- Betänkande (A6-0002/2006) av Brok

  Roberta Angelilli (UEN), skriftlig. – (IT) Delegationen från Alleanza Nazionale till Europaparlamentet lade ned sina röster om Brokbetänkandet, eftersom den anser att följande punkter är nödvändiga förutsättningar för Kroatiens anslutning till EU:

1. att kräva att förhandlingarna om anslutningen till EU upphävs så länge de kroatiska myndigheterna bibehåller sitt förbud, genom vilket gemenskapsmedborgare av italiensk nationalitet hindras att få tillgång till fastighetsmarknaden, vilket klart strider mot principerna för gemenskapens regelverk,

2. att som ett villkor för Kroatiens anslutning kräva full ersättning för den egendom som har konfiskerats från de tusentals medborgare av italienskt ursprung som har utvisats från kroatiskt territorium sedan 1946,

3. att uppmana de kroatiska myndigheterna att ta på sig ansvaret, som nu är historiskt bevisat och dokumenterat, för de deportationer, grymheter, massakrer och etniska rensningsaktioner som har utövats av kommunistregimen mot tusentals människor av italienskt ursprung sedan 1946.

- Betänkande (A6-0398/2005) av Barón Crespo

  Glyn Ford (PSE), skriftlig. – (EN) Som föredragande i det förra parlamentet för frågan om förbindelserna med Republiken Korea på området vetenskap och teknik, erkänner jag vikten av EU:s förbindelser med denna växande ekonomiska makt i Asien. Jag välkomnar därför detta betänkande, och jag stöder att det medför en utvidgning av vårt ramavtal om handel och samarbete till att även gälla de nya EU-medlemsstaterna. Mekanismen är nu på plats för ett ökat samarbete mellan EU och Republiken Korea. Det viktiga just nu är att tillämpa den.

- Betänkande (A6-0407/2005) av Seppänen

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. – (PT) Jag röstade för betänkandet på grund av de frågor som väcks, närmare bestämt den verkliga ekonomiska omfattningen av de svårigheter Maldiverna står inför efter den tragedi som drabbade landet för något över ett år sedan, förutom landets tidigare problem, och på grund av parlamentets ansvar på detta område i tekniska termer, vilket skiljer sig åt från finansinstitutens ansvar.

  Alyn Smith (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Det är tydligt, och jag hoppas också oomtvistat, att Maldiverna ska införas i förteckningen över länder som är berättigade till bistånd efter tsunamikatastrofen 2004. Det var med glädje jag stödde denna ändring, och jag hoppas att vi så fort som möjligt kan ge landet användbart och praktiskt stöd.

- Betänkande (A6-0411/2005) av Catania

  Frank Vanhecke (NI). – (NL) Herr talman! Cataniabetänkandet om unionsmedborgarskap, som vi röstade emot för en stund sedan, är nog en av de mest osammanhängande och dåligt genomtänkta texter som parlamentet någonsin har åstadkommit, vilket säger en hel del. Genom betänkandet skulle alla som råkar befinna sig mer eller mindre legalt på vårt territorium beviljas allmän rättighet att rösta i alla val. Det innehöll varken en önskan att integrera, krav på språkbehärskning eller nationalitetsvillkor. Kort sagt beviljades främlingarna alla rättigheter utan att ha några förpliktelser.

Detta var helt vansinnigt. Det var ett verk av en skara förblindade ideologer som vägrade inse verkligheten med att gå in för den misslyckade mångkulturella modellen. Dessutom skadades våra medlemsstaters suveränitet i grunden genom detta betänkande. Statsmedborgarskap och alla tillhörande rättigheter måste fortsätta att vara medlemsstaternas exklusiva befogenhet. EU bör inte lägga sig i detta. Vi gjorde helt rätt när vi förkastade detta idiotiska betänkande.

  Luciana Sbarbati (ALDE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill uttrycka min stora bitterhet över att Cataniabetänkandet inte har antagits av parlamentet. Ibland kan progressiva trender skönjas i parlamentet, medan avgjort konservativa trender råder vid andra tillfällen.

Jag beklagar djupt att min egen grupp var delad när det gällde omröstningen om detta betänkande, som borde ha accepterats i en verkligt liberalistisk anda. Visserligen är europeiskt medborgarskap ”ett fortlöpande arbete” som hänger samman med medborgarskap i en av medlemsstaterna, men det är ett mål som vi bör eftersträva genom politiska åtgärder. Härvid måste EU ikläda sig den värdighet som det förtjänar och försöka att på bästa sätt tolka de nya behoven och rättigheterna för medborgarskap, som i varje fall dyker upp innan lagstiftningen kan ta hänsyn till dem.

Samtidigt som jag framför mitt beklagande över att betänkandet har förkastats vill jag därför uttrycka min fullständiga solidaritet med Giusto Catania, eftersom jag har samarbetat med honom och stöder honom även i fråga om ändringsförslagen.

  Agnes Schierhuber (PPE-DE). – (DE) Herr talman! Jag har en röstförklaring att göra för delegationen från Österrikiska folkpartiet.

Vi anser att Cataniabetänkandet om kommissionens fjärde rapport om unionsmedborgarskap är helt misslyckat. Vid en tid då större delen av befolkningen är skeptiska till mycket av det som sker i EU måste frågan om medborgarskap i unionen behandlas med allvar. Det är beklagligt att man i detta betänkande bara diskuterar invandrarnas situation, medan ingenting sägs om EU-medborgarnas behov. Låt mig klargöra att de som vill komma in i EU från tredjeländer, närmare bestämt som invandrare eller asylsökande, förtjänar att tas på större allvar och att behandlas med mycket större respekt än i detta betänkande. Därför har vi röstat emot det.

  Bairbre de Brún (GUE/NGL), skriftlig. – (EN) Min grupp stöder starkt de åtgärder som syftar till ökad harmonisering av mänskliga och civila rättigheter för alla medborgare i medlemsstaterna. Jag stöder starkt de delar i Cataniabetänkandet där man försöker ta upp frågan om migrerande arbetstagares rättigheter, särskilt deras civila och politiska rättigheter till medborgarskap och valdeltagande.

Sinn Féin tror bestämt att migrerande arbetstagare borde få fullständig tillgång till civila och mänskliga rättigheter, och att medlemsstater borde införa ett rättvist och jämställdhetsfokuserat naturaliseringsförfarande för de migrerande arbetstagare som väljer att utnyttja sådana mekanismer.

Jag lade ned min röst i den slutliga omröstningen om Giusto Catanias betänkande (A6-0411/2005) om kommissionens fjärde rapport om unionsmedborgarskap (1 maj 2001–30 april 2004), på grund av att Sinn Féin i sin politik betraktar frågor om medborgarskap, val och politisk delaktighet som frågor som främst ska skötas inom medlemsstaternas styrande institutioner.

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. – (FR) Ingenting i Giusto Catanias betänkande om europeiskt medborgarskap förtjänade något stöd. Emellertid var två förslag särskilt chockerande. Först och främst, kravet på en form av europeiskt medborgarskap som innebär att alla fast bosatta i ett land, oavsett nationalitet, ska ha rätt att rösta och ställa upp i lokala och nationella val samt Europaval. För det andra, kravet på att de medborgerliga rättigheterna i medlemsstaterna ska harmoniseras, under förevändning att skillnaderna mellan dessa rättigheter ger upphov till diskriminering av icke-européer som önskar erhålla europeiskt medborgarskap, som det för närvarande definieras i fördragen.

Vad blir följden av denna galenskap? Enda möjliga sättet att erhålla medborgarskap i ett land är genom att ha detta lands nationalitet. Det är uteslutande de suveräna medlemsstaternas sak att bestämma de villkor som ska uppfyllas innan någon kan tilldelas nationellt medborgarskap. Att bevilja utlänningar rösträtt, oavsett deras nationalitet, innebär att bevilja dem dubbla rättigheter: en som de kan fortsätta att utöva i sitt ursprungsland samt den som de kan utöva i det land där de är bosatta. I verkligheten är detta därför en orättvis åtgärd. Att vara gäst hos någon innebär inte rättighet att lägga sig i deras rättigheter.

Av alla dessa anledningar är det bra att detta betänkande har förkastats.

  Hélène Goudin och Lars Wohlin (IND/DEM), skriftlig. – Betänkandet syftar till att stärka unionsmedborgarskapet genom att frikoppla det från det nationella medborgarskapet och genom att kräva harmoniserade regler för beviljande av nationellt medborgarskap. Vi anser tvärtom att medborgarskap är en av hörnstenarna i nationalstaternas suveränitet som det måste stå varje medlemsstat fritt att självständigt besluta om.

Visst kan det finnas argument för att reformera regler om förvärvande av nationellt medborgarskap efter en längre tids varaktig bosättning inom landet, möjligheten att rösta och valbarhet i kommunala, regionala och nationella val.

Frågan om medborgarskap i medlemsstaterna är dock uteslutande en fråga för de berörda länderna i enlighet med deras egen lagstiftning. Det är upp till varje medlemsstat att fastställa villkoren för förvärv och förlust av medborgarskap liksom vilken verkan medborgarskapet ska ha. Europeiska unionen har inga befogenheter i det hänseendet. Unionsmedborgarskapet är således underställt det nationella medborgarskapet och ska därmed definieras av nationella lagar om medborgarskap.

Dessutom innehåller betänkandet ett antal skrivningar om införandet av EU-skatt, enhetliga europeiska partilistor för Europaparlamentsvalen, betydelsen av en EU-konstitution för att stärka den europeiska samhörigheten liksom gemensamma utgångspunkter för införlivning av den europeiska dimensionen i alla skolors utbildningsprogram.

  Carl Lang (NI), skriftlig. – (FR) Begreppet ”unionsmedborgarskap”, som inte ens har bestämningen ”europeiskt”, är ett knep som syftar till att förstöra våra nationella rättigheter till vår identitet och suveränitet. Giusto Catanias betänkande är ett bevis på detta, eftersom målet är att skapa en enda stor grupp där fransmän, polacker, spanjorer, italienare, tyskar och britter har försvunnit och ersatts av ”unionsmedborgare”, som alla har samma politiska rättigheter.

Genom artikel 17 i betänkandet uppmanas medlemsstaterna att ge alla fast bosatta som är ”unionsmedborgare” rätt att rösta och att ställa upp i val oavsett nationalitet. Därigenom skulle en tjeck som bor i Frankrike kunna delta i valet av republikens president.

Denna rösträtt skulle till och med utsträckas till icke-europeiska invandrare, eftersom man i artikel 18 föreslår att unionsmedborgarnas rättigheter ska utsträckas till tredjelandsmedborgare som är fast bosatta i EU.

Europas nationer, som lever under hotet att översvämmas av invandring på global nivå, behöver inte något europeiskt medborgarskap. De behöver snarare få sina nationella rättigheter bekräftade. Framför allt kräver ett ökande antal fransmän att nationalitetskoden ska reformeras på grundval av principen ”antingen ärver man sin franska nationalitet eller också förtjänar man den”.

  Marine Le Pen (NI), skriftlig. – (FR) Trots att EU upplever en kris både när det gäller representationen, vilket särskilt har visat sig genom Frankrikes och Nederländernas avvisande av den europeiska konstitutionen, och det demokratiska deltagandet, med ett ökande antal människor som avstår från att rösta i valet till Europaparlamentet, fortsätter det år efter år sedan Maastrichtfördraget 1992 att försöka tvinga oss att godta ett europeiskt medlemskap.

Än en gång har vi här en maskin för att krossa nationer och nationella identiteter så att de slutligen kan bytas ut mot en europeisk identitet. Detta nya ”paket”, som kommer direkt från de högre kretsarna i den eurofederalistiska byråkratin, är en väsentlig del av den översvämnings- och invandrings-/invasionsprocess som kommissionen eftersträvar. Varje medborgares rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorium är tänkt att bli en central rättighet i det europeiska medborgarskapet. Därför är det lätt att förstå varför Bryssel försöker förenkla och mjuka upp bestämmelserna för tillträde till och vistelse på europeiskt territorium eftersom förvärvandet av detta nya medborgarskap är beroende av dessa bestämmelser.

Den tanklösa diktaturen förstör systematiskt nationella värden och identiteter. I dag krävs det verkligt mod för att visa och försvara sin nationella medvetenhet.

  Kartika Tamara Liotard, Esko Seppänen och Jonas Sjöstedt (GUE/NGL), skriftlig. – (EN) Vi har röstat för betänkandet men anser att vissa textavsnitt inte var lämpliga att beaktas i detta betänkande, däribland vissa delar av EU-medlemskap, den positiva ståndpunkten om EU-konstitutionen, val av vissa parlamentsledamöter på grundval av gränsöverskridande listor, förslaget om EU-skatt osv.

Vi röstade mot dessa textavsnitt, men röstade slutligen för betänkandet för att sträva efter ett bättre förfaringssätt för migrerande människor i EU. Vi hade i åtanke att detta endast var ett initiativbetänkande utan rättsliga följder.

  David Martin (PSE), skriftlig. – (EN) Jag välkomnar betänkandet avseende unionsmedborgarskap med koppling till tredjelandsmedborgare. Huvudfrågan i betänkandet är att EU-medborgare bör kunna rösta i nationella val i medlemsstater utöver sin egen, förutsatt att de är bofasta där.

Jag beklagar att betänkandet förkastades eftersom det var ett värdigt betänkande. Jag lade emellertid ned min röst om ändringsförslagen till punkt 11, del ett och två, punkt 12, del ett och två, och punkterna 13, 21 och 28 eftersom jag kände att de i detta skede gick för långt.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. – (DE) Det framgår tydligt av det ökande antalet soffliggare i valen, de negativa budskapen från folkomröstningarna och den ökande frustrationen över EU att några EU-medborgare knappast kommer att vinnas med en gemensam nationalsång eller flagga. De är mycket mer intresserade av vad EU lyckas eller inte lyckas åstadkomma än av hur EU framställer sig självt – till exempel genom förslaget till konstitution.

Att göra mer av ett unionsmedborgarskap kommer inte att bidra till att göra EU-skeptiker till de entusiaster vissa vill ha dem till, särskilt inte så länge vi saknar minimistandarder som omfattar hela EU för att bevilja medborgarskap och så länge vi inte gör slut på missbruket av asylsystemet. Terrorattackerna i London, mordet på filmaren Theo van Gogh och gatustriderna i Frankrike bevisar att vi i framtiden noggrant måste granska dem som söker medborgarskap när det gäller deras möjlighet att integreras i majoritetskulturen. Att Europas muslimer inte vill acceptera europeisk lag och kultur är ett faktum som EU inte längre kan släta över i mångkulturalismens namn.

Masslegaliseringarna, som har inneburit att miljontals illegala invandrare har förvandlats till ”européer”, måste också stoppas, och Schengens informationssystem måste i framtiden kunna varna för ambassader som har en massproduceringsstrategi när det gäller att dela ut visum.

Så länge Schengenavtalet är ineffektivt och vi inte lyckas komma åt problemet med parallella samhällen, så länge vi inte kan garantera att de inhemska europeiska folken skyddas – så länge dessa saker pågår måste vi avstå från drömmen om ett europeiskt medborgarskap.

  Luis Queiró (PPE-DE), skriftlig. – (PT) De frågor som detta betänkande har väckt är mycket intressanta och värda en uttömmande diskussion. Jag vill dock påpeka att det inte är parlamentets eller någon annan EU-institutions uppgift att hålla denna debatt över huvud taget. Förvärvandet av medlemskap är en rent nationell fråga, en grundsten i varje medlemsstats suveränitet och enligt min åsikt inte förhandlingsbart. Det finns en hel del antaganden och slutsatser i detta betänkande som jag inte håller med om, och därför röstade jag mot det. Jag välkomnar därför avvisandet av detta betänkande.

  Carl Schlyter (Verts/ALE), skriftlig. – Det är en mänsklig rättighet att kunna delta aktivt i den demokratiska processen och det är något vi med kraft arbetar för att förverkliga för alla. Men att EU skall använda detta som en hävstång för att stärka sina maktambitioner för att ta kontroll över medlemstaternas demokratiska strukturer är inte försvarbart.

  Alyn Smith (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Detta betänkande tar upp medborgarskap som är ett högst kontroversiellt ämne, och min allmänna åsikt är att sådana frågor ska vara frågor som endast berör medlemsstaterna, och att EU-rättigheter härrör från medborgarskap i medlemsstaterna. I detta betänkande, som är icke bindande, försöker man emellertid utforska sätt där varje medlemsstat kan uppmuntras att höja standarder för jämlikhet och rättvisa, eftersom det finns belägg för att EU-länder behandlar minoriteter dåligt. Jag anser att ett eventuellt förkastande av detta betänkande återspeglar ett moget beslut från parlamentets sida, liksom jag fortfarande anser att dessa frågor måste granskas och kommer att tas upp i kammaren igen inom kort.

  Georgios Toussas (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Ett ”europeiskt medborgarskap” är en ideologisk skapelse som inte har något praktiskt värde under förutsättning att medborgarskap beviljas av medlemsstaterna. Den roll man försöker tillskriva ett ”europeiskt” medborgarskap i betänkandet har endast ideologiska egenskaper och skapar ett falskt intryck av en icke-existerande ”europeisk medborgare” på ett gemensamt ”politiskt och kulturellt territorium”, så att det ser ut som om det inte finns någon återvändo från ett imperialistiskt och reaktionärt EU.

Betänkandets syfte är i grunden att bakvägen införa aspekter av den reaktionära europeiska konstitutionen som avvisades av de europeiska folken, till exempel beskattning av de europeiska medborgarna direkt genom EU, stärkandet av de europeiska partierna, införandet av överstatliga valsedlar och så vidare. Den EU-lystnad som dominerar betänkandet går så långt – och detta har inget motstycke någonstans i världen – som att fastslå rätten att förvärva ett obefintligt ”europeiskt” medborgarskap för personer som har vistats i EU ”under en längre tid” och som dock kommer att berövas sitt medborgarskap och sina rättigheter i de länder där de vistas.

Vi stöder oreserverat invandrarna och kämpar med dem för att skydda och utvidga fullständiga politiska och sociala rättigheter, som till exempel rätten att rösta och ställa upp i val, full sysselsättning, löne-, försäkrings- och pensionsrättigheter, beviljandet av medborgarskap för personer som har vistats i EU under en längre tid och så vidare. Förvärvandet av dessa rättigheter är något gräsrotsrörelserna kämpar för i varje medlemsstat och på EU-nivå, och det har ingenting att göra med den vilseledande ideologin med ”europeiskt medborgarskap”.

- Betänkande (A6-0400/2005) av Prets

  Hiltrud Breyer (Verts/ALE). – (DE) Vi stöder naturligtvis helhjärtat detta betänkande av Christa Prets, och vi är också mycket glada över de betydande förbättringar som ändringsförslagen har bidragit med.

I gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen har vi varit särskilt angelägna om att det ska klargöras att kunder till prostituerade också bör ha orsak att vara rädda för att bli bestraffade om de är medvetna om att det rör sig om tvångsprostitution. Vår avsikt med detta är att det bör vara klart och tydligt att tvångsprostitution inte bara bör bekämpas med rättsliga medel, det bör också behandlas som en avskyvärd företeelse av samhället i stort, och vi är särskilt nöjda med att parlamentet har noterat vårt 8 mars-initiativ mot tvångsprostitution under fotbolls-VM, som äger rum i Tyskland i år. Vår avsikt är att klargöra att tvångsprostitutionen måste få rött kort, och rent spel måste innebära att vi gör allt för att bli av med den.

Jag hoppas att kammaren därför kommer att sända ett klart budskap om idrottsevenemang, för vi kan endast bekämpa tvångsprostitutionen genom att sända sådana tydliga budskap till alla samhällsskikt och inte bara genom rättsliga initiativ, och ökningen av tvångsprostitutionen måste verkligen få oss att bekämpa den.

  Andreas Mölzer (NI). – (DE) Herr talman! Människohandeln, som är ännu lönsammare än handeln med vapen och narkotika, har blomstrat på grund av de sönderfallande statliga strukturerna i ett mångkulturellt samhälle, övergången till marknadsekonomi i de östeuropeiska staterna och den därav följande stimulansen för korrupta och kriminella organisationer samt den massinvandring som har skett till följd av öppnandet av gränserna. Eftersom offren är för skamsna eller rädda för att vittna och hälften av de drabbade kvinnor och barn som återvänder hem råkar ut för samma sak igen klarar sig gärningsmännen oftast undan ostraffade, och den slags förebyggande åtgärd som därför behövs går ut på att informera potentiella offer på ett så tidigt stadium som möjligt och att öka allmänhetens medvetenhet om problemet.

Förutom detta är det också verkligen dags för hårda straff för pedofili i hela EU, och ännu hårdare straff för organiserad människohandel.

  Gerard Batten (IND/DEM), skriftlig. – (EN) UK Independence Party röstade mot Pretsbetänkandet om handel med kvinnor och barn, på grund av utformningen av de artiklar som ingår i betänkandet. Vi är bestämt emot handel med alla människor och slaveri, men vi anser att det inte tillhör EU:s behörighet att blanda sig i inrikesfrågor, och vi anser i synnerhet att EU inte borde skapa en politik som avser prostitution.

Alla de punkter som tas upp i betänkandet har redan täckts av Förenade kungarikets lagstiftning, och det är dessa lagar som borde att användas fullt ut i stället för att skapa ännu mer EU-lagstiftning, som skulle få negativa följder.

  Godfrey Bloom (IND/DEM), skriftlig. – (EN) UK Independence Party röstade mot Pretsbetänkandet om handel med kvinnor och barn, på grund av utformningen av de artiklar som ingår i betänkandet. Vi är bestämt emot handel med alla människor och slaveri, men vi anser att det inte tillhör EU:s behörighet att blanda sig i inrikesfrågor, och vi anser i synnerhet att EU inte borde skapa en politik som avser prostitution.

Alla de punkter som tas upp i betänkandet har redan täckts av Förenade kungarikets lagstiftning, och det är dessa lagar som borde att användas fullt ut i stället för att skapa ännu mer EU-lagstiftning, som skulle få negativa följder.

  Maria Carlshamre (ALDE), skriftlig. – (EN) Jag röstade emot ALDE-gruppen när det gäller punkt 46 om kriminalisering av kunder som med avsikt utnyttjar människor i tvångssituationer. Medan ALDE-gruppens hållning var att rösta nej till detta, anser jag att bedömningen måste vara att människor som avsiktligen köper kvinnor/flickor som tvingas till prostitution begår ett brott som motsvarar brottet att köpa stulet gods – dvs. häleri. Jag anser att även de medlemsstater som i dag är emot kriminalisering av sexköp skulle kunna införa detta som en straffbar gärning.

  Charlotte Cederschiöld, Christofer Fjellner, Gunnar Hökmark och Anna Ibrisagic (PPE-DE), skriftlig. – Vi har röstat ja till betänkandet om handel med kvinnor och barn. Vi anser att medborgarnas säkerhet skyddas bäst genom gemensamma insatser mot den gränsöverskridande brottsligheten, i synnerhet brottslighet som riktar sig mot människors grundläggande fri- och rättigheter och mot mänsklig värdighet. Den moderata delegationen vill även understryka, för att få rättslig verkan på de krav som ställs och således lyfta upp frågans betydelse, att frågan om trafficking bör behandlas i Europaparlamentets rättsliga utskott och inte i utskottet för kvinnors rättigheter.

Vi motsätter oss däremot förslag i betänkandet som går in på medlemsstaternas kompetensområden, exempelvis hur polisen organiseras.

  Hélène Goudin och Lars Wohlin (IND/DEM), skriftlig. – Initiativbetänkandet behandlar viktiga frågor och Junilistan stöder många av grundtankarna som genomsyrar betänkandet. Sexuellt utnyttjande och handel med människor måste motarbetas. Vidare kan man inte förbise den grova kriminalitet som ofta följer av gränsöverskridande människohandel. Det är därför av yttersta vikt att samarbetet och informationsutbytet inom EU underlättas.

Junilistan menar dock att varje medlemsland själv måste tillåtas välja metod och arbetssätt, även i dessa frågor. Junilistan väljer därför att rösta nej till initiativbetänkandet.

  Timothy Kirkhope (PPE-DE), skriftlig. – (EN) Jag och mina brittiska konservativa kolleger välkomnar erkännandet i denna resolution att hanteringen av handeln är en av huvudfaktorerna i kampen mot organiserad brottslighet. Följaktligen ska alla åtgärder som vidtas i detta hänseende vara konsekventa med den övergripande strategin mot organiserad brottslighet. Detta ska därför inte användas som en förevändning för att inom detta område eftersträva målet med fullständig överföring av befogenheter till gemenskapen. Vi stöder hellre effektiv nationell politik och starkt samarbete mellan regeringarna för att undanröja denna hemska handel.

  Fernand Le Rachinel (NI), skriftlig. – (FR) Handeln med kvinnor och det sexuella utnyttjandet av barn håller allt mer på att skapa en ansenlig parallell ekonomi i Europa. Enligt Förenta nationerna blir nästan 4 miljoner kvinnor och barn utnyttjade eller sexuellt angripna. Oundvikligen ser vi också hur människohandeln blir allt mer spridd.

Den ökande sexturismen och den allt större efterfrågan på barn för ekonomiskt utnyttjande (som tiggare, ficktjuvar, langare, svartjobbare och så vidare), är alla former av brott och utnyttjande som i de flesta fall är i händerna på organiserade kriminella gäng. De farliga Schengenavtalen, som ledde till att all kontroll över EU:s gränser avskaffades, tillåter att de utnyttjas som narkotikasmugglare eller rånare. Dessutom kan de inte åtalas om de arresteras av myndigheterna eftersom de är underåriga.

Om vi vill förhindra alla former av människohandel måste vi ta itu med dessa maffiaorganisationer, denna olagliga handel som ständigt ökar i ett Europa som är vidöppet.

Fler gemenskapsprogram och fromma förhoppningar från de många icke-statliga organisationerna kommer inte att leda någon vart. Bara om människor och våra eliter vaknar upp och får syn på den ultraliberala invandringsvänliga politik som Bryssel bedriver kan vi hoppas på att till slut kunna känna oss trygga i Europa.

  David Martin (PSE), skriftlig. – (EN) Jag välkomnar att vikten av att införa och främja integrering av ett jämställdhetsperspektiv och barnfokuserade strategier i all EU-politik understryks i betänkandet. Människohandel som syftar till sexuellt utnyttjande är ett brott mot de mänskliga rättigheterna, och mellan 600 000 och 800 000 män, kvinnor och barn smugglas över internationella gränser varje år. I ungefär 80 procent av dessa fall handlar det om kvinnor och flickor, och 50 procent är minderåriga.

Jag instämmer i att det saknas uppgifter om handeln och att det behövs en mer harmoniserad strategi mellan medlemsstater om hur uppgifter ska samlas in. Likaså bör uppgifter om barn särskiljas från uppgifter om män och kvinnor.

Det är nödvändigt att förebyggande strategier behandlar både offer och människohandlare. Fokus borde ligga på den mest utsatta gruppen, först och främst genom att förbättra utbildning och sysselsättningsmöjligheter, genom att bekämpa problemen med feminisering av fattigdom, diskriminering och ojämlikhet. Dessutom borde fler kampanjer införas med en gemensam EU-logotyp och internationella hjälptelefonlinjer. Det måste också informeras mer om juridiska rättigheter till hälsovård för offer i andra länder.

Slutligen instämmer jag i att man genom upprätthållandet av lagen måste åtala och ge stränga straff till människohandlare och bekämpa korruption.

  Claude Moraes (PSE), skriftlig. – (EN) Pretsbetänkandet om strategier för att bekämpa handeln med kvinnor och barn är ett viktigt bidrag till att lösa ett av de mest uppskakande och accelererande problem som möter utsatta kvinnor och barn som utsätts för modernt slaveri, särskilt i Europas sexindustri.

Problemet måste lösas genom största hänsynstagande till offren för handeln, så att de inte utsätts för ”dubbel bestraffning” i EU-ländernas rättssystem.

  Sebastiano (Nello) Musumeci (UEN), skriftlig. – (IT) Det sexuella utnyttjandet av kvinnor och barn är en plåga för mänskligheten som blir ett allt större problem ju längre tiden går. Jag stöder helhjärtat idén om att införa allvarliga straff för kunder till sexslavar. Detta är dock inte tillräckligt. Det behövs också en effektiv gemensam strategi.

Människohandeln, som kontrolleras av maffialiknande multinationella kriminella organisationer, livnär sig på desperationen hos de män och kvinnor som flyr från sina hemländer för att leta efter arbete och ett bättre liv i världens rika länder.

Trots att handeln med kvinnor och barn till största delen är inriktad på sexuellt utnyttjande kan den tyvärr också användas för andra ändamål som är lika avskyvärda och förnedrande för en människa: tvångsarbete, slaveri och – vilket jag tycker är ännu mer skändligt – export av organ.

Vi vet att sexuellt utnyttjande är en del av ett större komplex av kriminell verksamhet som omfattar sexturism, narkotikahandel samt smuggling av vapen och radioaktivt avfall. För att hjälpa till att bekämpa maffian och liknande kriminella nätverk föreslår jag än en gång – liksom jag gjorde i mars 2004 – att ett europeiskt observationsorgan ska upprättas för att övervaka den organiserade brottsligheten och föreslå sätt att harmonisera lagarna för att bestraffa den i hela Europeiska unionen.

  Luis Queiró (PPE-DE), skriftlig. – (PT) Jag behöver inte upprepa argumenten, som har presenterats så tydligt i betänkandet vi har framför oss. Trots det anser jag att det är värt att påpeka att vi klart och tydligt bör fördöma handeln med människor (inte bara med kvinnor och barn, även om de är de mest sårbara grupperna), oavsett om det handlar om sexuellt utnyttjande eller utnyttjande av annat slag. Det är dock inte tillräckligt att protestera kraftigt; vi måste också agera bestämt och handlingskraftigt. Många av parlamentets betänkanden och många journalistiska reportage har klart och tydligt visat att kampen mot människohandeln kommer att ha små chanser att lyckas om inte medlemsstaterna samarbetar med varandra. Därför anser jag att det krävs mer samarbete, förbättrad samordning och större beslutsamhet.

  Lydia Schenardi (NI), skriftlig. – (FR) Uppskattningar av antalet kvinnor och barn som faller offer för människohandel över hela världen varierar mellan 700 000 och 4 miljoner per år. Enligt Förenta nationerna är 1,2 miljoner av dem barn.

Min kollegas betänkande utgår från det tragiska faktumet att människohandeln i dag anses vara den snabbast växande kriminella verksamheten jämfört med andra former av organiserad brottslighet, trots de åtgärder som hittills har vidtagits av medlemsstaterna och Europeiska unionen. Tyvärr kommer inte denna globala företeelse att stoppas genom massproducering av gemenskapstexter, resolutioner eller ändlösa rapporter i ämnet från icke-statliga organisationer.

Även om orsakerna har identifierats: fattigdom, social uteslutning, arbetslöshet, bristande gränskontroller som tillåter att underjordiska nätverk för all slags organiserad brottslighet utvecklas, våld mot kvinnor, utbildning, explosionen av pornografi eller försvinnandet av moraliska referenspunkter, så är de lösningar som föreslås i betänkandet mycket vaga, allmänna och ofullständiga.

Om vi ska bekämpa all denna organiserade människohandel på ett effektivt sätt är det första vi måste göra att återupprätta kontrollen vid medlemsstaternas inre gränser. Avskaffandet av dessa enligt Schengenavtalen var en av huvudorsakerna till utvecklingen av hela denna sexindustri i Europa.

  Carl Schlyter (Verts/ALE), skriftlig. – Att bekämpa människohandel och efterfrågan på dessa tjänster, dvs. sexköpare, hänger ihop, men att på EU-nivå kriminalisera denna typ av brott kan leda till straffsatser som inte är anpassade till de nationella systemens inre logik och skulle också kunna leda till att en kriminalisering av sexköpare förbjuds.

  Alyn Smith (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Ingen kan förneka att organiserad handel med kvinnor och barn är en överhängande fråga som EU-länderna står inför, och för att bekämpa den krävs det samordnad handling genom hela EU. Detta betänkande visar prov på hur samarbete kommer att leda till bättre resultat än om enskilda medlemsstater agerar på egen hand, och det gläder mig att kunna stödja det. Samtidigt som jag har invändningar mot några synpunkter som står i betänkandet anser jag att EU självt måste vidta åtgärder för att bekämpa det här problemet, i samverkan med medlemsstaterna själva.

  Thomas Wise (IND/DEM), skriftlig. – (EN) UK Independence Party röstade emot Pretsbetänkandet om handeln med kvinnor och barn, på grund av artiklarnas natur som inbegreps i betänkandet. Vi är bestämt emot handel med alla människor och slaveri, men vi anser att det inte tillhör EU:s behörighet att blanda sig i inrikesfrågor, och vi anser i synnerhet att EU inte borde skapa en politik som avser prostitution.

Alla de punkter som tas upp i betänkandet har redan täckts av Förenade kungarikets lagstiftning, och det är dessa lagar som borde att användas fullt ut i stället för att skapa ännu mer EU-lagstiftning, som skulle få negativa följder.

- Betänkande (A6-0403/2005) av El Khadraoui

  Jaromír Kohlíček (GUE/NGL).  – (CS) Vi kan inte förneka att luftfartens framtid för närvarande befinner sig vid ett vägskäl. Förra årets kraftiga höjning av oljepriserna ledde till stora problem för en rad flygbolag. Flera av dem kommer att drabbas av kraftiga förluster, och vissa amerikanska bolag får än en gång statligt stöd. Lågprisflygbolag är ett annat problem vi står inför, och vi måste fråga oss i vilken grad dessa lufttrafikföretag, som är placerade i utvecklade länder, lever upp till Internationella civila luftfartsorganisationens och Internationella arbetsorganisationens standarder och OECD:s riktlinjer för multinationella företag. Den viktigaste frågan är om vi har möjlighet att se till att de uppfyller kraven i de EG-direktiv som nämns i punkterna 24 och 25 i betänkandet om fortsatt utveckling av EU:s luftfartspolitik gentemot länder utanför EU, och om vi har möjlighet att effektivt kontrollera att dessa bestämmelser efterlevs.

På samma sätt är jag medveten om de problem som har uppstått vid förhandlingarna, särskilt de med våra största partner, det vill säga Ryssland och Kina. Detta är en fråga som behandlas i betänkandet om relationerna med Ryska federationen och Kina på luftfartsområdet. Situationen är troligen mest komplicerad när det gäller förhandlingarna med Förenta staterna, där förbindelserna hela tiden gränsar till orättvis konkurrens. Trots alla stora problem som gemenskapen står inför när den förhandlar med sina externa partner vill jag dock understryka att sådana förhandlingar är absolut nödvändiga och spelar en nyckelroll, och att luftfarten inte kommer att kunna fortsätta utvecklas utan dem. Detta betyder att man måste fästa särskild vikt vid den avslutande kommentaren i Saïd El Khadraouis betänkande. En persons arbetsplats när denne utför cabotagearbete i ett EU-land är medlemsstaten ifråga, vilket betyder att arbetsvillkoren bör vara skäliga. Dessutom bör cabotage på luftfartsområdet betraktas som arbete inom Europeiska unionen.

Jag vill passa på att understryka att denna strategi att utvidga tillämpningsområdet till att omfatta en hel servicesektor bör kompletteras med bästa metoder. Det skulle då vara möjligt att både i denna och i andra sektorer inleda förhandlingar om att öppna marknaden och om avreglering av cabotage. Denna strategi skulle också kunna skapa nya möjligheter till förhandlingar om tjänstedirektivet, även när det gäller tjänster i allmänhetens intresse. Om vi antar dessa två betänkanden får vi därför en ny möjlighet till förhandlingar om både luftfart och andra frågor. Dessutom kan de möjligheter att tillämpa nya principer jag har talat om leda till ett verkligt genombrott, och de välkomnas innerligt av gruppen Europeiska enade vänstern/Nordisk grön vänster.

  Luis Queiró (PPE-DE), skriftlig. – (PT) Jag anser att det är mycket viktigt att vi fastställer en sammanhängande utvecklingsstrategi för unionens luftfartspolitik gentemot länder utanför EU.

Denna gemensamma utrikespolitik kan utformas antingen genom att vi anpassar de befintliga bilaterala avtalen till gemenskapsrätten, eller genom att vi sluter nya avtal mellan gemenskapen och tredjeländer.

Det har dock tydligt framgått i de olika diskussionerna i utskottet att denna strategi inte kan utvecklas utan avtal med USA, Ryska federationen och Kina.

Jag stöder detta betänkande med tanke på de nya realiteter världsmarknaden står inför och de olika initiativ som har tagits av kommissionen och utskottet för transport och turism.

- Betänkande (A6-0375/2005) av Zīle

  Luis Queiró (PPE-DE), skriftlig. – (PT) Unionen följer sin allmänna strategi för ett gemensamt luftfartsområde med dess grannar.

Omröstningen om Roberts Zīles betänkande om relationerna med Ryska federationen och Kina på luftfartsområdet utgör en del av detta sammanhang. Båda dessa länder har en hög tillväxtnivå inom luftfartssektorn och står inför utmaningar när det gäller konsolidering, avreglering och modernisering.

Vi bortser aldrig från båda dessa länders speciella förutsättningar, och föredraganden tar upp frågor som avskaffandet av överflygningsavgifter och behovet av att utöka förhandlingsmandatet till att omfatta frågor om flygplats- och säkerhetsinfrastruktur. Därför anser jag att detta betänkande utgör en mycket viktig etapp när det gäller att garantera rättslig tydlighet under en övergångsprocess som inte undergräver sektorns ekonomiska stabilitet.

Jag röstade för detta betänkande, som utgör en del av den bredare frågan om utvecklingen av EU:s yttre förbindelser när det gäller luftfartspolitiken.