Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om situationen i Elfenbenskusten, särskilt resolutionen av den 16 december 2010(1),

–  med beaktande av Bamakoförklaringen av den 3 november 2000 om demokrati, mänskliga rättigheter och friheter i den fransktalande delen av världen,

–  med beaktande av de relevanta resolutionerna från FN:s säkerhetsråd om Elfenbenskusten, särskilt resolutionerna 1946 och 1951 (2010) samt resolutionerna 1967, 1968 och 1975 (2011),

–  med beaktande av uttalandena av vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor, Catherine Ashton, om situationen i Elfenbenskusten, särskilt uttalandena av den 3, 10, 12 och 19 mars samt den 1 april 2011,

–  med beaktande av de slutsatser om Elfenbenskusten som rådet (utrikes frågor) antog vid sitt 3065:e möte den 31 januari 2011,

–  med beaktande av rådets beslut 2011/18/Gusp och rådets förordning (EU) nr 25/2011 av den 14 januari 2011 om införande av vissa särskilda restriktiva åtgärder mot vissa personer och enheter mot bakgrund av situationen i Elfenbenskusten,

–  med beaktade av det beslut som Afrikanska unionens freds- och säkerhetsråd antog i Addis Abeba den 10 mars 2011,

–  med beaktande av FN:s säkerhetsråds uttalanden om Elfenbenskusten av den 3 och 11 mars 2011,

–  med beaktande av det gemensamma uttalande som ordförandena i den gemensamma parlamentariska församlingen AVS–EU gjorde den 18 mars 2011 och i vilket de fördömde våldet och människorättskränkningarna i Elfenbenskusten,

–  med beaktande av det uttalande som Europaparlamentets talman, Jerzy Buzek, gjorde den 18 mars 2011 och i vilket han krävde att våldet mot civila i Elfenbenskusten skulle upphöra,

–  med beaktande av den resolution om situationen i Elfenbenskusten som antogs av stats- och regeringscheferna i Västafrikanska staternas ekonomiska gemenskap (Ecowas) den 25 mars 2011 i Abuja,

–  med beaktande av resolutionen om tillsättande av en internationell undersökningskommission för att utreda människorättskränkningar i Elfenbenskusten efter presidentvalet, som antogs av FN:s råd för mänskliga rättigheter den 25 mars 2011,

–  med beaktande av artikel 110.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Sedan fyra månader tillbaka befinner sig Elfenbenskusten i en djup politisk kris som har sitt ursprung i president Laurent Gbagbos vägran att överlämna makten till den legitime presidenten Alassane Ouattara, trots att Ouattara vann presidentvalet i november 2010 och erkändes som valets segrare av det internationella samfundet efter det att FN bekräftat valresultatet.

B.  Alla diplomatiska försök att få till stånd en fredlig lösning efter det politiska dödläge som uppstått efter valet, däribland de som gjorts av Afrikanska unionen, Ecowas och Sydafrikas president, har misslyckats.

C.  Sedan mitten av februari har striderna intensifierats i både huvudstaden och landets västra delar, med oroväckande rapporter om en ökad användning av tungt artilleri mot civilbefolkningen.

D.  De senaste dagarna har president Ouattaras regeringsstyrkor inlett en bred offensiv i syfte att ge presidenten auktoritet. Styrkorna har tagit kontrollen över flera viktiga områden, däribland den politiska huvudstaden Yamoussoukro och hamnstaden San Pédro, som är en nyckelhamn för landets kakaoexport. Ouattara-vänliga styrkor har nu tagit sig in i Abidjan, vilket har lett till intensiva strider med de styrkor som förklarat sin lojalitet till den tidigare presidenten.

E.  Enligt FN-källor har hundratals människor mist livet i Elfenbenskusten sedan december 2010. Det faktiska antalet dödsoffer är troligen mycket större, eftersom det våld som äger rum i landets inre delar inte alltid rapporteras i medierna.

F.  Avsiktliga angrepp mot FN:s fredbevarande styrkor och institutioner utgör krigsbrott. FN:s fredsbevarande uppdrag i Elfenbenskusten (Onuci) har utsatts för upprepade hot och angrepp från Gbagbo-vänliga säkerhetsstyrkor, samtidigt som den tidigare presidenten har använt sig av hätsk retorik för att hetsa folket till våld mot FN-styrkor och utlänningar i landet. Flera personer i FN:s fredsbevarande styrkor har skadats allvarligt eller till och med dödats.

G.  Fruktansvärda övergrepp, som fördöms som brott mot mänskligheten, har begåtts i Elfenbenskusten, bland annat fall av sexuellt våld, påtvingade försvinnanden, utomrättsliga avrättningar och urskillningslöst övervåld mot civilbefolkningen.

H.  I en förklaring som lämnades in av den ivorianska regeringen den 18 april 2003 i enlighet med artikel 12.3 i Romstadgan erkände Elfenbenskusten Internationella brottmåldomstolens behörighet att utreda brott som begåtts i landet efter den 19 september 2002. Internationella brottmålsdomstolens åklagarmyndighet genomför fortfarande preliminära utredningar i Elfenbenskusten.

I.  Respekten för rättsstaten har fortsatt att urholkas i Elfenbenskusten, med allt större inskränkningar i yttrandefriheten och mediernas frihet.

J.  Den ekonomiska situationen i Elfenbenskusten har kraftigt försämrats under de senaste fyra månaderna på grund av att Laurent Gbagbo genomdrivit olagliga förstatliganden av landets bank- och kakaosektor och godtyckligt beslagtagit pengar och privat egendom. Internationella valutafonden varnade nyligen för de allvarliga negativa ekonomiska konsekvenser som den nuvarande situationen i Elfenbenskusten skulle kunna få för hela Västafrika.

K.  På grund av den hätska stämning som råder i landet har uppskattningsvis en miljon människor tvingats på flykt, både inom landet och till grannländer som t.ex. Liberia, Ghana, Togo, Mali och Guinea.

L.  Den 17 mars 2011 femdubblade kommissionen EU:s bistånd till Elfenbenskusten.

M.  I FN:s säkerhetsråds enhälligt antagna resolution 1975(2011) uppmanas Gbagbo med kraft att omedelbart stiga åt sidan. I resolutionen kräver man även ett omedelbart stopp för våldet mot civilbefolkningen, samtidigt som man inför riktade finansiella sanktioner mot och reseförbud för Gbagbo, hans fru och tre av hans medarbetare.

1.  Europaparlamentet fördömer alla försök av den tidigare presidenten Gbagbo och hans anhängare att våldsamt motarbeta det ivorianska folkets vilja. Parlamentet uppmanar återigen Gbagbo att stiga åt sidan och att omedelbart överlämna makten till Alassane Ouattara. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang antagandet av resolution 1975(2011), i vilken FN:s säkerhetsråd gjorde sitt mest kraftfulla uttalande sedan krisen bröt ut efter presidentvalet och uppmanade Gbagbo att omedelbart stiga åt sidan.

2.  Europaparlamentet beklagar att ingen diplomatisk lösning, inbegripet de som förespråkades av Afrikanska unionen, kunnat nås och att krisen efter valet präglats av våld och väpnade konflikter.

3.  Europaparlamentet lovordar de västafrikanska kvinnorna för deras krav på en fredlig lösning på den politiska konflikten i Elfenbenskusten och på att förövarna av våld mot civila i landet ställs inför rätta. Parlamentet beklagar att de insatser som gjorts av kvinnoorganisationer samt religiösa och lokala ledare inte har varit tillräckliga för att skapa inre påtryckningar och främja medling som ett sätt att nå en fredlig lösning på det politiska dödläget i landet.

4.  Europaparlamentet påminner om att den enda källan till demokratisk legitimitet är allmänna val och att valet av Alassane Ouattara är ett uttryck för det ivorianska folkets självständiga vilja. Parlamentet uppmanar de ivorianska institutionerna, inklusive försvars- och säkerhetsstyrkorna, att omgående ansluta sig till den demokratiskt valde presidenten Ouattara och hans regering.

5.  Europaparlamentet fördömer i starkast möjliga ordalag det upptrappade våldet i Elfenbenskusten, särskilt användningen av tunga vapen mot civila, och det stora antalet dödsfall som följt av detta. Parlamentet uttrycker sin djupa medkänsla med alla oskyldiga offer för orättvisa och våld i Elfenbenskusten och med deras familjer. Parlamentet understryker att våld mot civilbefolkningen, däribland kvinnor, barn och internationellt fördrivna personer, inte kommer att tolereras och omedelbart måste upphöra.

6.  Europaparlamentet fördömer kraftigt de brott mot de mänskliga rättigheterna och internationell humanitär rätt som ska begåtts mot civila, bland annat utomrättsliga avrättningar och sexuellt våld. Enligt FN:s säkerhetsråd kan dessa handlingar innebära brott mot mänskligheten. Parlamentet motsätter sig bestämt all användning av medier för att piska upp en hatstämning och kräver att alla begränsningar av yttrandefriheten undanröjs. Parlamentet fördömer bortförandet av fyra personer, varav två EU-medborgare, från ett hotell i Abidjan beläget i ett område som kontrolleras av Gbagbo-vänliga styrkor och kräver att de omedelbart friges.

7.  Europaparlamentet insisterar på att det inte får finnas någon straffrihet och att alla medel bör tillgripas för att identifiera alla dem som har gjort sig skyldiga till brott mot civilbefolkningen och för att ställa dem inför rätta, även på internationell nivå. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang att FN:s råd för mänskliga rättigheter tillsatt en undersökningskommission. Parlamentet noterar uppgifterna från FN:s säkerhetsråd att Internationella brottmålsdomstolen kommer att besluta huruvida den har behörighet i fråga om situationen i Elfenbenskusten. Parlamentet uppmanar samtliga aktörer i Elfenbenskusten att samarbeta med dessa organ så att rättvisa kan skipas. EU uppmanas att tillhandahålla allt nödvändigt stöd för dessa undersökningar.

8.  Europaparlamentet fördömer kraftfullt hoten mot och motarbetandet av Onuci och EU.

9.  Europaparlamentet välkomnar de ytterligare riktade sanktioner, däribland viseringsförbud och spärrade tillgångar, som FN:s säkerhetsråd, Afrikanska unionen och Europeiska unionens råd har infört mot alla personer och enheter som motsätter sig den legitima presidentens auktoritet. Parlamentet välkomnar även Världsbankens och Internationella valutafondens beslut att inte samarbeta med den olagliga regeringen. Parlamentet understryker att dessa sanktioner ska vara i kraft till dess att de legitima myndigheterna tillträtt.

10.  Europaparlamentet välkomnar att FN:s säkerhetsråd i sin resolution 1975(2011) bekräftade att Onuci får tillgripa alla nödvändiga medel för att fullgöra sitt mandat att skydda civilbefolkningen, inklusive förhindra ytterligare användning av tungt artilleri, och att säkerhetsrådet gav sitt fulla stöd till sådana insatser. Parlamentet kräver i detta sammanhang att Onucis kapacitet snabbt och avsevärt utökas, i syfte att garantera verkligt skydd för civilbefolkningen i Elfenbenskusten.

11.  Europaparlamentet noterar att Onuci, i enlighet med sitt mandat, redan har vidtagit åtgärder i Abidjan med hjälp av den franska Licorne-styrkan för att stoppa användningen av tunga vapen och skydda civila och FN:s personal på begäran av FN:s generalsekreterare.

12.  Europaparlamentet lovordar och stöder de medlingsinsatser som gjorts under överinseende av Afrikanska unionen och Ecowas för att undvika en konfrontation, och upprepar sin uppmaning till alla politiska aktörer i Elfenbenskusten att visa sin vilja att få till stånd en fredlig och demokratisk politisk övergång och därmed undvika ytterligare blodsutgjutelse. Parlamentet uttrycker sitt stöd för Afrikanska unionens strategi för en övergripande fredlig lösning på krisen och understryker att alla afrikanska länder måste visa enighet och agera samordnat, så att freden kan återupprättas i Elfenbenskusten.

13.  Europaparlamentet uppmanar president Ouattara att underlätta fredsprocessen och en nationell försoning, men påminner samtidigt om att det inte finns någon lag om tidsfrister för krigsbrott och brott mot mänskligheten.

14.  Europaparlamentet är djupt oroat över den förvärrade humanitära situationen i Elfenbenskusten och i grannländerna, särskilt i Liberia. Parlamentet uppmanar samtliga aktörer i Elfenbenskusten att garantera de humanitära organisationerna på plats säkert och obehindrat tillträde till alla delar av landet och välkomnar EU:s åtagande, som framförts av kommissionsledamoten Georgieva, att hjälpa till att lösa den humanitära krisen.

15.  Europaparlamentet understryker behovet av snabba internationella politiska åtgärder i syfte att ta itu med den humanitära situationen i Elfenbenskusten och undvika en ny flyktingkris i regionen, och uppmanar kommissionen och EU:s medlemsstater att samordna sina insatser med andra internationella givare. Parlamentet uppmanar det internationella samfundet att infria sina utfästelser om humanitärt bistånd för att möta de brådskande behoven hos befolkningen i Elfenbenskusten och i grannländerna.

16.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, kommissionens vice ordförande/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, FN:s säkerhetsråd, FN:s generalsekreterare, Onuci, Afrikanska unionens institutioner, Ecowas, den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen, EU-medlemsstaternas regeringar och Elfenbenskustens valde president Alassane Ouattara.

(1) Antagna texter, P7_TA(2010)0492.