Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Antagna texter
PDF 139kWORD 30k
Tisdagen den 15 januari 2013 - Strasbourg Slutlig utgåva
Europeiska unionens förvaltningsprocesslag
P7_TA(2013)0004A7-0369/2012
Resolution
 Bilaga

Europaparlamentets resolution av den 15 januari 2013 med rekommendationer till kommissionen om Europeiska unionens förvaltningsprocesslag (2012/2024(INL))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 225 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 298 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 41 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, där det fastslås att rätten till god förvaltning är en grundläggande rättighet,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter(1) ,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar(2) ,

–  med beaktande av omfattande rättspraxis från Europeiska unionens domstol, som har erkänt en uppsättning allmänna förvaltningsrättsliga principer på grundval av medlemsstaternas konstitutionella traditioner,

–  med beaktande av sin resolution av den 6 september 2001 om särskild rapport från Europeiska ombudsmannen till Europaparlamentet efter undersökningen på eget initiativ av om de olika gemenskapsinstitutionerna och -organen har antagit någon kodex för god förvaltningssed som är tillgänglig för allmänheten(3) ,

–  med beaktande av kommissionens beslut 2000/633/EG, EKSG, Euratom av den 17 oktober 2000 om ändring av dess arbetsordning genom en bilaga med regler om god förvaltningssed för Europeiska kommissionens anställda när det gäller deras förhållande till allmänheten(4) ,

–  med beaktande av beslutet av rådets generalsekreterare/höge representant för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken av den 25 juni 2001 om en kodex för god förvaltningssed i de yrkesmässiga förbindelserna med allmänheten för generalsekretariatet vid Europeiska unionens råd och dess personal(5) ,

–  med beaktande av rekommendation CM/Rec(2007)7 av den 20 juni 2007 från Europarådets ministerkommitté till medlemsstaterna om god förvaltning,

–  med beaktande av principerna för offentlig tjänst som ska iakttas av EU-tjänstemän, som offentliggjordes av Europeiska ombudsmannen den 19 juni 2012,

–  med beaktande av den undersökning som utfördes av det svenska statskontoret på uppdrag av Sveriges regering om principer för god förvaltning i Europeiska unionens medlemsstater(6) ,

–  med beaktande av de informationsmeddelanden som lades fram under den konferens om EU:s förvaltningslagstiftning som anordnades av utredningsavdelningen inom utskottet för rättsliga frågor samt av universitetet i León (León den 27–28 april 2011),

–  med beaktande av rekommendationerna i det arbetsdokument om det aktuella läget och framtidsutsikterna för EU:s förvaltningslagstiftning som arbetsgruppen om EU:s förvaltningslagstiftning lade fram den 22 november 2011,

–  med beaktande av bedömningen av det europeiska mervärdet av en förvaltningsprocesslag för Europeiska unionen, som Enheten för europeiskt mervärde lade fram för utskottet för rättsliga frågor den 6 november 2012,

–  med beaktande av artiklarna 42 och 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor och yttrandena från utskottet för konstitutionella frågor och utskottet för framställningar (A7-0369/2012), och av följande skäl:

A.  I takt med att Europeiska unionens behörighet utvecklas kommer medborgarna i allt högre grad i direkt kontakt med unionens förvaltning, men de har inte alltid de motsvarande processuella rättigheterna för att göra sin sak gällande i fall där sådana åtgärder kan visa sig nödvändiga.

B.  Medborgarna har rätt att förvänta sig en hög nivå av öppenhet, effektivitet, snabb behandling och lyhördhet från unionens förvaltning, oavsett om de inger ett formellt klagomål eller utövar sin framställningsrätt enligt fördraget. De har också rätt till information om möjligheter att vidta ytterligare åtgärder i ärendet.

C.  EU:s befintliga regler och principer om god förvaltning är spridda över en mängd områden: primärrätten, rättspraxis från Europeiska unionens domstol, sekundärrätten, icke-bindande lagstiftning och ensidiga åtaganden av EU-institutionerna.

D.  EU saknar en enhetlig och omfattande uppsättning kodifierade förvaltningsrättsliga regler, vilket gör det svårt för medborgarna att förstå sina administrativa rättigheter enligt unionsrätten.

E.  De interna regler för god förvaltningssed som redan tillämpas av de olika institutionerna har en begränsad effekt, och de är varken enhetliga eller rättsligt bindande.

F.  I ovan nämnda resolution av den 6 september 2001 godkände parlamentet Europeiska ombudsmannens förslag till en europeisk kodex för god förvaltningssed med de ändringar som gjordes, i tron att samma kodex för god förvaltningssed skulle gälla för EU:s samtliga institutioner, organ och byråer.

G.  I samma resolution uppmanade parlamentet kommissionen att lägga fram ett förslag till förordning med en kodex för god förvaltning på grundval av artikel 308 i EG-fördraget.

H.  Som ombudsmannen påpekat skulle detta kunna bidra till att skingra den förvirring som uppstår när de flesta av EU:s institutioner och organ tillämpar olika regler och leda till att alla institutioner och organ tillämpar samma grundprinciper i sina kontakter med medborgarna, samtidigt som dessa principers betydelse framhävs för både medborgare och tjänstemän.

I.  Alla unionens åtgärder måste följa rättsstatsprincipen enligt en strikt maktdelning.

J.  Den grundläggande rätten till god förvaltning, som fastställs i artikel 41 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, har blivit rättsligt bindande som primärrätt.

K.  Regler om god förvaltning främjar insynen och ansvarigheten.

L.  Ett akut problem för Europeiska unionen i dag är att medborgarna saknar förtroende för unionen, något som kan påverka dess legitimitet. EU bör leverera snabba, tydliga och raka svar till medborgarna för att bemöta deras oro.

M.  Kodifieringen av serviceprincipen – dvs. principen att förvaltningen bör sträva efter att vägleda, hjälpa, tjäna och bistå medborgarna, visa tillbörlig hövlighet och därför undvika onödigt besvärliga och långdragna förfaranden, vilket således sparar tid och arbete för både medborgare och tjänstemän – skulle bidra till att infria medborgarnas berättigade förväntningar och gagna både medborgarna och förvaltningen genom bättre service och ökad effektivitet. Medvetenheten om unionsmedborgarnas rätt till god förvaltning bör ökas, bland annat genom kommissionens relevanta informationstjänster och nätverk.

N.  Med tanke på rekommendationerna från Europarådets grupp av stater mot korruption (Greco) skulle en tydlig och bindande uppsättning regler för unionens förvaltning vara en positiv signal i kampen mot korruption i offentliga förvaltningar.

O.  En uppsättning kärnprinciper om god förvaltning är för närvarande allmänt accepterade i medlemsstaterna.

P.  Domstolen har genom sin rättspraxis utvecklat väletablerade förfarandeprinciper som tillämpas på medlemsstaternas förfaranden i EU-frågor och som även bör tillämpas direkt på unionens förvaltning.

Q.  En europeisk förvaltningsprocesslag skulle hjälpa unionsförvaltningen att använda sin behörighet att reglera den interna organisationen för att underlätta och främja bästa möjliga interna förvaltning.

R.  En europeisk förvaltningsprocesslag skulle öka EU:s legitimitet och öka medborgarnas förtroende för unionens förvaltning.

S.  En europeisk förvaltningsprocesslag skulle kunna bidra till ett spontant närmande av den nationella förvaltningsrätten när det gäller allmänna förfarandeprinciper och medborgarnas grundläggande administrativa rättigheter, vilket skulle främja integrationsprocessen.

T.  En europeisk förvaltningsprocesslag skulle kunna främja samarbete och utbyte av bästa praxis mellan nationella förvaltningar och unionsförvaltningen, så att de mål som anges i artikel 298 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt uppfylls.

U.  Lissabonfördragets ikraftträdande har gett EU en god rättslig grund för att anta en europeisk förvaltningsprocesslag.

V.  Den lagstiftningsåtgärd som begärs i denna resolution bör grundas på detaljerade konsekvensbedömningar, där man bland annat beräknar förvaltningsprocessernas kostnader.

W.  Kommissionen bör i lämplig utsträckning samråda med alla berörda aktörer och framför allt dra nytta av Europeiska ombudsmannens särskilda erfarenheter och sakkunskap, eftersom det är ombudsmannen som tar emot medborgarnas klagomål om missförhållanden inom EU:s organ och institutioner.

1.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på grundval av artikel 298 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt lägga fram ett förslag till förordning om en europeisk förvaltningsprocesslag i enlighet med de detaljerade rekommendationer som bifogas i bilagan.

2.  Europaparlamentet konstaterar att rekommendationerna står i överensstämmelse med de grundläggande rättigheterna och subsidiaritetsprincipen.

3.  Europaparlamentet anser att det begärda förslaget inte har några ekonomiska konsekvenser.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution och bifogade detaljerade rekommendationer till kommissionen och rådet, till Europeiska ombudsmannen samt till medlemsstaternas parlament och regeringar.

(1) EGT L 8, 12.1.2001, s. 1.
(2) EGT L 145, 31.5.2001, s. 43.
(3) EGT C 72 E, 21.3.2002, s. 331.
(4) EGT L 267, 20.10.2000, s. 63.
(5) EGT C 189, 5.7.2001, s. 1.
(6) http://www.statskontoret.se/upload/Publikationer/2005/200504.pdf


BILAGA

 DETALJERADE REKOMMENDATIONER OM INNEHÅLLET I DET BEGÄRDA FÖRSLAGET

Rekommendation 1 (om målet och tillämpningsområdet för den förordning som ska antas)

Målet med förordningen bör vara att garantera rätten till god förvaltning genom en öppen, effektiv och oberoende förvaltning grundad på en europeisk förvaltningsprocesslag.

Förordningen bör gälla för EU:s institutioner, organ och byråer (nedan kallade unionsförvaltningen ) i deras kontakter med allmänheten. Dess tillämpningsområde bör därför begränsas till direkt förvaltning.

Förordningen bör kodifiera grundläggande principer om god förvaltning och fastställa ett förfarande som unionsförvaltningen ska följa när den hanterar enskilda ärenden i vilka en fysisk eller juridisk person är part samt andra situationer där en enskild person har direkt eller personlig kontakt med unionsförvaltningen.

Rekommendation 2 (om förhållandet mellan förordningen och sektorsspecifika instrument)

Förordningen bör innehålla en uppsättning övergripande principer och fastställa ett förfarande som kan tillämpas som en grundregel när specifik lagstiftning saknas.

De garantier som ges till enskilda personer i de sektorsspecifika instrumenten får aldrig ge ett sämre skydd än de garantier som ges i förordningen.

Rekommendation 3 (om de allmänna principer som bör styra förvaltningen)

Följande principer bör kodifieras i förordningen:

–  Legalitetsprincipen : Unionsförvaltningen ska handla enligt lagen och tillämpa de regler och förfaranden som fastställs i EU-lagstiftningen. Administrativa befogenheter ska ha sin grund i lagstiftningen och till sitt innehåll vara förenliga med den.

Beslut som fattas eller åtgärder som vidtas får aldrig vara godtyckliga eller styras av syften som saknar rättslig grund eller inte motiveras av ett allmänintresse.

–  Icke-diskriminerings- och likabehandlingsprincipen : Unionsförvaltningen ska undvika omotiverad diskriminering av personer på grund av nationalitet, kön, ras, hudfärg, etniskt eller socialt ursprung, språk, religion eller övertygelse, politiska åsikter eller andra åsikter, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning.

Personer som befinner sig i liknande situationer ska behandlas på samma sätt. Skillnader i behandling får endast motiveras av det aktuella ärendets objektiva särdrag.

–  Proportionalitetsprincipen : Unionsförvaltningen ska fatta beslut som påverkar medborgarnas rättigheter och intressen endast när detta är nödvändigt och endast i den utsträckning som krävs för att uppnå det eftersträvade målet.

När tjänstemän fattar beslut ska de se till att det råder en rättvis balans mellan privatpersoners intressen och det allmännas intresse. De ska framför allt inte införa administrativa eller ekonomiska bördor som är överdrivet stora i förhållande till den förväntade fördelen.

–  Principen om opartiskhet : Unionsförvaltningen ska vara opartisk och oberoende. Den ska avstå från godtyckliga åtgärder som påverkar privatpersoner negativt, och från alla former av särbehandling.

Unionsförvaltningen ska alltid handla i unionens intresse och för det allmännas bästa. Inga åtgärder får vara motiverade av personliga intressen (till exempel ekonomiska intressen), familjeintressen eller nationella intressen eller av politiska påtryckningar. Unionsförvaltningen ska garantera en rättvis balans mellan olika typer av medborgarintressen (företag, konsumenter m.fl.).

–  Principen om konsekvens och berättigade förväntningar : Unionsförvaltningen ska vara konsekvent i sitt eget handlande och följa sitt normala förvaltningsförfarande, som ska göras offentligt. Om det finns legitima skäl för att avvika från det normala förvaltningsförfarandet i enskilda ärenden ska denna avvikelse motiveras på ett tillbörligt sätt.

De berättigade och rimliga förväntningar som privatpersoner kan ha mot bakgrund av unionsförvaltningens tidigare handlande ska respekteras.

–  Principen om skydd för privatlivet : Unionsförvaltningen ska handla med respekt för enskilda personers privatliv i enlighet med förordning (EG) nr 45/2001.

Unionsförvaltningen får inte behandla personuppgifter i icke-legitima syften eller överföra sådana uppgifter till obehöriga tredje parter.

–  Principen om rättvis behandling: Denna måste respekteras som en grundläggande rättsprincip som är avgörande för att skapa en anda av förtroende och förutsägbarhet i förbindelserna mellan privatpersoner och förvaltningen.

–  Principen om öppenhet : Unionsförvaltningen ska vara öppen. Den ska dokumentera förvaltningsprocesserna och på ett korrekt sätt diarieföra in- och utgående post, inkommande handlingar, beslut som fattas och åtgärder som vidtas. Alla bidrag från rådgivande organ och berörda parter bör göras tillgängliga för allmänheten.

Förfrågningar om tillgång till handlingar ska hanteras i enlighet med de allmänna principer och begränsningar som fastställs i förordning (EG) nr 1049/2001.

–  Effektivitets- och nyttoprincipen : Unionsförvaltningen ska bedriva sin verksamhet enligt kriterierna om effektivitet och allmännytta.

Personalen ska ge medborgarna råd om hanteringen av frågor inom deras behörighetsområde.

Om de får en förfrågan om ett ärende som ligger utanför deras behörighetsområde ska de hänvisa personen i fråga till den behöriga myndigheten.

Rekommendation 4 (om regler för förvaltningsbeslut)

Rekommendation 4.1: Inledandet av en förvaltningsprocess

Förvaltningsbeslut kan fattas av unionsförvaltningen på eget initiativ eller på begäran av en berörd part.

Rekommendation 4.2: Mottagningsbekräftelse

Begäran om enskilda beslut ska bekräftas skriftligen med uppgift om tidsfristen för antagande av beslutet i fråga. Det ska också framgå vad som händer om beslut inte har fattats inom den fastställda tidsfristen (passivt beslut).

Om en begäran är ofullständig ska det i bekräftelsen anges en tidsfrist för att åtgärda bristen eller lämna in eventuella handlingar som saknas.

Rekommendation 4.3: Förvaltningsbeslutens opartiskhet

Inga tjänstemän får delta i förvaltningsbeslut i vilka han eller hon har ett ekonomiskt intresse.

Den berörda tjänstemannen ska rapportera alla eventuella intressekonflikter till sin närmaste överordnade, som kan besluta att utesluta tjänstemannen från förfarandet med hänsyn tagen till ärendets särskilda omständigheter.

En berörd medborgare kan begära att en tjänsteman hindras från att delta i ett beslut som påverkar medborgarens privata intressen. En sådan begäran ska lämnas in skriftligen och ange på vilka grunder begäran görs. Tjänstemannens närmaste överordnade ska fatta beslut efter att ha hört den berörda tjänstemannen.

Lämpliga tidsfrister bör fastställas för hanteringen av intressekonflikter.

Rekommendation 4.4: Rätten att bli hörd

Rätten till försvar måste respekteras i varje skede av processen. Om unionsförvaltningen fattar ett beslut som direkt kommer att påverka privatpersoners rättigheter eller intressen ska de berörda personerna ges möjlighet att uttrycka sina synpunkter skriftligen eller muntligen innan beslutet fattas, om nödvändigt eller om de så väljer med hjälp från en person som de själva har utsett.

Rekommendation 4.5: Rätten att få tillgång till sin akt

En berörd part ska beviljas obegränsad tillgång till sin akt. Det bör vara den berörda partens sak att avgöra om icke-konfidentiella handlingar är relevanta.

Rekommendation 4.6: Tidsfrister

Förvaltningsbeslut ska fattas inom en rimlig tidsfrist och utan dröjsmål. Tidsfristerna ska fastställas i särskilda regler för varje enskilt förfarande. Om ingen tidsfrist fastställts ska beslut fattas högst tre månader från det att beslutet om att inleda förfarandet fattades (om förfarandet inleds på eget initiativ), eller tre månader från det att begäran inkommit från den berörda parten.

Om inget beslut kan fattas inom den tidsfristen av objektiva skäl, till exempel om man behöver ge tid för att åtgärda en ofullständig ansökan, om ärendet är särskilt komplicerat eller om förfarandet måste avbrytas i väntan på beslut från tredje part, ska den berörda personen underrättas om detta och beslut fattas så snart som möjligt.

Rekommendation 4.7: Förvaltningsbeslutens form

Förvaltningsbesluten ska vara skriftliga och formulerade på ett tydligt, enkelt och begripligt sätt. De ska författas på det språk som valts av mottagaren, förutsatt att det är ett av unionens officiella språk.

Rekommendation 4.8: Skyldigheten att ange skäl

I förvaltningsbesluten ska skälen för beslutet tydligt anges. Relevanta fakta och beslutens rättsliga grund ska anges.

Besluten måste innehålla en separat motivering. Om detta inte är möjligt på grund av att ett stort antal personer berörs av liknande beslut ska standardiserade meddelanden tillåtas. I det fallet ska de medborgare som uttryckligen begär en enskild motivering få en sådan.

Rekommendation 4.9: Delgivning av förvaltningsbeslut

Förvaltningsbeslut som påverkar privatpersoners rättigheter och intressen ska skriftligen delges den berörda personen/de berörda personerna så snart de antagits.

Rekommendation 4.10: Information om möjligheten att överklaga

I förvaltningsbeslutet ska möjligheten att överklaga, i de fall unionslagstiftningen ger en sådan möjlighet, tydligt anges. Beslutet ska också innehålla information om hur man går till väga för att överklaga, namn och adress på den person eller den avdelning som den berörda personen ska vända sig till samt inom vilken tidsfrist detta ska ske.

I tillämpliga fall ska förvaltningsbeslutet hänvisa till möjligheten att inleda rättsliga förfaranden och/eller inlämna klagomål till Europeiska ombudsmannen.

Rekommendation 5 (om revidering och rättelse av egna beslut)

I förordningen bör det ges möjlighet för unionsförvaltningen att när som helst ändra skriv- och räknefel eller liknande fel på eget initiativ eller på begäran av den berörda personen.

Det bör införas bestämmelser om rättelse av förvaltningsbeslut på andra grunder, där man tydligt skiljer mellan förfarandena för ändring av beslut som påverkar en privatpersons intressen negativt och för beslut som gynnar personen i fråga.

Rekommendation 6 (om förordningens form och offentliggörande)

Förordningen bör vara författad på ett klart och tydligt språk och vara lättbegriplig för allmänheten.

Den bör offentliggöras på ett tillfredsställande sätt på de europeiska institutionernas, organens och byråernas respektive webbplatser.

Senaste uppdatering: 28 oktober 2014Rättsligt meddelande