Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om angivande av ursprungsland för vissa produkter som importeras från tredjeländer (COM(2005)0661 – C7-0048/2010 – 2005/0254(COD)),

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för internationell handel (A7-0273/2010),

–  med beaktande av sin ståndpunkt vid första behandlingen den 21 oktober 2010(1),

–  med beaktande av bilagan till meddelandet av den 23 oktober 2012 från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén Kommissionens arbetsprogram 2013 (COM(2012)0629),

–  med beaktande av alla sina tidigare resolutioner om ursprungsmärkning,

–  med beaktande av artiklarna 115.5 och 110.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Den 21 oktober 2010 vid första behandlingen antog Europaparlamentet sin ståndpunkt om Europaparlamentets och rådets förordning om angivande av ursprungsland för vissa produkter som importeras från tredjeländer med 525 röster för, 49 röster emot och 44 nedlagda röster.

B.  Trots att det gått mer än två år sedan dess har rådet ännu inte antagit någon gemensam ståndpunkt, vilket innebär att medbeslutandeförfarandet blockeras.

C.  Utöver det faktum att rådet inte kan komma överens angav kommissionen dessutom i sitt arbetsprogram för 2013 att kommissionsförslaget blivit inaktuellt genom den senaste juridiska tolkningen av de regler som gäller inom Världshandelsorganisationen (WTO), som gjorts av WTO:s överklagandeinstans.

D.  Inom EU gäller inga harmoniserade bestämmelser om fastställande av ursprung för importerade varor, utom för vissa fall inom jordbrukssektorn.

E.  För vissa produkter har system för obligatorisk ursprungsmärkning införts av WTO-länder som inte tillhör EU, såsom Brasilien, Förenta staterna, Kanada och Kina.

F.  Gemensamma bestämmelser är nödvändiga för att öka konkurrenskraften bland WTO länderna och garantera att man har samma förutsättningar som producenterna i Europeiska unionens främsta partnerländer där ursprungsmärkning införts.

G.  Information är en grundläggande del av de medborgerliga friheterna och konsumentskyddet.

1.  Europaparlamentet beklagar kommissionens avsikt att dra tillbaka förslaget till förordning om angivande av ursprungsland för vissa produkter som importeras från tredjeländer, vilket godkänts av parlamentet vid första behandlingen, utan att kommissionen korrekt och i tid informerat parlamentet, och utan att de båda lagstiftarna fått en detaljerad förklaring av syftet innan beslutet togs.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ompröva sitt planerade beslut.

3.  Som alternativ till en total omprövning uppmanar Europaparlamentet kommissionen att föreslå ny lagstiftning som är förenlig med WTO:s bestämmelser och som skulle göra det möjligt för EU att hantera de frågor som det ursprungliga förslaget var inriktat på från början.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att informera parlamentet om tidsplanen för de framtida åtgärder som krävs för att återuppta lagstiftningsprocessen och bryta det nuvarande dödläget.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att snarast inleda en jämförande studie av den lagstiftning om angivande av ursprungsland som i dagsläget är i kraft och tillämpas i WTO:s olika medlemsländer, i syfte att analysera bestämmelsernas grundläggande principer och bedöma deras förenlighet med WTO:s regler.

6.  Europaparlamentet upprepar, nu liksom tidigare, hur viktigt det är att som en del av den multilaterala handeln bevara en situation där EU-företag och deras konkurrenter från tredjeländer har samma förutsättningar, och hur betydelsefullt det är med en konsekvent strategi för att säkra konsumentskyddet. Parlamentet betonar att detta även är viktigt för att bättre värdesätta produktion av hög kvalitet och miljömässiga och sociala normer, mot bakgrund av nuvarande globala konkurrens. Detta är särskilt relevant för små och medelstora företag.

7.  Europaparlamentet betonar att man, till dess att ny lagstiftning införts, måste använda alla tillgängliga medel på ett effektivare sätt, på regional och nationell nivå samt på EU-nivå, för att den inre marknadens konsumenter ska kunna göra mer välinformerade inköp och medvetna val, till exempel genom att ge utbildning och genom att öka allmänhetens medvetenhet med hjälp av massmedia.

8.  Europaparlamentet uppmanar rådet att som en följd av parlamentets första behandling fastställa sin gemensamma ståndpunkt, så att diskussionen mellan de båda institutionerna kan fortgå enligt normal praxis.

9.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT C 70 E, 8.3.2012, s. 211.