet i Johannesburg 2002 åtog sig EU att garantera fiskbestånden i världen och upprätthålla eller återställa resurserna till nivåer med maximal hållbar avkastning, om möjligt före 2015, till att börja med de överfiskade bestånden.

D.  Skyddet av den marina miljön och hållbart fiske kan bara garanteras på ett effektivt sätt om alla de berörda staterna samtycker och samarbetar.

E.  Den systematiska insamlingen av tillförlitliga uppgifter är grundvalen i bedömningen av fiskbestånden och i de vetenskapliga yttrandena, och är därför oerhört viktig för genomförandet av den gemensamma fiskeripolitiken. Dessutom medger kommissionen i sitt ovannämnda meddelande att det saknas tillräckliga uppgifter för en vetenskaplig bedömning av tillståndet för djuphavsbestånden, och att det råder skillnader i definitionen av begreppet djuphav.

F.  Den rapport som den rådgivande kommittén för fiske och vattenbruk offentliggjorde i april 2007 behandlar ändringen av tidpunkt för att lägga fram de vetenskapliga rapporterna och förbättra kvaliteten på dessa.

G.  Det föreligger behov av att vidta lämpliga socioekonomiska åtgärder i syfte att kompensera fiskarna för de kostnader som uppstår vid en minskning av fiskeverksamheten till följd av återhämtningsplaner för bestånden.

H.  I resolutionen av den 14 november 2006 om en temainriktad strategi för skydd och bevarande av den marina miljön(1), förespråkade parlamentet ett antal åtgärder för att främja en hållbar användning av haven och bevara de marina ekosystemen.

1.  Europaparlamentet gläder sig över de försök som gemenskapens flotta har gjort för att bedriva ett hållbart fiske och konstaterar att det råder en viss brist på överensstämmelse mellan den situation som utmålas i kommissionens meddelande och det faktiska läget.

2.  Europaparlamentet anser att det innan de nya förvaltningsåtgärderna vidtas vore lämpligt att analysera varför de befintliga åtgärderna inte tillämpas, och varför medlemsstaterna inte uppfyller sina skyldigheter eller gör det med fördröjning och olika metoder, något som ytterligare försvårar analysen av vilka faktorer som påverkar dessa typer av fiske.

3.  Europaparlamentet varnar för att ständiga ändringar av gällande lagstiftning och framläggande av nya förslag, redan innan befintliga bestämmelser har kunnat genomföras och inhämtade uppgifter har kunnat behandlas på lämpligt sätt, skadar den gemensamma fiskeripolitikens trovärdighet. Befintliga begränsningar av fiskeansträngningen har passat vissa arter bättre än andra.

4.  Europaparlamentet stöder kommissionen i dess bedömning att den systematiska insamlingen av tillförlitliga uppgifter utgör grundvalen för bedömning av fiskbestånden och för de vetenskapliga yttrandena. Parlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och fiskenäringen att ta itu med de brister som finns, så att åtgärderna för kontroll av fiskeansträngningen kan anpassas till varje typ av fiske. Det är viktigt att uppmärksamma att djuphavsfisket oftast är blandat fiske.

5.  Även när de totala tillåtna fångstmängderna (TAC) och begränsningarna av fiskeansträngningen för dessa typer av fiske, på grund av bristande biologiska kunskaper har fastställts på godtyckliga grunder, påminner Europaparlamentet kommissionen om att försiktighetsmetoden måste tillämpas vid utnyttjandet av varje art som betecknas som en djuphavsfisk och att TAC måste fastställas med utgångspunkt i detta, på grundval av exakta vetenskapliga studier.

6.  Europaparlamentet konstaterar att det i rådets förordning (EG) nr 2371/2002 av den 20 december 2002 om bevarande och hållbart utnyttjande av fiskeresurserna inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken(2) föreskrivs att försiktighetsmetoden ska tillämpas. I artikel 3 sägs följande: "avsaknaden av tillförlitliga vetenskapliga rön får inte tas som intäkt till att skjuta upp eller avstå från att vidta förvaltningsåtgärder för att bevara målarter, därmed förbundna arter eller arter som är beroende av dessa samt deras livsmiljö".

7.  Europaparlamentet understryker behovet att införa ett förbud mot att kasta fångster över bord inom djuphavsfisket, vilket skulle göra det möjligt för forskare att närmare studera den stora mångfalden arter som landas, många av dem oätliga.

8.  Europaparlamentet anser att kommissionen, inom ramen för de åtgärder som syftar till att minska bifångsterna och den fångst som kastas överbord, bör justera nivån för fiskeansträngningen för de arter som fisket omfattar respektive de arter som bara utgör oönskade bifångster, samtidigt som insatserna när det gäller övervaknings- och kontrollförfaranden bör fördubblas.

9.  Europaparlamentet konstaterar att många djuphavsarter utgör bifångst och uppmanar därför kommissionen att i högre grad betona kontroll av fiskeansträngningen som ett sätt att minska bifångsterna. På grund av djuphavsarternas form och storlek konstaterar emellertid parlamentet att det är olämpligt med restriktioner för maskstorlek i nätredskap.

10.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra en socioekonomisk bedömning av djuphavsfisket och analysera hur de nya minskningarna av fiskeansträngningen kommer att påverka sektorn och vilka följderna kommer att bli av fortsatt utarmning av de fiskbestånd som fisket är beroende av. Parlamentet anser att det är nödvändigt att nå en balans mellan de socioekonomiska kraven och miljöns hållbarhet.

11.  Då många av dessa bestånd förvaltas i internationella vatten påpekar Europaparlamentet att åtgärderna måste samordnas inom olika regionala fiskeorganisationer för att de vidtagna åtgärderna ska gälla samtliga flottor som bedriver denna typ av fiske. Parlamentet anser att EU bör arbeta för att se till att FN:s generalförsamlings resolution 61/105 tillämpas fullt ut och på effektivt sätt när det gäller djuphavs- och bottenfiske på öppet hav. Parlamentet anser att alla restriktioner bör tillämpas på fiskare från samtliga avtalsslutande parter för att förhindra att ogynnsamma situationer uppstår.

12.  Europaparlamentet föreslår att det inte ska vara tillåtet att fiska i djuphavsområden där fiskeverksamhet hittills inte har bedrivits innan dessa områden har undersökts och det finns vetenskapliga bevis som styrker att hållbart fiske kan bedrivas utan risk för utarmning av den biologiska mångfalden eller skador på livsmiljön och lämpliga förvaltningsåtgärder har vidtagits i detta syfte.

13.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreskriva nya program för insamling av vetenskapliga uppgifter, där så krävs med hjälp av forskningsfartyg. Parlamentet anser att ett exempel på detta skulle kunna vara den spanska fiskerimyndighetens arbete med att i Nordostatlantiska fiskerikommissionens (NEAFC) konventionsområde kartlägga området "Hatton Bank", där fiske efter djuphavsarter bedrivs. Forskningen har inriktats på att skaffa mer kunskaper om hur undervattensberg, kallvattenkoraller och hydrotermiska skorstenar är utspridda för att fastställa de känsliga områdena i fiskeflottornas verksamhetsområden.

14.  Europaparlamentet anser i likhet med kommissionen att det är nödvändigt att utarbeta en ekosystembaserad strategi för denna typ av fiske, men understryker att åtgärderna måste ha ett minimum av trovärdighet och tillämpas med åtskillnad, på grundval av miljökonsekvensbeskrivningar, för att undvika förbud i områden där ingen risk föreligger och samtidigt stänga av områden för bottenfiske där man vet att det finns eller där det kan tänkas finnas känsliga marina ekosystem eller där fiskbestånden inte håller sig inom säkra biologiska gränser. Studier för att kartlägga havsbotten och samspelet mellan de element som styr ekosystemen och havens naturtillgångar måste prioriteras om den nya europeiska havspolitiken ska kunna förverkligas.

15.  Europaparlamentet bekräftar åter att fiskarna och de organisationer som företräder dem måste rådfrågas och delta i utformningen av åtgärder för skydd av den marina miljön, förvaltning av resurserna och återhämtning av fiskbestånden.

16.  Europaparlamentet anser i likhet med den rådgivande kommittén för fiske och vattenbruk att det är nödvändigt att avsätta mer personal och ekonomiska resurser för att analysera biomassan och dödligheten för varje fiskart i så gott som alla fiskevatten. Om de vetenskapliga yttrandena ska godtas av alla parter anser parlamentet också att det måste fastställas en klar strategisk kurs, i syfte att undvika dubbelarbete och förhindra bristande samverkan.

17.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över att gällande förordningar inom den gemensamma fiskeripolitiken har varit ineffektiva och dåligt tillämpade. Parlamentet uppmanar kommissionen att förbättra övervakningen och kontrollen i medlemsstaterna.

18.  Europaparlamentet understryker vikten av att ny teknik utvecklas för att säkerställa ett fungerande kontroll- och övervakningssystem. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att utveckla kontrolltekniker och pekar i sammanhanget på den möjlighet som elektroniska loggböcker utgör.

19.  Europaparlamentet betonar fördelarna med att upprätta ett nätverk av skyddade havsområden inom nätverket Natura 2000 och tror att ett sådant steg kommer att ha en positiv inverkan på överexploaterade fiskbestånd. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att utnyttja alla möjligheter som de delar av nätverket Natura 2000 som rör havet erbjuder.

20.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra allt för att garantera att befintliga internationella avtal om djuphavsfiske tillämpas och eventuellt förbättras.

21.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utveckla gemensamma riktlinjer, utbyta bästa metoder, förbättra utnyttjandet av gemenskapens tillgängliga teknik och involvera expertgrupper och frivilligorganisationer för att bättre kunna genomföra åtgärder för att minska olagligt fiske och försäljningen av olaglig fångst på europeiska marknader.

22.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja miljövänligare fångstmetoder som inte skadar miljön och den ekologiska mångfalden på grund av oönskade bifångster eller onödig skada på andra levande organismer.

23.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT C 314 E, 21.12.2006, s. 131.
(2) EGT L 358, 31.12.2002, s. 59.

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy