(Medbeslutandeförfarandet: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2007)0263),

–   med beaktande av artiklarna 251.2 och 71 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C6-0145/2007),

–   med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för transport och turism (A6-0087/2008).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 71,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(1),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande(2),

efter att ha samrått med den europeiska datatillsynsmannen,

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget(3), och

av följande skäl:

(1)  Genomförandet av en inre marknad för vägtransporter baserad på lojala konkurrensvillkor kräver enhetlig tillämpning av gemensamma bestämmelser när det gäller tillstånd att yrkesmässigt bedriva gods- eller persontransporter på väg, nedan kallat yrkesmässiga vägtransporter. Dessa gemensamma bestämmelser bör kunna bidra till en hög nivå när det gäller transportföretagens yrkesmässiga kompetens, en rationalisering av marknaden, förbättrad kvalitet på de tjänster som erbjuds i transportföretagens, i kundernas och i ett övergripande ekonomiskt intresse, samt en ökad trafiksäkerhet. De bör också leda till att transportföretagen effektivt utnyttjar sin etableringsrätt.

(2)  I rådets direktiv 96/26/EG av den 29 april 1996 om rätt att yrkesmässigt bedriva person- och godstransporter på väg och om ömsesidigt erkännande av utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis för att främja ett effektivt utnyttjande av dessa transportörers etableringsrätt på området för nationella och internationella transporter(4) fastställs minimivillkor för rätten att yrkesmässigt bedriva vägtransporter samt ömsesidigt erkännande av dokument som erhålls för detta syfte. Erfarenheterna, konsekvensanalysen och olika studier visar dock att direktivet tillämpas på mycket olika sätt i olika medlemsstater. Dessa varierande tillämpningar får flera negativa konsekvenser, bland annat snedvridning av konkurrensen, dålig insyn i marknaden, olika kontrollnivåer och risk för att företag med svag yrkesmässig kompetens uppträder oaktsamt eller blir mindre benägna att följa reglerna för trafiksäkerhet och sociala regler, vilket kan skada sektorns image.

(3)  Dessa konsekvenser är extra negativa eftersom de kan hindra den inre marknaden för vägtransporter från att fungera tillfredsställande. Företag i hela gemenskapen har dock tillträde till marknaden för internationella godstransporter och vissa cabotagetransporter. Det enda villkor som måste uppfyllas av dessa företag är innehav av ett gemenskapstillstånd, som kan erhållas när företagen uppfyller de villkor som ger rätt att utöva yrket i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr …/2008 av den ... [om gemensamma regler beträffande de villkor som ska uppfyllas när det gäller godstransporter på väg](5) och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr …/2008[ om gemensamma regler beträffande de villkor som ska uppfyllas när det gäller persontransporter](6).

(4)  De nuvarande bestämmelserna för rätten att bedriva yrkesmässiga vägtransporter måste alltså moderniseras, i syfte att garantera en mer homogen och effektivare tillämpning. Eftersom efterlevnaden av bestämmelserna utgör det huvudsakliga villkoret för att få tillträde till gemenskapsmarknaden och de gemenskapsinstrument som är tillämpliga på området marknadstillträde är förordningar, förefaller en förordning vara det mest lämpade instrumentet för att reglera rätten att utöva yrket.

(5)  För att skapa lojal konkurrens bör de gemensamma reglerna för rätten att utöva yrket i största möjliga mån tillämpas på alla företag. Det är dock inte nödvändigt att inkludera företag som endast bedriver transporter med obetydlig påverkan på transportmarknaden.

(6)  Det tillkommer etableringsmedlemsstaten att se till att ett företag utan avbrott uppfyller villkoren enligt föreliggande förordning, så att medlemsstaten när så krävs kan besluta att tillfälligt dra in eller återkalla de tillstånd som gör det möjligt för nämnda företag att vara verksamt på marknaden. För att det ska vara möjligt att garantera god efterlevnad och tillförlitlig kontroll av villkoren för rätten att utöva yrket, måste företagen ha ett fast och reellt etableringsställe.

(7)  Det är nödvändigt att de fysiska personer som har det goda anseende och den yrkesmässiga kompetens som krävs kan identifieras och registreras vid den behöriga myndigheten. Dessa så kallade transportansvariga personer bör ha hemvist i en medlemsstat och permanent och i realiteten styra vägtransportföretagens transportverksamhet. Det bör fastställas på vilka villkor som en person kan inneha uppdraget att kontinuerligt och effektivt styra ett företags transportverksamhet.

(8)  Kravet på gott anseende innebär att den transportansvarige inte får ha varit dömd för allvarliga brott eller omfattats av allvarliga påföljder, särskilt för överträdelser av gemenskapens lagstiftning på området vägtransporter. På de områden som täcks av gemenskapslagstiftningen är det nödvändigt att gemensamt definiera vilka typer av överträdelser som kan skada ett företags goda anseende samt hur grava dessa i så fall måste vara.

(9)  Kommissionen bör arbeta för att allvarliga överträdelser medför lika stränga påföljder i alla medlemsstater och vidta åtgärder i detta syfte.

(10)  Ett vägtransportföretag bör ha minst den ekonomiska kapacitet som krävs för att garantera att företaget får en tillfredsställande start och kan skötas på lämpligt sätt. ▌ Det är lämpligt att använda väldefinierade och adekvata ekonomiska indikatorer, som kan fastställas på grundval av de årliga räkenskaperna. Företag som så önskar bör ha möjlighet att visa sin ekonomiska kapacitet genom en bankgaranti eller ett annat finansiellt instrument, t.ex. försäkring, vilket kan vara enklare och mindre kostsamt för företagen.

(11)  En hög nivå i fråga om yrkesmässig kompetens ökar vägtransportsektorns socioekonomiska effektivitet. Därför bör de personer som innehar funktionen som transportansvariga ha genomgått en kvalitetsutbildning. För att få mer likvärdiga utbildnings- och examineringsvillkor samt större insyn för dem som väljer att följa utbildningen, bör medlemsstaterna godkänna examinations- och utbildningscentrumen enligt vissa kriterier som de själv fastställer. ▌Sedan genomförandet av den inre marknaden är de nationella marknaderna inte längre skilda åt. Därför måste personer som önskar inneha funktionen som transportansvariga ha de kunskaper som krävs för att styra såväl nationella som internationella transporter. Förteckningen över de ämnesområden man måste behärska för att få intyg om yrkesmässig kompetens samt hur examensproven ska organiseras kommer sannolikt att förändras i takt med den tekniska utvecklingen, och därför bör det vara möjligt att uppdatera den.

(12)  För en lojal konkurrens och vägtransporter som sker helt enligt reglerna krävs det likvärdig övervakning och uppföljning i alla medlemsstater. De nationella myndigheter som övervakar företagen och tillståndens giltighet spelar en avgörande roll i detta avseende och det bör säkerställas att de vidtar lämpliga åtgärder vid behov, särskilt när det gäller att i de allvarligaste fallen tillfälligt dra in eller återkalla tillstånd eller att olämpligförklara transportansvariga som visar prov på försumlighet eller ont uppsåt. Detta måste ske efter en lämplig avvägning av åtgärderna med beaktande av proportionalitetsprincipen. Ett företag bör dock alltid informeras i förväg och ha rätt till en rimlig frist för att åtgärda situationen, innan det ådrar sig sådana sanktioner.

(13)  Ett mer organiserat administrativt samarbete mellan medlemsstaterna skulle förbättra effektiviteten när det gäller företag som är verksamma i flera medlemsstater och skulle även minska de administrativa kostnaderna. Elektroniska register som förbinder företagen på EU-nivå, men under iakttagande av gemenskapens bestämmelser om skydd av personuppgifter, skulle underlätta samarbetet och samtidigt minska kontrollkostnaderna, både för företag och förvaltningar. Nationella elektroniska register existerar redan i de flesta medlemsstater. Infrastruktur för sammankoppling mellan medlemsstater finns också redan tillgänglig. Ett mer systematiskt utnyttjande av dessa nationella företagsregister som sammankopplas på EU-nivå kan alltså ske till relativt låga kostnader och i gengäld bidra till att väsentligt minska administrativa kostnader för kontroll samtidigt som kontrollerna blir mer effektiva.

(14)  Vissa uppgifter i registren rörande överträdelser och sanktioner är av personligt slag. Medlemsstaterna måste då vidta nödvändiga åtgärder för att följa Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter(7), framför allt när det gäller myndighetens kontroll av behandling av dessa uppgifter, berörda personers rätt till information, deras tillträdesrätt och deras rätt att göra invändningar. För syftet med denna förordning förefaller det nödvändigt att lagra denna typ av uppgifter under minst två år för att undvika att obehöriga företag etablerar sig i andra medlemsstater.

(15)  Sammankopplingen av nationella register är avgörande för ett snabbt och effektivt informationsutbyte mellan medlemsstater och för att garantera att transportföretagen inte frestas att begå, eller tar risken att begå, allvarliga överträdelser i andra medlemsstater än i etableringsstaten. Sammankopplingen kräver gemensamt fastställande av ett exakt format för de uppgifter som ska utbytas samt av de tekniska utbytesförfarandena.

(16)  För att informationsutbytet mellan medlemsstaterna ska vara effektivt måste man utse nationella kontaktpunkter och vissa gemensamma förfaranden i fråga om tidsfrister och vilken typ av minimiuppgifter som ska översändas bör fastställas.

(17)  För att främja etableringsfriheten bör det som bevis på gott anseende för tillträde till den aktuella verksamheten i en värdmedlemsstat vara tillräckligt att uppvisa lämpliga handlingar som utfärdats av en behörig myndighet i vägtransportföretagets ursprungsland, samtidigt som det måste kontrolleras att de berörda personerna inte har förklarats vara olämpliga att utöva yrket i de medlemsstater där de har sitt ursprung.

(18)  När det gäller yrkesmässig kompetens bör ett gemenskapstillstånd som utfärdats i enlighet med bestämmelserna i denna förordning erkännas som tillräckligt bevis av etableringsmedlemsstaten; på detta vis främjas etableringsfriheten.

(19)  Det behövs en strängare kontroll på gemenskapsnivå när det gäller tillämpningen av denna förordning, något som förutsätter att kommissionen regelbundet överför rapporter rörande transportföretagens anseende, ekonomiska kapacitet och yrkesmässiga kompetens, vilka upprättats på grundval av uppgifter ur det nationella registret.

(20)  Medlemsstaterna bör fastställa påföljder vid överträdelse av bestämmelserna i denna förordning. Påföljderna bör vara effektiva, stå i proportion till överträdelsen och vara avskräckande.

(21)  Eftersom målet för de planerade åtgärderna, nämligen att modernisera de bestämmelser som reglerar rätten att yrkesmässigt bedriva vägtransporter så att reglerna kan tillämpas mer likvärdigt och på ett sätt som kan jämföras i medlemsstaterna, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför bättre kan uppnås på gemenskapsnivå kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel, går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(22)  De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra denna förordning bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som ska tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter(8).

(23)  Kommissionen bör särskilt ges befogenhet att upprätta en förteckning över de kategorier, typer och grader av allvar i fråga om allvarliga överträdelser som innebär att vägtransportföretag i vissa fall förlorar sitt goda anseende. Den bör dessutom få möjlighet att i takt med den tekniska utvecklingen anpassa den bilaga till denna förordning som rör de kunskaper som medlemsstaterna ska beakta vid erkännande av yrkesmässig kompetens, samt den bilaga som innehåller förlagan till intyget för yrkesmässig kompetens. Den bör vidare få befogenhet att upprätta en förteckning över de överträdelser som kan medföra att myndigheterna i vissa fall och i proportion till överträdelsens omfattning överväger att tillfälligt dra in eller återkalla tillståndet att utöva yrket eller att utfärda en olämplighetsförklaring. Eftersom dessa åtgärder har en allmän räckvidd och avser att ändra icke väsentliga delar av denna förordning och komplettera den genom tillägg av nya icke väsentliga delar måste de antas i enlighet med det föreskrivande förfarandet med kontroll i artikel 5a i beslut 1999/468/EG. Av effektivitetsskäl bör de frister som normalt tillämpas inom ramen för det föreskrivande förfarandet med kontroll förkortas när det gäller uppdatering av förlagan till intyget om yrkesmässig kompetens.

(24)  Direktiv 96/26/EG bör därför upphöra att gälla.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

Allmänna bestämmelser

Artikel 1

Syfte och tillämpningsområde

1.  Denna förordning reglerar rätten att yrkesmässigt bedriva transporter på väg samt utövandet av detta yrke.

2.  Denna förordning ska tillämpas på alla företag som är etablerade i gemenskapen och som yrkesmässigt bedriver transporter på väg. Den ska också tillämpas på företag som avser att yrkesmässigt börja bedriva transporter på väg och hänvisningar till företag som yrkesmässigt bedriver transporter på väg ska, om så är lämpligt, anses omfatta även företag som avser att yrkesmässigt börja bedriva sådana transporter.

3.  Genom undantag från punkt 1 ska denna förordning inte tillämpas på följande:

Artikel 2

Definitioner

h)   "etableringsmedlemsstat": medlemsstat där ett företag är etablerat; företagets transportansvarige kan, men behöver inte, komma från ett annat land,

▌

▌

Artikel 3

Krav för att beviljas rätt att yrkesmässigt bedriva transporter på väg

I kapitel II definieras de villkor som ska uppfyllas för att vart och ett av kraven i sin tur ska vara uppfyllda. Denna förordning utgör inget hinder för att medlemsstaterna själva beslutar att införa kompletterande villkor som företagen måste uppfylla för att ha rätt att yrkesmässigt bedriva transporter på väg.

Artikel 4

Transportansvariga

1.  Ett företag som bedriver transporter på väg ska ▌utse minst en fysisk person, den transportansvarige, som uppfyller kraven enligt artikel 3 b och d samt följande krav:

Företaget ska meddela den behöriga myndigheten vilken eller vilka transportansvariga som utsetts.

2.  Om ett företag ▌inte uppfyller kravet på yrkesmässig kompetens enligt artikel 3 d får den behöriga myndigheten bevilja det rätten att utöva transportyrket utan att en transportansvarig har utsetts enligt punkt 1, under förutsättning att

KAPITEL II

Villkor

Artikel 5

Villkor rörande etableringskravet

Artikel 6

Villkor rörande kravet på gott anseende

1.  Vid tillämpningen av artikel 3 b ska medlemsstaterna i enlighet med punkt 2 fastställa de villkor som ett företag och en transportansvarig måste uppfylla enligt denna förordning för att uppfylla kravet på gott anseende.

2.  Vid tillämpningen av punkt 1 b gäller följande:

De åtgärder som är avsedda att ändra icke väsentliga delar i denna förordning genom att komplettera den i fråga om denna förteckning ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 24.3.

3.  Kravet på gott anseende ska fortsätta att betraktas som icke uppfyllt tills återupprättande har ägt rum eller annan åtgärd med likvärdig effekt har vidtagits i enlighet med gällande nationella föreskrifter.

Artikel 7

Villkor rörande kravet på ekonomisk kapacitet

1.  Vid tillämpning av artikel 3 c ska ett företag utan avbrott kunna uppfylla sina ekonomiska skyldigheter under räkenskapsåret. I detta avseende ska företaget, mot bakgrund av de årliga räkenskaperna som bestyrkts av en revisor eller annan vederbörligen ackrediterad person, kunna visa att det varje år förfogar över kapital och reserver värda minst 9 000 EUR om ett fordon används och minst 5 000 EUR per ytterligare fordon som används.

Egenkapitalet ska påvisas med hjälp av ett granskat affärsbokslut eller ett skattebokslut. Den som för första gången ansöker om att få driva ett vägtransportföretag ska uppvisa en granskad öppningsbalansräkning.

▌

Värdet av euron ska, vid tillämpning av denna förordning, fastställas varje år i de nationella valutorna i de medlemsstater som inte deltar i den tredje etappen av den monetära unionen. De kurser som tillämpas ska vara de som erhålls den första arbetsdagen i oktober och som offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning. De ska gälla från och med den 1 januari följande kalenderår.

De räkenskapsposter som avses i första stycket ║ ska vara de som anges i rådets fjörde direktiv 78/660/EEG av den 25 juli 1978 grundat på artikel 54.3 g i fördraget om årsbokslut i vissa typer av bolag(9).

2.  Den behöriga myndigheten får, genom undantag från punkt 1, godta att ett företag styrker sin ekonomiska kapacitet genom ett intyg från en eller flera banker eller andra finansieringsinstitut, inbegripet försäkringsbolag, som uppställer en solidarisk borgen för företaget genom att ställa en bankgaranti, eller liknande, för de belopp som fastställs i punkt 1. Bankgarantin eller försäkringen kan infrias på anmodan av den behöriga myndighet som beviljar tillstånd för yrkesutövande och kan endast frisläppas efter tillstånd från samma myndighet. Den behöriga myndigheten ska även fastställa villkoren för när bankgarantin eller försäkringen kan infrias och frisläppas till förmån för andra fordringsägare.

3.  De årliga räkenskaper som avses i punkt 1 eller den garanti som avses i punkt 2 som ska kontrolleras, ska vara räkenskaperna för den ekonomiska enhet som är etablerad i den medlemsstat i vilken tillstånd begärs och inte eventuella andra enheter som är etablerade i en annan medlemsstat.

Artikel 8

Villkor rörande kravet på yrkesmässig kompetens

1.  Vid tillämpning av artikel 3 d ska den eller de personer som berörs besitta de kunskaper som svarar mot den utbildningsnivå som föreskrivs i bilaga I avsnitt 1, i de ämnen som räknas upp där. Yrkesmässig kompetens konstateras ▌efter ett skriftligt examensprov som, om en medlemsstat så beslutar, får kompletteras med ett muntligt prov. Dessa prov ska anordnas i enlighet med bilaga I avsnitt 2.

2.  De personer som berörs ska göra examensprovet i den medlemsstat i vilken de är bosatta.

3.  Det är endast myndigheter och instanser som ackrediterats av en medlemsstat enligt kriterier som fastställts av denna som får anordna skriftliga och muntliga prov i syfte att konstatera yrkesmässig kompetens. Medlemsstaterna ska regelbundet kontrollera att de villkor enligt vilka de myndigheter eller instanser som de ackrediterat anordnar dessa prov, är förenliga med bilaga I.

4.  Medlemsstaterna ska, i enlighet med ömsesidigt förenliga kriterier som de själva fastställer, utse de organ som är i stånd att erbjuda de sökande kvalitetsutbildningar som effektivt förbereder dem för examensprovet, samt fortbildning som ger de transportansvariga som så önskar uppdaterade kunskaper i yrket. Medlemsstaterna ska regelbundet kontrollera att organen fortfarande uppfyller de kriterier som låg till grund för ackrediteringen.

5.  Medlemsstaterna kan befria personer som kan styrka minst tio års praktisk erfarenhet utan avbrott på företagsledningsnivå i ett transportföretag innan denna förordning offentliggjorts från kravet på att delta i examensprov.

6.  Medlemsstater kan med tioårsintervaller anordna utbildning enligt bilaga I och examensprov enligt punkt 1 för transportansvariga för att se till att dessa är medvetna om utvecklingen inom sektorn.

7.  Medlemsstaterna ska säkerställa att transportansvariga med praktisk erfarenhet som återupptar sin yrkesverksamhet efter fem års frånvaro genomgår nödvändig omskolning och uppdaterar sina kunskaper för att bevisa att de fortfarande har yrkeskompetens och kunskaper om den aktuella utvecklingen av den lagstiftning som gäller för detta yrke.

8.  Medlemsstaterna får befria innehavare av examensbevis avseende högre utbildningar eller tekniska utbildningar från kravet att genomgå ▌utbildning i de ämnen som omfattas av examensbevisen och att genomgå examensprovet, under förutsättning att dessa utfärdats i medlemsstaterna och innebär genomgången utbildning i de ämnen som anges i bilaga I samt som särskilt har angivits av medlemsstaterna i detta sammanhang.

9.  Ett intyg utfärdat av den myndighet eller instans som avses i punkt 3 måste uppvisas som bevis på yrkesmässig kompetens. Tillståndet får inte överlåtas till annan fysisk eller juridisk person. Det ska upprättas i enlighet med den förlaga som anges i bilaga II och ska vara försett med den ackrediterade utfärdande myndighetens eller instansens stämpel eller reliefstämpel.

10.  Kommissionen ska anpassa bilagorna I och II till den tekniska utvecklingen. Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar i denna förordning ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 24.3, vad avser bilaga I och i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 24.4, vad avser bilaga II.

11.  Utbyte av erfarenhet och information mellan medlemsstater när det gäller utbildning, examinering och ackreditering uppmuntras starkt, särskilt men inte endast via den kommitté som avses i artikel 24 och via alla organ som kommissionen kan komma att utse.

KAPITEL III

Tillståndsgivande och övervakning

Artikel 9

Behöriga myndigheter

1.  Varje medlemsstat ska utse en eller flera behöriga myndigheter som säkerställer att denna förordning genomförs på lämpligt sätt. Dessa behöriga myndigheter ska ha följande befogenheter:

2.  De behöriga myndigheterna ska offentliggöra alla de krav som ställs enligt denna förordning, eventuella andra nationella bestämmelser, de förfaranden som ska följas av berörda sökande samt förklaringar avseende detta.

Artikel 10

Granskning och registrering av ansökningar

1.  Transportföretag som uppfyller kraven enligt artikel 3 ska efter ansökan beviljas tillstånd att yrkesmässigt bedriva transporter på väg. Den behöriga myndigheten ska förvissa sig om att ett företag som lämnar in en ansökan uppfyller kraven i den artikeln.

2.  Den behöriga myndigheten ska ansvara för uppdateringen och underhållet av det elektroniska register som avses i artikel 15.

Den behöriga myndigheten ska i det elektroniska register som avses i artikel 15 föra in företagets officiella namn, namnet på den transportansvarige som det utsett, tillsammans med uppgifter om dennes lämplighet som transportansvarig, driftsställets adress, det antal fordon som används samt, om tillståndet även gäller internationella transporter, gemenskapsintygets löpnummer samt de bestyrkta kopiornas löpnummer.

3.  Den behöriga myndighetens granskning av en tillståndsansökan ska ske så snabbt som möjligt och får inte pågå längre än tre månader.

5.  Företag med tillstånd att utöva transportyrket ska inom 28 dagar underrätta den behöriga myndighet som utfärdat tillståndet om ändringar i fråga om de uppgifter som avses i punkt 2.

Artikel 11

Kontroller

1.  De behöriga myndigheterna ska se till att de företag som beviljats tillstånd att yrkesmässigt bedriva transporter på väg utan avbrott uppfyller kraven enligt artikel 3. Därför ska de var femte år kontrollera att företagen fortfarande uppfyller vart och ett av kraven.

Kommissionen ska anpassa intervallerna för de regelbundna kontrollerna till den tekniska utvecklingen, särskilt de nationella elektroniska registren enligt artikel 15. Eftersom dessa åtgärder är avsedda att ändra icke väsentliga delar i denna förordning ska de antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 24.3.

2.  Som komplement till kontrollerna enligt punkt 1 ska de behöriga myndigheterna även utföra riktade kontroller av företag som klassificerats som riskföretag i enlighet med det riskvärderingssystem som medlemsstaterna infört med tillämpning av artikel 9 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/22/EG(10). Medlemsstaterna ska låta samtliga överträdelser enligt artikel 6 i denna förordning omfattas av detta riskvärderingssystem.

3.  En medlemsstat ska på uppmaning av kommissionen utföra de kontroller som krävs för att konstatera om ett företag fortfarande uppfyller villkoren för tillträde till yrket. Medlemsstaten ska underrätta kommissionen om resultaten av de kontroller som följt på uppmaningen samt om de åtgärder som vidtagits om det konstaterats att företaget inte längre uppfyller villkoren enligt denna förordning.

Artikel 12

Förfarande för varsel och indragning av tillstånd

1.  Om den behöriga myndigheten konstaterar att ett företag riskerar att inte längre uppfylla kraven enligt artikel 3 ska den underrätta företaget om detta. Om den behöriga myndigheten konstaterar att ett av dessa krav inte längre är uppfyllt, får den behöriga myndigheten bevilja företaget en viss tid för att åtgärda situationen inom följande tidsgränser:

2.  Den behöriga myndigheten kan kräva att företag vars tillstånd har dragits in eller återkallats ser till att deras transportansvariga deltar i en utbildning och genomgår det examensprov som avses i artikel 8, innan andra åtgärder för återupprättande kan vidtas.

3.  Om den behöriga myndigheten konstaterar att ett företag inte längre uppfyller ett eller flera av kraven i artikel 3 ska den, senast enligt tidsgränserna i punkt 1, dra in eller återkalla det tillstånd att bedriva yrkesmässiga transporter på väg som beviljats företaget.

Artikel 13

Olämplighetsförklaring av transportansvarig

1.  Vid allvarliga överträdelser enligt artikel 6.1 b vars allvar bekräftas genom att de skett systematiskt och överlagt eller att man försökt dölja dem samt vilka faller under den transportansvariges ansvar, ska den behöriga myndigheten förklara den transportansvarige vid det företag vars tillstånd återkallats som olämplig att leda transportverksamheten inom ett företag.

2.  Så länge som ingen åtgärd för återupprättande vidtagits i enlighet med relevanta nationella bestämmelser, ska det intyg om yrkesmässig kompetens som avses i artikel 8.9 och innehas av den person som förklarats olämplig att leda transportverksamheten inom ett företag inte längre vara giltigt i någon medlemsstat.

Artikel 14

De behöriga myndigheternas beslut samt överklagande

1.  De negativa beslut som medlemsstaternas behöriga myndigheter fattar med stöd av denna förordning, inbegripet ett avslag på en ansökan, en indragning eller återkallelse av ett befintligt tillstånd och en olämplighetsförklaring gällande den transportansvarige ska vara motiverade.

För sådana beslut ska hänsyn tas till tillgängliga uppgifter om överträdelser som företaget eller en transportansvarig begått i andra medlemsstater och som kan skada företagets goda rykte, samt till all annan information som står till den behöriga myndighetens förfogande.

Myndigheten ska ange vilka åtgärder för återupprättande som är tillämpliga vid indragning av tillstånd eller olämplighetsförklaring.

2.  Medlemsstaterna ska se till att företag och berörda personer har möjlighet att överklaga beslut enligt punkt 1, inbegripet inför domstol. ▌

KAPITEL IV

Förenkling och administrativt samarbete

Artikel 15

Nationella elektroniska register

1.  För genomförandet av denna förordning, särskilt artiklarna 10, 11, 12, 13 och 25, ska varje medlemsstat föra ett nationellt elektroniskt register över vägtransportföretag och transportansvariga som genom en behörig myndighet utsedd av medlemsstaten beviljats tillstånd att yrkesmässigt bedriva transporter på väg. Behandlingen av uppgifterna i detta register sker under kontroll av den offentliga myndighet som utsetts för detta, vilken även ska ansvara för användningen och uppdateringen av dessa uppgifter. Det nationella elektroniska registret ska innehålla en offentlig och en konfidentiell del. Det elektroniska registret ska finnas tillgängligt online för alla de i artikel 9 avsedda behöriga myndigheterna i medlemsstaten. Den konfidentiella delen av det elektroniska registret ska vara tillgängligt för andra myndigheter än de behöriga myndigheterna endast om dessa har vederbörlig behörighet att utföra kontroller av och utdöma påföljder i samband med vägtransporter och tystnadsplikt gäller för deras tjänstemän.

Kommissionen ska senast den 1 januari 2010 tillsammans med medlemsstaterna fastställa minimikrav för utformningen av de uppgifter som ska föras in i det nationella elektroniska registret.

Medlemsstaterna får välja att bevara uppgifter enligt punkt 3 e och f i separata register. Uppgifterna ska i så fall, direkt eller på begäran, finnas tillgängliga för samtliga behöriga myndigheter i medlemsstaten i fråga. De begärda uppgifterna ska lämnas inom tio arbetsdagar efter det att begäran har mottagits.

Uppgifter enligt punkt 3 e och f ska under alla omständigheter endast vara tillgängliga för andra myndigheter än de behöriga myndigheterna om de vederbörligen har fått befogenhet att utföra kontroller och utdöma påföljder i samband med vägtransporter och om tystnadsplikt eller andra formella sekretessbestämmelser gäller för deras tjänstemän.

2.  Uppgifter rörande ett företag vars tillstånd återkallats eller ▌dragits in ska stå kvar i registret under två år efter utgången av den period då tillståndet varit indraget eller återkallat och ska därefter omedelbart avlägsnas.

Uppgifter om personer som har förklarats olämpliga för yrket ska stå kvar i registret så länge som deras goda anseende inte har återupprättats i enlighet med bestämmelserna i artikel 6.3. När anseendet har återupprättas eller likvärdiga åtgärder har vidtagits ska uppgifterna omedelbart avlägsnas.

Skälen till indragningen eller återkallandet av tillståndet eller olämplighetsförklaringen, samt varaktigheten för åtgärden, ska ingå i uppgifterna.

3.  Medlemsstaterna ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att alla uppgifter i det elektroniska registret är uppdaterade och exakta, särskilt de som avses i punkt 1 tredje stycket e och f.

4.  Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att se till att de nationella elektroniska registren sammankopplas på gemenskapsnivå senast den 31 december 2010. Sammankopplingen ska ske på ett sätt som gör att varje medlemsstats behöriga myndighet har tillgång till det elektroniska registret i alla medlemsstater. Kommissionen ska vidta alla åtgärder som bidrar till att underlätta genomförandet av denna punkt.

5.  Vid tillämpning av punkt 4 ska de gemensamma bestämmelserna rörande formatet på de uppgifter som utbyts, rörande de tekniska förfarandena för att automatiskt använda de andra medlemsstaternas elektroniska register antas av kommissionen i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 24.2.

▌

Artikel 16

Skydd av personuppgifter

Artikel 17

Administrativt samarbete mellan medlemsstater

1.  När en medlemsstat konstaterar att en överträdelse begåtts av ett företag vars tillstånd utfärdats av en behörig myndighet i en annan medlemsstat och överträdelsens allvar skulle kunna medföra indragning eller återkallande av tillståndet med stöd av denna förordning, ska medlemsstaten meddela den andra medlemsstaten alla uppgifter om överträdelsen som den förfogar över samt om vilka påföljder som utdömts.

2.  Medlemsstaterna ska utse en nationell kontaktpunkt med ansvar för utbytet av information med övriga medlemsstater när det gäller tillämpningen av denna förordning. Medlemsstaterna ska meddela kommissionen den nationella kontaktpunktens namn och adress senast den …(11). Kommissionen ska upprätta en förteckning över alla kontaktpunkter och överlämna den till medlemsstaterna.

3.  Medlemsstater som utbyter information inom ramen för denna förordning ska använda de nationella kontaktpunkter som utses i enlighet med punkt 2.

4.  Medlemsstater som utbyter information om överträdelser som avses i artikel 6.2 eller om eventuella transportansvariga som förklarats olämpliga ska följa det förfarande och iaktta de frister som avses i artikel 12.1 i förordning (EG) nr …/2008 [om gemensamma regler beträffande de villkor som ska uppfyllas när det gäller godstransporter på väg] eller, beroende på omständigheterna, i artikel 23.1 i förordning (EG) nr …/2008 [om gemensamma regler beträffande de villkor som ska uppfyllas när det gäller persontransporter]. Den medlemsstat som från en annan medlemsstat mottar ett meddelande om en allvarlig överträdelse som har lett till en fällande dom ska föra in den anmälda överträdelsen i sitt nationella elektroniska register.

KAPITEL V

Samordnad bedömning av intyg och andra behörighetsbevis

Artikel 18

Intyg och andra handlingar som styrker gott anseende

1.  Om inte annat följer av artikel 10.4 ska ▌etableringsmedlemsstaten vid prövning av frågan om rätt att yrkesmässigt bedriva transporter på väg som tillräcklig bevisning om gott anseende godta utdrag ur kriminalregistret eller, i avsaknad av ett sådant, en likvärdig handling som är utställd av behörig rättslig eller administrativ myndighet i den eller de medlemsstater där den transportansvarige tidigare hade sin hemvist.

2.  När en medlemsstat ställer vissa krav på sina egna medborgare i fråga om gott anseende och om den handling som avses i punkt 1 inte kan styrka detta, ska medlemsstaten i fråga om medborgare i andra medlemsstater som tillräckligt bevis godta ett intyg som är utfärdat av behörig rättslig eller administrativ myndighet i den eller de medlemsstater där den transportansvarige tidigare hade sin hemvist, av vilket det framgår att de ifrågavarande kraven är uppfyllda. Intyget ska endast gälla de särskilda omständigheter som etableringsmedlemsstaten anser vara relevanta.

3.  Om den eller de medlemsstater där den transportansvarige tidigare hade sin hemvist inte utfärdar en sådan handling som krävs enligt punkterna 1 och 2, kan en sådan handling ersättas av en försäkran under ed eller på heder och samvete av ifrågavarande person inför rättslig eller administrativ myndighet eller, i förekommande fall, inför notarie i den medlemsstat där den transportansvarige tidigare hade sin hemvist, varvid myndigheten eller notarien ska utfärda ett intyg som styrker att denna försäkran avgivits.

4.  Handlingar som utfärdats i enlighet med punkterna 1 och 2 ska inte godtas, om de ges in mer än tre månader efter utfärdandet. Detta villkor gäller även för försäkran avgiven enligt punkt 3.

Artikel 19

Intyg avseende ekonomisk kapacitet

Om en medlemsstat kräver att dess medborgare uppfyller vissa villkor avseende ekonomisk kapacitet som kompletterar villkoren i artikel 7, ska denna medlemsstat som tillräckligt bevis för medborgare i andra medlemsstater godta ett intyg utfärdat av en behörig myndighet i den eller de medlemsstater där den transportansvarige tidigare hade sin hemvist, av vilket det framgår att de ifrågavarande villkoren är uppfyllda. Dessa intyg ska endast gälla de särskilda uppgifter som den nya etableringsmedlemsstaten anser vara relevanta.

Artikel 20

Intyg om yrkesmässig kompetens

1.  Medlemsstaterna ska som tillräckligt bevis för yrkesmässig kompetens godta tillstånd som överensstämmer med förlagan i bilaga II och som utfärdats av de myndigheter eller instanser som ackrediterats för detta.

2.  Tillstånd som utfärdats före den …(12), som bevis på yrkesmässig kompetens i enlighet med de bestämmelser som var i kraft fram till den dagen ska likställas med det intyg vars förlaga ingår i bilaga II och ska erkännas som bevis på yrkesmässig kompetens i alla medlemsstater. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om vilka intyg de erkänner som bevis på yrkesmässig kompetens vid tillämpningen av denna artikel.

KAPITEL VI

Slutbestämmelser

Artikel 21

Påföljder

1.  Medlemsstaterna ska fastställa de påföljder som ska tillämpas vid överträdelser av bestämmelserna i denna förordning, och ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att dessa genomförs. Påföljderna ska vara effektiva, stå i proportion till överträdelsen och vara avskräckande. Medlemsstaterna ska meddela kommissionen bestämmelser rörande påföljder senast den 1 januari 2012, och senare ändringar ska meddelas snarast möjligt.

2.  De påföljder som avses i punkt 1 ska särskilt omfatta ▌indragning av tillståndet att utöva yrket, återkallelse av sådana tillstånd samt olämplighetsförklaring av de transportansvariga inom ett företag. Påföljderna ska också omfatta konfiskering av det fordon som används av ett företag som utför transporter utan sådant tillstånd som föreskrivs i denna förordning.

▌

Artikel 22

Övergångsbestämmelser

Företag som före dagen för denna förordnings ikraftträdande förfogar över ett tillstånd att yrkesmässigt bedriva transporter på väg ska rätta sig efter bestämmelserna i denna förordning senast två år efter nämnda dag.

Artikel 23

Ömsesidigt bistånd

║ Medlemsstaternas behöriga myndigheter ska driva ett nära samarbete och enas om ömsesidigt bistånd när det gäller tillämpningen av denna förordning. De ska, under iakttagande av tillämpliga bestämmelser på området för skydd av personuppgifter, utbyta information om fällande domar för alla allvarliga överträdelser eller om andra specifika omständigheter som riskerar att få konsekvenser för rätten att yrkesmässigt bedriva transporter på väg.

Artikel 24

Kommitté

1.  Kommissionen ska biträdas av den kommitté som inrättats genom artikel 18.1 i rådets förordning (EEG) nr 3821/85 av den 20 december 1985 om färdskrivare vid vägtransporter(13).

2.  När det hänvisas till denna punkt ska artiklarna 3 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

3.  När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5a.1–4 och artikel 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

4.  När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5a.1–5a.4 och 5a.5 b samt artikel 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet. De tidsfrister som anges i artikel 5a.3 c, 5a.4 b och 5a.4 e i beslut 1999/468/EG ska vara en månad.

Artikel 25

Rapporter rörande utövandet av transportyrket

1.  Medlemsstaterna ska vartannat år upprätta en verksamhetsrapport avseende de behöriga myndigheterna och översända den till kommissionen. Denna rapport ska innehålla följande:

2.  Kommissionen ska vartannat år och med utgångspunkt i dessa nationella rapporter upprätta en rapport om utövandet av vägtransportyrket; rapporten ska överlämnas till parlamentet och rådet. I rapporten ska det bland annat ingå en utvärdering av hur informationsutbytet mellan medlemsstaterna fungerar. Rapporten ska offentliggöras samtidigt som den rapport som avses i artikel 17 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 561/2006 av den 15 mars 2006 om harmonisering av viss sociallagstiftning på vägtransportområdet(14).

3.  Senast den 1 juni 2009 ska kommissionen lägga fram en rapport om de troliga inverkningar ett utvidgat tillämpningsområde för denna förordning skulle få för det yrkesmässiga bedrivandet av transporter med motorfordon som är utformade och utrustade på sådant sätt att de är lämpliga och avsedda för att transportera upp till nio personer, inklusive föraren. Kommissionen ska vid behov ta de initiativ som situationen kräver.

Artikel 26

Förteckning över behöriga myndigheter

Varje medlemsstat ska senast den 1 juni 2009 till kommissionen lämna en förteckning över de behöriga myndigheter som den utsett för att bevilja tillstånd att yrkesmässigt bedriva transporter på väg, samt en förteckning över de myndigheter eller instanser som ackrediterats för att anordna examensprov och utfärda intyg. Kommissionen ska sedan offentliggöra en konsoliderad förteckning över alla dessa myndigheter och instanser i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 27

Anmälan av nationella åtgärder

Medlemsstaterna ska, senast sex dagar efter det att bestämmelserna antagits och första gången senast den 1 juni 2009, till kommissionen överlämna texten till de bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av denna förordning.

Artikel 28

Upphävande

Direktiv 96/26/EG ska upphöra att gälla.

Hänvisningar till det upphävda direktivet ska betraktas som hänvisningar till denna förordning.

Artikel 29

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den 1 juni 2009.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i ║

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

(1) EUT C (2) EUT C (3) Europaparlamentets ståndpunkt av den 21 maj 2008. (4) EGT L 124, 23.5.1996, s. 1. ║ (5) EUT L... (6) EUT L ... (7) EGT L 281, 23.11.1995, s. 31. (8) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23. ║ (9) EGT L 222, 14.8.1978, s. 11. ║ (10) Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/22/EG av den 15 mars 2006 om minimivillkor för genomförande av rådets förordningar (EEG) nr 3820/85 och (EEG) nr 3821/85 om sociallagstiftning på vägtransportområdet samt om upphävande av rådets direktiv 88/599/EEG (EUT L 102, 11.4.2006, s. 35). (11) * ... (12) * ... (13) EGT L 370, 31.12.1985, s. 8. ║ (14) EUT L 102, 11.4.2006, s. 1.

I.  FÖRTECKNING ÖVER DE ÄMNEN SOM AVSES I ARTIKEL 8

De kunskaper som ska beaktas när yrkesmässig kompetens fastställs av medlemsstaterna ska omfatta åtminstone de ämnen som ingår i denna förteckning, både när det gäller transport på väg av gods och av personer. I dessa ämnen ska sökande vägtransportörer uppnå den nivå i fråga om kunskaper och praktiska färdigheter som krävs för att leda ett transportföretag.

Den lägsta kunskapsnivån, enligt nedan, får inte vara lägre än nivå 3 enligt de utbildningsnivåer som anges i bilagan till rådets beslut 85/368/EEG av den 16 juli 1985 om jämförbarhet av yrkesutbildningsmeriter mellan medlemsstaterna inom EG(1), det vill säga den nivå som uppnåtts genom fullföljd obligatorisk skolgång, kompletterad med antingen en yrkesutbildning och en kompletterande teknisk utbildning eller med en teknisk skolutbildning eller annan utbildning på sekundärnivå.

A.  Avsnitt i civilrätt

Gods- och persontransport på väg

Godstransport på väg

Persontransport på väg

B.  Avsnitt i handelsrätt

Gods- och persontransport på väg

C.  Avsnitt i socialrätt

Gods- och persontransport på väg

D.  Avsnitt i skatterätt

Gods- och persontransport på väg

E.  Kommersiell och ekonomisk ledning av ett företag

Gods- och persontransport på väg

Godstransport på väg

Persontransport på väg

F.  Tillträde till marknaden

Gods- och persontransport på väg

Godstransport på väg

Persontransport på väg

G.  Tekniska normer och tekniska driftsförhållanden

Gods- och persontransport på väg

Godstransport på väg

H.  Trafiksäkerhet

Gods- och persontransport på väg

Persontransport på väg

II.  UTFORMNING AV EXAMENSPROVET

1.  Medlemsstaterna ska anordna ett obligatoriskt skriftligt examensprov som de kan komplettera med ett muntligt examensprov för att kontrollera om de sökande vägtransportörerna besitter kunskaper i de ämnen och på den nivå som anges i punkt I och framför allt om de har förmåga att använda de verktyg och den teknik som behövs och att utföra de verkställande och samordnade arbetsuppgifter som föreskrivs.

a)  Det obligatoriska skriftliga examensprovet ska bestå av följande två delprov:

Provtiden ska vara minst två timmar för varje delprov.

b)  I det fall ett muntligt examensprov anordnas kan medlemsstaterna föreskriva att villkoret för att få delta i detta är godkänt resultat på det skriftliga examensprovet.

2.  Om medlemsstaterna även anordnar ett muntligt examensprov ska de för vart och ett av de tre delprover fastställa en viktningsprocent som inte får understiga 25 % och inte överstiga 40 % av antalet möjliga poäng på provet som helhet.

Om medlemsstaterna endast anordnar ett skriftligt examensprov ska de för varje delprov fastställa en viktningsprocent som inte får understiga 40 % och inte överstiga 60 % av antalet möjliga poäng på provet som helhet.

3.  De sökande ska sammanlagt för alla delprov uppnå ett genomsnitt på minst 60 % av det totala antalet poäng medan andelen erhållna poäng i varje delprov inte får understiga 50 % av antalet möjliga poäng. En medlemsstat kan endast för ett delprov minska procenttalet från 50 % till 40 %.

(1) EGT L 199, 31.7.1985, s. 56. (2) EGT L 80, 23.3.2002, s. 35. (3) EUT L 226, 10.9.2003, s. 4. (4) Rådets direktiv 94/55/EG av den 21 november 1994 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om transport av farligt gods på väg (EGT L 319, 12.12.1994, s. 7). (5) Rådets direktiv 96/35/EG av den 3 juni 1996 om utnämning av och kompetens hos säkerhetsrådgivare för transport av farligt gods på väg, järnväg eller inre vattenvägar (EGT L 145, 19.6.1996, s. 10). (6) Rådets förordning (EEG) nr 259/93 av den 1 februari 1993 om övervakning och kontroll av avfallstransporter inom, till och från Europeiska gemenskapen (EGT L 30, 6.2.1993, s. 1). Upphävd genom förordning (EG) nr 1013/2006 (EUT L 190, 12.7.2006, s. 1).

EUROPEISKA GEMENSKAPEN

(Kraftigt beigefärgat papper – Format: DIN A4 syntetiskt papper 150g/m2 eller mer)

(Text på det officiella språket eller på ett eller flera officiella språk i den medlemsstat som utfärdar tillståndet)

INTYG OM YRKESMÄSSIG KOMPETENS

VID GODS- [PERSON-]TRANSPORT(3) PÅ VÄG

Härmed …………………………………………………………………………….............................................................

intygas att(4) ……………………………………………………………………………………………………………………..

född den ……………………………………………………… i ……………………………………………………………….

Har följt utbildningen och har godkänt resultat i de skriftliga examensprov (år: …………………….; period: …………..)(5) som anordnats för erhållande av intyg om yrkesmässig kompetens för gods- [person-] transport(6) på väg i enlighet med förordning (EG) nr. ………/………. av den …………………………………

Utfärdat i ………… den ……………….

………………..…………………………………………(7)

(1) Medlemsstatens landsbeteckning: (B) Belgien, (BG) Bulgarien, (CZ) Tjeckien, (DK) Danmark, (D) Tyskland, (EST) Estland, (GR) Grekland, (E) Spanien, (F) Frankrike, (IRL) Irland, (I) Italien, (CY) Cypern, (LV) Lettland, (LT) Litauen, (L) Luxemburg, (H) Ungern, (NL) Nederländerna, (A) Österrike, (PL) Polen, (P) Portugal, (RO) Rumänien, (SLO) Slovenien, (SK) Slovakien, (FIN) Finland, (S) Sverige, (UK) Förenade kungariket. (2) Myndighet eller instans som av varje medlemsstat i Europeiska gemenskapen i förväg utsetts till att utfärda detta intyg. (3) Stryk det som inte är tillämpligt. (4) Förnamn och efternamn; födelseort och födelsedatum. (5) Närmare uppgifter om examensprovet. (6) Stryk det som inte är tillämpligt. (7) Stämpel och underskrift av den behöriga myndighet eller instans som utfärdar intyget.

Förteckning över överträdelser enligt artikel 6.2 a:

1.   a) De maximala körtiderna per sex dagar eller per två veckor har överskridits med 25 % eller mer.

b)  Den maximala körtiden per dag har under en daglig arbetsperiod överskridits med 50 % eller mer utan paus eller oavbruten vila under minst 4,5 timmar.

2.  Färdskrivare och/eller fartbegränsare saknas, utrustning som kan ändra de uppgifter som har registrerats av registreringsutrustningen och/eller fartbegränsaren har använts i bedrägligt syfte eller diagramblad eller uppgifter som har laddats ned från färdskrivaren och/eller förarkortet har förfalskats.

3.  Fordonet har framförts utan gällande trafiksäkerhetsprovning eller med mycket allvarliga fel på exempelvis bromssystemet, styrningskomponenter, hjul/däck, fjädring eller chassi som omedelbart skulle kunna äventyra trafiksäkerheten och därmed leda till beslut om körförbud.

4.  Fordonet har använts för att transportera farligt gods som inte får transporteras eller för att transportera farligt gods utan att fordonet försetts med den skyltning som krävs för sådan transport.

5.  Passagerare eller gods har transporterats av förare som inte innehar giltigt körkort eller av företag som inte innehar något giltigt gemenskapstillstånd.

6.  En förare har använt ett förfalskat förarbevis eller ett förarbevis som han inte är innehavare av eller som han har erhållit på grundval av felaktiga uppgifter och/eller förfalskade handlingar.

7.  Transport av gods där den högsta tillåtna bruttovikten överskridits med 20 % eller mer.