Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2008/0090(COD)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A6-0077/2009

Ingivna texter :

A6-0077/2009

Debatter :

PV 10/03/2009 - 7
CRE 10/03/2009 - 7

Omröstningar :

PV 10/03/2009 - 8.12
CRE 10/03/2009 - 8.12
PV 11/03/2009 - 5.14
CRE 11/03/2009 - 5.14
Röstförklaringar
Röstförklaringar
PV 05/05/2009 - 5.7
CRE 05/05/2009 - 5.7
Röstförklaringar

Antagna texter :

P6_TA(2009)0114

Antagna texter
PDF 212kWORD 182k
Onsdagen den 11 mars 2009 - Strasbourg Slutlig utgåva
Allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (omarbetning) ***I
P6_TA(2009)0114A6-0077/2009
Text
 Konsoliderad text
 Bilaga

Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (omarbetning) (KOM(2008)0229 – C6-0184/2008 – 2008/0090(COD))

(Medbeslutandeförfarandet – omarbetning)

Förslaget ändrades den 11 mars 2009 enligt följande(1) :

(1) Ärendet återförvisades till utskottet enligt artikel 53.2 (A6-0077/2009).


Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr .../2009 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (omarbetning)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 255.2,

med beaktande av kommissionens förslag║,

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget(1) och

av följande skäl:

(1)  Ett antal väsentliga ändringar bör göras av förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar(2) . Av tydlighetsskäl bör förordningen ändras genom en omarbetning.

(2)  I artikel 1 andra stycket i fördraget om Europeiska unionen stadfästs principen om öppenhet genom att det anges att fördraget markerar en ny fas i processen för att skapa en allt fastare sammanslutning mellan de europeiska folken, där besluten ska fattas så öppet och så nära medborgarna som möjligt.

(3)  Öppenhet ger medborgarna bättre möjligheter att delta i beslutsförfarandet och garanterar att förvaltningen åtnjuter större legitimitet och är effektivare och har ett större ansvar gentemot medborgarna i ett demokratiskt system. Öppenhet bidrar till att stärka de principer om demokrati och respekt för grundläggande rättigheter som avses i artikel 6 i EU-fördraget och i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

(4)  Öppenhet bör även förstärka principerna om god förvaltning i EU-institutionerna i enlighet med artikel 41 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (3) (nedan kallad stadgan om de grundläggande rättigheterna). Interna förfaranden bör därför fastställas och tillräckliga ekonomiska resurser och personalresurser bör göras tillgängliga för att man ska kunna omsätta öppenhetsprincipen i praktiken. [Ändring 1]

[Ändring 2]

[Ändring 3]

(5)  Vid samrådet som kommissionen anordnade gav det civila samhället ett omfattande stöd för Europaparlamentets begäran om att införa ett verkligt instrument för informationsfrihet som ska gälla inom Europeiska unionens institutionella ramar, i överensstämmelse med den rätt till god förvaltning som fastställs i artikel 41 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. [Ändring 92]

(6)  Syftet med denna förordning är att ge allmänhetens rätt till tillgång till handlingar största möjliga effekt och att, under hänsynstagande till de allmänna eller enskilda intressen som reglerar allmänhetens rätt till tillgång, fastställa de allmänna principerna och gränserna för denna rätt i enlighet med artikel 255.2 i EG-fördraget, samt att ta tillvara erfarenheterna av den inledande tillämpningen av förordning (EG) nr 1049/2001 och av Europaparlamentets resolution av den 4 april 2006 med rekommendationer till kommissionen om tillgång till institutionernas handlingar enligt artikel 192 i EG-fördraget (4) . Denna förordning påverkar inte tillämpningen av den rätt till tillgång till handlingar som medlemsstaterna, rättsliga myndigheter eller utredande organ redan har. [Ändring 4]

(7)  I enlighet med artikel 255.2 i EG-fördraget anges i denna förordning de allmänna principer och gränser som grundas på allmänna och privata intressen och avser rätten till tillgång till handlingar, något som alla övriga EU-bestämmelser bör stämma överens med . [Ändring 16]

(8)  I enlighet med artikel 28.1 och artikel 41.1 i EU-fördraget är rätten till tillgång till handlingar tillämplig också på handlingar som gäller den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken samt polisiärt och straffrättsligt samarbete. Varje institution bör respektera sina säkerhetsbestämmelser. ▌ [Ändring 5]

(9)  Eftersom fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen inte innehåller några bestämmelser om tillgång till handlingar bör Europaparlamentet, rådet och kommissionen söka ledning i denna förordning, i enlighet med förklaring nr 41 som fogas till slutakten till Amsterdamfördraget, beträffande handlingar som gäller verksamhet som omfattas av det fördraget .

(10)  Europaparlamentet och rådet antog den 6 september 2006 förordning (EG) nr 1367/2006 om tillämpning av bestämmelserna i Århuskonventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor på gemenskapens institutioner och organ(5) . I fråga om tillgången till handlingar som innehåller miljöinformation bör den här förordningen vara förenlig med förordning (EG) nr 1367/2006.

(11)  Rådet och kommissionen agerar i egenskap av lagstiftare när de med Europaparlamentets medverkan, även då detta sker med delegerade befogenheter, antar bestämmelser av allmän räckvidd som är rättsligt bindande i eller för medlemsstaterna, genom förordningar, direktiv, rambeslut eller beslut, på grundval av relevanta bestämmelser i fördragen. [Ändring 6]

(12)  I överensstämmelse med de demokratiprinciper som fastställs i artikel 6.1 i EU-fördraget och domstolens rättspraxis om tillämpningen av förordning (EG) nr 1049/2001, bör ökad tillgång till handlingar ges i de fall där institutionerna agerar i egenskap av lagstiftare, även när det rör sig om delegerade befogenheter. Lagstiftningstexter bör skrivas på ett tydligt och begripligt sätt (6) och offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning. Förberedande handlingar och all tillhörande information, inklusive rättsutlåtanden och interinstitutionella förfaranden, bör snabbt göras lättillgängliga för allmänheten på Internet.

Förbättrade rutiner, mallar och teknik för utarbetande av lagstiftning, liksom tekniska lösningar för att man ska kunna följa exakt hur texten växt fram i förberedande handlingar och för att låta de institutioner och organ som medverkar i förfarandet ta del av dessa handlingar, bör överenskommas av Europaparlamentet, rådet och kommissionen i enlighet med denna förordning och offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning. [Ändring 8]

(13)  Ett interinstitutionellt register över lobbyister och andra berörda parter är ett naturligt verktyg för att främja insyn och öppenhet i lagstiftningsprocessen. [Ändring 11]

(14)  Insyn i lagstiftningsprocessen är mycket viktig för medborgarna. Institutionerna bör därför aktivt sprida handlingar som är en del av lagstiftningsprocessen. Aktiv spridning av handlingar bör också uppmuntras på andra områden.

(15)  Kommissionen bör komplettera denna förordning genom att föreslå en rättsakt om gemensamma regler för vidareutnyttjande av institutionernas information och handlingar, vilken ska antas av Europaparlamentet och rådet och, med nödvändig anpassning, tillämpa principerna i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/98/EG av den 17 november 2003 om vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn (7) . [Ändring 22]

(16)  Utan att påverka nationell lagstiftning om tillgång till handlingar och i enlighet med principerna om lojalt samarbete och rättssäkerhet bör medlemsstaterna vid genomförande av EU-institutionernas rättsakter inte undergräva målen med denna förordning, inklusive den grad av insyn som förordningen avser att trygga på EU-nivå, och de bör framför allt se till att sådana nationella bestämmelser i medlemsstaterna som införlivar EU-lagstiftning bör ge unionsmedborgarna och andra berörda personer en klar och tydlig uppfattning av deras rättigheter och skyldigheter och ge nationella domstolar en möjlighet att se till att dessa rättigheter och skyldigheter respekteras. [Ändring 100]

(17)  Denna förordning har varken till syfte eller effekt att ändra nationell lagstiftning om tillgång till handlingar men på grund av den princip om lojalt samarbete som styr förbindelserna mellan institutionerna och medlemsstaterna är det dock uppenbart att medlemsstaterna bör erbjuda sina medborgare på nationell nivå minst samma grad av insyn som ges på EU-nivå när EU-bestämmelser tillämpas.

Av samma skäl och utan att det påverkar de nationella parlamentens kontroll bör medlemsstaterna bemöda sig om att inte hindra behandlingen av EU-säkerhetsklassificerade handlingar . [Ändring 20]

(18)  Handlingar som hör till icke-lagstiftningsförfaranden, såsom bindande bestämmelser utan allmän räckvidd eller bestämmelser som gäller intern organisation, administrativa eller budgetrelaterade akter, eller icke bindande akter av politisk art (såsom slutsatser, rekommendationer eller resolutioner) bör, i enlighet med principen om god förvaltning i artikel 41 i stadgan om de grundläggande rättigheterna, vara lättillgängliga, samtidigt som effektiviteten i institutionernas beslutsprocess bevaras. För varje kategori handlingar bör den ansvariga institutionen, och i förekommande fall andra medverkande institutioner, låta allmänheten få ta del av uppgifter om arbetsflödet i fråga om vilka interna förfaranden som ska följas, vilka organisatoriska enheter som kan vara ansvariga, deras befogenheter, fastställda tidsfrister och kontaktuppgifter. Särskilda arrangemang får överenskommas med förfarandets berörda parter även när allmänheten inte kunnat ges tillgång till handlingarna. Institutionerna bör ta vederbörlig hänsyn till Europeiska ombudsmannens rekommendationer. [Ändring 9]

(19)  Institutionerna bör komma överens om gemensamma riktlinjer för hur interna handlingar ska registreras, säkerhetsklassificeras och arkiveras för historiska behov i enlighet med de principer som fastställs i denna förordning. Rådets förordning (EEG, Euratom) nr 354/83 av den 1 februari 1983 om öppnandet för allmänheten av Europeiska ekonomiska gemenskapens och Europeiska atomenergigemenskapens historiska arkiv (8) bör då upphöra att gälla. [Ändring 10]

(20)  För att utveckla institutionernas verksamhet på områden som kräver viss sekretess, bör ett övergripande säkerhetssystem inrättas för hantering av EU-säkerhetsklassificerade uppgifter. Begreppet "EU-säkerhetsklassificerade uppgifter" bör omfatta alla uppgifter och all materiel som, om de lämnades ut av obehöriga, skulle kunna skada EU:s intressen i olika hög grad, eller en eller flera av dess medlemsstaters intressen, oavsett om uppgifterna kommer från en källa inom EU eller om de har erhållits från en medlemsstat, ett tredjeland eller en internationell organisation. I enlighet med demokratiprincipen i artikel 6.1 i EU-fördraget bör Europaparlamentet ha tillgång till EU-säkerhetsklassificerade uppgifter i synnerhet då detta är nödvändigt för fullgörandet av lagstiftnings- eller icke-lagstiftningsuppgifter som tillkommer parlamentet enligt fördragen . [Ändring 13]

(21)  Gemenskapens institutioner och organ bör hantera personuppgifter på ett korrekt och öppet sätt som till fullo respekterar rättigheterna för de personer som uppgifterna gäller, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr  45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter(9) och i enlighet med rättspraxis i Europeiska gemenskapernas domstol (nedan kallad EG-domstolen). Institutionerna bör fastställa sina interna förfaranden med vederbörligt beaktande av Europeiska datatillsynsmannens rekommendationer.

Efter att förordning (EG) nr 1049/2001 antogs har EG-domstolens rättspraxis samt beslut och yttranden som antagits av Europeiska ombudsmannen och Europeiska datatillsynsmannen klargjort förhållandet mellan den förordningen och förordning (EG) nr 45/2001, nämligen att det är förordning (EG) nr 1049/2001 som ska tillämpas för begäranden om handlingar som innehåller personuppgifter och att alla eventuella undantag från reglerna om tillgång till handlingar och information i syfte att skydda personuppgifter måste grundas på behovet att skydda en enskild persons privatliv och integritet. [Ändring 7]

(22)  Rätten till tillgång till offentliga handlingar bör inte påverka rätten till tillgång till personuppgifter enligt förordning (EG) nr 45/2001. Om en person begär tillgång till uppgifter som rör honom eller henne bör en institution på eget initiativ undersöka om personen i fråga har rätt till tillgång till uppgifterna enligt förordning (EG) nr 45/2001. [Ändring 99]

(23)  Artikel 4 i Europaparlamentets ledamotsstadga undantar handlingar som tillhör Europaparlamentets ledamöter från att omfattas av den definition av "handling" som används i denna förordning. Då sådana handlingar översänds till institutioner utanför lagstiftningsförfarandet omfattas de fortfarande av det skydd som artikel 6 i ledamotsstadgan fastställer. För att skydda Europeiska unionens demokratiska principer bör vid tolkningen av denna förordning vederbörlig hänsyn därför tas till behovet att skydda Europaparlamentets ledamöters politiska verksamhet, såsom den fastställs i ledamotsstadgan. [Ändring 116]

(24)  Tydliga regler bör antas om utlämnande av handlingar som härrör från medlemsstaterna, handlingar från tredje man som utgör underlag för rättsliga förfaranden och handlingar som institutionerna erhållit i kraft av sin rätt att göra utredningar enligt EG-rätten.

(25)  EG-domstolen har klargjort att skyldigheten att rådgöra med medlemsstaterna i fråga om begäranden om tillgång till handlingar som härrör från dem inte ger medlemsstaterna någon vetorätt rörande sådan tillgång och inte heller rätt att åberopa nationella lagar eller bestämmelser. Dessutom har domstolen klargjort att en institution som erhållit en begäran kan vägra att lämna ut en handling endast på grundval av de undantag som tas upp i denna förordning. Det behövs emellertid fortfarande ett klargörande om vilken status handlingar från tredje part ska ha, för att se till att i synnerhet information som berör lagstiftningsförfaranden inte sprids i större utsträckning till de berörda parterna, inklusive myndigheter i tredjeländer, än till unionsmedborgarna, som kommer att omfattas av lagstiftningen. [Ändring 93 och 110]

(26)  I enlighet med artikel 255.1 i EG-fördraget bör kommissionen omgående ge allmänheten tillgång till alla handlingar som rör de pågående internationella förhandlingarna om handelsavtalet för bekämpning av varumärkesförfalskning (Acta). [Ändring 109]

(27)  För att öka öppenheten i institutionernas arbete bör Europaparlamentet, rådet och kommissionen bevilja tillgång såväl till handlingar som upprättats av institutionerna själva som till sådana de mottagit. ║En medlemsstat ║kan begära att Europaparlamentet, kommissionen eller rådet inte vidarebefordrar en handling som härrör från den staten till tredje part utanför själva institutionerna , utan att medlemsstaten dessförinnan har lämnat sitt medgivande. En institution som tar emot en sådan begäran men inte bifaller den bör ange skälen för sitt beslut. Enligt artikel 296 i EG-fördraget ska ingen medlemsstat vara skyldig att lämna sådan information vars avslöjande den anser strida mot sina väsentliga säkerhetsintressen. [Ändring 14]

(28)  I princip bör samtliga handlingar som institutionerna utarbetar eller tar emot och som har anknytning till deras verksamhet registreras och göras tillgängliga för allmänheten. Utan att det påverkar Europaparlamentets kontrollmöjligheter kan emellertid tillgång till en handling i dess helhet eller till delar av den senareläggas . [Ändring 15]

(29)  Institutionerna bör se till att utvecklingen av informationsteknik medför att rätten till tillgång blir lättare att utöva och att den inte leder till att den information som är tillgänglig för allmänheten minskar. [Ändring 17]

(30)  För att säkerställa att rätten till tillgång till handlingar respekteras fullt ut bör ett administrativt förfarande med två steg tillämpas, där det dessutom ska vara möjligt att begära domstolsprövning eller framföra klagomål till ombudsmannen.

(31)  Institutionerna bör på ett konsekvent och samordnat sätt informera allmänheten om de åtgärder som vidtagits för att tillämpa denna förordning, och utbilda sin personal i att bistå medborgare som önskar utöva sina rättigheter i enlighet med denna förordning. ▌ [Ändring 19]

[Ändring 21]

(32)  I enlighet med artikel 255.3 i EG-fördraget och med de principer och bestämmelser som fastställs i denna förordning ska varje institution i sin arbetsordning utarbeta särskilda bestämmelser om tillgång till institutionens handlingar(10) (11) (12) . [Ändring 23]

(33)  För att säkerställa att denna förordning tillämpas fullt ut i samband med all unionens verksamhet bör alla organ som inrättas av institutionerna tillämpa de principer som fastställs i denna förordning. Alla andra EU-institutioner uppmanas att vidta jämförbara åtgärder i enlighet med artikel 1 i EU-fördraget. [Ändring 12]

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

AVDELNING I

Allmänna principer

Artikel 1

Syfte

Syftet med denna förordning är

   a) att i enlighet med artikel 255 i EG-fördraget fastställa principer, villkor och gränser, under hänsynstagande till allmänna eller enskilda intressen, för rätten till tillgång till ║ handlingar från Europaparlamentet, rådet och kommissionen (nedan kallade institutionerna) samt från alla byråer och andra organ som dessa institutioner inrättat på ett sätt som ger största möjliga tillgång till sådana handlingar, [Ändring 24]
   b) att fastställa bestämmelser som garanterar att det blir så enkelt som möjligt att utöva denna rätt
   c) att främja insynsvänliga och goda förvaltningsrutiner inom institutionerna för att förbättra tillgången till deras handlingar, [Ändring 25]

Artikel 2

Tillgångsberättigade ▌[Ändring 27]

1.  Varje fysisk eller juridisk person och varje sammanslutning av juridiska eller fysiska personer ska ha rätt till tillgång till institutionernas handlingar, med beaktande av de principer, villkor och gränser som fastställs i denna förordning. [Ändring 28]

▌ [Ändringar 29, 30, 31, 32, 33 och 34]

2 .  Denna förordning ska inte tillämpas på handlingar som omfattas av artikel 4 i Europaparlamentets ledamotsstadga. [Ändring 114]

3 .  För att säkerställa att principen om institutionell öppenhet tillämpas fullt ut ska medborgarna garanteras tillgång till handlingar som rör överträdelseförfaranden och åtgärder i samband med dessa. [Ändring 108]

Artikel 3

Tillämpningsområde

1.   Denna förordning ska tillämpas på alla handlingar som finns hos en institution, det vill säga handlingar som upprättats eller mottagits och som innehas av institutionen, inom Europeiska unionens samtliga verksamhetsområden.

2.   Handlingar ska göras tillgängliga för allmänheten antingen i elektronisk form i Europeiska unionens officiella tidning eller i ett officiellt institutionsregister eller efter en skriftlig ansökan.

Handlingar som upprättats eller mottagits under ett lagstiftningsförfarande ska göras direkt tillgängliga i enlighet med artikel 11 .

3.   Denna förordning ska inte påverka allmänhetens förbättrade rätt till tillgång till handlingar som innehas av institutionerna, vilken kan följa av folkrättsliga instrument eller av rättsakter som institutionerna antagit för att genomföra dessa instrument eller av medlemsstaternas lagstiftning. [Ändring 35]

Artikel 4

Definitioner

I denna förordning avses med

   a) "handling": alla uppgifter och allt innehåll, oberoende av medium (på papper eller lagrat i elektronisk form, ljud- och bildupptagningar samt audiovisuella upptagningar), som har samband med den policy, de åtgärder och de beslut som omfattas av institutionens ansvarsområde ; information som finns att hämta i elektroniska system för lagring, behandling och återvinning av uppgifter (inbegripet externa system som används för institutionens verksamhet) ska betraktas som en eller fler handlingar. En institution som avser att inrätta ett nytt system för elektronisk lagring eller väsentligt ändra ett befintligt system ska bedöma vilken inverkan detta kan ha på den rätt till tillgång till handlingar som föreskrivs genom denna förordning och agera så att öppenhetsmålet främjas .

Funktionerna för återvinning av information som institutionerna lagrar i elektroniska lagringssystem ska anpassas för att kunna hantera upprepade förfrågningar från allmänheten som inte kan hanteras med hjälp av de verktyg som för närvarande finns tillgängliga för systemens drift . [Ändring 36]

   b) "säkerhetsklassificerade handlingar": handlingar som om de lämnades ut skulle kunna skada EU:s eller en eller flera av dess medlemsstaters väsentliga intressen, särskilt på områden som rör allmän säkerhet, försvar och militära frågor, och som får säkerhetsklassificeras delvis eller helt. [Ändring 37]
   c) "lagstiftningshandlingar" : i princip handlingar som upprättats eller mottagits under lagstiftningsförfaranden – även när det rör sig om delegerade befogenheter – som syftar till antagande av akter som är rättsligt bindande i eller för medlemsstaterna och för vars antagande det i fördraget föreskrivs att Europaparlamentet ska medverka eller involveras; i undantagsfall ska även bestämmelser av allmän räckvidd vilka enligt fördragen antas av rådet och kommissionen utan att Europaparlamentet involveras betraktas som lagstiftningshandlingar . [Ändring 101]
   d) "icke-lagstiftningshandlingar": handlingar som upprättats eller mottagits under förfaranden för antaganden av icke bindande akter, såsom slutsatser, rekommendationer eller resolutioner, eller akter som är rättsligt bindande i eller för medlemsstaterna men som inte är av allmän räckvidd såsom dem som avses i led c . [Ändring 39]
   e) "administrativa handlingar": handlingar som avser institutionernas beslutsprocesser eller bestämmelser om den berörda institutionens interna organisation, administration eller budget. [Ändring 40]
   f) "arkiv": en institutions verktyg för att på ett strukturerat sätt sköta registreringen av institutionens samtliga handlingar som avser ett pågående eller nyligen avslutat förfarande. [Ändring 41]
   g) "historiskt arkiv": den del av institutionernas arkiv som i enlighet med bestämmelserna i led a har valts ut för ständigt bevarande. [Ändring 42]
   h) "tredje part": varje fysisk eller juridisk person eller enhet utanför den berörda institutionen, däribland medlemsstaterna, övriga gemenskapsinstitutioner och gemenskapsorgan eller andra institutioner och organ samt tredjeländer.

En detaljerad förteckning över alla kategorier av akter som omfattas av definitionerna i leden a–e ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning och på institutionernas hemsidor på Internet. Institutionerna ska även komma överens om och offentliggöra sina gemensamma kriterier för arkivering. [Ändring 43]

Artikel 5

Säkerhetsklassificerade handlingar

1.   När det på grundval av artikel 6.1 kan motiveras av allmänintresset, och utan att det påverkar Europaparlamentets eller de nationella parlamentens kontroll, ska en institution säkerhetsklassificera en handling vars utlämnande skulle kunna skada skyddet av Europeiska unionens eller en eller flera av dess medlemsstaters väsentliga intressen.

Följande säkerhetsklassificering ska användas:

a)   "UE TRÈS SECRET/EU TOP SECRET": denna säkerhetsklassificering ska endast användas för uppgifter och materiel vars utlämnande utan tillstånd skulle kunna vålla Europeiska unionens eller en eller flera av dess medlemsstaters väsentliga intressen synnerligen allvarlig skada (synnerligt men).

b)   "UE SECRET/EU SECRET": denna säkerhetsklassificering ska endast användas för uppgifter och materiel vars utlämnande utan tillstånd skulle kunna vålla Europeiska unionens eller en eller flera av dess medlemsstaters väsentliga intressen allvarlig skada (icke obetydligt men).

c)   "UE CONFIDENTIEL/EU CONFIDENTIAL": denna säkerhetsklassificering ska användas för uppgifter och materiel vars utlämnande utan tillstånd skulle kunna vålla Europeiska unionens eller en eller flera av dess medlemsstaters väsentliga intressen skada (ringa men).

d)   "UE RESTREINT/EU RESTRICTED": denna säkerhetsklassificering ska användas för uppgifter och materiel vars utlämnande utan tillstånd skulle kunna vara till nackdel för Europeiska unionens eller en eller flera av dess medlemsstaters intressen.

2.   Uppgifter ska bara säkerhetsklassificeras när det är nödvändigt.

Den part som uppgifterna härrör från ska, om så är möjligt, på handlingen ange ett datum eller en tidsperiod då uppgifterna får inplaceras i en lägre säkerhetsklassificeringsgrad eller säkerhetsklassificeringen kan hävas.

I annat fall ska denne se över handlingarna minst vart femte år för att säkerställa att den ursprungliga säkerhetsklassificeringen fortfarande är nödvändig.

Säkerhetsklassificeringen ska anges klart och korrekt och upprätthållas bara så länge som uppgifterna kräver skydd.

Ansvaret för säkerhetsklassificering av uppgifter och för eventuell senare inplacering av dem i en lägre säkerhetsklassificeringsgrad eller hävande av säkerhetsklassificeringen åligger endast den institution som uppgifterna härrör från eller den institution som tagit emot en säkerhetsklassificerad handling från tredje part eller från en annan institution.

3.   Säkerhetsklassificerade handlingar får inte lämnas ut till tredje part utan samtycke av den part uppgifterna härrör från. Detta ska dock inte påverka andra EU-institutioners rätt till tillgång.

Institutioner som nekar tredje part tillgång ska ange skälen för sitt beslut på ett sådant sätt att de intressen som skyddas enligt artikel 6.1 inte skadas.

När mer än en institution är involverad i behandlingen av en säkerhetsklassificerad handling ska samma säkerhetsklassificeringsgrad anges, och medling ska inledas om institutionerna har olika uppfattning om vilket skydd som ska ges.

Handlingar som avser lagstiftningsförfaranden ska inte säkerhetsklassificeras. Genomförandeåtgärder ska säkerhetsklassificeras innan de antas om deras säkerhetsklassificering är nödvändig och syftar till att motverka negativa effekter på själva åtgärderna. Internationella avtal som omfattar utbyte av konfidentiella uppgifter som ingås på Europeiska unionens eller gemenskapens vägnar kan inte ge ett tredjeland eller en internationell organisation rätt att hindra Europaparlamentet från att få tillgång till konfidentiella uppgifter.

4.   En ansökan om tillgång till en säkerhetsklassificerad handling i enlighet med de förfaranden som anges i artiklarna 7 och 8 ska behandlas enbart av personer som har rätt att befatta sig med sådana handlingar. Dessa personer ska även bedöma vilka referenser till säkerhetsklassificerade handlingar som kan göras i det offentliga registret.

5.   Säkerhetsklassificerade handlingar får föras in i en institutions register eller lämnas ut endast om den part varifrån handlingen härrör gett sitt samtycke.

6.   En institution som beslutar att vägra tillgång till en säkerhetsklassificerad handling ska ange skälen för sitt beslut på ett sådant sätt att de intressen som skyddas av de undantag som fastställs i artikel 6.1 inte skadas.

7.   Utan att det påverkar de nationella parlamentens kontroll ska medlemsstaterna vidta de åtgärder som behövs för att se till att principerna i denna förordning efterlevs när medlemsstaterna hanterar ansökningar om säkerhetsklassificerade EU-handlingar.

8.   Institutionernas säkerhetsbestämmelser om säkerhetsklassificerade handlingar ska offentliggöras.

9.   Europaparlamentet ska ha tillgång till säkerhetsklassificerade handlingar genom ett särskilt tillsynsutskott bestående av ledamöter som utses av talmanskonferensen. Dessa ledamöter måste godkännas i en särskild prövning och under ed högtidligt lova att inte på något sätt avslöja innehållet i den information de får tillgång till.

Europaparlamentet ska i sin arbetsordning och i enlighet med de uppgifter det tilldelas enligt fördragen fastställa säkerhetsregler och påföljder motsvarande dem som rådet och kommissionen fastställt i sina interna säkerhetsbestämmelser. [Ändring 44]

Artikel 6

Allmänna undantag från rätten till tillgång [Ändring 45]

1.  Utan att det påverkar de fall som avses i artikel 5 ska institutionerna ║vägra att ge tillgång till en handling om ett utlämnande skulle undergräva skyddet för det allmänna samhällsintresset i fråga om: [Ändring 46]

   a) inrikes allmän säkerhet i Europeiska unionen eller i en eller flera av dess medlemsstater , [Ändring 47]
   b) försvar och militära frågor,
   c) den enskildes privatliv och integritet, i enlighet med de gemenskapsrättsliga bestämmelser om skydd av personuppgifter, särskilt de bestämmelser som gäller för institutionerna enligt artikel 286 i EG-fördraget och den princip om insynsvänlig och god förvaltning som fastställs ovan i artikel 1 c i denna förordning, [Ändring 49]
   d) internationella förbindelser,
   e) gemenskapens eller en medlemsstats finansiella, monetära eller ekonomiska politik,
   f) miljön, till exempel sällsynta arters häckningsplatser.

2.  Institutionerna ska vägra att ge tillgång till en handling om ett utlämnande skulle undergräva skyddet för allmänna eller enskilda intressen avseende [Ändring 48]

   a) en fysisk eller juridisk persons affärsintressen,
   b) immateriella rättigheter
   c) juridisk rådgivning och rättsliga förfaranden, utom då det gäller juridisk rådgivning i samband med beredningen av en rättsakt eller en icke-lagstiftningsakt med allmän räckvidd , [Ändring 50]
   d) syftet med inspektioner, utredningar och revisioner;
   e) objektiviteten och opartiskheten i förfaranden för offentlig upphandling tills den upphandlande institutionen fattat sitt beslut, eller, när det är fråga om förfaranden för att rekrytera personal, objektiviteten och opartiskheten hos en uttagningskommitté tills tillsättningsmyndigheten fattat sitt beslut . [Ändring 51]

[Ändring 52]

3 .  Undantagen i punkt 2 ska vara tillämpliga om det inte föreligger ett övervägande allmänintresse av utlämnande. Ett starkt allmänintresse av utlämnande föreligger om de begärda handlingarna upprättats eller mottagits under förfaranden för antagande av EU-rättsakter eller icke-lagstiftningsakter med allmän räckvidd. Vid avvägningen av allmänintresset av utlämnande ska särskild vikt fästas vid om de begärda handlingarna rör skyddet av de grundläggande rättigheterna eller rätten att leva i en sund miljö . [Ändring 53]

4 .  Vid definitionen av "övervägande allmänintresse av utlämnande" ska vederbörlig hänsyn tas till behovet att skydda Europaparlamentets ledamöters politiska verksamhet och oberoende, särskilt med beaktande av artikel 6.2 i ledamotsstadgan. [Ändring 115]

5 .  Handlingar vars utlämnande skulle utgöra en risk för miljöskyddsvärden, till exempel sällsynta arters häckningsplatser, ska endast lämnas ut i enlighet med förordning (EG) nr 1367/2006. [Ändring 54]

6 .  Personuppgifter ska inte lämnas ut om ett sådant utlämnande skulle skada den berörda personens rätt till privatliv och integritet. Sådan skada ska inte anses föreligga

   om uppgifterna enbart rör den berörda personens yrkesverksamhet såvida det inte, på grund av särskilda omständigheter, finns skäl att anta att utlämnandet skulle få negativa följder för den personen,
   om uppgifterna enbart rör en offentlig person såvida det inte, på grund av särskilda omständigheter, finns skäl att anta att utlämnandet skulle få negativa följder för den personen eller dennes närstående,
   om uppgifterna redan har offentliggjorts med den berörda personens samtycke.

Personuppgifter ska dock lämnas ut om ett övervägande allmänintresse kräver att de utlämnas. I sådana fall ska den institution eller det organ som berörs åläggas att ange allmänintresset. Institutionen eller organet ska även uppge på vilket sätt allmänintresset väger tyngre än den berörda personens intressen i det enskilda fallet.

Om en institution eller ett organ vägrar att lämna ut en handling på grundval av punkt 1 ska den överväga om handlingen delvis kan lämnas ut. [Ändring 90, 96 och 102]

7 .  Om enbart delar av den begärda handlingen omfattas av något av undantagen, ska övriga delar av handlingen lämnas ut.

8 .  De undantag som anges i denna artikel ska inte tillämpas på handlingar som överlämnats i samband med beredningen av en rättsakt eller av en icke-lagstiftningsakt med allmän räckvidd. Undantagen ska enbart tillämpas under den period då skyddet är motiverat på grundval av handlingens innehåll. Undantagen får gälla i högst 30 år. För handlingar som omfattas av undantaget gällande den enskildes privatliv och integritet får undantaget om det är nödvändigt fortsätta att gälla även efter denna period. [Ändring 55]

9 .  De undantag som fastställs i denna artikel ska inte tolkas som att de hänvisar till information av allmänintresse om mottagare av medel från Europeiska unionen som finns tillgänglig inom ramen för systemet för finansiell öppenhet. [Ändring 56]

Artikel 7

Samråd med tredje part [Ändring 57]

1.  Handlingar som härrör från tredje part ska institutionen lämna ut utan samråd med upphovsmannen om det står klart att inget av undantagen i denna förordning är tillämpligt . Samråd med tredje part ska hållas om denna part vid överlämnandet av handlingen begärt att handlingen ska hanteras på ett särskilt sätt , för att bedöma om de undantag som anges i denna förordning ska tillämpas. Handlingar som lämnas till institutionerna för att påverka det politiska beslutsfattandet bör offentliggöras. [Ändring 58]

2.  Om ansökan avser sådana handlingar från en medlemsstat

   som inte överlämnats av medlemsstaten i dess egenskap av medlem av rådet, eller
   som inte gäller information som överlämnats till kommissionen om genomförandet av EU:s handlingsprogram och lagstiftning
ska samråd hållas med den berörda medlemsstaten . Den institution som har handlingen i sin besittning ska lämna ut den, om inte den berörda medlemsstaten motsätter sig detta med stöd i undantagen i artikel 4 eller motsvarande bestämmelser i den egna lagstiftningen, eller om den inte på grundval av artikel 296.1 a i EG-fördraget anser att sådan utlämning skulle strida mot landets väsentliga säkerhetsintressen . Institutionen ska bedöma rimligheten i de skäl som medlemsstaten anger. [Ändring 91]

3.  Utan att det påverkar de nationella parlamentens kontroll, ska en medlemsstat när den tar emot en begäran om tillgång till en handling som medlemsstaten innehar och som härrör från en institution ║, om det inte är uppenbart att handlingen ska eller inte ska lämnas ut, rådgöra med institutionen i fråga för att fatta ett beslut som inte äventyrar syftena med denna förordning. En medlemsstat kan i stället hänskjuta en sådan begäran till institutionen. [Ändring 60]

Artikel 8

Mångfaldigande av handlingar

Denna förordning ska inte påverka tillämpningen av befintliga bestämmelser om upphovsrätt som kan begränsa tredje parts rätt ▌ att mångfaldiga eller utnyttja handlingar som lämnats ut . [Ändring 82]

Artikel 9

Principen om god förvaltning

Institutionerna ska på grundval av kodexen för god förvaltningssed anta och offentliggöra allmänna riktlinjer om tillämpningsområdet för de skyldigheter om sekretess och tystnadsplikt som anges i artikel 287 i EG-fördraget, skyldigheter som bygger på sund och insynsvänlig förvaltning och skyddet av personuppgifter i enlighet med förordning (EG) nr 45/2001. Genom dessa riktlinjer ska även de påföljder fastställas som är tillämpliga i fall av överträdelser av denna förordning i enlighet med tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna och i anställningsvillkoren för övriga anställda samt i institutionernas interna bestämmelser. [Ändring 107]

AVDELNING II

Insyn i lagstiftning- och icke-lagstiftningsarbete

Artikel 10

Insyn i lagstiftningsarbetet

1.   I överensstämmelse med de demokratiprinciper som fastställs i artikel 6.1 i EU-fördraget och med domstolens rättspraxis om tillämpning av förordning (EG) nr 1049/2001, ska institutioner som agerar i egenskap av lagstiftare, även när det rör sig om delegerade befogenheter, erbjuda största möjliga tillgång till sin verksamhet.

2.   Handlingar som rör institutionernas lagstiftningsprogram, inledande samråd med civilsamhället, konsekvensanalyser och andra förberedande handlingar som har anknytning till ett lagstiftningsförfarande, ska göras tillgängliga på en användarvänlig interinstitutionell webbsida och offentliggöras i en särskild serie av Europeiska unionens officiella tidning.

3.   Lagstiftningsförslag och andra EU-rättsakter ska utformas på ett tydligt och begripligt sätt, och institutionerna ska komma överens om gemensamma riktlinjer och mallar för texterna som förbättrar rättssäkerheten i enlighet med domstolens rättspraxis i detta ämne.

4.   Under lagstiftningsförfarandet ska varje institution eller organ som medverkar i beslutsprocessen offentliggöra sina förberedande handlingar och all därtill hörande information, inklusive rättsutlåtanden, i en särskild serie av Europeiska unionens officiella tidning och på en gemensam webbsida på Internet där gången i det berörda förfarandet återges från inledning till avslutning.

5.   Alla initiativ eller handlingar från någon berörd part som syftar till att på något sätt påverka beslutsprocessen ska offentliggöras.

6.   Antagna rättsakter ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning enligt artikel 13 i denna förordning.

7.   På grund av den princip om lojalt samarbete som styr förbindelserna mellan institutionerna och medlemsstaterna och för att inte hindra att målen med denna förordning uppnås ska medlemsstaterna verka för en motsvarande grad av insyn vad avser nationella genomförandeåtgärder för rättsakter från EU-institutionerna, särskilt genom att tydligt offentliggöra referenserna till de nationella åtgärderna. Målet är att ge medborgarna en klar och tydlig förståelse av deras rättigheter och skyldigheter till följd av särskilda EU-bestämmelser och ge nationella domstolar en möjlighet att se till att dessa rättigheter och skyldigheter respekteras i enlighet med principerna om rättssäkerhet och skyddet av den enskilde individen. [Ändring 103]

Artikel 11

Offentliggörande i Officiella tidningen

1.  I enlighet med de principer som fastställs i denna förordning ska institutionerna komma överens om hur Europeiska unionens officiella tidning ska struktureras och presenteras med beaktande av det befintliga interinstitutionella avtalet.

Utöver de akter som avses i artikel 254.1 och 254.2 i EG-fördraget och artikel 163 första stycket i Euratomfördraget ska följande handlingar offentliggöras i Officiella tidningen, om inte annat följer av artikel 6 i denna förordning:

   a) Gemensamma ståndpunkter som antagits av rådet enligt förfarandena i artiklarna 251 och 252 i EG-fördraget samt motiveringarna för dessa ståndpunkter och Europaparlamentets ståndpunkter i dessa förfaranden.
   b) Andra direktiv än sådana som avses i artikel 254.1 och 254.2 i EG-fördraget, andra beslut än de som avses i artikel 254.1 i EG-fördraget samt rekommendationer och yttranden.
   c) Konventioner undertecknade mellan medlemsstater på grundval av artikel 293 i EG-fördraget.
   d) Internationella avtal som ingåtts av gemenskapen eller i enlighet med artikel 24 i EU-fördraget.
   e) Gemensamma ståndpunkter enligt artikel 34.2 i EU-fördraget.
   f) De rambeslut och de beslut som avses i artikel 34.2 i EU-fördraget .
   g) Konventioner som har utarbetats av rådet enligt artikel 34.2 i EU-fördraget.

2.  Andra handlingar som ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning ska fastställas genom ett gemensamt beslut av Europaparlamentet och rådet efter förslag från förvaltningskommittén för Europeiska unionens publikationsbyrå (13) . [Ändring 74 och 105]

Artikel 12

Förvaltningsrutiner för ökad öppenhet inom institutionerna [Ändring 77]

1.  Institutionerna ska utveckla goda förvaltningsrutiner för att underlätta utövandet av den rätt till tillgång till handlingar som garanteras genom denna förordning. Institutionerna ska organisera och lagra de uppgifter de förfogar över på ett sådant sätt att allmänheten kan ges tillgång till dem utan att detta kräver ytterligare åtgärder. [Ändring 78]

2.  För att se till att principerna om öppenhet och god förvaltning verkligen tillämpas ska de berörda institutionerna komma överens om gemensamma tillämpningsbestämmelser och förfaranden för hur handlingar ska presenteras, säkerhetsklassificeras eller fråntas sin säkerhetsklassificering, registreras och spridas.

För att underlätta en verklig diskussion bland de aktörer som deltar i beslutsprocessen och utan att det påverkar principen om öppenhet ska institutionerna klargöra för medborgarna om och när det, under beslutsprocessens olika skeden, inte är möjligt att bevilja tillgång till handlingar. Dessa begränsningar ska inte gälla när beslutet väl har fattats. [Ändring 79]

3.  Institutionerna ska på ett korrekt och insynsvänligt sätt informera allmänheten om sin organisationsstruktur genom att ange sina enheters behörighetsområden, det interna arbetsflödet och riktlinjegivande tidsfrister för de förfaranden som ingår i deras behörighetsområden samt uppgifter om vilka enheter medborgarna kan vända sig till för att få hjälp och information eller för att framställa klagomål. [Ändring 80]

4 .  Institutionerna ska inrätta en interinstitutionell artikel 255-kommitté som ska undersöka och utbyta de bästa rutinerna, ringa in hinder för tillgång och användbarhet och spåra opublicerade uppgiftskällor, ta upp eventuella meningsskiljaktigheter, främja driftskompatibilitet, vidareutnyttjande och sammanslagning av register, standardisera kodningen av handlingar genom en europeisk standardiseringsorganisation, skapa en enda EU-portal för att garantera tillgång till alla EU-handlingar och diskutera den framtida utvecklingen i fråga om allmänhetens tillgång till handlingar. [Ändring 81]

Artikel 13

Finansiell insyn

Uppgifter som rör EU:s budget, dess genomförande och mottagarna av EU-medel och -bidrag ska vara offentliga och tillgängliga för medborgarna.

Dessa uppgifter ska även finnas tillgängliga via en särskild webbsida och databas som ska upprättas för att säkra finansiell insyn i EU:s verksamhet och som ska tillåta sökningar för ovanstående uppgifter. [Ändring 85]

AVDELNING III

Metoden för tillgång

Artikel 14

Direkt tillgång till handlingar

1.   Institutionerna ska i största möjliga utsträckning ge allmänheten direkt tillgång till handlingar i elektronisk form eller via ett register, i enlighet med den berörda institutionens bestämmelser. [Ändring 71]

2 .  Institutionerna ska göra alla handlingar direkt tillgängliga för allmänheten i elektronisk form eller via ett register, särskilt sådana handlingar som upprättats eller mottagits i samband med ett förfarande för att anta EU-rättsakter eller icke-lagstiftningsakter med allmän räckvidd ▌. [Ändring 72]

3 .  Om möjligt ska andra handlingar, i synnerhet handlingar som rör utformning av policy eller strategier, göras direkt tillgängliga i elektronisk form .

4 .  Om direkt tillgång inte ges via registret ska registret i största möjliga utsträckning ange var handlingen finns.

5.  5 . . Institutionerna ska införa ett gemensamt gränssnitt för sina register över handlingar, och ska särskilt se till att inrätta en gemensam plats för direkt tillgång till handlingar som har upprättats eller mottagits i samband med ett förfarande för att anta rättsakter eller icke-lagstiftningsakter med allmän räckvidd . [Ändring 73]

Artikel 15

Register

1.  För att medborgarna effektivt ska kunna utnyttja sina rättigheter enligt denna förordning, ska varje institution ställa ett register över handlingar till allmänhetens förfogande. Tillgång till registret bör ges i elektronisk form. Hänvisningar till handlingar ska omgående föras in i registret.

2.  Registret ska för varje handling innehålla ett referensnummer (inklusive i förekommande fall den interinstitutionella referensen), ämnet och/eller en kort beskrivning av innehållet i handlingen och det datum då handlingen mottogs eller upprättades och registrerades. Hänvisningarna ska göras på ett sätt som inte undergräver skyddet för intressena i artikel 4 a .

3.  Utan att det påverkar institutionernas interna bestämmelser ska varje institutions register eller registersystem (när samma institution har flera register) i synnerhet innehålla hänvisningar till

   inkommande och utgående handlingar samt institutionens officiella post, i den mån den överensstämmer med definitionen i artikel 5,
   dagordningar till och sammanfattningar från sammanträden samt handlingar som utarbetats för att spridas inför sammanträden och andra handlingar som sprids under sammanträden.

   senast … (14) anta och offentliggöra interna bestämmelser om registrering av handlingar,
   senast … (15) * se till att institutionens register kan användas fullt ut. [Ändring 70]

Artikel 16

Ansökningar

1.  En ansökan om tillgång till en handling ska inges i skriftlig form på valfritt sätt, inklusive i elektronisk form, på ett av de språk som anges i artikel 314 i EG-fördraget och vara tillräckligt utförlig för att institutionen ska kunna identifiera handlingen. Sökanden är inte skyldig att ange några skäl för sin ansökan.

2.  Om en ansökan inte är tillräckligt utförlig ska institutionen inom 15 arbetsdagar uppmana sökanden att förtydliga sin ansökan och bistå sökanden med detta, t.ex. genom att tillhandahålla information om användning av de offentliga registren över handlingar. ▌ [Ändring 62]

3.  Om en ansökan avser en mycket omfattande handling eller ett mycket stort antal handlingar får den berörda institutionen informellt samråda med sökanden för att finna en rimlig och praktisk lösning.

4.  Institutionerna ska ge medborgarna information om och hjälp med på vilket sätt en ansökan ska göras och var den ska ges in.

Artikel 17

Behandling av ursprungliga ansökningar

1.  En ansökan om tillgång till en handling ska behandlas skyndsamt. En bekräftelse om mottagande ska skickas till sökanden. Institutionen ska inom högst 15 arbetsdagar efter det att en ansökan registrerats antingen bevilja tillgång till den begärda handlingen och ge tillgång till den i enlighet med artikel 10 inom samma tidsfrist, eller skriftligen ange skälen för att ansökningen helt eller delvis har avslagits och upplysa sökanden om dennes rätt att göra en bekräftande ansökan i enlighet med punkt 4 i den här artikeln. [Ändring 63]

2.  I undantagsfall, t.ex. om en ansökan avser en mycket omfattande handling eller ett mycket stort antal handlingar, får den tidsfrist som anges i punkt 1 förlängas med högst 15 arbetsdagar, förutsatt att sökanden underrättas på förhand och att utförliga skäl anges. [Ändring 64]

3.  Om ansökningen helt eller delvis avslås får sökanden inom 15 arbetsdagar efter att ha mottagit institutionens besked ge in en bekräftande ansökan till institutionen med begäran om omprövning, och om sökanden ifrågasätter att det berörda intresset verkligen kan skadas och/eller hävdar att det föreligger ett övervägande allmänintresse av utlämnande, får sökanden uppmana Europeiska ombudsmannen att lämna en oberoende och objektiv bild av skadefrågan och/eller av huruvida det föreligger ett övervägande allmänintresse .

I väntan på Europeiska ombudsmannens yttrande ska tidsfristen enligt punkt 1 uppskjutas med högst 30 arbetsdagar.

I anslutning till att Europeiska ombudsmannens yttrande avgetts, eller senast efter det att tidsfristen på 30 arbetsdagar löpt ut, får sökanden inom 15 arbetsdagar ge in en bekräftande ansökan till institutionen med begäran om omprövning. [Ändring 104]

4.  Om inget besked ges av institutionen inom den föreskrivna tidsfristen ska sökanden ha rätt att inge en bekräftande ansökan.

Artikel 18

Behandling av bekräftande ansökningar

1.  En bekräftande ansökan ska behandlas skyndsamt. Institutionen ska inom 15 arbetsdagar efter det att en sådan ansökan registrerats antingen bevilja tillgång till den begärda handlingen och ge tillgång till den i enlighet med artikel 10 inom samma tidsfrist, eller skriftligen ange skälen för att ansökan helt eller delvis har avslagits. Om en ansökan helt eller delvis avslås ska institutionen underrätta sökanden om de rättsmedel som finns. [Ändring 66]

2.  I undantagsfall, t.ex. om en ansökan avser en mycket omfattande handling eller ett mycket stort antal handlingar, får den tidsfrist som anges i punkt 1 förlängas med högst 15 arbetsdagar, förutsatt att sökanden underrättas på förhand och att utförliga skäl anges. [Ändring 67]

3.  Om en ansökan helt eller delvis avslås kan sökanden väcka talan mot institutionen vid förstainstansrätten eller framföra klagomål till ombudsmannen enligt de villkor som anges i artikel 230 respektive 195 i EG-fördraget.

4.  Om inget besked ges av institutionen inom den föreskrivna tidsfristen, ska ansökan anses ha avslagits och sökanden ska ha rätt att väcka talan mot institutionen eller framföra klagomål till ombudsmannen i enlighet med relevanta bestämmelser i EG-fördraget.

[Ändring 68]

Artikel 19

Tillgång efter en ansökan

1.  Sökanden ska få tillgång till en handling antingen genom att få ta del av den på stället eller genom att erhålla en kopia, inklusive en kopia i elektronisk form, om handlingen finns i sådan form, i enlighet med sökandens önskemål.

2.  Om en handling är offentliggjord och lätt tillgänglig för sökanden, får institutionen fullgöra sitt åliggande att ge tillgång till handlingen genom att upplysa sökanden om hur denne kan få tillgång till den begärda handlingen.

3.  Handlingen ska ställas till förfogande i en befintlig version och i ett befintligt format (inklusive i elektroniskt eller i ett alternativt format såsom blindskrift, stor stil eller bandupptagning), med fullständigt beaktande av sökandens önskemål.

4.  Även när det gäller utskrifter eller handlingar i elektroniskt format baserade på information som finns att hämta i elektroniska system för lagring, behandling och återvinning av uppgifter, får kostnaden för att ta fram handlingarna åläggas sökanden. Ingen extra avgift ska tas ut om institutionen redan har tagit fram de berörda handlingarna. Den sökande ska i förväg informeras om kostnaderna och om hur avgiften beräknas . [Ändring 69]

5.  Den här förordningen berör inte de särskilda bestämmelser som kan ha fastställts i EG-rätten eller nationell rätt t.ex. om avgifter för att få tillgång till handlingar.

Artikel 20

Information

1.  Varje institution ska vidta nödvändiga åtgärder för att upplysa allmänheten om de rättigheter som följer av denna förordning.

2.  Medlemsstaterna ska samarbeta med institutionerna när det gäller att ge medborgarna information.

Artikel 21

Informationsansvariga

1.   Varje generaldirektorat för varje institution ska utse en informationsansvarig person med uppgift att se till att bestämmelserna i denna förordning efterlevs och att man har goda förvaltningsrutiner inom generaldirektoratet.

2.   Den informationsansvarige ska besluta vilken information som är lämplig att ge allmänheten när det gäller

   a) tillämpningen av denna förordning,
   b) goda rutiner,
och ska se till att den informationen sprids i lämplig form och på lämpligt sätt.

3.   Den informationsansvarige ska bedöma huruvida enheterna inom hans eller hennes generaldirektorat har goda rutiner.

4.  Den informationsansvarige får hänvisa den person som söker information till ett annat direktorat, om den sökta informationen ligger utanför direktoratets behörighetsområde men ingår i ett annat direktorats behörighetsområde inom samma institution, förutsatt att den informationsansvarige känner till detta. [Ändring 106]

AVDELNING IV

Slutbestämmelser

Artikel 22

Rapporter

1.  Varje institution ska årligen offentliggöra en rapport för föregående år, vilken ska ta upp det antal fall då institutionen har avslagit ansökningar om tillgång till handlingar, skälen för dessa avslagsbeslut samt antalet känsliga handlingar som inte har registerförts.

2.  Kommissionen ska senast den … * offentliggöra en rapport om tillämpningen av principerna i denna förordning och ge rekommendationer som vid behov även innehåller förslag om en översyn av denna förordning vilka föranletts av förändringar av den nuvarande situationen och ett handlingsprogram med åtgärder som institutionerna ska vidta. [Ändring 83]

Artikel 23

Upphävande

Förordning (EG) nr 1049/2001 ska upphöra att gälla den [...].

Hänvisningar till den upphävda förordningen ska anses som hänvisningar till denna förordning och ska läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilagan.

Artikel 24

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i ║

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

(1) ...
(2) EGT L 145, 31.5.2001, s. 43.
(3) EUT C 303, 14.12.2007, s. 1.
(4) EUT C 293 E, 2.12.2006, s. 151.
(5) EUT L 264 , 25.9.2006, s. 13.
(6) Interinstitutionellt avtal av den 22 december 1998 om gemensamma riktlinjer för gemenskapslagstiftningens redaktionella kvalitet (EGT C 73, 17.3.1999, s. 1).
(7) EUT L 345, 31.12.2003, s. 90.
(8) EGT L 43, 15.2.1983, s. 1.
(9) EGT L 8, 12.1.2001, s. 1.
(10) EGT L 340, 31.12.1993, s. 43.
(11) EGT L 46, 18.2.1994, s. 58.
(12) EGT L 263, 25.9.1997, s. 27.
(13) Se artikel 7 i SEC(2008)2109.
(14)* Sex månader efter det att denna förordning har trätt i kraft.
(15)** Ett år efter det att denna förordning har trätt i kraft.


BILAGA

Jämförelsetabell (1)

Förordning 1049/2001

Den här förordningen

Artikel 1

Artikel 1

Artikel 2.1

Artikel 2.1

Artikel 2.2

-

Artikel 2.3

Artikel 2.2

Artikel 2.4

Artikel 2.3

Artikel 2.5

Artikel 2.4

-

Artikel 2.5

-

Artikel 2.6

Artikel 2.6

Artikel 2.7

Artikel 3

Artikel 3

Artikel 4.1 .a

Artikel 4.1

Artikel 4.1 .b

Artikel 4.5

Artikel 4.2

Artikel 4.2

Artikel 4.3

Artikel 4.3

Artikel 4.4

Artikel 5.1

Artikel 4.5

Artikel 5.2

-

Artikel 4.4

Artikel 4.6

Artikel 4.6

Artikel 4.7

Artikel 4.7

Artikel 5

Artikel 5.3

Artikel 6

Artikel 6

Artikel 7

Artikel 7

Artikel 8

Artikel 8

Artikel 9

Artikel 9

Artikel 10

Artikel 10

Artikel 11

Artikel 11

Artikel 12

Artikel 12

Artikel 13

Artikel 13

Artikel 14

Artikel 14

Artikel 15

Artikel 15

Artikel 16

Artikel 16

Artikel 17.1

Artikel 17

Artikel 17.2

-

Artikel 18

-

-

Artikel 18

-

Artikel 19

-

Bilaga

(1) Behöver uppdateras

Senaste uppdatering: 2 december 2009Rättsligt meddelande