Choisissez la langue de votre document : bg - български es - español cs - čeština da - dansk de - Deutsch et - eesti keel el - ελληνικά en - English fr - français ga - Gaeilge hr - hrvatski it - italiano lv - latviešu valoda lt - lietuvių kalba hu - magyar mt - Malti nl - Nederlands pl - polski pt - português ro - română sk - slovenčina sl - slovenščina fi - suomi sv - svenska
Index   Föregående   Nästa   All text  Förfarande : 2010/0207(COD) Dokumentgång i plenum Dokumentgång : A7-0225/2011 Ingivna texter : A7-0225/2011 Debatter : PV 15/02/2012 - 18 CRE 15/02/2012 - 18 Omröstningar : PV 16/02/2012 - 8.1 Röstförklaringar Röstförklaringar Antagna texter : P7_TA(2012)0049 Antagna texter  913k  369k Torsdagen den 16 februari 2012 - Strasbourg Insättningsgarantisystem ***I P7_TA(2012)0049 A7-0225/2011 Resolution   Konsoliderad text   Bilaga   Bilaga   Bilaga   Bilaga   Bilaga Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 16 februari 2012 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om insättningsgarantisystem (omarbetning) (COM(2010)0368 – C7-0177/2010 – 2010/0207(COD)) (Ordinarie lagstiftningsförfarande – omarbetning) Europaparlamentet utfärdar denna resolution –  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2010)0368), –  med beaktande av artiklarna 294.2 och 53.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7-0177/2010), –  med beaktande av yttrandet från utskottet för rättsliga frågor över den föreslagna rättsliga grunden, –  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, –  med beaktande av de motiverade yttranden som danska riksdagen, tyska förbundsdagen, tyska förbundsrådet och Sveriges riksdag har avgett inom ramen för protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna och i vilka man konstaterar att förslaget till lagstiftning inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen, –  med beaktande av yttrandet från Europeiska centralbanken av den 16 februari 2011(1), –  med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 28 november 2001 om en mer strukturerad användning av omarbetningstekniken för rättsakter(2), –  med beaktande av skrivelsen av den 24 februari 2011 från utskottet för rättsliga frågor till utskottet för ekonomi och valutafrågor i enlighet med artikel 87.3 i arbetsordningen, –  med beaktande av artiklarna 87, 55 och 37 i arbetsordningen, –  med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor och yttrandena från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och utskottet för rättsliga frågor (A7-0225/2011), och av följande skäl: A.  Enligt den rådgivande gruppen, sammansatt av de juridiska avdelningarna vid Europaparlamentet, rådet och kommissionen, innehåller förslaget inte några innehållsmässiga ändringar utöver dem som anges i förslaget, och i fråga om kodifieringen av de oförändrade bestämmelserna i de tidigare rättsakterna tillsammans med dessa ändringar gäller förslaget endast en kodifiering av de befintliga rättsakterna som inte ändrar deras sakinnehåll. 1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen såsom den anpassats till rekommendationerna från den rådgivande gruppen, sammansatt av de juridiska avdelningarna vid Europaparlamentet, rådet och kommissionen. 2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt. 3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten. (1) EUT C 99, 31.3.2011, s. 1. (2) EGT C 77, 28.3.2002, s. 1. Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 16 februari 2012 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/.../EU om insättningsgarantisystem [omarbetning] P7_TC1-COD(2010)0207 (Text av betydelse för EES) EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel  53.1 , med beaktande av Europeiska kommissionens förslag, efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten, med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande(1), i enlighet med  ordinarie lagstiftningsförfarande(2), och av följande skäl: (1)  Ett antal väsentliga ändringar ska göras av Europaparlamentets och rådets direktiv 94/19/EG av den 30 maj 1994 om insättningsgarantisystem(3). Detta direktiv bör omarbetas av tydlighetsskäl. (2)  För att göra det lättare att starta och driva verksamhet i kreditinstitut är det nödvändigt att undanröja skillnader mellan de nationella rättsregler för insättningsgarantisystem som kreditinstitut omfattas av, om dessa skillnader riskerar att snedvrida marknaden. [Ändr. 1] (2a)  För att förhindra anspråk på insättningsgarantisystemet i framtiden bör man lägga stor vikt vid förebyggande åtgärder och tillsyn som säkerställer en samordnad och transparent bedömning av nya och befintliga aktörers affärsmodeller, på grundval av en gemensam strategi som Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska bankmyndigheten), som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010(4) (EBA), och de behöriga myndigheterna har enats om och som kan komma att leda till krav på ytterligare tillsyn, begränsning av verksamhet, obligatoriska ändringar av affärsmodellen eller t.o.m. uteslutning av kreditinstitut som tar oansvariga risker. [Ändr. 2] (3)  Detta direktiv utgör ett viktigt instrument för att förverkliga den inre marknaden med avseende på etableringsfrihet för kreditinstitut och friheten för sådana institut att tillhandahålla tjänster, samtidigt som banksystemet görs mer stabilt och skyddet för insättarna ökas. Med hänsyn till samhällets kostnader för ett konkursdrabbat kreditinstitut och de negativa effekterna på den finansiella stabiliteten och insättarnas förtroende bör insättningsgarantisystemen inte bara ha en funktion för återbetalning till insättarna utan även vara tillräckligt flexibla för att insättningsgarantisystemen ska kunna genomföra förebyggande åtgärder och skyddsåtgärder. De anslutna kreditinstituten står i detta fall själva för kostnaderna i samband med insättningsgarantisystemen, vilket ger lämpliga incitament för att redan tidigt upptäcka problem i anslutna kreditinstitut och vidta lämpliga åtgärder, som till exempel krav på omstrukturering, för att förhindra att garantin behöver tas i anspråk. Insättningsgarantisystem med möjlighet att verka förebyggande utgör därför ett viktigt komplement till tillsynsmyndigheternas åtgärder vid löpande tillsyn och ordnad avveckling av kreditinstitut. Stödåtgärder genom insättningsgarantisystem bör emellertid alltid vara förknippade med villkor, och insatserna bör alltid vara förenliga med konkurrensrätten.[Ändr. 3] (3a)  Effektiva åtgärder genom insättningsgarantisystemen främjas särskilt genom att behörighetsområdet i största möjliga mån överensstämmer med det område som bär kostnaderna för en konkurs i ett kreditinstitut. Med hänsyn till den inre marknadens fortsatta integration bör det vara möjligt att slå samman insättningsgarantisystem från olika medlemsstater eller skapa egna gränsöverskridande system på frivillig basis. De nya och befintliga insättningsgarantisystemen skabör uppfylla krav på tillräcklig stabilitet och välavvägd sammansättning för att få tillstånd från behöriga myndigheter. Negativa effekter på den finansiella stabiliteten måste undvikas, som exempelvis sammanslagning av flera kreditinstitut med hög risk vilka inom ett eget insättningsgarantisystem endast skulle uppvisa en genomsnittlig risk, samtidigt som de befintliga garantisystemen skulle gå miste om inbetalda avgifter.[Ändr.4] (4)  I Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/14/EG av den 11 mars 2009 om ändring av direktiv 94/19/EG om system för garanti av insättningar, vad gäller täckningsnivån och utbetalningsfristen(5), föreskrivs det att kommissionen vid behov ska lägga fram förslag om ändring av direktiv 94/19/EG. Detta direktiv omfattar harmoniseringen av finansieringsmekanismerna för insättningsgarantisystemen, möjliga modeller för införande av riskbaserade avgifter, fördelarna med och kostnaderna för ett eventuellt införande av ett EU-omfattande insättningsgarantisystem, inverkan av olika lagstiftningar när det gäller kvittning och motfordringar, systemets effektivitet samt harmonisering av de produkter och insättare som täcks. (5)  Direktiv 94/19/EG bygger på principen om en minsta harmoniseringsnivå. Följaktligen uppstodfinns det för närvarande inom unionen ett stort antal insättningsgarantisystem med olika särdrag. Detta har resulterat i enGenom gemensamma kriterier för insättningsgarantisystemen i hela unionen, bland annat när det gäller täckta insättningar, täckningsnivå, målnivå, villkor för användning av medel samt former för återbetalningar, tillhandahålls insättarna en enhetlig unionsomfattande skyddsnivå samtidigt som en likvärdig stabilitet i insättningsgarantisystemen säkerställs. Samtidigt är införandet av dessa gemensamma bestämmelser för insättningsgarantisystem synnerligen viktiga för att eliminera snedvridning av marknaden för kreditinstitut och begränsat fördelarna för insättare. Detta direktiv bidrar på så vis till fullbordandet av den inre marknaden. [Ändr. 5] (6)  Detta direktiv böråstadkomma likvärdiga konkurrensvillkor för kreditinstitut, göra det möjligt för insättare att lätt förstå insättningsgarantisystemets olika särdrag och underlättasyfta till att informera insättarna om täckta och icke täckta finansprodukter samt se till att information tillhandahålls om hur insättningsgarantisystem fungerar. Möjligheten att med hjälp av lämpliga åtgärder inom insättningsgarantisystemet förhindra att kreditinstitut går i konkurs bör värna förtroendet för den finansiella stabiliteten och bör vara till fördel för privatpersoner, skyddsbehövande kommuner och framför allt för små och medelstora företag. Därigenom kan man undvika många av de negativa följderna av ett kreditinstituts konkurs insolvens, såsom en plötslig förlust av en bankförbindelse. I de fall garantin tas i anspråk bör detta direktiv säkerställa en snabb återbetalning till insättare genom sunda och trovärdiga insättningsgarantisystem som värnar finansiell stabilitet. Därför bör insättarskyddet harmoniseras och förenklas i största möjliga utsträckning. [Ändr. 6] (7)  Om ett insolvent kreditinstitut stängs läggs ner måste insättarna hos filialer i andra medlemsstater än den medlemsstat i vilken kreditinstitutet har sitt huvudkontor skyddas av samma system för garanti av insättningar som institutets övriga insättare. (8)  Enligt detta direktiv måste i princip varje kreditinstitut ansluta sig till ett system för garanti av insättningar insättningsgarantisystem. En medlemsstat som tillåter filialer till kreditinstitut med huvudkontor i ett tredjeland bör besluta hur detta direktiv ska tillämpas på sådana filialer och beakta behovet av att skydda insättarna och bevara det finansiella systemets stabilitet. Det är av avgörande betydelse att sådana filialers insättare har full kännedom om de skyddsåtgärder som berör dem. (9)  Trots att alla kreditinstitut i princip bör ingå i ett insättningsgarantisystem bör det tas hänsyn till att det finns system som skyddar själva kreditinstitutet (institutionella skyddssystem) och särskilt dess likviditet och solvens. Sådana system garanterar insättare ett skydd utöver det som föreskrivs i ett insättningsgarantisystem. Om dessa system är åtskilda från insättningsgarantisystemen bör deras kompletterande skyddsfunktion för systemet beaktas vid fastställandet av deltagarnas avgifter till insättningsgarantisystemet. Den harmoniserade täckningsnivån bör inte påverka system som skyddar själva kreditinstitutet utom om dessa system ersätter insättaren. Insättare bör kunna kräva ersättning från alla system i synnerhet om skyddet av ett gemensamt insättningsgarantisystem inte har garanterats. Således bör inga program eller system falla utanför direktivets tillämpningsområde.[Ändr. 7] (9a)  Varje kreditinstitut bör ingå i ett insättningsgarantisystem som godkänns enligt detta direktiv, vilket borgar för en hög nivå på konsumentskyddet och lika villkor för kreditinstituten och förebygger regleringskonkurrens. Insättningsgarantisystemen ska ständigt erbjuda detta skydd.[Ändr. 8] (9b)  Insättningsgarantisystemens huvuduppgift är att skydda insättaren från följderna av att ett kreditinstitutsinsolvens. Insättningsgarantisystemen bör kunna tillhandahålla detta skydd på olika sätt. Därför bör det vara möjligt att låta system med ren återbetalningsfunktion ingå i insättningsgarantisystemens verksamhetsområde.[Ändr.  9] (9c)  Insättningsgarantisystem bör emellertid också kunna gå längre än den rena återbetalningsfunktionen, genom att de ges möjlighet att ålägga anslutna kreditinstitut att tillhandahålla utförligare information och utifrån denna information bygga upp system för tidig varning. På så vis kan riskavhängiga avgifter anpassas i tid elleroch förebyggande åtgärder föreslås mot de risker som upptäcks. Vid hotande obalanser bör insättningsgarantisystemen kunna besluta om stödåtgärder eller med sina medel stödja en ordnad avveckling av kreditinstitut med problem, för att undvika kostnaderna för ersättning till insättare och övriga negativa insolvenseffekter.[Ändr. 10] (9d)  En annan del av verksamhetsområdet bör kunna utformas så att insättningsgarantisystemen fungerar som institutionella skyddssystem, enligt vad som avses i artikel 80.8 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut(6). Insättningsgarantisystemen skyddar själva kreditinstitutet, särskilt genom att de säkerställer dess likviditet och solvens. Institutionella skyddssystem bör godkännas av behöriga myndigheter som insättningsgarantisystem om de uppfyller samtliga kriterier i artikel 80.8 i direktiv 2006/48/EG och i detta direktiv. Genom dessa kriterier säkerställs särskilt att det precis som i andra insättningsgarantisystem alltid finns tillräckliga medel om utbetalning skulle behöva ske.[Ändr. 11] (10)  Institutionella skyddssystem definieras i artikel 80.8 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut (ombearbetning)(7) och kan godkännas av behöriga myndigheter som insättningsgarantisystem om de uppfyller samtliga kriterier i den artikeln och i detta direktiv. [Ändr. 12] (11)  I samband med dagens finanskris den nyligen inträffade finanskrisen har en okontrollerad ökning icke samordnade ökningar av täckningsnivån i hela unioneni några fall lett till att insättare fört över pengar till banker i länder med högre insättningsgarantier. Detta resulterade i Sådana icke samordnade ökningar ledde till att banker i kristider drabbats av likviditetsbrist. När finansläget är stabilt kan varierande täckningsnivåer resultera i att insättare väljer det högsta insättningsskyddet i stället för lämpligaste den sparprodukt som är bäst lämpad för den. Detta Sådana skillnader i täckningsnivå kan förorsaka snedvridning av konkurrensen på den inre marknaden. Det är därför nödvändigt att säkerställa en harmoniserad nivå för insättarskydd för alla godkända insättningsgarantisystem oavsett var i unionen insättningen är gjord. Vissa insättningar som är kopplade till insättares personliga situation bör emellertid för en begränsad tid kunna omfattas av en högre täckningsnivå. [Ändr. 13] (11a)  Under finanskrisen visade det sig att de befintliga insättningsgarantisystemen inte kunde täcka alla förluster på ett sådant sätt att insättarna skyddades. Därför är det nödvändigt att tillgängliga finansiella medel i insättningsgarantisystemen uppgår till en viss målnivå och att extraordinära avgifter kan tas ut. Vid behov bör insättningsgarantisystemen förfoga över lämpliga alternativa finansieringsmöjligheter för att kunna tillgodose krav påerhålla kortfristig finansiering för att tillgodose krav som ställs gentemot dem.[Ändr. 14] (12)  Samma täckningsnivå bör gälla för Alla insättare bör kunna göra gällande samma rättsliga anspråk gentemot insättningsgarantisystem inom ramen för den täckningsnivå som anges i detta direktiv, oberoende av om en medlemsstat har euron som valuta eller ej och oavsett om en bank omfattas av ett system som täcker själva kreditinstitutet. Medlemsstater som inte har euron som valuta bör dock ha möjlighet att avrunda de konverterade beloppen, om det motsvarande skyddet för insättarna inte påverkas negativt. [Ändr. 15] (13)  Å ena sidan bör den garantinivå täckningsnivå som föreskrivs i detta direktiv inte lämna en allt för stor del av insättningarna utan skydd, såväl av hänsyn till konsumentskydd som till stabiliteten i det finansiella systemet. Å andra sidan skulle bör kostnaden för att finansiera systemen också beaktas. Det förefaller därför rimligt att fastställa den gemensamma garantinivån insättningsgarantinivån till 100 000 EUR. (14)  Detta direktiv bibehåller Principen principen om en gemensam nivå per insättare snarare än per insättning har bibehållits. Det är därför lämpligt att beakta de insättningar som har gjorts av insättare som antingen inte står som kontohavare eller som inte är ensamma kontohavare. Nivån måste bör därför tillämpas på varje identifierbar insättare. Detta Principen att nivån tillämpas på varje identifierbar insättare bör inte vara tillämpligt tillämpas på företag för kollektiva investeringar som är föremål för särskilda skyddsbestämmelser vilka inte är tillämpliga på ovannämnda sådana insättningar. (15)  Medlemsstater bör allmänt inte hindras från att inrätta system för skydd av pensioner, vilka bör vara fristående från insättningsgarantisystemen.se till att insättningsgarantisystemen fullständigt omfattar insättningar som följer av vissa särskilda transaktioner och som avser en i förväg angiven tidsperiod. Medlemsstaterna bör inte hindras från att skydda vissa insättningar av sociala skäl eller i samband med privatpersoners fastighetstransaktioner. Sådana insättningar omfattar insättningar i samband med köp eller försäljning av privata bostadsfastigheter, insättningar som skyddas av vissa sociala skäl som definieras i nationell lagstiftning och som hänger samman med händelser i livscykeln – såsom födsel, giftermål, skilsmässa och särskilt pension – eller som föranleds av vissa försäkringsförmåner eller ersättningar. Under alla omständigheter ska bör bestämmelserna avseende statligt stöd följas. [Ändr. 16] (16)  Det är absolut nödvändigt att harmonisera metoderna i sig för finansiering av insättningsgarantisystem eller kreditinstitut. Dels ska kostnaderna för finansiering av sådana system insättningsgarantisystemen huvudsakligeni princip bäras av kreditinstituten själva, dels bör den finansiella styrkan hos sådana system insättningsgarantisystemen stå i proportion till institutens åtaganden. För att säkerställa att insättareinsättningsgarantisystemen i alla medlemsstater åtnjuteruppvisar samma höga skyddsnivå och att insättningsgarantisystemen endast lånar pengar till varandra efter det att ifrågavarande insättningsgarantisystem har gjort avsevärda finansieringsansträngningar bör insättningsgarantisystemen harmoniseras på hög nivå. Detta bör dock inte äventyra banksystemets stabilitet i medlemsstaten i frågastabilitetsnivå bör man föreskriva en enhetlig och på förhand fastställd målnivå för alla insättningsgarantisystem. [Ändr. 17] (17)  För att kunna begränsa insättningsskyddet till den räckvidd som är nödvändig för att ge insättarna rättslig förutsebarhet och för att undvika att investeringsrisker överförs till insättningsgarantisystemen bör vissa finansiella produkter av investeringskaraktär inte omfattas av täckningen, framför allt sådana produkter som inte är återbetalningsbara till det nominella värdet och sådana produkter vars existens enbart kan påvisas genom intygprodukter som är utställda till innehavaren och inte till en namngiven person. [Ändr. 37] (18)  Vissa insättare bör inte omfattas av insättningsskydd, framför allt inte myndigheter och andra finansinrättningar. Deras ringa antal jämfört med alla andra insättare minimerar effekterna på den finansiella stabiliteten om en bank går i konkurs. Myndigheter har dessutom bättre kreditmöjligheter än enskilda personer. Medlemsstaterna bör emellertid se till att skyddet även omfattar skyddsbehövande kommuners insättningar. Företag utanför finanssektorn bör i princip omfattas oavsett storlek. [Ändr. 18] (19)  Insättare vars verksamhet inbegriper penningtvätt i den mening som avses I i artikel 1 1.2 och 1.3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 91/308/EEG 2005/60/EG av den 10 juni 1991 26 oktober 2005 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för tvättning av pengar penningtvätt och finansiering av terrorism finns en definition av penningtvätt(8). Om insättare inte erhåller bör inte kunna erhålla ersättning från insättningsgarantisystem bör denna definition tillämpas. (20)  Kreditinstitutens kostnad för deltagande i ett system för garanti av insättningar står inte i relation till den kostnad som skulle bli följden av mycket stora uttag av insättningar, inte bara från kreditinstitut i svårigheter utan också från institut med god ekonomisk ställning, på grund av att insättarna förlorat förtroendet för banksystemets soliditet. (21)  Det är absolut nödvändigt att tillgängliga finansiella medel i insättningsgarantisystem uppgår till en viss målnivå och att särskilda extraordinära avgifter kan tas ut. Vid behov måste bör insättningsgarantisystemen förfoga över lämpliga alternativa finansieringsmöjligheter för att kunna tillgodose krav på erhålla kortfristig finansiering för att tillgodose krav som ställs gentemot dem. (22)  Insättningsgarantisystemen bör förfoga över tillräckliga finansiella medel Insättningsgarantisystems finansiella medel bör huvudsakligen användas för återbetalning till insättare vid ett kreditinstituts insolvens. I många fall bör man dock vidta stödåtgärder för att undvika ett kreditinstituts insolvens, eftersom sådana åtgärder ofta är effektivare än återbetalning när det gäller att garantera insättningarna. Dessutom kan man genom sådana åtgärder undvika ytterligare kostnader och negativa effekter på den finansiella stabiliteten och öka insättarnas förtroende. Därför bör medlen i insättningsgarantisystemen även kunna användas till stödåtgärder. Stödåtgärder bör alltid villkoras med skyldigheter för det institut som mottar stödet. Åtgärderna bör dock även kunna användas för att finansiera överföring av medel till ett annati samband med en ordnad avveckling av ett kreditinstitut, förutsatt att detta leder till det billigaste alternativet för insättningsgarantisystemet. De kostnader som bärs av insättningsgarantisystemet bör därför inte överstiga det belopp som täcks av berörda kreditinstituts insättningar. De kan även i viss mån användas för att förhindra bankkonkurser inom de ramar som anges i direktivet. Sådana åtgärder ska vara i överensstämmelse med bestämmelserna om statligt stöd. Dessa handlingsalternativ inom insättningsgarantisystemen bör dock inte inverka på eventuell framtida kommissionspolicy i fråga om inrättandet av avvecklingsfonder för nationella banker. [Ändr. 19] (22a)  Det bör vara möjligt att använda insättningsgarantisystemens medel för att finansiera en fortsatt kontoföring för en institutions andel av täckta insättningar. [Ändr. 20] (23)  Tabell 1 i punkt 14 i bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/49/EG av den 14 juni 2006 om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut (omarbetning)(9) inför riskvägning för vissa tillgångsposter. Denna bilaga tabell bör beaktas för att säkerställa att insättningsgarantisystem endast investerar i lågrisktillgångar. (24)  Vid beräkning av avgifter till insättningsgarantisystem bör hänsyn tas till den risk som deltagarna tar. Detta gör det möjligt att beakta enskilda bankers riskprofil, inklusive deras olika affärsmodeller, och att rättvist beräkna bör detta leda till att avgifterna samtidigt som det uppmuntrar fastställs på ett rättvist sätt och uppmuntra valet av mindre riskfyllda affärsmodeller. I detta syfte bör en standardmetod för att fastställa och beräkna riskbaserade avgifter till insättningsgarantisystemen föreskrivas. Genom att ta fram en uppsättning nyckelindikatorer som är obligatoriska för alla medlemsstater och en annan uppsättning valfria kompletterande indikatorer, baserat på en gemensam linje överenskommen mellan EBA och de behöriga myndigheterna, skulle harmoniseringen kunna ske successivt. Naturen hos de risker som de anslutna kreditinstituten har valt kan emellertid variera med marknadsförhållandena och kreditinstitutens affärsverksamhet. Därför är det lämpligt att utöver standardmetoden göra det möjligt för insättningsgarantisystemen att använda egna alternativa riskbaserade metoder, under förutsättning att dessa riskbaserade alternativa metoder följer de riktlinjer som ska utarbetas av EBA efter samråd med det europeiska forumet för insättningsgarantigivare (European Forum of Deposit Insurers, EFDI). Sådana alternativa riskbaserade metoder beaktar enskilda bankers riskprofil, leder till att avgifterna beräknas på ett noggrannare sätt, anpassat till marknadsförhållandena i respektive medlemsstat, samt uppmuntrar till valet av mindre riskfyllda affärsmodeller. Med hänsyn till kreditmarknadsområden med särskilt låg risk, som regleras genom nationell lagstiftning, bör man i motsvarande mån kunna minska de avgifter som ska erläggas. [Ändr. 21] (24a)  Lönsamheten har i vissa fall använts som en riskminskande indikator för riskbaserade premier. Detta tar inte hänsyn till affärsmodellen hos ömsesidiga bolag, som inte strävar efter att maximera lönsamheten. Dessutom kan önskan att öka lönsamheten skapa ett osunt incitament för att anta mer riskfyllda strategier. Man bör ha en helhetssyn när det gäller hur sunda affärsmodellerna är. [Ändr. 22] (25)  Skydd för insättningar är en viktig komponent i genomförandet av den inre marknaden och ett nödvändigt komplement till tillsynen över kreditinstitut på grund av den solidaritet det skapar mellan alla institut på en viss finansiell marknad om ett av dem inte skulle kunna infria sina förpliktelser.  Därför bör insättningsgarantisystem vid behov kunna låna pengar till varandra. (26)  Tidsfristen för utbetalningarna återbetalningarna på maximalt sex veckor från 31 december 2010, är inte förenlig med behovet att bevara insättarnas förtroende och motsvarar inte deras behov. Tidsfristen för utbetalningar återbetalningarna bör därför inskränkas till en veckafem arbetsdagar, men inte kortare tid än en vecka. [Ändr. 23 och 150/rev] (26a)  Ofta saknas dock fortfarande de förfaranden som behövs för en kort tidsfrist för återbetalningar. Men om insättarna garanteras en kort tidsfrist för återbetalning och denna sedan inte respekteras när ett kreditinstitut går i konkurs, kan detta varaktigt försämra insättarens förtroende för insättningsgarantisystemen och därmed undergräva deras stabiliserande verkan och syfte. Därför bör medlemsstaterna få möjlighet att under en övergångsperiod till och med den 31 december 2016 besluta om en tidsfrist för återbetalning på 20 arbetsdagar, om de behöriga myndigheterna undersökt fallet och konstaterat att det inte går att tillämpa den förkortade tidsfristen för återbetalning. I så fall ska man senast den 31 december 2016 ha utvecklat och prövat de förfaranden som behövs för en tidsfrist på fem arbetsdagar för utbetalning. För att se till att insättare under övergångsperioden till och med det datumet inte hamnar i finansiellt trångmål om deras kreditinstitut går i konkurs, bör insättarna emellertid kunna få upp till 5 000 EUR av sina ersättningsberättigade insättningar återbetalda inom fem arbetsdagar, men inte kortare tid än vecka genom det relevanta insättningsgarantisystemet. [Ändr. 24 och 150/rev] (27)  Insättningsgarantisystem i medlemsstater där ett kreditinstitut har upprättat filialer eller där kreditinstitutet direkt tillhandahåller tjänster ska för den medlemsstats räkning där kreditinstitutet auktoriserats informera och ersätta insättare. För att underlätta denna uppgift bör de insättningsgarantisystem som kan komma att beröras ingå avtal på förhand. (28)  Information är en betydande väsentlig del av insättarskyddet. Därför bör befintliga insättare på sina kontoutdrag och framtida insättare genom ett undertecknat standardinformationsblad informeras om sin täckning och om det ansvariga systemet, och de som avser att göra insättningar bör ombes att underteckna ett standardinformationsblad. Samma information bör ges till alla insättare och de som avser att göra en insättning. En oreglerad användning i marknadsföring av hänvisningar till nivån på och omfattningen av ett insättningsgarantisystem skulle kunna påverka stabiliteten i banksystemet eller insättarnas förtroende. När det i reklam hänvisas till insättningsgarantisystem bör hänvisningen begränsas till enbart korta fakta en kortfattad förklaring av fakta. System som skyddar själva kreditinstitutet bör tydligt informera insättare om dess rollderas rättsliga anspråk som följer av den täckningsnivå som anges i detta direktiv samt om hur det fungerar, utan att utlova obegränsat insättningsskydd. [Ändr. 25] (29)  Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter(10) är tillämpligt på behandling av personuppgifter som sker till följd av detta direktiv. (30)  Om ett eller flera system, som garanterar insättningar eller kreditinstituten som sådana och säkerställer kompensation eller skydd för insättningar enligt de villkor som föreskrivs i detta direktiv, har införts och officiellt erkänts, medför inte detta direktiv att medlemsstaterna eller deras behöriga myndigheter blir ansvariga gentemot insättare. (31)  I kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av en europeisk bankmyndighet av den 23 september 2009(11) presenteras ett lagstiftningsförslag om att inrätta ett europeiskt system för finansiell tillsyn samt detaljer om hur en sådan ny tillsynsram ska utformas, däribland inrättandet av en europeisk bankmyndighet. (32)  EBA ska, med beaktande av medlemsstaternas behörighet att utöva tillsyn av över insättningsgarantisystemen, medverka till att göra det lättare för kreditinstitut att starta och driva verksamhet samtidigt som ett effektivt skydd för insättare säkerställs Bankmyndigheten ska i detta syfte bekräfta att de villkor för lån mellan insättningsgarantisystem som fastställs i detta direktiv är uppfyllda och, med beaktande av de i direktivet strikt fastställda gränserna, ange de belopp som kan lånas ut av de enskilda systemen samt utgångsränta och lånets löptid. och riskerna för skattebetalarna minimeras. EBA ska därutöver inhämta information om insättningsgarantisystem, framför allt om den av behöriga myndigheter bekräftade storleken på de insättningar som omfattas. Den ska informera övriga insättningsgarantisystem om deras utlåningsskyldighet. [Ändr. 26] (33)  För att säkerställa likvärdiga konkurrensvillkor och ett effektivt skydd för insättare i hela Europa är det nödvändigt att införa ett effektivt instrument för att skapa harmoniserade tekniska standarder för finansiella tjänster. För att kunna standardisera beräkningen av riskbaserade avgifter är det nödvändigt att utarbeta sådana normer. [Ändr. 27] (34)  För att se till att insättningsgarantisystemen fungerar effektivt och ändamålsenligt och att väl avvägd hänsyn tas till deras ställning i olika medlemsstater bör bankmyndigheten EBA kunna reglera tvister mellan dem med bindande verkan. (34a)  I sin resolution av den 7 juli 2010 med rekommendationer till kommissionen om gränsöverskridande krishantering inom banksektorn pekade Europaparlamentet på behovet av en europeisk mekanism för att hantera bankkriser. Inrättandet av en sådan mekanism bör inte påverka skyddet för insättare genom ett insättningsgarantisystem.[Ändr. 28] (35)  Kommissionen bör ges befogenhet att när det gäller artikel 5.5 anta delegerade akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, för att den täckningsnivå för varje insättares sammanlagda insättningar som anges i detta direktiv ska kunna anpassas till inflationen i unionen med ledning av konsumentprisindex. Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå. När kommissionen förbereder och utarbetar delegerade akter bör den se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.[Ändr. 29] (35a)  Kommissionen bör dessutom ges befogenhet att anta EBA:s förslag till tekniska standarder för tillsyn för att fastställa de i detta direktiv angivna definitionerna och en standardmetod för att beräkna riskbaserade bidrag från kreditinstituten till de insättningsgarantisystem som beskrivs i detta direktiv i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010. EBA bör utarbeta sådana förslag till tekniska standarder för tillsyn och lägga fram dem för godkännande av kommissionen senast den 31 december 2012.[Ändr. 30] (36)  I enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt unionen kan målen för den föreslagna åtgärden, dvs. harmonisering av bestämmelserna om hur insättningsgarantisystem ska fungera, därför bättre enbart uppnås på unionsnivå. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål. (37)  Skyldigheten att införliva detta direktiv i den nationella lagstiftningen med nationell rätt bör bara gälla de bestämmelser som har ändrats i väsentlig utsträckning jämfört med tidigare direktiv. Skyldigheten att införliva de bestämmelser som förblir oförändrade följer av de tidigare direktiven. (38)  Detta direktiv bör inte påverka medlemsstaternas skyldigheter när det gäller tidsfristerna för införlivande med nationell lagstiftning rätt av de direktiv som anges i bilaga IV. HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. Artikel 1 Syfte och tillämpningsområde 1.  I detta direktiv fastställs regler för hur den europeiska ordningen för nationella insättningsgarantisystem ska fungera, vilken syftar till att ge insättarna i unionen ett gemensamt säkerhetsnät med hög skyddsnivå. [Ändr. 31] 2.  Detta direktiv är tillämpligt på alla insättningsgarantisystem som erkänns enligt artikel 3.1 och deras anslutna kreditinstitut. Insättningsgarantisystemen får utformas som skyddssystem som regleras genom lagstiftning eller avtal eller institutionella skyddssystem som avses i artikel 80.8 i direktiv 2006/48/EG. [Ändr. 32] 3.  Institutionella skyddssystem enligt definitionen i artikel 80.8 i direktiv 2006/48/EG kan av behöriga myndigheter erkännas som insättningsgarantisystem om de uppfyller kriterierna i den artikeln och i detta direktiv. [Ändr. 33] 4.  InstitutionellaMed avseende på tillämpningen av detta direktiv ska skyddssystem som inte erkänns enligt punkt 3 och som inte garanterar insättningar ska inteartikel 3.1 endast omfattas av detta direktiv, dock med undantag för artikel 14.5 andra stycket och 14.6a samtsista nionde stycket i bilaga III. [Ändr. 34] 4a.  Om en europeisk fond för hantering av bankkriser skapas ska kommissionen tillsammans med EBA säkerställa att insättarna ges ett fortsatt starkt skydd.[Ändr. 35] Artikel 2 Definitioner 1.  I detta direktiv används följande beteckningar med de betydelser som här anges:    a) ”insättning”:    (i) ett tillgodohavande i form av inlåning eller som ett tillfälligt led i normala banktransaktioner, inklusive insättningar med fast löptid, insättningar på sparkonton och registrerade insättningar, och som ett kreditinstitut måste betala tillbaka enligt de lagliga och avtalsmässiga villkor som är tillämpliga, eller    (ii) en fordran i form av certifikat som har ställts ut av kreditinstitut. [Ändr. 36] Andelar i brittiska och irländska ”building societes”, bortsett från andelar som utgör en form av eget kapital i enlighet med artikel 2, ska anses vara insättningar.    – Om dess existens enbart kan påvisas genom ett annat intyg än ett kontoutdragdet är utställt till innehavaren och inte till en namngiven person. [Ändr. 37]    – Om det kapitalbeloppet inte ska betalas tillbaka till det nominella värdet.    – Om det endast ska betalas tillbaka till det nominella värdet inom ramen för en särskild garanti eller ett avtal som tillhandahålls av ett kreditinstitut eller en tredjepart.    b) ”ersättningsberättigade insättningar”: insättningar som inte är undantagna från skydd i enlighet med enligt artikel 4.    c) ”täckta insättningar”: den del av ersättningsberättigade insättningar som inte överstiger den täckningsnivå som avses i artikel 5.    ca) Insättare: kontohavaren eller, om det rör sig om ett gemensamt konto, var och en av de personer som är kontohavare.[Ändr. 38]    d) ”gemensamt konto”: ett konto som är öppnat i två eller flera personers namn eller som två eller flera personer är berättigade till och som tecknas av en eller flera av dessa personer.    e) ”indisponibel insättning”: en insättning som har förfallit till betalning men som inte har betalats ut av ett kreditinstitut enligt de rättsliga och avtalsmässiga villkor som är tillämpliga, och om endera av följande två alternativ är tillämpligt:    i) De behöriga myndigheterna i fråga har konstaterat att, enligt deras uppfattningden information som de vid den tidpunkten har tillgång till, saknar kreditinstitutet i fråga för närvarande och av skäl direkt förknippade med dess finansiella ställning, förmåga att kunna återbetala insättningen och att denna oförmåga inte endast är tillfällig. De behöriga myndigheterna ska göra detta konstaterande så snart som möjligt och i varje fall senast fem arbetsdagar efter det att de först har blivit förvissade om att ett kreditinstitut inte har återbetalat insättningar som utgör vederbörligen styrkta och förfallna fordringar, eller[Ändr. 39] De behöriga myndigheterna ska göra detta konstaterande så snart som möjligt och i varje fall senast fem arbetsdagar efter det att de först har blivit förvissade om att ett kreditinstitut inte har återbetalat insättningar som utgör vederbörligen styrkta och förfallna fordringar, eller.    ii) En När ett konstaterande enligt led i inte har skett, en rättslig myndighet har av orsaker som är direkt förknippade med kreditinstitutets finansiella ställning meddelat ett avgörande som innebär att insättarnas möjlighet att framställa krav mot institutet tillfälligt upphävs om avgörandet meddelas innan det ovannämnda konstaterandet har gjorts.    f) ”kreditinstitut”: ett företag enligt definitionen i den mening som avses i artikel 4.1 i direktiv 2006/48/EG    f-a) Förebyggande och stödjande åtgärder: insättningsgarantisystemens åtgärder för att undvika bankkonkurser bland de anslutna kreditinstituten, inklusive
	i)	verifiering av de anslutna kreditinstitutens ekonomiska situation och riskposition, eller planeringen vid nyetablering av ett institut samt rätten till information vid väsentliga förändringar avseende ägande och kontroll,
	ii)	krav på de anslutna kreditinstituten att lämna information om sin ekonomiska situation och riskposition, utveckling och planerade förändringar av affärsmodellen,
	iii)	införande av villkor för att begränsa de garanterade insättningarnas volymer eller för att helt eller delvis begränsa viss affärsverksamhet om det på grund av en revision eller av annan anledning förekommer indikationer på att det föreligger överhängande eller akut risk för att insättningsgarantisystemet måste utlösas,
	iv)	uttag av avgifter i förhållande till institutets individuella riskposition,
	v)	en överenskommelse med behöriga myndigheter om utbyte av information, inklusive konfidentiell information,
	vi)	beviljande av garantier, lån och alla slags likviditets- och kapitaltillskott inklusive tillgodoseende av anspråk från tredje part.[Ändr. 149/rev]

k)  ”hemmedlemsstat”: den hemmedlemsstat där ett kreditinstitut har sitt huvudkontor i den mening som avses i artikel 4.7 i direktiv 2006/48/EG.

l)  ”värdmedlemstat”: värdmedlemsstat där ett kreditinstitut har en filial eller i vilken det tillhandahåller tjänster i den mening som avses i artikel 4.8 i direktiv 2006/48/EG.

2.  I de fall som detta direktiv hänvisar till förordning (EU) nr 1093/2010 om inrättande av en europeisk bankmyndighet (EBA-förordningen), ska organ som administrerar insättningsgarantisystem enligt detta direktiv den förordningen betraktas som behöriga myndigheter enligt artikel 4.2 i förordning (EU) nr 1093/2010 [EBA-förordningen].

Artikel 3

Deltagande och tillsyn

1.  Varje medlemsstat ska säkerställa att ett eller flera system för insättningsgaranti insättningsgarantisystem införs och officiellt erkänns inom dess territorium.

Detta utesluter dock inte att olika medlemsstater inrättar gränsöverskridande insättningsgarantisystem eller slår samman sina system. Dessa gränsöverskridande eller sammanslagna insättningsgarantisystem ska godkännas av de behöriga myndigheterna i samarbete med EBA.[Ändr. 44]

Vid avgörandet av huruvida insättningsgarantisystem bör erkännas officiellt ska den berörda behöriga myndigheten fästa särskild vikt vid insättningsgarantisystemets stabilitet och ska säkerställa att dess deltagande är balanserat.[Ändr. 45]

Inget kreditinstitut får ska ta emot insättningar om det inte är anslutet till ett sådant system.

2.  Om ett kreditinstitut inte uppfyller de förpliktelser som åligger det såsom deltagare i ett insättningsgarantisystem, ska de behöriga myndigheter som har utfärdat dess auktorisation omedelbart underrättas och, i samarbete med insättningsgarantisystemet, direkt vidta alla lämpliga åtgärder, inklusive användande av sanktioner, för att säkerställa att kreditinstitutet uppfyller sina förpliktelser. [Ändr. 46]

3.  Om inte dessa åtgärder leder till att kreditinstitutet uppfyller sina förpliktelser, kan systemet, om nationell lagstiftning tillåter uteslutning av en deltagare, med de behöriga myndigheternas uttryckliga samtycke och med minst en månads frist, meddela att det ämnar utesluta kreditinstitutet från att delta deltagande i systemet. Insättningar som har gjorts före fristens utgång ska även i fortsättningen vara helt täckta av systemet. Om kreditinstitutet vid fristens utgång inte har uppfyllt sina förpliktelser ska insättningsgarantisystemet genomföra uteslutningen.

4.  Insättningar som redan har gjorts vid tidpunkten för återkallandet av auktorisationen för ett kreditinstitut som har auktoriserats enligt artikel 6 i direktiv 2006/48/EG? ska fortsätta att vara täckta av insättningsgarantisystemet.

5.  De behöriga myndigheterna ska enligt de befintliga reglerna för det europeiska systemet för finansiell tillsyn (ESFS) löpande utöva tillsyn över att alla insättningsgarantisystem som avses i artikel 1 efterlever detta direktiv. [Ändr. 47]

EBA ska utöva tillsyn över gränsöverskridande insättningsgarantisystem i samarbete med ett organ som består av företrädare för behöriga myndigheter från de anslutna kreditinstitutens respektive hemländer.[Ändr. 48]

6.  Medlemsstaterna ska se till att alternativa metoder som antagits av insättningsgarantisystemen enligt artikel 11.3a stämmer överens med bestämmelserna i den artikeln och med de riktlinjer som EBA har antagit enligt artikel 11.5, att insättningsgarantisystemen regelbundet testar sina system och, om omständigheterna kräver det, omgående informeras om de behöriga myndigheterna upptäcker problem i ett kreditinstitut som kan förväntas leda till att ett insättningsgarantisystem måste ingripa. EBA ska samordna medlemsstaternas åtgärder.[Ändr. 49]

Sådana tester ska genomföras minst vart tredje år eller oftare när det anses vara nödvändigt. Det första testet ska äga rum senast den 31 december 2013. [Ändr. 50]

På eget initiativ eller på begäran från Europeiska systemrisknämnden (ESRB), som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1092/2010 av den 24 november 2010 om makrotillsyn av det finansiella systemet på EU-nivå och om inrättande av en europeisk systemrisknämnd(12) (ESRB), ska EBA tillhandahålla ESRB sådan information om insättningsgarantisystemen som behövs för en systemriskanalys.[Ändr. 51]

EBA ska härvidlag regelbundetminst vart femte år utföra inbördes utvärderingar i enlighet med artikel 15 i [EBA-förordningen]artikel 30 i förordning (EU) nr 1093/2010. Sådana inbördes utvärderingar ska bland annat inbegripa bolagsstyrningsmetoder enligt punkt 7a. Insättningsgarantisystem ska vid utbyte av information med EBA omfattas av den tystnadsplikt som avses i artikel 70 i förordning (EU) nr 1093/2010.

EBA ska ha befogenhet att årligen, baserat på aktualiserade uppgifter, undersöka insättningsgarantisystemens stresstålighet i enlighet med olika scenarier med brytpunkter som fastställts på förhand för att fastställa huruvida det är lämpligt att justera den gällande beräkningsmodellen och målnivån. I detta sammanhang bör stresstestet baseras på ett scenario med låg inverkan, ett scenario med medelhög inverkan och ett scenario med hög inverkan.[Ändr. 52]

7.  Medlemsstaterna ska se till att insättningsgarantisystemen när som helst och på begäran från deltagarna erhåller all den information som krävs för att förbereda en återbetalning av insättningar, inklusive märkningar i enlighet med enligt artikel 4.2. Information som krävs för att genomföra stresstester ska fortlöpande inges till insättningsgarantisystemen. Informationen ska göras anonym. Den information som erhålls får enbart användas för att utföra stresstester, för analys av den historiska utvecklingen av insättningsgarantisystemens motståndskraft eller för att förbereda återbetalningar, och inte lagras längre än vad som är nödvändigt för de syftena för vilka uppgifterna insamladesden ska behandlas konfidentiellt. [Ändr. 53]

7a.  Medlemsstaterna ska se till att deras insättningsgarantisystem har inrättat sunda bolagsstyrningsmetoder, och i synnerhet

Artikel 4

Ersättningsberättigade insättningar

1.  Följande ska inte omfattas av återbetalning från insättningsgarantisystem:

2.  Medlemsstaterna ska se till att kreditinstitut märker sådana insättningar som avses i punkt 1 på ett sådant sätt att de omedelbart kan identifieras.

2a.  Medlemsstaterna ska dock se till att lokala myndigheters insättningar kan komma i fråga för återbetalning från insättningsgarantisystemen, under förutsättning att följande villkor är uppfyllda:

Artikel 5

Täckningsnivå

1.  Medlemsstaterna ska se till att täckningen för varje insättares sammanlagda insättningar ska vara 100 000 ?EUR i den händelse insättningarna blir indisponibla.

1a.  Dessutom ska medlemsstaterna se till att följande insättningar skyddas helt:

2.  Medlemsstaterna ska se till att insättningsgarantisystemen inte gör avsteg från den täckningsnivå som fastställs iinsättare har laglig rätt till den täckningsnivå som fastställs i punkt 1. Medlemsstaterna kan dock besluta att följande insättningar omfattas förutsatt att kostnaderna för återbetalning inte omfattas av artikel 9, 10 och 11: [Ändr. 62]

3.  Bestämmelserna i punkt 2punkt 1 ska inte förhindra medlemsstaterna att behålla eller införa system som skyddar ålderspensions- och pensionsförsäkringsprodukter, förutsatt att sådana system inte enbart omfattar insättningar utan erbjuder full täckning en fullständig täckningsnivå för alla produkter och situationer som är relevanta i detta sammanhang. [Ändr. 65]

3a.  För de insättningar hos kreditinstitut eller utländska kreditinstituts filialer i medlemsstaterna som skedde före den 31 december 2010 och för insättningar från insättare som har sin huvudsakliga hemvist i en medlemsstat som före den 1 januari 2008 hade ett lagstadgat insättningsgarantisystem med en fast täckningsnivå mellan 100 000 EUR och 300 000 EUR för insättningar får respektive medlemsstat besluta, genom undantag från punkt 1, att den hittillsvarande täckningsnivån ska fortsätta att gälla oförändrad. I detta fall ska kreditinstitutens målnivå och riskbaserade bidrag anpassas i motsvarande grad.[Ändr. 66]

4.  Insättningar ska betalas ut i den medlemsstats valuta i vilken kontot fördes Om de belopp i euro som anges i punkt 1 omräknas till andra valutor ska de belopp som faktiskt utbetalas till insättare motsvara beloppen som fastställs i detta direktiv.eller i euro. När insättningar görs i en annan valuta ska insättarna ha rätt att besluta huruvida beloppen ska betalas ut i

Vid tillämpningen av led b i första stycket ska den omräkningskurs tillämpas som gällde för den valuta i vilken kontot fördes fram till det datum då de behöriga myndigheterna gör det konstaterande som avses i artikel 2.1 e i eller den rättsliga myndigheten meddelar det avgörande som avses i artikel 2.1 e ii.[Ändr. 67]

5.  Medlemsstater som räknar om de belopp som anges i euro till sin nationella valuta ska vid omräkningen initialt tillämpa den omräkningskurs som gällde den ...(14)dagen för detta direktivs ikraftträdande.

Medlemsstaterna får runda av de belopp som omräkningen resulterar i, förutsatt att denna avrundning uppgår till högst 2 500 EUR.

Utan att det inverkar på tillämpningen av andra föregående stycket ska medlemsstaterna vart femte år anpassa de täckningsnivåer som omräknats till andra valutor till det belopp som avses i punkt 1. Medlemsstaterna kan får efter samråd med kommissionen anpassa täckningsnivåerna vid en tidigare tidpunkt i händelse av oförutsedda händelser som såsom valutafluktuationer.

6.  Det belopp som avses i punkt 1 ska regelbundet och minst vart femte år omprövas av kommissionen i samarbete med EBA. Om lämpligt ska kommissionen till Europaparlamentet och rådet överlämna ett förslag till ett direktiv om justering av det belopp som avses i punkt 1, med hänsyn tagen särskilt till utvecklingen inom banksektorn samt den ekonomiska och monetära situationen i unionen. Den första omprövningen ska inte ske förrän den 31 december 2015 såvida oförutsedda händelser inte kräver en tidigare översyn. [Ändr. 68]

7.  Kommissionen ska ges befogenhet att åtminstone vart femte år anta delegerade akter i enlighet med artikel 16 avseende den periodiska omprövning som avses i punkt 6 av det belopp som avses i punkt 1 i enlighet med inflationen i Europeiska unionen på grundval av förändringar i det harmoniserade konsumentprisindex som offentliggörs av Europeiska kommissionen sedan den senaste justeringen.

Denna åtgärd, som avser att ändra icke väsentliga delar i detta direktiv, ska antas i enlighet med artikel 16. [Ändr. 69]

Artikel 6

Fastställande av återbetalningsbart belopp

1.  De gränser som avses i artikel 5.1, ska tillämpas på de sammanlagda insättningarna i samma kreditinstitut oavsett antalet insättningar, valuta och lokalisering inom unionen?.

2.  Varje insättares andel i ett gemensamt konto ska tas med i beräkningen av de gränser som avses i artikel 5.1.

Om särskilda bestämmelser saknas, ska ett sådant konto delas lika mellan insättarna.

En medlemsstat kan får besluta att insättningar till ett konto som disponeras av två eller flera personer som är medlemmar i ett bolag, en sammanslutning eller en gruppering av liknande natur som inte är en juridisk person, kan får läggas samman och behandlas som om de hade gjorts av en enda insättare vid beräkningen av de gränser som anges i artikel 5.1.

3.  Om inte insättaren är faktiskt berättigad till de belopp som finns innestående på ett konto, ska den person som är faktiskt berättigad täckas av garantin, förutsatt att den personen har blivit identifierad identifierats eller kan identifieras före det datum då de behöriga myndigheterna gör det konstaterande som avses i artikel 2.1 e i i eller den rättsliga myndigheten meddelar det avgörande som avses i artikel 2.1 e ii. Om flera personer är faktiskt berättigade ska, då de gränser som anges i artikel 5.1 beräknas, hänsyn tas till vars var och ens andel enligt de för förvaltningen av insättningarna gällande arrangemangen.

4.  Referensdatumet för beräkning av det återbetalningsbara beloppet ska vara det datum då de behöriga myndigheterna gör det konstaterande som avses i artikel 2.1 e i eller den rättsliga myndigheten meddelar det avgörande som avses i artikel 2.1 e ii. Insättares skyldigheter gentemot kreditinstitutet ska inte beaktas vid beräkning av det återbetalningsbara beloppet, såvida det inte rör sig om insättarens skulder som förfaller till betalning på referensdatumet. [Ändr. 70]

5.  Medlemsstaterna ska se till att insättningsgarantisystemen när som helst kan begära information från kreditinstituten om storleken på varje insättares sammanlagda insättningsbelopp.

6.  Upplupen ränta på banktillgodohavanden insättningar som inte har krediterats det datum då de behöriga myndigheterna gör det konstaterande som avses i artikel 2.1 e i eller den rättsliga myndigheten meddelar det avgörande som avses i artikel 2.1 e ii ska ersättas av insättningsgarantisystemet. Den nivå som fastställs i artikel 5.1 ska får inte överskridas.

Om räntan är beroende av värdet på ett annat finansiellt instrument och således inte kan fastställas utan att äventyra utbetalningen inom den tidsgräns som avses i artikel 7.1 ska ersättningen för sådan ränta begränsas till den dröjsmålsränta som gäller enligt nationell lagstiftning.

7.  Medlemsstaterna kan får besluta att vissa kategorier av insättningar som har ett i nationell lagstiftning fastställt socialt syfte och för vilka en tredje part har gett en garanti i enlighet med bestämmelserna om statligt stöd ska inte ska beaktas vid aggregering av en insättares insättningar hos samma kreditinstitut i enlighet med vad som avses i punkt 1. I sådana fall ska den tredje partens garanti begränsas till den täckning som avses i täckningsnivån enligt artikel 5.1.

7a.  Vid återbetalning i enlighet med artikel 7.1 får medlemsstaterna besluta att en insättares insättningar i samma kreditinstitut inte ska läggas samman om det enligt medlemsstatens lagstiftning är tillåtet att kreditinstitut uppträder under olika namn. Insättningar i samma kreditinstitut och med samma namn läggs samman och på dessa tillämpas täckningsnivån enligt artikel 5.1. Om dessa beräkningar leder till ett högre belopp av täckta insättningar per insättare och per kreditinstitut än vad som anges i artikel 5 höjs de avgifter till insättningsgarantisystemen som beräknas i enlighet med artiklarna 9 och 11 i motsvarande grad.

Om en medlemsstat beslutar att inte tillåta separat insättarskydd för olika namn inom ett och samma kreditinstitut, har kontohavaren och namnen inte separata garantier. Sammanläggning av insättningar under olika namn från samma kreditinstitut ska inte tillämpas i gränsöverskridande situationer.

Kreditinstitut från medlemsstater som tillämpar denna bestämmelse kan inte erbjuda sådan täckning i de filialer i medlemsstater som inte tillåter att kreditinstitut bedriver verksamhet under olika namn.[Ändr. 71]

Artikel 7

Återbetalning

1.  Insättningsgarantisystem ska kunna återbetala indisponibla insättningar inom 7 dagar5 arbetsdagar, men inte kortare tid än en vecka från den dag då de behöriga myndigheterna gör ett konstaterande som avses i artikel 2.1 e i eller den rättsliga myndigheten meddelar ett avgörande som avses i artikel 2.1 e ii.

Medlemsstaterna kan får besluta att insättningar som avses i artikel 6.3 ska omfattas av en längre återbetalningsperiod. Den perioden får dock uppgå till högst tre 3 månader från det datum då de behöriga myndigheterna gör ett konstaterande som avses i artikel 2.1 e i eller en rättslig myndigheten meddelar det avgörande som avses i artikel 2.1 e ii.

Medlemsstaterna får besluta att en frist på 20 arbetsdagar för återbetalning ska gälla fram till den 31 december 2016, under förutsättning att de behöriga myndigheterna efter ingående prövning konstaterar att insättningsgarantisystemen ännu inte är i stånd att klara en återbetalningsfrist på fem arbetsdagar, men inte kortare tid än en vecka.

En insättare som inte är faktiskt berättigad till de belopp som finns innestående på de konton som avses i artikel 6.3 ska återbetalas inom den tidsgräns som fastställs i första stycket. Den betalningen ska beaktas då de personer som är faktiskt berättigade ersätts.

1a.  Om medlemsstaterna enligt punkt 1 tredje stycket har beslutat att en frist på 20 arbetsdagar för återbetalning ska gälla fram till den 31 december 2016 ska insättningsgarantisystemet på begäran av insättaren inom en tidsfrist på fem arbetsdagar, men inte kortare tid än en vecka, göra en engångsutbetalning på högst 5 000 EUR, som avser de insättningar som berättigar till återbetalning.[Ändr. 150]

1b.  Den återbetalning eller utbetalning som avses i punkt 1 får skjutas upp i följande fall:

2.  Insättare ska ersättas utan att det krävs en begäran till insättningsgarantisystemet. Kreditinstitutet ska härvidlag översända nödvändig information om insättningar och insättare så snart som insättningsgarantisystemet begär detta.

3.  All skriftväxling mellan insättningsgarantisystemet och insättaren ska vara på det officiella språketunionsspråk som det kreditinstitut som innehar den garanterade insättningen använder i skriftväxlingen med insättaren eller, om detta inte är möjligt, det officiella språket eller de officiella språken i den medlemsstat där den insättning som omfattas av garantin är gjord. Om en bank bedriver direkt verksamhet i en annan medlemsstat utan att ha upprättat en filial ska informationen tillhandahållas på det språk som insättaren valt då kontot öppnades. [Ändr. 76]

4.  Om en insättare eller en annan person som gör anspråk på det belopp som finns innestående på ett konto har anklagats för ett brott som har direkt eller indirekt samband med tvättning av pengar enligt definitionen i artikel 1 i direktiv 91/308/EEGartikel 1.2 i direktiv 2005/60/EG, får system för garanti av insättningar insättningsgarantisystemet inhibera alla betalningar som berör insättaren i väntan på domstolens dom, oavsett den tidsfrist som fastställs i punkt 1. [Ändr. 77]

4a.  Ingen återbetalning ska ske när det inte förekommit några transaktioner i samband med insättningen under de senaste 24 månaderna och insättningens värde är lägre än de administrativa kostnader som skulle uppstå genom en sådan återbetalning.[Ändr. 78]

Artikel 8

Krav mot insättningsgarantisystem

1.  Medlemsstaterna ska säkerställa att insättarens rätt till kompensation innebär att insättaren har möjlighet att föra talan kan föras mot insättningsgarantisystemet. [Ändr. 79]

2.  Utan att det påverkar eventuella andra rättigheter enligt nationell lagstiftning ska system och om inte annat följer av punkt 3 som betalar ut belopp inom ramen för en garanti och nationella bestämmelser, vara berättigade att vid likvidationsförfaranden träda i insättarnas ställe för ett belopp som motsvarar det systemen har betalat ut.

Anspråk som omfattas av den rätt att träda i insättarnas ställe som avses i denna punkt ska prioriteras omedelbart efter den rätt som insättare har enligt punkt 1 och före alla andra anspråk gentemot förvaltaren.[Ändr. 80]

3.  Om insättningsgarantisystem lånar ut till ett annat system enligt det förfarande som avses i artikel 10 ska det kreditgivande insättningsgarantisystem i proportion till det utlånade beloppet vara berättigade att vid likvidationsförfaranden träda i insättarnas ställe för ett belopp som motsvarar det systemen har betalat ut.

Likvidationsförfarandet Rätten att träda i insättarens ställe får inte tillämpas förrän lånet förfallit i enligt med till betalning enligt artikel 10.2 b. Om likvidationsförfarandet slutar avslutas före denna tidpunkt ska rätten till intäkter från likvidationsförfarandet att träda i insättarens ställe utvidgas till att omfatta de belopp som efter likvidationsförfarandet betalats ut till det låntagande systemet.

Anspråk som omfattas av rätten till det likvidationsförfarande att träda i insättarens ställe som avses i denna punkt ska efter den rätt till anspråk som insättare har enligt punkt 1 ha företräde prioriteras omedelbart före alla andra anspråk gentemot förvaltaren.

4.  Medlemsstater kan får begränsa den tid inom vilken insättare, vars insättningar inte återbetalts eller erkänts av system inom den tidsfrist som anges i artikel 7.1, kan kräva återbetalning av sina insättningar. Denna tidsfrist ska fastställas i förhållande till den tidpunkt då anspråk, som enligt punkt 2 gått över till insättningsgarantisystemet, ska anmälas enligt bestämmelserna om likvidationsförfarande avvecklingsförfarande i nationell lagstiftning.

Vid fastställande av denna tidsfrist ska medlemsstaterna beakta den tid som insättningsgarantisystemet behöver för att fastställa anspråken innan anmälan görs.

Artikel 9

Finansiering av insättningsgarantisystem

1.  Medlemsstaterna ska se till att insättningsgarantisystemen förfogar över lämpliga system för att fastställa sina potentiella skyldigheter åtaganden. Insättningsgarantisystemens tillgängliga finansiella medel ska stå i proportion till dessa åtaganden.

Insättningsgarantisystemens tillgängliga finansiella medel utgörs av avgifter som betalas den 30 juni och den 30 december varje årminst en gång om året av deltagarna i systemet. Finansiering genom andra källor är dock möjlig. Deltagaravgift i form av ett engångsbelopp får inte tas ut. [Ändr. 81]

De tillgängliga finansiella medlen ska åtminstone nå upp till målnivån. Om den finansiella kapaciteten inte når upp till målnivån ska avgifter betalas minst till dess att målnivån uppnåtts. OmDen regelbundna avgiften ska ta vederbörlig hänsyn till konjunkturcykeln och ska inte utgöra mindre än 0,1 % av de täckta insättningarna. Skyldigheten att betala avgifter gäller endast när beloppet för insättningsgarantisystemens medel är lägre än målnivån. Efter att målnivån initialt har uppnåtts och när de finansiella tillgångarna uppgår till mindre än två tredjedelar av målnivån på grund av att medlen använts ska den regelbundna avgiften uppgå till minst 0,25 % av den ersättningsberättigadetäcktainsättningen insättningar. [Ändr. 82]

2.  De insättningar och investeringar som ett insättningsgarantisystem sammanlagt får från en enskild insättare får inte överstiga 5 % av dennes tillgängliga finansiella medel. Insättningsgarantisystemens tillgängliga finansiella medel ska placeras med låg risk och tillräcklig diversifiering och får inte överskrida 5 % av systemets finansiella tillgångar såvida dessa insättningar eller investeringar inte har en riskvikt på 0 % i enlighet med bilaga VI del 1 i direktiv 2006/48/EG. Företag som ingår i samma grupp för koncernredovisningsändamål enligt definitionen i den mening som avses i rådets direktiv 83/349/EEG(15) eller enligt erkända internationella redovisningsregler ska i detta avseende betraktas som enskilda insättare vid beräkning av denna målnivå. [Ändr. 83]

3.  Om ett insättningsgarantisystems finansiella medel inte är tillräckliga för att ersätta insättare då insättningar blivit indisponibla ska deltagarna i systemet per kalenderår erlägga extra avgifter på högst 0,5 % av de ersättningsberättigadetäckta insättningarna. Denna betalning ska fullgöras en dag före den tidsgräns som avses i artikel 7.1. [Ändr. 84]

4.  Det sammanlagda beloppet för de avgifter som avses i punkterna 1 och 23 får per kalenderår utgöra högst 1 % av de ersättningsberättigadetäckta insättningarna. [Ändr. 85]

De behöriga myndigheterna kan får helt eller delvistillfälligt undanta ett kreditinstitut från de skyldigheter som avses i punkt 2 om de sammanlagda avgifter som avses i punkterna 1 och 2 skulle äventyra reglering av fordringar som andra fordringsägare har på kreditinstitutet. Ett sådant undantag ska beviljas på högst 6 månader men kan förlängas på begäran av kreditinstitutet. Det berörda beloppet ska betalas vid en senare tidpunkt, när betalningen inte längre äventyrar reglering av andra fordringsägares fordringar. De finansiella medel som avses i punkterna 1, 2 och 3 ska huvudsakligen användas för att skydda och ersätta insättare i enlighet med detta direktiv. Upp till en tredjedel av de tillgängliga finansiella medlen får användas för förebyggande och stödjande åtgärder i enlighet med detta direktiv. I detta fall ska insättningsgarantisystemet inom en månad lämna en rapport till den behöriga myndigheten där det visas att gränsen på en tredjedel av de befintliga medlen iakttagits.[Ändr. 86]

5.  De finansiella medel som avses i punkterna 1, 2 och 3 i denna artikel ska i princip användas för att ersätta insättare i enlighet med detta direktiv.

De kan dock även användas för att finansiera överföring av medel till ett annat kreditinstitut, förutsatt att de kostnader som bärs av insättningsgarantisystemet inte överstiger det belopp som täcks av berörda kreditinstituts insättningar. I detta fall ska insättningsgarantisystemet inom en månad från det att medlen överförts lämna en rapport till Europeiska bankmyndigheten som bekräftar att den nivå som avses ovan inte överskridits. [Ändr. 87]

Medlemsstaterna kan tillåta att insättningsgarantisystem använder sina finansiella medel för att undvika en bankkonkurs utan att därför vara begränsade till finansiering av överföringen av medel från ett annat kreditinstitut, förutsatt att följande villkor uppfylls: [Ändr. 88]

Från fall till fall och med godkännande från de behöriga myndigheterna till följd av en motiverad begäran från berörda insättningsgarantisystem kan den procentsats som avses i a) fastställas till 0,75–1 %. [Ändr. 91]

5a.  Finansiella medel som överstiger den tröskel som anges i punkt 5 i denna artikel får av insättningsgarantisystemen användas för förebyggande och stödjande åtgärder om följande villkor uppfylls:

5b.  De finansiella medlen kan även användas för åtgärder i samband med en ordnad avveckling av ett kreditinstitut, förutsatt att de kostnader som bärs av insättningsgarantisystemet inte överstiger de insättningar som täcks av kreditinstitutet i fråga. När avveckling sker på detta sätt ska insättningsgarantisystemet senast en månad efter insättningsöverföringen lägga fram en rapport inför EBA som bekräftar att de kostnader som burits inte översteg de insättningar som täckts.[Ändr. 93]

6.  Medlemsstaterna ska se till att insättningsgarantisystemen förfogar över lämplig alternativ finansiering för att vid behov kunna erhålla kortfristig finansiering för att kunna tillgodose de fordringar som ställs på dessa insättningsgarantisystem.

7.  Medlemsstaterna ska varje månadkvartal informera EBA vilket belopp som ersättningsberättigade insättningar och täckta insättningar uppgår till i medlemsstatenpå deras territorium och de tillgängliga finansiella medel som insättningsgarantisystemet förfogar över. Dessa uppgifter ska bekräftas av den behöriga myndigheten och inom tio dagar efter utgången av varje månaden månad översändas tillsammans med denna bekräftelse till EBA. [Ändr. 94]

Medlemsstaterna ska se till att de uppgifter som avses i första stycket offentliggörs på insättningsgarantisystemets och EBA:s hemsidor minst en gång om året. [Ändr. 95]

7a.  Insättningsgarantisystem ska uppfylla särskilda styrningsregler och inrätta en särskild kommitté, bestående av höga representanter för insättningsgarantisystemet, dess deltagare samt företrädare för de berörda myndigheterna, som utarbetar och beslutar om transparenta investeringsriktlinjer för de tillgängliga finansiella medlen. Dessa riktlinjer ska beakta faktorer såsom matchningsperiod och investeringarnas kvalitet, diversifiering och korrelation.[Ändr. 96]

Artikel 10

Utlåning mellan insättningsgarantisystem

1.  Medlemsstaterna får tillåtaett insättningsgarantisystem att ge lån till andra insättningsgarantisystemsom avses i artikel 1.2 inom unionen på frivillig basis förutsatt att samtliga följande villkor uppfylls: [Ändr. 97]

Det belopp som avses i punkt f) första stycket ska fastställas enligt följande:

[belopp som täcks av insättningar som ska betalas enligt artikel 8.1] – [tillgängliga finansiella medel + maximala beloppet för extra avgifter enlig artikel 9.3] [Ändr. 100]

De andra insättningsgarantisystemen ska fungera som utlåningssystem. Medlemsstater med mer än ett system ska härvidlag utse ett system som ska fungera som den medlemsstatens utlåningssystem och underrätta Europeiska bankmyndigheten om detta. Medlemsstaten får besluta om och hur utlåningssystemet ska ersättas av andra insättningsgarantisystem i den medlemsstaten. [Ändr. 101]

Insättningsgarantisystem som enligt denna artikel är skyldiga att betala tillbaka ett lån till andra insättningsgarantisystem ska inte låna ut till andra insättningsgarantisystem.

2.  Lånet ska omfattas av följande villkor:

3.  EBA ska bekräfta att de krav som avses i punkterna 1 och 2 har uppfyllts, ange de belopp som ska lånas av varje system enligt beräkningsmodellen i punkt 2 a och den ingående räntesatsen enligt punkt 2 c samt lånets löptid. [Ändr. 105]

EBA ska sända sin bekräftelse tillsammans med de uppgifter som avses i punkt 1 h till det långivande insättningsgarantisystem.som Dessa ska få denna bekräftelse och dessa uppgifter inom två arbetsdagar. Det långivande insättningsgarantisystemet ska utan dröjsmål, dock senast inom ytterligare 2 arbetsdagar efter mottagandet, betala ut lånet till det låntagande systemet. [Ändr. 106]

5.  Medlemsstaterna ska se till att de avgifter som tas ut av det låntagande systemet är tillräckliga för att återbetala det belopp som lånats och återupprätta målnivån så snart som möjligt.

Artikel 11

Beräkning av avgifter till insättningsgarantisystem

1.  De avgifter till insättningsgarantisystem som avses i artikel 9 ska fastställas för varje deltagare på grundval avi proportion till risknivån. Kreditinstitut ska betala minst 75 % eller men inte mer än 200 %250 % av det belopp som en bank vid genomsnittlig risk skulle bidra med. Medlemsstater får besluta att deltagare i de institutionella skyddssystem som avses i artikel 1.3 och 1.4artikel 1.4 ska betala lägre avgifter till insättningsgarantisystem, dock minst 37,5 % av det belopp som en bank med en genomsnittlig risknivå skulle bidra med.

Medlemsstaterna får föreskriva lägre bidrag för kreditmarknadssektorer med särskilt låg risk som regleras i nationell lagstiftning.[Ändr. 107]

1a.  Medlemsstaterna får låta alla kreditinstitut som är underställda samma centrala företagsenhet enligt artikel 3.1 i direktiv 2006/48/EG omfattas som helhet av den gruppbaserade riskviktning som har fastställts för den centrala företagsenheten och underställda kreditinstitut. Medlemsstaterna får kräva att kreditinstitut ska betala en minimiavgift, oavsett beloppet på deras täckta insättningar.[Ändr. 112]

2.  FastställandetI bilagorna I och II beskrivs standardmetoden för fastställande av risknivån och beräkning av de avgifter ska baseras på de faktorer som avses i bilaga I och IIsom anslutna kreditinstitut ska betala till insättningsgarantisystemet. [Ändr. 108]

3.  Punkt 2 är inte tillämplig på insättningsgarantisystem som avses i artikel 1.2. [Ändr. 109]

3a.  Utan hinder av punkterna 1 och 2 får insättningsgarantisystemen använda sig av egna alternativa riskbaserade metoder för att fastställa och beräkna sina deltagares riskbaserade avgifter. Avgifterna ska stå i proportion till deltagarnas affärsrisk och i rimlig utsträckning beakta riskprofilen för de olika affärsmodellerna. En alternativ metod får även beakta balansräkningens tillgångssida, och riskindikatorer såsom kapitaltäckning, tillgångskvalitet och likviditet.

Varje alternativ metod ska godkännas av de behöriga myndigheterna och av EBA, och ska överensstämma med de riktlinjer som utarbetats av EBA enligt artikel 11.5. EBA ska minst vart femte år kontrollera att riktlinjerna respekteras och under alla omständigheter varje gång systemets alternativa metod förändras.[Ändr. 110]

4.  Kommissionen ges befogenheter att se till att faktorerna i definitionerna och metoderna enligt bilaga II del A specificeras.För att åstadkomma effektiv harmonisering av definitionerna och fastställandet av den standardmetod som anges i punkterna 1 och 2, ska EBA utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn. Dessa förslag till regleringsföreskrifter ska antas i enlighet med artikel 7–7 d i [EBA-förordningen].Vid behov får EBAföreslå justeringar av definitioner och metoder för att säkerställa total jämförbarhet och så att snedvridande element kan undvikas.

EBA kan utarbeta regleringsföreskrifter och lägga fram dem förska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen senast den 31 december 2012.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.[Ändr. 111]

4a.  EBA ska i sina riskanalyser och för att kunna utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn uppmärksamma vilka mekanismer för styrningskontroll som kreditinstituten har infört. EBA ska se till att exempel på bästa praxis sprids inom ESFS.[Ändr. 113]

5.  EBA ska senast den 31 december 2012 offentliggöra riktlinjer enligt artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010för tillämpningen av bilaga II del B i enlighet med [artikel 8 i EBA-förordningen] och för de alternativa riskbaserade metoder som insättningsgarantisystemen enligt punkt 3a i denna artikel själva utformat. [Ändr. 114]

Artikel 12

Samarbete inom unionen

1.  System för garanti av insättningar ska omfatta insättare hos kreditinstitutets filialer i andra medlemsstater.

2.  Insättare i filialer som upprättats av kreditinstitut i en annan medlemsstat eller i en medlemsstat där ett kreditinstitut som auktoriserats i en annan medlemsstat bedriver verksamhet ska ersättas av värdmedlemsstatens system för det i hemmedlemsstaten befintliga systemets räkning. Hemmedlemsstatens system ska ersättatillhandahålla nödvändiga medel så attvärdmedlemsstatens system kan uppfylla skyldigheten för hemmedlemsstatens system att återbetala insättarna enligt första stycket. [Ändr. 115]

Värdmedlemstatens system ska även informera berörda insättare för hemmedlemsstatens systems räkning och vara berättigad berättigat till att erhålla skriftväxling från dessa insättare för hemmedlemsstatens systems räkning.

3.  Om ett kreditinstitut upphör att delta i ett system och går över till ett annat system ska de avgifter som betalats in under dedet senaste 6 månadernaåret före det att kreditinstitutet dragit sig ur systemet betalas tillbaka och överföras till det andra systemet i proportion till andelstalet, såvida det inte är fråga om en regelbunden avgift enligt artikel 9.1 tredje stycket eller om extraextraordinära avgifter enligt artikel 9.3. Detta gäller inte om ett kreditinstitut uteslutits från ett system enligt artikel 3.3. [Ändr. 116]

4.  Medlemsstaterna ska se till att hemmedlemsstatens insättningsgarantisystem utbyter information enligt artikel 3.7 med systemen i värdmedlemstaten. De begränsningar som fastställs i den artikeln gäller.

Kreditinstitut som frivilligt vill övergå från ett insättningsgarantisystem till ett annat i enlighet med detta direktiv ska anmäla en sådan avsikt minst sex månader i förväg. Under denna period ska kreditinstitutet fortfarande betala avgifter till sitt ursprungliga insättningsgarantisystem, när det gäller både förhands- och efterhandsfinansiering.[Ändr. 117]

5.  För att underlätta ett effektivt samarbete mellan insättningsgarantisystem, framför allt vad gäller denna artikel och artikel 10, ska insättningsgarantisystemen och eller, i tillämpliga fall, de behöriga myndigheterna upprätta skriftliga samarbetsavtal. Sådana avtal ska beakta de krav som ställs i direktiv 95/46/EG.

Europeiska bankmyndigheten ska underrättas Insättningsgarantisystem ska underrätta EBA om förekomsten av och innehållet i sådana avtal. Den kan EBA får avge ett yttrande som sådana avtal enligt artikel artiklarna 6.2 f och artikel 19 i förordning (EU) nr 1093/2010 [EBA-förordningen]. Om behöriga myndigheter eller insättningsgarantisystemen inte kan nå en överenskommelse eller det uppstår oenighet i fråga om tolkningen av ett sådant avtal ska Europeiska bankmyndigheten EBA lösa tvisten i enlighet med [artikel 11 i förordning (EU) nr 1093/2010EBA-förordningen].

Avsaknaden av sådana avtal ska inte påverka insättares fordringar enligt artikel 8.2 eller som kreditinstitut ställer enligt punkt 3 i denna artikel.

Artikel 13

Kreditinstituts filialer i trejdeland

1.  Medlemsstaterna ska kontrollera att filialer som har inrättats av ett kreditinstitut som har sitt huvudkontor utanför unionen (kreditinstitut i tredjeland) har ett skydd som motsvarar den som föreskrivs i detta direktiv.

Om så inte är fallet kan får medlemsstaterna, om inte annat följer av artikel 38.1 i direktiv 2006/48/EG?, kräva att de filialer som har inrättats av ett kreditinstitut i tredjeland som har sitt huvudkontor utanför unionen? ska ansluta sig till ett inom sitt territorium existerande system för garanti av insättningar insättningsgarantisystem.

1a.  För att säkerställa konsekvent harmonisering av punkt 1 ska EBA utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn som fastställer allmänna kriterier för likvärdighet.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn senast den ... .

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket, i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.[Ändr. 118]

2.  Åt insättare Insättare som redan har gjort eller eller de som avser att göra insättningar hos filialer som har inrättats av ett kreditinstitut i tredjeland som har sitt huvudkontor utanför unionen och som inte är deltagare i en medlemsstats system ska av kreditinstitutet tillhandahålla all relevant information om de åtgärder som har vidtagits för att garantera deras insättningar.

3.  Den information som avses i punkt 2 skall på det sätt som anges i nationell lagstiftning göras tillgänglig på det officiella språket eller språken i den medlemsstat där en filial inrättas. Informationen ska vara avfattad på ett klart och förståeligt sätt, och på andra språk om insättaren begär detta och filialen kan tillmötesgå denna begäran. [Ändr. 151/rev]

Artikel 14

Information till insättare

1.  Medlemsstaterna ska se till att kreditinstituten ger personer som redan har gjort eller avser att göra insättningar tillgång till den information som behövs för att avgöra vilket insättningsgarantisystem som institutet och dess filialer är anslutna till inom unionen. När en insättning inte är garanterad av ett insättningsgarantisystem i enlighet med artikel 4artikel 4.1 a–g och i–k samt artikel 4.2, ska kreditinstitutet informera insättaren om detta, varefter kreditinstitutet ska erbjuda insättaren möjligheten att ta ut sina insättningar inklusive all upplupen ränta och alla förmåner som förvärvats utan att drabbas av någon straffavgift. [Ändr. 119]

2.  Information till personer som avser att göra insättningar ska göras tillgänglig före det att för, och undertecknas av, dem innan ett avtal om mottagande av insättningar ingås och ska undertecknas av den tilltänkta insättaren. Det formulär som bifogas återges i bilaga III ska användas i detta avseende.

3.  Information till aktuella insättare ska tillhandahållas på kontoutdraget. Denna information ska bestå av en bekräftelse på att insättningarna är ersättningsberättigande enligt artikel 2.1 och artikel 4. Vidare ska det hänvisas till det informationsbladet det informationsblad som återges i bilaga III och var det finns att tillgå. Det informationsblad som återges i bilaga III ska också bifogas ett av deras kontoutdrag minst en gång per år. Det ansvariga insättningsgarantisystemets webbplats kanska också anges på informationsbladet.

Insättningsgarantisystemets webbplats ska innehålla all nödvändig information för insättarna, särskilt information om reglerna för förfarandet och villkoren för insättningsgarantier i enlighet med detta direktiv.[Ändr. 120]

4.  Den information som avses i punkt 1 ska på det sätt som anges i nationell lagstiftning göras tillgänglig på det officiella språket eller språken i den medlemsstat där filialen är etablerad, och på andra språk om insättaren begär detta och filialen kan tillmötesgå denna begäran. [Ändr. 121]

5.  Medlemsstaterna ska begränsa användningen i reklam av den information som avses i punkt 1punkterna 1, 2 och 3 till en saklig hänvisning till det system som garanterar den produkt som reklamen hänför sig till. [Ändr. 122]

Kreditinstitut som ingår i ett system som avses i artikel 1.3 och 1.4 ska informera insättare på ett lämpligt och lättbegripligt sätt om hur systemetinsättningsgarantisystemet fungerar. Samtidigt ska kreditinstituten tillhandahålla insättarna information om maximal täckningsnivå och andra frågor som rör insättningsgarantisystemet. Sådan information får inte innehålla uppgift om obegränsad täckning av insättningar. [Ändr. 123]

6.  Om kreditinstitut går samman ska insättarna underrättas om sammanslagningen minst en månad före innan den får laga kraft. Insättarna ska underrättas om att när sammanslagningen fått laga kraft kommer samtliga insättningar i var och en av de banker som omfattas av sammanslagningen att läggas samman för att fastställa deras täckning täckningsnivå inom ramen för insättningsgarantisystemet. Insättarna ska ges en period på tre månader efter det att sammanslagningen har meddelats så att de ges möjlighet att överföra sina insättningar, inklusive all upplupen ränta och alla förmåner som förvärvats, i den mån de överskrider täckningsnivån enligt artikel 5.1 till en annan bank eller till en bankverksamhet under annat namn, utan att drabbas av någon straffavgift. Under denna tremånadersperiod, om det belopp som fastställs i artikel 5.1 överskrids, ska täckningsnivån utökas genom att det belopp som fastställs i artikel 5.1 multipliceras med det antal kreditinstitut som har slagits samman.[Ändr. 124]

6a.  Om ett kreditinstitut lämnar eller utesluts från ett insättningsgarantisystem ska detta kreditinstitut inom en månad ha underrättat sina insättare om detta.[Ändr. 125]

7.  Om en insättare använder sig av nätbaserade banktjänster (internet banking) ska den information som ska tillhandahållas enligt detta direktiv förmedlas elektronisktpå lämpligt vis och på ett sådant sätt att insättaren uppmärksammas på denna information, och på papper om insättaren begär det. [Ändr. 126]

7a.  Medlemsstaterna ska se till att lämpliga förfaranden inrättas så att insättningsgarantisystemen kan utbyta information och kommunicera effektivt med andra insättningsgarantisystem, sina anslutna kreditinstitut, de relevanta behöriga myndigheterna inom sin egen jurisdiktion och med andra myndigheter, om så krävs på ett gränsöverskridande sätt.[Ändr. 127]

Artikel 15

Lista över godkända kreditinstitut

På den lista över auktoriserade kreditinstitut som kommissionen enligt artikel 14 i direktiv 2006/48/EG ska utarbeta, ska kommissionen på ett transparent sätt ange varje kreditinstituts ställning med avseende på det här direktivet. [Ändr. 128]

Artikel 16

Utövande av delegering

1.  Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

1a.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 5.7 ska ges till kommissionen tills vidare från och med ....(16).

1b.  Den delegering av befogenhet som avses i artikel 5.7 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

2.  Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

3.  Befogenheten att anta delegerade akter tilldelas kommissionen på de villkor som fastställas i artikel 17 och 18.En delegerad akt som antas i enlighet med artikel 5.7 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av tre månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med tre månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ. [Ändr. 129]

Artikel 17

Återkallande av delegering

1.  Den delegering av befogenheter som avses i artikel 16 kan när som helst återkallas av Europarlamentet och rådet.

2.  Den institution som inlett ett internt förfarande om huruvida delegeringen av befogenheter ska återkallas ska se till att övriga institutioner och kommissionen informeras inom rimlig tid innan det slutgiltiga beslutet fattas, med angivande av om vilka delegerade befogenheter som skulle omfattas av återkallandet och eventuella skäl för ett sådant återkallande.

3.  Beslutet om återkallande ska resultera i att delegeringen av de befogenheter som avses i det beslutet upphör. Beslutet ska ha omedelbar verkan eller träda i kraft vid ett senare datum som fastställs i beslutet. Det ska inte inverka på giltigheten av de delegerade akter som redan är i kraft. Beslutet ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.[Ändr. 130]

Artikel 18

Invändningar mot delegerade akter

1.  Europaparlamentet och rådet kan invända mot delegerade akter inom två månader från delgivningen. Denna tidsfrist kan förlängas med en månad om Europaparlamentet eller rådet begär detta.

2.  Om varken Europaparlamentet eller rådet kommit med invändningar mot den delegerade akten ska akten när tidsfristen löpt publiceras i Europeiska unionens officiella tidning och träda i kraft det datum som anges i akten.

Den delegerade akten kan offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning och träda i kraft före det att tidsfristen löpt ut om både Europaparlamentet och rådet underättat kommissionen om att de inte avser att inkomma med några invändningar.

3.  Om Europaparlamentet och rådet inkommer med invändningar mot en delegerad akt ska akten inte träda i kraft. Den institution som inkommer med invändningar ska uppge skälen för invändningen mot den delegerade akten. [Ändr. 131]

Artikel 19

Övergångsbestämmelser

1.  De avgifter till insättningsgarantisystem som avses i artikel 9 ska fördelas så jämt som möjligt till dess att den målnivå som avses i artikel 9.1 tredje stycket uppnåtts. [Ändr. 132]

1a.  Om ett insättningsgarantisystem vid tidpunkten för detta direktivs ikraftträdande inte kan fastställa de insättningar som täcks av de anslutna kreditinstituten ska målnivån i enlighet med artikel 2.1 h baseras på de ersättningsberättigade insättningar som omfattas av systemet. Från och med den 1 januari 2015 ska målnivån för samtliga insättningsgarantisystem baseras på de täckta insättningarna.[Ändr. 133]

2.  Insättare som innehar skuldebrev som samma kreditinstitut har ställt ut och skulder enligt egna accepter eller egna växlar, insättningar som endast kan bekräftas av ett annat intyg än ett kontoutdrag utställs till innehavaren och inte till en namngiven person, insättningar som inte är återbetalningsbara till nominellt värde eller som enbart kan betalas tillbaka till nominellt värde enligt en särskild garanti eller särskilt avtal som ett kreditinstitut eller en tredje part tillhandahållit, ska informeras om att deras insättning inte längre täcks av ett insättningsgarantisystem.

3.  I de fall då vissa insättningar inte längre omfattas helt eller delvis av insättningsgarantisystem efter det att detta direktiv eller direktiv 2009/14/EG införlivats i nationell lagstiftning kan får medlemsstaterna tillåta att sådana insättningar täcks fram till och med den 31 december 2014 om dessa insättningar gjordes för den 30 juni 2010. Efter den 31 december 2014 ska medlemsstaterna se till att inget system insättningsgarantisystem tillhandahåller större och mer omfattande garantier än de som föreskrivs i detta direktiv oavsett när insättningarna gjordes.

4.  Kommissionen ska senast den 31 december 2015Senast den 2 januari 2014 ska kommissionen lägga fram en rapport och vid behov ett lagstiftningsförslag till Europaparlamentet och rådet i syfte att fastställa huruvida nuvarandeom hur insättningsgarantisystem ska ersättas av ett för hela unionen gemensamt systemsom är verksamma i unionen, genom samordning via EBA, får samarbeta inom ett europeiskt system för att förhindra att risker uppstår genom gränsöverskridande verksamhet och skydda insättningarna mot sådana risker. [Ändr. 134]

5.  Kommissionen ska med hjälp av, i samarbete med EBA, lägga fram en rapport till Europaparlamentet och rådet senast den 31 december 2015 om hur långt man kommit med genomförandet av detta direktiv. Denna rapport bör framför allt behandla frågan om möjligheten att fastställa en målnivå på grundval av täckta insättningar utan att minska insättarskyddetföljande frågor:

Rapporten ska även innehålla en bedömning av huruvida de frågor som avses i första stycket har behandlats på ett sätt som innebär att insättarskyddet upprätthålls. [Ändr. 135]

Artikel 20

Införlivande

1.  Medlemsstaterna ska sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa artiklarna 1, 2.1 a, c, d, f, h–m, 2.2, 3.1, 3.3, 3.5–3.7, 4.1 d–k, 5.2–5.5, 6.4–6.7, 7.1–7.3, 8.2–8.4, 9–11, 12, 13.1–13.2, 14.1–14.3, 14.5–14.7, 19 och bilaga I-IIIdetta direktiv senast den 31 december 2012. De ska genast överlämna texten till dessa åtgärder till kommissionen tillsammans med en jämförelsetabell över dem och bestämmelserna i detta direktiv. [Ändr. 136]

Med avvikelse från vad som sägs i första stycket ska medlemsstaterna senast den 31 december 2020 sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa artiklarna 9.1 tredje stycket, 9.3 och 10. [Ändr. 137]

Med avvikelse från vad som sägs i första stycket ska medlemsstaterna senast den 31 december 2013 sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa artiklarna 7.1 och 9.5. Den procentsats av de ersättningsberättigade insättningarna som avses i artikel 9.5 a ska inte tillämpas förrän den 1 januari 2014. Fram till den 31 december 2017 ska en procentsats på 0,5 % tillämpas. Efter det datumet och fram till den 31 december 2020 ska en procentsats på 0,75 % tillämpas. [Ändr. 138]

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. De ska även innehålla en uppgift om att hänvisningar i befintliga lagar och andra författningar till de direktiv som upphävs genom detta direktiv ska anses som hänvisningar till detta direktiv. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras och om hur uppgiften ska formuleras ska varje medlemsstat själv utfärda.

2.  Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 21

Upphävande

Direktiv 94/19/EG tillsammans med dess efterföljande ändringar upphävs från och med den 31 december 2012 utan att det påverkar medlemsstaterna skyldigheter i fråga om tidsgränserna för införlivandet i nationell lagstiftning och tillämpningen av dessa direktiv som nämns i bilaga IV.

Hänvisningar till de upphävda direktiven ska anses som hänvisningar till detta direktiv och ska läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga V.

Artikel 22

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den  tjugonde  dagen  efter det  att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artiklarna 2.1 b, e, g, 4.1 a–c, 5.1, 6.1–6.3, 7.4, 8.1, 12.1, 13.3, 14.4, 15–18 ska tillämpas från och med den 1 januari 2013.

Artikel 23

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den […]

På Europaparlamentets vägnar

Ordförande

På rådets vägnar

Ordförande

(1) EUT C 99, 31.3.2011, s. 1. (2) Europaparlamentets ståndpunkt av den 16 februari 2012. (3) EGT L 135, 31.5.1994, s. 5. (4) EUT L 331, 15.12.2010, s. 12. (5) EUT L 68, 13.3.2009, s. 3. (6) EUT L 177, 30.6.2006, s. 1. (7) EUT L 177, 30.6.2006, s. 1. (8) EGT L 309, 25.11.2005, s. 15. (9) EUT L 177, 30.6.2006, s. 201. (10) EGT L 281, 23.11.1995, s. 31. (11) Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av en europeisk bankmyndighet – KOM(2009) 501. (12) EUT L 331, 15.12.2010, s. 1. (13) EUT L 145, 30.4.2004, s. 1. (14) * Datum för detta direktivs ikraftträdande. (15) Rådets sjunde direktiv 83/349/EEG av den 13 juni 1983 grundat på artikel 54.3g i fördraget om sammanställd redovisning (EGT L 193, 18.7.1983, s. 1). (16) * Datum för detta direktivs ikraftträdande.

BILAGA I

Fastställande av riskbaserade avgifter till insättningsgarantisystem 1.  Följande formler ska tillämpas:    a) Storleken på en deltagares riskbaserade avgift Ci = TC * RSi    b) En deltagares riskandel    c) En deltagares riskvägda avgift RAi = CB * Därvid motsvarar Ci storleken på den i:te deltagarens avgift till insättningsgarantisystemet TC det totala beloppet för de avgifter som systemet ska uppbära RSi i:te deltagarens riskandel RAi beloppet för den i:te deltagarens riskvägda avgift RAk beloppen för var och en av de n:te deltagarnas riskvägda avgifter CB CB-avgiftsbasen (som senast från och med den 1 januari 2015 ska utgöras av de täckta insättningarna, eller, om det inte går att beräkna de täckta insättningarna för samtliga kreditinstitut som är anslutna till insättningsgarantisystemet, av de ersättningsberättigade insättningarna). [Ändr. 139] βi den riskkoefficient som tilldelats den i:te deltagaren i enlighet med bilaga II. 2.  Följande formler ska tillämpas:    a) En deltagares sammanlagda poäng (composite score) = ¾+ ¼    b) En deltagares delpoäng (sub-score) avseende nyckelindikatorer = ¼ [+++]    c) En deltagares delpoäng avseende kompletterande indikatorer =[++ … +] Därvid motsvarar Den i:te deltagarens sammanlagda poängantal Den i:te deltagarens sammanlagda delpoäng avseende nyckelindikatorer Den i:te deltagarens sammanlagda delpoäng avseende kompletterande indikatorer En variabel som bedömer sådan i:te deltagares risk avseende en enskild nyckelindikator eller kompletterande indikator som presenteras i bilaga II. x Symbolen för en given nyckelindikator eller kompletterande indikator.

BILAGA II

Indikatorer, poäng och vägning för beräkning av riskbaserade avgifter DEL A Nyckelindikatorer 1.  Följande nyckelindikatorer ska användas för beräkning av riskbaserade avgifter: Riskklass Indikator Förhållande Kapitaltäckning Kapitalbas enligt direktiv 2006/48/EG artikel 57 a–ca och riskvägda tillgångar enligt direktiv 2006/48/EG artikel 76 Kapitalbas Riskvägda tillgångar Tillgångskvalitet Nödlidande lån Nödlidande lån Bruttolån Lönsamhet Riskanpassad avkastning på tillgångar [Ändr. 140] Totala tillgångar Genomsnittliga totala tillgångar Likviditet Ska fastställas av medlemsstater som omfattas av artikel 11.4 2.  Följande poäng ska användas för att återge riskprofiler som avser nyckelindikatorer: Risknivå Kapitaltäckning Tillgångskvalitet Lönsamhet Likviditet Mycket låg risk 1 1 1 1 Låg risk 2 2 2 2 Medelstor risk 3 3 3 3 Hög risk 4 4 4 4 Mycket hög risk 5 5 5 5 3.  Följande poäng ska tilldelas en deltagare på grundval av indikatorernas verkliga värde i en given riskklass: Moment Symbol (x) = 1 = 2 = 3 = 4 = 5 Kapitaltäckningsgrad CA x > 12.,3% 12.,3% ≥ x > 9.,6% 9.,6% ≥ x > 8.,2% 8.,2% ≥ x > 7% x ≤ 7% Tillgångskvalitet AQ x ≤ 1% 1% < x ≤ 2.,1% 2.,1% < x ≤ 3.,7% 3.,7% < x ≤ 6% x > 6% Lönsamhet P x > 1.,2% 1.,2% ≥ x > 0.,9% 0.,9% ≥ x > 0.,7% 0.,7% ≥ x > 0.,5% x ≤ 0.,5% Likviditet L Medlemsstaterna får fastställa tröskelvärdet för varje som omfattas av artikel 11.4 4.  Följande riskvägningar (koefficienter) ska tilldelas en deltagare beroende på dennes sammanlagda poängtal: Sammanlagda poängtal (ρ) 1 < ρ ≤ 1,5 1,5 < ρ ≤ 2,5 2,5 < ρ ≤ 3,5 3,5 < ρ ≤ 4,5 4,5 < ρ ≤ 5 Riskkoefficient (β) 75% 100% 125% 150% 200% DEL B Tilläggsindikatorer 1.  Medlemsstaterna ska fastställa kompletterande indikatorer För beräkning av riskbaserade avgifter får vissa eller samtliga följande indikatorer kan användas i detta syftesom komplement: [Ändr. 141] Riskklass Indikator/förhållande Definition Kapitaltäckning Totalt kapital Totalt kapital Riskvägda tillgångar Överskottskapital Överskottskapital eller Överskottskapital Totala tillgångar Riskvägda tillgångar Tillgångskvalitet Kreditförlustreserv Kreditförlustreserv eller Kreditförlustreserv Netto ränteintäkter Rörelseintäkter Riskvägda tillgångar Riskvägda tillgångar Totala tillgångar Lönsamhet Kvoten mellan kostnader och intäkter Rörelsekostnader Rörelseintäkter Nettomarginal Nettomarginal Totalt kapital Liquidity Fastställs av medlemsstaterna i enlighet med artikel 11.5 * Överskottskapital = Kapital – kapitalbas enligt direktiv 2006/48/EG artikel 57 a–h. 2.  Följande poäng ska användas för att återge riskprofiler som avser nyckelindikatorer: Risknivå Kapitaltäckning Tillgångskvalitet Lönsamhet Likviditet Mycket låg risk 1 1 1 1 Låg risk 2 2 2 2 Medelstor risk 3 3 3 3 Hög risk 4 4 4 4 Mycket hög risk 5 5 5 5 3.  Följande riskvägningar (koefficienter) ska tilldelas en deltagare beroende på dennes sammanlagda poängtal: Sammanlagt poängtal (ρ) 1 < ρ ≤ 1,5 1,5 < ρ ≤ 2,5 2.5 < ρ ≤ 3.5 3,5 < ρ ≤ 4,5 4,5 < ρ ≤ 5 Riskkoefficient (β) 75% 100% 125% 150% 200%

BILAGA III

Information till insättare Om ettditt kreditinstitut på grund av skäl som är direkt knutna till desssin finansiella situation inte har betalat tillbaka insättningar som förfallit till betalning ska insättarnadu som insättare ersättas genom ett insättningsgarantisystem. [Namnet på det kontoförande kreditinstitutet]:s [produkt] är i princip täckt av ansvariga insättningsgarantisystem i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 20112/.../EU om insättningsgarantisystem(1). [Ändr. 142] Denna återbetalning uppgår till maximalt 100 000 EUR per bank. Detta innebär att alla dina insättningar hos en och samma bank läggs samman för att kunna fastställa täckningsnivån. Om en insättaredu till exempel har ett sparkonto med 90 000 EUR och ett annat konto med 20 00040 000 EUR kommer insättarendu enbart att ersättas med 100 000 EUR.. [Ändr. 143] [Endast i tillämpliga fall]: Denna metod används även om en bank arbetar under andra handelsnamnett kreditintitut använder sig av olika namn gentemot sina kunder. [Namnet på det kontoförande kreditinstitutet] bedriver verksamhet även under följande namn [alla andra namn för samma kreditinstitut]. Detta innebär att det totala beloppet för alla insättningar hos företag med ett eller flera av dessa namn kommer att vara täckt med upp till 100 000 EURper namn. [Ändr. 144] Om det rör sig om gemensamma konton gäller gränsvärdet på 100 000 EUR för varje insättare. [Endast i tillämpliga fall]: Insättningar till ett konto som disponeras av två eller flera personer som är medlemmar i ett bolag, en sammanslutning eller en gruppering av liknande natur som inte är en juridisk person, kan läggas samman och behandlas som om de hade gjorts av en enda insättare vid beräkningen gränsen på 100 000 EUR. Insättningar av privatkunder och företag [om så är tillämpligt i medlemsstaten: och skyddsbehövande lokala myndigheter] omfattas i regel av insättningsgarantisystem. Undantag för vissa insättningar anges på det ansvariga insättningsgarantisystemets webbplats [det ansvariga insättningsgarantisystemets webbadress]. På begäran informerar ditt kreditinstitut om huruvida vissa produkter är täckta. Om insättningar är täckta ska bankenkreditinstitutet även bekräftaspecificera det på kontoutdragetditt kontoutdrag. [Ändr. 145] Ansvarigt insättningsgarantisystem är [namn, adress, telefon, e-post och webbplats]. Insättningsgarantisystemet kommer att återbetala dina insättningar (med upp till 100 000 EUR) inom högst sex veckor, och från och med den 31 december 2013 inom en veckafem [i tillämpliga fall: 20] arbetsdagar [i tillämpliga fall: Efter begäran hos insättningsgarantisystemet kommer tillgodohavanden på upp till 5 000 EUR att utbetalas inom fem arbetsdagar. Från och med 2017 kommer dina insättningar (upp till 100 000 EUR) att återbetalas inom fem arbetsdagar.][Ändr. 146] Om du inte erhållit någon återbetalning inom dessaovannämnda tidsfrister bör du kontakta insättningsgarantisystemet eftersom möjligheten att kräva återbetalning kan upphöraupphör efter en viss tid[den tidsperiod som gäller i medlemsstaten och en exakt hänvisning till den nationella rättsakt och den särskilda artikel som avser dessa bestämmelser]. Ytterligare information fås på [ansvariga insättningsgarantisystems webbplats]. [Ändr. 147] [Endast i tillämpliga fall]: Din insättning är garanterad av Ditt kreditinstitut ingår i ett institutionellt garantisystem som är [godkänt/icke godkänt] som insättningsgarantisystem. Detta innebär att alla kreditinstitut som deltar i detta system stödjer varandra för att undvika en bankkonkurs insolvens. Om en bankkonkurs insolvens trots allt inträffar kommer dina insättningar att återbetalas med upp till 100 000 EUR inom ramen för de insättningsgarantisystem som är erkända enligt nationell lagstiftning. [Ändr. 148] (1) * Nummer och publiceringshänvisning för detta direktiv.

BILAGA IV

DEL A Upphävda direktiv med deras efterföljande ändringar (enligt artikel 21) Europaparlamentets och rådets direktiv 94/19/EG av den 30 maj 1994 om insättningsgarantisystem. I Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/14/EG av den 11 mars 2009 om ändring av direktiv 94/19/EG om system för garanti av insättningar, vad gäller täckningsnivån och utbetalningsfristen. DEL B Tidsfrister för införlivandet (enligt artikel 21) Direktiv Tidsfrist för införlivande 94/19/EEG 1.7.1995 2009/14/EG: 30.6.2009 2009/14/EG (artikel 1 punkt 3 andra stycket, artiklarna 7.1a, 7.3 och 10.1 i direktiv 94/19/EC ändrad genom direktiv 2009/14/EG) 31.12.2010

BILAGA V

Jämförelsetabell Detta direktiv Direktiv 2009/14/EG Direktiv 94/19/EEG Artikel 1 - - Artikel 2.1 a Artikel 1.1 Artikel 2.1 d Artikel 1.2 Artikel 2.1 e Artikel 1.1 Artikel 1.3 Artikel 2.1 f Artikel 1.4 Artikel 2.1 g Artikel 1.5 Artikel 3.1 Artikel 3.1 Artikel 3.2 Artikel 3.2 Artikel 3.3 Artikel 3.3 Artikel 3.4 Artikel 5 Artikel 3.6 Artikel 1.6 a Artikel 4.1 a–c Artikel 2 Artikel 4.1 d Artikel 7.2, bilaga I 1) Artikel 4.1 f Artikel 7.2, bilaga I 10) Artikel 4.1 g Artikel 7.2, bilaga I 2) Artikel 4.1 h Artikel 7.2, bilaga I 5) Artikel 4.1 i Artikel 7.2, bilaga I 6) Artikel 4.1 j Artikel 7.2, bilaga I 3) och 4) Artikel 4.10 k Artikel 7.2, bilaga I 12) Artikel 5.1 Artikel 1.3 a Artikel 7.1 Artikel 5.4 Artikel 1.3 a Detta direktiv Direktiv 2009/14/EG Direktiv 94/19/EEG Artikel 5.6 Artikel 7.4, 7.5 Artikel 5.7 Artikel 1.3 d Artikel 6.1–6.3 Artikel 8 Artikel 7.1 Artikel 1.6 a Artikel 10.1 Artikel 7.3 Artikel 10.4 Artikel 7.4 Artikel 10.5 Artikel 8.1 Artikel 7.6 Artikel 8.2 Artikel 11 Artikel 12.1 Artikel 4.1 Artikel 13 Artikel 6 Artikel 14.1–14.3 Artikel 1.5 Artikel 9.1 Artikel 14.4 Artikel 9.2 Artikel 14.5 Artikel 9.3 Artikel 15 Artikel 13 Artikel 16-18 Artikel 1.4