Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2012/2131(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A7-0040/2013

Ingivna texter :

A7-0040/2013

Debatter :

PV 12/03/2013 - 20
CRE 12/03/2013 - 20

Omröstningar :

PV 14/03/2013 - 8.5
CRE 14/03/2013 - 8.5
Röstförklaringar

Antagna texter :

P7_TA(2013)0092

Antagna texter
PDF 267kWORD 44k
Torsdagen den 14 mars 2013 - Strasbourg
Integrationen av invandrare, effekterna för arbetsmarknaden och den externa dimensionen av samordningen av social trygghet
P7_TA(2013)0092A7-0040/2013

Europaparlamentets resolution av den 14 mars 2013 om integrationen av invandrare, effekterna för arbetsmarknaden och den externa dimensionen av EU:s samordning av social trygghet (2012/2131(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artiklarna 15, 18, 20, 21 och 34,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 30 mars 2012 Den externa dimensionen av EU:s samordning av social trygghet (COM(2012)0153),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 18 november 2011 En övergripande strategi för migration och rörlighet (COM(2011)0743),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 20 juli 2011 Europeisk agenda för integration av tredjelandsmedborgare (COM(2011)0455),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 18 april 2012 Att skapa förutsättningar för en återhämtning med ökad sysselsättning (COM(2012)0173),

–  med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 22 februari 2012 över kommissionens meddelande till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén om en europeisk agenda för integration av tredjelandsmedborgare (SOC/427),

–  med beaktande av yttrandet från regionkommittén av den 16 februari 2012 Den nya europeiska agendan för integration,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande på eget initiativ av den 18 september 2012 om invandrade företagares bidrag till ekonomin i EU(1),

–  med beaktande av Eurofounds undersökning från 2011 Promoting ethnic entrepreneurship in European cities,

–  med beaktande av den gemensamma sysselsättningsrapporten av den 20 februari 2012,

–  med beaktande av kommissionens rapport av den 5 december 2011 om uppnådda resultat och om de kvalitativa och kvantitativa aspekterna på genomförandet av Europeiska fonden för integration av tredjelandsmedborgare under perioden 2007–2009 (COM(2011)0847),

–  med beaktande av den sammanfattande rapporten Sixth meeting of the European Integration Forum: The involvement of countries of origin in the integration process, (Bryssel, den 9–10 november 2011),

–  med beaktande av studien The integration of migrants and its effects on the labour market, (Europaparlamentet, 2011),

–  med beaktande av Europeiska migrationsnätverkets studie Satisfying Labour Demand through Migration, (Europaparlamentet, 2011),

–  med beaktande av studien Gallup World Poll: The Many Faces of Global Migration, (IOM och Gallup, 2011),

–  med beaktande av Eurofounds publikationer Quality of Life in Ethnically Diverse Neighbourhoods” (2011), Working Conditions of Nationals with a Foreign Background (2011) och Employment and Working Conditions of Migrant Workers (2007),

–  med beaktande av den forskning som genomförts inom ramen för CLIP-nätverket (European Network of Cities for Local Integration Policies for Migrants), som inrättats av Europarådets kongress för lokala och regionala myndigheter, staden Stuttgart och Eurofound,

–  med beaktande av slutsatserna av den 4 maj 2010 från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, om integrationen som en drivande kraft för utveckling och social sammanhållning,

–  med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 17 mars 2010 Integrering av invandrade arbetstagare (SOC/364),

–  med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 17 februari 2010 Integration och den sociala agendan (SOC/362),

–  med beaktande av Stockholmsprogrammet – Ett öppet och säkert Europa i medborgarnas tjänst och för deras skydd, som antogs vid Europeiska rådets möte den 10-11 december 2009,

–  med beaktande av rådets direktiv 2003/86/EG av den 22 september 2003 om rätt till familjeåterförening(2),

–  med beaktande av rådets direktiv 2003/109/EG av den 25 november 2003 om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares ställning(3),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/98/EU av den 13 december 2011 om ett enda ansökningsförfarande för ett kombinerat tillstånd för tredjelandsmedborgare att vistas och arbeta på en medlemsstats territorium och om en gemensam uppsättning rättigheter för arbetstagare från tredjeland som vistas lagligen i en medlemsstat(4),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/52/EG av den 18 juni 2009 om minimistandarder för sanktioner och åtgärder mot arbetsgivare för tredjelandsmedborgare som vistas olagligt(5),

–  med beaktande av rådets direktiv 2009/50/EG av den 25 maj 2009 om villkor för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för högkvalificerad anställning (blåkortsdirektivet)(6),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115/EG av den 16 december 2008 om gemensamma normer och förfaranden för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna(7),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 januari 2009 om situationen för de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen (2004–2008)(8),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 16 maj 2007 om cirkulär migration och partnerskap för rörlighet mellan Europeiska unionen och tredjeländer (COM(2007)0248),

–  med beaktande av sin resolution av den 6 juli 2006 om strategier och metoder för integration av invandrare inom Europeiska unionen(9),

–  med beaktande av rådets direktiv 2005/71/EG av den 12 oktober 2005 om ett särskilt förfarande för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse i forskningssyfte(10),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 1 september 2005 En gemensam agenda för integration – En ram för integration av tredjelandsmedborgare inom Europeiska unionen (COM(2005)0389),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 10 maj 2005 Haagprogrammet: Tio prioriteringar för de kommande fem åren – Partnerskapet för förnyelse i EU när det gäller frihet, säkerhet och rättvisa (COM(2005)0184),

–  med beaktande av slutsatserna från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar av den 19 november 2004 om gemensamma grundprinciper för en integrationspolitik för invandrare inom Europeiska unionen,

–  med beaktande av Tammerforsprogrammet, som antogs den 15–16 oktober 1999,

–  med beaktande av rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet(11),

–  med beaktande av rådets direktiv 2000/43/EG av den 29 juni 2000 om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung(12),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen(13),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1231/2010 av den 24 november 2010 om utvidgning av förordning (EG) nr 883/2004 och förordning (EG) nr 987/2009 till att gälla de tredjelandsmedborgare som enbart på grund av sitt medborgarskap inte omfattas av dessa förordningar(14),

–  med beaktande av kommissionens förslag av den 30 mars 2012 om samordningen av de sociala trygghetssystemen (COM(2012)0156, COM(2012)0157, COM(2012)0158 och COM(2012)0152),

–  – med beaktande av EU-domstolens domar i målen C-214/94, C-112/75, C-110/73, C-247/96, C-300/84, C-237/83, C-60/93 och C-485/07,

–  med beaktande av artiklarna 48, 78, 79 och 352 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor och yttrandena från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, utskottet för utrikesfrågor, och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A7-0040/2013), och av följande skäl:

A.  Från och med 2012 kommer antalet personer i yrkesverksam ålder i EU att börja minska, och utan invandring kommer antalet att minska med 14 miljoner personer de kommande tio åren. Dessa statistiska uppgifter varierar kraftigt mellan medlemsstaterna.

B.  2011 bodde 48,9 miljoner utlandsfödda personer i EU:s 27 medlemsstater (9,7 procent av hela EU:s befolkning). Av dem kom 16,5 miljoner från en annan medlemsstat (3,3 procent) och 32,4 miljoner från ett tredjeland (6,4 procent).

C.  Trots en arbetslöshet i EU på ca 10 procent (23,8 miljoner arbetslösa) ser vi redan tecken på att det råder brist på arbetskraft. Denna brist kommer att bli alltmer påtaglig och akut de närmaste åren: 2015 kommer exempelvis mellan 380 000 och 700 000 it-tjänster att vara vakanta. Åtgärder för att råda bot på bristen på kvalificerad arbetskraft måste omfatta bättre strategier för utbildning, kompetensutveckling och karriärmöjligheter från medlemsstaternas och näringslivets sida, fastställande av nya målgrupper och bättre och lika tillgång till högskolor och universitet för EU:s medborgare.

D.  Eurobarometerundersökningar visar att 70 procent av EU:s medborgare anser att invandrare är nödvändiga för den europeiska ekonomin. Antalet utlandsfödda medborgare från länder utanför EU-27 beräknas till 32 miljoner, vilket motsvarar 6,5 procent av den totala befolkningen.

E.  Sysselsättningsgraden för tredjelandsmedborgare i åldern 20–64 år är i genomsnitt tio procentandelar lägre än genomsnittet för EU-medborgarna. Många invandrare har dessutom arbeten som de är överkvalificerade för, eller arbetar under otrygga anställningsförhållanden. Denna företeelse skulle kunna motverkas genom att allmänt tillämpliga lönetariffer tillämpas i högre grad, om sådana finns. Behovet av kvalificerad arbetskraft ökar, och kommer att öka snabbare än behovet av mindre kvalificerad arbetskraft, men den genomsnittliga utbildningsnivån hos tredjelandsmedborgare är lägre än för EU-medborgare, och ungdomar med invandrarbakgrund löper större risk att lämna skola och yrkesutbildning utan slutbetyg.

F.  Även om EU kan förvänta sig en stadig tillströmning av invandrare konkurrerar EU emellertid med resten av världen om de skarpaste hjärnorna för att locka till sig och behålla begåvningar. Demografiska förändringar och en ökande global konkurrens innebär att EU måste ta itu med de problem som kan avskräcka från den typen av invandring samt även främja social innovation.

G.  Öppna och toleranta samhällen med mångfald kan lättare locka till sig kvalificerade arbetstagare som har det mänskliga och kreativa kapital som krävs för att driva en kunskapsekonomi. Europas attraktionskraft är därför också beroende av att det finns en aktiv strategi för sysselsättning, lika möjligheter till sysselsättning, utsikter till en lyckad integration, likabehandling och icke-diskriminering på arbetsmarknaden och inom utbildningen, samt lika tillgång till utbildning för och en framgångsrik utbildning av elever med invandrarbakgrund inom ramen för en välkomnande kultur, liksom av att administrativa hinder tas bort.

H.  Könsstereotyper är djupare rotade bland invandrargrupper och invandrarkvinnor är oftare utsatta för olika typer av våld mot kvinnor, särskilt i form av tvångsäktenskap, kvinnlig könsstympning, så kallade hedersbrott, misshandel i nära relationer, sexuella trakasserier på arbetsplatsen och till och med kvinnohandel och sexuell exploatering.

I.  Enligt Gallup World Poll 2011 är antalet potentiella invandrare världen över som skulle föredra att arbeta utomlands under en begränsad period dubbelt fler än dem som vill emigrera permanent till ett annat land.

J.  Sysselsättning är nyckeln till en lyckad integration, och enligt EU:s integrationsprinciper är kvalitativ, varaktig och betald sysselsättning som anställd eller egenföretagare en väsentlig del av integrationsprocessen och ”avgörande för invandrarnas delaktighet, för invandrarnas bidrag till värdsamhället och för att synliggöra dessa bidrag”.

K.  Uppskattningsvis vistas och arbetar 1,9–3,8 miljoner invandrare i en irreguljär situation i EU.

L.  Sedan 2000 har omkring en fjärdedel av alla nya arbetstillfällen skapats tack vare invandrare. Invandrare tar sig allt oftare in på arbetsmarknaden genom att starta egna företag, men hamnar därmed också oftare i ekonomiska svårigheter. Invandrade företagare och etniska företag har en betydelsefull roll i skapandet av nya arbetstillfällen och kan ta en ledande roll inom lokalsamhället och bygga broar till globala marknader och på så sätt bidra till en mer framgångsrik integration. Medlemsstaterna behöver därför ge mer information till och höja medvetenheten hos dessa grupper, t.ex. genom att skapa en samlingswebbplats för blivande entreprenörer, med information om möjligheter och utmaningar, om europeiska och nationella stöd samt om organisationer och organ som kan hjälpa egenföretagare.

M.  Elever med invandrarbakgrund missgynnas fortfarande i utbildningssystemet och lämnar oftare skolan utan slutbetyg.

N.  Till följd av byråkratiska hinder, bristande erkännande av kvalifikationer och avsaknad av möjlighet att skaffa behörighet i efterhand är den bristande matchningen mellan kompetens och arbetsmarknadens behov och den därav följande ”kunskapsförlusten” högre hos invandrare än hos den inhemska befolkningen.

O.  Ekonomisk globalisering går hand i hand med social globalisering, och detta påverkar framför allt den externa samordningen av systemen för social trygghet för både unions- och tredjelandsmedborgare.

P.  Sysselsättningspolitiken och grannskapspolitiken går hand i hand när det gäller att täcka behovet av arbetskraft på den europeiska arbetsmarknaden bättre.

Q.  Enskilda medlemsstater kan inte ingå bilaterala, ömsesidiga avtal om social trygghet med alla tredjeländer, och en sådan strategi skulle resultera i ett fragmenterat system där EU-medborgare skulle behandlas olika. Därför krävs åtgärder på EU-nivå.

R.  Ansvaret på EU-nivå för tredjelandsmedborgares integration på arbetsmarknaden och den allmänna integrationen är uppdelat på flera av kommissionens generaldirektorat samt Europeiska utrikestjänsten.

S.  Det kan finnas ett liknande fragmenterat tillvägagångssätt på nationell nivå mellan olika departement och förvaltningsnivåer och olika organ, samtidigt som lokala och regionala myndigheter är oerhört viktiga för genomförandet av integrationsstrategier på lokal nivå.

T.  Invandrarkvinnor berörs oftare av arbetslöshet, lågavlönat arbete och ”skills mismatch” (bristande matchning mellan kompetens och arbetsmarknadens behov).

U.  Invandrarkvinnor arbetar oftare inom områden som inte erkänns av vissa medlemsstaters socialförsäkringssystem, till exempel den informella vårdsektorn, och därför inte omfattas av pensionssystemen och riskerar att drabbas av fattigdom när de blir äldre.

V.  En stor andel av studenterna från tredjeländer i EU stannar inte kvar och arbetar i EU efter avslutade studier.

W.  Personer med invandrarbakgrund har ofta sämre skolresultat, drabbas av social utestängning, däribland problem i fråga om deltagande på arbetsmarknaden, rasism och främlingsfientlighet och diskriminering, och alla dessa faktorer hindrar deras integration på arbetsmarknaden.

1.  Europaparlamentet framhåller att integration på arbetsmarknaden och i samhället kräver engagemang från båda sidor, från invandrarnas sida särskilt när det gäller språkinlärning och kunskaper om och respekt för värdlandets rättsliga, politiska system och sociala system, seder och bruk och samhällsliv, och från samhällets sida när det gäller att skapa ett inkluderande samhälle och ge tillgång till arbetsmarknad, institutioner, utbildning, social trygghet, hälso- och sjukvård, varor och tjänster, bostäder samt deltagande i den demokratiska processen. Parlamentet understryker i anknytning till detta att utbildningsinstanser, religiösa, sociala och lokala samhällsorganisationer och invandrarorganisationer, idrotts- och kulturföreningar, försvarsmakten, arbetsmarknadens parter, framför allt fackföreningar, företag och rekryteringsföretag här har ett särskilt socialt ansvar, och påminner också om att alla aktörer har olika styrkor i integrationsprocessen.

2.  Europaparlamentet anser att det ömsesidiga engagemanget för integration kan få ett så brett stöd som möjligt inom samhället endast om integrationen uppfattas som en övergripande fråga och medlemsstaterna för en aktiv och öppen diskussion med allmänheten och erbjuder trovärdiga lösningar för att ta itu med de nuvarande utmaningarna på integrationsområdet.

3.  Europaparlamentet påpekar att integration är en kontinuerlig dubbelriktad process som kräver att både medborgare i tredjeländer och värdlandet görs delaktiga. Parlamentet välkomnar de många exemplen på beprövade metoder i hela EU när det gäller integration av invandrare, asylsökande och personer som beviljats internationellt skydd, ofta via projekt som genomförs av lokala myndigheter, vilka spelar en central roll för uppnåendet av integrationsmålen.

4.  Europaparlamentet konstaterar att den effektivaste integrationen börjar på lokal nivå och att det därför krävs EU-stöd för inrättande av ett integrationsnätverk bestående av lokala och regionala myndigheter som i enlighet med nedifrån-och-upp-principen ska se till att alla samhällsaktörer på lokal nivå blir delaktiga i främjandet av integrationen, och följer goda exempel såsom projekten Clip(15), Erlaim(16), Routes, City2City och Eurocities. Parlamentet betonar att framför allt städer och storstäder har en viktig uppgift i detta sammanhang och föreslår att de ska få ett särskilt stöd.

5.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att beslutsamt bekämpa diskriminering av tredjelandsmedborgare och andra EU-medborgare, särskilt formell och informell diskriminering i samband med arbetssökande och på arbetsplatsen. Parlamentet anser att beslutsamma åtgärder måste vidtas för att bekämpa diskriminering och rasism som en följd av den ekonomiska och finansiella krisen och den stigande arbetslöshet som krisen har gett upphov till. Parlamentet betonar att arbetsgivare enligt lag är skyldiga att behandla alla anställda lika och inte får diskriminera mellan dem på grund av religion, kön, etniskt ursprung eller nationalitet, och därmed främja grundläggande rättigheter. Icke-diskriminering och lika möjligheter är centrala delar av integrationsprocessen. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att se till att lönenivåer och rättigheter enligt kollektivavtal respekteras av värdländerna, också i fråga om invandrade arbetstagare. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att effektivt övervaka efterlevnaden för att förhindra lönedumpning och social dumpning, att anta gemensamma riktlinjer för att bekämpa arbetsrelaterad diskriminering och åtgärder för att minska de negativa effekter som lagstiftningssystemen kan få för invandrare samt stödja en aktiveringspolitik som leder till snabbare tillväxt och minskar ojämlikhet och inkomstskillnader.

6.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att bättre integrera sysselsättningsaspekten i migrationspolitiken för att få bukt med bristen på arbetskraft och öka den inhemska produktionen.

7.  Europaparlamentet uppmanar dessutom kommissionen att genom föranslutningsstödet och skärpt kontroll av kandidatländernas framsteg öka dessa länders insatser för att förbättra romernas sociala och ekonomiska integration, med större betoning på romska kvinnors och flickors situation.

8.  Europaparlamentet anser att medlemsstaternas integrationspolitik och integrationsåtgärder måste bli mer mångfasetterade, skräddarsydda och få högre kvalitet. Framför allt är det nödvändigt att skilja mellan behoven hos olika målgrupper, exempelvis hög- och lågkvalificerade personer, EU-medborgare och tredjelandsmedborgare, invandrare med eller utan arbetserbjudande och invandrare med eller utan språkkunskaper eller familjeband i värdlandet, och på så sätt tillgodose behoven hos alla invandrargrupper. Parlamentet påminner om att deltagandet är beroende av om sådana åtgärder är tillgängliga och prismässigt överkomliga samt av rätten för den närmaste familjen att få följa med och rätten för långvariga partner att få arbeta.

9.  Europaparlamentet påminner om att omkring hälften av EU:s invandrare är kvinnor och att kvinnors självständiga status som invandrare samt makars rätt till att delta i arbetsmarknaden är centrala inslag i en effektiv integration.

10.  Europaparlamentet vill att en enhetlig strategi för jämställdhet antas på lokal, nationell och europeisk nivå. Principen om ett integrationsperspektiv ska införas, så att integrationsfrågor beaktas i alla politiska, lagstiftningsmässiga och finansiella åtgärder och parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att ge de nationella kontaktpunkterna för integration i uppdrag att rapportera om framstegen på detta område. Parlamentet uppmanar vidare kommissionen att inrätta en arbetsgrupp med företrädare för olika avdelningar som ska ägna sig åt frågor som rör integration, (arbetskrafts)invandring, och integration på arbetsmarknaden och där samtliga berörda generaldirektorat, Europeiska utrikestjänsten och berörda intressenter ska ingå.

11.  Europaparlamentet välkomnar inrättandet av det europeiska integrationsforumet, som erbjuder en plattform för det civila samhället att diskutera utmaningar och prioriteringar för frågor som rör integration av invandrare. Parlamentet skulle välkomna starkare förbindelser mellan forumet och det pågående politiska arbetet och lagstiftningsarbetet på EU-nivå.

12.  Europaparlamentet anser att en lyckad integration även omfattar deltagande i politiska beslutsprocesser, och framför allt att invandrares deltagande i samhällslivet bör understödjas. Därför förespråkar parlamentet att personer med invandrarbakgrund ges större möjligheter att delta i samhällslivet och i det politiska medbeslutandet, och att de uppmuntras att utnyttja sådana möjligheter.

13.  Europaparlamentet påminner om rösträttens, särskilt på lokal nivå, betydelse för invandrare, eftersom den utgör ett viktigt verktyg för integration och aktivt medborgarskap. Parlamentet är oroat över att minoriteter är politiskt underrepresenterade på alla styrnivåer, även på nationell nivå och i Europaparlamentet.

14.  Europaparlamentet betonar att det är viktigt att erkänna att en stark kulturell identitet inte behöver försvaga den nationella identiteten och att den nationella identiteten måste vara tillräckligt öppen och flexibel för att kunna införliva och omfatta de särdrag hos invånarnas olika kulturella ursprung och bakgrunder, som ingår i en pluralistisk stat.

15.  Europaparlamentet framhåller att ursprungsländerna också har ett ansvar för att underlätta integrationen på arbetsmarknaden genom att erbjuda språk- och förberedelsekurser till överkomliga priser, tillhandahålla information, övervaka rekryteringsföretag för att se till att dessa sköter sig korrekt och upprätthålla kontakt med utvandrade personer och/eller relevanta avdelningar vid sina ambassader i värdlandet. Parlamentet uppmanar ursprungsländerna att utveckla program för detta.

16.  Europaparlamentet kräver att värdländernas språk- och integrationsprogram – oberoende av invandrarens kulturella bakgrund, kvalifikationer och yrkesområde – ska ta upp den europeiska demokratins historia, kultur, värderingar och principer samt rättsstatsprincipen och det europeiska ihågkommandet, och att de ska framhäva de rättigheter och andra principer som ingår i stadgan för grundläggande rättigheter samt bekämpa djupt rotade könsstereotyper.

17.  Europaparlamentet vill uppmärksamma den allt viktigare roll som invandrarkvinnor spelar i integrationen, inte bara på grund av deras stora potential ur arbetsmarknadssynpunkt och betydelsefulla roll i uppfostran av barn och för att förmedla av normer och värderingar, utan också för att våld och diskriminering oftast drabbar invandrarkvinnor. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att i betydligt högre grad befästa kvinnors rättsliga och sociala ställning för att förebygga diskriminering inom alla politikområden och tillvarata kvinnors potential, särskilt när det gäller deras bidrag till den ekonomiska och sociala utvecklingen.

18.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utforma utbildnings- och kommunikationsprogram för att informera invandrarkvinnor om deras rättigheter och skyldigheter samt att inrätta flerspråkiga rådgivningstjänster för kvinnor.

19.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att samarbeta nära med nätverk och icke-statliga organisationer som arbetar med frågor som rör invandrarkvinnor för att utforma en jämställdhetsmedveten politik och integrera ett jämställdhetsperspektiv i syfte att skydda invandrarkvinnors mänskliga rättigheter, säkerställa lika möjligheter i fråga om sysselsättning och tillgång till arbetsmarknaden och samtidigt garantera lika rättigheter samt bekämpa och förebygga alla former av våld, utnyttjande av arbetskraft och sexuell exploatering, kvinnlig könsstympning, diskriminerande sedvänjor, bortförande, slaveri, tvångsäktenskap och handel med kvinnor.

20.  Europaparlamentet betonar att bristen på kvalificerad arbetskraft samtidigt bör motverkas genom riktad utbildning, yrkesutbildning och livslångt lärande i medlemsstaterna, även inom företagen. Parlamentet föreslår därför att den internationella dimensionen av EU:s program för livslångt lärande och rörlighet ska breddas. Parlamentet föreslår vidare att otillräckliga studieresultat och skolavhopp bland barn till invandrade arbetstagare bör bekämpas genom att underåriga garanteras rätt till utbildning med hjälp av åtgärder såsom finansiering, studiebidrag och vidare studievägar samt genom att information om medlemsstaternas utbildningssystem och dithörande rättigheter och skyldigheter ges på så många språk som möjligt. Parlamentet pekar på att vissa medlemsstaters system där utbildning varvas med praktik framgångsrikt har bidragit till att hjälpa unga invandrare att komma in på arbetsmarknaden och till att sänka ungdomsarbetslösheten. Parlamentet menar att det är viktigt att anställda vid läroanstalter utbildas i mångfaldsfrågor och att det bör övervägas hur invandrare kan rekryteras till tjänster inom den offentliga sektorn, särskilt som lärare. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att främja etniska företagare och uppmärksammar deras betydelsefulla roll för integrationen, skapandet av arbetstillfällen och som ledare i lokalsamhällena.

21.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att informera utländska studenter om möjligheterna till arbete efter avklarade studier och att underlätta deras tillgång till medlemsstaternas inhemska arbetsmarknad, och påminner om att personer som bor i och har tagit examen i ett värdland och lärt sig språket redan kan betraktas som integrerade. Parlamentet påpekar dessutom att EU även gör en samhällsekonomisk förlust om de investeringar som gjorts för att personer ska ta högskoleexamen kastas bort på grund av att de sedan inte får anställning i EU. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att förbättra sin bedömning av arbetsmarknadsbehoven och att skapa rättvisa möjligheter för invandrade arbetstagare som har slutfört en utbildning på en EU-medlemsstats territorium att konkurrera om arbetstillfällena.

22.  Europaparlamentet erinrar om att EU:s grannländer utgör en av de främsta källorna för tillhandahållande av arbetssökande på den europeiska arbetsmarknaden och utgör en värdefull tillgång för arbetsmarknadens utveckling samt att likheterna i fråga om utbildningsprogram, historisk bakgrund och språk är tillgångar för att integrera dessa arbetstagare.

23.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera möjligheten att utforma och införa ett gemensamt kriteriebaserat europeiskt tillträdessystem, som ska bygga på klara kriterier och vara förenligt med metoden för ackumulering och överföring av poäng i den europeiska referensramen för kvalifikationer, och som medlemsstaterna frivilligt kan välja att ansluta sig till. Parlamentet konstaterar att ett sådant system bör anpassas till förhållandena på arbetsmarknaden så att det blir lättare att få hit den kvalificerade arbetskraft som akut behövs.

24.  Europaparlamentet betonar att principen om lika lön och lika arbetsvillkor för lika arbete på samma arbetsplats ska gälla för kvalificerad arbetskraft som anländer från såväl EU-länder som tredjeländer.

25.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samband med ovannämnda tillträdessystem överväga möjligheten att utveckla en internationell plattform för standardiserade tjänsteprofiler och kompetensprofiler inom det europeiska nätverket för arbetsförmedlingar, för att göra det lättare att rekrytera och jämföra arbetssökande invandrares kapacitet, färdigheter och kvalifikationer, och därvid beakta metoden för att samla och överföra poäng i den europeiska referensramen för kvalifikationer.

26.  Europaparlamentet framhåller att en medlemsstat som tillämpar ett tillträdessystem som bygger på metoden för ackumulering och överföring av poäng i den europeiska referensramen för kvalifikationer lättare skulle kunna locka till sig kvalificerade tredjelandsmedborgare, för vilka ett sådant system skulle innebära en förenkling.

27.  Europaparlamentet framhåller vikten av behovsinriktad, kvalificerad invandring som åtföljs av integrationsåtgärder, och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att tillsammans med sina regioner och kommuner införa ett gemensamt europeiskt samordningssystem för att kartlägga behovet av arbetskraft, så att arbetskraftsinvandringen kan styras på ett bättre sätt. Parlamentet välkomnar därför kommissionens förslag om att inrätta en europeisk plattform för dialog om hanteringen av arbetskraftsinvandring liksom regelbunden systematisk bedömning av den långsiktiga tillgången och efterfrågan på EU:s arbetsmarknad fram till 2020 per sektor, yrke, kvalifikationsnivå och medlemsstat. Även arbetskraftsbristen i EU på kort och medellång sikt bör tydligt kartläggas i planen.

28.  Europaparlamentet rekommenderar att ett sådant system åtminstone bör innehålla en förteckning över yrken där det råder brist på arbetskraft och en analys av behovet av arbetskraft som grundas på arbetsgivaruppgifter.

29.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att, med hänsyn till klausulen om gemenskapspreferens och både trots och på grund av den stadiga bristen på kvalificerad arbetskraft, främja rörligheten inom EU och på så sätt underlätta rekryteringsvillkor, rekryteringen i sig och integration av EU-medborgare från andra medlemsstater. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att utveckla verktyg och instrument för att åtgärda brister på arbetsmarknaden genom intern rörlighet inom EU samt att investera i tjänster för återintegrering av EU-migranter som sökt men inte hittat arbete och därför återvänt till sina hemländer.

30.  Europaparlamentet betonar att frågan om arbetskraftsinvandring inte bör utnyttjas för att skrämma befolkningen. Parlamentet konstaterar att förutfattade meningar som baseras på fördomar och fientlighet underminerar samhällets solidariska grundvalar, och därför bör man kraftfullt motsätta sig populistiskt utnyttjande av denna fråga.

31.  Europaparlamentet påminner om massmediernas viktiga roll i att forma den allmänna opinionen om invandring och integration, och efterlyser ansvarsfull journalism för att främja ömsesidig respekt och förståelse för varandras likheter och skillnader.

32.  Europaparlamentet anser att man bör göra det lättare för invandrare, flyktingar och asylsökande att ta sig in på arbetsmarknaden utan att stöta på svårigheter och att dessa ska kunna räkna med att få sina examensbevis, kvalifikationer och kompetens, vare sig den förvärvats genom formellt, icke-formellt och informellt lärande, bedömda snabbt och utan större kostnader och, i tillämpliga fall, erkända och validerade. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att lägga fram konkreta förslag på hur en mekanism för erkännande av tredjelandsmedborgares yrkeskvalifikationer och examensbevis skulle kunna inrättas, inklusive en effektiv bedömning av färdigheter hos dem som saknar handlingar. Parlamentet påminner om att stöd till transparens i fråga om kompetens, kvalifikationer och färdigheter i partnerländer är viktigt för att åstadkomma detta.

33.  Europaparlamentet noterar att arbetskraftsinvandring kan få positiva effekter på medlemsstaternas sociala trygghetssystem, garantera en välkvalificerad arbetsstyrka och stärka konkurrensfördelarna, tack vare kulturell mångfald (språkkunskaper, utlandserfarenhet, rörlighet osv.).

34.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att tillsammans med partnerländerna sträva efter större fokus på bekämpning av barnarbete, så att det i stället skapas anständiga arbeten för vuxna och barn ges möjlighet till lämplig utbildning.

35.  Europaparlamentet förordar att såväl föreningsfriheten för fackföreningar som rätten till kollektivförhandlingar genomförs undantagslöst, för att villkoren för anständigt arbete ska kunna genomdrivas, förbättras och försvaras.

36.  Europaparlamentet kräver att invandrare så snart som möjligt efter sin ankomst till värdmedlemsstaten förbereds för den inhemska arbetsmarknaden. Parlamentet hänvisar i detta sammanhang till de bästa metoderna för att hjälpa människor att ta sig in på arbetsmarknaden, exempelvis mentorer för invandrare, integrationslotsar, ”invandrare för invandrare” och yrkesinriktade språkkurser, liksom hjälp till invandrarbarn i skolpliktig ålder och stöd till nyföretagande från kvalificerade personer med invandrarbakgrund.

37.  Europaparlamentet betonar att undervisning i värdlandets språk är av central betydelse för framgång på den tjänsteorienterade europeiska arbetsmarknaden. Parlamentet betonar också att medlemsstaterna måste se till att det erbjuds tillräckliga möjligheter till språkinlärning så att de språkliga hindren inte kvarstår i arbetslivet, och välkomnar företagens egna initiativ på detta område.

38.  Europaparlamentet uppmanar i detta sammanhang medlemsstaterna att förbättra informationen till invandrarna om möjligheter och utmaningar, om europeiskt och nationellt ekonomiskt stöd samt om hjälporganisationer och hjälpkontor för egenföretagare.

39.  Europaparlamentet föreslår att kommissionen förklarar år 2016 som det europeiska året för integration, men vill att ett särskilt fokus läggs på ”integration genom arbete”. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att konkreta lagar och riktmärken för medlemsstaterna utarbetas som ett led i året för integration.

40.  Europaparlamentet rekommenderar medlemsstaterna att utbyta och vidareutveckla de bästa metoderna för att främja mångfald på arbetsplatsen, exempelvis coachning, stöd till nyföretagare, program för integration på arbetsmarknaden, subventionerade arbeten, fokusgrupper, mångfaldsplaner, individuell handledning, språk- och kompetensutbildning och antidiskrimineringskampanjer.

41.  Europaparlamentet noterar att insatserna för att integrera invandrare har varit otillräckliga i många medlemsstater, och att det därför alltjämt krävs riktade åtgärder från myndigheternas sida. Parlamentet anser att detta delvis beror på ett felaktigt synsätt, enligt vilket invandrare i första hand betraktas som en säkerhetsrisk, och att man inte i tillräcklig utsträckning ser de positiva möjligheterna. Kvalifikationer som förvärvats i hemlandet erkänns i många fall inte tillnärmelsevis i den utsträckning som de borde.

42.  Europaparlamentet bedömer att cirkulär (arbetskrafts)migration har förutsättningar att leda till en situation med tre vinnare, där både den migrerande arbetstagaren, värdlandet och ursprungslandet gynnas, och uppmanar medlemsstaterna att vara öppna för och underlätta denna form av in- och utvandring.

43.  Europaparlamentet fäster vikt vid att människan är i centrum för cirkulär migration och att kunskaper och färdigheter som har förvärvats kan tas till vara vid återvändandet.

44.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stärka sitt samarbete med tredjeländer om cirkulär migration och ta upp denna aspekt i förhandlingar och avtal, särskilt i den övergripande strategin för migration och rörlighet och den därmed förbundna migrations- och rörlighetsdialogen samt i partnerskapen för rörlighet.

45.  Europaparlamentet godkänner som en alternativ struktur att EU och tredjeländer kommer fram till gemensamma agendor för migration och rörlighet om den ena parten inte är beredd att fullgöra alla de förpliktelser som ett partnerskap för rörlighet innebär, men betonar att detta bara ska gälla under en övergångsperiod.

46.  Europaparlamentet välkomnar i detta sammanhang särskilt det planerade upprättandet av resurscentrum för migration och rörlighet (MMRC) i partnerländerna, inom ramen för partnerskap för rörlighet och gemensamma agendor, och begär att konceptet med sådana resurscentrum också ska erbjudas andra tredjeländer.

47.  Europaparlamentet efterlyser främjande av intelligenta strategier för cirkulär migration, som backas upp av de medel, rättsliga garantier och förutsättningar som krävs för att skapa säkra arbetstillfällen och förhindra irreguljär invandring.

48.  Europaparlamentet konstaterar att det krävs ett långsiktigt engagemang för att den här typen av samarbete ska vara framgångsrikt och att EU genom sina finansiella instrument befinner sig i en unik position för ett sådant engagemang, till exempel genom att gynna program för återvändande och integration där cirkulär migration ingår.

49.  Europaparlamentet betonar att programmen för cirkulär migration måste vara flexibla och beakta artikel 8 i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna samt direktiven 2003/109/EG och 2003/86/EG.

50.  Europaparlamentet understryker i anslutning till detta att det är viktigt med språk- och kompetensutbildning innan en person kommer till värdlandet samt förberedelser inför dennes återvändande till ursprungslandet, och noterar möjligheten att inrätta så kallade avreseförberedande kontor i ursprungs- och värdlandet.

51.  Med beaktande av att migrations- och arbetsmarknadspolitiken bör gå hand i hand uppmanar Europaparlamentet kommissionen att stärka och prioritera kopplingarna mellan arbetsmarknadens efterfrågan, cirkulär migration och utvecklings-, grannskaps- och utrikespolitiken. Parlamentet välkomnar det ekonomiska stöd som EU hittills har gett migrationsförvaltning i tredjeländer, t.ex. Migration EU expertise II (Mieux II) och kräver största möjliga samverkan mellan Europeiska socialfonden och asyl- och migrationsfonden vid finansiering av europeiska projekt.

52.  Europaparlamentet välkomnar de styrmedel som EU har för att utarbeta integrationspolitiska åtgärder, t.ex. nätverket av nationella kontaktpunkter för integration, den europeiska webbplatsen om integration, den europeiska handboken om integration, Europeiska fonden för integration av tredjelandsmedborgare, asyl- och migrationsfonden, EU:s invandringsportal och initiativet för europeiska integrationsmoduler.

53.  Europaparlamentet påminner om EU:s allmänna grundprinciper för en integrationspolitik för invandrare och beklagar att medlemsstaterna för närvarande inte utnyttjar alla de möjligheter som erbjuds genom Europeiska fonden för integration av tredjelandsmedborgare, och påminner om att fondens syfte är att stödja medlemsstaternas åtgärder för att genomföra dessa allmänna grundprinciper.

54.  Europaparlamentet betonar behovet av att ta fram, sprida och främja utbyte av bästa praxis från de EU-länder och tredjeländer som har kommit längst i arbetet med att skapa en jämställd migrationspolitik.

55.  Europaparlamentet betonar att Europeiska medborgaråret 2013 måste utnyttjas på bästa sätt för att framhålla invandrarkvinnornas fria rörlighet och fulla delaktighet i det europeiska samhället.

56.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att genomföra kampanjer riktade till invandrare för att bekämpa de djupt rotade könsstereotyperna bland berörda grupper, i syfte att förbättra invandrarkvinnornas integration och delaktighet i samhällslivet, ekonomin, utbildningen och på arbetsmarknaden samt för att bekämpa könsrelaterat våld.

57.  Europaparlamentet påpekar att många potentiella migrerande arbetstagare i sina hemländer tvingas kämpa med långa väntetider på medlemsstaternas konsulat och att det därför är ytterst svårt för dem att snabbt, enkelt och smidigt skaffa sig ett cirkulärt arbetsförhållande. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att starkare överväga uppbyggandet av en gemensam europeisk konsulär tjänst vid EU-delegationerna och medlemsstaternas ambassader.

58.  Europaparlamentet vill att personal på Europeiska utrikestjänsten, i synnerhet personal vid EU:s delegationer, ges utbildning i den övergripande strategin för migration, så att EU:s invandringspolitik effektivt integreras i unionens externa åtgärder.

59.  Europaparlamentet vill att utrikestjänsten intar en aktivare roll i samordningen av migrationspolitiken utanför EU.

60.  Parlamentet påminner om vikten av smart gränsförvaltning från EU:s sida, samt möjligheten att kunna övervaka invandringen med hjälp av biometrisk identifiering.

61.  Europaparlamentet framhåller att det behövs tydliga och rättvisa bestämmelser om invandring och vistelse som inte får vara diskriminerande och som måste stå i samklang med rättsstatliga bestämmelser på nationell nivå och EU-nivå. Parlamentet betonar att kriterierna för invandring bör vara lättbegripliga och långsiktigt giltiga, och noterar att en långsiktig rätt till vistelse inom överskådlig framtid är en nyckel till integration. Parlamentet understryker att språkkunskaper är viktiga och bör uppmuntras och stödjas, men att de inte får användas som ett urvals- eller sanktionskriterium.

62.  Med hänvisning till direktiven 2008/115/EG och 2009/52/EG påpekar Europaparlamentet att olaglig arbetskraftsinvandring inte kan stävjas endast med effektiva kontroller utan att det även måste ges bättre möjligheter till laglig invandring.

63.  Europaparlamentet beklagar de ändringar av lagstiftningen om rätten till nationalitet vid födseln som nyligen gjorts i vissa medlemsstater, vilket har lett till att antalet statslösa ökat i EU.

64.  Europaparlamentet betonar att både laglig och olaglig invandring är aktuella fenomen, och att det behövs en gemensam rättslig ram för migrationspolitiken för att skydda invandrare och eventuella offer, särskilt kvinnor och barn, som är sårbara för olika former av organiserad brottslighet i samband med invandring och människohandel. Parlamentet framhåller även att olaglig invandring kan minskas med en gemensam rättslig ram.

65.  Europaparlamentet beklagar att många invandrarkvinnor i sina hemländer lurats med löften om anställningskontrakt i industriländer och till och med kidnappats för att utnyttjas sexuellt av maffior och nätverk för människohandel. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna till ökade insatser mot denna kränkande och omänskliga behandling.

66.  Europaparlamentet uppmanar rådet, kommissionen och medlemsstaterna att upprätta en rättslig ram som garanterar invandrarkvinnor rätten till eget pass och uppehållstillstånd samt att göra det till en straffbar handling att frånta kvinnorna dessa handlingar.

67.  Europaparlamentet framhåller att invandrarkvinnors sysselsättning främst är koncentrerad till hushålls- och omvårdnadstjänster, oavsett vilken utbildningsnivå och yrkeserfarenhet de har. Parlamentet beklagar djupt att det stora flertalet arbetar utan anställningsavtal, till mycket låga löner och utan några som helst sociala rättigheter.

68.  Europaparlamentet välkomnar att ILO:s konvention nr 189 om hushållsarbetare träder i kraft 2013 och uppmanar samtliga EU-medlemsstater att ratificera den utan dröjsmål.

69.  Europaparlamentet välkomnar EU:s befintliga beslut om samordning av de sociala trygghetssystemen med Algeriet, Marocko, Tunisien, Kroatien, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, Israel, Montenegro, San Marino, Albanien och Turkiet. Parlamentet uppmanar kommissionen att vidta åtgärder för att hantera frågan om samordning av social trygghet för tredjelandsmedborgare, särskilt att de får behålla sina rättigheter när de lämnar eller återvänder till EU, och att komplettera EU:s migrationspolitik med lämpliga åtgärder för att hantera migranters intjänade rättigheter till social trygghet.

70.  Europaparlamentet välkomnar i detta sammanhang det latinamerikanska avtalet om social trygghet och föreslår att det ska bli möjligt för fler medlemsstater än Portugal och Spanien att tillträda detta avtal och använda det som plattform för europeisk samordning. Parlamentet betonar att bilaterala avtal mellan EU-medlemsstater och tredjeländer visserligen kan ge ökad social trygghet, men att avtalen gör det svårare för tredjelandsmedborgare som flyttar mellan länder inom EU att känna till sina rättigheter i fråga om social trygghet. Parlamentet välkomnar därför kommissionens förslag om en mekanism på EU-nivå för utbyte av bästa metoder för och information om samordning av systemen för social trygghet och föreslår att kommissionen ska samla, granska och öppet ställa befintliga nationella bilaterala avtal till förfogande. Parlamentet uppmanar kommissionen att ge riktlinjer till medlemsstater som ingår sådana bilaterala avtal för att få till stånd en mer enhetlig tillämpning i hela EU som baseras på respekt för såväl EU:s samordning av social trygghet som ILO:s konventioner om social trygghet.

71.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att bredda den praktiska tillämpningen av EU:s associeringsavtal med tredjeländer och större regioner i fråga om social trygghet. Parlamentet kräver därför att den externa dimensionen av samordningen av systemen för social trygghet blir ett viktigt inslag i EU:s yttre förbindelser och förhandlingar med tredjeländer.

72.  Europaparlamentet påpekar att även om förordning (EU) nr 1231/2010 innebar att rättigheterna enligt förordning (EG) nr 883/2004 utvidgades till att även gälla tredjelandsmedborgare kan dessa rättigheter endast åberopas vid gränsöverskridande verksamhet inom EU, vilket utesluter en majoritet av tredjelandsmedborgarna. Parlamentet väntar sig att de bestämmelser om tillgång till social trygghet som redan ingår i EU-lagstiftningen, såsom direktivet om ett kombinerat tillstånd, kommer att tillämpas fullt ut.

73.  Europaparlamentet välkomnar i detta sammanhang de långtgående bestämmelserna för tredjelandsmedborgare i direktiv 2009/50/EG (”blåkortsdirektivet”), och uppmanar kommissionen att utvärdera genomförandet av direktivet och hur bestämmelserna påverkar arbetsmarknaden.

74.  Europaparlamentet betonar att EU-medborgarnas rättigheter måste skyddas även utanför EU och när dessa arbetar eller har arbetat i ett tredjeland.

75.  Europaparlamentet kräver därför att man följer en enhetlig och ömsesidig strategi gentemot tredjeländer för att samordna systemen för social trygghet, där alla EU-medborgare och tredjelandsmedborgare omfattas, utan att detta påverkar de rättigheter för tredjelandsmedborgare som följer av associeringsavtalen och som har utvecklats av EU-domstolen.

76.  Europaparlamentet föreslår i detta sammanhang även att man ska överväga en valfri, frivillig och överordnad s.k. 28:e ordning för invandrare och EU-medborgare i andra EU-medlemsstater.

77.  Europaparlamentet välkomnar införandet av ett europeiskt sjukförsäkringskort och föreslår att användningen av detta kort ska ytterligare utvidgas och underlättas.

78.  Europaparlamentet betonar att den europeiska arbetsmarknadens attraktionskraft även är beroende av huruvida pensioner och sociala rättigheter kan överföras och fortsätter att gälla vid ett eventuellt återvändande.

79.  Europaparlamentet välkomnar antagandet av direktivet om ett kombinerat tillstånd som innebär att pensioner för tredjelandsmedborgare och deras efterlevande kan överföras i enlighet med förordning (EG) nr 883/2004. Parlamentet uppmanar det nuvarande och de kommande EU-ordförandeskapen att tillsammans med kommissionen återuppta förhandlingarna om förslaget till direktiv om möjligheten att överföra kompletterande pensionsrättigheter.

80.  Europaparlamentet betonar att EU genom sin banbrytande roll i den externa dimensionen av samordningen av systemen för social trygghet kan fastställa globala standarder på området.

81.  Europaparlamentet påpekar behovet av att utveckla lämpliga informationssystem för migranter, även när det gäller tillgång till program och tjänster, så att potentiella migranter kan göra en korrekt bedömning av kostnaderna och fördelarna med migration och få hjälp med att fatta sitt beslut. Parlamentet föreslår att invandrare direkt vid ankomsten ska få information om sin rättsliga ställning efter återvändandet. Parlamentet föreslår att Missoc-systemet (Ömsesidigt informationssystem om social trygghet inom EU) ska användas i detta syfte.

82.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att anordna informationskampanjer på EU-nivå och nationell nivå med målet att öka invandrarkvinnornas delaktighet i det demokratiska livet samt att anordna och stödja kommunikationsplattformar för invandrarkvinnor.

83.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Regionkommittén, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och de nationella parlamenten.

(1) CESE 638/2012 – SOC/449.
(2) EUT L 251, 3.10.2003, s. 12.
(3) EGT L 16, 23.1.2004, s. 44.
(4) EUT L 343, 23.12.2011, s. 1.
(5) EUT L 168, 30.6.2009, s. 24.
(6) EUT L 155, 18.6.2009, s. 17.
(7) EUT L 348, 24.12.2008, s. 98.
(8) EUT C 46 E, 24.2.2010, s. 48.
(9) EUT C 303 E, 13.12.2006, s. 845.
(10) EUT L 289, 3.11.2005, s. 15.
(11) EGT L 303, 2.12.2000, s. 16.
(12) EGT L 180, 19.7.2000, s. 22.
(13) EUT L 166, 30.4.2004, s. 1.
(14) EUT L 344, 29.12.2010, s. 1.
(15) Europeiskt nätverk av städer för lokal politik för integration av invandrare.
(16) Europeiska regionala och lokala myndigheter för integration av invandrare.

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy