Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2011/2908(RSP)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång :

Ingivna texter :

RC-B7-0594/2011

Debatter :

PV 17/11/2011 - 11.1
CRE 17/11/2011 - 11.1

Omröstningar :

PV 17/11/2011 - 12.1

Antagna texter :

P7_TA(2011)0517

Antagna texter
PDF 98kWORD 48k
Torsdagen den 17 november 2011 - Strasbourg Slutlig utgåva
Iran – de senaste fallen av brott mot de mänskliga rättigheterna
P7_TA(2011)0517B7-0594, 0596, 0598, 0599, 0601, 0604 och 0606/2011

Europaparlamentets resolution av den 17 november 2011 om Iran – nya kränkningar av de mänskliga rättigheterna

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Iran, i synnerhet resolutionerna om de mänskliga rättigheterna och särskilt de av den 7 september 2010 och 20 januari 2011,

–  med beaktande av resolution 16/9 från FN:s råd för de mänskliga rättigheterna om fastställande av mandat för en särskild rapportör för människorättssituationen i Iran,

–  med beaktande av de 123 rekommendationerna i samband med den universella periodiska granskning som rådet för de mänskliga rättigheterna gjorde i februari 2010,

–  med beaktande av att ordföranden i FN:s råd för de mänskliga rättigheterna den 17 juni 2011 utsåg Ahmed Shaheed till FN:s särskilde rapportör för människorättssituationen i Iran, och med beaktande av interimsrapporten av den 23 september 2011 om människorättssituationen i Iran, som den särskilde rapportören lade fram vid det 66:e sammanträdet i FN:s generalförsamling,

–  med beaktande av rapporten av den 15 september 2011 om människorättssituationen i Islamiska republiken Iran, som FN:s generalsekreterare lade fram vid FN:s generalförsamlings 66:e sammanträde,

–  med beaktande av rapporten av den 10 juni 2011 från Dokumentationscentrum för de mänskliga rättigheterna i Iran om de iranska fängelsemyndigheternas användning av våldtäkt som tortyrmetod,

–  med beaktande av uttalandena från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik av den 15 och 26 september 2011 om frihetsberövandet av människorättsadvokaten Nasrin Sotoudeh och gripandet av sex oberoende filmare samt av den 18 oktober 2011 om domarna mot filmaren Jafar Panahi och skådespelerskan Marzieh Vafamehr,

–  med beaktande av att EU den 10 oktober 2011 skärpte sina restriktiva åtgärder till följd av allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna i Iran,

–  med beaktande av FN:s generalförsamlings resolutioner 62/149 av den 18 december 2007 och 63/168 av den 18 december 2008 om ett moratorium för bruket av dödsstraff,

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, konventionen om avskaffande av all slags diskriminering samt konventionen om barnets rättigheter, i vilka Iran är fördragsslutande part,

–  med beaktande av Islamiska republiken Irans konstitution, i synnerhet artiklarna 23–27 och 32–35, som garanterar yttrande-, mötes-, förenings- och religionsfrihet samt grundläggande rättigheter för åtalade och frihetsberövade.

–  med beaktande av artikel 122.5 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Den rådande människorättssituationen i Iran kännetecknas av en pågående trend med systematiska kränkningar av grundläggande rättigheter. Människorättsförsvarare (särskilt personer som kämpar för kvinnors, barns och minoriteters rättigheter), journalister, bloggare, konstnärer, studentledare, advokater, fackföreningsmedlemmar och miljöaktivister lever alltjämt under stort tryck och ett ständigt hot att bli gripna.

B.  De mest angelägna frågorna handlar om otaliga brister i rättsväsendet, metoder som tortyr och grym eller förnedrande behandling av frihetsberövade – bland annat genom våldtäkt – ojämlik behandling av kvinnor, förföljelse av religiösa och etniska minoriteter och brist på medborgerliga och politiska rättigheter, i synnerhet genom trakasserier och hot mot människorättsförsvarare, advokater och aktörer inom det civila samhället.

C.  Antalet avrättningar i Iran under det första halvåret 2011 innebär att Iran är det land i världen som avrättar flest personer i förhållande till sin folkmängd. Detta står i kontrast till den globala trenden i riktning mot ett avskaffande av dödsstraffet.

D.  Trots att Iran har undertecknat den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och officiellt har förbjudit avrättningar av personer under 18 år, vittnar olika rapporter om att Iran avrättar fler ungdomsbrottslingar än något annat land.

E.  De iranska myndigheterna har så här långt inte fullgjort sina FN-skyldigheter och har vägrat att samarbeta med den särskilde rapportören. Interimsrapporten beskriver ett ”mönster med systematiska kränkningar” och ”intensifierade” övergrepp, uttrycker bestörtning över det tilltagande bruket av dödsstraff vid mindre brott utan vederbörlig rättsprocess och gör gällande att minst 200 officiella avrättningar och 146 hemliga avrättningar har utförts hittills under 2011 i staden Mashad i de östra delarna av landet. Under 2010 avrättades över 300 personer i hemlighet i Iran.

F.  Även anhöriga till iranier som fängslats eller ställts inför rätta grips, förhörs och trakasseras utanför Iran och i EU. Tusentals iranier har flytt landet och funnit en fristad i grannländer.

G.  Oppositionsledarna Mir Hossein Mousavi och Mehdi Karroubi har olagligen suttit i husarrest och varit godtyckligt frihetsberövade sedan den 14 februari 2011. Tillsammans med sina politiskt aktiva hustrur har dessa ledare under vissa perioder blivit tvångsförflyttade till okända platser där de förvägrats all kontakt med vänner och anhöriga och löpt allvarlig risk för tortyr.

H.  I februari och mars 2011 greps hundratals människor och minst tre miste livet när tusentals demonstranter gick ut på gatorna för att visa sitt stöd för demokratirörelserna i de arabiska grannländerna och för att protestera mot frihetsberövandet av oppositionsledarna Mir Hossein Mousavi och Mehdi Karroubi.

I.  I april 2011 dödade säkerhetsstyrkor flera tiotals demonstranter, i flertalet fall etniska araber, och grep tiotals andra i Khuzestan-provinsen i de sydvästra delarna av landet. I Azarbaijan-provinsen greps och skadades dessutom tiotals personer i samband med miljöprotester mot uttorkningen av Urmiasjön.

J.  Trycket mot religiösa minoriteter, i synnerhet bahaier, personer som konverterat och oliktänkande shialärda ökar stadigt. Trots att bahaierna är den största icke-muslimska religiösa minoriteten utsätts de för svår diskriminering och förvägras bland annat utbildning. Rättsliga förfaranden pågår mot deras sju fängslade ledare, och över 100 medlemmar av denna gemenskap sitter alltjämt gripna. Det finns rapporter om att minst 207 kristna greps under det första halvåret 2011. Sunnimuslimer diskrimineras alltjämt i lag och i praxis och förhindras att fullt ut utöva sin rätt till religionsfrihet. Det pågår en statligt understödd förtalskampanj mot den sufiska (och shiamuslimska) Nimatullahi-orden, där alla former av mysticism utmålas som satanism och där tillbedjare av sufism förföljs. Det mest flagranta exemplet är den väpnade attacken i Kavar i september 2011, där en människa dödades och andra blev allvarligt skadade.

K.  Människor som konverterat från islam har gripits, och artikel 225 i förslaget till strafflag syftar till att göra dödsstraff obligatoriskt för dömda manliga avfällingar. Den protestantiske pastorn Yousef Nadarkhani riskerar alltjämt att avrättas som avfälling.

L.  Det iranska revolutionsgardet, underrättelsetjänsten och Basij-milisen spelar en aktiv roll i det svåra och brutala förtrycket i Iran.

M.  Hbt-personer utsätts för förföljelse, trakasserier, grym behandling och till och med dödsstraff. De diskrimineras på grund av sin sexuella läggning, bland annat när det gäller tillgång till arbete, bostad, utbildning och vård, och blir socialt marginaliserade.

N.  Fängelsedomarna mot de framträdande studentaktivisterna Bahareh Hedayat, Mahdieh Golroo och Majid Tavakoli har alla skärpts med sex månader sedan de åtalats för ”regimfientlig propaganda”. Den 15 september 2011 fick den politiska aktivisten och doktoranden Somayeh Tohidlou ta emot 50 piskrapp efter att ha avtjänat ett ettårigt fängelsestraff i Evinfängelset. Somayeh Tohidlou hade redan innan avtjänat ett 70 dagar långt fängelsestraff. Båda fängelsedomarna och de 50 piskrappen var straff som hon dömdes till för att ha ägnat sig åt bloggning och annan verksamhet på internet. Den 9 oktober 2011 fick studentaktivisten Payman Aref ta emot 74 piskrapp innan han frigavs från ett fängelsestraff som han dömts till för att ha förolämpat den iranske presidenten.

O.  Den framstående iranske filmproducenten Jafar Panahi har ådömts ett sexårigt fängelsestraff, som bekräftats i högre instans. Den framstående skådespelerskan Marzieh Vafamehr ådömdes ett ettårigt fängelsestraff plus 90 piskrapp efter att ha spelat i en film som beskrev de svåra villkoren för konstnärer i Iran. Den 17 september 2011 frihetsberövade de iranska myndigheterna sex oberoende dokumentärfilmare – Mohsen Shahrnazdar, Hadi Afarideh, Katayoun Shahabi, Naser Safarian, Shahnam Bazdar och Mojtaba Mir Tahmaseb – och anklagade dem för att arbeta för BBC:s Persienavdelning och för att spionera för denna nyhetskanals räkning.

P.  Sedan 2009 har dussintals advokater gripits för att ha utövat sitt yrke, däribland Nsrin Soutoudeh, Mohammad Seifzadeh, Houtan Kian och Abdolfattah Soltani. Shirin Ebadi, som har tilldelats Nobels fredspris, har tvingats i exil efter att myndigheterna stängde hennes center för människorättsförsvarare. Advokater som tar sig an försvaret av politiska fångar och samvetsfångar utsätter sig för en allt större personlig risk.

Q.  De iranska myndigheterna har meddelat att de är i färd med att ta fram ett internet som ska verka parallellt med och i slutändan ersätta det öppna världsomfattande internet. Detta internet följer islams principer och beskrivs som ett ”halal-nätverk”. Detta ”halal-internet” skulle i praktiken ge de iranska myndigheterna full kontroll över all trafik och allt innehåll på internet, vilket innebär en allvarlig kränkning av yttrandefriheten och en begränsning av tillgången till informations- och kommunikationsnätverk.

R.  Det har ofta rapporterats om att EU-företag (eller EU-baserade företag) har gett de iranska myndigheterna tekniskt stöd och skräddarsydd teknik som har använts för att (online) eftersöka och spåra människorättsförsvarare och aktivister och som bidrar till människorättskränkningarna.

1.  Europaparlamentet är mycket oroat över den konstant försämrade människorättssituationen i Iran, det växande antalet politiska fångar, det fortsatt höga antalet avrättningar, bl.a. av minderåriga, den utbredda tortyren, orättvisa rättegångar och hutlösa borgensbelopp samt de kraftiga begränsningarna av informationsfriheten, yttrandefriheten, föreningsfriheten, trosfriheten, utbildningsfriheten och rörelsefriheten.

2.  Europaparlamentet lovordar modet hos alla de iranier som kämpar för grundläggande friheter, respekt för mänskliga rättigheter och demokratiska principer, och som vill leva i ett samhälle fritt från förtryck och hot.

3.  Europaparlamentet fördömer kraftfullt bruket av dödsstraffet i Iran och uppmanar, i enlighet med FN:s generalförsamlings resolutioner 62/149 och 63/138, de iranska myndigheterna att inrätta ett moratorium för avrättningar i avvaktan på att dödsstraffet ska avskaffas.

4.  Europaparlamentet efterlyser en ändring av Irans strafflag så att det blir förbjudet för rättsliga och administrativa myndigheter att utdöma kroppsstraff. Parlamentet påminner om att bruket av kroppsstraff – som är detsamma som tortyr – är oförenligt med artikel 7 i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter. Parlamentet fördömer kraftfullt piskningen av studentaktivisterna Somayeh Tohidlou och Payman Aref.

5.  Europaparlamentet är berett att stödja ytterligare sanktioner för personer som gör sig skyldiga till människorättskränkningar. Parlamentet uppmanar de EU-medlemsstater som är permanenta medlemmar av FN:s säkerhetsråd att ta upp frågan om att inleda en utredning om huruvida de brott som begåtts av de iranska myndigheterna är att likställa med brott mot mänskligheten.

6.  Europaparlamentet uppmanar de iranska myndigheterna att släppa alla politiska fångar, däribland de politiska ledarna Mir-Hossein Mousavi och Mehdi Karroubi, människorättsadvokaterna Nasrin Sotoudeh och Abdolfattah Soltani, studentaktivisterna Bahareh Hedayat, Abdollah Momeni, Mahdieh Golroo och Majid Tavakoli, journalisten Abdolreza Tajik, pastor Yousef Nadarkhani, filmproducenterna Jafar Panahi och Mohammad Rasoulof samt alla övriga personer som räknas upp i rapporten från FN:s särskilde rapportör för människorättssituationen i Iran, Ahmed Shaheed.

7.  Europaparlamentet beklagar djupt bristen på rättvisa och insyn i rättsordningen samt det faktum att rättspersonalen saknar lämplig yrkesutbildning, och uppmanar de iranska myndigheterna att garantera ett rättvist och öppet förfarande.

8.  Europaparlamentet uppmanar den iranska regeringen att omedelbart låta FN:s särskilde rapportör Ahmed Shaheed resa in i Iran så att denne kan ta itu med landets pågående människorättskris. Parlamentet konstaterar att regeringens fullständiga brist på samarbete med den särskilde rapportörens mandat och dess fortsatta vägran att bevilja honom inresetillstånd är ett tecken på att landet inte har någon avsikt att vidta betydelsefulla åtgärder för att förbättra situationen för de mänskliga rättigheterna.

9.  Europaparlamentet uppmanar de iranska myndigheterna att visa att de har för avsikt att helhjärtat samarbeta med det internationella samfundet för att förbättra människorättsläget i Iran, och uppmanar den iranska regeringen att fullgöra alla sina skyldigheter enligt både internationell rätt och de internationella konventioner som landet har undertecknat. Parlamentet understryker vikten av fria och rättvisa val.

10.  Europaparlamentet uppmanar de iranska myndigheterna att omedelbart frige de konstnärer som för närvarande sitter fängslade i Iran och att upphöra med förföljelserna – i form av frihetsberövande eller andra trakasserier – av konstnärer. Parlamentet konstaterar att sådan behandling är oförenlig med de internationella människorättsprinciper som Iran frivilligt har anslutit sig till. Parlamentet påpekar att rätten till yttrandefrihet i konstnärlig form och i skrift fastställs i artikel 19 i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, som Iran har undertecknat.

11.  Europaparlamentet uppmanar Iran att vidta åtgärder för att säkerställa full respekt för rätten till religionsfrihet och trosfrihet, bl.a. genom att garantera att lagstiftning och praxis är fullständigt förenliga med artikel 18 i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, och påpekar att detta även kräver att rätten för var och en att fritt byta religion måste vara förbehållslöst och fullständigt garanterad.

12.  Europaparlamentet uppmanar Iran att omedelbart vidta åtgärder för att säkerställa att bahaierna skyddas mot alla typer av diskriminering, att kränkningar av deras rättigheter omedelbart utreds, att de som befinns skyldiga ställs inför rätta och att medlemmarna av denna grupp får full upprättelse.

13.  Europaparlamentet fördömer Iran för att olagligt störa BBC:s Persienavdelnings och Deutsche Welles tv-signaler från Hotbird- och Eutelsat W3A-satelliterna, och uppmanar Eutelsat att inte tillhandahålla iranska statliga tv-kanaler tjänster så länge som Iran fortsätter att använda Eutelsat-tjänster för att blockera oberoende tv-program.

14.  Europaparlamentet är oroat över att (europeisk) teknik för censur, filtrering och övervakning används i syfte att kontrollera och censurera informations- och kommunikationsflöden samt spåra upp medborgare, i första hand människorättsförsvarare, som i det senaste fallet med Creativity Software. Parlamentet uppmanar de europeiska företagen att ta sitt samhällsansvar genom att inte förse Iran med varor, teknik och tjänster som kan sätta iranska medborgares medborgerliga och politiska rättigheter på spel.

15.  Europaparlamentet betonar att fri tillgång till information och kommunikationsmedel och ocensurerad tillgång till internet (internetfrihet) är universella rättigheter som genom att de garanterar öppenhet och ansvarsskyldighet är oumbärliga för demokratin och yttrandefriheten, vilket FN:s råd för mänskliga rättigheter lät meddela den 6 maj 2011.

16.  Europaparlamentet uppmanar de iranska myndigheterna att häva eller ändra all lagstiftning som medger eller skulle kunna leda till diskriminering mot och åtal och bestraffning av människor till följd av deras sexuella läggning eller könsidentitet, och att säkerställa att alla personer som har frihetsberövats enbart på grund av en (frivillig) sexuell handling eller sin sexuella läggning omedelbart och ovillkorligen friges.

17.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att erbjuda en fristad för iranska medborgare som har flytt sitt land, t.ex. genom fristadsinitiativet.

18.  Europaparlamentet uppmanar de iranska myndigheterna att acceptera fredliga protester och att ta itu med de många problem som det iranska folket brottas med. Parlamentet är särskilt oroat över den överhängande miljökatastrofen i området kring Urmiasjön och uppmanar regeringen att med fast hand gå in och försöka stabilisera miljön i området, då miljontals iranier är beroende av en god miljö i detta område.

19.  Europaparlamentet uppmanar EU:s företrädare och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik att uppmuntra de iranska myndigheterna att på nytt ta del i människorättsdialogen.

20.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten att fokusera på EU-medborgare i iranska fängelser och att göra allt som står i dess makt för att garantera att de mår bra och att de friges.

21.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, FN:s generalsekreterare, högste ledarens kansli, ordföranden för Irans högsta domstol samt Irans regering och parlament.

Senaste uppdatering: 3 maj 2013Rättsligt meddelande