Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens meddelande En handlingsplan för naturen, människorna och näringslivet (COM(2017)0198),

–  med beaktande av sin resolution av den 2 februari 2016 om halvtidsöversyn av strategin för biologisk mångfald i EU(1),

–  med beaktande av kontrollen av ändamålsenligheten i EU:s naturvårdslagstiftning (fågeldirektivet och habitatdirektivet) (SWD(2016)0472),

–  med beaktande av revisionsrättens särskilda rapport nr 01/2017 Mer behöver göras för att Natura 2000 ska genomföras till sin fulla potential,

–  med beaktande av kommissionens rapport Reporting under the EU Habitats and Birds Directives 2007–2012, The State of Nature in the EU (rapportering enligt EU:s habitat- och fågeldirektiv 2007–2012, tillståndet för naturen i EU),

–  med beaktande av Eurostats statistik över den biologiska mångfalden från november 2016,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 19 juni 2017 om EU:s handlingsplan för naturen, människorna och näringslivet(2),

–  med beaktande av frågan till kommissionen om en handlingsplan för naturen, människorna och näringslivet (O-000067/2017 – B8‑0608/2017),

–  med beaktande av artiklarna 128.5 och 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Endast omkring hälften av alla skyddade fågelarter och en mindre del av andra skyddade arter och livsmiljöer i EU har i dag en god bevarandestatus, och endast 50 procent av alla Natura 2000-områden har förvaltningsplaner med bevarandemål och bevarandeåtgärder.

B.  Naturvårdsdirektiven spelar en viktig roll genom att de bidrar till uppnåendet av målen i mångfaldskonventionens strategiska plan för biologisk mångfald 2011–2020, Agenda 2030 för hållbar utveckling och Parisavtalet om klimatförändringar.

C.  Enligt Europeiska miljöbyråns rapport från 2015 om tillståndet för naturen i EU (2015 State of Nature in the EU) kommer de största påfrestningarna och hoten mot terrestra ekosystem, enligt medlemsstaternas rapportering, från jordbruket och modifieringen av naturbetingade förhållanden, medan det för marina ekosystem är utnyttjandet av levande resurser (fiske) och föroreningar som är värst. Allt detta är mänsklig verksamhet som har en djupgående och skadlig inverkan på naturen.

D.  Enligt Eurostats statistik över biologisk mångfald från 2016 har alla de 167 vanliga fågelarterna i EU minskat under perioden 1990–2014(3).

Allmänna synpunkter

1.  Europaparlamentet välkomnar handlingsplanen för naturen, människorna och näringslivet som ett steg i rätt riktning för att uppnå målen i naturvårdsdirektiven.

2.  Europaparlamentet noterar emellertid med oro att målen i EU:s strategi för biologisk mångfald 2020 och i konventionen om biologisk mångfald inte kommer att uppnås om inte ytterligare betydande insatser görs omedelbart. Parlamentet understryker att målen i EU:s strategi för biologisk mångfald 2010 inte uppfylldes.

3.  Europaparlamentet konstaterar att friska och resilienta ekosystem har bättre förutsättningar att mildra effekterna av klimatförändringarna och anpassa sig till dem, och att därigenom begränsa den globala uppvärmningen. Parlamentet konstaterar att sådana ekosystem motstår extrema vädersituationer bättre och återhämtar sig lättare från dem, och erbjuder många olika fördelar som människor är beroende av.

4.  Europaparlamentet konstaterar att nära en fjärdedel av de vilda arterna i Europa i dag är utrotningshotade och att de flesta ekosystem har utarmats så mycket att de inte längre kan utföra sina värdefulla funktioner. Denna utarmning vållar EU enorma sociala och ekonomiska skador, eftersom de faktorer som främst orsakar förlust av biologisk mångfald, nämligen försämringen av livsmiljöer, överexploateringen av naturresurser, införandet och spridningen av främmande invasiva arter samt klimatförändringarna, ökar och därmed upphäver de positiva effekterna av åtgärder som ska förhindra detta.

5.  Europaparlamentet noterar att handlingsplanen syftar till att ”påskynda uppnåendet av EU2020-målen att stoppa och vända förlusten av biologisk mångfald och ekosystemtjänster”. Parlamentet anser dock att det är beklagligt att det inte har gjorts några andra referenser till strategin för biologisk mångfald 2020 eller till slutsatserna i halvtidsöversynen av den.

6.  Europaparlamentet upprepar att ytterligare betydande och kontinuerliga insatser behövs om 2020-målen ska kunna uppnås, och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ge detta högre politisk prioritet.

7.  Europaparlamentet betonar att EU:s naturvårdslagstiftning måste genomföras till fullo och på ett korrekt sätt.

8.  Europaparlamentet betonar att det behövs betydande framsteg i arbetet med att minska växthusgasutsläppen, luftföroreningarna och andra föroreningar samt förbättra energi- och materialeffektiviteten, och att detta måste kompletteras med fler åtgärder från medlemsstaternas sida för att till fullo tillämpa överenskomna strategier för att bättre skydda den biologiska mångfalden, naturresurserna och folkhälsan.

9.  Europaparlamentet framhåller att politik och kunskap behöver integreras ytterligare för att målet att leva gott inom planetens gränser ska kunna uppnås, vilket är den långsiktiga visionen i det sjunde miljöhandlingsprogrammet.

10.  Europaparlamentet beklagar att tidsramen för handlingsplanen är så begränsad, och uppmanar kommissionen att inleda arbetet med nästa strategi för biologisk mångfald för perioden efter 2020 utan dröjsmål.

Alla aktörer måste medverka

11.  Europaparlamentet välkomnar de fyra prioriterade områden som identifieras i handlingsplanen och betonar att alla berörda aktörer på nationell, regional och lokal nivå måste delta aktivt så att de konkreta åtgärder som ska vidtas kan ta itu med bristerna i genomförandet av fågel- och habitatdirektiven på ett effektivt sätt.

12.  Europaparlamentet påminner om att Europeiska revisionsrätten i sin särskilda rapport nr 1/2017 fastställde att samordningen mellan ansvariga myndigheter och andra berörda parter i medlemsstaterna inte var tillräckligt utvecklad.

13.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ge effektivt stöd till nationella och regionala aktörer i genomförandet av naturvårdslagstiftningen och förbättringen av miljötillsynen, bland annat genom kompetens- och kapacitetsuppbyggnad och bättre resursfördelning.

14.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens avsikt att uppdatera och vidareutveckla vägledande dokument på alla officiella EU-språk för att främja bättre kunskaper om lagstiftningen på gräsrotsnivå och hjälpa myndigheterna att tillämpa den korrekt, och uppmanar i detta sammanhang kommissionen att involvera och samråda med alla berörda parter i denna process.

15.  Europaparlamentet betonar det civila samhällets roll när det gäller att garantera ett bättre genomförande av EU:s miljövårdslagstiftning, och betydelsen av bestämmelserna i Århuskonventionen i detta avseende.

16.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett nytt lagstiftningsförslag om miniminormer för tillgång till rättslig prövning och en översyn av Århusförordningen som genomför konventionen när det gäller unionsåtgärder, för att beakta den rekommendation som Århuskonventionens efterlevnadskommitté nyligen avgav.

17.  Europaparlamentet välkomnar det faktum att flexibla metoder för genomförande som tar hänsyn till specifika nationella omständigheter, dock utan att äventyra bevarandemålen och kraven i naturvårdsdirektiven, bidrar till att minska och successivt eliminera onödiga konflikter och problem som har uppstått mellan naturskyddsinsatser och näringslivsverksamhet, och till att hantera de praktiska utmaningarna i samband med tillämpningen av bilagorna till direktiven.

18.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att klargöra Regionkommitténs roll när det gäller att öka medvetenheten och främja lokalt deltagande och kunskapsutbyte.

Skyddade arter och livsmiljöer

19.  Europaparlamentet understryker att medlemsstaterna måste säkerställa att Natura 2000‑områden inte försämras samt vidta bevarandeåtgärder för att bibehålla eller återställa en gynnsam bevarandestatus för skyddade arter och livsmiljöer.

20.  Europaparlamentet begär att naturvårdsdirektiven ska genomföras fullständigt i syfte att säkerställa att bevarandeåtgärder vidtas i enlighet med den senaste tekniska och vetenskapliga utvecklingen.

21.  Europaparlamentet beklagar att handlingsplanen inte innehåller någon prioriterad strategi eller konkreta åtgärder för att stärka skyddet av pollinerande insekter, särskilt med avseende på insatser för att ta itu med hälsofaror och parasitarter (särskilt varroakvalster), samordning av forskningsarbete, harmonisering av analysmetoder samt utbyte av vetenskapliga data om pollinerande insekter på europeisk nivå, vilket parlamentet har begärt i en tidigare resolution.

22.  Europaparlamentet uppmanar än en gång kommissionen att lägga fram en EU-strategi för skydd och bevarande av hotade pollinerande insekter som på ett övergripande sätt tar itu med det grundläggande problemet med den nedslående dödligheten bland pollinerande insekter i Europa, särskilt bin, vars miljötjänster och bidrag till ekonomin inte kan överskattas.

23.  Europaparlamentet föreslår att åtgärder mot varroakvalster görs obligatoriska på unionsnivå, att stöd ges till utbildning av biodlare om metoder för att skydda bin, och att lokala och regionala myndigheter samt jordbrukare och alla andra medborgare uppmuntras att främja utvecklingen av växtsorter, i synnerhet blommande växter, i landsbygds- och stadsområden för att öka antalet dragväxter.

24.  Europaparlamentet påminner om att det olagliga dödandet av fåglar, särskilt flyttfåglar i Medelhavsområdet men också rovfåglar i vissa medlemsstater, fortfarande ger anledning till oro. Parlamentet understryker behovet av en samordnad plan på EU-nivå, baserad på vetenskapliga data, för förvaltningen av flyttfågelarter som förflyttar sig genom mer än en medlemsstat.

25.  Europaparlamentet begär att förordningen om invasiva främmande arter ska genomföras fullständigt och effektivt och att EU:s budget för detta ska anslås tillräckligt stora medel. Parlamentet betonar att upptagandet av en art i förteckningen över invasiva främmande arter av unionsbetydelse måste ske på grundval av en standardiserad och harmoniserad riskbedömning. Parlamentet anser att hanteringen av invasiva främmande arter är en brådskande prioritet, särskilt i Natura 2000-områden. Parlamentet välkomnar det europeiska nätet för information om främmande arter (Easin), som är en nätbaserad plattform som arbetar för att öka tillgången till uppgifter om främmande arter.

26.  Europaparlamentet betonar att skyddet av vår gemensamma naturmiljö i Europa är viktigt både för vår ekonomi och för vårt välbefinnande, att Natura 2000-nätverket bedöms ha ett ekonomiskt värde av 200–300 miljarder euro årligen och kan skapa inkomster för lokalsamhällena genom turism och rekreation, och att friska ekosystem ger viktiga ekosystemtjänster, såsom färskvatten, koldioxidlagring, pollinerande insekter och skydd mot översvämningar, laviner och kusterosion(4). Det är därför förnuftigt ur ett ekonomiskt perspektiv att investera i Natura 2000-nätverket.

27.  Europaparlamentet påminner om att Natura 2000-nätverkets marina områden är betydligt mindre väletablerade än markområdena. Parlamentet uppmanar de berörda medlemsstaterna att ta itu med detta och kommissionen att underlätta det samarbete som krävs med tredjeländer för att förbättra miljöskyddet i marina områden.

28.  Europaparlamentet välkomnar de åtgärder som syftar till att integrera ekosystemtjänster i beslutsfattandet. Parlamentet beklagar emellertid att handlingsplanen inte innehåller något konkret initiativ för att undvika nettoförluster av biologisk mångfald.

Kopplingar till andra politikområden

29.  Europaparlamentet understryker att man snarast måste ta itu med de viktigaste orsakerna till förlust av biologisk mångfald, nämligen förstörelsen och försämringen av livsmiljöer, som framför allt orsakas av ett överdrivet utnyttjande av mark, föroreningar, intensivt jordbruk, användning av kemiska syntetiska bekämpningsmedel, spridning av främmande arter och klimatförändringar, och betonar också att man behöver säkerställa att EU:s olika politikområden är samstämda.

30.  Europaparlamentet framhåller att man i kontrollen av ändamålsenligheten betonade behovet av att göra miljöpolitiken mer samstämd med den gemensamma jordbrukspolitiken, och understryker att arter och livsmiljöer som är förknippade med jordbruket genomgår en oroande nedgång. Parlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera den effekt som den gemensamma jordbrukspolitiken har på den biologiska mångfalden.

31.  Europaparlamentet upprepar att en av de sex nyckelprioriteringarna för landsbygdsutveckling i EU är återställande, bevarande och förbättring av ekosystem som är relaterade till jord- och skogsbruket, inbegripet i Natura 2000-områden. Parlamentet påminner om alla de insatser som har gjorts av aktörer inom jordbruket, särskilt i samband med genomförandet av de miljöanpassningsåtgärder som infördes i samband med 2013 års översyn av den gemensamma jordbrukspolitiken.

32.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen och medlemsstaterna att se till att ekonomiska resurser från den gemensamma jordbrukspolitiken omdirigeras från att understödja verksamhet som associeras med en minskad biologisk mångfald till att finansiera miljömässigt hållbara jordbruksmetoder och bevara en sammanhängande biologisk mångfald.

33.  Europaparlamentet uppmanar vidare kommissionen och medlemsstaterna att i samarbete med markägare och markanvändare utreda möjligheten till så kallade gröna och blå tjänster (landskaps-, natur- och vattenvård) mot en marknadsmässig ersättning.

34.  Europaparlamentet konstaterar att arter som enligt habitatdirektivet är särskilt skyddsvärda har uppnått en god bevarandestatus i vissa regioner i Europa och skulle därmed kunna äventyra andra vilda arter och produktionsdjur, och därigenom störa den naturliga balansen i ekosystemet. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta fram en utvärderingsmetod som gör det möjligt att ändra skyddsstatusen för arter i vissa regioner när den önskade bevarandestatusen har uppnåtts.

35.  Europaparlamentet påminner om att samexistensen mellan människor och stora rovdjur, särskilt vargar, i vissa regioner kan få negativa effekter på ekosystemens och de befolkade landsbygdsområdenas hållbara utveckling, särskilt vad gäller traditionellt jordbruk och hållbar turism, och på annan socioekonomisk verksamhet. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta konkreta åtgärder för att ta itu med dessa frågor, så att inte den hållbara utvecklingen i landsbygdsområden äventyras, och noterar samtidigt den flexibilitet som habitatdirektivet ger.

36.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja åtgärder såsom utbildning av jordbrukare i hur man skyddar boskap mot stora rovdjur och utbyte av bästa praxis om boskapsskydd mellan medlemsstaterna.

37.  Europaparlamentet beklagar att den gemensamma jordbrukspolitiken inte har utvecklats för att skydda den försvinnande jordbrukstraditionen med betesbruk, som är ett viktigt historiskt verktyg för livsmiljöförvaltning och naturskydd. Parlamentet efterlyser stöd i handlingsplanen för en utvecklingsram för betesbruk inom Natura 2000-nätverket.

38.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att särskilt överväga adaptiv jaktförvaltning som ett verktyg av bästa praxis för att på ett hållbart sätt förvalta tillräckligt stora vattenfågelpopulationer inom EU och bevara de populationer som är på nedgång.

39.  Europaparlamentet understryker att stora förluster av biologisk mångfald förekommer i marina områden och anser att den gemensamma fiskeripolitiken bör främja biologisk mångfald och hållbara konsumtions- och produktionsmönster. Parlamentet efterlyser en utvärdering av den gemensamma fiskeripolitikens inverkan på den biologiska mångfalden.

Finansiering

40.  Europaparlamentet välkomnar revisionsrättens rapport om Natura 2000 och instämmer med dess bedömning att EU-medel inte har utnyttjats i tillräcklig utsträckning för att stödja förvaltningen av detta nätverk.

41.  Europaparlamentet understryker att finansieringen av Natura 2000-områden i första hand är medlemsstaternas ansvar, och betonar att avsaknaden av finansiering sannolikt är den främsta orsaken till det bristfälliga genomförandet av naturvårdsdirektiven, enligt vad som anges i kontrollen av ändamålsenligheten.

42.  Europaparlamentet understryker att det sannolikt inte är möjligt att inrätta nya finansiella mekanismer för bevarande av biologisk mångfald för att uppnå 2020-målen till följd av den nuvarande fleråriga budgetramens tidsram. Parlamentet begär att befintliga medel, däribland L’Instrument Financier pour l’Environnement (Life), den gemensamma jordbrukspolitiken och strukturfonderna, ska utnyttjas i så hög grad som möjligt.

43.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens kommande förslag om att öka anslaget ”Natur och biologisk mångfald” i Life-programmet med 10 procent.

44.  Europaparlamentet anser att mer förberedande arbete behövs inför nästa fleråriga budgetram, när det gäller både översyn och prognos, för att säkerställa att naturvård, biologisk mångfald och ett hållbart jordbruk i Natura 2000-områden får en adekvat finansiering. Parlamentet anser att en omfattande granskning av tidigare utgifter, där man belyser de lärdomar som kan dras av genomförandet av tidigare åtgärder, skulle vara avgörande i detta avseende.

45.  Europaparlamentet begär att nya finansiella mekanismer för bevarande av den biologiska mångfalden ska införas i nästa fleråriga budgetram. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att framtida finansieringsinstrument för jordbruk, landsbygdsutveckling och regional utveckling innehåller anslag som är öronmärkta för biologisk mångfald och förvaltning av Natura 2000-nätverket, som förvaltas gemensamt av nationella och regionala miljömyndigheter.

46.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att mer effektivt anpassa finansieringssystemen till målen för Natura 2000 och att införa övergripande resultatindikatorer för Natura 2000 för alla relevanta EU-medel. Parlamentet uppmanar kommissionen att även inrätta en spårningsmekanism för Natura 2000-utgifter i syfte att öka insynen, redovisningsskyldigheten och effektiviteten, och att integrera dessa i nästa fleråriga budgetram.

47.  Europaparlamentet upprepar att Natura 2000-programmet vanligen finansieras genom medfinansiering. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att öka sin finansiering av Natura 2000, så att en mer attraktiv medfinansieringsgrad kan fastställas och utnyttjandet av fonden kan öka, och att åtgärder ska vidtas för att minska den administrativa bördan för sökande och stödmottagare.

48.  Europaparlamentet framhåller potentialen hos offentlig-privat finansiering när det gäller att utveckla ekosystemtjänster, grön infrastruktur och andra områden som är kopplade till naturkapitalet, och välkomnar att finansieringsmekanismen för naturkapital kommer att fortsätta att stödja projekt för biologisk mångfald även under genomförandeperioden 2017–2019.

49.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja och föreslå metoder för finansiering och utveckling av gränsöverskridande förvaltningsplaner för stora rovdjursarter, och efterlyser även en detaljerad undersökning av den roll som stora rovdjur spelar och möjligheten att vidta anpassningsåtgärder för att säkerställa bevarandet av den biologiska mångfalden, kulturlandskapet och den flera hundra år gamla traditionen att låta boskap beta i bergsområden.

Grön infrastruktur

50.  Europaparlamentet välkomnar åtagandet i handlingsplanen om att ge vägledning för att stödja utvecklingen av grön infrastruktur för bättre förbindelser i Natura 2000-områden, men upprepar sitt krav på ett verkligt förslag till utveckling av ett transeuropeiskt nät för grön infrastruktur (TEN-G).

51.  Europaparlamentet framhåller att de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna, med deltagande av alla berörda parter, måste utnyttja samordnade förfaranden för fysisk planering på ett bättre sätt, förbättra en övergripande förståelse av TEN-G med sektorspecifik kunskap samt möjliggöra finansieringen av fler förbindelser, och av grön infrastruktur i allmänhet, med hjälp av medel för landsbygdsutveckling och regional utveckling. Parlamentet noterar att dessa kriterier bör vara vägledande för den fleråriga budgetramen efter 2020 när det gäller att planera infrastrukturarbeten. Parlamentet konstaterar att begreppet grön infrastruktur också bidrar till att skapa en hållbar ekonomi genom att upprätthålla de fördelar som ekosystemen erbjuder och begränsa de ogynnsamma effekterna av transport- och energiinfrastrukturerna.

52.  Europaparlamentet anser att man måste studera den gröna infrastrukturens roll när det gäller att begränsa effekterna av naturkatastrofer som är relaterade till väder- och klimatförändringar, särskilt extrema väder- och klimatfenomen som ligger bakom några av de mest förödande och dödsbringande naturkatastroferna i Europa och världen.

o
o   o

53.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen.

(1) Antagna texter, P8_TA(2016)0034. (2) http://www.consilium.europa.eu/sv/press/press-releases/2017/06/19/conclusions-eu-action-plan-nature/pdf (3) http://ec.europa.eu/eurostat/statistics-explained/index.php/Biodiversity_statistics (4) http://ec.europa.eu/environment/nature/pdf/state_of_nature_en.pdf