Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2012/2300(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A7-0212/2013

Ingivna texter :

A7-0212/2013

Debatter :

PV 04/07/2013 - 11
CRE 04/07/2013 - 11

Omröstningar :

PV 04/07/2013 - 13.10

Antagna texter :

P7_TA(2013)0329

Antagna texter
PDF 202kWORD 70k
Torsdagen den 4 juli 2013 - Strasbourg Slutlig utgåva
Internetansluten tv
P7_TA(2013)0329A7-0212/2013

Europaparlamentets resolution av den 4 juli 2013 om smart-tv (connected TV) (2012/2300(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 167 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 10.1 i den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna,

–  med beaktande av artiklarna 11 och 8 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av det protokoll om systemet för radio och TV i allmänhetens tjänst i medlemsstaterna som bifogats Amsterdamfördraget om ändring av fördraget om Europeiska unionen, fördragen om upprättandet av Europeiska gemenskaperna och vissa akter som hör samman med dem,

–  med beaktande av Unescos (Förenta nationernas organisation för utbildning, vetenskap och kultur) konvention om skydd för och främjande av mångfalden av kulturyttringar av den 20 oktober 2005,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/13/EU av den 10 mars 2010 om samordning av vissa bestämmelser som fastställs i medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillhandahållande av audiovisuella medietjänster (direktiv om audiovisuella medietjänster)(1) ,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG av den 7 mars 2002 om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (ramdirektiv)(2) , ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/140/EG av den 25 november 2009(3) ,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/22/EG av den 7 mars 2002 om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (direktiv om samhällsomfattande tjänster)(4) , ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/136/EG av den 25 november 2009(5) ,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/19/EG av den 7 mars 2002 om tillträde till och samtrafik mellan elektroniska kommunikationsnät och tillhörande faciliteter (tillträdesdirektiv)(6) , ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/140/EG av den 25 november 2009,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/20/EG av den 7 mars 2002 om auktorisation för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (auktorisationsdirektiv)(7) , ändrat av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/140/EG av den 25 november 2009,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 98/34/EG av den 22 juni 1998 om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter(8) ,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden (direktivet om elektronisk handel)(9) ,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation (direktiv om integritet och elektronisk kommunikation)(10) , ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/136/EG av den 25 november 2009,

–  med beaktande av kommissionens meddelande om tillämpningen av reglerna om statligt stöd på radio och tv i allmänhetens tjänst(11) ,

–  med beaktande av rådets rekommendation 98/560/EG av den 24 september 1998 om utvecklingen av konkurrenskraften hos den europeiska industrin för audiovisuella tjänster och informationstjänster genom främjande av nationella system för att uppnå en jämförbar och effektiv skyddsnivå för minderåriga och för den mänskliga värdigheten(12) ,

–  med beaktande av sin resolution av den 15 juni 2010 om sakernas Internet(13) ,

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för kultur och utbildning (A7-0212/2013), och av följande skäl:

A.  Tv-apparater utvecklades ursprungligen för att ta emot linjära sändningssignaler. Audiovisuellt innehåll väcker, till följd av den starka lockelse som det utövar också på det digitala området, stor uppmärksamhet bland allmänheten jämfört med andra elektroniska medietjänster. Det behåller därför tills vidare sin stora betydelse för den enskildas opinionsbildning och den allmänna opinionsbildningen.

B.  Audiovisuella medietjänster, som i lika hög grad är kulturella som ekonomiska tjänster, är bärare av identiteter, värderingar och åsikter av central betydelse för samhället och demokratin, och kräver därför alltjämt specifik lagstiftning i en alltmer konvergent värld.

C.  Den sedan länge väntade tekniska mediekonvergensen, särskilt av tv och radio med internet, har nu blivit verklighet, och den europeiska medie-, kultur- och internetpolitiken måste anpassa lagstiftningen till de nya villkoren och se till att en enhetlig lagstiftning införs och efterlevs, också med tanke på nya marknadsdeltagare från unionen och tredjeländer.

D.  Internet har utvecklats snabbt de senaste 25 åren, och de smarta enheter som har kommit håller på att förändra våra vanor och sätt att titta på tv.

E.  Användningen av internetanslutna enheter ökar, samtidigt som traditionella tjänster emellertid alltjämt är populära bland allmänheten.

F.  Såväl linjära och icke-linjära audiovisuella tjänster som ett flertal andra kommunikationstjänster kan redan visas på en och samma bildskärm, kombineras på ett enkelt sätt och konsumeras på en och samma gång.

G.  De linjära tv- och medietjänsternas särskilda samhällsbetydelse innebär att det även fortsättningsvis måste finnas ett oberoende regelverk på medieområdet, eftersom det endast är så som denna betydelse och värnandet om åsiktsmångfald och mediepluralism kan beaktas på ett lämpligt sätt.

H.  Införandet av smart-tv har skakat om den traditionella värdekedjan och gör det nödvändigt att utarbeta en ny strategi.

I.  De tekniska framstegen leder oundvikligen till att användarna till en viss del endast skenbart blir mer självständiga, vilket därför ökar behovet av att säkerställa skyddet av exklusiva rättigheter och innehållens integritet.

J.  Möjligheterna att sprida (interaktiva) onlinetjänster, som drar nytta av TV-utbudets bredd, kommer att öka. En hundraprocentig bredbandstäckning är en grundläggande förutsättning för att öka konsumenternas intresse för mottagningssystem för smart-tv.

K.  Mot bakgrund av den fortskridande mediekonvergensen tolkas begreppet ”smart-tv” på ett dynamiskt, teknikneutralt och brett sätt som omfattar alla enheter, även mobila, som möjliggör åtkomst till linjärt och icke-linjärt medieinnehåll, s.k. over-the-top-tjänster och andra applikationer, på en och samma enhet eller bildskärm och därmed sammanför tv- och radioutsändningarnas värld med internetvärlden.

L.  Konkurrenskraft i en konvergent medievärld handlar allt mindre om överföringskapacitet och i tilltagande utsträckning om att nå fram till användarna. Ett ökat antal tjänster innebär att det blir svårare för tjänsterna att nå fram till användaren och åtkomstmöjligheter, möjligheten att snabbt söka efter tjänster samt listor över och rekommendationer om tjänster med största sannolikhet blir avgörande för hur framgångsrika de blir.

M.  De nuvarande bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/13/EU av den 10 mars 2010 om samordning av vissa bestämmelser som fastställs i medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillhandahållande av audiovisuella medietjänster (direktiv om audiovisuella medietjänster) grundar sig på principen om teknikneutralitet. De återspeglar ännu inte den tekniska konvergens som pågår. Framför allt skulle den graderade regleringen som skiljer mellan tv-program (inbegripet webbutsändningar och direktsändningar via internet) och audiovisuella medietjänster på begäran kunna bli mindre relevant i sin nuvarande form, trots att olika reglerade informations- och kommunikationstjänster – även sådana som inte omfattas av direktivet om audiovisuella medietjänster utan av direktivet om elektronisk handel, eller utomeuropeiska tjänster som inte omfattas av EU:s lagstiftning – är tillgängliga på en och samma mottagare, vilket kan leda till såväl ojämlika konkurrensvillkor som oacceptabla skillnader när det gäller att skydda användarna och nya frågor om tillgång, spridningssätt och lättheten att hitta innehåll, oavsett medieform.

N.  Dessa nya tjänsteleverantörer kommer att konkurrera direkt med sektorns traditionella aktörer, dels genom att förvärva exklusivt innehåll, inklusive på den europeiska marknaden, dels genom att själva erbjuda nya tjänster.

O.  Regleringsmålen i direktivet om audiovisuella medietjänster, särskilt de om garantierna för och främjandet av åsiktsmångfald och mediepluralism, skyddet av människans värdighet och av minderåriga liksom uppmuntran till leverantörer av medietjänster att garantera syn- och hörselskadade personer åtkomst och säkerställa en rättvis konkurrens och en kvalitets- och innehållsbaserad reglering av reklam har i princip kvar sin samhällsbetydelse och regleringsberättigande, men på grund av de användningsmöjligheter som öppnas tack vare mottagningssystemen för smart-tv blir dessa skyddsbestämmelser allt mer verkningslösa och svårare att genomföra.

P.  Distribution av smart-tv-tjänster av hög kvalitet förutsätter att telekommunikationsoperatörerna tillhandahåller en tillräckligt hög överföringshastighet mellan sändningsservrar och abonnenter.

Q.  Smart-tv-enheternas många användningsmöjligheter påverkar de grundläggande principerna i direktivet om audiovisuella medietjänster, såsom kravet på att reklam och program bör hållas åtskilda eller regler om reklamavbrott.

R.  Enbart den omständigheten att det tillfälligt förekommer ett stort antal tjänster leder inte automatiskt till att ovannämnda regleringsmål uppfylls och därför bör man utvärdera om det även i fortsättningen behövs ett specifikt regelverk för att nå målen och om regelverket på förhand kunde förhindra en eventuell felutveckling.

S.  Smart-tv håller gradvis på att etablera sig och konventionell tv och internet kommer kanske att smälta samman, så som skedde med mobiltelefoni och internet för några år sedan.

T.  Alla åtgärder för att anpassa marknaden så att den gynnar skapande och innovation i Europa bör främjas.

U.  Utvecklingen av smart-tv-system som kombinerar tv och internet gör att användarna kan bläddra utan åtskillnad mellan tv-kanaler och internettjänster, inbegripet webbplatser som tillhandahåller audiovisuellt innehåll utan tillstånd.

V.  Det har visat sig att det inte räcker med transparens och konkurrens för att trygga nätneutraliteten.

W.  Principen om sändningsland i det ursprungliga direktivet om television utan gränser var en milstolpe för informationsfriheten och utvecklingen av en gemensam marknad för tjänster, eftersom medlemsstaterna förband sig att uppfylla kvalitativa minimistandarder och i gengäld införde principen om ursprungsland i form av principen om sändningsland.

1.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera i vilken utsträckning det finns behov av att omarbeta direktivet om audiovisuella medietjänster och andra bestämmelser i internet- och medielagstiftningen (t.ex. telekompaketet) med avseende på bestämmelserna om sökbarhet och en diskrimineringsfri tillgång till plattformar för innehållsleverantörer och innehållsutvecklare samt för användare, genom att utvidga begreppet plattformar, för att anpassa befintliga instrument till nya konstellationer. Man bör se till att konsumenterna kan dra nytta av fler valmöjligheter och större åtkomst till audiovisuella medietjänster och att innehållsleverantörer kan få större möjligheter att välja hur de vill sprida sitt innehåll medan de bibehåller kontakten med allmänheten.

2.  Europaparlamentet anser att man i samband med regleringsåtgärder för plattformsoperatörer måste säkerställa en diskrimineringsfri tillgång till plattformarna, så att radioföretag och andra ofta mindre leverantörer kan delta på marknaden på rättvisa villkor.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att tillämpa definitionen av medietjänster i artikel 1 i direktivet om audiovisuella medietjänster så att behovet av reglering från medlemsstaternas sida knyts starkare till tjänsternas potentiella samhällspolitiska effekter, särskilt deras relevans för åsiktsbildning och mångfald samt till deras redaktionella ansvar.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka, och därvid beakta skillnaden mellan det uppdrag som redaktionellt ansvariga medietjänster har och annat innehåll, om det fortfarande vore lämpligt och nödvändigt med en striktare lagstiftning om tv-plattformar eller om det räcker med ett allmänt diskrimineringsförbud.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att mot bakgrund av en eventuell översyn av direktiv 2010/13/EU eller eventuell framtida lagstiftning fortsätta sina ansträngningar att trygga pressfriheten.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, på basis av resultaten från sitt samrådsförfarande om ”förberedelse för en helt integrerad audiovisuell värld: tillväxt, skapande och värden” ange vilka regleringsmekanismer som fortfarande krävs och är meningsfulla med tanke på konvergensen och vilka som eventuellt bör utarbetas på nytt, för att skapa lika konkurrensvillkor för alla innehålls- och tjänsteleverantörer med beaktande av följande minimikrav, och med bibehållande av de nuvarande övergripande regleringsmålen, så att konkurrensen mellan innehållsleverantörerna blir rättvis och alla användare garanteras största möjliga nytta och lika stora möjligheter att utan diskriminering och med full insyn välja en av flera tjänster av hög kvalitet, varvid ett särskilt fokus ska läggas på att okodade tjänster och tjänster av offentliga leverantörer för allmänheten.

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vid en eventuell översyn av direktivet om audiovisuella medietjänster säkerställa att det råder rättvis konkurrens mellan alla innehållsleverantörer.

8.  Europaparlamentet understryker att dessa nya aktörers utvecklingsstrategi kommer att leda till ett ökat utbud genom att vanliga tv-kanalers innehåll och de tjänster som internet erbjuder kombineras.

9.  Europaparlamentet framhåller i anslutning till detta att det finns en risk för att den ekonomiska styrkan och den internationella närvaron hos dessa nya aktörer kan snedvrida denna nya konkurrenssituation till förfång för väletablerade europeiska aktörer.

10.  Europaparlamentet betonar att man bör överväga att bibehålla den graderade regleringen av medietjänster, men att denna inte i första hand bör bygga på en åtskillnad av icke-linjära och linjära tjänster utan snarare kopplas till den enskilda medietjänstens potentiella inverkan och det redaktionella ansvaret för denna medietjänst, samtidigt som medlemsstaterna ges lämpligt utrymme att själva besluta om utformningen.

11.  Mot bakgrund av den fortskridande konvergensen av tekniken funderar Europaparlamentet över den fortsatta ändamålsenligheten med de regler som kommissionen fastställer i sitt meddelande om tillämpningen av reglerna om statligt stöd på radio och TV i allmänhetens tjänst, om omfattande förfaranden för bedömning och analys av de audiovisuella tjänster som public serviceföretagen tillhandahåller på nya distributionsplattformar, utöver sin normala sändningsverksamhet. Detta särskilt eftersom det blir allt svårare för användarna att urskilja om tjänsten i fråga är en traditionell linjär utsändning, en tjänst på begäran eller en annan typ av audiovisuell tjänst.

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tänka på framtida utmaningar för smart-tv med hänsyn till industrins konkurrenskraft genom att tillåta flexiblare regler för mängden reklam, och beskriva för- och nackdelar.

13.  Europaparlamentet betonar att de kvalitativa begränsningarna för audiovisuella medietjänster bör omprövas och anpassas till en hög nivå för alla spridningsformer, så att det skapas ett enhetligt, EU-omfattande konsumentskydd och skydd av barn och ungdomar samt minoriteter.

14.  Europaparlamentet begär även att förbudet mot kränkning av människovärdet, förbudet mot hatpropaganda, diskrimineringsskyddet samt principen om tillgänglighet ska gälla i samma utsträckning för alla former av medieinnehåll.

15.  Europaparlamentet undrar i anslutning till detta om principen om åtskillnad mellan reklam och programinnehåll kan upprätthållas inom alla medieformer eller om målet om skydd enligt denna princip bättre skulle kunna uppnås om man gjorde så att det inom alla medieformer gick att tydligt känna igen och tydligt skilja mellan reklam och programinnehåll.

16.  Europaparlamentet anser att nya förbud eller en utvidgning av gällande förbud mot reklam och andra ingrepp i reklamen som finansieringsinstrumentet bör förhindras, så att nya affärsmodeller även kan användas inom den digitala tv-världen.

17.  Europaparlamentet understryker att det är viktigt att public servicesektorn inte enbart är beroende av reklamfinansiering, så att den kan bibehålla sin oberoende ställning och uppmanar medlemsstaterna att stödja insatser för att finansiera denna sektor.

18.  Europaparlamentet framhåller att nya reklamstrategier som använder ny teknik för att bli mer effektiva (skärmdumpning, konsumentprofilering, multiskärmsstrategier) väcker frågor om skyddet av konsumenterna och deras privatliv och personuppgifter. Parlamentet framhåller därför att det finns ett behov av att utarbeta en uppsättning konsekventa regler som ska gälla för dessa strategier.

19.  Europaparlamentet uppmanar de europeiska audiovisuella aktörerna att fortsätta arbetet med att utveckla sammanhängande och attraktiva tjänster, särskilt på internet, för att berika det europeiska utbudet av audiovisuellt innehåll.

20.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka om och hur vissa innehållsleverantörers sökbarhet på enheter kopplade till förstaskärmar, såsom tv-apparater som är kopplade till internet, kan prioriteras. Detta kan antingen ske genom att medlemsstaterna tilldelar dem ett public service-uppdrag eller genom att de åläggs att bidra till att främja mål av allmänt intresse, särskilt garantier för mediepluralism och kulturell mångfald, eller att de själva förbinder sig att uppfylla sådana skyldigheter som främjar såväl rapporteringens kvalitet och oberoende som åsiktsmångfalden.

21.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att som komplement till sådana obligatoriska bestämmelser pröva i vilken utsträckning regleringsmålen i direktivet om audiovisuella medietjänster, särskilt i fråga om skyddet av minderåriga och skyddet av människans värdighet, långsiktigt kan garanteras genom en omorganisation av medieregleringen i riktning mot stimulans- och certifieringssystem och ökad sam- och självreglering så att den flexibilitet som är nödvändig för en rättvis konkurrens mellan medietjänsteleverantörerna garanteras. Parlamentet betonar dock att eventuella sam- och självregleringsåtgärder endast kan komplettera lagstiftningen och att efterlevnaden av dem måste övervakas och deras effektivitet utvärderas av ett oberoende tillsynsorgan.

22.  För att undvika en eventuell snedvridning av konkurrensen föreslår Europaparlamentet därför att samma regler ska gälla för samma tjänster, oavsett överföringsmetod.

23.  Europaparlamentet oroas dessutom i detta sammanhang av den ökande konkurrensen till följd av närvaron av internationella aktörer som inte omfattas av europeiska regler och skyldigheter.

24.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att dessa plattformar bedriver sin verksamhet under rättvisa konkurrens- och marknadsvillkor och i enlighet med allmänintresset och att driften bygger på användarnas efterfrågan och öppna eller driftskompatibla standarder, samt att en eller flera leverantörer förhindras att utnyttja sin ledande ställning.

25.  Europaparlamentet framhåller i samband med detta behovet av att fundera över utvecklingen av regelverket, regleringen av smart-tv samt referenssystemen för innehåll.

26.  Europaparlamentet vill se ett regelverk för smart-tv-plattformar som garanterar åtkomst till programföretagens innehåll och detta innehålls integritet, insyn för användarna och tillämpning av grundläggande etiska regler (såsom skydd av minderåriga och av privatlivet).

27.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att förbättra alla EU-medborgares mediekunskap, särskilt genom initiativ och samordnade åtgärder för att förbättra förståelsen av linjära och icke-linjära tjänster.

28.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att åtgärder vidtas av i synnerhet tv-tillverkarna och tjänsteleverantörerna för att förbättra åtkomsten till linjära och icke-linjära medietjänster för äldre och personer med funktionsnedsättning, såsom syn- och hörselskadade personer.

29.  Europaparlamentet anser att plattforms- och portaltjänster bör utformas på ett driftskompatibelt sätt, för att tillåta tredje man att oberoende av överföringsmetod och utan att diskrimineras tillverka och marknadsföra egna applikationer.

30.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ge rättsliga garantier för att allt innehåll på nät och på plattformar i princip ska göras tillgängligt i samma kvalitet.

31.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta rättsligt bindande åtgärder för att se till att nätoperatörer systematiskt behandlar alla datapaket lika när de vidarebefordrar dem från sändare till mottagare, dvs. att de inte prioriterar vissa paket på grundval av t.ex. ursprung, innehåll, användning eller användaravgift, eftersom detta skulle kunna strida mot målet om att garantera rättvis tillgång till tjänster för alla, uppgiftsskyddet, förbudet mot datamanipulering, principen om innehållets integritet samt målet om att skapa rättvisa konkurrensvillkor.

32.  Europaparlamentet fäster uppmärksamhet vid konsekvenserna av skillnaderna mellan momssystemen på EU-nivå, skillnader som kommer att bli ännu mer markanta i och med införandet av smart-tv.

33.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram lagstiftning om garantier för nätneutralitet.

34.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ge rättsliga garantier för skyddet av den personliga integriteten i samband med linjära och icke-linjära tjänster på smart-tv-plattformar och framför allt förbjuda överbländning eller skalning av dessa tjänster genom plattformsleverantörer eller tredje part med innehåll eller andra tjänster, såvida dessa inte uttryckligen har initierats av användaren och, när det gäller innehåll som inte kan räknas som enskild kommunikation, har godkänts av innehållsleverantören. Parlamentet påpekar att det även är förbjudet för en tredje part att utan tillstånd göra ingrepp i, eller att dekryptera, använda eller vidarebefordra en leverantörs innehåll eller sändningssignal.

35.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga åtgärder för att ta hänsyn till risken att portaler och sökmaskiner hänvisar till webbsidor som saknar tillstånd.

36.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att skyddet för audiovisuella medietjänster enligt de särskilda krav som fastställs i direktivet om audiovisuella medietjänster inte får kringgås genom att tjänsterna tillhandahålls på andra plattformar utan tillstånd.

37.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att applikationer på portaler inte startar automatiskt utan att starten alltid måste initieras av användaren, att en återgång till den tidigare använda tjänsten enkelt kan ske när som helst med endast en knapptryckning (t.ex. genom en s.k. röd knapp-funktion), vilket tydligt ska meddelas, samt att när applikationen stängs ska den tidigare använda tjänsten återigen visas fullt ut i bild och ljud.

38.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att innehållsleverantörer kan vidta rättsliga åtgärder mot sådana applikationer på smart-tv-plattformar som möjliggör eller uppmuntrar till spridning utan tillstånd av det innehåll som innehållsleverantören tillhandahåller.

39.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att när så är upphovsrättsligt relevant arbeta för enkelt hanterbara system för klarering av rättigheter som gör det möjligt att oförändrat och fullständigt återge medietjänstleverantörers icke-linjära tjänster på tredjepartsplattformar.

40.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att anonym användning av tv- och onlinetjänster med hjälp av smart-tv-enheter som säljs eller importeras till EU i princip garanteras och fullt ut uppfyller EU:s regler om integritets- och personuppgiftsskydd.

41.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undanta audiovisuella medietjänster från liberaliseringsåtgärder i förhandlingar om internationella handelsavtal med tanke på dessa tjänsters dubbla karaktär och samhällsbetydelse och samtidigt se till att begreppet ”audiovisuella medietjänster” utvecklas så att det återspeglar den fortsatta digitaliseringen och mediekonvergensen.

42.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att även framtida smart-tv-tjänster uppfyller befintlig lagstiftning om skydd av barn, om förbud mot vissa typer av reklam av hälsoskäl, om förbud mot hets mot folkgrupp, om åtskillnad mellan nyheter och reklam, om insyn i ägarförhållanden och om integritetsskydd, eftersom detta är bestämmelser som har blivit en del av EU:s regelverk och som inte får kringgås med förevändningen att det handlar om teknisk utveckling. Parlamentet vill särskilt att tjänsteleverantörer och leverantörer av smart-tv-utrustning utanför EU ska upplysas om att tillämplig lag är den lagstiftning som gäller i det land där tjänsten tillhandahålls och inte den i det land där leverantörerna har sitt registrerade säte.

43.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i förhandlingarna om den fleråriga budgetramen tänka över nedskärningarna i medel från det ursprungligen föreslagna beloppet på 9,2 miljarder euro till 1 miljard euro till generaldirektoratet för kommunikationsnät, innehåll och teknik (CNECT) så att vidareutvecklingen av telekommunikationsinfrastrukturen täcks.

44.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta vederbörlig hänsyn till viktiga frågor om skyddet av användarna, såsom skyddet av minderåriga, och menar att elektroniska programguider skulle kunna bli en plattform för att hantera dessa frågor.

45.  Europaparlamentet beklagar att stora delar av Europa fortfarande har en begränsad internetinfrastruktur och påminner kommissionen om att konsumenternas åtkomst till snabba internetanslutningar är centralt för att kunna utnyttja potentialen hos smart-tv.

46.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT L 95, 15.4.2010, s. 1.
(2) EGT L 108, 24.4.2002, s. 33.
(3) EUT L 337, 18.12.2009, s. 37.
(4) EGT L 108, 24.4.2002, s. 51.
(5) EUT L 337, 18.12.2009, s. 11.
(6) EGT L 108, 24.4.2002, s. 7.
(7) EGT L 108, 24.4.2002, s. 21.
(8) EGT L 204, 21.7.1998, s. 37.
(9) EGT L 178, 17.7.2000, s. 1.
(10) EGT L 201, 31.7.2002, s. 37.
(11) EUT C 257, 27.10.2009, s. 1.
(12) EGT L 270, 7.10.1998, s. 48.
(13) EUT C 236 E, 12.8.2011, s. 24.

Senaste uppdatering: 4 januari 2016Rättsligt meddelande