Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2013/2166(INL)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A7-0133/2014

Ingivna texter :

A7-0133/2014

Debatter :

PV 10/03/2014 - 15
CRE 10/03/2014 - 15

Omröstningar :

PV 11/03/2014 - 9.24
Röstförklaringar

Antagna texter :

P7_TA(2014)0202

Antagna texter
PDF 259kWORD 93k
Tisdagen den 11 mars 2014 - Strasbourg
Översyn av det europeiska systemet för finansiell tillsyn
P7_TA(2014)0202A7-0133/2014
Resolution
 Bilaga

Europaparlamentets resolution av den 11 mars 2014 med rekommendationer till kommissionen om översynen av det europeiska systemet för finansiell tillsyn (2013/2166(INL))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 225 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1092/2010 av den 24 november 2010 om makrotillsyn av det finansiella systemet på EU-nivå och om inrättande av en europeisk systemrisknämnd(1),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten)(2),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten)(3),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten)(4),

–  med beaktande av rådets förordning (EU) nr 1096/2010 av den 17 november 2010 om tilldelning till Europeiska centralbanken av särskilda uppgifter angående Europeiska systemrisknämndens verksamhet(5),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU av den 24 november 2010 om ändring av direktiven 98/26/EG, 2002/87/EG, 2003/6/EG, 2003/41/EG, 2003/71/EG, 2004/39/EG, 2004/109/EG, 2005/60/EG, 2006/48/EG, 2006/49/EG och 2009/65/EG, vad gäller befogenheterna för Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska bankmyndigheten), Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) och Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten)(6),

–  med beaktande av sin ståndpunkt av den 12 september 2013 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) nr 1093/2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten), när det gäller dess samspel med rådets förordning (EU) nr …/… om tilldelning av särskilda uppgifter till Europeiska centralbanken i fråga om politiken för tillsyn över kreditinstitut(7),

–  med beaktande av sin ståndpunkt av den 12 september 2013 för antagande av förordning (EU) nr …/2013 om tilldelning av särskilda uppgifter till Europeiska centralbanken i fråga om politiken för tillsyn över kreditinstitut(8),

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor av den 3 juni 2010 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av en europeisk bankmyndighet(9) och dess ståndpunkt av den 22 september 2010 om detta förslag(10),

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor av den 3 juni 2010 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av en europeisk försäkrings- och tjänstepensionsmyndighet(11) och dess ståndpunkt av den 22 september 2010 om detta förslag(12),

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor av den 3 juni 2010 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av en europeisk värdepappers- och marknadsmyndighet(13) och dess ståndpunkt av den 22 september 2010 om detta förslag(14),

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor av den 18 maj 2010 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiven 98/26/EG, 2002/87/EG, 2003/6/EG, 2003/41/EG, 2003/71/EG, 2004/39/EG, 2004/109/EG, 2005/60/EG, 2006/48/EG, 2006/49/EG och 2009/65/EG vad gäller befogenheterna för Europeiska bankmyndigheten, Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och Europeiska tillsynsmyndigheten(15), och av dess ståndpunkt av den 22 september 2010 om detta förslag(16),

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor av den 25 maj 2010 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om makrotillsyn av det finansiella systemet på EU-nivå och om inrättande av en europeisk systemrisknämnd(17) samt sin ståndpunkt av den 22 september 2010 om detta förslag(18),

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor av den 25 maj 2010 om förslaget till rådets förordning om tilldelning till Europeiska centralbanken av särskilda uppgifter angående Europeiska systemrisknämndens verksamhet(19) samt sin ståndpunkt av den 22 september 2010 om detta förslag(20),

–  med beaktande av yttrandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor av den 1 mars 2013 över ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Europeiska bankmyndigheten för budgetåret 2011,

–  med beaktande av yttrandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor av den 1 mars 2013 över ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten för budgetåret 2011,

–  med beaktande av yttrandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor av den 1 mars 2013 över ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten för budgetåret 2011,

–  med beaktande av yttrandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor av den 5 september 2013 över Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2014 – alla avsnitt,

–  med beaktande av huvudprinciperna för effektiv banktillsyn (Core Principles for Effective Banking Supervision) som Baselkommittén för banktillsyn godkände den 13–14 september 2012(21),

–  med beaktande av rapporten från FSB (Financial Stability Board) om viktiga attribut för effektiva rekonstruktionssystem för finansinstitut som offentliggjordes i oktober 2011,

–  med beaktande av principerna för god praxis för tillsynskollegier (Good practice principles on supervisory colleges) som Baselkommittén för banktillsyn publicerade i oktober 2010(22),

–  med beaktande av Europeiska unionens domstols dom av den 22 januari 2014 i mål C‑270/12 Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland mot Europeiska unionens råd och Europaparlamentet,

–  med beaktande av artiklarna 42 och 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A7‑0133/2014), och av följande skäl:

A.  Finanskrisen har visat att en otillräcklig riskhantering och en ineffektiv, varierande och fragmenterad tillsyn över finansmarknaderna har bidragit till den finansiella instabiliteten och det bristande konsumentskyddet för finansiella tjänster.

B.  Europaparlamentet var en stark förespråkare av inrättandet av de europeiska tillsynsmyndigheterna (ESA-myndigheterna), har verkat för mer samordningsbefogenheter och direkt tillsyn för ESA-myndigheterna och anser att de är centrala aktörer för skapandet av stabilare och säkrare finansmarknader och att unionen behöver en starkare och bättre samordnad övervakning på unionsnivå.

C.  Inrättandet av det europeiska systemet för finansiell tillsyn (ESFS) har höjt kvaliteten på och samstämdheten i den finansiella tillsynen på den inre marknaden. Detta är en utvecklingsprocess där medlemmar av tillsynsstyrelsen bör fokusera på unionens värderingar och intressen.

D.  Sedan ESFS inrättades har mikrotillsynen i unionen utvecklats i en snabbare takt än makrotillsynen.

E.  Europeiska centralbanken (ECB) får allt större befogenheter för mikro- och makroekonomisk tillsyn och måste vidta lämpliga åtgärder för att undvika intressekonflikter på grund av ECB:s penningpolitiska uppgifter.

F.  ESA-myndigheterna bör förebygga att de finansiella marknaderna i unionen fragmenteras.

G.  ESA-myndigheterna har bland annat i uppgift att verka för konvergens och att bidra till att öka kvaliteten i den löpande tillsynen. Det finns därför ett behov av att utveckla prestationsindikatorer som fokuserar på vilka resultat regleringen ger i den löpande tillsynen.

H.  ESA-myndigheterna har i huvudsak uppfyllt sitt mandat att bidra till lagstiftningsförfarandena och föreslå tekniska standarder.

I.  Även om förordningarna om inrättande av ESA-myndigheterna är nästan identiska, har de mycket olika tillämpningsområden.

J.  I fråga om tekniska standarder för tillsyn och tekniska standarder för genomförande har kommissionen ansvaret för att, med eller utan ändringar, anta en ESA-myndighets förslag och bör ange utförliga skäl om avvikelser görs från dessa.

K.  Den direkta tillsyn som Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma) utövar över kreditvärderingsinstitut kan förbättra tillsynskvaliteten på detta område.

L.  De tekniska standarderna för tillsyn antas som delegerade akter och garanterar att ESA‑myndigheterna involveras på områden där de har större teknisk expertis för att utarbeta lagstiftning på lägre nivå.

M.  Enligt punkt 2 i den gemensamma överenskommelsen mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om delegerade akter ska de tre institutionerna samarbeta under hela förfarandet, så att den delegerade befogenheten kan utövas korrekt och kontrolleras effektivt av parlamentet och rådet.

N.  Inrättandet av den gemensamma tillsynsmekanismen (SSM) var ett viktigt nästa steg mot en enhetlig tillsyn över banker i euroområdet och i de andra deltagande medlemsstaterna.

O.  Inrättandet av SSM har mycket stor betydelse för det institutionella införandet av mikro‑ och makrotillsyn i unionen med tanke på de tillsynsbefogenheter som ECB fått på dessa områden.

P.  Europeiska systemrisknämnden (ESRB) har lämnat värdefulla makroekonomiska rekommendationer för lagstiftningsprocessen, vilka dock endast delvis beaktades av kommissionen och medlagstiftarna inom området för penningmarknadsfonder, kapitalkrav, direktivet om bostadslåneavtal eller symmetriska långsiktiga garantiåtgärder i Solvens II(23).

Q.  ESRB har inga tvingande lagstiftningsmässiga uppgifter, inte ens i makroekonomiska frågor.

R.  Den rådgivande vetenskapliga kommittén har spelat en viktig och konstruktiv roll i genomförandet av ESRB:s dagordning, särskilt eftersom den har uppmuntrat ESRB att fokusera på kontroversiella och grundläggande frågor.

S.  Vissa av ESRB:s förslag kunde ha beaktats av medlagstiftarna eller kommissionen, om de hade lagts fram tidigare i lagstiftningsprocessen.

T.  ESRB inrättades under finanskrisen för att förhindra ytterligare kriser och bevara den finansiella stabiliteten.

U.  Den systemrisk som mycket låga räntor under en alltför lång tid innebär har aldrig nämnts i något uttalande från ESRB.

V.  Penningpolitiken kan avsevärt påverka kredit- och tillgångsprisbubblor, och därmed kan det uppstå en intressekonflikt mellan ECB:s penningpolitik och ESRB:s verksamhet.

W.  Enligt kommissionens första förslag skulle ESRB ha mer än dubbelt så många anställda än vad den faktiskt har, och omsättningen av behörig personal är förödande för dess arbete.

X.  ESRB:s uttalanden om förordningen om Europas marknadsinfrastrukturer (EMIR) har inte beaktats av Esma.

Y.  Med ESRB inrättat utanför ECB skulle det på grund av artikel 130 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) inte vara tillåtet för ESRB att rikta yttranden, rekommendationer eller varningar till ECB.

Z.  ESRB:s struktur och storleken på dess beslutsfattande organ hindrar en snabb beslutsprocess.

AA.  Enligt ESRB:s rekommendation 2011/3 bör centralbankerna ha en ledande roll i fråga om makrotillsyn, och följaktligen måste centralbankernas företrädare ingå i ESRB:s beslutsfattande organ.

AB.  Deltagandet i ESRB grundas på centralbankerna som har en viktig roll men som också har liknande perspektiv.

AC.  Stora delar av den sektorslagstiftning där särskilda befogenheter överförs till ESA‑myndigheterna har ännu inte trätt i kraft, vilket gör det omöjligt för dessa att genomföra sina uppgifter i lika stor utsträckning.

AD.  Lagstiftningen avseende finansiella marknader, finansiella tjänster och finansiella produkter är mycket fragmenterad och de många olika lagtexterna skapar kryphål, dubbla rapporteringsskyldigheter, institutionell divergens, regleringsöverlappning och kan få oavsiktliga konsekvenser och negativa effekter för realekonomin.

AE.  Förenta staterna har inrättat en federal konsumentskyddsbyrå för finansiella varor och tjänster (Consumer Financial Protection Bureau), som har ett starkt mandat.

AF.  Transparens och oberoende är en viktig faktor för god styrning och det är viktigt att öka transparensen i ESA-myndigheternas arbete och deras oberoende.

AG.  Även om ESA-myndigheterna generellt sett bedriver ett transparent arbete genom att ge information på sina webbplatser finns det ett behov av ökad transparens i deras arbete och framsteg i fråga om de råd och förslag som ges samt mer information om frågor såsom expertgrupper och arbetsgrupper.

AH.  Kommissionen deltar såväl formellt som informellt i ESA-myndigheternas verksamhet, men deltagandet är ännu inte transparent och kommissionen bör få samma roll som parlamentet och rådet, så att ESA-myndigheternas oberoende inte äventyras.

AI.  Intressentgruppernas bidrag till ESA-myndigheternas arbete förefaller har varit begränsat.

AJ.  Ökad transparens är ytterst viktigt för intressentgrupperna för att skapa genomtänkta och genomförbara regler för finansmarknaderna, och samarbetet med marknadsaktörer skulle fungera mycket bättre om grupperna var mer transparenta i fråga om sammansättning och särskilda uppgifter.

AK.  ESA-myndigheterna bör stödja kommissionen genom att ge tillgång till sin sakkunskap i fråga om finansiella tjänster på ett transparent sätt.

AL.  ESA-myndigheterna bör bistå kommissionen och medlagstiftarna genom att bedöma i vilken utsträckning lagstiftningen uppfyller regleringsmålen och av transparensskäl offentliggöra denna bedömning. ESA-myndigheterna bör avge formella yttranden över den unionslagstiftning som föreslås och bedöma styrkan hos beläggen och analysen i de konsekvensbedömningar som görs av lagstiftningsförslaget.

AM.  I mål C-270/12 pekade avgörandet från Europeiska unionens domstol på möjligheten av ett utvidgat verksamhetsområde för det europeiska systemet för finansiell tillsyn (ESFS) enligt artikel 114 i EUF-fördraget jämfört med den rådande tolkningen av domen i mål C-9/56 Meroni(24) vid tidpunkten då ESFS inrättades, och kommissionen bör därför bedöma de möjliga följderna av detta i samband med den kommande översynen av ESFS.

AN.  Tillsyn från ECB av finansiella konglomerat som bedriver bank- och försäkringsverksamhet begränsas av den rättsliga grunden för SSM.

AO.  Inrättandet av SSM ändrar på det underliggande tillsynssystemet för ESFS och skapar ett visst mått av asymmetri mellan de olika myndigheterna och deras tillsynsområden.

AP.  Efter SSM:s ikraftträdande är det särskilt viktigt att undvika tillsynsarbitrage, garantera lika spelregler och säkerställa att den inre marknaden fungerar väl, förebygga snedvridningar och bevara de grundläggande friheterna.

AQ.  ECB och ESA-myndigheterna har olika rapporteringsstandarder och redovisningsintervaller och inrättandet av SSM kan innebära en allvarlig risk för att rapporteringskraven dubbleras om nationella myndigheter inte samarbetar tillräckligt med SSM och ESA-myndigheterna.

AR.  Rätten att undersöka möjliga överträdelser av unionslagen och möjligheten till bindande medling har sällan utnyttjats, och ESA-myndigheterna har endast mycket begränsade möjligheter att initiera undersökningar av påstådda lagöverträdelser från nationella behöriga myndigheters sida.

AS.  När det gäller möjliga överträdelser av unionslagen tas de beslut som berör nationella tillsynsmyndigheter av de nationella tillsynsmyndigheterna inom ESA-myndigheternas tillsynsstyrelser.

AT.  Tack vare ESA-myndigheternas bindande medlingsbefogenheter har många nyttiga lösningar kunnat finnas mellan de nationella tillsynsmyndigheterna.

AU.  Det har visat sig vara svårt för nationella företrädare att skilja mellan rollen som chef för en nationell behörig myndighet och rollen som europeisk beslutsfattare, vilket har satt deras förmåga att verkligen respektera kravet att handla oberoende och objektivt uteslutande i hela unionens intresse i enlighet med artikel 42 i ESA-förordningarna på prov.

AV.  Inbördes påverkan har inte fungerat som planerades då ESA-myndigheterna först utformades, och det är nödvändigt att göra det möjligt för ESA-myndigheterna att stimulera utvecklingen av denna.

AW.  Vissa ESA-myndigheter har fortfarande svårt att inhämta den information i erforderligt format som de behöver för sitt arbete. EBA har varit tvungen att utföra stresstester, men har i vissa fall varken haft de nödvändiga rättsliga befogenheterna för att inhämta de erforderliga uppgifterna för testerna eller de rättsliga befogenheterna att granska de uppgifter som förefaller vara inkorrekta.

AX.  ESA-myndigheterna kan avstå från att begära viss nödvändig information då man förväntar sig att detta skulle avslås av deras tillsynsstyrelser.

AY.  Man har nyligen enats om lagstiftning där ESA-myndigheterna får stärkta befogenheter att utreda påstådda överträdelser eller utebliven tillämpning av unionsrätten, enligt vilken behöriga myndigheter ska förse relevant ESA-myndighet med all information som anses nödvändig, och undersöka om lagstiftningen tillämpas i enlighet med unionsrätten.

AZ.  I samband med inrättandet av SSM gjordes vissa framsteg när det gäller att ge EBA de nödvändiga befogenheterna att direkt begära in information, men denna kompetens behöver även ges till de andra ESA-myndigheterna.

BA.  Riktlinjer har visat sig vara ett värdefullt och nödvändigt verktyg för att fylla de regleringsluckor där ESA-myndigheterna inte fått några befogenheter i sektorslagstiftningen.

BB.  ESA-myndigheterna har faktiskt befogenheter att övervaka genomförandet av unionsrätten i medlemsstaterna, men saknar resurser för att bedöma den faktiska efterlevnaden av denna.

BC.  Det första direktivet om marknader för finansiella instrument (MiFID I-direktivet)(25) har genomförts i samtliga medlemsstater, men vissa medlemsstater underlåter att tillämpa och genomföra konsumentskyddsbestämmelserna i praktiken.

BD.  ESA-företrädares deltagande i tillsynskollegier har förbättrat kollegiernas funktion, men det har endast gjorts begränsade framsteg när det gäller att förbättra den tillsynsmässiga konvergensen.

BE.  Rösträtterna i ESA-myndigheternas tillsynsstyrelser är inte proportionella mot de berörda medlemsstaternas storlek, vilket för närvarande också är fallet inom ECB och andra EU-byråer.

BF.  De förändringar av EBA:s ursprungliga röstsystem som säkerställde en rättvis behandling av medlemsstaterna och smidiga arbetsvillkor för ESA-myndigheterna var en eftergift till vissa medlemsstater och gjorde beslutsfattandet i tillsynsstyrelsen mer betungande och svårhanterligt.

BG.  Det får inte ske någon diskriminering på grund av ålder eller kön när ESA‑myndigheternas ordförande utses, och denna post bör utlysas på ett omfattande sätt i hela unionen.

BH.  Ordföranden, den verkställande direktören och ledamöterna i tillsynsstyrelsen och förvaltningsstyrelserna bör kunna handla oberoende och uteslutande i unionens intresse.

BI.  Vissa nationella tillsynsmyndigheter från medlemsstaterna har haft svårigheter att lämna sitt obligatoriska bidrag till ESA-myndigheternas budgetar.

BJ.  Obligatoriska bidrag från medlemsstaterna står i strid med ESA-myndigheternas oberoende.

BK.  ESA-myndigheterna har uppgett att de har haft svårigheter att anställda personer på en viss nivå och att resursbrist begränsar deras möjligheter att uppfylla sina uppgifter då personstyrkan och de tillgängliga resurserna inte står i proportion till de uppgifter som ska utföras.

BL.  ESA-myndigheternas nuvarande finansieringssystem, som är ett system med blandad finansiering, är oflexibelt, skapar administrativa bördor och utgör ett hot mot myndigheternas oberoende.

BM.  Regleringsmandatet att utveckla genomförandeakter och delegerade akter har varit en prioritet för ESA-myndigheterna i inrättningsfasen och har fått en oproportionerlig vikt i deras arbetsbörda jämfört med andra ansvarsområden.

BN.  ESA-myndigheterna har inte kunnat avsätta tillräckliga resurser för sin huvudsakliga uppgift, nämligen att göra ekonomiska analyser av finansmarknaderna (enligt artikel 8.1 g i förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010 och (EU) nr 1095/2010), vilket är en nödvändig grund för att utarbeta regler av kvalitet.

BO.  Den gemensamma uppgiften att lägga fram en konsumenttrendrapport innebär att alla medlemsstater måste inhämta uppgifter om sådana trender.

BP.  EBA saknar fortfarande rättslig grund i betaltjänstdirektivet, konsumentkreditdirektivet(26) och andra direktiv.

BQ.  Vissa krav som ESA-myndigheter utarbetat för alla marknadsaktörer ansågs av vissa vara kostsamma, olämpliga och oproportionerliga mot aktörernas storlek och affärsmodeller, och sektorslagstiftningen gav inte alltid tillräcklig flexibilitet för tillämpningen av unionslagstiftningen.

BR.  ECB har rätt att delta i rådets arbetsgrupper medan ESA-myndigheterna i stort sett är uteslutna från den formella beslutsprocessen.

BS.  När det gäller konsumentskydd varierade ESA-myndigheternas insatser, resursåtgång och resultat och de var särskilt svaga hos EBA.

BT.  Svag bolagsstyrning och bristfälliga system för offentliggörande var starkt bidragande faktorer till den nuvarande krisen.

BU.  De nya tillsynsprinciperna från Baselkommittén inbegriper två nya principer om bolagsstyrning samt transparens och offentliggörande.

BV.  Vilseledande försäljning, illojal konkurrens och profiterande på andras bekostnad (”rent seeking”) kan skada konsumenterna.

BW.  Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten (Eiopa) och EBA tillhandhöll inga egentliga konsumenttrendrapporter.

BX.  Man väntar fortfarande på att ESRB ska offentliggöra sin rapport om finansiell stabilitet, vilket ECB-chefen Mario Draghi har utlovat.

BY.  Behovet av att fatta beslut i konsumentskyddsfrågor kräver en motsvarande sakkunskapsnivå bland ESA-myndigheternas medlemmar även om vissa av dem inte har sådana uppdrag i sina hemmedlemsstater.

BZ.  Klausulerna om skyddsåtgärder i artikel 38.1 i förordning (EU) nr 1093/2010, i förordning (EU) nr 1094/2010 och förordning (EU) nr 1095/2010 begränsar möjligheterna till medling enligt artiklarna 18 och 19, och därför, särskilt i fall av gränsöverskridande koncernrekonstruktion enligt direktivet om återhämtning och rekonstruktion av banker, ligger befogenheterna för det slutliga beslutsfattandet hos den medlemsstat som har budgetansvar för det berörda institutet.

1.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att före den 1 juli 2014 lägga fram lagstiftningsförslag om översyn av förordningarna (EU) nr 1092/2010, (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010, (EU) nr 1095/2010 och (EU) nr 1096/2010 till parlamentet, i enlighet med de detaljerade rekommendationer som återfinns i bilagan och som grundar sig på den erfarenhet som gjorts sedan ESA-myndigheterna inrättades och på en djupanalys av den rättsliga grunden och de alternativ som står till buds enligt artikel 114 i EUF-fördraget, inbegripet den senare tidens rättspraxis.

2.  Europaparlamentet konstaterar att rekommendationerna står i överensstämmelse med de grundläggande rättigheterna och subsidiaritetsprincipen.

3.  Europaparlamentet anser att de begärda förslagens finansiella konsekvenser bör täckas av lämpliga budgetanslag från unionens budget, med hänsyn tagen till ESA‑myndigheternas möjlighet att dra av avgifter från enheter som står under deras tillsyn.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution och bifogade detaljerade rekommendationer till kommissionen och rådet.

(1) EUT L 331, 15.12.2010, s. 1.
(2) EUT L 331, 15.12.2010, s. 12.
(3) EUT L 331, 15.12.2010, s. 48.
(4) EUT L 331, 15.12.2010, s. 84.
(5) EUT L 331, 15.12.2010, s. 162.
(6) EUT L 331, 15.12.2010, s. 120.
(7) Antagna texter, P7_TA(2013)0371.
(8)Antagna texter, P7_TA(2013)0372.
(9) A7-0166/2010.
(10) EUT C 50 E, 21.2.2012, s. 214.
(11) A7-0170/2010.
(12) EUT C 50 E, 21.2.2012, s. 209.
(13) A7-0169/2010.
(14) EUT C 50 E, 21.2.2012, s. 217.
(15) A7-0163/2010.
(16) EUT C 50 E, 21.2.2012, s. 212.
(17) A7-0168/2010.
(18) EUT C 50 E, 21.2.2012, s. 210.
(19) A7-0167/2010.
(20) EUT C 50 E, 21.2.2012, s. 216.
(21) http://www.bis.org/publ/bcbs230.pdf.
(22) http://www.bis.org/publ/bcbs177.pdf.
(23) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II) (EUT L 335, 17.12.2009, s. 1).
(24) Mål 9/56 mellan företaget Meroni och Europeiska kol- och stålgemenskapens höga myndighet [1957/1958] REG 133.
(25) Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG (EUT L 145, 30.4.2004, s. 1).
(26) Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/48/EG av den 23 april 2008 om konsumentkreditavtal och om upphävande av rådets direktiv 87/102/EEG (EUT L 133, 22.5.2008, s. 66).


BILAGA

DETALJERADE REKOMMENDATIONER OM INNEHÅLLET I DET BEGÄRDA FÖRSLAGET

Europaparlamentet anser att den eller de rättsakter som ska antas bör innehålla följande:

Det europeiska systemet för finansiell tillsyn (ESFS) bör anpassas ytterligare till den gemensamma tillsynsmekanismen (SSM) enligt följande:

–  Förstärka mandatet för alla ESA-myndigheter när det gäller bindande och icke-bindande medling, särskilt vad avser ECB.

–  Klarlägga ESA-myndigheternas mandat att utföra bindande medling på områden där det är fråga om tillsynsbedömningar.

–  Ge ESA-myndigheterna möjligheten att inleda bindande och icke-bindande medling på förvaltningsstyrelsens eget initiativ där detta föreskrivs i sektorslagstiftningen.

–  Förstärka alla ESA-myndigheternas befogenheter att utföra stresstester så att deras möjligheter åtminstone motsvarar dem som EBA fick i samband med inrättandet av SSM.

–  Säkerställa att ESA-myndigheterna, ESRB, de nationella tillsynsmyndigheterna och ECB för de medlemsstater som deltar i SSM har tillgång till samma tillsynsinformation som i möjlig utsträckning ska tillhandahållas med samma intervall och i ett gemensamt elektroniskt format som ska fastställas av ESA-myndigheterna. Det enhetliga formatet innebär dock inget krav på att rapportera uppgifter enligt IFRS, och dessutom ges det tillräckliga övergångsperioder för det obligatoriska införandet av det enhetliga formatet.

–  Se till att ESRB kan fortsätta utvecklas som ett starkt nätverk genom att garantera ständig övervakning och analys av systemrisker bland beslutsfattare och utveckla en kultur som präglas av dialog mellan mikro- och makrotillsynen.

–  Inrätta mekanismer som stärker ESRB:s oberoende, samtidigt som samverkan med ECB säkerställs.

–  Se till att nödvändiga förändringar görs i ESRB:s verksamhet till följd av inrättandet av SSM, även när det gäller ESRB:s möjlighet att rikta varningar och rekommendationer till ECB och SSM.

–  Utveckla en gemensam punkt för uppgiftsinhämtning som ska ansvara för urval, validering och överföring av tillsynsuppgifter och statistiska data.

–  Utvidga rollen för ESRB:s vetenskapliga kommitté.

–  Utse en verkställande ordförande för ESRB.

–  Bedöma och klarlägga ESRB:s mandat och uppgifter för att undvika möjliga intressekonflikter mellan mikrotillsyn och tillsynsverktyg och makroekonomisk tillsyn.

–  Stärka den samordnade roll som innehas av ESRB:s styrkommitté och ändra dess sammansättning.

–  Utöka förteckningen över vilka de varningar och rekommendationer som ESRB utfärdar kan riktas till så att den omfattar ECB (i de roller som anges i SSM) och nationella makrotillsynsorgan.

–  Inkludera ESRB:s rekommendationer i den europeiska planeringterminen genom landspecifika rekommendationer och rekommendationer till unionen som helhet.

Där erfarenheterna visat på behovet av en översyn ska de nya rättsakterna förbättra ESFS funktionssätt genom följande:

Ordförande

–  Förstärka befogenheterna för de tre ESA-myndigheternas ordförande att fatta tekniska och operativa beslut eller att begära information från andra tillsynsmyndigheter i enlighet med mandatet för respektive ESA-myndighet och underlätta delegering av ytterligare uppgifter från tillsynsstyrelsen till ordföranden.

–  Bemyndiga ordföranden att genomföra inbördes utvärderingar i enlighet med artikel 30 i ESA-förordningarna.

–  Ge ordförandena och de verkställande direktörerna rösträtt i tillsynsstyrelsen.

–  Se till att ESA-myndigheternas ordförande får befogenhet att utse ordförandena i internationella kommittéer och arbetsgrupper i enlighet med artikel 41 i ESA‑förordningarna.

–  Säkerställa att ESA-myndigheternas och ESRB:s ordförande formellt bjuds in till Ekofins möten minst två gånger per år för att rapportera om sin verksamhet och sitt arbetsprogram.

–  Säkerställa att en könsbalans aktivt eftersträvas vid urvalsförfaranden av ordförande och deras ställföreträdare, att förfarandet är transparent och planeras på ett sätt så att parlamentet kan utöva sin roll i dessa förfaranden,

–  Säkerställa, utan att respekten för principen i föregående stycke åsidosätts, att ESA‑myndigheternas ordförande väljs endast utifrån meriter, färdigheter, kunskap om finansinstitut och finansiella marknader samt relevant erfarenhet för finansiell tillsyn och reglering.

Styrning: organisation, beslutsfattande, oberoende och transparens

–  Ändra artikel 45 i förordning (EU) nr 1093/2010, i förordning (EU) nr 1094/2010 och förordning (EU) nr 1095/2010 och omvandla de tre ESA-myndigheternas förvaltningsstyrelser till oberoende organ som bemannas med tre yrkeskunniga personer med ett europeiskt mandat som utses av Europaparlamentet, ESA-myndigheternas ordförande och de verkställande direktörerna och som beviljar ledamöterna av förvaltningsstyrelsen rätten att rösta i tillsynsstyrelsen för att säkerställa ett större oberoende i förhållande till nationella intressen. Förvaltningsstyrelsens ordförande ska vara densamma som tillsynsstyrelsens ordförande och ha utslagsröst i såväl förvaltningsstyrelsen som tillsynsstyrelsen.

–  Ändra artikel 40 i förordning (EU) nr 1093/2010, i förordning (EU) nr 1094/2010 och i förordning (EU) nr 1095/2010 och ändra tillsynsstyrelsens sammansättning så att den inbegriper cheferna för nationella behöriga myndigheter plus sex ledamöter av förvaltningsstyrelsen.

–  Omfördela uppgifterna mellan förvaltningsstyrelsen och tillsynsstyrelsen på ett sådant sätt att tillsynsstyrelsen främst ger strategisk vägledning i fråga om ESA‑myndigheternas arbete, antar tekniska standarder, allmänna riktlinjer och rekommendationer samt beslut om tillfälliga ingripanden och att andra beslut fattas av förvaltningsstyrelsen där tillsynsstyrelsen i vissa fall har rätt att invända mot förvaltningsstyrelsens förslag.

–  Ge ESA-myndigheterna en oberoende budgetpost, såsom i fallet med Europeiska datatillsynsmannen, som finansieras genom bidrag från marknadsaktörerna och unionsbudgeten.

–  Förstärka ESA-myndigheternas oberoende från kommissionen, särskilt i den dagliga verksamheten.

–  Införa effektiviserade beslutsprocesser inom tillsynsstyrelserna för alla de tre ESA‑myndigheterna.

–  Förenkla röstningsmekanismerna och återinföra samma röstningsbestämmelser för alla de tre ESA-myndigheterna, utifrån det nuvarande röstningssystemet inom Esma och Eiopa.

–  Förstärka och garantera ESA-myndigheternas oberoende från kommissionen genom att inrätta formella förfaranden och krav på offentliggörande av meddelanden, rättsliga yttranden och formella och informella råd som kommissionen ger muntligen.

–  Se till att ledamöter av tillsynsstyrelsen som inte har ett mandat för konsumentskydd i sin medlemsstat i frågor om konsumentskydd åtföljs av en representant från den ansvariga nationella myndigheten under berörda styrelsemöten.

–  Utveckla snabba och effektiva förfaranden för beslutsfattande i den gemensamma kommittén för att möjliggöra snabbare beslut och minska riskerna för invändningar.

–  Öka ESA-myndigheternas flexibilitet att anställa specialiserad personal för specifika uppgifter, även för begränsade perioder.

–  Öka transparensen i intressenters medverkan och i potentiella intressekonflikter och utveckla ett striktare regelverk för karensperioder, i synnerhet genom att i högre grad vända sig till konsumentgrupper, hålla effektiva samråd och tillämpa mer transparenta förfaranden.

–  Se över systemet för intressentgrupper, inbegripet deras struktur, sammansättning och resurser och balansera intressentgruppernas sammansättning för att säkerställa att bidrag från konsumenter och intressenter från andra branscher beaktas.

–  Inrätta en enhet för ekonomisk analys som ska göra en väl underbyggd kostnadsnyttoanalys av föreslagna tekniska standarder för genomförande, tekniska standarder för tillsyn och riktlinjer samt för att bidra till yttrandena till kommissionen, parlamentet och rådet vid utarbetandet av ny lagstiftning samt vid översyn av befintlig lagstiftning.

Den gemensamma regelboken och den inre marknaden

–  Se över tillämpningsområdet och förbättra förteckningen över sektorslagstiftning i artikel 1.1 i ESA-förordningarna.

–  Ålägga kommissionen och, i förekommande fall, ESA-myndigheterna, att svara i tid på kommentarer från Europaparlamentets ledamöter om tekniska standarder för tillsyn, särskilt när ledamöternas synpunkter inte återspeglas i de tekniska standarder för tillsyn som antagits av kommissionen.

–  Kräva att kommissionen, när den inte stöder förslagen till tekniska standarder för tillsyn eller tekniska standarder för genomförande, offentliggör sina skäl och en fullständigt underbyggd kostnadsnyttoanalys för att motivera beslutet.

–  Inrätta en formell metod för att kommunicera med kommissionens generaldirektorat för konkurrens för att se till att lagstiftningen om finansiella tjänster stöder en lojal och hållbar konkurrens på den inre marknaden och undviker konkurrensstridiga obalanser som uppstår till följd av lagstiftning, både när det gäller konsumenternas tillgång till tjänster för slutkunder och hur dessa skiljer sig åt runtom i unionen och när det gäller professionella motparter och grossistmarknader.

–  Ge ESA-myndigheterna mandat att rapportera till kommissionen i de fall nationell lagstiftning eller skillnader mellan nationella lagstiftningar hindrar den inre marknadens funktion.

–  Ge ESA-myndigheterna mandat och befogenhet att identifiera prisskillnader mellan medlemsstaterna och analysera specifika marknader där beteenden som tyder på ”rent seeking” kan vara uppenbara.

–  Utöka ESA-myndigheternas mandat när det gäller att bidra till spridningen av finansiella uppgifter och marknadsdisciplin, genom att kräva att de på sina webbplatser offentliggör den information om enskilda finansinstitut som de anser vara nödvändig för att garantera transparens på finansmarknaderna.

–  Klarlägga att riktlinjerna för att förbättra de gemensamma standarderna för den hela inre marknaden i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010, förordning (EU) nr 1094/2010 och förordning (EU) nr 1095/2010 kan utfärdas endast på grundval av stöd i sektorslagstiftning och genom att förtydliga relevanta skäl, vilket är det som kan säkerställa demokratisk legitimitet.

–  Förtydliga att sådana riktlinjer som avses i artikel 9.1 i ESA-förordningarna är identiska med de riktlinjer som avses i artikel 16 i dessa förordningar.

–  Säkerställa lika spelregler för alla finansinstitut inom unionen och ålägga ESA‑myndigheterna att respektera proportionalitetsprincipen, särskilt när det gäller små och mellanstora marknadsaktörer när de utför sina uppgifter och utvecklar sina metoder, sin praxis och sina handböcker för tillsynen.

–  Kräva att ESA-myndigheterna genomför utvärderingar av föreslagna åtgärders inverkan på små företag och hinder för tillträde till finanssektorn.

–  Stärka ESA-myndigheternas undersökningsbefogenheter när det gäller möjliga överträdelser av unionslagen och de tekniska standarder för tillsyn som de har utarbetat.

–  Ge ESA-myndigheterna ett tydligt mandat inom bolagsstyrning, transparens och utlämnande av uppgifter för att förbättra informationens jämförbarhet inom unionen och öka marknadsdisciplinen, ge alla intressenter chans att förstå och jämföra riskprofiler och förfaranden samt öka allmänhetens förtroende.

–  Se till att Europaparlamentet får minst 3 månader på sig att överväga invändningar mot delegerade akter eller genomförandeakter.

–  Föreskriva att ESA-myndigheterna och ESRB obligatoriskt ska delta i ett tidigt skede i det förberedande arbetet för de lagstiftningsprocesser som rör deras sakområde.

–  Säkerställa att parlamentet har möjlighet att utnyttja ESA-myndigheternas och ESRB:s sakkunskap, bland annat när det gäller utformning och tidsaspekter för föreslagna tekniska standarder, och kunna ställa frågor.

Tillsynssamarbete och konvergens

–  Förbättra balansen när det gäller tillsynen av de tre sektorerna genom att främja Esmas och Eiopas roll inom ESFS för att undvika att bankinriktad lagstiftning antas och tillämpas på andra sektorer på olämpligt sätt, samtidigt som lika spelregler upprätthålls.

–  Se över ESA-myndigheternas modell för inbördes utvärderingar och utveckla en mer oberoende bedömningsmodell, t.ex. en sådan som används inom Internationella valutafonden (IMF) (handlingsplanen för finansiella tjänster).

–  Upprätta en lämplig mekanism för att i nödvändiga fall utvärdera medlemsstaternas tillsynsarbete i dialog med de behöriga myndigheterna genom besök på plats och, där så är lämpligt, efterföljande rekommendationer för förbättringar.

–  Stärka EBA:s ansvar att utarbeta och uppdatera handboken om tillsyn av finansinstitut och ge Esma och Eiopa liknande ansvar för att skapa en konsekventare tillsyn och en gemensam tillsynskultur i Europa.

–  Se till att ESA-myndigheternas arbete på konsumentskyddsområdet inte hindras av skillnader mellan ESA-myndigheternas rättsliga grunder, i respektive inrättandeförordning eller i de mandat som de tilldelats i sektorslagstiftningen.

–  Förtydliga att ESA-myndigheternas befogenhet att lösa tvister skiljer sig från befogenheten utreda eventuella överträdelser av unionsrätten och att den kan utnyttjas för att främja samordningen av tillsynsmässig konsekvens och konvergens av tillsynsmetoder utan ytterligare stöd av sektorslagstiftning.

–  Utöka tillsynskollegiernas tillsynsmandat och förbättra ESA-myndigheternas roll som ledande tillsynsorgan inom kollegierna.

–  Säkerställa, i de fall där SSM har blivit utsedd för att samordna ytterligare tillsyn av finansiella konglomerat, att tillsynen av försäkringsföretaget eller koncernen som är en del av konglomeratet innebär ett minst lika stort deltagande från tillsynsmyndigheterna för försäkringsföretaget eller koncernen.

–  Kräva att ESA-myndigheterna identifierar överlappningar av sina mandat och utfärdar rekommendationer om att flera rättsakter bör ses över samtidigt, i syfte att möjliggöra större konsekvens och en rationaliserad ansats för att åstadkomma samstämdhet mellan sektorer och olika lagstiftningar, särskilt när det gäller konsumentskyddsregler, så att den gemensamma regelboken blir mer konsekvent.

–  Stärka ESA-myndigheternas och ESRB:s roll som företrädare för EU inom internationella organisationer och ge dem samma medlemskapsställning som nationella tillsynsmyndigheter.

–  Säkerställa att ESA-myndigheterna tillsammans, inom den gemensamma kommittén, utarbetar en strukturerad politik och strategi där de fastställer sina prioriteringar och respektive roller och hur dessa ska vara utformade inom de nationella tillsynsmyndigheterna samt att de utfärdar en gemensam, övergripande rapport om konsumentskydd varje år.

Förstärkta befogenheter

–  Förstärka ESA-myndigheternas undersökningsbefogenheter och öka deras resurser så att de direkt kan övervaka att bestämmelser med grund i rättsakterna tillämpas korrekt och att de är förenliga med andra beslut som antagits enligt unionens regelverk.

–  Införa direkt tillsyn, inbegripet stresstester, utförd av ESA-myndigheterna över i hög grad integrerade paneuropeiska enheter eller verksamheter, med befogenheter, mandat och resurser till Esma och Eiopa att utföra denna verksamhet och att övervaka konsekvensen i planeringen för återhämtning och rekonstruktion.

–  Ge EBA befogenhet, mandat och resurser att utforma åtgärder för att identifiera nya risker för konsumenterna inom banksektorn.

–  Stärka den rättsliga grunden för ESA-myndigheternas arbete på konsumentskyddsområdet genom att inkludera lagstiftning som innehåller bestämmelser om konsumentskydd i deras handlingsområde. Utöka definitionen av finansinstitut för att säkerställa att samma verksamhet omfattas av samma regler och uppdatera hänvisningarna till behöriga myndigheter i ESA-förordningarna.

–  Ge ESA-myndigheterna mandat och befogenhet att fastställa standarder för nationell klagomålshantering och insamling av klagomålsuppgifter.

ESRB

–  Se till att ESRB finns representerad vid mötena inom ekonomiska och finansiella kommittén.

–  Möjliggöra för ESRB att utfärda EU-omfattande riktlinjer för medlemsstaterna om makrotillsynsinstrument såsom skuldsättningsgrad (leverage ratio), belåningsgrad (loan‑to-value ratio) och skuld i förhållande till inkomst (debt-to-income ratio).

–  Ge ESRB befogenhet att rikta varningar och rekommendationer till ECB både om dess roll inom penningpolitiken och om dess funktion som gemensamt tillsynsorgan (SSM).

–  Se över och förenkla artikel 15 i ESRB-förordningen för att underlätta ESRB:s datainsamling, göra det snabbare och enklare för ESRB att fatta beslut om databegäran och se till att ESRB får tillgång till data i realtid.

–  Se över ESRB:s struktur för att möjliggöra snabbare beslutsfattande och större ansvarsskyldighet.

–  Stärka ESRB:s bidrag till internationella forum för makroreglering.

–  Ge ESRB:s sekretariat tillgång till utökade analytiska resurser och ge ESRB:s rådgivande vetenskapliga kommitté mer resurser.

–  Se till att ESRB rådfrågas när system för stresstester utvecklas av behöriga myndigheter, inbegripet ECB och ESA-myndigheterna.

–  Se till att representanter från ESRB bjuds in som observatörer till relevanta möten och diskussioner inom ECB, inbegripet mötena i kommittén för finansiell stabilitet.

–  Se över artikel 18 i ESRB-förordningen om offentliggörande av varningar och rekommendationer i syfte att höja ESRB:s offentliga profil och förbättra uppföljningen av dess varningar och rekommendationer.

Innan rättsakterna antas ska följande frågor behandlas ingående, mot bakgrund av att medlemsstaterna inte ens under den värsta finanskrisen var beredda att ge ESA‑myndigheterna några egentliga tillsynsbefogenheter:

–  Huruvida den nuvarande modellen med tre separata tillsynsmyndigheter är den bästa lösningen för konsekvent tillsyn.

–  Huruvida kommissionen har överskridit sin befogenhet i rollen som observatör i ESA‑myndigheternas tillsynsstyrelse.

–  Huruvida ESA-myndigheternas stora beroende av kommissionen hindrar deras utveckling, med tanke på deras oberoende, och huruvida transparensen i detta förhållande bör ökas.

–  Vilka konsekvenser inrättandet av SSM kan få för den finansiella tillsynen inom unionen som helhet.

–  Huruvida inrättandet av SSM, när det gäller banktillsyn, kräver att ESA:s uppgifter och mandat behöver ses över i grunden,

–  Huruvida de många olika unionslagarna om finansreglering som delvis överlappar varandra skapar kryphål och isärgående definitioner och huruvida detta skulle kunna åtgärdas med en heltäckande europeisk finanslag.

–  Hur rapportering till ESA-myndigheterna och nationella tillsynsmyndigheter skulle kunna standardiseras, optimeras och förenklas för marknadsaktörerna.

–  Hur ESA-myndigheternas befogenheter i krissituationer bör behållas.

–  Huruvida ESA-myndigheternas möjlighet att tillfälligt upphäva tillämpningen av en särskild bestämmelse skulle kunna vara behjälplig för att undvika oavsedda konsekvenser på grund av extraordinär marknadsutveckling.

–  Huruvida en sammanslagning av ESA-myndigheternas ansvarsområden, till exempel inom konsumentskyddet, i ständiga kommittéer som den gemensamma kommittén ansvarar för, skulle kunna öka effektiviteten och minska dubbleringen av arbetsuppgifter.

–  Huruvida det behövs en försäkringsunion, utformad med bankunionen som förebild, och vilka roller ESFS skulle kunna ta på sig i en sådan union.

–  Huruvida EBA och Eiopa bör få ytterligare resurser för att övervaka och främja tillsynskonvergens i interna kapitalkravsmodeller.

–  Huruvida byrån för finansiellt konsumentskydd som nyligen upprättats i Förenta staterna skulle kunna tjäna som en modell för ESFS i fråga om mandat, befogenheter och resurser.

–  Huruvida ytterligare avgifter som läggs på finansbranschen skulle kunna användas som en extra inkomstkälla för ESA-myndigheterna, till exempel vid mottagande av avgifter från centrala motparter i tredjeländer.

–  Huruvida ESA-myndigheterna skulle kunna bidra mer effektivt till att främja finansiell kunskap genom en europeisk finansiell Pisa-utvärdering, i analogi med OECD:s Pisa‑utvärdering av skolan.

–  Huruvida de tre ESA-myndigheterna och ESRB bör ge ut ett gemensamt nyhetsbrev.

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy