Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av FN:s generalsekreterares expertpanels rapport av den 31 mars 2011 om ansvarighetsfrågor i Sri Lanka,

–  med beaktande av FN:s generalsekreterares uttalande av den 25 april 2011 om offentliggörandet av expertpanelens rapport om Sri Lanka,

–  med beaktande av de konventioner i vilka Sri Lanka är part och som ålägger landet att utreda påstådda kränkningar av internationell humanitär rätt och människorättslagstiftning samt att lagföra de ansvariga,

–  med beaktande av uttalandet från vice ordföranden/den höga representanten på Europeiska unionens vägnar av den 1 juli 2010 om tillsättandet av en FN-expertpanel för ansvarighetsfrågor i Sri Lanka,

–  med beaktande av uttalandet från vice ordföranden/den höga representanten på Europeiska unionens vägnar av den 10 maj 2011 om FN:s generalsekreterares expertpanels rapport om ansvarighetsfrågor i Sri Lanka,

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Sri Lanka av den 5 februari 2009(1), den 12 mars 2009(2) och den 22 oktober 2009(3),

–  med beaktande av det andra tilläggsprotokollet till den fjärde Genèvekonventionen, rörande skydd för offren i icke-internationella väpnade konflikter,

–  med beaktande av artikel 122.5 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  I maj 2009 slutade den långvariga konflikten i Sri Lanka i och med att Tamilska befrielsetigrarna (Liberation Tigers Tamil Eelam, LTTE) kapitulerade och deras ledare dog. Konflikten utmynnade i att många invånare i Sri Lanka lever som internflyktingar, framför allt i norra delen av landet.

B.  Under konfliktens sista månader utkämpades häftiga strider inom civila områden, med den påföljd att tusentals civilpersoner uppskattas ha dödats eller skadats.

C.  Kort efter det att konflikten tagit slut besökte Ban Ki-moon Sri Lanka. Vid detta tillfälle gick president Mahinda Rajapaksa och Ban Ki-moon den 23 maj 2009 ut med ett gemensamt uttalande där FN:s generalsekreterare underströk vikten av ett ansvarsförfarande och Sri Lankas regering instämde genom att avisera åtgärder i anledning av påstådda brott mot krigets lagar.

D.  Den 15 maj 2010 tillsatte Sri Lankas regering en kommission för dragande av lärdomar och åstadkommande av försoning (LLRC). Kommissionen hade åtta medlemmar och dess uppgift bestod i att undersöka händelserna i Sri Lanka mellan februari 2002 och maj 2009 för att tillförsäkra att skyldiga ställdes till svars och att rättvisa och försoning förverkligades i landet.

E.  Den 22 juni 2010 tillkännagav FN:s generalsekreterare att det tillsatts en expertpanel för att bistå honom med råd i frågor om ansvaret för påstådda kränkningar av internationell humanitär rätt och människorättslagstiftning i slutskedet av konflikten i Sri Lanka.

F.  FN:s rapport som offentliggjordes den 25 april 2011 befann som trovärdiga de påståenden som gjorts om att både regeringstrupperna och Tamilska befrielsetigrarna i samband med militära operationer uppenbart åsidosatt skyddet av civilbefolkningen samt deras rättigheter, välbefinnande och liv, samt underlåtit att respektera den internationella rättens normer.

G.  I slutskedet av konflikten riktade det internationella samfundet flera uppmaningar till Sri Lankas regering om att låta internationella observatörer resa in i landet för att övervaka den humanitära situationen hos den av striderna drabbade civilbefolkningen.

H.  Panelen kom också fram till att Sri Lanka hittills, nästan två år efter kriget, gjort uppseendeväckande mindre för att hantera ansvarighetsfrågorna än vad de internationella normerna i sådana fall kräver.

1.  Europaparlamentet uttrycker oro över hur allvarliga påståendena i FN-rapporten är. Parlamentet understryker att det inte kan fås till stånd någon varaktig försoning i Sri Lanka innan det vidtagits vederbörliga åtgärder i anledning av dessa påståenden och ansvarighetsfrågorna i anslutning till dem.

2.  Europaparlamentet inser att panelen befunnit som trovärdiga sådana påståenden, som, ifall de kan ledas i bevis, skulle ge vid handen att både Sri Lankas regering och Tamilska befrielsetigrarna i flerfaldiga hänseenden allvarligt brutit mot internationell humanitär rätt och människorättslagstiftning, ibland på ett sätt som vore att likställa med krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten.

3.  Europaparlamentet välkomnar FN:s generalsekreterares initiativ om att tillsätta expertpanelen för ansvarighetsfrågor i Sri Lanka i anledning av de påstådda kränkningarna av internationell humanitär rätt och människorättslagstiftning i slutskedet av den väpnade konflikten.

4.  Europaparlamentet hälsar med tillfredsställelse Ban Ki-moons beslut att offentliggöra rapporten den 25 april 2011.

5.  Europaparlamentet framhåller att engagemanget till förmån för mänskliga rättigheter och ansvar bildade ett viktigt inslag i det gemensamma uttalandet från Sri Lankas president och FN:s generalsekreterare den 23 maj 2009.

6.  Europaparlamentet välkomnar att FN:s generalsekreterare beslutat ställa sig positivt till panelens rekommendation om en översyn av vad FN gjort för att fullgöra sina humanitära uppdrag och skyddsuppdrag under kriget i Sri Lanka, framför allt i dess slutskede. Parlamentet konstaterar att expertpanelen rekommenderat för generalsekreteraren att omedelbart inrätta en oberoende internationell mekanism men att generalsekreteraren erinrats om att detta skulle kräva värdlandets samtycke eller ett beslut från medlemsstaternas sida via ett lämpligt mellanstatligt forum.

7.  Europaparlamentet anser att påståendena i FN:s expertpanels rapport måste göras till föremål för en fullständig, opartisk och insynsmedgivande utredning, av omsorg om rättvisa och försoning i Sri Lanka. Parlamentet uppmanar Sri Lankas regering att konstruktivt bemöta expertpanelens rekommendationer.

8.  Europaparlamentet är djupt bekymrat för den oroväckande avsaknaden av ett oberoende rättsväsen som kunde tjäna som komplement till ett oberoende utredningsorgan. Parlamentet uppmanar med kraft Sri Lankas regering att se till att rättvisa skipas genom att förorättade får upprättelse och skyldiga bestraffas.

9.  Europaparlamentet uppmanar Sri Lankas regering att, för att fullgöra sina internationella åligganden och för att förbättra handläggandet av ansvarighetsfrågorna inom landet, bidra till det som redan görs för att åvägabringa en allomfattande försoning.

10.  Europaparlamentet uttrycker i detta sammanhang sin erkänsla för att Sri Lankas regering tillsatt en kommission för dragande av lärdomar och åstadkommande av försoning (LLRC). Parlamentet uppmanar med kraft LLRC att allvarligt beakta FN-rapporten och konstaterar att LLRC bemyndigats anmoda Sri Lankas justitiekansler att inleda straffrättsliga förfaranden utgående från vad LLRC har kommit fram till.

11.  Europaparlamentet vill att både Tamilska befrielsetigrarna och Sri Lankas regering ska kunna ställas till svars för kränkningar av internationell humanitär rätt och människorättslagstiftning.

12.  Europaparlamentet uppmanar Sri Lankas regering att omsätta panelens rekommendationer i praktiken, med början från de ”omedelbara åtgärderna” och att omedelbart börja seriöst utreda de kränkningar av internationell humanitär rätt och människorättslagstiftning som vardera sidan påstås ha begått under den väpnade konflikten.

13.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten samt rådet och kommissionen att stödja ytterligare insatser för att förstärka ansvarsförfarandet i Sri Lanka och stödja FN-rapporten.

14.  Europaparlamentet uppmanar med kraft Sri Lankas regering att föregripa utvecklingen genom att åtgärda de politiska, ekonomiska och sociala frågor som verkligen oroar tamilerna bland landets invånare och är av intresse för dem. Som ett led i detta uppmanas Sri Lankas regering med kraft att vidta aktiva åtgärder till förmån för ett decentraliserat styre och uppmuntra till att tamiler anställs som statstjänstemän och inom polisen och försvarsmakten, så att de tamilska folken känner sig trygga och kommer till insikt om att Tamilska befrielsetigrarnas nederlag i själva verket var en befrielse för dem och börjar se fram mot en ljusnande framtid med välstånd och jämlikhet med de singaleser som bor i landet tillsammans med dem.

15.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, FN:s generalsekreterare och Sri Lankas president, regering och parlament.

(1) EUT C 67 E, 18.3.2010, s. 141. (2) EUT C 87 E, 1.4.2010, s. 127. (3) EUT C 265 E, 30.9.2010, s. 29.