Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionen, särskilt artiklarna 2 och 3,

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 8, 45, 165 och 166,

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artiklarna 21, 23 och 25,

–  med beaktande av FN:s konvention från 1979 om avskaffande av all slags diskriminering mot kvinnor (Cedaw),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer(1),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 21 september 2010 Strategi för jämställdhet 2010–2015 (COM(2010)0491),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 23 november 2010 En agenda för ny kompetens och arbetstillfällen. EU:s bidrag till full sysselsättning (COM(2010)0682),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 9 juni 2010 Nya insatser för bättre EU-samarbete inom yrkesutbildning för att stödja Europa 2020-strategin (COM(2010)0296),

–  med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2011 om att främja arbetskraftens rörlighet inom Europeiska unionen,(2)

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män och utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A7-0164/2013), och av följande skäl:

A.  Rätten att leva och arbeta i ett annat EU-land är en av de grundläggande friheter som EU-medborgarna garanteras genom EU-fördraget och rörlighet är en mångfasetterad företeelse med ekonomiska, sociala och familjemässiga aspekter.

B.  Rörlighet på arbetsmarknaden och inom utbildningen bidrar till en känsla av europeiskt medborgarskap, och utgör samtidigt en europeisk princip för att uppnå sammanhållning och solidaritet i hela EU.

C.  Erasmusprogrammet, som sedan 1987 har gjort det möjligt för fler än 2,2 miljoner EU-medborgare att studera utomlands, kan också bidra på ett särskilt positivt sätt till arbetstagarnas gränsöverskridande rörlighet efter studierna, och den ökade utbildningen bland kvinnor ökar kvinnornas rörlighet.

D.  Den ekonomiska och finansiella krisen har påverkat EU:s arbetsmarknad negativt, särskilt sett till sysselsättningsnivån och möjligheten att röra sig fritt och välja arbete utifrån sina utbildnings- och yrkeskvalifikationer, och kvinnor är en av de värst drabbade grupperna.

E.  Enligt de senaste uppgifterna uppgår arbetslösheten bland kvinnorna till 10,7 procent i EU (22,7 procent bland kvinnorna under 25 år).

F.  Rörlighet på arbetsmarknaden är ett strategiskt mål för EU, då den gör den inre marknaden mer effektiv och bidrar till förbättrad yrkeskompetens och ökad sysselsättning, vilket är förutsättningar för den ekonomiska och sociala utvecklingen.

G.  Det finns avsevärda könsskillnader i fråga om arbetstagarnas rörlighet inom EU – det är betydligt vanligare att män flyttar på grund av ett nytt arbete eller en omplacering än att kvinnor gör det (44 procent mot 27 procent), medan kvinnor oftare tvingas lämna sitt arbete på grund av att de flyttar långt bort för att följa med sin partner.

H.  Könssegregeringen på arbetsmarknaden, bristen på goda arbetsvillkor, löneklyftan, inadekvata åtgärder för att göra det möjligt att förena familje- och arbetsliv, seglivade stereotyper och risken för könsdiskriminering utgör de främsta hindren för kvinnliga arbetstagares rörlighet. Faktorer som hänger samman med familj, de avsevärda skillnaderna i fråga om barnbidrag mellan medlemsstaterna, sociala nätverk, barnomsorg och annan anhörigomsorg – i synnerhet avsaknad av eller brist på förskolor och offentlig fritidsverksamhet för barn – bostäder och lokala förhållanden samt andra hinder (språk, bristande medvetenhet om rättigheter) utgör också hinder för kvinnors möjligheter att utöva sin rätt att fritt röra sig, bosätta sig och arbeta i hela EU.

I.  Kvinnor utsätts oftare för sociala risker under sin livstid än män, vilket leder till ökande feminisering av fattigdomen. Enligt de senaste beräkningarna är kvinnornas löner i genomsnitt 16,4 procent lägre än männens, och det finns avsevärda skillnader mellan medlemsstaterna: Löneklyftan varierar mellan 1,9 procent och 27,6 procent(3).

J.  Det behövs politiska lösningar som tar hänsyn till många olika aspekter och inbegriper livslångt lärande, möjligheten att förena arbets-, familje- och privatliv (särskilt för ensamstående mödrar), motverkande av osäkra arbetsvillkor och främjande av arbeten med fullständiga rättigheter, offentlig hälso- och sjukvård, ett offentligt socialförsäkringssystem och olika former för arbetetsorganisering på kvinnors begäran för att förbättra kvinnornas integration på arbetsmarknaden.

K.  Högkvalitativ utbildning ger kvinnor större möjligheter till anställning, bättre färdigheter och nyckelkompetenser på ett givet område och underlättar dessutom deras delaktighet i samhället och i kulturverksamhet och ger bättre lön på arbetsmarknaden.

L.  Rörlighet inom utbildningen bidrar till att främja arbetstagarnas rörlighet och skapa bättre möjligheter på arbetsmarknaden och måste därför vara tillgängligt för alla, även för kvinnor med låga kvalifikationer.

1.  Europaparlamentet understryker vikten av att öka medvetenheten kring situationen för kvinnor i alla åldersgrupper i samband med EU:s politik för utbildning, social integration, möjligheten att förena familje- och arbetsliv, migration och sysselsättning, fattigdom, hälso- och sjukvård och socialt skydd samt att försvara kvinnors rättigheter, främja jämställdhet och lika anställningsmöjligheter för kvinnor och män och garantera säkra arbetsförhållanden samt lika tillträde till och lika möjligheter på arbetsmarknaden – inbegripet tillämpandet av samma urvalskriterier i samband med rekryteringar – samt att fokusera mer på kvinnors situation i beslutsfattandet och bekämpa alla former av diskriminering på arbetsmarknaden, såsom yrkessegregering och lönediskriminering, särskilt genom att främja livslångt lärande, motverka osäkra anställningsvillkor och främja arbeten med tillhörande rättigheter, arbetstider som gör det möjligt att förena arbets- och privatliv, offentlig hälso- och sjukvård, ett offentligt socialförsäkringssystem och olika former av arbetstidsförläggning på kvinnans begäran.

2.  Europaparlamentet betonar att rörlighet inom utbildning och på arbetsmarknaden har konstaterats ge ett mervärde för EU. Europaparlamentet betonar att den ekonomiska krisen gör det allt nödvändigare att anpassa sitt yrkesval utbudet på arbetsmarknaden och att det är allt viktigare att kvinnor när de byter yrke anpassar sig till de krav som de nya yrkeslivsmöjligheterna ställer.

3.  Europaparlamentet anser att främjande av kvinnors rörlighet inom utbildningen och på arbetsmarknaden kan bidra till uppnåendet av Europa 2020-strategins överordnade mål att sträva efter att öka sysselsättningsgraden bland kvinnor och män i åldrarna 20-64 år till 75 procent genom till exempel ökat deltagande av ungdomar, äldre arbetstagare och lågutbildade samt genom bättre integration av invandrare.

4.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inbegripa bestämmelser om öppenhet och medvetenhet om kvinnors rättigheter och deras familjemedlemmars rättigheter i samband med rörlighet i sina nationella strategier och reformprogram.

5.  Europaparlamentet anser att rörligheten på arbetsmarknaden inte får vara till förfång för kvinnornas sociala rättigheter och att offentliga pensionsrätter därför måste bibehållas och kunna överföras mellan länderna, trots att pensionssystemen ser olika ut runt om i EU.

6.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att samla in och analysera uppgifter om problemen kring kvinnors rörlighet samt denna rörlighets omfattning och struktur samt att uppmärksamma och framhålla fördelarna med rörlighet på deras nationella arbetsmarknader och fördelarna med rörlighet inom utbildningen och på arbetsmarknaden i andra länder. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att övervaka situationen i fråga om förmedlingar och organisationer som förmedlar arbete till arbetstagare från andra medlemsstater samt att spåra upp potentiellt olagliga eller svarta anställningar eller förmedlingar och organisationer som erbjuder fiktiva anställningar.

7.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att rapportera könsuppdelade uppgifter om rörlighet på arbetsmarknaden och att vid utformningen av sin nationella politik och sina nationella reformprogram inbegripa bestämmelser för att öka jämställdheten i samband med rörlighet på arbetsmarknaden, med särskild tonvikt vid programplaneringen och genomförandet av verksamhetsprogram på nationell eller regional nivå som finansieras av Europeiska socialfonden för programperioden 2014–2020 och därefter. Parlamentet erinrar om sin resolution av den 23 oktober 2012, där det välkomnade kommissionens förslag om att öronmärka 25 procent av det totala anslaget till sammanhållningspolitiken för Europeiska socialfonden(4).

8.  Europaparlamentet framhåller att om denna fråga görs till ett specifikt mål inom dessa program eller till en särskild övergripande prioritering kommer det att medföra att det börjar skapas god praxis och att åtgärderna börjar ge resultat på regional och/eller lokal nivå.

9.  Europaparlamentet påpekar att man för att öka sysselsättningen måste ägna större uppmärksamhet åt gränsöverskridande samarbete och utbytet av bästa praxis mellan utbildningsanstalter och yrkesorganisationer i medlemsstaterna samt göra skolsystemen måste mer jämlika och inkluderande.

10.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att intensifiera sina insatser och sitt samarbete, med särskild tonvikt vid tillgång till information och rådgivning, för att bekämpa människohandel bedriven av internationella nätverk som lockar arbetstagare, särskilt kvinnor, med falska löften om arbete som i själva verket inte existerar och som leder till situationer som inbegriper sexuell exploatering och tvångsarbete eller tvångstjänster (tiggeri, slaveri eller slaveriliknande situationer, livegenskap och utnyttjande för brottslig verksamhet eller avlägsnande av organ).

11.  Europaparlamentet påpekar att rörligheten måste grundas på jämställdhet och bekämpning av diskriminering på grund av kön, ras, ursprung, religiös övertygelse, ålder eller hälsotillstånd.

12.  Europaparlamentet framhåller att kvinnor som flyttar utomlands för att arbeta med hushållstjänster och för att ta hand om barn, personer med funktionsnedsättningar eller äldre människor ofta arbetar utan anställningsavtal eller arbetar svart och därför saknar rättigheter och tillgång till socialförsäkringsskydd, hälso- och sjukvård, rimlig pension eller andra förmåner kopplade till pensionsrätter.

13.  Europaparlamentet uppmanar arbetsmarknadsparterna, medlemsstaterna och kommissionen att stödja en ökad jämställdhetsintegrering av kollektivavtal, bland annat genom att verka för rätten till flexibel arbetstid, barnomsorg, mentorskap för kvinnliga arbetstagare och åtgärder för ökad kvinnlig representation i samband med kollektivförhandlingar samt bedöma hur kollektivavtalen påverkar kvinnor.

14.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att övervaka situationen för arbetstagare som tar hand om barn eller andra omsorgsberoende personer. Medlemsstaterna uppmanas även att tillhandahålla all nödvändig information till de kvinnor som kommer från utlandet för att utföra sådant arbete, bland annat information om tillträde till lagligt arbete och till utbildning på detta område samt om arbetstagarnas rättigheter, hälso- och sjukvård etc. samt att ge dem rådgivning om lagliga anställningar och varna dem om riskerna med olagligt arbete.

15.  Europaparlamentet betonar att EU:s politik även måste beakta levnads- och arbetsförhållandena för de kvinnliga arbetstagare som förflyttar sig för att arbeta som säsongsarbetare inom jordbruket, särskilt när det gäller behovet av lämpliga bostäder, socialt skydd, sjukförsäkring och hälso- och sjukvård, möjligheten att förena familje- och arbetsliv samt skälig lön. Parlamentet poängterar vikten av att bekämpa den exploatering som många av dessa kvinnor utsätts för.

16.  Europaparlamentet påpekar att kvinnor som flyttar utomlands på grund av arbetet ofta erbjuds jobb inom de yrken som har lägst status sett till kompetens, lön och prestige och att kvinnors sysselsättningsmigration ofta koncentreras till ett fåtal kvinnodominerade yrken som kopplas samman med traditionella könsroller. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att noga kontrollera att korrekta anställningsavtal tillämpas samt att motverka en överdriven användning av atypiska anställningsavtal.

17.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att samarbeta för att finna lösningar på hur man kan förebygga eller uppväga de konsekvenser som rörligheten på arbetsmarknaden har för vissa medlemsstater på vissa områden (såsom rörligheten bland vårdpersonal, som till övervägande del är kvinnor) och som kan inverka på de mänskliga rättigheterna i ursprungsmedlemsstaterna.

18.  Europaparlamentet anser att det är viktigt att kvinnor som flyttar utomland ges möjlighet att få sina pensionsförmåner överförda för att de ska komma i faktiskt åtnjutande av sina förvärvade förmåner.

19.  Europaparlamentet påpekar att det förekommer avsevärda skillnader mellan medlemsstaterna i fråga om barnbidrag och sociala rättigheter, och konstaterar att dessa skillnader kan utgöra ett verkligt hinder för rörligheten på arbetsmarknaden för kvinnor och män med familjeansvar.

20.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa ömsesidigt erkännande av examensbevis och yrkeskvalifikationer och att förenkla erkännandeförfarandena.

21.  Europaparlamentet påpekar att i de fall då det inte är erkännandet i sig som är huvudproblemet, utan snarare att erkännandet drar ut på tiden, kan detta ge en dålig start i det nya värdsamhället i EU.

22.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över att en stor del av kvinnornas kompetens inte tas tillvara på grund av underutnyttjandet av kvalifikationerna hos kvinnor som flyttar utomlands, framför allt inom de starkt kvinnodominerade vård- och omsorgsyrkena och hushållsarbetet.

23.  Europaparlamentet understryker att det behövs klara regler för att öka kvinnornas möjligheter att nå chefsposter inom företagen, och påpekar att en större andel kvinnor i bolagsstyrelserna ökar konkurrenskraften och produktiviteten. Parlamentet välkomnar därför kommissionens förslag om att andelen kvinnor senast 2020 ska uppgå till minst 40 procent av styrelseledamöterna i icke-verkställande ställning i europeiska börsnoterade företag med minst 250 anställda och med en total årsomsättning på minst 50 miljoner euro.

24.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att förbättra upptäckten och motverkandet av överträdelser av kvinnors rättigheter på arbetsmarknaden och att effektivt bestraffa sådana överträdelser, i syfte att förse kvinnor som lever utomlands på grund av arbetet med all nödvändig information, bland annat om tillgången till arbeten och utbildning på detta område och om sociala rättigheter och hälso- och sjukvård samt att tillhandahålla kostnadsfri rådgivning om sysselsättningsmöjligheter och subventionerat boende.

25.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att övervaka och regelbundet rapportera om hur EU-anslagen till allmän och yrkesinriktad utbildning, till rörlighet inom utbildningen och på arbetsmarknaden samt till arbetsmarknadsintegration tas i anspråk av kvinnor och män. Parlamentet uppmanar både medlemsstaterna och kommissionen att snabbt ingripa mot obalanser i detta hänseende.

26.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta åtgärder för att undanröja de hinder som kvinnor möter när det gäller karriärutveckling och sociala möjligheter i det land som de har flyttat till men som inte är deras ursprungsland.

27.  Europaparlamentet konstaterar att kvinnor, inbegripet migrerande kvinnliga arbetstagare, betydligt oftare än män tvingas till ofrivilligt deltidsarbete (2011 arbetade 32,1 procent av kvinnorna deltid i EU, jämfört med 9 procent av männen). Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta nödvändiga åtgärder för att avskräcka arbetsgivarna från att rekrytera människor till deltidsanställningar (krav på motivering, avskaffande av vissa skatteförmåner osv.) samt att stärka rättigheterna för de kvinnor som måste arbeta deltid (företräde till anställning, avgångsvederlag osv.).

28.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att stärka EU:s politik mot direkt och indirekt diskriminering av migrerande EU-arbetstagare, i synnerhet kvinnor, som lever i en annan medlemsstat och mot kränkningar av deras rättigheter på grund av att de inte har tillräckliga språkkunskaper eller inte känner till den lagstiftning som reglerar deras anställning i värdmedlemsstaten.

29.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att med stöd av lokala aktörer, arbetsmarknadsparterna och utbildningsanstalterna göra kvinnorna mer medvetna om de möjligheter som rörlighet på arbetsmarknaden ger, med särskilt tonvikt vid personlig utveckling, karriärplanering och rättigheter i samband med att man flyttar från en medlemsstat till en annan på grund av arbete.

30.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inrätta kontaktpunkter för rörliga arbetstagare som arbetar inom hushållsarbete och omsorg och som har individuella anställningsförhållanden, så att de kan grunda ett nätverk genom vilket de kan få information om sina rättigheter, och att stödja icke statliga organisationer som är verksamma inom detta område.

31.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att underlätta förfarandena för lokala och regionala myndigheter när det gäller att

32.  Europaparlamentet betonar att löneklyftan mellan könen är till skada för både ekonomin och enskilda personer. Parlamentet betonar att denna löneklyfta delvis beror på att lönerna ofta är lägre inom sektorer där kvinnor är överrepresenterade.

33.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att öka insynen i löneutvecklingen, särskilt genom att främja kollektivförhandlingar, för att förhindra att löneklyftorna vidmakthålls eller ökar, även sett till deras inverkan på pensionerna i ursprungsmedlemsstaten och den mottagande medlemsstaten samt att vidta nödvändiga åtgärder för att minska löneklyftan. Parlamentet begär att kommissionen föreslår nya åtgärder för att motverka och på ett effektivt sätt minska löneklyftan mellan kvinnor och män, säkerställer att direktiv 2006/54/EG om genomförandet av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet(5) tillämpas på ett korrekt och effektivt sätt och ser över den nuvarande lagstiftningen om löneskillnader mellan könen (direktiv 2006/54/EG), såsom parlamentet begärt i sin resolution av den 13 mars 2012. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att tillsammans med arbetsmarknadsparterna utarbeta strategier för att undanröja löneklyftan mellan könen, vilka ska vara inriktade på kvinnors integration på arbetsmarknaden och främja lika möjligheter till rörlighet.

34.  Europaparlamentet understryker att kvinnor, män och samhället som helhet måste dela på ansvaret för att ta hand om barnen och uppmanar medlemsstaterna att förse arbetstagare som flyttar med sin make/maka eller partner och/eller barn, oavsett deras löne- eller kvalifikationsnivå, med information om barnbidrag i den mottagande medlemsstaten samt om barnomsorg och annan anhörigomsorg, förskola, skola och hälso- och sjukvård, samt att ge dem kostnadsfri tillgång till offentlig arbetsförmedling i enlighet med gällande nationell lagstiftning i syfte att hjälpa makar eller partner som flyttar med till en annan medlemsstat att hitta arbete. Rätten till familjeåterförening måste garanteras.

35.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta infrastrukturåtgärder till stöd för rörliga arbetstagare med familjer i fråga om tillgång till utbildning och barnomsorg, social trygghet och samhällsservice. Parlamentet uppmanar både de utsändande och mottagande medlemsstaterna att utveckla mekanismer för integration och återintegration av mycket rörliga arbetstagare med familjer. Parlamentet understryker att arbetsgivarna borde sätta mera värde på de interkulturella färdigheter som migrerande kvinnor tillägnat sig.

36.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att bekämpa fattigdom och social utestängning bland kvinnor i alla åldersgrupper. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta åtgärder för att förebygga feminisering av fattigdomen genom att främja sysselsättning och företagaranda bland kvinnor, motverka löneskillnader och förbättra möjligheterna att förena arbets- och familjeliv genom att utveckla barnomsorgen.

37.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att ägna särskild uppmärksamhet åt problemet med fattigdom bland äldre kvinnor, som orsakas av att de har lägre pensioner, vilket i sin tur är en följd av att de inte har lönearbetat under vissa perioder i livet då de tagit hand om sina barn eller andra anhöriga.

38.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstater att uppmuntra arbetsgivarna att erbjuda flexibla arbetstider för kvinnor, och särskilt kvinnor vars barn är kvar i ursprungsmedlemsstaten, så att de kan upprätthålla en verklig och fysisk kontakt med sina barn.

39.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att inom både den privata och den offentliga sektorn uppmuntra till distansarbete med bibehållen lön och bibehållna arbetsvillkor, så att kvinnor inte tvingas lämna sina arbeten när deras partner får arbete på annan ort.

40.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att aktivt medverka till att undanröja hindren för arbetstagares rörlighet genom att erbjuda familjemedlemmar och partner service som gör det lättare för dem att långsiktigt komma in i sin nya sociala och kulturella omgivning, till exempel språk- och yrkeskurser, för att garantera dem oberoende och värdighet.

41.  Europaparlamentet betonar att man måste locka kvinnor att delta i utbildning inom Mint-yrken (matematik, IT och ny teknik) för att få bukt med yrkessegregeringen och lönediskrimineringen. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att propagera för yrken som kräver att kvinnor redan från tidig ålder tillägnar sig färdigheter i vetenskap, teknik, ingenjörskonst och matematik och på det sättet får bättre anställningsmöjligheter samt att bistå dem i övergången från utbildning till arbete. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att tillhandahålla eller vidareutveckla yrkesvägledning av god kvalitet för att hjälpa kvinnor i detta hänseende.

42.  Europaparlamentet betonar nyttan med att kvinnor från ett tidigt stadium lockas till yrken inom nyckelbranscher med stor sysselsättningspotential, framför allt den gröna ekonomin, hälso- och sjukvården, socialvården och den digitala ekonomin.

43.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att åtgärda könssegregeringen inom respektive sektor, både genom att motivera personer på ett tidigt stadium att söka sig till relevanta sektorer och genom att åtgärda det som gör en viss sektor mindre tilldragande för kvinnor eller män, såsom arbetsförhållanden som inte går att förena med omsorgsansvar och löneaspekter.

44.  Europaparlamentet uppmanar åter medlemsstaterna att främja rörlighet inom utbildningen och på arbetsmarknaden genom att a) skapa ökad medvetenhet och ta fram information som är lättillgänglig för alla, b) på ett tidigt stadium i utbildningen betona mervärdet av rörlighet, c) säkerställa erkännandet av utbildningsmeriter inom ramen för utbyten mellan medlemsstater, d) minska administrationen samt främja samarbete mellan de berörda myndigheterna i medlemsstaterna och e) inbegripa utlandsperioder i beräkningen av pensionsrätter i ursprungsmedlemsstaten.

45.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ägna särskild uppmärksamhet åt alla aspekter av allmän utbildning och yrkesutbildning, högre utbildning och vuxenutbildning, i syfte att förbättra utbildningens kvalitet och anställningsmöjligheterna.

46.  Parlamentet konstaterar att Erasmusprogrammet sedan det inleddes 1987 har gjort det möjligt för 2,2 miljoner studenter att röra sig inom EU och på ett betydande sätt har bidragit till rörligheten inom den högre utbildningen i EU. Parlamentet hoppas därför att alla program för rörlighet och utbildning anslås tillräckliga medel inom ramen för den framtida fleråriga budgetplanen. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att fortsätta att aktivt stödja europeiska och internationella utbildnings- och studieprogram och program som exempelvis Grundtvig, Comenius, Leonardo da Vinci, Jean Monnet och Erasmus i syfte att främja kvinnornas rörlighet inom utbildningen och på arbetsmarknaden inom EU och även göra det möjligt för lärare att förlägga en period av sitt arbetsliv till en annan EU-medlemsstat, vilket bidrar till en känsla av europeiskt medborgarskap och europeisk identitet. Parlamentet betonar vikten av det nya fleråriga programmet för utbildning, ungdomar och idrott, som bygger på de positiva erfarenheterna från alla befintliga europeiska program för rörlighet och utbildning.

47.  Europaparlamentet betonar vikten av jämställdhetsintegrerade utbildningsväsenden, eftersom de ger barnen stort spelrum att upptäcka sina starka sidor. Parlamentet betonar att forskningen ger vid handen att starkt stereotypa könsmönster inom utbildningen späder på könssegregeringen på arbetsmarknaden, sett till både sektorer och yrken. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att bekämpa dessa stereotyper.

48.  Europaparlamentet betonar att det måste införas ungdomsgarantier i medlemsstaterna för att öka ungdomarnas tillträde till arbetsmarknaden, inräknat bland kvinnor med universitetsexamen, och att ungdomarnas övergång från studier till arbete måste underlättas. Parlamentet understryker att tidiga mönster för rörlighet i yrkeslivet spelar en avgörande roll för senare anställningsbyten. Parlamentet erinrar om sina resolutioner av den 24 maj 2012 om initiativet Bättre möjligheter för unga respektive av den 16 januari 2013 om att inrätta en ungdomsgaranti. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas därför att snabbt genomföra ungdomssysselsättningspaketet, framför allt vad gäller ”Ditt första Eures-jobb” och ungdomsgarantin, för att tidigt främja unga kvinnors rörlighet inom utbildningen och på arbetsmarknaden.

49.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att finna lösningar på hur man kan koppla samman den utbildning som förvärvats genom ungdomsrörlighet med arbetstillfällen som motsvarar utbildningen, för att säkra rörlighetens effektivitet i både utbildningen och arbetslivet.

50.  Europaparlamentet betonar att man för att främja sysselsättning och bekämpa långtidsarbetslöshet måste överväga att öka rörligheten inte bara för studenter och arbetstagare, utan också för lärare. Parlamentet anser att detta skulle trygga en hög kvalitet på undervisningen.

51.  Europaparlamentet betonar vikten av en förstärkt social dimension och av att fler kvinnor från missgynnade miljöer, kvinnor med låg inkomst, kvinnor som är mammalediga och ensamstående mödrar får tillgång till program för rörlighet inom utbildningen.

52.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att klargöra vilka möjligheter det finns till ekonomiskt stöd för kvinnors rörlighet inom utbildningen och på arbetsmarknaden och att förenkla tillgången till denna information.

53.  Europaparlamentet understryker att kvinnor med funktionsnedsättningar, kvinnor som saknar kvalifikationer eller som är lågutbildade och ensamstående mödrar måste ges tillräcklig information och extra stöd för att få tillgång till de befintliga programmen för yrkesutbildning, lärande och rörlighet inom utbildningen.

54.  Europaparlamentet vill särskilt uppmärksamma kvinnor med funktionsnedsättningar och betonar att det behövs åtgärder mot dubbel diskriminering och för fullständigt lika rättigheter och möjligheter.

55.  Europaparlamentet anser att särskild uppmärksamhet bör ägnas åt respekten för den kulturella bakgrunden och/eller traditionerna bland kvinnor från minoritetsgrupper.

56.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att uppmuntra nationella, regionala och lokala projekt för att öka kvinnornas sysselsättning. Medlemsstaterna uppmanas dessutom att uppmuntra ett ökat deltagande av män och kvinnor i volontär- och välgörenhetsverksamhet för lokalsamhället.

57.  Europaparlamentet betonar att särskild uppmärksamhet måste ägnas åt att stödja rörligheten bland kvinnor som är äldre än 45 år, vilka är mer villiga än andra kvinnor att acceptera osäkra anställningsvillkor.

58.  Europaparlamentet poängterar att man måste öka deltagandet i program för livslångt lärande bland kvinnor som flyttat utomlands, inbegripet i program för kompetenshöjning, samt att det bör införas program för att stärka den sociala integrationen.

59.  Europaparlamentet påpekar att arbetslöshet och svårigheter att komma in på arbetsmarknaden drabbar kvinnor från många olika åldersgrupper och att kvinnor måste reagera snabbt på arbetsmarknadens behov. Parlamentet välkomnar de åtgärder som kommissionen föreslagit för att komma till rätta med de oacceptabla nivåerna av ungdomsarbetslöshet och socialt utanförskap och för att erbjuda ungdomar anställning och utbildning. Parlamentet stöder kommissionens initiativ, till exempel mekanismen ”WO.M.EN. Mobility Enhancement”, och uppmanar kommissionen att utöka och förbättra räckvidden för projekt som syftar till att öka kvinnornas rörlighet i arbetslivet.

60.  Europaparlamentet framhåller slutsatserna från året för aktivt åldrande och solidaritet mellan generationerna och påpekar att frivilligverksamhet och kunskaps- och erfarenhetsutbyte mellan kvinnor från olika åldersgrupper måste stödjas.

61.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja omfördelning av tillräckliga ekonomiska resurser till program som främjar kvinnors sysselsättning och bättre utbildning för missgynnade grupper.

62.  Europaparlamentet rekommenderar att det upprättas ett europeiskt rådgivningsnätverk för att hjälpa lokalsamhällen att handskas med detta problem genom att tillhandahålla information, kunnande och vägledning om integrationen av kvinnor. Parlamentet betonar att man bör främja och använda sig av instrument och nätverk och fortsätta att finansiera befintliga europeiska nätverk samt instrument som underlättar rörlighet som exempelvis Eures, Ditt Europa och Europa direkt, som också gör det lättar för kvinnor att hitta information om sina rättigheter och möjligheter i EU:s olika medlemsstater.

63.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar.

(1) EUT L 255, 30.9.2005, s. 22. (2) EUT C 131 E, 8.5.2013, s.35. (3) Källa: Eurostat 2010, utom för EE, EL (2008). AT, BE, ES, IE, FR, IT, CY: Provisorisk källa. (4) Europaparlamentets resolution av den 23 oktober 2012 i syfte att uppnå ett positivt resultat av förfarandet för godkännande av den fleråriga budgetramen för 2014–2020 (antagna texter, P7_TA(2012)0360). (5) EUT L 204, 26.7.2006, s. 23.