Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och framför allt kapitel 5 med titeln "Medborgarnas rättigheter",

–   med beaktande av kommissionens rapport av den 15 februari 2008 med rubriken "Femte rapport om unionsmedborgarskap (1 maj 2004 – 30 juni 2007)" (KOM(2008)0085),

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier(1) (direktivet om fri rörlighet),

–   med beaktande av yttrandet på eget initiativ från Regionkommittén av den 9 oktober 2008 om Medborgerliga rättigheter: främjande av de grundläggande rättigheterna och de rättigheter som EU-medborgarskapet medför(2),

–   med beaktande av artiklarna 45 och 112.2 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandena från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd, utskottet för rättsliga frågor, utskottet för konstitutionella frågor och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A6-0182/2009), och av följande skäl:

A.  Den gemensamma marknaden och den ekonomiska integrationen är så gott som fullbordade men den rättsliga grunden för unionsmedborgarskapet befinner sig fortfarande i utvecklingsstadiet.

B.  I artikel 17 i EG-fördraget, vilken infördes genom Maastrichtfördraget, fastställs att "varje person som är medborgare i en medlemsstat skall vara unionsmedborgare". Principen vidareutvecklades genom Amsterdamfördraget, i vilket man fastställt att "unionsmedborgarskapet skall komplettera och inte ersätta det nationella medborgarskapet".

C.  Unionsmedborgarskapet är således ett komplement till medborgarskapet i medlemsstaterna och, som sådant, regleras dess beviljande av varje medlemsstat på grundval av nationell lagstiftning, som skiljer sig åt mellan medlemsstaterna.

D.  Identiteten som unionsmedborgare kan endast baseras på en nationell identitet. Kommissionen bör dock uppmärksammas på att människor som lever i djup fattigdom och lågutbildade människor – däribland romer – inte har tillgång till den information som krävs för att de ska kunna få en större europeisk medvetenhet. Det faktum att dessa människor alltmer utestängs från de europeiska samhällena medför att både deras nationella medborgarskap och unionsmedborgarskap töms på värde.

E.  Utan att det påverkar de enskilda medlemsstaternas möjligheter att bestämma hur medborgarskap kan erhållas och förloras gav Europeiska rådet i Tammerfors den 15-16 oktober 1999 sitt stöd till "målet att medborgare i tredje land som lagligen vistats längre tid skall erbjudas möjlighet att få medborgarskap i den medlemsstat där de vistas".

F.  Alla unionsmedborgare har rätt att rösta och vara valbara i kommunala val samt val till Europaparlamentet i den medlemsstat där de är bosatta på samma villkor som medborgarna i medlemsstaten i fråga.

G.  Att erbjuda unionsmedborgare rösträtt och valbarhet i kommunala val i den stat där de är bosatta är en förutsättning för att de ska kunna känna att de verkligen hör hemma i den medlemsstaten.

H.  I några medlemsstater undergrävs för närvarande unionsmedborgarnas rätt enligt artikel 19 i EG-fördraget att rösta och vara valbara i kommunala val och val till Europaparlamentet såtillvida att unionsmedborgare som är medborgare i en annan medlemsstat inte har rätt att bli medlemmar i politiska partier i den medlemsstat där de borde utöva den rättigheten.

I.  Att vända sig till Europaparlamentets utskott för framställningar och Europeiska ombudsmannen är ett viktigt icke-rättsligt sätt att söka rättelse som står öppet för unionsmedborgarna.

J.  Utvidgningen av Europeiska unionen har medfört en avsevärd ökning av antalet unionsmedborgare som bosätter sig utanför sitt hemland.

K.  Artikel 20 i EG-fördraget, som tyvärr bara gäller i det fall då en unionsmedborgare befinner sig inom ett tredje lands territorium där den medlemsstat i vilken han är medborgare inte är representerad, ger varje unionsmedborgare rätt till skydd av varje medlemsstats diplomatiska eller konsulära myndigheter i det tredje landet. Denna rättighet kan inte utövas ordentligt om det saknas tydliga och bindande praktiska regler och protokoll som måste tillämpas av de konsulära myndigheterna.

L.  I artikel 20 i EG-fördraget fastställs det också att medlemsstaterna ska "komma överens om de inbördes regler som behövs och inleda de internationella förhandlingar som krävs för att säkerställa detta skydd". Hittills har det dock antagits endast en bindande rättsakt, nämligen beslut 95/553/EG(3), som trädde i kraft 2002 och som består av endast en sida som inte alls säkerställer införandet av ett fullt utvecklat system för att bistå unionsmedborgarna och minska deras lidande utomlands i en krissituation.

M.  Särskilt i en situation med kriser och personligt lidande skulle ett effektivt konsulärt och diplomatiskt skydd som utanför Europeiska unionens territorium erbjuds alla unionsmedborgare utan åtskillnad av alla medlemsstater i hög grad bidra till att dessa medborgare uppskattar fördelarna med att vara en del av Europeiska unionen.

1.  Europaparlamentet välkomnar det faktum att Lissabonfördraget gör det möjligt för en miljon unionsmedborgare från olika medlemsstater att gemensamt uppmana kommissionen att lägga fram lagstiftningsförslag. Denna lagliga rättighet kommer avsevärt att öka medvetenheten om unionsmedborgarskapet bland européerna. Öppenhet och demokratisk delaktighet måste åstadkommas genom en mängd olika former av partnerskap mellan EU och medlemsstaterna, de regionala och lokala institutionerna, arbetsmarknadens parter och det civila samhället. Kommissionen uppmanas att utarbeta öppna och lättförståeliga förfaranden för genomförandet av "medborgarskapsinitiativet" så att unionsmedborgarna effektivt kan ta initiativ till lagstiftning omedelbart efter det att Lissabonfördraget träder i kraft. Samtidigt hoppas parlamentet att det inte kommer att vara nödvändigt. Parlamentet betonar att kommissionen bör införliva denna rätt till initiativ i sin politik oberoende av fördragets slutgiltiga status.

2.  Europaparlamentet konstaterar att unionsmedborgarnas rättighet att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorium inte kan skiljas från andra rättigheter och grundläggande principer i Europeiska unionen, såsom den fria rörligheten för arbetstagare och friheten att tillhandahålla tjänster. Medlemsstaterna uppmanas därför att avskaffa de hinder som de införde enligt anslutningsfördragen, så att det blir möjligt för alla unionsmedborgare att utöva alla sina rättigheter.

3.  Europaparlamentet rekommenderar, mot bakgrund av EG-fördragets grundprinciper om fri rörlighet, icke-diskriminering och medborgerliga rättigheter, att kommissionen fortsätter att använda alla sina tillgängliga resurser för att så snart som möjligt få till stånd ett upphävande av de kvarvarande övergångsarrangemang som nya medlemsstater åläggs att följa.

4.  Europaparlamentet är bekymrat över att de aktuella direktiven, särskilt direktivet om fri rörlighet, införlivats på ett bristfälligt sätt. Detta skapar många problem för den fria rörligheten och andra av unionsmedborgarnas rättigheter. Alla parter uppmanas att korrekt och fullständigt genomföra och införliva gemenskapens regelverk.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en lista över hindren för de unionsmedborgare som fullt ut och utan inskränkningar vill utnyttja den fria rörligheten för personer och andra fastställda förmåner som tillkommer unionsmedborgare. Kommissionen uppmanas att införa resultaten i en resultattavla, så att dessa hinder hanteras på ett grundligt och effektivt sätt.

6.  Av Eurobarometer-enkät 213 (en Eurobarometer-undersökning från 2007) framgick att bara 31 procent av de tillfrågade ansåg sig vara välinformerade om sina rättigheter som unionsmedborgare. Europaparlamentet anser därför att det är nödvändigt att anlägga en effektiv informations- och kommunikationsstrategi för att göra unionsmedborgarna medvetna om sina rättigheter och skyldigheter och hjälpa dem att delta aktivt i EU:s beslutsfattande och därmed göra det möjligt för en deltagandedemokrati att tillämpas fullt ut.

7.  Europaparlamentet beklagar att den femte rapporten om unionsmedborgarskap inte innehåller några konkreta förslag om medborgarnas utövande av sina rättigheter och om medlemsstaternas skyldighet att i praktiken skydda dessa rättigheter. Parlamentet kräver att den sjätte rapporten är mer proaktiv i detta hänseende.

8.  Europaparlamentet uttrycker sin besvikelse över kommissionens underlåtenhet, då den utarbetade den femte rapporten, att samråda med det civila samhället, och förväntar sig att ett sådant samråd sker i samband med förberedelserna av den sjätte rapporten, vilket kommissionen har lovat.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se över sitt program "Ett Europa för medborgarna" för att förbättra kommunikationen med den genomsnittliga unionsmedborgaren samt säkerställa en stor spridning. Samtidigt som det är viktigt med strukturellt stöd till Brysselbaserade tankesmedjor och forskningsinstitut gör dessa organisationer inte mycket för att informera individerna, förutom dem som redan är informerade. Kommissionen uppmanas att i stället dela ut sina medel till regionala och lokala civila samhällsorgan och arbetsmarknadens parter och att, i framtiden, införa program som liknar det lyckade programmet "Aktiv ungdom 2007–2013" för att hjälpa lokala och regionala myndigheter att informera sina medborgare om deras rättigheter som unionsmedborgare. Förslag om flerspråkighet bör inte bara gälla de största officiella språken/medlemsstaternas språk. Medlemsstaterna uppmanas därför att sprida information om unionsmedborgarskapet även på regionala språk och minoritetsspråk.

10.  Det är ovanligt att unionsmedborgare som är bosatta i en annan medlemsstat än den egna staten utövar sin rättighet att rösta eller kandidera i valen till Europaparlamentet eller i kommunala val i det land där de är bosatta. Däremot är det alltför vanligt att potentiella väljare stöter på praktiska hinder då de vill utöva sina rättigheter. Europaparlamentet anser, bland annat av dessa skäl, att 2009 års val till Europaparlamentet bör ses som ett tillfälle att förbereda och genomföra en EU-övergripande handlingsplan som syftar till att utveckla en europeisk identitet hos unionsmedborgarna och göra dem mer medvetna om sina rättigheter.

11.  Europaparlamentet ser gärna att kvinnor deltar mer i det politiska livet och i beslutsfattandet, så att man främjar den europeiska integrationen. I detta syfte är det nödvändigt att se till att kvinnor blir föremål för mer riktade informationskampanjer, som ska syfta till att göra det möjligt för dem att utöva sina rättigheter som unionsmedborgare fullt ut och delta på ett mer aktivt sätt i politiska grupper, i det politiska livet och i de lokala myndigheternas arbete i den medlemsstat där de är bosatta.

12.  Europaparlamentet pekar på behovet av att inleda bättre och effektivare informationskampanjer som gör unga människor medvetna om de rättigheter som är knutna till unionsmedborgarskapet, till exempel genom att inrätta ett "medborgarskapsprogram" på skolor och universitet för att förbereda den yngre generationen för ett aktivt medborgarskap.

13.  Europaparlamentet anser att medlemsstaterna måste integrera den europeiska dimensionen i grund- och gymnasieskolornas läroplaner.

14.  Europaparlamentet uppmanar europeiska universitet att vidta alla finansiella åtgärder de kan för att öka andelen studenter som deltar i utbyten inom Erasmusprogrammet.

15.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå ytterligare konsoliderade och förtydligade direktiv som förbättrar den fria rörligheten och andra rättigheter för unionsmedborgare inom andra områden, inklusive yrkesmässig rörlighet, överförbarhet av pensioner och sociala rättigheter samt ömsesidiga erkännanden av examina och yrkesmässiga kvalifikationer.

16.  Europaparlamentet påpekar att rätten till fri rörlighet inom EU:s territorium kan utövas till fullo endast om bl.a. ett effektivt system för erkännande av yrkeskvalifikationer inrättas. Därför uppmanas kommissionen och medlemsstaterna att inom sina respektive ansvarsområden ge unionsmedborgare som har erhållit yrkeskvalificering i en medlemsstat ökat tillträde till samma yrke i en annan medlemsstat och ökade möjligheter att kunna utöva yrket i fråga på samma villkor som den medlemsstatens medborgare.

17.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se över sina medborgarskapslagar och undersöka möjligheterna att göra det lättare för icke-medborgare att få medborgarskap och åtnjuta alla rättigheter och därigenom undanröja diskriminering mellan medborgare och icke-medborgare, särskilt för unionsmedborgare.

18.  Europaparlamentet anser att det vore lämpligt att uppmuntra ett utbyte av erfarenheter när det gäller de naturaliseringssystem som finns i de olika medlemsstaterna. Syftet med detta bör vara att närmare samordna förfarandena för erhållande och förlust av unionsmedborgarskap – utan att för den skull inkräkta på de enskilda medlemsstaternas befogenheter att bestämma hur medborgarskap kan erhållas och förloras – och därmed begränsa den diskriminering som är en följd av de olika rättssystemen.

19.  Europaparlamentet anser att statslösa personer som är varaktigt bosatta i medlemsstaterna befinner sig i en unik situation i EU. Parlamentet är bekymrat över att de i vissa medlemsstater utsätts för obefogade krav eller krav som inte är absolut nödvändiga för att få medborgarskap. Därför uppmanas dessa medlemsstater att systematiskt skapa lösningar som baseras på internationella organisationers rekommendationer. De statslösa personer som är fast bosatta i medlemsstaterna bör ha rösträtt i kommunala val.

20.  Europaparlamentet påminner medlemsstaterna, de lokala myndigheterna och invandrarna om att alla punkter i rådets gemensamma grundprinciper för en politik för integration av invandrare i Europeiska unionen (14615/04) måste tillämpas likvärdigt.

21.  Europaparlamentet anser att integrationen av invandrarna är en grundförutsättning för att de ska kunna utöva sina rättigheter i den medlemsstat där de är bosatta. Medlemsstaterna uppmanas därför att snabbt och fullständigt genomföra kommissionens rekommendationer i meddelandet av den 1 september 2005 med titeln "En gemensam agenda för integration – En ram för integration av tredjelandsmedborgare inom Europeiska unionen" (KOM(2005)0389).

22.  Europaparlamentet anser att EU och medlemsstaterna har ett gemensamt ansvar för att främja romernas integrering som unionsmedborgare och göra det möjligt för romerna att dra full nytta av EU:s incitament till alla initiativ för att främja romernas rättigheter och deras integrering i utbildningssystemet, på arbetsmarknaden och i samhällslivet.

23.  Europaparlamentet betonar att unionsmedborgarskap inte bara innebär rättigheter utan också skyldigheter. Parlamentet uppmärksammar särskilt unionsmedborgarens skyldighet att följa de lagar som gäller i den stat där denne är bosatt och att respektera andra människors kulturer.

24.  Europaparlamentet betonar att språkproblem eller kommunikationssvårigheter inte får användas för att neka tillgång till sociala rättigheter, som en individ får genom att vara bosatt i en medlemsstat, eller rätten till sociala förmåner som beviljas av nationella eller lokala myndigheter.

25.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka nationella barnskyddsorganisationers roll och beteende för att se till att principerna om jämlikhet och icke-diskriminering mellan unionsmedborgare respekteras. Parlamentet betonar att föräldrar bör tillåtas att tala sitt modersmål med sina barn och att nationalitet eller språk inte får användas för att neka föräldrar umgänge med sina barn.

26.  Europaparlamentet uppmanar återigen medlemsstaterna att respektera unionsmedborgarnas rätt att resa inom EU med antingen giltigt nationellt identitetskort eller giltigt pass och att inte begränsa denna rörlighet på grund av säkerhet eller andra orsaker, framför allt inom luft- och sjöfarten.

27.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och de lokala myndigheterna att vidta ytterligare åtgärder för att underlätta unionsmedborgarnas rörlighet mellan medlemsstaterna, i synnerhet när det gäller praktiska frågor såsom utfärdande av uppehålls- och arbetstillstånd, överföring av fordonsregistreringar, erkännande av person- och fordonsförsäkringar som utfärdats i en annan medlemsstat, överföring av patientjournaler, tydliga regler för återbetalning av läkarkostnader och många andra frågor som ofta inte fungerar ordentligt trots att man har försökt att harmonisera dem på EU-nivå. Kommissionen uppmanas att samla in all relevant information och göra den tillgänglig för unionsmedborgarna.

28.  Europaparlamentet rekommenderar att det europeiska området med rättvisa fullbordas för att man ska kunna garantera att gränsöverskridande aspekter av medborgarskapet som rör privat- och familjeliv effektivt skyddas av gemensamma regler för internationell privaträtt. För det ändamålet uppmanas kommissionen att utveckla en konsekvent strategi och lägga fram de lagstiftningsförslag som krävs.

29.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att avsätta medel för att utbilda de lokala och regionala tjänstemän i medlemsstaterna som sysslar med migration mellan EU-länderna i grunderna i den gemenskapslagstiftning som gäller på deras respektive områden. Kommissionen uppmanas att hjälpa förvaltningarna att besvara frågor om eventuella skillnader och konflikter mellan nationell lagstiftning och gemenskapslagstiftning. I detta avseende välkomnar parlamentet Solvit, det nätverk för problemlösning online som kommissionen tillhandahåller, och begär att detta nätverk stärks och främjas ytterligare. Medlemsstaterna kan förhoppningsvis bidra till att stärka de nationella Solvit-centren genom att tillsätta mer personal och öka de ekonomiska anslagen. De lokala och regionala myndigheterna och medlemsstaterna uppmanas att samarbeta när det gäller att utbyta god praxis och på ett smidigt sätt hantera situationen med migranter inom gemenskapen.

30.  Europaparlamentet anser att Europa Direkt bör marknadsföras på ett bättre sätt för alla medborgare, och rekommenderar att en mediekampanj på EU-nivå samordnas av kommissionen för detta ändamål. Kommissionen uppmanas att övervaka de många webbplatser som rör Europa Direkt och Solvit och att samla viktiga informationsuppgifter och kontakter på specifika referenswebbplatser.

31.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta fram en europeisk stadga om konsumenträttigheter där medborgarna ges lättillgänglig information om de problem som de oftast ställs inför.

32.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens handlingsplan om en integrerad strategi för att ge medborgarna och företagen supporttjänster för den inre marknaden (SEK(2008)1882) eftersom man därmed undviker en fragmentering av kontaktpunkterna. Parlamentet uppmuntrar, såsom betonas i tjänstedirektivet(4), inrättandet av gemensamma kontaktpunkter för varor och tjänster i varje medlemsstat.

33.  Europaparlamentet påminner medlemsstaterna och de lokala myndigheterna om att begreppet unionsmedborgarskap inbegriper principen om icke-diskriminering av alla unionsmedborgare, och inte bara medborgare i en viss medlemsstat. Kommissionen uppmanas att ytterligare analysera situationen för personer som flyttar inom EU och att vidta lämpliga åtgärder för att se till att de helt och hållet åtnjuter sina rättigheter som unionsmedborgare.

34.  Europaparlamentet påpekar att rätten till fri rörlighet är en hörnpelare i unionsmedborgarskapet. Parlamentet är därför mycket bekymrat över att ingen medlemsstat hittills har genomfört direktivet om fri rörlighet på ett korrekt och fullständigt sätt.

35.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens initiativ för att främja kunskap om de nya reglerna i direktivet om fri rörlighet, inklusive offentliggörandet av "Vägledning om våra rättigheter enligt direktiv 2004/38/EG", men beklagar att de 16 000 kopiorna av broschyren, som spridits på 19 språk, utgör ett alltför litet antal i förhållande till det totala antalet unionsinvånare. Kommissionen uppmanas att se till att informationen blir tillgänglig för lokala och regionala myndigheter. De är den första informationskällan för många medborgare och de flesta av problemen och kränkningarna av unionsmedborgarnas rättigheter äger rum på lokal nivå.

36.  Europaparlamentet betonar att rätten till fri rörlighet och bosättning, som till fullo utgör en del av unionsmedborgarskapet, har en avsevärd inverkan på familjelivet och på kvinnors utbildnings- och yrkesval. Kommissionen uppmanas därför att beakta kvinnors särskilda behov inom detta område.

37.  Europaparlamentet påminner om de bestämmelser i direktivet om fri rörlighet som ger unionsmedborgare rätt att vara bosatta i en annan medlemsstat förutsatt att de inte är en börda för det sociala biståndssystemet. Parlamentet noterar dock att medlemsstaterna bör följa EG-domstolens avgöranden(5), vilka innehåller en tolkning av innebörden av uttrycket "tillräckliga tillgångar" i detta direktiv.

38.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att noga bedöma om medlemsstaterna genom lagstiftning och praxis inte kränker de rättigheter som unionsmedborgarna får genom EG-fördraget och direktivet om fri rörlighet, särskilt när det gäller begreppen "tillräckliga tillgångar", "orimlig belastning för den mottagande medlemsstatens sociala biståndssystem", "allvarligt hot mot allmän ordning eller säkerhet" och "tvingande hänsyn till allmän säkerhet". Kommissionen uppmanas dessutom att kontrollera att materiella skyddsåtgärder och rättssäkerhetsgarantier samt skydd mot och domstolsprövning av utvisningar finns på plats och fungerar. Parlamentet påpekar att varje begränsning av den grundläggande rätten till fri rörlighet måste tolkas restriktivt.

39.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att när de tillämpar rätten till fri rörlighet inte utsätta unionsmedborgare och deras familjemedlemmar för oberättigade administrativa bördor som inte uttryckligen anges i direktivet om fri rörlighet, eftersom dessa strider mot EG-rätten och utgör ett hinder mot en frihet som finns stadgad direkt i EG-fördraget och vilken inte är beroende av att de fullgör administrativa förfaranden. Parlamentet påminner medlemsstaterna om deras skyldighet att förenkla den förvaltningsförfaranden som är förknippade med utövandet av rätten till fri rörlighet.

40.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inte införa lagstiftning genom vilken man ålägger oproportionerliga eller diskriminerande påföljder för unionsmedborgare, såsom fängelse i samband med utvisning från den mottagande medlemsstatens territorium, åberopande av att det är en försvårande omständighet vid straffbar gärning av en unionsmedborgare om vederbörande tidigare olagligen har uppehållit sig i en annan medlemsstat eller automatisk utvisning av en unionsmedborgare som blivit dömd i domstol.

41.  Europaparlamentet välkomnar varmt kommissionens avsikt att i Stockholmsprogrammet införa åtgärder som syftar till att ta itu med de problem som unionsmedborgarna ställs inför under hela sina liv i EU. Kommissionen uppmanas att inom denna ram föreslå lämpliga åtgärder, bland annat på det civilrättsliga området, så att man äntligen kan genomföra principen om likabehandling inte bara när det gäller varor, kapital och tjänster utan även när det gäller personer, utan diskriminering enligt artikel 13 i EG-fördraget, eftersom den nuvarande situationen är diskriminerande, utgör ett hinder mot den fria rörligheten och strider mot de gemensamma europeiska värderingarna jämlikhet och icke-diskriminering.

42.  Europaparlamentet framhåller att garantier för rösträtt och valbarhet i kommunala val är en förutsättning för varje effektiv integrationspolitik.

43.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att alla unionsmedborgare som är bosatta i en annan medlemsstat än den egna förses med all nödvändig information om sin rösträtt i kommunala val och i val till Europaparlamentet.

44.  Europaparlamentet beklagar att få av de unionsmedborgare som är bosatta i en annan medlemsstat än sin egen utnyttjar rätten att rösta och att ställa upp i val till Europaparlamentet eller kommunala val i det land där de är bosatta. Potentiella väljare hindras alltför ofta från att utöva sina rättigheter på grund av praktiska hinder. Kommissionen, medlemsstaterna och de lokala myndigheterna uppmanas att inför det förestående valet till Europaparlamentet 2009 lansera EU-övergripande effektiva informationskampanjer om unionsmedborgarnas rösträtt samt att ge praktiska råd om hur de utövar den på lokal nivå.

45.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i nationella och lokala medier, inklusive tv, radio och Internet, inleda informationskampanjer på EU:s officiella språk för att informera unionsmedborgarna om deras rösträtt och valbarhet i val och om registreringsförfarandena, som bör vara så enkla som möjligt.

46.  Europaparlamentet gläds åt att kommissionen har tagit initiativ till att ändra rådets direktiv 93/109/EG av den 6 december 1993 om fastställande av närmare bestämmelser för rösträtt och valbarhet vid val till Europaparlamentet för unionsmedborgare som är bosatta i en medlemsstat där de inte är medborgare(6). Åtgärder måste nu vidtas för att minska kostnaderna för kandidaterna och medlemsstaterna.

47.  Europaparlamentet begär att alla medlemsstater genomför nödvändiga reformer av sina förfaranden för val till Europaparlamentet, så att dessa förfaranden blir mer enhetliga och så att man finner sätt att främja ett mer aktivt unionsmedborgarskap. Lämpliga informationskampanjer bör inledas så snart dessa reformer har genomförts.

48.  Europaparlamentet noterar att det finns avsevärda skillnader för de unionsmedborgare som lever i en annan medlemsstat än sin egen när det gäller rösträtt i nationella parlamentsval i hemmedlemsstaten. Parlamentet beklagar att många unionsmedborgare därmed varken har rösträtt i sin hemmedlemsstat eller den medlemsstat där de är bosatta. Medlemsstaterna uppmanas att samarbeta genom att tillhandahålla ett tillräckligt stort antal vallokaler som täcker hela territoriet och underlätta enklare registrering av väljarna så att de kan rösta i den medlemsstat där de är bosatta. Medlemsstaterna uppmanas dessutom att anta de nödvändiga lagarna för att garantera rösträtten för alla de unionsmedborgare som under det nationella parlamentsvalet befinner sig på genomresa i en annan medlemsstat än deras hemmedlemsstat.

49.  Europaparlamentet anser att ökningen och spridningen av politiska partier på europeisk nivå är det effektivaste sättet att stödja valbarheten för unionsmedborgare som bor i en medlemsstat men är medborgare i en annan. Parlamentet hoppas därför att de EU-övergripande partierna kommer att stärkas, inte minst genom ett större ekonomiskt stöd.

50.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, rådet och medlemsstaterna att förbättra den verkliga genomslagskraften för artikel 19 i EG-fördraget genom att se till att alla unionsmedborgare får vara medlemmar av politiska partier i den medlemsstat där de är bosatta.

51.  Europaparlamentet anser att unionsmedborgarskapet garanterar samma rättigheter till alla unionsmedborgare oberoende av om deras bosättningsort ligger inom själva unionen eller i ett tredjeland. Kommissionen uppmanas att analysera situationen för de unionsmedborgare som är bosatta utanför unionens territorium och att vidta de åtgärder som behövs för att garantera att deras medborgerliga rättigheter omsätts i praktiken.

52.  Enligt artikel 20 i EG-fördraget har varje unionsmedborgare, i alla tredjeländer där det inte finns en ambassad eller en konsulär myndighet från den egna medlemsstaten, rätt till diplomatiskt eller konsulärt skydd av varje annan medlemsstat som är representerad i dessa tredjeländer på samma villkor som medborgarna i den staten. Europaparlamentet betonar att denna bestämmelse är principiellt viktig, eftersom den är avsedd att bekräfta den yttre dimensionen av unionsmedborgarskapet.

53.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens presentation av en handlingsplan för perioden 2007–2009 i dess meddelande av den 5 december 2007 om effektivt konsulärt skydd i tredjeländer: Europeiska unionens bidrag (KOM(2007)0767). Medlemsstaterna och kommissionen uppmanas att i större utsträckning införliva rekommendationerna i kommissionens grönbok av den 28 november 2006 om diplomatiskt och konsulärt skydd av unionsmedborgarna i tredjeland (KOM(2006)0712) och parlamentets resolution om samma ämne av den 11 december 2007(7).

54.  Europaparlamentet uppmanar de medlemsstater som inte redan har gjort det att införa artikel 20 i EG-fördraget i sina nationella pass tillsammans med nationell information. Denna uppmaning förekommer både i Barnierrapporten och i rådets slutsatser av den 15 juni 2006. Kommissionen uppmanas att förse de kontor som utfärdar pass i varje medlemsstat med en broschyr om dessa rättigheter och en allmän skiss över de åtgärder som bygger på artikel 20 i EG-fördraget. Broschyren ska delas ut till dem som hämtar sina nya pass. Kommissionen uppmanas att på webbplatsen "Europa" skapa en särskild avdelning med praktisk information om konsulärt skydd och underlätta tillgången till medlemsstaternas reserekommendationer, vilket efterlystes i kommissionens handlingsplan för 2007.

55.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inrätta ett kostnadsfritt europeiskt telefonnummer som ska anges i passet bredvid artikel 20 i EG-fördraget. Med hjälp av detta nummer ska unionsmedborgarna i en nödsituation kunna få detaljerad information på sina modersmål om medlemsstaternas konsulat. Tanken med detta är att unionsmedborgarna ska få det stöd som de behöver.

56.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att anta ytterligare direktiv och andra åtgärder för att stärka gemenskapens regelverk inom området för diplomatiskt och konsulärt skydd samt att fastställa bindande regler för införlivandet av artikel 20 i EG-fördraget.

57.  Europaparlamentet uppmanar EU att vidta ytterligare åtgärder för att skydda sina medborgare i tredjeländer, inklusive för att förhindra att unionsmedborgare döms till döden.

58.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att noga uppfylla skyldigheten i artikel 20 i EG-fördraget och att därför upprätta nödvändiga inbördes regler och inleda de internationella förhandlingar som krävs för att skydda unionsmedborgarna utanför Europeiska unionen. I detta sammanhang ska särskild hänsyn tas till godkännandet av de bindande handlingsprotokoll som ska följas av de konsulära myndigheterna i tredjeländer i nödsituationer eller vid säkerhetskriser eller humanitära kriser.

59.  Europaparlamentet gläds åt att rådet nyligen har antagit riktlinjer för genomförandet av konceptet ledande stat på det konsulära området(8) för utnämning av en ledande stat i händelse av en stor kris och efterlyser en bredare tolkning av artikel 20 i EG-fördraget när det gäller det konsulära och diplomatiska skydd som verkligen erbjuds unionsmedborgare.

60.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att förhandla om visumfria resor till tredjeländer på alla medlemsstaters och unionsmedborgares vägnar. Parlamentet noterar att det är orättvist att vissa unionsmedborgare måste ha visum medan andra kan resa visumfritt genom nationella program för viseringsundantag.

61.  Europaparlamentet anser att rätten till framställningar är en grundläggande rättighet för unionsmedborgarna. Därför måste det finnas goda skäl om kommissionen inte följer parlamentets rekommendationer.

62.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att utveckla ett närmare samarbete med parlamentets utskott för framställningar och den europeiska ombudsmannen så att varje unionsmedborgare kan utöva sina rättigheter mer effektivt.

63.  Europaparlamentet välkomnar inrättandet av Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter och antagandet av rådets beslut 2007/252/EG av den 19 april 2007 om inrättande av det särskilda programmet "Grundläggande rättigheter och medborgarskap" för perioden 2007–2013, som en del av det allmänna programmet "Grundläggande rättigheter och rättvisa"(9) för att främja utvecklingen av ett europeiskt samhälle som bygger på respekt för de grundläggande rättigheterna, inklusive de rättigheter som tillerkänns genom unionsmedborgarskapet.

64.  Europaparlamentet uppmanar de nationella parlamenten att i högre grad delta i arbetet med att utveckla området med frihet, säkerhet och rättvisa. Samarbetet mellan de nationella parlamenten och EU-institutionerna bör underlätta anpassningen av den nationella lagstiftningen och praxisen vid genomförandet av EU-lagstiftningen och öka kommunikationen med medborgarna och göra dem medvetna om sina rättigheter som unionsmedborgare.

65.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen och till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT L 158, 30.4.2004, s. 77. (2) EUT C 325, 19.12.2008, s. 76. (3) Beslut fattat av företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet av den 19 december 1995 om de diplomatiska och konsulära representationernas bistånd till Europeiska unionens medborgare (EGT L 314, 28.12.1995, s. 73). (4) Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden (EUT L 376, 27.12.2006, s. 36). (5) Bland annat målen C-424/98, Kommissionen mot Italienska republiken, och C-184/99, Grzelczyk. (6) EGT L 329, 30.12.1993, s. 34. (7) EUT C 323 E, 18.12.2008, s. 120. (8) EUT C 317, 12.12.2008, s. 6. (9) EUT L 110, 27.4.2007, s. 33.