Talmannen.  – Nästa punkt på föredragningslistan är ett betänkande (A6-0001/2006) av Jonas Sjöstedt för Europaparlamentets delegation till förlikningskommittén om förlikningskommitténs gemensamma utkast till Europaparlamentets och rådets direktiv om hantering av avfall från utvinningsindustrin och om ändring av direktiv 2004/35/EG (PE-CONS 3665/2005 – C6-0405/2005 – 2003/0107(COD)).

  Jonas Sjöstedt (GUE/NGL), föredragande. – Herr talman! Det finns en mycket påtaglig och konkret bakgrund till detta direktiv som vi nu ska fatta beslut om. Det är de stora katastrofer som skedde med kollapsande gruvdammar för några år sedan, framför allt i Rumänien och i Spanien. Det var miljökatastrofer som hade enorma konsekvenser på den omkringliggande miljön, och som också förgiftade vattensystemen.

Till detta kommer våra ständiga miljöproblem där avfall från befintliga anläggningar och från gamla anläggningar sprider tungmetaller och andra giftigheter i vår närmiljö. Det här gör att det behövs ett särskilt direktiv som reglerar avfallet ifrån gruvindustrin och annan extraktiv industri.

När vi ser på det förslag som kommissionen en gång la fram för några år sedan, och på det som vi ska fatta beslut om i morgon, finns det betydande skillnader. Parlamentet har definitivt bidragit till att detta direktiv har blivit bättre och starkare. En mängd ändringsförslag från parlamentet antogs redan vid första behandlingen, och flera tillkommer till denna behandling.

Jag skulle vilja lyfta fram några konkreta delar av detta betänkande som speciellt viktiga. För det första skapas regler om dammsäkerhet som gör att den här typen av katastrofer ska undvikas framöver. Den metod med höga koncentrationer av cyanid som användes i Rumänien blir också förbjuden i med detta direktiv. Det kommer tydliga regler om tillståndsgivning och hur den ska ske, man kommer att kunna se vilka miljöproblem man kan åtgärda. Det genomförs dessutom en absolut skyldighet att respektera vattendirektivet som gör att man inte får försämra vattenstatus.

Till detta kommer regler om att man ska återställa den plats där gruvdriften sker. Den tid då man har lämnat efter sig avfall och förstörda platser ska vara över med detta direktiv. För att kunna göra detta införs en ekonomisk garanti till vilken företagen måste avsätta medel för att kunna återställa den plats där de har bedrivit gruvbrytning.

När det gäller de nya medlemsländerna, framför allt Rumänien men även Bulgarien, har vi under förlikningen kommit fram till en deklaration ifrån dessa länder där de förbinder sig att inte söka undantag utan att istället respektera alla direktivets regler. Det är viktigt inte minst för att Rumänien har betydande problem på detta område. När det gäller det historiska avfallet åläggs medlemsländerna att göra en inventering vilket innebär att de måste se efter var det finns historiskt avfall som orsakar miljöproblem. Sammantaget kommer det att ske en betydande förbättring av miljösituationen i unionen.

Argumenten emot detta har framför allt varit ekonomiska, att det kostar för företagen. Men det är viktigt att inse att miljökostnader, att återställa miljön, är en del av produktionskostnaden och att de ska vara det. Om de inte är det, gynnas de oseriösa aktörerna. Med ett sådant här direktiv gynnas den gruvnäring som är seriös och som tar ansvar för sin miljöpolitik. Det här direktivet kommer också att gynna att man tar fram ny miljöteknik som gör att man kan åtgärda det historiska avfallet, och det ger en möjlighet för europeisk industri på området. Sist, men inte minst och allra viktigast, är att det kommer att gynna miljön och hälsan för dem som bor i dessa områden.

Men detta direktiv är naturligtvis inte perfekt, direktiv är mycket sällan perfekta. Det finns några saker som jag gärna hade velat se som ännu starkare. Reglerna för det avfall som inte klassificeras som farligt är svagare än vad de borde vara. Orsaken till det är rådet som genomförde försämringar i den första behandlingen. Jag fick inte med mig det beslut jag ville ha härifrån parlamentet för att kunna förhandla bort dessa försämringar.

När det gäller avfallsanläggningarna är definitionen alltför vek och alltför generös mot industrin vilket riskerar att skapa vissa kryphål. När det gäller det historiska avfallet finns inte de tydliga kraven på åtgärder mot det. Men det är viktigt att se att unionens övriga miljölagstiftning, framför allt ramdirektivet om vatten, innebär att det finns en absolut skyldighet att åtgärda de fall där man ser att historiskt avfall leder till en försämring av vattenstatus. Det betyder att direktivet som helhet ändå är gott. Vi kan vara nöjda med det arbete som vi har genomfört under dessa år.

Jag skulle slutligen också vilja passa på att tacka dem jag har arbetat med, skuggföredragandena för de olika grupperna som jag har haft ett gott samarbete med. Jag skulle vilja tacka EU-kommissionens tjänstemän som den här gången har varit utmärkta att samarbeta med, och ordförandeskapet som genomförde en mycket bra förlikning. Det har varit enkelt att samarbeta med dem och finna konkreta lösningar på de olika problem vi stod inför.

  Stavros Dimas, ledamot av kommissionen. – (EL) Herr talman! Jag ska fatta mig mycket kort. Jag vill tacka de grupper från Europaparlamentet som deltog i förlikningssammanträdet med rådet den 6 december 2005.

Framför allt vill jag tacka vice talman Dagmar Roth-Behrendt och föredraganden Jonas Sjöstedt, som jag också gratulerar till resultatet.

Diskussionerna i förlikningskommittén var konstruktiva, och jag tror att parlamentet uppnådde medgivanden i de grundläggande frågor som gäller finansiella säkerheter, brytningsställen, övergångsbestämmelser och anslutande länder samt på ett antal andra viktiga punkter.

Kommissionen stöder förlikningstexten med särskild tillfredsställelse, och jag hoppas att parlamentet kommer att ratificera det positiva resultat som nåtts av dess förhandlare.

  Christa Klaß, för PPE-DE-gruppen. – (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Vi har gått långt, med många banbrytande diskussioner längs vägen, och i dag träffas vi så att säga för finalen. Det är bara några få av oss kvar nu, eftersom detta är tredje behandlingen. Jag vill tacka föredraganden Jonas Sjöstedt, vår ”farthållare”, som med sina expertkunskaper och sin stora energi lyckats hålla liv i förhandlingarna hela vägen till förlikningskommittén. Jonas Sjöstedt har hela tiden lyckats hålla målet i sikte, samtidigt som han tydligt insåg när det var dags att avsluta och till sist också kompromissa. Jag är honom mycket tacksam för detta.

Direktivet om hantering av avfall från utvinningsindustrin är därför en framgång för miljön, för gruvföretagen och därmed också för mänskligheten. Miljömässigt hållbar verksamhet består inte bara i att göra ingenting och göra en oförstörd natur till måttstock för allt. I stället har vi människor fått den rentav bibliska uppgiften att tämja vår planet.

Europa kännetecknas inte av urskogar och orörda landskap utan är känt världen över sina odlingslandskap, som utvecklats under århundraden. Dessa landskap bör utnyttjas av människor för människor enligt principen om hållbarhet. Ändå har alla ingrepp i naturen konsekvenser; det vore inte korrekt att säga att gruvdrift inte påverkar naturen och miljön. Därför måste vi, vid bedömning av alla ingrepp, väga avkastningen mot kostnaden, vinsten mot belastningen. Som ett resultat av dagens positiva utveckling, tekniska möjligheter och större miljömedvetenhet använder vi andra måttstockar nu än för bara 50 år sedan. Vi måste utnyttja dessa vinster på bästa sätt med tanke på människors säkerhet och för att bevara miljön. Vi måste också fortsätta att vara ständigt alerta, så vi kan utnyttja de nya möjligheter som utan tvekan kommer att infinna sig om 5, 10 eller till och med 20 år.

Det var de allvarliga olyckorna inom malmbrytningssektorn i Spanien och Rumänien under de senaste 10 åren som fick parlamentet att efterlysa detta direktiv. Nu när vi har det tror jag att vi är på rätt väg mot att åstadkomma något positivt för miljön och för mänskligheten.

(Applåder)

  Gyula Hegyi, för PSE-gruppen. – (EN) Herr talman! För fem år sedan visade cyanidföroreningen av floden Tisza, som orsakades av en guldgruva i Baia Mare i Rumänien, oss ungrare hur farligt gruvavfall kan vara. Vid denna tidpunkt var mitt land inte medlem i Europeiska unionen. Kommissionen och Europaparlamentet förstod ändå problemet och tog initiativ till ett direktiv om hanteringen av sådant avfall. Jonas Sjöstedt reste till platsen för föroreningen, studerade fakta, hörde alla vittnen och experter och framställde ett utmärkt betänkande. Det är vad jag kallar ett gott och ansvarsfullt arbete av en politiker. Hans betänkande grundar sig på verkliga fakta, verkliga faror och ger oss verkliga lösningar. Tack, herr Sjöstedt.

PSE-gruppen stödde betänkandet från början. Vid andra behandlingen lade jag tillsammans med andra kolleger fram många ändringsförslag för att få en strängare reglering. De flesta av dem godtogs av föredraganden och senare av förlikningskommittén. När det gäller frågor som rör vattenföroreningar försökte vi säkerställa uppfyllandet av andra gemenskapsförpliktelser, varav de flesta infördes inom ramdirektivet om vatten. Den kompromiss som nåddes genom förlikning är inte idealisk, men godtagbar.

De ekonomiska garantierna måste vara tillräckliga för att täcka kostnaden för rehabilitering av den mark som påverkas av avfallsanläggningen. Det är en framgång för oss.

Vi är också nöjda med klargörandet av stängningsverksamheten. Vi förlorade emellertid en viktig kamp. Vi socialdemokratiska parlamentsledamöter ville att utsläppet av avfall till en mottagande vattensamling skulle godkännas innan det ägde rum. För mig är prevention den mest miljövänliga lösningen. Kanske kommer alla att förstå denna princip längre fram, inte bara i parlamentet, utan i hela Europa.

Generellt fick vi ett bra direktiv. Medlemsstater, blivande medlemsstater och tredjeländer bör respektera den nya regelramen. Vi måste övervaka ett strikt genomförande av detta direktiv.

  Leopold Józef Rutowicz (NI).  – (PL) Herr talman! Europaparlamentets och rådets direktiv om hantering av avfall från olika utvinningsindustriområden är ett nyckeldokument när det gäller miljö- och hälsoskydd. Det är också av stor vikt för utvinningsindustrin, som måste stå för kostnaderna för att genomföra det, och det kommer att få stor betydelse såtillvida att det kommer att göra det möjligt att nå en överenskommelse och jämka samman alla parters intressen.

Detta direktiv förtjänar vårt stöd. Det kommer dock, som alla rättsakter, att vara föremål för föränderliga ekonomiska villkor, och det är först när det genomförts i praktiken som vi kommer att kunna bedöma hur effektivt det är. Framtida översyner kommer att ge oss möjlighet att göra vissa ändringar. Gruvavfall innehåller t.ex. ofta mineraler som bör återvinnas för att begränsa behovet av ytterligare utvinning.

  Péter Olajos (PPE-DE). – (HU) Herr talman! Europeiska unionen och Europaparlamentet kritiseras ofta för att stifta lagar som är onödiga eller åtminstone inte absolut nödvändiga. Det kommer ingen att säga om det direktiv vi nu diskuterar. I stället har vi lyckats skapa ett internationellt banbrytande direktiv som utgör en milstolpe. Detta direktiv skapades till följd av den gruvkatastrof som ägde rum 2000 i Baia Mare i Rumänien, för att se till att miljön och naturen aldrig mer utsätts för en sådan förorening.

När katastrofer inträffar kan vi inte göra annat än att begränsa och lindra skadorna och betala ersättning, men, som vi sett i detta fall, utan någon större framgång. Den naturliga miljön förstördes, och hittills har inga domar fallit i några av skadeståndsrättegångarna, som nästan avstannat.

I det direktiv vi har framför oss ligger tonvikten därför på förebyggande, vilket alltid är en nyckelfråga när det gäller att göra framtiden säker och undvika miljökatastrofer som orsakas av mänsklig försumlighet. Direktivets bestämmelser gäller dock inte bara framtida gruvor och avfall från dem utan även gamla, nedlagda gruvor och sådana som fortfarande är i drift, ofta under undermåliga tekniska förhållanden. Som ledamot av parlamentets förlikningskommitté vill jag särskilt tacka Jonas Sjöstedt, Dagmar Roth-Behrendt och Karl-Heinz Florenz för deras arbete i samband med trepartsdialogen. På Ungerns vägnar vill jag också tacka dem för att de haft förståelse för mina farhågor och förslag, som gav till resultat att de anslutande länderna, Rumänien och Bulgarien, inte begär något övergångsundantag från genomförande av direktivet, såsom framgår av deras bifogade förklaring.

Östra Karpaterna har många rikedomar, och utvinningen av dem utgör en betydelsefull ekonomisk grund för den regionala utvecklingen. Utvinning bör emellertid enbart ske på ett hållbart sätt, med allra största hänsyn till miljön och naturen. Det är detta direktivet handlar om och bidrar till. Jag är glad att jag haft förmånen att delta i skapandet av detta direktiv, som är så viktigt för vår gemensamma framtid.

  Richard Seeber (PPE-DE). – (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot! Jag vill tacka Jonas Sjöstedt, som förhandlade så klokt på parlamentets vägnar, och också kommissionen, som stödde oss i våra insatser för att nå en kompromiss i rådet.

Jag instämmer med min kollega Péter Olajos, som med rätta framhöll att vi, med detta lagstiftningsförslag, verkligen tagit itu med en fråga av direkt betydelse för allmänhetens och miljöns säkerhet, och att vi alltså inte alls skapar överflödiga EU-bestämmelser som bara skulle utgöra en ekonomisk börda. Även i detta fall innebär givetvis en kompromiss att direktivet för med sig vissa kostnader, men jag anser att dessa kostnader är berättigade och definitivt kan betalas av industrin, eftersom det handlar om en så viktig tillgång som människors hälsa.

Ett särskilt viktigt resultat av kompromissen är att det nu krävs finansiella säkerheter för att täcka de potentiella kostnader som uppstår när ett område påverkas av en avfallsanläggning. Denna typ av arrangemang måste naturligtvis göras i förväg, eftersom olyckor mycket ofta leder till att gruvföretag går i konkurs. Det betyder att det saknas medel för att åtminstone vidta kompensatoriska åtgärder, och det är återigen allmänheten som får ta konsekvenserna.

Olika aspekter av avfallshantering har också tagits upp i mycket större detalj, särskilt i fall då verksamhetsutövaren i samband med rehabilitering av området placerar utvinningsavfall i håligheter efter brytning. Sådan rehabilitering kräver strikt efterlevnad av lagstiftningen, så att förorening av mark eller vatten undviks. Dessutom måste verksamhetsutövarna vidta övervaknings-, underhålls- och hjälpåtgärder: de är t.ex. skyldiga att samla in eller behandla förorenat vatten eller lakvatten. Det är viktigt att de anslutande länderna, Bulgarien och Rumänien, också avger förklaringar där de förbinder sig att följa de nya bestämmelserna – låt oss inte glömma Baia Mare.

  Talmannen.  – Debatten är avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum på onsdag kl. 12.00.