Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2017/2897(RSP)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång :

Ingivna texter :

RC-B8-0576/2017

Debatter :

PV 25/10/2017 - 4

Omröstningar :

PV 26/10/2017 - 10.6

Antagna texter :

P8_TA(2017)0417

Antagna texter
PDF 197k
Torsdagen den 26 oktober 2017 - Strasbourg Preliminär utgåva
Bekämpandet av sexuella trakasserier och övergrepp i EU
P8_TA-PROV(2017)0417B8-0576, 0577, 0578, 0579, 0580 och 0582/2017

Europaparlamentets resolution av den 26 oktober 2017 om bekämpandet av sexuella trakasserier och övergrepp i EU (2017/2897(RSP))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artiklarna 2 och 3 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) och artiklarna 8, 10, 19 och 157 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, som trädde i kraft genom Lissabonfördraget i december 2009, särskilt artiklarna 20, 21, 23 och 31,

–  med beaktande av 2014 års rapport från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (FRA) om våld mot kvinnor(1) ,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/54/EG av den 5 juli 2006 om genomförandet av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet(2) ,

–  med beaktande av rådets direktiv 2004/113/EG av den 13 december 2004 om genomförande av principen om likabehandling av kvinnor och män när det gäller tillgång till och tillhandahållande av varor och tjänster(3) , som innehåller en definition av och fördömer trakasserier och sexuella trakasserier,

–  med beaktande av Europeiska jämställdhetsinstitutets jämställdhetsindex,

–  med beaktande av arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar av den 3 december 2015 Strategic engagement for gender equality 2016-2019 (strategiskt engagemang för jämställdhet 2016–2019) (SWD(2015)0278),

–  med beaktande av jämställdhetsförklaringen från juli 2017 från EU:s ordförandeskapstrio Estland, Bulgarien och Österrike,

–  med beaktande av FN:s förklaring från 1993 om avskaffande av våld mot kvinnor,

–  med beaktande av förklaringen och handlingsplanen från Peking, som antogs vid den fjärde internationella kvinnokonferensen den 15 september 1995, samt de efterföljande slutdokument som antogs vid FN:s extra sessioner Peking +5 (2000), Peking +10 (2005), Peking +15 (2010) och Peking +20 (2015), och av konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor och dess fakultativa protokoll,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/29/EU av den 25 oktober 2012 om fastställande av miniminormer för brottsoffers rättigheter och för stöd till och skydd av dem samt om ersättande av rådets rambeslut 2001/220/RIF(4) (brottsofferdirektivet),

–  med beaktande av ramavtalet om trakasserier och våld i arbetet (2007) mellan Europeiska fackliga samorganisationen (EFS), BusinessEurope, UEAPME och CEEP,

–  med beaktande av rapporten från det europeiska nätverket för likabehandlingsorgan (Equinet) The Persistence of Discrimination, Harassment and Inequality for Women The Work of Equality Bodies informing a new European Commission Strategy for Gender Equality , som offentliggjordes 2015,

–  med beaktande av Istanbulkonventionen om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet(5) , särskilt artiklarna 2 och 40, och av sin resolution av den 12 september 2017 om förslaget till rådets beslut om ingående på Europeiska unionens vägnar av Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet(6) ,

–  med beaktande av sina resolutioner av den 20 september 2001 om mobbning på arbetsplatsen(7) , den 26 november 2009 om avskaffande av våld mot kvinnor(8) , den 5 april 2011 om prioriteringar och utkast till en ny ram för EU-politiken för att bekämpa våld mot kvinnor(9) , den 15 december 2011 om översynen efter halva tiden av den europeiska strategin 2007–2012 för hälsa och säkerhet på arbetsplatsen(10) , den 25 februari 2014 med rekommendationer till kommissionen om bekämpning av våld mot kvinnor(11) och den åtföljande bedömningen av det europeiska mervärdet från november 2013, och den 24 november 2016 om EU:s anslutning till Istanbulkonventionen om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor(12) ,

–  med beaktande av sina resolutioner av den 14 mars 2017 om jämställdhet mellan kvinnor och män i Europeiska unionen 2014–2015(13) , den 10 mars 2015 om jämställdheten mellan kvinnor och män i Europeiska unionen 2013(14) , och den 24 oktober 2017 om legitima åtgärder för att skydda visselblåsare som agerar i allmänhetens intresse när de lämnar ut konfidentiella uppgifter om företag och offentliga organ(15) ,

–  med beaktande av artikel 12a i tjänsteföreskrifter för tjänstemän i Europeiska unionen och anställningsvillkor för övriga anställda i unionen,

–  med beaktande av handledningen för Europaparlamentets ledamöter Nolltolerans mot mobbning och trakasserier på arbetsplatsen som utfärdades i september 2017, och parlamentets administrations handlingsplan i denna viktiga fråga.

–  med beaktande av artikel 123.2 och 123.4 i arbetsordningen,

A.  Jämställdhet är, i enlighet med fördragen och stadgan om de grundläggande rättigheterna, ett av EU:s grundläggande värden som EU har åtagit sig att integrera i all sin verksamhet.

B.  EU är en värdegemenskap som är grundad på demokrati, rättsstatsprincipen och grundläggande rättigheter, enligt dess centrala principer och mål i de första artiklarna i EU-fördraget och i kriterierna för EU-medlemskap.

C.  I EU:s lagstiftning definieras sexuella trakasserier som någon form av oönskat verbalt, icke-verbalt eller fysiskt beteende av sexuell natur som syftar till eller leder till att en persons värdighet kränks, särskilt när en hotfull, fientlig, förnedrande, förödmjukande eller kränkande stämning skapas(16) .

D.  Sexuella trakasserier är en form av våld mot kvinnor och flickor och den mest extrema och ändå mest ihållande formen av könsdiskriminering. Ungefär 90 % av offren för sexuella trakasserier är kvinnor och ungefär 10 % är män. Enligt en EU-omfattande studie från FRA från 2014 om våld mot kvinnor har en av tre kvinnor upplevt fysiskt eller sexuellt våld under sitt vuxna liv. Upp till 55 % av alla kvinnor har utsatts för sexuella trakasserier i EU. 32 % av alla drabbade i EU uppgav att förövaren var en chef, kollega eller kund. 75 % av alla kvinnor inom yrken som kräver kvalifikationer eller kvinnor med ledande befattningar har utsatts för sexuella trakasserier. 61 % av alla kvinnor som arbetar inom tjänstesektorn har utsatts för sexuella trakasserier, och 20 % av alla unga kvinnor mellan 18 och 29 år i EU-28 har utsatts för trakasserier på nätet. Var tionde kvinna har utsatts för sexuella trakasserier eller stalkning med hjälp av ny teknik.

E.  Sexuella trakasserier och mobbning anmäls sällan till myndigheterna eftersom samhällets kunskap om problemet fortfarande är relativt begränsad och det saknas kanaler för stöd till offren och uppfattas som en känslig fråga av samhället, trots att det finns formella förfaranden för att hantera problemet på arbetsplatser och i andra sammanhang.

F.  Sexuellt våld och sexuella trakasserier på arbetsplatsen är en fråga om hälsa och säkerhet och bör behandlas och förebyggas som sådan.

G.  Diskriminering på grund av kön, ras eller etniskt ursprung, religion eller tro, funktionsnedsättning, ålder eller sexuell läggning är förbjuden enligt EU:s lagstiftning.

H.  Sexuellt våld och sexuella trakasserier strider mot principen om jämställdhet och likabehandling och är könsdiskriminerande och därför förbjudet i arbetslivet, även när det gäller tillgång till sysselsättning, yrkesutbildning och befordran.

I.  Ihållande könsstereotyper, sexism, sexuella trakasserier och övergrepp är ett strukturellt och utbrett problem överallt i Europa och världen, och ett fenomen med offer och förövare i alla åldrar oavsett utbildning, bakgrund, inkomst och samhällsklass, och med fysiska, sexuella, känslomässiga och psykologiska konsekvenser för offret. De underliggande orsakerna till alla former av våld mot kvinnor är den ojämlika maktfördelningen mellan män och kvinnor, könsstereotyper och sexism, inklusive sexistisk hatpropaganda, offline och online, vilket har lett till mäns dominans över och diskriminering av kvinnor och till att kvinnor hindras från att nå sin fulla potential.

J.  Definitionen av våld mot kvinnor i Pekinghandlingsplanen omfattar, men är inte begränsad till, fysiskt, sexuellt och psykiskt våld ute i samhället, inklusive våldtäkt, sexuellt utnyttjande, sexuellt ofredande och hot på arbetsplatsen, inom utbildningsinstitutioner och på andra platser(17) .

K.  Enligt direktivet om brottsoffers rättigheter är könsrelaterat våld en form av diskriminering och som en kränkning av offrets grundläggande friheter och innefattar våld i nära relationer, sexuellt våld (inbegripet våldtäkt, sexuellt tvång och sexuellt ofredande), människohandel, slaveri samt olika slags skadliga beteenden som tvångsäktenskap, kvinnlig könsstympning och så kallade hedersbrott. Kvinnor som drabbas av könsrelaterat våld liksom deras barn behöver ofta särskilt stöd och skydd, eftersom det vid sådant våld föreligger en stor risk för sekundär eller upprepad utsatthet, hot eller vedergällning(18) .

L.  Enligt EU:s lagstiftning ska medlemsstaterna se till att ett jämställdhetsorgan inrättas, som tillhandahåller oberoende stöd till offer för trakasserier och sexuella trakasserier, utför oberoende undersökningar, offentliggör oberoende rapporter och ger rekommendationer i frågor som rör anställning och yrkesutbildning, i tillgången till och tillhandahållandet av varor och tjänster, och för egenföretagare.

M.  Sexuella trakasserier och övergrepp utförs vanligtvis av män mot kvinnor och är ett strukturellt och utbrett problem överallt i Europa och i hela världen, och ett fenomen som omfattar offer och förövare i alla åldrar oavsett utbildning, inkomst eller samhällsklass och som hänger samman med den ojämlika maktfördelningen mellan kvinnor och män i vårt samhälle.

N.  Jämställdhet mellan könen är ett ansvar som alla individer i ett samhälle har och kräver aktiv medverkan från både kvinnor och män. Myndigheterna bör åta sig att driva utbildnings- och informationskampanjer som riktar sig till män och yngre generationer för att få män och pojkar att engagera sig och delta, så att alla typer av könsrelaterat våld gradvis förhindras och utplånas, och kvinnors egenmakt främjas.

O.  Kvinnor åtnjuter inte samma skydd mot könsbaserat våld, sexuella trakasserier och övergrepp inom hela EU på grund av skillnader i medlemsstaternas politik och lagstiftning. Rättsväsendet ger inte tillräckligt stöd till kvinnor. Förövaren av könsrelaterat våld är ofta redan bekant med offret och offret befinner sig ofta i beroendeställning, vilket ökar rädslan för att anmäla händelsen.

P.  Samtliga medlemsstater har undertecknat Istanbulkonventionen, men endast 15 har ratificerat den. EU:s anslutning till konventionen befriar inte medlemsstaterna från ratificering på nationell nivå. Enligt artikel 40 i Istanbulkonventionen ska parterna ”vidta nödvändiga lagstiftningsåtgärder eller andra åtgärder för att säkerställa att alla oönskade former av verbalt, icke-verbalt eller fysiskt beteende av sexuell karaktär som har till syfte eller följd att en persons värdighet kränks, särskilt genom att skapa en skrämmande, fientlig, förnedrande, kränkande eller stötande miljö, kan leda till straffrättsliga eller andra rättsliga sanktioner”.

Q.  Våld och trakasserier i det politiska livet drabbar kvinnor på ett oproportionerligt sätt. Sådant våld utgör en kränkning av de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, däribland skyldigheten att se till att kvinnor fritt kan delta i den politiska representationen.

R.  Sexuella trakasserier definieras i artikel 12a i tjänsteföreskrifter för tjänstemän i Europeiska unionen och anställningsvillkor för övriga anställda i unionen.

S.  Sexuella trakasserier eller sexistiskt beteende är inte oskyldigt, och att bagatellisera sexuella trakasserier eller sexuellt våld genom ett förringande språk visar på en sexistisk attityd gentemot kvinnor samt signalerar kontroll och makt i förhållandet mellan kvinnor och män, som inverkar negativt på kvinnors värdighet, självständighet och frihet.

T.  Parlamentet har inrättat särskilda strukturer och interna bestämmelser för att hantera sexuella trakasserier inom institutionen, nämligen en särskild rådgivande kommitté som handlägger klagomål om trakasserier mellan ackrediterade parlamentsassistenter och ledamöter, och en rådgivande kommitté för förebyggande av mobbning och trakasserier på arbetsplatsen som handlägger andra formella förfaranden som rör personal i parlamentets administration och politiska grupper för att bedöma eventuella fall och förebygga sexuella trakasserier och övergrepp.

U.  Politiker som är valda att företräda medborgarna har ett stort ansvar att agera som positiva förebilder när det gäller att förhindra och bekämpa sexuella trakasserier i samhället.

Nolltolerans och bekämpande av sexuella trakasserier och sexuella övergrepp i EU

1.  Europaparlamentet fördömer kraftfullt alla former av sexuellt våld och fysiska eller psykiska trakasserier, och beklagar att dessa beteenden alltför ofta tolereras, trots att de i verkligheten utgör en strukturell kränkning av de grundläggande rättigheterna och ett allvarligt brott som måste bestraffas. Straffriheten måste upphöra genom att se till att förövarna lagförs.

2.  Europaparlamentet insisterar på en verkningsfull tillämpning av den befintliga rättsliga ramen för sexuella trakasserier och övergrepp, och uppmuntrar samtidigt EU:s medlemsstater samt offentliga och privata företag att vidta ytterligare åtgärder för att effektivt förebygga och få ett slut på sexuella trakasserier på arbetsplatsen och på andra håll. Parlamentet påpekar att de särskilda rättsliga förfarandena för att hantera sexuella trakasserier på arbetsplatsen bör följas.

3.  Europaparlamentet välkomnar initiativ som #MeToo-rörelsen, som syftar till att synliggöra sexuella trakasserier och våld mot kvinnor. Parlamentet stöder helhjärtat alla kvinnor och flickor som deltagit i kampanjen, även dem som har pekat ut sina förövare.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att på lämpligt sätt övervaka att EU:s direktiv som förbjuder trakasserier på grund av kön och sexuella trakasserier genomförs korrekt, och att säkerställa att EU:s medlemsstater ökar personalkapaciteten inom de jämställdhetsorgan som övervakar diskriminering, och att se till att dessa organ ges ett tydligt mandat och tillräckliga resurser för att täcka de tre områdena sysselsättning, egenföretagande och tillgång till varor och tjänster.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera, utbyta och jämföra befintlig bästa praxis för bekämpande av sexuella trakasserier på arbetsplatsen, och att sprida resultaten av denna utvärdering när det gäller de konkreta åtgärder som medlemsstaterna kan vidta för att uppmuntra företag, arbetsmarknadens parter och organisationer inom yrkesutbildning att förebygga alla former av könsdiskriminering, särskilt trakasserier och sexuella trakasserier på arbetsplatsen.

6.  Europaparlamentet framhåller hur viktigt det är att alla män engagerar sig för förändring och för att få ett slut på alla former av trakasserier och sexuellt våld genom att bekämpa förhållanden och strukturer som, även passivt, möjliggör ett beteende som leder till detta, och att motverka tjänstefel och olämpliga beteenden. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att aktivt involvera män i kampanjer för ökad medvetenhet och förebyggande.

7.  Europaparlamentet anser att de viktigaste åtgärderna för att bekämpa sexuella trakasserier är att man tar itu med underrapportering och social stigmatisering, fastställer förfaranden för ansvarsskyldighet på arbetsplatsen, gör män och pojkar aktivt delaktiga i förebyggande av våld och vidtar åtgärder mot nya former av våld, t.ex. på internet.

8.  Europaparlamentet är djupt oroat över att trakasserier av kvinnor online, framför allt på sociala medier – allt ifrån oönskade kontakter, trollbeteende och nätmobbning till sexuella trakasserier och hot om våldtäkt och död – håller på att få stor spridning i vårt digitala samhälle, och att detta också medför nya former av våld mot kvinnor och flickor, såsom nätmobbning, nättrakasserier, användning av förnedrande bilder på nätet och spridning på sociala medier av privata foton och videor utan de berörda personernas samtycke.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa att finansieringsmekanismer för program som ska bekämpa våld mot kvinnor kan användas till åtgärder för att öka medvetenheten och för att stödja organisationer i det civila samhället som arbetar för att stoppa våld mot kvinnor, inbegripet sexuella trakasserier.

10.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att skynda på ratificeringen av Istanbulkonventionen. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att genomföra den fullt ut, bl.a. genom att inrätta ett system för insamling av uppdelade uppgifter som innehåller uppgifter uppdelade efter förövarnas ålder och kön och efter förhållandet mellan förövaren och offret samt inkluderar sexuella trakasserier.

11.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett förslag till direktiv mot alla former av våld mot kvinnor och flickor samt könsrelaterat våld. Parlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen att lägga fram en övergripande EU-strategi mot alla former av könsrelaterat våld, inklusive sexuella trakasserier och sexuella övergrepp mot kvinnor och flickor.

12.  Europaparlamentet uppmanar rådet att aktivera övergångsklausulen genom att anta ett enhälligt beslut om att fastställa våld mot kvinnor och flickor (och andra former av könsrelaterat våld) som ett brottsområde enligt artikel 83.1 i EUF-fördraget.

13.  Europaparlamentet begär att kvinnor ska integreras mer i beslutfattande, i fackföreningar och i ledande befattningar i organisationer inom den offentliga och privata sektorn. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att tillsammans med icke-statliga organisationer, arbetsmarknadens parter och jämställdhetsorgan påskynda viktiga åtgärder som ökar medvetenheten om de rättigheter som offer för sexuella trakasserier har samt könsdiskriminering. Parlamentet betonar att medlemsstaterna, arbetsgivarorganisationer och fackföreningar omgående måste vidta åtgärder för att öka medvetenheten om sexuella trakasserier samt stödja och uppmuntra kvinnor att omedelbart anmäla incidenter.

14.  Europaparlamentet betonar vikten av riktad utbildning och informationskampanjer om befintliga formella förfaranden för att anmäla sexuella trakasserier på arbetsplatsen och om offrens rättigheter, för att på så sätt upprätthålla principen om värdiga arbetsförhållanden och främja nolltolerans som norm.

Sexuella trakasserier i parlament, däribland Europaparlamentet

15.  Europaparlamentet fördömer starkt de fall av sexuella trakasserier som har avslöjats i medierna och uttrycker sitt starka stöd för de som utsatts för sexuella trakasserier och övergrepp. För att tas på allvar måste EU:s institutioner ta tydlig ställning mot all form av könsdiskriminering och mot ett agerande som motverkar jämställdhet.

16.  Europaparlamentet gläder sig över att presidiet den 14 april 2014 antog nya regler som inbegrep inrättande av särskilda organ, som den rådgivande kommittén för handläggning av klagomål om trakasserier mellan ackrediterade parlamentsassistenter och Europaparlamentets ledamöter och förebyggande av trakasserier på arbetsplatsen samt en tidigare rådgivande kommitté som hanterar klagomål om trakasserier och förebyggande av trakasserier på arbetsplatsen för parlamentets personal. Parlamentet gläder sig över införandet av möjligheten att göra en konfidentiell anmälan och lanseringen av en informationskampanj för att bekämpa sexuella trakasserier inom parlamentet. Parlamentet konstaterar att andra EU-institutioner har inrättat liknande organ.

17.  Europaparlamentet uppmanar parlamentets talman och administration

   att omgående och grundligt undersöka den senaste tidens rapportering i medierna om sexuella trakasserier och övergrepp i Europaparlamentet, samtidigt som offrens personliga integritet respekteras, att dela med sig av resultatet till ledamöterna och föreslå lämpliga åtgärder för att förhindra nya fall,
   att utvärdera och vid behov se över sammansättningen av behöriga organ för att på så sätt säkerställa oberoende och en jämn könsfördelning, och att fortsätta stärka och främja en fungerande rådgivande kommitté för handläggning av klagomål om trakasserier mellan ackrediterade parlamentsassistenter och ledamöter av Europaparlamentet samt dess rådgivande kommitté för förebyggande av trakasserier på parlamentets personal, och samtidigt erkänna deras viktiga arbete,
   att se över dess regler för att även inkludera praktikanter i alla rådgivande kommittéer för förebyggande av trakasserier, att öka intresset för att stärka deras positiva åtgärder och att undvika intressekonflikter när det gäller ledamöter i dessa viktiga kommittéstrukturer; att utreda formella ärenden, föra ett konfidentiellt register över ärenden över tiden och anta de bästa åtgärderna för att säkerställa en nolltolerans på alla nivåer i institutionen,
   att inrätta en arbetsgrupp med oberoende experter som ska sammankallas med uppdrag att undersöka sexuella trakasserier och övergrepp inom parlamentet och som ska utvärdera parlamentets befintliga rådgivande kommitté för handläggning av klagomål som rör sexuella trakasserier mellan ackrediterade parlamentsassistenter och ledamöter av Europaparlamentet och den rådgivande kommittén för Europaparlamentets personal om förebyggande av trakasserier, och föreslå lämpliga förändringar,
   att ge offer fullt stöd i förfaranden inom parlamentet och/eller hos den lokala polisen; att vidta akuta åtgärder eller skyddsåtgärder när så är nödvändigt, och att till fullo genomföra artikel 12a i tjänsteföreskrifterna för att se till att ärenden utreds grundligt och disciplinära åtgärder tillämpas,
   att genomföra en kraftfull och ändamålsenlig handlingsplan mot sexuella trakasserier för att få till stånd förebyggande, stöd och obligatorisk utbildning för all personal och alla ledamöter om respekt och värdighet på arbetsplatsen, så att nolltolerans blir norm; att engagera sig fullt ut i kampanjer som ökar medvetenheten hos alla ledamöter och administrativa avdelningar, med särskilt fokus på de mest utsatta grupperna, såsom praktikanter, ackrediterade parlamentsassistenter och kontraktsanställda,
   att inrätta ett institutionellt nätverk med konfidentiella rådgivare som är anpassade till parlamentets strukturer som vid behov ska ge råd och tala för offren , såsom sker i kommissionen.

18.  Europaparlamentet uppmanar alla kolleger att stödja och uppmuntra offer att berätta om och anmäla fall av sexuella trakasserier via stärkta formella förfaranden inom parlamentets administration, och/eller till polisen.

19.  Europaparlamentet är fast beslutet att anta interna bestämmelser om visselblåsare för att tillvarata deras rättigheter och intressen och tillhandahålla tillräckliga rättsmedel om de inte behandlas korrekt och rättvist i förhållande till deras visselblåsning.

20.  Europaparlamentet är mycket oroat över att ledamöternas assistenter (ackrediterade parlamentsassistenter) alltför ofta är rädda för att tala ut i fall av sexuella trakasserier, eftersom klausulen om ”brist på förtroende” i stadgan för ackrediterade parlamentsassistenter betyder att de kan sägas upp med mycket kort varsel. Parlamentet efterlyser ett deltagande av oberoende experter i uppsägningsförfaranden vid sidan av företrädare för administrationen för att ett opartiskt beslut ska kunna fattas.

21.  Europaparlamentet rekommenderar att Europeiska ombudsmannen en gång om året förser parlamentets högnivågrupp för jämställdhet och mångfald med uppgifter avseende klagomål om administrativa missförhållanden som rör jämställdhet i parlamentet, med vederbörlig hänsyn till Europaparlamentets beslut om föreskrifter och allmänna villkor för ombudsmannens ämbetsutövning.

22.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att undersöka situationen när det gäller sexuella trakasserier och övergrepp i sina nationella parlament och att införa och på lämpligt sätt verkställa en politik präglad av respekt och värdighet på arbetsplatsen för valda ledamöter och personal. Parlamentet begär att genomförandet av denna politik övervakas.

23.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ge skydd och stöd åt parlamentsledamöter som möter allmänheten, i synnerhet ledamöter som utsätts för sexuella övergrepp och hot om könsrelaterat våld, även på internet.

24.  Europaparlamentet begär att det på alla nivåer ordnas utbyten av bästa praxis med andra institutioner och organisationer, såsom UN Women, Europarådet, EU-institutionerna och andra parter som arbetar med jämställdhetsfrågor.

25.  Europaparlamentet uppmanar alla politiker att agera som ansvarsfulla förebilder när det gäller att förhindra och bekämpa sexuella trakasserier i parlament och på andra platser.

o
o   o

26.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament samt till Europarådets parlamentariska församling.

(1) http://fra.europa.eu/en/publication/2014/violence-against-women-eu-wide-survey-main-results-report
(2) EUT L 204, 26.7.2006, s. 23.
(3) EUT L 373, 21.12.2004, s. 37.
(4) EUT L 315, 14.11.2012, s. 57.
(5) https://rm.coe.int/168008482e
(6) Antagna texter, P8_TA(2017)0329.
(7) EGT C 77 E, 28.3.2002, s. 138.
(8) EUT C 285 E, 21.10.2010, s. 53.
(9) EUT C 296 E, 2.10.2012, s. 26.
(10) EUT C 168 E, 14.6.2013, s. 102.
(11) EUT C 285, 29.8.2017, s. 2.
(12) Antagna texter, P8_TA(2016)0451.
(13) Antagna texter, P8_TA(2017)0073.
(14) EUT C 316, 30.8.2016, s. 2.
(15) Antagna texter, P8_TA(2017)0402.
(16) http://ec.europa.eu/justice/gender-equality/files/your_rights/final_harassement_en.pdf
(17) http://www.un.org/womenwatch/daw/beijing/platform/violence.htm
(18) Se skäl 17 i brottsoffersdirektivet.

Senaste uppdatering: 7 november 2017Rättsligt meddelande