Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av den särskilda rapporten från Europeiska ombudsmannen till Europaparlamentet,

–   med beaktande av artikel 195.1 andra stycket i EG-fördraget,

–   med beaktande av Europaparlamentets beslut 94/262/EKSG, EG, Euratom av den 9 mars 1994 om föreskrifter och allmänna villkor för ombudsmannens ämbetsutövning(1), särskilt artikel 3.7,

–   med beaktande av Europeiska kommissionens undersökningar om språkens spridning i Europeiska unionen, som publicerats i Eurobarometers specialnummer 237 och 243,

–   med beaktande av artikel 3.5 i ombudsmannens stadga, där det fastställs att ombudsmannen så långt det är möjligt ska försöka att tillsammans med institutionen i fråga nå en lösning som rättar till felet eller gottgör försummelsen och som tillfredsställer klaganden,

–   med beaktande av artikel 195.2 första meningen i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för framställningar (A6-0395/2008), och av följande skäl:

A.  Att förbättra öppenheten, främja flerspråkigheten och tillhandahålla allmänheten korrekt information är mål som högprioriteras av EU och institutionerna.

B.  Att så många EU-medborgare som möjligt på ett enkelt sätt kan få tillgång till information är en viktig förutsättning för och en grundläggande beståndsdel av de allmänna principerna om demokratisk legitimitet och öppenhet.

C.  Det är önskvärt att så många medborgare som möjligt ges direkt tillgång till information om verksamheten i EU:s organ i alla deras former.

D.  Denna önskan måste vägas mot den logistiska utmaning som ligger i det stora antalet officiella EU-språk.

E.  Internet är ett allt viktigare medel för att skaffa information, och därför måste även Europeiska unionen använda sig av Internet i sina insatser för öppenhet och information.

1.  Europaparlamentet godkänner ombudsmannens slutsatser, där han säger följande:

2.  I detta sammanhang noterar Europaparlamentet med förvåning att rådet inte anser sig behörigt att ägna sig åt denna fråga, trots att den berör samtliga medlemsstater och rådet skulle kunna utfärda rekommendationer till alla kommande ordförandeskap.

3.  Europaparlamentet beklagar att rådet, till skillnad från andra institutioner såsom kommissionen och parlamentet, som väsentligt förbättrat språkutbudet i sin kommunikation med medborgarna, hittills undvikit att överhuvudtaget befatta sig med frågan om språkutbudet på webbsidorna för rådets ordförandeskap.

4.  Europaparlamentet uppmanar rådet att i sin helhet behandla frågan om att utöka språkutbudet på webbsidorna för rådets ordförandeskap, oberoende av frågan om ansvaret eller behörigheten för dessa webbsidor, så att så många EU-medborgare som möjligt ges enkel direkttillgång till information om verksamheten. Parlamentet uppmanar rådet att informera det om resultaten av överläggningarna.

5.  Europaparlamentet betonar att varje begränsning av språkutbudet som eventuellt kan visa sig vara nödvändig måste ske enligt objektiva och tillräckligt motiverade kriterier och måste tillkännages offentligt. Endast respektive ordförandeskaps språk får förmånsbehandlas under ordförandeskapsperioden.

6.  Europaparlamentet stöder ombudsmannens rekommendation till rådet att behandla klagandens önskemål om att rådsordförandeskapens webbsidor ska tillhandahållas även på tyska.

7.  I motsats till ordförandeskapens hittillsvarande praxis att tillhandahålla webbsidorna endast på engelska, franska och respektive ordförandelands språk erbjuder det franska ordförandeskapet sina officiella webbsidor på de av Europeiska unionens officiella språk som har flest talare (engelska, tyska, franska, italienska och spanska), vilket Europaparlamentet välkomnar.

8.  Europaparlamentet vänder sig till alla framtida ordförandeskap med en förväntan om att de ska erbjuda sina webbsidor på så många språk som möjligt och att de, om antalet språk begränsas, använder sig av de officiella språk som har flest talare och tillämpar en prioriteringsordning.

9.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och Europeiska ombudsmannen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EGT L 113, 4.5.1994, s. 15.