Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och samtliga människorättskonventioner från FN med tillhörande fakultativa protokoll(1),

–  med beaktande av den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om FN:s råd för mänskliga rättigheter (människorättsrådet), särskilt resolutionen av den 10 mars 2011 om prioriteringarna inför det sextonde mötet i FN:s råd för mänskliga rättigheter och 2011 års översyn(2),

–  med beaktande av den delegation från Europaparlamentets underutskott för mänskliga rättigheter som deltog i människorättsrådets sextonde möte i Genève och av dess rapport till underutskottet samt av den gemensamma delegationen från utskottet för utrikesfrågor och underutskottet för mänskliga rättigheter till den sextiosjätte sessionen i FN:s generalförsamling,

–  med beaktande av sin resolution av den 7 juli 2011 om EU:s utrikespolitik till stöd för demokratisering(3),

–  med beaktande av människorättsrådets resolution 16/21 av den 25 mars 2011 om en översyn av arbetet och funktionssättet i FN:s råd för mänskliga rättigheter,

–  med beaktande av sin resolution av den 11 maj 2011 ”EU som global aktör: dess roll i multilaterala organisationer”(4),

–  med beaktande av människorättsrådets kommande sjunde omgång, särskilt det nittonde mötet från den 27 februari till den 23 mars 2012, och av det trettonde och det fjortonde mötet om den allmänna återkommande utvärderingen, som ska hållas under 2012,

–  med beaktande av tidigare ordinarie och extra möten i människorättsrådet samt den första omgången av den allmänna återkommande utvärderingen, som slutfördes i december 2011,

–  med beaktande av det gemensamma meddelandet av den 12 december 2011 från unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik och kommissionen till Europaparlamentet och rådet med titeln ”Mänskliga rättigheter och demokrati i centrum för EU:s yttre åtgärder – effektivare metoder” (COM(2011)0886),

–  med beaktande av artiklarna 2, 3.5, 18, 21, 27 och 47 i fördraget om Europeiska unionen,

–  med beaktande av artikel 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Respekten för, liksom främjandet och försvaret av, de mänskliga rättigheternas allmängiltighet är en del av Europeiska unionens etiska och rättsliga arv och en av hörnstenarna i den europeiska enheten och integriteten(5).

B.  Den löpande granskningen av EU:s politik för mänskliga rättigheter bör bidra till att göra unionens externa politik till en mer aktiv, konsekvent och verkningsfull kraft i världen.

C.  EU och dess medlemsstater bör garantera att de mänskliga rättigheterna respekteras i den egna politiken, så att den interna och externa politiken blir mer samstämd och EU:s trovärdighet i människorättsrådet därmed ökar.

D.  Alla internationella aktörer måste sträva efter att undvika dubbla måttstockar och att motverka selektivitet och politisering i frågor om mänskliga rättigheter.

E.  Människorättsrådet är en unik plattform inriktad på de allmänna mänskliga rättigheterna och ett specifikt forum för de mänskliga rättigheterna inom FN:s ram. Det har anförtrotts den viktiga uppgiften att stärka främjandet och skyddet av samt respekten för de mänskliga rättigheterna runt om i världen.

F.  Man bör beakta följderna av det arbete som utförs inom generalförsamlingens tredje kommitté och inom människorättsrådet inför debatten i FN:s säkerhetsråd.

G.  En delegation från Europaparlamentets underutskott för mänskliga rättigheter kommer att delta i människorättsrådets nittonde möte i Genève, så som har skett även under tidigare års möten.

1.  Europaparlamentet har tagit del av den pågående processen för att bekräfta EU:s prioriteringar inför människorättsrådets nittonde möte, och ställer sig positivt till att Burma/Myanmar, Nordkorea, Syrien, Libyen och Iran har utsetts till de viktigaste frågorna.

2.  Europaparlamentet gläds åt att det på dagordningen för det nittonde ordinarie mötet bland annat finns paneldiskussioner om integrering av människorättsperspektivet, yttrandefriheten på internet, religions- och trosfrihet och samvetsfrihet, diskriminering och våld på grund av sexuell läggning och könsidentitet, mänskliga rättigheter och hiv/aids samt deklarationen om minoriteters rättigheter, liksom omfattande möten om barnets rättigheter och om tortyr, mänskliga rättigheter och terrorismbekämpning, försvinnanden och godtyckligt frihetsberövande. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att bidra konstruktivt till dessa diskussioner och att göra det klart att de mänskliga rättigheterna är universella och odelbara och gäller för alla människor oavsett deras sexuella läggning och könsidentitet.

3.  Europaparlamentet välkomnar det nittonde mötets nomineringar till uppdragen som oberoende sakkunnig för främjande av en demokratisk och rättvis världsordning, särskild rapportör om främjande av sanning, rättvisa, gottgörelse och garantier för icke-upprepning, särskild rapportör om människorättssituationen i Syrien samt oberoende sakkunnig om människorättssituationen i Sudan. Parlamentet noterar de rapporter som ska läggas fram av de särskilda rapportörerna om bland annat människorättssituationen i Nordkorea, Iran och Burma/Myanmar, om tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, om situationen för människorättsförsvarare samt om religions- och trosfrihet. Medlemsstaterna uppmanas att aktivt bidra till dessa diskussioner.

Arbetet i FN:s råd för mänskliga rättigheter

4.  Europaparlamentet gläds åt att de mänskliga rättigheterna integreras alltmer i FN:s arbete, något som exempelvis illustreras av att FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter betydligt oftare har framträtt i säkerhetsrådet – och även på ett mycket kunnigt sätt lett representationen hos assistenten till FN:s generalsekreterare i New York – eller av att människorättsrådet anordnat en årlig paneldiskussion i syfte att interagera med cheferna för de styrande enheterna och sekretariaten i FN:s organ och fonder, enligt de rekommendationer som blev resultatet av översynen. Medlemmarna i säkerhetsrådet uppmanas starkt att på ett mer regelbundet sätt begära underrättelser av människorättsrådet, i syfte att effektivt angripa kränkningar av de mänskliga rättigheterna, som är källan till många av de konflikter som tas upp i säkerhetsrådet.

5.  Europaparlamentet uppmanar på nytt EU:s medlemsstater att aktivt motsätta sig alla försök att urholka de mänskliga rättigheternas allmängiltighet, odelbarhet och ömsesidiga beroende samt att aktivt uppmana människorättsrådet att ägna lika mycket uppmärksamhet åt frågan om alla former av diskriminering, inklusive diskriminering på grund av kön, ras, ålder, sexuell läggning och religion eller övertygelse. Parlamentet anser att människorättsrådets resolution 17/19 av den 17 juni 2011 om mänskliga rättigheter, sexuell läggning och könsidentitet bör följas upp på ett konkret och varaktigt sätt.

6.  Europaparlamentet uppmanar på nytt EU:s medlemsstater att fortsätta att föregå med gott exempel och verka för en universell karaktär av människorättsrådets arbete, särskilt genom att ratificera alla internationella människorättsinstrument som detta har fastställt. Det är synnerligen beklagligt att ingen av medlemsstaterna har ratificerat konventionen om skydd av alla migrerande arbetstagares och deras familjemedlemmars rättigheter, att flera medlemsstater ännu inte har antagit och/eller ratificerat konventionen till skydd för alla människor mot påtvingade försvinnanden samt att endast en medlemsstat har ratificerat det fakultativa protokollet till den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. Parlamentet upprepar sin uppmaning till samtliga medlemsstater att ratificera dessa konventioner.

7.  Trots att vissa blygsamma förbättringar förvisso skett är Europaparlamentet fortfarande oroat över den blockpolitik som bitit sig fast och ibland fortfarande dominerar arbetet, något som påverkar urvalet av de länder och situationer som människorättsrådet uppmärksammar, vilket i sin tur får negativa följder för dess auktoritet och trovärdighet.

8.  Europaparlamentet beklagar att översynen inte har resulterat i mer långtgående kriterier för medlemskap vad gäller åtaganden och resultat i människorättsfrågor. Parlamentet upprepar sin begäran om konkurrensutsatta val för samtliga regionala grupper och rekommenderar EU och dess medlemsstater att klart och tydligt ta avstånd från den praxis som innebär att regionala grupper ställer upp med ”clean slates” (lika många kandidater som det finns platser), och att föregå med gott exempel i denna fråga.

Människorättsbrott i de länder som upplevt den arabiska våren

9.  Europaparlamentet noterar att Libyen återtagit sin plats i människorättsrådet och uppmuntrar landets återintegrering. Det är dock beklagligt att man inte tog tillfället i akt att utarbeta starka och tydliga kriterier för återupptagande av avstängda medlemmar, som logiskt sett bör bygga på de ursprungliga kriterier som måste uppfyllas för inval. Parlamentet uppmanar människorättsrådet med eftertryck att utan vidare dröjsmål ta fram sådana kriterier för framtida bruk, så att man kan göra konsekventa utvärderingar av ett lands lämplighet att vara medlem i människorättsområdet på grundval av situationen för de mänskliga rättigheterna i landet i fråga.

10.  Europaparlamentet välkomnar den första rapporten från den oberoende, internationella undersökningskommissionen om Libyen, som lades fram inför människorättsrådet i september 2011, i enlighet med resultatet av det femtonde extra mötet. Parlamentet stöder en förlängning av undersökningskommissionens mandat och ser fram emot dess slutliga skriftliga rapport, som ska läggas fram vid det nittonde mötet. Parlamentet vill att de rekommendationer som undersökningskommissionen utfärdat ska genomföras, och ger sitt starka stöd till dess begäran om uttömmande, opartiska och offentliga utredningar av alla påstådda brott mot internationell människorättslagstiftning och internationell humanitär rätt under konflikten, oavsett vem som begått brotten och med fullständig respekt för rättsäkerhetsgarantierna. Situationen för de mänskliga rättigheterna i Libyen ger fortfarande anledning till oro, särskilt med avseende på förhållandena i samband med frihetsberövande och behandlingen av de fångar som kvarhålls av olika milisgrupper utan att interimsregeringen har någon verklig kontroll över dessa styrkor. Situationen kräver ökad vaksamhet och fortsatt stöd från världssamfundet, såsom FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter påpekade inför säkerhetsrådet den 25 januari 2012.

11.  Europaparlamentet fördömer i skarpast möjliga ordalag det omfattande, brutala förtryck och de systematiska brott mot de mänskliga rättigheterna som den syriska regimen utsätter sitt eget folk för, även barn. Parlamentet uppmanar de syriska myndigheterna att omedelbart upphöra med våldet och att uppfylla sina åtaganden enligt internationell människorättslagstiftning för att möjliggöra en fredlig och demokratisk övergång.

12.  Europaparlamentet välkomnar det sextonde, sjuttonde och artonde extra mötet, som anordnats på initiativ av USA, Polen respektive EU, om människorättssituationen i Syrien. Parlamentet ställer sig bakom rekommendationerna från novemberrapporten och ser fram emot den uppdatering som ska läggas fram och den interaktiva dialog som ska föras vid det nittonde mötet.

13.  Europaparlamentet gläds åt beslutet att fastställa mandatet för en särskild rapportör om människorättssituationen i Syrien så snart undersökningskommissionens mandat upphör. Parlamentet ger i synnerhet sitt fulla stöd till den uppmaning som undersökningskommissionen, högkommissarien och alla innehavare av mandat enligt de särskilda förfarandena kommit med till de syriska myndigheterna om att dessa fullt ut ska samarbeta i undersökningarna, så att fullständig ansvarsskyldighet kan utkrävas och straffrihet motverkas. Parlamentet välkomnar alla diplomatiska ansträngningar som görs i FN:s säkerhetsråd av vice ordföranden för höga representanten/vice ordföranden för kommissionen, Baronessa Ashton, och EU:s medlemsstater gentemot Kina och Ryssland i syfte att omedelbart få till stånd en resolution om Syrien. Parlamentet beklagar djupt att säkerhetsrådet, på grund av Rysslands och Kinas förnyade veton, inte kunde stödja Arabförbundets begäran om en inkluderande, syriskledd politisk process som genomförs i en miljö fri från våld.

14.  Europaparlamentet upprepar sin oro över människorättssituationen i Bahrain och uppmanar EU:s medlemsstater att verka för att en resolution ska antas i människorättsrådet om människorättssituationen i Bahrain. Parlamentet betonar att det behövs en uppföljning i människorättsrådet av frågan om kampen mot straffrihet i Jemen efter protesterna mot regeringen 2011. Parlamentet anser att amnestier bryter mot internationell människorättslagstiftning om de förhindrar att man åtalar personer som kan ha gjort sig skyldiga till brott mot mänskligheten, folkmord, krigsförbrytelser och allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna.

15.  Europaparlamentet välkomnar de uttalanden som FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, Navi Pillay, gjorde under 2011 och i vilka hon krävde att de egyptiska myndigheterna skulle upphöra med den överdrivna och brutala våldsanvändningen mot demonstranterna på Tahrirtorget och på andra håll i landet, inklusive den uppenbart otillbörliga användningen av tårgas, gummikulor och skarp ammunition, liksom hennes krav på oberoende utredningar av diverse demonstrationer och händelser.

16.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att i samband med den andra omgången av den allmänna återkommande utvärderingen om Algeriet rikta in sig på frågan om påtvingade försvinnanden och att understryka att Algeriet inte har följt upp de rekommendationer som utfärdats av fördragsorganen i denna fråga. Parlamentet efterlyser en särskild uppföljningsmekanism för detta ändamål. Samtidigt uppmanar parlamentet EU och dess medlemsstater att uttrycka allvarlig oro över de fem lagar som nyligen antagits, särskilt den repressiva föreningslagen och den diskriminerande lagen om kvinnor.

17.  Europaparlamentet betonar behovet av internationell övervakning av människorättsläget i Västsahara, inte minst genom att man anlitar de särskilda rapportörerna från människorättsrådet.

Övriga länder

18.  Europaparlamentet välkomnar beslutet att utse en särskild rapportör om människorättssituationen i Iran. Parlamentet välkomnar också den interimsrapport som lagts fram av den särskilde rapportören till FN:s generalförsamlings tredje kommitté och ser fram emot behandlingen av denna rapport vid det nittonde mötet. De iranska myndigheterna uppmanas med eftertryck att samarbeta under den särskilde rapportörens undersökningar, bland annat genom att ge tillåtelse att resa in i landet. Parlamentet efterlyser en förlängning av den särskilde rapportörens mandat, mot bakgrund av den svåra situationen för de mänskliga rättigheterna i Iran.

19.  Europaparlamentet berömmer de särskilda rapportörerna om människorättssituationen i Nordkorea och om människorättssituationen i Burma/Myanmar för deras fortsatta insatser inom ramen för sina mandat, och vill se en förlängning av dessa mandat. Parlamentet välkomnar de första positiva förändringarna i fråga om Burmas inställning till ett större samarbete inom ramen för de särskilda förfarandena, och upprepar sin begäran om att alla återstående samvetsfångar ska friges och att konkreta ska steg tas för att bekämpa straffriheten i Burma, särskilt i fråga om brott mot mänskligheten som begåtts mot etniska grupper.

20.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten och EU:s medlemsstater att arbeta för en kraftfull gemensam EU-ståndpunkt om det internationella undersökningsuppdraget om Gazakonflikten, där man offentligt kräver att undersökningsuppdragets rekommendationer ska genomföras och ansvar utkrävas för alla brott mot folkrätten, oavsett vem förövaren påstås vara, genom oberoende, opartiska, insynsvänliga och effektiva utredningar. Parlamentet anser att det inte kommer att kunna ske någon verklig fredsprocess i Mellanöstern utan ansvarsskyldighet och rättvisa.

21.  Europaparlamentet uttrycker sitt stöd för det mandat som nyligen fastställts till en oberoende sakkunnig om människorättssituationen i Elfenbenskusten, som ska följa upp genomförandet av rekommendationerna från undersökningskommissionen, och ser fram emot behandlingen av dennes rapport vid det nittonde mötet.

22.  Europaparlamentet betonar behovet av vidare stöd till insatserna för att stärka processen för ansvarsutkrävande på Sri Lanka och av fortsatta krav på en undersökningskommission från FN som utreder samtliga begångna brott, enligt rekommendationen från FN:s generalsekreterares expertpanel om Sri Lanka. Parlamentet uppmanar den srilankesiska regeringen att sända en inbjudan till FN:s särskilde rapportör om främjande och skydd av rätten till åsikts- och yttrandefrihet.

23.  Europaparlamentet känner djup oro över den allt värre situationen för de mänskliga rättigheterna i Kazakstan. Parlamentet anser att rapporten från den allmänna åklagarmyndigheten om händelserna i Zjanaozen och Sjetpe (Västra Kazakstan) inte i tillräcklig utsträckning tar upp den roll som de kazakstanska statliga styrkorna spelade när strejkande oljearbetare och deras sympatisörer och anhängare brutalt slogs ned under protesterna den 16-18 december 2011, då minst 17 personer avled. Parlamentet finner det upprörande att ledande personer i oppositionspartierna, människorättsförsvarare och journalister greps efter dessa händelser. Parlamentet begär en oberoende, internationell utredning av händelserna och kräver att alla politiska fångar, däribland oljearbetarnas advokat, Natalja Sokolova, omedelbart friges. Människorättssituationen i Kazakstan måste diskuteras vid människorättsrådets kommande möte.

24.  Europaparlamentet lovordar det arbete som kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter uträttat för människorättssituationen i Demokratiska republiken Kongo, och betonar att det på nytt behöver fastställas ett mandat för en oberoende expert som ska övervaka människorättssituationen i landet och arbeta med myndigheterna för ett genomförande av de rekommendationer som utfärdats av internationella mekanismer för mänskliga rättigheter.

25.  Europaparlamentet begär att EU-delegationen och EU:s medlemsstater arbetar för att åstadkomma en resolution från människorättsrådet om situationen i Eritrea, mot bakgrund av landets dåliga och allt sämre resultat när det gäller respekten för yttrandefriheten, religions- och trosfriheten samt samvetsfriheten.

26.  Europaparlamentet välkomnar rapporten från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter om situationen i Afghanistan, en rapport som bygger på det arbete som hennes kontor utför inom ramen för Unama. EU:s medlemsstater uppmanas att offentligt ställa sig bakom rapporten och delta i debatten om den, till stöd för rapportens rekommendationer om ett stärkande av rättsstaten, kampen mot straffriheten, kvinnors rättigheter och arbetet i de afghanska institutionerna för mänskliga rättigheter. Parlamentet stöder inrättandet av en särskild rapportör om människorättssituationen i Afghanistan.

27.  Europaparlamentet konstaterar att konceptet ”ansvar att skydda” har gjort stora framsteg inom FN-organ som säkerhetsrådet, generalförsamlingen och människorättsrådet. Ansvar att skydda är ett övergripande koncept som omfattar mer än bara militära ingripanden. En ny tolkning av konceptet har också uppstått (”att visa ansvar när man skyddar”), främst hos vissa av Briks-länderna, särskilt Brasilien, i samband med krisen i Libyen. Parlamentet vill se mer debatt om hur FN:s organ, särskilt säkerhetsrådet, eventuellt skulle kunna använda sig av detta koncept för att åstadkomma större samarbete mellan medlemsstaterna vid kriser. Parlamentet understryker i synnerhet den förebyggande roll som spelats av Internationella brottmålsdomstolen, framför allt dess åklagare, och de fördelar det inneburit att vända sig till denna domstol genom FN:s säkerhetsråd i detta avseende.

28.  Europaparlamentet betonar behovet av internationell övervakning av människorättsläget i Kina, och uppmanar EU:s medlemsstater att arbeta aktivt för att få till stånd en sådan övervakning, mot bakgrund av att människorättsdialogen mellan EU och Kina inte lett till några betydande och påtagliga resultat.

29.  Europaparlamentet upprepar att tanke-, samvets- och religionsfriheten – inklusive friheten att byta eller överge religion eller övertygelse – är en grundläggande mänsklig rättighet. Parlamentet lovordar det arbete som FN:s särskilde rapportör för religions- och trosfrihet uträttat och beklagar att många enskilda personer och befolkningsgrupper världen över har förnekats denna rättighet. Parlamentet beklagar att religions- och yttrandefriheten konstant kränks på det historiska Tibets territorium och att ett växande antal tibetaner som en följd av detta nyligen har tagit till självbränningar som en extrem form av protest mot att de förvägras sina rättigheter och friheter.

30.  Europaparlamentet fördömer det uttalande som Japans justitieminister nyligen gjorde om ett eventuellt återupptagande av tillämpningen av dödsstraffet. Parlamentet gläder sig åt Mongoliets beslut den 5 januari 2012 att avskaffa dödsstraffet, som en förlängning av det moratorium för tillämpningen av dödsstraffet som infördes i januari 2010. FN:s människorättsråd och generalförsamling uppmanas att fortsätta att arbeta för ett moratorium för och ett avskaffande av dödsstraffet i hela världen.

31.  Europaparlamentet välkomnar Guatemalas parlaments beslut att ratificera Romstadgan.

32.  Europaparlamentet välkomnar det arbete som utförs av FN:s enhet för jämställdhetsfrågor (UN Women), vilket bör få följder för genomförandet och skyddet av ”Pekingregelverket”, även med hänsyn till sexuella och reproduktiva rättigheter, liksom för genomförandet av FN:s säkerhetsråds resolution 1325 om kvinnors roll för fred och säkerhet, vilka alla är nyckelfrågor för EU.

De allmänna återkommande utvärderingarna

33.  Europaparlamentet ser positivt på att resultatet av översynen av människorättsrådet bekräftat att den andra omgången av de allmänna återkommande utvärderingarna bör inriktas på bland annat genomförandet av de accepterade rekommendationerna från den första omgången, men betonar att de rekommendationer som inte accepterades av det utvärderade landet inte bör uteslutas ur denna process. De länder som medverkar i de allmänna återkommande utvärderingarna uppmanas att särskilt koncentrera sin bedömning av tredjeländer till dessas uppföljning och genomförande av rekommendationerna från FN:s fördragsorgan och de särskilda förfarandena, som ett viktigt politiskt stöd till dessa värdefulla expertbaserade bidrag.

34.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ge tekniskt bistånd för att rekommendationerna från de allmänna återkommande utvärderingarna ska kunna genomföras, i linje med de åtaganden som gjorts i samband med människorättsrådets institutionsuppbyggande åtgärdspaket och resultatet från översynen. Parlamentet pekar på den frivilliga fonden för ekonomiskt och tekniskt bistånd till genomförandet av de allmänna återkommande utvärderingarna som ett användbart verktyg i detta sammanhang, och uppmanar andra medlemsstater att följa de brittiska och tyska exemplen och bidra till fonden.

35.  Europaparlamentet anser att EU bör försöka göra processen med de allmänna återkommande utvärderingarna mer synlig genom att ta upp rekommendationerna i bilaterala och multilaterala dialoger med medlemsstater i FN.

36.  Europaparlamentet välkomnar den utökade roll som i enlighet med Parisprinciperna har getts åt nationella människorättsinstitutioner, som nu har rätt att ta till orda omedelbart efter den utvärderade staten vid antagandet av resultatet från de allmänna återkommande utvärderingarna i kammaren. Parlamentet upprepar sitt stöd till icke-statliga människorättsorganisationer och en större medverkan av det civila samhället och experter vid de allmänna återkommande utvärderingarna.

37.  Europaparlamentet ser positivt på att resultatet av översynen av människorättsrådet innefattar en frivillig halvtidsrapport om uppföljningen av accepterade rekommendationer, och EU:s medlemsstater uppmanas att här föregå med gott exempel.

De särskilda förfarandena

38.  Europaparlamentet fastslår återigen att de särskilda förfarandena utgör kärnan för FN:s människorättssystem och att människorättsrådets trovärdighet och effektivitet är beroende av att de särskilda förfarandena genomförs fullt ut och att rådet samarbetar med mandatinnehavarna.

39.  Europaparlamentet gläds åt att översynen av människorättsrådet har bekräftat mandatinnehavarnas integritet och oberoende som väsentliga inslag i de särskilda förfarandena.

40.  Europaparlamentet välkomnar de åtgärder som vidtagits inom ramen för översynen av människorättsrådet i syfte att öka insynen i urvals- och utnämningsprocessen för mandatinnehavare. Parlamentet välkomnar också den utökade roll som nationella människorättsinstitutioner som följer Parisprinciperna spelar i denna urvalsprocess.

41.  Europaparlamentet beklagar att de särskilda förfarandenas kapacitet för tidig varning inte har stärkts ytterligare genom en mekanism som gör det möjligt att automatiskt inleda en behandling i människorättsrådet av en viss situation. Det är också beklagligt att det inte finns någon uppföljningsmekanism för genomförandet av rekommendationer från de särskilda förfarandena.

EU:s medverkan

42.  Europaparlamentet välkomnar den utlovade ökade finansieringen till det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter, och betonar att denna extra finansiering också bör användas för att öka stödet till människorättsrådet. Parlamentet välkomnar de ekonomiska bidrag som sedan 2007 har lämnats åt människorättsrådet via det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter. Med tanke på omfattningen av de nya utmaningar som har uppkommit under den senaste tiden förväntar sig parlamentet att kommissionen kommer att vilja öka sitt årliga bidrag.

43.  Europaparlamentet upprepar sitt starka stöd för EU:s aktiva medverkan i människorättsrådets arbete, som har skett genom att man gemensamt lagt fram och stött resolutioner, gjort uttalanden och deltagit i interaktiva diskussioner och debatter.

44.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till EU och dess medlemsstater att se till att de mänskliga rättigheterna respekteras fullt ut även i den interna politiken, så att dubbla måttstockar undviks och den interna och externa politiken blir mer samstämd, och den moraliska auktoriteten ökar på den internationella arenan. Parlamentet uppmanar höga representanten/vice ordföranden för kommissionen, Baronessa Ashton, att ta upp frågan om företag i EU som medverkar till brott mot de mänskliga rättigheterna utanför EU och att verka för införandet av ett system med påföljder mot sådana företag, eller åtminstone att registrera sådana fall och se till att de företagen inte får EU-stöd eller något form av hjälp av Europeiska utrikestjänsten.

45.  Europaparlamentet betonar återigen hur absolut avgörande det är att EU kan formulera kraftfulla gemensamma ståndpunkter för att unionens och dess medlemsstaters kollektiva tyngd ska kunna utnyttjas. I detta sammanhang noterar parlamentet kapacitetsutvecklingen i rådets arbetsgrupp för mänskliga rättigheter (Cohom) och arbetet med att fastställa viktiga prioriteringar, liksom arbetet med att klargöra uppgiftsfördelningen, som kommer att bidra till att utveckla den utåtriktade verksamheten och samarbetet när det gäller regioner, men även arbetet med att utöva påtryckningar på alla måttfulla stater, inbegripet mellan Genève och New York. Parlamentet ser positivt på att Cohom de facto är baserat i Bryssel och välkomnar förslaget om att Cohom ska träffas en gång om året i Genève. Parlamentet stöder arbetet med att få fram ”ett budskap med många röster” men beklagar djupt att ansträngningarna för att komma överens alltför ofta leder till att man får nöja sig med den minsta gemensamma nämnaren, särskilt i den slutliga versionen av rådets slutsatser. Parlamentet efterlyser ett djärvare, mer ambitiöst agerande. I detta sammanhang uppmanas Europeiska utrikestjänsten, särskilt EU:s delegationer i Genève och New York, att öka samstämdheten genom samråd om sakfrågor i god tid, liksom synligheten för EU:s insatser i syfte att öka EU:s trovärdighet i världen.

46.  Europaparlamentet välkomnar vice ordföranden/den höga representantens åtagande att ta fram en årlig strategi för att fastställa prioriteringar på FN-nivå vid alla sammanträden som rör mänskliga rättigheter, såväl i Genève som i New York. Parlamentet påpekar att vice ordföranden/den höga representanten och kommissionens ledamot med ansvar för humanitärt bistånd och civilskydd behöver samarbeta nära med varandra, eftersom deras ansvarsområden särskilt i fråga om mänskliga rättigheter har en stark inbördes koppling.

47.  Europaparlamentet gläds åt att FN:s generalförsamling antagit resolution 65/276 om EU:s deltagande i FN:s arbete, som en anspråkslös början på det större arbetet med att uppgradera EU:s roll i FN:s arbete för mänskliga rättigheter. Nu måste EU med kraft trycka på för att hävda sina rättigheter och genomdriva en ambitiös strategi i syfte att ytterligare stärka sin ställning inom FN.

48.  Europaparlamentet välkomnar den konstruktiva roll som EU och dess medlemsstater spelade under översynen av människorättsrådet, särskilt genom försvaret av oberoendet för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter och stödet till de särskilda förfarandena och de landspecifika mandaten. Parlamentet påminner om att de regionala kontoren för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter behöver tillräcklig finansiering för att inte tvingas stänga.

49.  Europaparlamentet betonar att EU:s kapacitet till utåtriktad verksamhet behöver förbättras snarast, bland annat genom en utveckling av starka allianser med viktiga regionala partner och alla måttfulla stater och genom ett system där vice ordföranden/den höga representanten hjälper till med att påverka tredjeländer.

50.  Europaparlamentet ser med stor tillfredsställelse på uttalandet från vice ordföranden/den höga representanten inför parlamentet den 13 december 2011, där hon tillmötesgick parlamentets långvariga begäran om en särskild EU-representant för mänskliga rättigheter. Parlamentet betonar att den som anförtros detta uppdrag bör befinna sig på expertnivå och ha styrkt erfarenhet av människorättsfrågor. Utnämningen måste ske så snart som möjligt, och tillräckliga resurser måste tilldelas för att uppdraget ska kunna fullgöras.

51.  Europaparlamentet uppdrar åt sin delegation till det nittonde mötet i FN:s råd för mänskliga rättigheter att ta upp de frågor och ståndpunkter som uttrycks i denna resolution. Delegationen uppmanas att rapportera till underutskottet om mänskliga rättigheter om sitt besök. Parlamentet anser det vara absolut nödvändigt att fortsätta med sin praxis att sända en delegation till relevanta möten i FN:s människorättsråd och generalförsamling.

o
o   o

52.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament, FN:s säkerhetsråd, FN:s generalsekreterare, ordföranden för FN:s sextiosjätte generalförsamling, ordföranden för FN:s råd för mänskliga rättigheter, FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter samt den arbetsgrupp mellan EU och FN som inrättats av utskottet för utrikesfrågor.

(1) FN:s tortyrkonvention, FN:s konvention om barnets rättigheter, FN:s konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor, FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionshinder och den internationella konventionen till skydd för alla människor mot påtvingade försvinnanden. (2) Antagna texter, P7_TA(2011)0097. (3) Antagna texter, P7_TA(2011)0334. (4) Antagna texter, P7_TA(2011)0229. (5) Artiklarna 2, 3.5 och 6 i fördraget om Europeiska unionen.