Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2013/2074(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A7-0250/2013

Ingivna texter :

A7-0250/2013

Debatter :

PV 07/10/2013 - 20
CRE 07/10/2013 - 20

Omröstningar :

PV 08/10/2013 - 9.4

Antagna texter :

P7_TA(2013)0394

Antagna texter
PDF 275kWORD 91k
Tisdagen den 8 oktober 2013 - Strasbourg Slutlig utgåva
Korruption inom den offentliga och den privata sektorn: inverkan på mänskliga rättigheter i tredjeländer
P7_TA(2013)0394A7-0250/2013

Europaparlamentets resolution av den 8 oktober 2013 om korruption inom den offentliga och den privata sektorn: inverkan på mänskliga rättigheter i tredjeländer (2013/2074(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av Förenta nationernas konvention mot korruption, som öppnades för undertecknande i Merida den 9 december 2003,

–  med beaktande av Förenta nationernas stadga,

–  med beaktande av Förenta nationernas konvention om medborgerliga och politiska rättigheter,

–  med beaktande av Förenta nationernas konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter,

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av konventionen från Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) om bekämpande av bestickning av utländska offentliga tjänstemän i internationella affärsförbindelser, som öppnades för undertecknande i Paris den 17 december 1997, och rekommendationerna till denna konvention,

–  med beaktande av det gemensamma meddelandet av den 12 december 2011 från unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik och kommissionen till Europaparlamentet och rådet Mänskliga rättigheter och demokrati i centrum för EU:s yttre åtgärder – effektivare metoder (COM(2011)0886),

–  med beaktande av EU:s strategiska ram för mänskliga rättigheter och demokrati och EU:s handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati, så som de antogs vid rådets (utrikes frågor) 3 179:e sammanträde den 25 juni 2012,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 8 maj 2001 till rådet och Europaparlamentet Europeiska unionens roll i arbetet för att främja mänskliga rättigheter och demokratisering i tredje land (COM(2001)0252),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 25 oktober 2011 till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén En förnyad EU-strategi 2011–2014 för företagens sociala ansvar (COM(2011)0681),

–  med beaktande av rådets samlingsdokument Mainstreaming Human Rights and Gender into European Security and Defence Policy (1) och särskilt rådets dokument från 2005 om uppförandenormer för insatser inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (Generic Standards of Behaviour for ESDP Operations , doc. 08373/3/2005),

–  med beaktande av Förenta nationernas millenniedeklaration av den 8 september 2000,

–  med beaktande av den globala handlingsplanen Keeping the promise: united to achieve the Millennium Development Goals , som antogs av Förenta nationernas generalförsamling den 10 oktober 2010,

–  med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén av den 27 februari 2013 Ett anständigt liv för alla: att avskaffa fattigdom och ge världen en hållbar framti d (COM(2013)0092),

–  med beaktande av rapporten från Europeiska investeringsbanken (EIB) om att förebygga och avskräcka från korruption, bedrägerier, tvång, penningtvätt och finansiering av terrorism i Europeiska investeringsbankens verksamhet (EIB:s policy för bedrägeribekämpning) som antogs 2008,

–  med beaktande av den verkställighetspolicy och de förfaranden för Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling (EBRD) som trädde i kraft i mars 2009,

–  med beaktande av Förenta nationernas vägledande principer för företagande och mänskliga rättigheter (HR/PUB/11/04),

–  med beaktande av sin resolution av den 7 juli 2011 om EU:s utrikespolitik till stöd för demokratisering(2) ,

–  med beaktande av sin resolution av den 11 december 2012 om en strategi för digital frihet i EU:s utrikespolitik(3) ,

–  med beaktande av EU:s riktlinjer om människorättsförsvarare, som antogs av rådet (allmänna frågor) vid dess 2 914:e sammanträde den 8 december 2008,

–  med beaktande av Montreuxdokumentet om internationella juridiska skyldigheter och god praxis för stater i förhållande till privata militära företag och privata säkerhetsföretag under väpnade konflikter, som antogs i Montreux den 17 september 2008,

–  med beaktande av Europarådets straffrättsliga konvention om korruption, som öppnades för undertecknande den 27 januari 1999, och Europarådets civilrättsliga konvention om korruption, som öppnades för undertecknande den 4 november 1999, samt resolutionerna (98) 7 och (99) 5 om inrättande av gruppen av stater mot korruption (Greco), som antogs av Europarådets ministerkommitté den 5 maj 1998 respektive den 1 maj 1999,

–  med beaktande av Jakartadeklarationen om principerna för korruptionsbekämpande organ, som antogs den 26–27 november 2012,

–  med beaktande av Parisprinciperna för nationella människorättsinstitutioner(4) ,

–  med beaktande av OECD:s riktlinjer för multinationella företag(5) ,

–  med beaktande av Internationella arbetsorganisationens (ILO) trepartsdeklaration om principer för multinationella företag och socialpolitik(6) ,

–  med beaktande av Förenta nationernas Global Compact-initiativ(7) ,

–  med beaktande av den internationella uppförandekodexen för privata säkerhetsföretag,

–  med beaktande av vapenhandelsfördraget, som antogs av Förenta nationernas slutkonferens om vapenhandelsfördraget i New York den 18–28 mars 2013(8) ,

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor och yttrandet från utskottet för utveckling (A7-0250/2013), och av följande skäl:

A.  Korruption kan definieras som missbruk av anförtrodd makt för enskild eller kollektiv, direkt eller indirekt personlig vinning, och omfattar bland annat brotten mutbrott och bestickning, förskingring, handel med inflytande, missbruk av tjänsteställning och olagligt berikande, enligt definitionen i FN:s konvention mot korruption. Bedrägeri, utpressning, maktmissbruk, favoritism, nepotism och klientelism och olagliga politiska bidrag hänger nära samman med korruption. Korruption kan ha koppling till organiserad brottslighet under kollektivt ledarskap parallellt med officiella strukturer, särskilt när myndigheterna inte ser till att lagstiftningen tillämpas.

B.  Korruption befäster och förvärrar ojämlika, orättvisa och diskriminerande resultat avseende allas rätt till lika åtnjutande av mänskliga rättigheter, oavsett om det gäller civila, politiska, ekonomiska, sociala eller kulturella rättigheter. Korruption kan ha negativa effekter för miljön och drabbar på ett oproportionerligt sätt de mest missgynnade och marginaliserade grupperna i samhället, främst genom att hindra dem från att få lika tillgång till politisk medverkan, offentliga tjänster, rättvisa, trygghet, mark, arbete, utbildning, hälsa och bostäder. Korruption påverkar i synnerhet framstegen i kampen mot diskriminering och framstegen i riktning mot jämställdhet och för kvinnors oberoende genom att begränsa kvinnors möjligheter att kräva sina rättigheter.

C.  Korruption kan hämma ländernas ekonomiska utveckling eftersom den ibland hindrar handel och investeringar.

D.  Kampen mot korruption omfattas av principen om goda styrelseformer enligt definitionen i artiklarna 9.3 och 97 i Cotonouavtalet.

E.  Korruption och kränkning av de mänskliga rättigheterna omfattar i regel maktmissbruk, bristande ansvarighet och institutionalisering av olika former av diskriminering. Korruption förekommer allt oftare där försvaret av mänskliga rättigheter är bristfälligt eller helt saknas och korruption undergräver ofta effektiviteten i de institutioner och enheter som normalt kontrollerar och balanserar situationen och som förväntas garantera respekten för demokratiska principer och mänskliga rättigheter, såsom parlament, brottsbekämpande myndigheter, domstolsväsen, rättssystem och civilsamhälle.

F.  Korruption är ofta djupt förankrad i mentaliteten i de samhällen där den förekommer, och alla insatser för att bekämpa den bör i första hand inriktas på utbildningssystemet och på så unga människor som möjligt.

G.  Stater försummar ibland att agera för att förhindra eller bestraffa korruption i den offentliga och privata sektorn, i strid mot sina internationella skyldigheter enligt den internationella konventionen om civila och politiska rättigheter och den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter samt andra relevanta internationella och regionala människorättsinstrument.

H.  Korruption snedvrider de statliga utgifternas storlek och sammansättning och skadar allvarligt statens möjligheter att utnyttja sina tillgängliga resurser maximalt för att fullt ut kunna förverkliga ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. Korruption avleder betydande resurser från investeringar i ekonomin och förhindrar återhämtningen i länder som har ekonomiska svårigheter, inklusive i EU:s medlemsstater.

I.  Korruption bland högt uppsatta personer kan leda till stor osäkerhet och instabilitet i länderna i fråga och utgöra en risk för landet i sig.

J.  Enligt Världsbanken svarar korruptionen för fem procent av världens BNP (2,6 biljoner US-dollar). Över 1 biljon US-dollar betalas ut i mutor varje år. Genom korruptionen ökar de totala kostnaderna för att göra affärer globalt med upp till tio procent och med 25 procent när det gäller kostnaderna för upphandlingsavtal i utvecklingsländerna(9) .

K.  Enligt Världsbankens beräkningar stjäls varje år mellan 20 och 40 miljarder US-dollar från utvecklingsländernas offentliga budgetar, vilket motsvarar 20–40 procent av det officiella utvecklingsstödet. Pengarna göms sedan utomlands genom korruption på hög nivå(10) .

L.  Mellan 2000 och 2009 förlorade utvecklingsländerna 8,44 biljoner US-dollar till illegala finansiella flöden, vilket är tio gånger mer än vad de fick i utländskt stöd. Varje år under det senaste decenniet har utvecklingsländerna förlorat 585,9 miljarder US-dollar genom olagliga flöden. De pengar som stjäls genom korruption varje år skulle räcka för att föda världens svältande människor 80 gånger, medan mutor och stölder ökar den totala kostnaden för projekt för att tillhandahålla säkert dricksvatten och sanitära anläggningar med så mycket som 40 procent(11) .

M.  Genom att hota demokratins grundvalar och möjligheterna att utöva mänskliga rättigheter ger korruption upphov till och provocerar fram konflikter, omfattande kränkningar av internationell humanitär rätt och straffrihet i utvecklingsländer, där en ohejdad korruption och möjligheter till olagligt berikande för dem som innehar statliga maktpositioner har lett till maktrofferi, maktmonopol, uppkomst av nya milisgrupper och omfattande våld.

N.  Korruption inom rättsväsendet bryter mot principen om icke-diskriminering, tillgång till rättvisa, rätt till en opartisk rättegång och effektiva rättsmedel, som är av avgörande betydelse för att upprätthålla alla övriga mänskliga rättigheter. Korruption snedvrider också allvarligt rättsväsendets och den offentliga förvaltningens oberoende, behörighet och opartiskhet, skapar misstro mot de offentliga institutionerna, undergräver rättssamhällets principer och ger upphov till våld.

O.  Tillhandahållandet av offentliga tjänster gör det möjligt för stater att uppfylla sina internationella åtaganden inom mänskliga rättigheter och att säkra tillgång på vatten, livsmedel, hälso- och sjukvård, utbildning, bostäder, säkerhet och ordning, som delar av mänsklig utveckling. Korruption inom den offentliga upphandlingen frodas där det brister i fråga om öppenhet, insyn, information, konkurrens, incitament, tydliga regler och föreskrifter som tillämpas strikt, och även där det inte finns några oberoende övervaknings- och påföljdsmekanismer.

P.  Omfattande korruption och brister i fråga om insyn, tillgång till information och alla parters aktiva medverkan i beslutsfattandet, hindrar medborgarna från att se till att regeringar och politiska företrädare tar sitt ansvar när det gäller att se till att intäkterna från resurs- och marknadsutnyttjande används för att säkra deras mänskliga rättigheter. Regeringarna ska göra allt som står i deras makt för att bekämpa korruption inom såväl offentliga som privata företag.

Q.  Människorättsförsvarare, medier, civilsamhällets organisationer, fackföreningar och undersökande journalister spelar en avgörande roll i kampen mot korruption genom att granska den offentliga budgeten, övervaka regeringsverksamheten och stora – särskilt multinationella – företag, finansieringen av politiska partier, erbjuda kapacitetsuppbyggande kompetens och sakkunskap och kräva öppenhet och ansvarstagande. Journalister som rapporterar om korruption och organiserad brottslighet blir allt oftare måltavlor för och trakasseras av organiserade kriminella grupper, organ med ”parallell behörighet” och offentliga myndigheter, framför allt i utvecklingsländerna.

R.  Genom att tillhandahålla en plattform för att avslöja korruption och ge medborgare och samhälle tillgång till information spelar fria och självständiga tidningar och medier, såväl online som offline, en avgörande roll för att garantera den öppenhet och granskning som krävs för att bekämpa korruption.

S.  Offentliga uppgifter och öppna styrelseformer ger medborgarna makt genom att ge dem möjlighet att få information om staternas budgetar och utgifter.

T.  Personer som trots stora personliga risker slår larm om missförhållanden, så kallade whistleblowers eller larmslagare, är viktiga för att avslöja korruption, bedrägerier, bristfällig förvaltning och kränkningar av mänskliga rättigheter. Bristande skydd mot repressalier, informationsstyrning, lagar om förtal och ärekränkning samt otillräckliga utredningar av larmslagarnas påståenden kan avskräcka människor från att tala och dessutom ofta äventyra deras egen och deras familjers personliga säkerhet. Det är EU:s plikt att skydda dem, särskilt genom att på mest effektiva sätt utnyttja sina samarbetsinstrument, i synnerhet det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter.

U.  Nödsituationer och katastrofhjälp erbjuder möjligheter till korruption på grund av verksamhetens karaktär och för att åtgärderna är så komplexa och många, liksom de aktörer som ska genomföra dem. Dessa möjligheter omfattar bestickning och mutbrott, utpressning riktad mot biståndsorganens personal, bedrägeri, falsk bokföring, otillbörlig användning av de bidrag som tas emot och utnyttjande av behövande, och ger upphov till en allmän känsla av missnöje med offentliga myndigheter av alla de slag. Otillbörlig användning av humanitärt stöd är en allvarlig överträdelse av internationell humanitär rätt.

V.  Av samtliga undersökningar som inleddes av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) avsåg 25 procent EU:s externa stöd till tredjeländer. Totalt har 17,5 miljoner euro kunnat återföras som resultat av dessa undersökningar(12) .

W.  EU:s stöd till utvecklingsländerna kan slösas bort om det inte finns ett system med korrekta kontroller och avstämningar i mottagarländerna och en helt oberoende övervakning av det integritetssystem som åtföljer utnyttjandet av medlen.

X.  Europeiska offentliga banker som antingen är EU-institutioner (EIB) eller vilkas aktieägare till största delen är EU:s medlemsstater (EBRD) har anklagats för att ha varit inblandade i korruptionsskandaler i sin verksamhet utanför Europeiska unionen.

Y.  Bidragsgivare och internationella finansinstitutioner, såsom Världsbanken och Internationella valutafonden (IMF), bör främja effektiva reformer av styrelseformerna i skuldsatta länder och bidra till effektiv korruptionsbekämpning, bland annat genom att kritiskt bedöma och motverka de risker för korruption och försämrade mänskliga rättigheter som tydligt visas i samband med många åtgärder som krävts inom ramen för strukturanpassningsprogrammen, till exempel privatisering av statsägda företag och tillgångar.

Z.  En viktig förutsättning för människohandeln är de komplexa och korrumperade nätverk som finns i alla delar av de offentliga myndigheterna, den offentliga förvaltningen, polisväsendet och den privata sektorn i offrens ursprungs-, transiterings- och destinationsländer. Korrumperade poliser och anställda inom rättsväsendet försvårar dessutom arbetet för de aktörer som bekämpar människohandeln och minskar möjligheterna att arrestera och åtala personer som bedriver människohandel eller att erbjuda människohandelns offer rättshjälp och vittnesskydd.

AA.  Korruption och överträdelser inom de väpnade styrkorna, försvaret, polismyndigheterna och de fredsbevarande styrkorna utsätter medborgarnas liv, fysiska integritet, skydd, frihet och rättigheter för allvarliga risker i utvecklingsländerna. Försvarssektorn och upphandlingen inom försvaret präglas fortfarande av oacceptabla korruptionsnivåer och är särskilt skyddade från insyn genom sekretess på grund av nationella säkerhetsskäl. Offentliga upphandlingar avseende leverans av säkerhetsutrustning bör övervakas noga.

AB.  Offentliga och privata aktörers utnyttjande av privata militär- och säkerhetsföretag har växt lavinartat under de senaste 20 åren. På grund av verksamhetens natur är de privata militär- och säkerhetsföretagen särskilt sårbara när det gäller korruption, och de har anklagats för allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna, trots att de till största delen opererar i en zon som inte omfattas av strikta regler och inte har den ansvarighet gentemot allmänheten som i regel krävs av de väpnade styrkorna.

AC.  När det gäller mekanismerna för ömsesidig rättslig hjälp och återvinning av tillgångar enligt kapitlen IV och V i FN:s konvention mot korruption brister det fortfarande i fråga om tillämpning, användning och effektivitet bland signatärstaterna, som fortfarande inte har uppfyllt samtliga sina skyldigheter i fråga om internationellt samarbete enligt kapitel IV (internationellt samarbete) och kapitel V (återvinning av tillgångar) i konventionen, och framför allt inte ännu i tillräckligt hög grad uppfyllt sina skyldigheter i fråga om ömsesidig rättslig hjälp enligt artikel 46 i konventionen.

AD.  Den svagt reglerade och svårgenomträngliga globala handeln med konventionella vapen och ammunition bidrar till konflikter, korruption, fattigdom, människorättskränkningar och straffrihet.

AE.  Den omfattande korruptionen i utvecklingsländerna sker i regel med tyst medgivande och till och med stöd från vissa affärsmän, advokater, finansinstitutioner och offentliga tjänstemän i de utvecklade länderna, och även i EU:s medlemsstater, med uppenbart åsidosättande av lagstiftningen mot penningtvätt på EU-nivå och internationell nivå. Härigenom har dessa institutioner och sammanslutningar skapat kanaler för att tvätta vinster från korruption i utvecklade länder och i utvecklingsländer, inrätta svårgenomträngliga strukturer och dölja tillgångar i länder med banksekretess.

AF.  En människorättsbaserad strategi för att bekämpa korruption stärker den allmänna medvetenheten om att det inte enbart är de offentliga resurserna som berörs av korruptionen, utan också medborgarnas individuella rättigheter och möjligheter. Ett nära samarbete mellan internationella organisationer för korruptionsbekämpning och människorättsorganisationer kommer att öka allmänhetens medvetenhet om och krav på öppenhet, ansvarstagande och rättvisa. Genom att korruptionshandlingar knyts till människorättskränkningar skapas dessutom nya möjligheter att vidta åtgärder, framför allt om korruptionen kan motverkas genom befintliga nationella, regionala och internationella mekanismer för övervakning av att de mänskliga rättigheterna efterlevs.

Överensstämmelse mellan inrikes- och utrikespolitik

1.  Europaparlamentet anser att Europeiska unionen endast kan bli en trovärdig och inflytelserik ledare i kampen mot korruption om den tar itu med den organiserade brottsligheten, korruptionen och penningtvätten inom sina egna gränser på ett adekvat sätt. Parlamentet välkomnar i det sammanhanget ”EU:s korruptionsbekämpningsrapport” som ska utarbetas av kommissionen, och hoppas att kommissionens kartläggning av områden som drabbas av korruption i medlemsstaterna ska bidra till att öka insatserna för korruptionsbekämpning, underlätta utbytet av bästa praxis, identifiera trender inom EU och stimulera till lärande av varandra och bättre efterlevnad av europeiska och internationella åtaganden. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram politiska EU-initiativ när det gäller korruptionsbekämpning, till exempel en handlingsplan för EU mot korruption.

2.  Europaparlamentet välkomnar i detta sammanhang omförhandlingen av direktivet om beskattning av besparingar, som i praktiken ska avskaffa banksekretessen. Parlamentet anser att en förstärkning av reglerna för och insynen i bolagsregister och register över stiftelser i samtliga EU:s medlemsstater är en förutsättning för att bekämpa korruptionen, både inom EU och i tredjeländer. Parlamentet anser att EU:s regler bör medföra registreringsskyldighet för alla juridiska företagsformer och kräva uppgifter om den faktiska betalningsmottagaren, och att dessa uppgifter ska offentliggöras online, vara elektroniskt märkta, i ett sökbart format och utan kostnad.

3.  Europaparlamentet anser att EU bör följa Förenta staternas exempel och anta lagar motsvarande den amerikanska Sergei Magnitsky Rule of Law Accountability Act från 2012 som ett symboliskt och operativt ramverk för att fastställa kopplingen mellan korruption och kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Parlamentet uppmanar därför rådet att fatta beslut om en gemensam EU-förteckning över de tjänstemän som var inblandade i Sergej Magnitskijs död, den efterföljande rättsliga mörkläggningen och de ihållande trakasserierna av hans familj. Parlamentet vill också att rådet genom sitt beslut ska införa riktade sanktioner mot de aktuella tjänstemännen, såsom ett EU-omfattande viseringsförbud och frysning av alla finansiella tillgångar som de eller deras närmaste familjemedlemmar eventuellt kan förfoga över inom Europeiska unionen. Parlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en handlingsplan för att upprätta en förteckning över och införa liknande riktade sanktioner mot tjänstemän i tredjeländer (såsom poliser, åtalare och domare) som är inblandade i allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter och juridiska manipulationer mot personer som slår larm om missförhållanden, journalister som rapporterar om korruption och människorättsförsvarare i tredjeländer. Parlamentet framhåller särskilt att kriterierna för att någon ska inkluderas i förteckningen ska grundas på väldokumenterade, enstämmiga och oberoende källor och övertygande bevisning som ger de utpekade möjlighet att överklaga.

Ansvarstagande och insyn i samband med bistånd till tredjeland och offentliga budgetar

4.  Europaparlamentet stöder helt EU:s åtagande att i alla delar av sin utvecklingspolitik stödja och integrera konceptet demokratiskt ägande, dvs. att människor verkningsfullt och utan begränsningar ska delta i utformning, genomförande och övervakning av givar- och partnerstaternas utvecklingsstrategier och utvecklingspolitik. Parlamentet anser att en sådan politik främjar engagemang från programmens mottagarländer och därför bidrar till stärkt övervakning och ökat ansvarstagande i kampen mot korruption. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att tillämpa principen att deras program för utvecklingsbistånd ska villkoras så att mottagarna måste följa internationella normer för att motverka korruption, och att införa en klausul om korruptionsbekämpning i kontrakten i samband med offentlig upphandling, i enlighet med OECD:s rekommendationer. Parlamentet vill att kommissionen ska fortsätta främja god insyn i bidragsverksamheten i digitala maskinläsbara format och med användning av en gemensam standard för att säkra möjligheterna att jämföra, dels med andra givare, dels och i synnerhet på ett sätt som ligger i linje med de mottagande staternas behov.

5.  Europaparlamentet understryker att man, för att se till att samordningsresurserna förstärker utvecklingsfinansieringens effektivitet, måste se över styrelseformerna för dessa instrument, i syfte att skapa ökad öppenhet i fråga om urvalskriterierna för projekten och ansvarstagande gentemot samhället i stort. Parlamentet påminner om att fastställande av ett avgörande antal minimikrav för projekturval, övervakning och utvärdering skulle kunna underlätta jämförbarheten och skapa en konsekvent bas för information om verksamhetens resultat. Parlamentet konstaterar att projektens inverkan vad gäller framsteg och utveckling bör rapporteras regelbundet för att motivera användningen av biståndsresurser genom att samordna olika resurser, inte bara för de givare och europeiska finansinstitutioner som berörs utan också inför allmänheten.

6.  Europaparlamentet anser att kommissionen bör ha så strikt integritet som möjligt i samband med upphandlingsförfaranden för genomförande av EU-finansierade projekt, till exempel genom att främja ökade möjligheter för lokala organisationer att få medverka vid anbudsinfordringar. Parlamentet understryker att en människorättsbaserad strategi för upphandlingar främjas om ett brett urval aktörer får möjlighet att delta, nämligen de aktörer som påverkas av anbudsförfarandet (såsom sammanslutningar av markägare samt missgynnade grupper). En människorättsbaserad strategi för upphandlingar uppmuntrar även myndigheterna att öka missgynnade gruppers möjligheter att själva delta i upphandlingsförfaranden och att bredda de kriterier utifrån vilka företagen bedöms i upphandlingsförfaranden. Parlamentet påminner om att kontroll av projektens resultat i samarbete med civilsamhället och möjligheter att ställa lokala myndigheter till svars är avgörande för att kunna bedöma om EU:s medel används på rätt sätt. Parlamentet uppmanar kommissionen att inte ge uppdrag åt firmor vars faktiska ägare är okända eller som har en bolagsstruktur som gör det möjligt för dem att enkelt ägna sig åt internprissättning.

7.  Europaparlamentet uppmanar EU att främja öppenheten genom att stödja inrättandet av ett globalt system för att spåra löften om stöd så att man kan kräva att givarna håller sina löften att bevilja stöd och kan hållas ansvariga gentemot de projekt, institutioner eller grupper de stöder.

8.  Europaparlamentet påminner dessutom om behovet av att förebygga korrupta metoder i samband med genomförandet av EU-finansierade projekt, såsom galopperande projektkostnader, betalning för projekt och anställda som inte existerar, felaktig och korrupt användning av ekonomiska och/eller industriella motaffärer, ren stöld av statliga medel, uppblåsta resekostnader och mutor m.m. Parlamentet insisterar därför på behovet av att övervaka hela EU-finansieringskedjan, inklusive beslutsfattande och reglering, planering och budgetering, finansiering, skattemässiga transfereringar, ledning och programutveckling, anbudslämnande och upphandling, konstruktion, drift och underhåll samt betalning för tjänster.

9.  Europaparlamentet föreslår att kommissionen sprider information om de rapporteringssystem som finns inom Olaf avseende otillbörlig användning av EU-medel bland deltagare i offentliga upphandlingar och mottagare av EU-stöd, och tar fram politiska riktlinjer för behandling av information lämnad av personer som slår larm om sådant missbruk av EU-medel i tredjeländer. Riktlinjerna måste medge korrekt uppföljning, feedback och skydd mot repressalier med speciell uppmärksamhet på de mest sårbara befolkningsgruppernas och särskilt kvinnornas ställning i många utvecklingsländer, eftersom kvinnorna oftare riskerar att drabbas av korruption och oftare samarbetar för att avslöja den, men också är mer sårbara och oftare stigmatiseras för att de samarbetar.

10.  Europaparlamentet understryker att EU måste framhålla betydelsen av att man tillämpar rätten att delta och få tillgång till information och mekanismer för offentligt ansvarstagande såsom offentliga uppgifter som demokratiska kärnprinciper inom alla plattformar för dialog med tredjeländer, även i bilaterala förbindelser och på högsta nivå. Parlamentet understryker att friheten i press och andra medier, såväl online som offline, är av avgörande betydelse i detta avseende. Parlamentet föreslår att EU ska finansiera projekt i tredjeländer för att stödja efterlevnaden av dessa principer, framför allt i länder som genomgår en demokratiseringsprocess, garantera integrering av ett jämställdhetsperspektiv, se till att aktörer i det civila samhället och särskilt försvarare av de mänskliga rättigheterna, fackföreningar, kvinnor och särskilt utsatta grupper deltar, och bistå med utformandet av lagar för att erbjuda personer som slår larm om missförhållanden ett effektivt skydd.

11.  Europaparlamentet konstaterar i detta sammanhang att EU måste föregå med gott exempel. Parlamentet anser att EU och dess medlemsstater bör ta aktiv del i internationella initiativ för ökad budgetinsyn, såsom Open Government Partnership, Open Budget Initiative och International Aid Transparency Initiative, så att man främjar sådan medverkan från partnerländernas sida som centrala inslag i internationella människorättsstandarder.

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå en utvidgning av definitionen av människorättsförsvarare i EU:s riktlinjer om människorättsförsvarare, så att även personer som arbetar för att motverka korruption och undersökande journalister omfattas, och, sist men inte minst, personer som slår larm om missförhållanden.

13.  Europaparlamentet påpekar att EU som en världsledande givare bör följa och utöka den senaste tidens exempel på att beviljandet av EU:s yttre bistånd knyts till budgetreformer för att skapa ökad insyn, till tillgång till uppgifter och till samarbetsinriktade processer, och harmonisera riktlinjerna i detta avseende med andra givare. Parlamentet anser att EU bör fastställa tydliga och offentliga riktmärken och kriterier i en stimulansbaserad strategi för att få mottagarstaterna att göra sina budgetförfaranden insynsvänliga och integrera öppenhet, offentligt deltagande och tillsynskomponenter i sitt arbete, via utbildning eller tekniskt stöd. Parlamentet uppmanar EU att främja och stödja utvecklingen av en miljö som underlättar för utvecklingsländernas tillsynsorgan (inklusive parlament, revisionsrätter, statistiska centralbyråer och medier) att utöva sina kärnfunktioner och därigenom bekämpa korruptionen.

14.  Europaparlamentet påpekar å andra sidan att EU bör använda de ramar som erbjuds genom ”avancerade partnerskap” med tredjeländer för att på ett effektivt sätt utöva påtryckningar mot de regimer som lider av kronisk korruption att anta reformer för att genomföra ovannämnda principer. Parlamentet menar att politiska samtal, påtryckningar och samarbete från EU:s sida kring behovet av att genomföra reformer bör vara en påtaglig och insynsvänlig faktor och integrera lämpliga och ambitiösa tillsynsmekanismer. Parlamentet anser att EU offentligt bör fördöma införandet av lagar som begränsar mediernas frihet och civilsamhällets verksamhet, grundbultar för ansvarsskyldigheten, och att EU bör utarbeta strategier för att anpassa förbindelserna med berörda länder för att främja reformer på ett tydligt sätt. Parlamentet betonar behovet av klart definierade och efterlevda människorättsklausuler i avtal med tredjeländer, som skulle göra det möjligt att upphäva eventuella partnerskapsavtal om allvarliga människorättskränkningar förekommer.

15.  Europaparlamentet stöder en ökad insyn i beslutsfattandet när det gäller investering av europeiska offentliga medel, framför allt i EIB:s och EBRD:s projekt, som kan få negativa konsekvenser för de mänskliga rättigheterna. Parlamentet uppmanar EIB och EBRD att stärka sina system för bedrägeri- och korruptionsbekämpning och garantera fullständig insyn i investeringar utanför EU. Parlamentet understryker att EIB och EBRD måste bekräfta sin vilja att undvika riskabla investeringar, inte minst genom finansiella mellanhänder, och att inrätta en riskbaserad strategi och förbättrad bedömning av människorättseffekterna av de projekt de stöder, förutom att genomföra en grundlig due diligence-granskning av människorätts- och integritetsaspekterna av sina kunders fulla verksamhet. Parlamentet anser att särskild uppmärksamhet bör ägnas åt att säkra ett offentligt deltagande samt fria, välinformerade förhandssamråd med berörda grupper i alla skeden av planering, genomförande, övervakning och utvärdering av de finansierade projekten. Parlamentet uppmanar EU:s medlemsstater och kommissionen att utnyttja sitt inflytande som exklusiva medlemmar av EIB och huvuddelägare i EBRD till att främja omfattande reformer av dessa institutioner som medger ökad demokratisk granskning av deras beslut och ansvarstagande.

16.  Europaparlamentet anser att internationella finansinstitut, såsom Internationella valutafonden och Världsbanksgruppen bör göra en korruptionsriskbedömning av de åtgärder som föreslås mottagarländerna genom strukturanpassningsprogrammen, förutom en utvärdering av dessa programs effekter på mänskliga rättigheter. Parlamentet anser att strukturanpassningsprogrammen bör omfatta reformer för förbättrade styrelseformer och ökad öppenhet. Parlamentet insisterar på att genomförandet av programmen ska åtföljas av adekvata, välfinansierade och fristående tillsynssystem som genomför ofta återkommande revisioner och inspektioner. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt markstölder, tvångsevakueringar, försvarsupphandlingar, separata försvarsbudgetar och finansiering av militära och paramilitära aktiviteter i skuldsatta länder. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att använda sitt inflytande som medlemmar i Internationella valutafonden och i Världsbanken för att försöka få till stånd ökad insyn och skapa mekanismer för deltagande i samband med förhandlingar kring strukturanpassningsprogram och andra finansieringsprogram, och att verka för en mer omfattande demokratisk kontroll av deras beslut och ansvarighet.

17.  Europaparlamentet uppmanar bilaterala och multilaterala finansinstitutioner, inklusive Världsbanksgruppen, Internationella valutafonden, regionala utvecklingsbanker, exportkreditbyråer och banker inom den privata sektorn att kräva av de mottagande företagen och staterna att de uppfyller kravet att offentliggöra vad de betalar och/eller tillämpar utvinningsindustrins initiativ för ökad öppenhet som en förutsättning för allt projektstöd.

18.  Europaparlamentet välkomnar handlingsplanen mot korruption från G20 i Seoul och anser att det intresse som skapades borde underhållas så att man garanterar en samordnad internationell insats för att bekämpa korruptionen inom viktiga områden.

Korruption och utvecklingspolitik

19.  Europaparlamentet understryker att de fattigaste människorna i utvecklingsländerna, som är kraftigt beroende av offentliga tjänster, skadas orimligt mycket av småskalig korruption, inbegripet s.k. tyst korruption när tjänstemän inte levererar tjänster eller varor som den offentliga sektorn har betalat för (t.ex. frånvarande lärare på offentliga skolor eller frånvarande läkare på vårdcentraler).

20.  Europaparlamentet understryker att korruptionen lägger hinder i vägen för utländska direktinvesteringar och avskräcker externa aktörer från att engagera sig i ekonomiskt samarbete med utvecklingsländer.

21.  Europaparlamentet anser att korruptionsbekämpning, medräknat bekämpning av skatteparadis, skatteflykt och olaglig kapitalflykt, ingår i mer omfattande insatser för att främja goda styrelseformer, vilket anges som en av nyckelprioriteringarna för att göra EU:s utvecklingspolitik mer effektiv i enlighet med 2011 års agenda för förändring (COM(2011)0637). Parlamentet framhåller att FN:s konvention mot korruption omedelbart måste börja tillämpas fullt ut.

22.  Europaparlamentet påpekar att alla insatser för att bekämpa korruption bör åtföljas av stöd för program som syftar till att förebygga korruption genom utbildning och medvetandehöjande kampanjer.

23.  Europaparlamentet påminner om de åtaganden som ingåtts via partnerskapet från Busan om effektivt utvecklingssamarbete, och uppmanar EU och dess medlemsstater att genomföra dessa åtaganden för att intensifiera de gemensamma insatserna mot korruption och olagliga penningflöden.

24.  Europaparlamentet anser att bekämpning och utrotning av korruption förutsätter att man garanterar en konsekvent utvecklingspolitik. Parlamentet framhåller även att EU:s stöd när det gäller skatteförvaltning och åtgärder mot skatteflykt, inom ramen för finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete och Europeiska utvecklingsfonden, måste utökas.

Förbättring av medlemsstaternas jurisdiktion

25.  Europaparlamentet önskar att medlemsstaterna vid behov ska ändra sin straffrätt för att fastställa jurisdiktionen över de personer, oavsett nationalitet, som befinner sig på deras territorium och som har gjort sig skyldiga till mutbrott eller förskingring av offentliga medel, oavsett var brottet skedde, så länge som vinsten från de kriminella aktiviteterna återfinns i medlemsstaten i fråga eller har tvättats där eller den anklagade personen har en ”nära anknytning” till medlemsstaten, till exempel genom medborgarskap, bosättning eller ägande av företag med huvudkontor eller dotterbolag i medlemsstaten i fråga.

26.  Europaparlamentet påpekar emellertid att medlemsstaterna bör vara försiktiga i sina bedömningar när de lämnar information till tredjeländer om individer som anklagats för korruption, förskingring eller skatteflykt, så att man inte på ett orättvist sätt pekar ut människorättsförsvarare på det sätt som skedde med Ales Bialiatski.

27.  Europaparlamentet anser att lagar om ärekränkning och förtal kan avskräcka från rapportering om korruption i tredjeländer. Parlamentet uppmanar därför samtliga medlemsstater att föregå med gott exempel och avskaffa påföljderna för ärekränkning och förtal i sina rättssystem, åtminstone för fall där det handlar om anklagelser om organiserad brottslighet, korruption och penningtvätt i medlemsstater och utomlands.

28.  Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att i enlighet med rekommendationerna i FN:s konvention mot korruption vidta lagstiftningsmässiga och andra åtgärder för att se till att avsiktligt olagligt berikande, det vill säga markanta ökningar av en offentlig tjänstemans tillgångar som han eller hon inte på ett rimligt sätt kan förklara som resultat av en lagenlig inkomst, betraktas som ett brott.

Kapacitetsuppbyggnad i institutioner som bekämpar korruption

29.  Europaparlamentet välkomnar Jakartadeklarationen om principerna för korruptionsbekämpande organ, antagen i november 2012. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att gå ännu längre och på internationell nivå bygga upp en insikt om behovet av att ta itu med bristen på effektivitet inom de organ för korruptionsbekämpning som inrättats i många utvecklingsländer, i första hand på grund av deras institutionella arrangemang, bristen på funktionellt oberoende från den verkställande makten, bristen på politiskt stöd, finansieringskällorna, reglerna för att välja och tillsätta tjänstemän samt deras maktbefogenheter.

30.  Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att ta initiativ till att utveckla internationella normer för korruptionsbekämpande myndigheters oberoende och effektivitet. Normerna bör utarbetas mellanstatligt och ha som mål att antas slutligt av FN:s generalförsamling och motsvara samt ha samma robusta räckvidd som Parisprinciperna för nationella människorättsorgan. Parlamentet understryker att dessa principer bör användas som riktlinjer för ansvarstagande genom sakkunnigbedömningar av resultaten.

31.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att konsolidera samarbetet med andra givare och med den internationella organisationen av högre revisionsorgan för att utveckla en kapacitet med högre revisionsorgan i stödmottagande länder, i syfte att tillämpa de internationella normerna för högre revisionsorgan i utvecklingsländerna.

32.  Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att främja och visa stöd för en internationell kommission mot korruption som skulle inrättas genom ett internationellt avtal eller genom ett tilläggsprotokoll till FN:s konvention mot korruption, och som skulle ge upphov till ett internationellt organ av brottsutredare med samma behörighet som nationella polisiära myndigheter och åklagarmyndigheter att utreda och väcka åtal i korruptionsbrott på signatärstaternas egna territorier och som också skulle kunna ställa individer inför rätta i nationella brottmålsdomstolar.

33.  Europaparlamentet uppmanar EU:s medlemsstater att stödja tillsättandet av en särskild FN-rapportör med ansvar för ekonomisk brottslighet, korruption och mänskliga rättigheter och med ett brett mandat, med en målinriktad plan och en regelbunden utvärdering av de korruptionsbekämpande åtgärder som vidtas av staterna. Parlamentet uppmanar de av EU:s medlemsstater som har undertecknat men inte ratificerat Europarådets straffrättsliga konvention om korruption, som är resultatet av Europarådets arbete och öppnades för undertecknande den 27 januari 1999, att göra detta snarast möjligt.

Företagens sociala ansvar

34.  Europaparlamentet påminner om att det finns en handbok som baseras på OECD:s konvention om bekämpande av bestickning av utländska offentliga tjänstemän i internationella affärsförbindelser, och att denna handbok gör det möjligt för företag att vidta effektiva åtgärder för intern kontroll, etik och efterlevnad i syfte att förhindra och spåra transnationell korruption.

35.  Europaparlamentet uppmanar alla EU-företag att fullt ut ta sitt ansvar som företag och respektera de mänskliga rättigheterna i linje med FN:s vägledande principer. Parlamentet välkomnar kommissionens beredskap att utveckla vägledning på människorättsområdet för små och medelstora företag. Medlemsstaterna uppmanas att utveckla sina egna nationella planer för genomförandet av FN:s vägledande principer och insistera på behovet av att även partnerländer följer internationellt erkända normer för företagens sociala ansvar, såsom OECD:s riktlinjer för multinationella företag och ILO:s trepartsförklaring om multinationella företag och socialpolitik.

36.  Europaparlamentet vill att det tas fram effektivare standarder för öppenhet och ansvarsskyldighet för EU:s teknikföretag i samband med export av teknik som kan användas för att kränka mänskliga rättigheter, underlätta korruption eller motarbeta EU:s säkerhetsintressen.

37.  Europaparlamentet konstaterar att de flesta initiativ för att förbättra företagens uppförande i tredjeländer, framför allt i konfliktområden, såsom FN:s Global Compact och FN:s vägledande principer för mänskliga rättigheter, inte skapar en gemensam grund eller några verkliga garantier för att de vägledande principerna tillämpas, eftersom de baseras på frivilliga beslut från företagens sida att efterleva dem. Parlamentet uppmanar EU att gå i spetsen för de internationella försöken att fastställa bindande normer, åtminstone inom EU:s jurisdiktion, och fokusera på att de transnationella företagens ledare ska kunna ställas till svars och på att det ska finnas möjligheter för offren att få upprättelse.

38.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå lagstiftning med krav på att EU:s företag ska se till att deras inköp inte stöder dem som gör sig skyldiga till korruption, konflikter och allvarliga människorättskränkningar, genom att utföra kontroller och revisioner av sina försörjningskedjor och offentliggöra resultaten. Parlamentet anser att obligatoriska due diligence-granskningar av EU:s företag i linje med de riktlinjer som offentliggjorts av OECD skulle främja utveckling inom de europeiska företagen och göra EU:s politik på området för mänskliga rättigheter och utveckling mer enhetlig och mer konsekvent, framför allt på platser som plågas av konflikter.

39.  Europaparlamentet påminner om att EU och medlemsstaterna måste vidta lämpliga åtgärder, även straffrättsliga, för att kontrollera och eventuellt bestraffa företag som är baserade på deras territorium och som är inblandade i korruption i tredjeländer. Parlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en offentlig förteckning över företag som har dömts för korruption eller vars anställda utreds med anledning av korruptionsmisstankar i medlemsstaterna eller tredjeländer. Parlamentet anser att en sådan förteckning skulle förhindra att dessa företag får delta i offentliga upphandlingsförfaranden eller utnyttja EU-medel i EU:s medlemsstater eller tredjeländer om de blir fällda. I stället måste de vänta tills de rentvås genom en slutgiltig frikännande dom. Parlamentet påpekar att ”svartlistning” kan vara ett effektivt medel för att avskräcka företagen från att ägna sig åt korruption och ge dem incitament att förbättra och stärka sina interna integritetsprocesser.

40.  Europaparlamentet välkomnar de avtal som ingåtts mellan Europaparlamentet och rådet och som kräver att företag inom utvinningssektorn och företag som avverkar primärskog för varje enskilt land och varje enskilt projekt ska offentliggöra betalningar till staten. Parlamentet uppmanar regeringarna i samtliga partnerländer att kräva en motsvarande redovisning för varje enskilt land av betalningar från transnationella företag som är registrerade eller listade på finansmarknaderna inom deras respektive jurisdiktion. Parlamentet uppmanar EU att främja en sådan rapporteringsstandard i sina förbindelser med partnerländerna. Parlamentet anser att kommissionen, vid nästa översyn av den berörda lagstiftningen, bör överväga att bredda rapporteringen för varje enskilt land till att omfatta transnationella företag inom alla sektorer och information om fler uppgifter, såsom försäljning, tillgångar, anställda, vinster och skatter.

Freds- och stabilitetsoperationer

41.  Europaparlamentet understryker att korruption ofta stimulerar brottslighet och medverkar till konflikter och sårbarhet. Parlamentet anser att korruptionsbekämpningen bör ges ökad tyngd inom EU:s konfliktförebyggande insatser och dess åtgärder för att hantera ömtåliga situationer.

42.  Europaparlamentet betonar hur viktigt det är med strikta integritetsnormer inom de fredsbevarande styrkorna inom FN och AU , i samband med den fredsbevarande resursen för Afrika. Parlamentet stöder kraven på en reform av FN:s system för integritetsåtgärder, inte minst behovet av att samla alla utredningar som avser missbruk av tjänsteställning, inklusive utredningar på fältet, i en intern tillsynsenhet. Parlamentet uppmanar därför FN att vidta åtgärder för att se till att de som behandlas felaktigt av de fredsbevarande styrkorna har rätt till ersättning, och att förbättra rapporteringsmekanismerna och politiken för skydd av personer som slår larm om missförhållanden.

43.  Europaparlamentet framhåller behovet av att utveckla och uppdatera de allmänna uppträdandereglerna och uppförandekodexen för EU-uppdrag inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken, så att reglerna på ett adekvat sätt återspeglar insatserna mot korruption såväl inom uppdragens ram som inom uppdragsområdena. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att vidta åtgärder för att se till att de som behandlas felaktigt av EU-personal som har fredsbevarande uppdrag och arbetar med att upprätthålla rättssäkerheten verkligen får möjlighet till upprättelse. Parlamentet uppmanar rådet att inrätta säkra och adekvata rapporteringsmekanismer och en effektiv politik till skydd för personer som slår larm om missförhållanden. Parlamentet understryker att dessa mekanismer måste ta hänsyn till jämställdhetsaspekter.

44.  Europaparlamentet välkomnar initiativ såsom Montreuxdokumentet och den internationella uppförandekodexen för privata säkerhetsföretag. Parlamentet välkomnar EU:s stöd för Montreuxdokumentet och det höga och växande antalet signatärer bland EU:s medlemsstater. Parlamentet understryker emellertid att de fastställda principerna behöver genomdrivas bättre. Parlamentet uppmanar samtliga EU:s medlemsstater att ytterligare utveckla sin nationella lagstiftning och sina nationella regler i enlighet med de standarder som anges i Montreuxdokumentet, och rekommenderar att de och EU enbart ska teckna avtal med privata militär- och säkerhetsföretag som följer principerna i initiativen. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att stödja inrättandet av en tillsynsmekanism för den internationella uppförandekodexen för privata säkerhetsföretag i form av ett kontrollorgan som kan handlägga klagomål och besluta om avskräckande påföljder (inklusive ändringar av avtal som kräver ytterligare begränsningar, utfärdande av officiella varningar, böter och tillfälligt eller permanent avlägsnande av privata militär- och säkerhetsföretag från IcoC-systemet) för att garantera att kodexen efterlevs och i slutändan utkräva ansvar av de privata militär- och säkerhetsföretagen för deras åtaganden enligt den internationella uppförandekodexen för privata säkerhetsföretag.

45.  Europaparlamentet önskar att EU och medlemsstaterna ska stöda skapandet av ett internationellt ramverk för att reglera de privata militär- och säkerhetsföretagens verksamhet och skapa lika förutsättningar för alla, så att värdstaterna har behörighet att reglera privata militär- och säkerhetsföretag och så att de avtalsslutande staterna kan använda sina befogenheter att skydda mänskliga rättigheter och förebygga korruption. Parlamentet understryker att ett sådant ramverk måste omfatta avskräckande påföljder för kränkningar, ansvarighet för dem som begår överträdelser och effektiv tillgång till upprättelse för offren, förutom ett system för licensiering och tillsyn som kräver att alla militär- och säkerhetsföretag ska underkasta sig oberoende granskningar och delta i obligatorisk utbildning i mänskliga rättigheter för all personal.

Internationellt samarbete och bistånd

46.  Europaparlamentet rekommenderar att medlemsstaterna stärker tillämpningen av kapitel IV (internationellt samarbete) och kapitel V (återvinning av tillgångar) i FN:s konvention mot korruption, framför allt för att öka effektiviteten i den ömsesidiga rättsliga hjälp som begärs av tredjeländer, genom att tolka inhemsk lagstiftning på ett sätt som gör det lättare att bevilja begärd hjälp, genom att inte koppla ett eventuellt beslagtagande till en fällande dom i den begärande staten när syftet är att ge ömsesidig rättslig hjälp och genom att se till att rättssystemen får nödvändiga mänskliga och finansiella resurser för en snabb och korrekt ärendehantering. Parlamentet uppmanar EU att prioritera denna fråga, som har stor betydelse i tredjeländer som genomgår en demokratiseringsprocess, genom att avskaffa de juridiska hinder och den brist på samarbetsvilja som förekommer hos finanscentrum inom EU som ofta har inflexibla och ineffektiva system för ömsesidig rättslig hjälp.

47.  Europaparlamentet anser att den standardklausul om mänskliga rättigheter som införts i samtliga avtal med tredjeländer även bör omfatta ett åtagande att skydda och främja goda styrelseformer.

48.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i nästa översyn av Cotonouavtalet föreslå att respekten för goda styrelseformer ska utgöra ett viktigt inslag i avtalet och att bredda omfattningen av definitionen av korruption för att medge påföljder vid brott mot klausulen om goda styrelseformer i alla allvarliga fall, och inte enbart när överträdelser sker i samband med ekonomisk eller sektoriell politik och program där EU är en viktig partner i fråga om finansiellt stöd.

49.  Europaparlamentet välkomnar beslutet av arbetsgrupperna för EU och Egypten och för EU och Tunisien om att utarbeta en färdplan för att föra tillbaka olagligt förvärvade tillgångar som fortfarande hålls frysta i ett antal tredjeländer. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att fullständigt ansluta sig till befintliga internationella normer för återvinning av tillgångar, såsom kapitel V i FN:s konvention mot korruption, den handlingsplan för återvinning av tillgångar som utarbetades av G8:s Deauvillepartnerskap med arabländer som befinner sig i en övergångsfas, och de nya rättsliga ramar som utformades av rådet den 26 november 2012. Parlamentet anser att bestämmelserna om återvinning av tillgångar kommer att stödja ländernas arbete med att åtgärda korruptionens värsta effekter, och uppmanar EU och dess medlemsstater att arbeta ännu hårdare för att underlätta att befolkningen i de länder som omfattas av den arabiska våren får tillbaka förskingrade medel som stulits av de tidigare regimerna. Parlamentet understryker vikten av en människorättsbaserad strategi för hantering av återvinning av tillgångar och statsskulder i stater som gjort sig fria från korrupta diktaturer och stöder initiativ för att granska externa och interna statsskulder i syfte att upptäcka korruption och dess effekter på mänskliga rättigheter. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att stödja initiativ för skuldgranskningar.

50.  Europaparlamentet uppmanar unionen och medlemsstaterna att ge rättsligt och tekniskt bistånd till utvecklingsländer som vill återvinna stulna tillgångar (eller tillgångar som ackumulerats på olaglig väg av diktaturer) som finns inom EU:s territorium.

51.  Europaparlamentet framhåller att en stor del av den korruption som förekommer i globala transaktioner utgörs av korruption i samband med vapenhandel. Parlamentet välkomnar det vapenhandelsfördrag som antogs av FN:s generalförsamling den 2 april 2013 med gemensamma bindande normer och kriterier för en utvärdering av internationell vapenhandel. Parlamentet välkomnar medlemsstaternas åtagande att underteckna vapenhandelsfördraget så snart som möjligt, och uppmanar dem att också ta ledningen i FN:s arbete med att få samtliga sina medlemmar att snabbt ratificera och tillämpa det internationella vapenhandelsfördraget. Parlamentet uppmuntrar EU att bättre övervaka europeiska vapentillverkares export och att bekämpa bristen på insyn i vapenhandelssektorn, särskilt när det gäller användning av mellanhänder och ekonomiska/industriella motaffärer, i linje med rådets gemensamma ståndpunkt 2008/944/Gusp av den 8 december 2008 om fastställande av gemensamma regler för kontrollen av export av militär teknik och krigsmateriel.

o
o   o

52.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten samt till regeringarna och parlamenten i EU:s medlemsstater, kandidatländer och associerade länder, till Europarådet, Afrikanska unionen, Internationella valutafonden, Världsbanken, Europeiska investeringsbanken, Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling och till Förenta nationerna.

(1) Europeiska unionens råd, 2008.
(2) EUT C 33 E, 5.2.2013, s. 165.
(3) Antagna texter, P7_TA(2012)0470.
(4) Se FN:s generalförsamlings resolution A/RES/48/134.
(5) OECD (2011), OECD:s riktlinjer för multinationella företag, OECD Publishing.
(6) Internationella arbetsorganisationen, 2006 ISBN 92-2-119010-2 och 978-92-2-119010-3.
(7) New York, FN:s högkvarter, den 26 juli 2000.
(8) FN:s generalförsamling A/CONF.217/2013/L.3.
(9) CleanGovBiz Initiative, OECD 2013.
(10) CleanGovBiz Initiative, OECD 2013.
(11) Illicit Financial Flows from Developing Countries Over the Decade Ending 2009 , Global Financial Integrity.
(12) Olafs årsrapport för 2011.

Senaste uppdatering: 29 januari 2016Rättsligt meddelande