Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2007/2191(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A6-0212/2008

Ingivna texter :

A6-0212/2008

Debatter :

PV 16/06/2008 - 26
CRE 16/06/2008 - 26

Omröstningar :

PV 17/06/2008 - 7.26
Röstförklaringar
Röstförklaringar

Antagna texter :

P6_TA(2008)0288

Antagna texter
PDF 129kWORD 98k
Tisdagen den 17 juni 2008 - Strasbourg
Sammanhållningspolitikens konsekvenser för integrationen av sårbara samhällsgrupper
P6_TA(2008)0288A6-0212/2008

Europaparlamentets resolution av den 17 juni 2008 om sammanhållningspolitikens konsekvenser för integrationen av sårbara samhällsgrupper (2007/2191(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av artiklarna 87.3, 137 och 158 i EG-fördraget,

–   med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1083/2006 av den 11 juli 2006 om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden(1),

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 5 juli 2005 "En sammanhållningspolitik för att stödja tillväxt och sysselsättning: Gemenskapens strategiska riktlinjer för perioden 2007–2013" (KOM(2005)0299),

–   med beaktande av meddelandet från kommissionen av den 9 februari 2005 om den socialpolitiska agendan (KOM(2005)0033),

–   med beaktande av rådets beslut 2006/702/EG av den 6 oktober 2006 om gemenskapens strategiska riktlinjer för sammanhållningen(2),

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 17 maj 2005 "Tredje framstegsrapporten om sammanhållningen: Mot ett nytt partnerskap för tillväxt, sysselsättning och sammanhållning" (KOM(2005)0192),

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 12 juni 2006 "Tillväxt- och sysselsättningsstrategin och reformen av den europeiska sammanhållningspolitiken: Fjärde framstegsrapporten om sammanhållningen" (KOM(2006)0281),

–   med beaktande av EU:s territoriella agenda, Leipzigstadgan om hållbara europeiska städer och det första handlingsprogrammet för genomförande av EU:s territoriella agenda,

–   med beaktande av kommissionens arbete med att ta fram en grönbok om territoriell sammanhållning,

–   med beaktande av rapporten från observationsorgan i samverkan för europeisk regional utvecklingsplanering (ESPON) om territoriets framtid och territoriella scenarier för Europa och Europaparlamentets studie "Regionala skillnader och sammanhållning: Strategier inför framtiden",

–   med beaktande av artiklarna 3, 13 och 141 i EG-fördraget, enligt vilka medlemsstaterna måste garantera lika möjligheter för alla medborgare,

–   med beaktande av sin resolution av den 31 januari 2008 om en europeisk strategi för romer(3),

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för regional utveckling och yttrandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling (A6-0212/2008), och av följande skäl:

A.  Ett av gemenskapens mål enligt artikel 158 i EG-fördraget är att främja en harmonisk ekonomisk och social utveckling av hela gemenskapen och att minska de socioekonomiska skillnaderna mellan de enskilda regionerna.

B.  Skillnader kan uppstå såväl inom som mellan regioner.

C.  Det underliggande målet för sammanhållningspolitiken är fortfarande att hantera sociala, ekonomiska och territoriella skillnader mellan rikare regioner och de fattigaste regionerna. Dess räckvidd bör därför inte begränsas till att stödja andra strategiers mål, vilket skulle kunna förhindra en ekonomisk, social och territoriell sammanhållning.

D.  Sammanhållningspolitiken har hittills bidragit effektivt till att hjälpa de fattigaste regionerna att minska skillnaderna i den socioekonomiska utvecklingen.

E.  Utvecklingen i hela länder står alltjämt inför stora utmaningar, och konvergens kommer knappast att uppnås under den innevarande perioden 2007 2013.

F.  Ekonomisk tillväxt brukar vara koncentrerad till nationella och regionala huvudstäder och till stora stadscentra i vissa medlemsstater, samtidigt som andra områden, exempelvis landsbygds-, rand-, ö- och bergsområden, har en ojämn socioekonomisk utveckling. Detta förvärrar samhällsgruppernas sårbarhet i dessa områden.

G.  I fördraget om Europeiska unionens funktionssätt nämns den territoriella sammanhållningen som ett av EU:s mål, och kompetensen ska på det här området delas mellan unionen och medlemsstaterna.

H.  Begreppet "sårbara samhällen" är mycket vitt och det finns inga tydliga kriterier för att definiera detta begrepp.

I.  Många territorier lider fortfarande av de negativa effekterna av stora avstånd, av sina geografiska handikapp och av brist på nödvändig infrastruktur som skulle kunna göra det möjligt för dem att utvecklas och nå upp till EU:s genomsnittliga utvecklingsnivå.

J.  Förbättringar av transportinfrastrukturer och tillgång till transport främjar tillgängligheten i isolerade områden och bromsar utestängningen av de samhällsgrupper som lever i dessa avlägsna områden. Förstärkningen av allmännyttiga tjänster, i synnerhet undervisning, kommer att förbättra levnadsvillkoren för sårbara samhällsgrupper.

K.  De fattigaste länderna och regionerna saknar nödvändiga finansiella medel för att kunna bidra med egna medel till den gemenskapsfinansiering de är berättigade till. Dessutom saknar de ofta den administrativa kapacitet och de personalresurser som krävs för att utnyttja den beviljade finansieringen på ett lämpligt sätt.

L.  Landsbygdens utvecklingspolitik bör bättre samordnas med regionalpolitiken på grund av sina starka regionala konsekvenser. Då skulle man kunna uppnå synergieffekter och komplementaritet mellan dessa båda politiska områden samt väga för- och nackdelarna av att dessa två politikområden integreras.

M.  Det saknas tillgängliga och jämförbara mikroregionala statistiska data för de regioner i EU där sårbara samhällsgrupper bor.

N.  Fattigdom och utestängning har en starkt territoriell prägel.

O.  Många av de minst gynnade mikroregionala territorierna har komplicerade flerdimensionella problem på grund av sitt perifera läge, svårtillgänglighet, brist på grundläggande infrastruktur, socioekonomisk underutveckling, en tendens till avindustrialisering, låga utbildningsnivåer, brist på administrativ kapacitet, hög arbetslöshet, försämrade bostads- och levnadsvillkor, svår tillgång till allmännyttiga tjänster, brist på förutsättningar för teknisk utveckling och tekniska framsteg samt många segregerade minoriteter och sårbara grupper.

P.  Sammanhållningspolitiken kräver en budget som motsvarar målen samt effektiva instrument som gör det möjligt för regionerna att få bukt med utvecklingsskillnaderna och hantera de territoriella utmaningarna såsom demografiska förändringar, koncentrationen till storstäderna, migrationsströmmar, globalisering, klimatförändringar och energiförsörjning.

1.  Europaparlamentet framhåller att den territoriella koncentrationen av sårbara samhällsgrupper och den sociala utestängning som förekommer i de mest underutvecklade territorierna är en växande utmaning för sammanhållningen inom EU. Parlamentet betonar dessutom att detta fenomen inte enbart förekommer i olika regioner i underutvecklade områden utan i betydande utsträckning också inom en region, både i områden som håller på att utvecklas och i utvecklade områden. Detta kräver särskild hänsyn eftersom sådana sårbara samhällsgrupper tenderar att förbli dolda i en mer allmän och gynnsam bild av området.

2.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att fastställa de kriterier som definierar sårbara samhällsgrupper för att göra det lättare att identifiera de problem som de möter och underlätta målinriktade och systematiska åtgärder.

3.  Europaparlamentet anser att man bör behandla den territoriella dimensionen av social utestängning inom ramen för den territoriella sammanhållningspolitiken.

4.  Europaparlamentet betonar med anledning av detta att individuella åtgärder i sig inte räcker för att övervinna territoriella problem som social utestängning. Parlamentet rekommenderar därför att medlemsstaterna använder en holistisk territoriell utvecklingsstrategi genom att genomföra en utjämningspolitik och tillämpa en tvärsektoriellt integrerad metod och genom att fokusera på potentialen i EU:s samtliga territorier.

5.  Europaparlamentet påpekar behovet av att med en integrerad metod hantera bristerna när det gäller lika möjligheter och den potentiella koncentrationen av sociala konflikter till underutvecklade områden.

6.  Europaparlamentet noterar i detta sammanhang att det kan finnas sårbara grupper i samtliga regioner, även i de mer välmående områdena, och att en integrerad metod bör beakta dessa grupper.

7.  Europaparlamentet konstaterar att ökad fattigdom och utestängning inte enbart förekommer i städerna utan också på landsbygden, även om de kan ta sig andra uttryck där, i synnerhet som det på landsbygden även är fråga om regional marginalisering vid sidan av social utestängning. I dessa områden som inte nås av den ekonomiska utvecklingen drabbas samtliga sociala kategorier som lever där.

8.  Europaparlamentet betonar vikten av att genom ett integrerat förhållningssätt göra utvecklandet av en hälsosam miljö till en prioritet på gemenskaps- och medlemsstatsnivå samt på lokal nivå, i syfte att uppnå sammanhållningspolitikens mål, såsom att bekämpa fattigdom, arbeta för bättre hälsa och bättre livskvalitet i alla regioner, vilket är avgörande för den långsiktiga utvecklingen samt för den sociala, ekonomiska och territoriella sammanhållningen i EU.

9.  Europaparlamentet betonar vikten av att engagera regionala och lokala myndigheter samt ekonomiska och sociala partner och relevanta frivilligorganisationer i planeringen och genomförandet av integrerade utvecklingsstrategier. Parlamentet framhåller även vikten av att stödja gräsrotsinitiativ.

10.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att fördela resurser mellan utvecklade städer och isolerade områden, inklusive landsbygdsområden enligt deras specifika behov och att etablera långsiktiga program för särskilt sårbara samhällsgrupper där lokala myndigheter, relevanta sociala och ekonomiska partner samt företrädare för de berörda befolkningsgrupperna deltar i beslutsprocessen och i genomförandet av sådana program, för att på bästa sätt möta behoven och skapa verkliga lösningar på problemen med utestängning och dess konsekvenser.

11.  Europaparlamentet kräver att lönsam produktion måste upprätthållas på landsbygden, vilket innebär att särskild hänsyn måste tas till familjejordbruk samt små och medelstora jordbruk, särskilt genom en översyn av den gemensamma jordbrukspolitiken för att göra den rättvis, och till icke jordbruksrelaterad företagsverksamhet som tillhandahåller varor och tjänster som är nödvändiga för att befolkningen ska stanna kvar eller utökas.

12.  Europaparlamentet betonar hur viktiga jordbruk och icke-jordbruksrelaterad ekonomisk verksamhet (såsom förädling och direkt marknadsföring av jordbruksprodukter, turism, tjänster och små och medelstora industrier) är på landsbygden för sysselsättningen och för förebyggande av fattigdom och landsbygdsflykt. Parlamentet kräver därför ökade möjligheter för fortsatt yrkesutbildning på landsbygden för att stödja företags utveckling.

13.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att i högre grad utnyttja synergieffekter och komplementariteter hos olika tillgängliga finansiella instrument, t.ex. Europeiska regionala utvecklingsfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska socialfonden, Europeiska fonden för integration, programmet för gemenskapsåtgärder på folkhälsoområdet och Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling, i syfte att öka deras mervärde.

14.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inom ramen för den kommande grönboken om territoriell sammanhållning presentera målet för och en tydlig definition av territoriell sammanhållning tillsammans med kriterierna för att fastställa den och dess instrument samt tillgängliga medel för att uppnå de territoriella målen.

15.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utarbeta jämförbara mikroregionala statistiska data, där särskild hänsyn tas till sociala indikatorer, såsom FN:s index om mänsklig utveckling för att med lämpliga åtgärder åtgärda situationen i områden där de mest sårbara samhällsgrupperna bor samt de problem de har.

16.  Europaparlamentet uppmanar i samband med detta kommissionen att noggrant utreda i vilken utsträckning nya kvantifierbara utvecklingsindikatorer, såsom sociala indikatorer, också bör användas vid sidan av BNP per capita för att identifiera de mest sårbara samhällsgrupperna samt var de finns, visa på skillnader mellan och inom regioner och utvärdera genomförandets och politikens effektivitet. De kan också användas som vägledning för utvecklingsplanering.

17.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inom ramen för grönboken om territoriell sammanhållning utreda om NUTS 4-nivån är lämplig för att bedriva en differentierad stödpolitik för territoriell sammanhållning.

18.  Europaparlamentet betonar behovet av att hantera de demografiska trender som visar en fortsatt migration från landsbygden till städer, och att undersöka vilka konsekvenser detta får för dessa områden. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att utarbeta strategier för att blåsa nytt liv i sårbara områden genom att utveckla infrastruktur, främja verkliga utvecklingsmöjligheter som överensstämmer med dessa områdens specifika potential, bevara offentliga tjänster genom att förbättra den lokala administrativa kapaciteten och decentralisera den offentliga sektorn, erbjuda lämplig utbildning och lämpliga sysselsättningsmöjligheter, förbättra bostäder och levnadsvillkor och öka dragningskraften för investerare i dessa områden. Parlamentet anser att städerna samtidigt behöver stöd i sina ansträngningar att försöka lösa de stadsrelaterade problemen.

19.  Även om utflyttningen från landsbygden tidigare var en "säkerhetsventil" för de jordbrukare som inte längre kunde arbeta inom jordbruket har tiderna enligt Europaparlamentet nu ändrats, eftersom arbetslösheten nu drabbar hårdast dem som saknar utbildning. Parlamentet tillägger att de företag som etablerat sig på landsbygden är sålunda de som först drabbas av omstruktureringar och utlokaliseringar, vilket minskar ytterligare de möjligheter till mångsidig verksamhet som småjordbrukare i trångmål tidigare kunnat räkna med för att dryga ut sin inkomst från jordbruket samt ökar deras fattigdom.

20.  Europaparlamentet betonar att strukturpolitiken måste bevaras efter 2013 och att översynen av budgeten bör användas som en möjlighet att säkerställa att nödvändiga medel görs tillgängliga för att garantera en ekonomisk, social och territoriell sammanhållning i EU:s regioner och länder i framtiden.

21.  Europaparlamentet rekommenderar att politiska åtgärder för att förhindra social utestängning och aktivera sårbara samhällsgrupper bör inbegripa frivilligverksamhet.

22.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett särskilt förslag i syfte att på ett realistiskt och konkret sätt hantera sårbara samhällsgruppers problem, inklusive social utestängning.

23.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT L 210, 31.7.2006, s. 25.
(2) EUT L 291, 21.10.2006, s. 11.
(3) Antagna texter, P6_TA(2008)0035.

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy