Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2005/2666(RSP)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång :

Ingivna texter :

RC-B6-0025/2006

Debatter :

PV 16/01/2006 - 14
CRE 16/01/2006 - 14

Omröstningar :

PV 18/01/2006 - 4.10
Röstförklaringar

Antagna texter :

P6_TA(2006)0018

Debatter
Onsdagen den 18 januari 2006 - Strasbourg EUT-utgåva

5. Röstförklaringar
PV
  

- Resolution: B6-0049/2006

 
  
MPphoto
 
 

  Jan Andersson, Anna Hedh, Ewa Hedkvist Petersen och Inger Segelström (PSE), skriftlig. Vi eftersträvar en uppgörelse med rådet om ett nytt interinstitutionellt avtal om budgetdisciplin och förbättring av budgetförfarandet. Som utgångspunkt i förhandlingen har vi Europaparlamentets resolution av den 8 juni 2005 om politiska utmaningar och budgetmedel i en utvidgad union 2007–2013. Därför ställer vi oss bakom Europaparlamentets resolution om Europeiska rådets gemensamma ståndpunkt från den 15–16 december 2005. Vi kan dock inte stödja skrivningen om en förbättrad europeisk dimension i EU:s jordbrukspolitik. Vi ser fram emot översynen av EU:s utgifter och inkomster år 2008 och hoppas att den leder fram till en mer modern struktur för EU:s budget och minskade utgifter för den gemensamma jordbrukspolitiken.

 
  
MPphoto
 
 

  Richard James Ashworth (PPE-DE), skriftlig. (EN) Den brittiska konservativa delegationen stöder Böges betänkande i dess krav på att avvisa Europeiska rådets gemensamma ståndpunkt om budgetplanen 2007–2013 i dess nuvarande form. Vi stöder betänkandet i dess krav på ett fast åtagande att göra en översyn av budgeten med en tydlig roll för Europaparlamentet och vi stöder mycket starkt kravet på tillräckliga kompletterande åtgärder för att garantera bättre genomförande och kontroll av utnyttjandet av medel i medlemsstaterna.

Vi noterar emellertid bekymrat kravet på budgetutskottet att förhandla på grundval av Europaparlamentets ståndpunkt av den 8 juni 2005, som om den godkändes skulle öka åtagandebemyndigandena med 112 474 miljarder euro under perioden. Av denna anledning har vi lagt ned vår röst i slutomröstningen.

 
  
MPphoto
 
 

  Francisco Assis, Luis Manuel Capoulas Santos och Edite Estrela (PSE), skriftlig. (PT) Vi avstod från att rösta i slutomröstningen om resolutionen om budgetplanen för 2007–2013 eftersom vi inte accepterar skäl 4 i resolutionen.

Vi anser att minimiavtalet i slutändan var bra för EU eftersom det förhindrar en allvarlig politisk kris i unionen, åtminstone tillfälligt.

Användningen av ordet ”avvisar” i punkt 4 kan få den europeiska allmänheten att tro att parlamentet försöker öppna den finansiella debatten igen, vilket under dessa förhållanden inte går att genomföra, låt vara att det är lämpligt.

Följaktligen anser vi att ordet ”avvisar” betyder detsamma som att ”inte hålla med”, vilket inte undergräver det avtal som uppnåddes.

 
  
MPphoto
 
 

  Gerard Batten, Graham Booth, Derek Roland Clark, Nigel Farage, Roger Knapman, Michael Henry Nattrass, Jeffrey Titford och Thomas Wise (IND/DEM), skriftlig. (EN) Det kan förvåna folk att UKIP för första gången någonsin har röstat för ett betänkande som är öppet federalistiskt i tonen. Vi gör det eftersom antagandet av det här betänkandet tar död på den uppgörelse som förhandlades fram av Tony Blair i december. För oss är en 63-procentig ökning av Förenade kungarikets bidrag till EU oacceptabel. Att ge upp 7 miljarder pund sterling av vår rabatt är oacceptabelt. Den nuvarande budgetplanen är en dålig uppgörelse för Storbritannien.

Om betänkandet godkänns faller vi tillbaka på artikel 272 i fördraget och årliga förhandlingar om budgeten. Även om vi starkt motsätter oss resonemanget bakom betänkandet, så är vi glada över att kunna bidra till att återuppta debatten om hur de brittiska skattebetalarnas pengar används. Ju mer folk exponeras för EU:s arbete, desto mindre gillar de det.

 
  
MPphoto
 
 

  Bastiaan Belder (IND/DEM), skriftlig.(NL) Genom att slänga rådets gemensamma ståndpunkt om budgetplanen 2007–2013 i papperskorgen gör majoriteten av Europaparlamentet så att Europeiska unionens funktion liknar varken det ena eller det andra och det kan vi inte gå med på.

För det första är det medlemsstaterna som tar upp avgifterna till Europeiska unionen. Parlamentet överskrider sina befogenheter om det vill tvinga medlemsstaterna att bidra med mer pengar till EU.

För det andra finns det, med tanke på subsidiaritetsprincipen, poster i EU-budgeten som borde få betydligt mindre anslag, om några överhuvudtaget: utrikespolitik, utbildning, socialpolitik, sysselsättning, kultur och hälsovård. Dessutom tjänar det inget nyttigt syfte att betala för EU-propaganda och ge finansiellt stöd för ”pro-europeiska” tankesmedjor.

För det tredje måste politiken för sammanhållnings- och strukturfonderna inriktas på de mindre gynnade regioner i medlemsstaterna där BNP är lägre än 80 procent av EU-genomsnittet. Den logiska följden av detta är att strukturstödspolitiken flyttas från de södra till de östra medlemsstaterna.

I medborgarnas intresse borde parlamentet inta en mer rådig hållning och begränsa EU till dess kärnuppgifter, kort sagt göra mer med mindre pengar.

 
  
MPphoto
 
 

  Charlotte Cederschiöld, Christofer Fjellner, Gunnar Hökmark och Anna Ibrisagic (PPE-DE), skriftlig. Vi är inte nöjda med den uppgörelse som nåddes i rådet den 16 december. Vi vill minska utgifterna för jordbrukspolitiken och strukturfonderna samt tillföra mer medel till forskning och utveckling och till den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Parlamentet har medbestämmanderätt på det finansiella perspektivet och har aviserat att det kommer att driva sin egen budgetlinje mycket hårt. Vi stöder inte den expansiva budgetlinjen som parlamentet företräder men väl andra förslag som att öka anslagen till forskning och utveckling.

Vi har mot denna bakgrund avstått i slutomröstningen om resolutionen – och inte röstat emot – eftersom vi kan stödja delar av parlamentets förslag.

 
  
MPphoto
 
 

  Lena Ek (ALDE), skriftlig. Jag har idag valt att lägga ner min röst när Europaparlamentet röstade om sin resolution om det finansiella perspektivet. I resolutionen förkastar Europaparlamentet rådets överenskommelse. Jag är visserligen mycket besviken på rådets överenskommelse som innebär att mina prioritetsområden får mindre resurser än vad kommissionen föreslagit. Det gäller områden som forskning, innovation, åtgärder mot gränsöverskridande brottslighet, de strukturfonder som är avsatta att hjälpa små- och medelstora företag samt miljöåtgärder.

Men rådet har tagit förkastligt lång tid på sig och jag vill inte fördröja denna process ytterligare. Det är viktigt att vi säkrar finansieringen för projekt och program för åren 2007-2013 så att inte dessa måste ställas in på grund av osäkerhet och uteblivna medfinansiärer. Inte minst är detta viktigt för de nya tio medlemsländerna. Därför har jag valt att inte stoppa det finansiella perspektiv man nu har kommit överens om.

 
  
MPphoto
 
 

  Neena Gill (PSE), skriftlig. (EN) Den brittiska PSE-gruppen kommer att avstå från att rösta i slutomröstningen om Bögebetänkandet den 18 januari 2006 av följande skäl:

1. Vi är bekymrade över hänvisningen i punkt 7 om att stärka jordbrukspolitiken, något som vi har motsatt oss under en lång tid.

2. Den brittiska PSE-gruppen motsätter sig den första meningen i punkt 4 enligt vilken Europaparlamentet avvisar Europeiska rådets gemensamma ståndpunkt. För det första menar vi att det brittiska ordförandeskapet hade en svår uppgift på sitt ansvar med att försöka nå en överenskommelse om denna känsliga och splittrande fråga. Det var få som trodde att Förenade kungariket skulle kunna nå en slutlig kompromiss med tanke på de ibland fullständigt oförenliga ståndpunkter som EU:s 25 medlemsstater hade i frågan. För det andra anser vi att det inte är Europaparlamentets uppgift att avvisa rådets ståndpunkt. Allt vi kan göra är att notera deras ståndpunkt och besluta om vår egen, som kan vara en annan än rådets, men inte avvisa den.

3. Den brittiska PSE-gruppen stöder Europaparlamentets försök att förbättra ansvarsskyldigheten och flexibiliteten i budgeten för att den ska kunna möta de framtida utmaningar som EU står inför i egenskap av en betydelsefull global aktör.

 
  
MPphoto
 
 

  Ana Maria Gomes (PSE), skriftlig. (PT) I december struntade rådet i parlamentets rätt och skyldighet till medbeslutande och undvek att finansiera de centrala programmen i Lissabonstrategin och de program som rör EU:s plats på världsarenan.

Följaktligen saknar kommissionen resurser för att finansiera de samhällspolitiska programmen – till exempel ungdom, utbildning, forskning och kultur – fonden för globaliseringsanpassning och EU:s externa åtaganden, som exempelvis fredsuppdrag och åtgärder för att bekämpa spridningen av massförstörelsevapen.

Jag röstade därför för att förkasta avtalet i dess nuvarande form och skulle vilja uppmana till förhandlingar i syfte att överbrygga bristen på resurser.

Ordförandeskapet borde få i uppdrag att förhandla med parlamentet om reserver för flexibilitet som skulle garantera alla nödvändiga resurser och gå med på en översynsklausul som skulle göra det möjligt att på nytt granska utgifterna 2008 – inklusive omfördelning av medel från den gemensamma jordbrukspolitiken till konkurrens- och innovationspolitiken – och att ompröva EU:s budgetresurser.

Det handlar inte om att riva upp det som beslutades i Bryssel i december utan snarare om att förstärka det med de medel som behövs för att finansiera program och åtgärder av avgörande betydelse för ett mer sammanhängande, konkurrenskraftigt och ansvarsfullt EU med större trovärdighet på världsarenan.

 
  
MPphoto
 
 

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Den överenskommelse om gemenskapsbudgeten för 2007–2013 som nåddes vid Europeiska rådets möte i december var bedrövligt otillräcklig när det gäller finansiella medel och olämplig när det gäller prioriteringar och instrument som krävs för att hantera de ekonomiska, sociala och miljömässiga problemen i en union som utvidgas till 27 länder.

Det så ofta förkunnade begreppet ”solidaritet” har flyttats ner i prioriteringsordningen, och finansieringen av sammanhållningspolitiken har skurits ned från 0,41 procent till 0,37 procent av gemenskapens BNI. Detta trots att de ekonomiska och sociala skillnaderna har ökat till följd av utvidgningen. Det har också gjorts nedskärningar inom områden som exempelvis det sociala området, miljö, jordbruk, samarbete, forskning och kultur. Samtidigt har områden som ”konkurrenskraft”, migrationskontroll, gränskontroll, säkerhet och den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken fått ökade anslag, på utvecklingsstödets bekostnad.

De som vinner på detta är de ekonomiskt mest utvecklade länderna och de stora ekonomiska och finansiella grupperna i de länderna, och de som förlorar är de s.k. sammanhållningsländerna, som Portugal, och arbetarna.

Hela ”förhandlingsprocessen” har kännetecknats av förslag efter förslag, det ena värre än det andra. I det här sammanhanget bekräftar detta, även om man i det här förslaget avvisar rådets överenskommelse, att parlamentets förhandlingsposition är otillräcklig vad gäller finansiering och prioritering.

 
  
MPphoto
 
 

  Joel Hasse Ferreira (PSE), skriftlig. (PT) I den antagna texten om budgetplanen finns det två saker som borde ha hanterats annorlunda.

Den första är meningen som ”avvisar” den överenskommelse som nåtts i rådet. Det borde ha funnits lämpligare sätt att uttrycka att överenskommelsen inte godtas. Den andra är sättet att hantera jordbrukspolitiken. Att vissa medlemsstater fått mer betydande medel från EU-budgeten genom den gemensamma jordbrukspolitiken har hindrat det europeiska projektets framsteg och stått i vägen för lämpligare kriterier för tilldelning av medel.

Den överenskommelse som nåtts i rådet är positiv för Portugal. Parlamentet har dock all rätt att försöka finjustera överenskommelsen.

I den här processen har det inte gjorts någon riktig helomvändning i budgetmetoderna, eftersom kriterierna för den övergripande anslagsfördelningen inte har genomgått några förändringar. Solidariteten med sammanhållningsländerna i söder och öster måste fortsätta. Stödet för bättre konkurrenskraft i EU får inte vara till nackdel för ekonomier som för närvarande har en sämre konkurrenskraft.

 
  
MPphoto
 
 

  Jeanine Hennis-Plasschaert (ALDE), skriftlig. (EN) För att uttrycka mig tydligt: jag avvisar inte Europeiska rådets gemensamma ståndpunkt. Emellertid ska Europaparlamentet oinskränkt kunna spela den parlamentariska roll som det har i egenskap av att vara en del av den lagstiftande och budgetansvariga myndigheten i samband med utarbetandet av politiken samt reformerna av och budgeten för den. Jag stöder därför parlamentets vilja att inleda konstruktiva förhandlingar med rådet.

 
  
MPphoto
 
 

  Kartika Tamara Liotard (GUE/NGL), skriftlig.(NL) Även om socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet är nöjd med den minskade EU-budgeten, särskilt med det förbättrade betalningsläget för Nederländerna, är vi fortfarande mycket kritiska mot hur återstående medel ges ut. Fördelningen av jordbruksbidrag är ojämn ännu i dag, finansiella medel pumpas fortfarande runt utan syfte och fortfarande främjas prestigefyllda projekt. Att budgetöverenskommelsen skulle uppnås på bekostnad av de riktigt fattiga medlemsstaterna är oförsvarligt.

 
  
MPphoto
 
 

  Cecilia Malmström (ALDE), skriftlig. Resolutionen förkastar rådets överenskommelse om det finansiella perspektivet. Jag anser dock att det är oklokt av Europaparlamentet att förkasta förslaget och har därför valt att lägga ner min röst. Vägen fram till rådets överenskommelse har varit lång och kantad med svårigheter och det hade varit problematiskt om rådet till sist inte lyckats komma överens i frågan. Parlamentet har förvisso medbestämmanderätt i frågan och har rätt att ogilla rådets förslag, men det vore olyckligt om långtidsbudgeten inte kom till stånd på grund av maktspel mellan institutionerna. Parlamentet måste nu ta sitt ansvar och tillsammans med rådet göra sitt bästa för att komma fram till en långtidsbudget.

Jag är av åsikten att det är bra att rådet kom överens om det finansiella perspektivet och att utgiftsnivån inte blev alltför hög, men jag är samtidigt kritisk mot stora delar av innehållet i budgeten. Exempelvis har budgeten fel profil då allt för mycket pengar läggs på jordbruk och regionalstöd.

Parlamentet vill avsätta mer pengar till viktiga områden men förespråkar en total utgiftsnivå som är för hög och vill, liksom rådet, avsätta alltför mycket pengar till jordbruksutgifter och regionalstöd. Därför ställer jag mig inte bakom parlamentets position. En hård prioritering av EU:s resurser är av avgörande betydelse för att åstadkomma de förändringar som Europa behöver.

 
  
MPphoto
 
 

  Toine Manders (ALDE), skriftlig.(NL) I dag har Europaparlamentet antagit en resolution om Europas fleråriga budget. Jag välkomnar den kompromiss som rådet nådde i december 2005 och anser att detta är en bra grund för ytterligare förhandlingar mellan Europaparlamentet och rådet.

Jag anser för min del att detta inte på något sätt förringar de framgångsrika insatserna av den nederländska regeringen, genom finansminister Zalm. Rådets beslut att minska de nederländska avgifterna till EU med en miljard omfattas inte av återförvisningen till parlamentet och kommer därför inte heller att ingå i förhandlingarna. Jag anser att EU måste investera mer i kunskap, innovation och företagande och tycker inte att det märks tillräckligt mycket av det i denna kompromiss.

Dessutom anser jag att Europaparlamentet, precis som vilket nationellt parlament som helst, borde axla sitt ansvar när det gäller att fastställa budgeten. De förhandlingar som Europaparlamentet kommer att inleda med rådet påminner om den debatt som det nederländska parlamentet för med regeringen till följd av drottningens tal.

 
  
MPphoto
 
 

  Diamanto Manolakou (GUE/NGL), skriftlig.(EL) Europeiska rådet kom fram till ett avtal om budgetplanen för 2007–2013, efter hårt köpslående om vem som skulle ge mindre och vem som skulle få mer av befolkningens pengar, så att europeiska monopol skulle kunna dra fördel av det och förbättra sin lönsamhet och sina privilegier. Samtidigt lade det grunden för reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken och för minskningen av jordbruksutgifterna, vilket kommer att svepa bort ännu fler små och medelstora bolag.

Befolkningens pengar i det finansiella paketet används, efter en 110-procentig ökning, för att förstärka den repressiva politiken och strategin i den gräsrotsfientliga Lissabonagendan, medan stödet till jordbrukare gradvis minskas.

Vi parlamentsledamöter från det grekiska kommunistpartiet förkastar besluten om budgetplanen för 2007–2013 eftersom de är till nackdel för befolkningen och dess rättigheter. Vi håller dock inte heller med om de skäl till förkastande som Europaparlamentet uttryckt i sin resolution eftersom de faller inom ramen för filosofin att inte bestrida den gräsrotsfientliga politiken och militariseringen av ΕU, då de uppmanar till förstärkning av EU:s ”konkurrenskraft och säkerhet”, tillsammans med kontroll av utgifterna i medlemsstaterna. Denna filosofi främjar kapitalistiska omstruktureringar, hårdare utnyttjande av arbetarna och förstärkning av repressiva och antidemokratiska mekanismer.

 
  
MPphoto
 
 

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. (PT) Det viktigaste för alla medbeslutsfattare är att handla ansvarsfullt. Allmänheten är bara alltför väl medveten om att den process som ledde till att budgetplanen antogs i december var invecklad. Vilket var kännetecknande för hur svåra dessa förhandlingar verkligen kan vara, särskilt under de förhållanden som råder i dag.

Som jag tidigare sagt är slutresultatet av decembertoppmötet, även om det var bristfälligt när det gäller vad som krävdes och vad jag hade velat ha, i stort sett positivt och gynnsamt för europeiska och portugisiska intressen. Därför tycker jag att det är berättigat att försöka förbättra denna överenskommelse utan att riskera att förlora den enighet som vi uppnått. Insatserna är för höga för att betoningen till största delen ska ligga på den institutionella jämvikten.

 
  
MPphoto
 
 

  José Albino Silva Peneda (PPE-DE), skriftlig. (PT) Jag röstade mot rådets avtal om budgetplanen eftersom jag anser att det är symptomatiskt för den kris som EU står inför: det är magert, saknar ambition och är oinspirerande.

Finansiellt sett är det magert jämfört med andra partnerinstitutioner och även för att rådets förslag snarare är en sammanfattning av de anspråk som de olika medlemsstaterna har än ett uttryck av politisk vilja av något slag.

Bristen på ambition kan ses i de tydliga tecknen på inkonsekvens med tidigare antagen politik. EU:s medborgare står allt mer vanmäktiga inför den brist på effektivitet som de upplever hos EU-institutionerna. Ena dagen fattas beslut som läggs fram för allmänheten som tydliga tecken på framsteg inom vissa områden av intresse för européerna och redan dagen efter misslyckas rådet med att få fram en budget med de medel som behövs för de åtgärder som ska vidtas.

Slutligen är överenskommelsen fullständigt oinspirerande eftersom den inte lyckas uppfylla de löften som givits till kandidatländerna Bulgarien och Rumänien.

Den här typen av förhållningssätt brukar kallas för skenhelighet.

 
  
MPphoto
 
 

  Alyn Smith (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Resultatet av rådets möte i mörkaste natten i Bryssel i december förra året var ett svek mot både Skottland och EU. Detta är oacceptabelt för parlamentet och jag är glad över att stödja förslaget att förkasta denna uppgörelse och inleda förhandlingar för att förbättra den. Parlamentet har ihärdigt försökt att få medlemsstaterna under ledning av Förenade kungariket att agera förnuftigt, men vi kan fortfarande prestera bättre än den uppgörelse som ligger framför oss i dag. Jag anser att parlamentet gör rätt i att stå fast vid sitt krav på en bättre kompromiss och jag är glad över att vi i dag har antagit detta förslag och ser fram emot förhandlingarna.

 
  
  

- Resolution: B6-0050/2006

 
  
MPphoto
 
 

  Proinsias De Rossa (PSE), skriftlig. (EN) Jag välkomnar det beslut som Europaparlamentets talmanskonferens har fattat om att utnämna 22 parlamentsledamöter till en undersökningskommitté som ska undersöka fallet där medborgare har bestulits på sina besparingar på grund av en kris hos försäkringsbolaget Equitable Life. Så många som 6 500 av de drabbade är irländare.

Jag stöder den framställning som Equitable Lifes aktieägare har lämnat till Europaparlamentets utskott för framställningar. Det är helt rätt att deras fall nu utförligt kommer att utredas av Europaparlamentets undersökningskommitté.

Den irländska regeringen bör nu utse en utredare som ska företräda de irländska medborgarnas intresse i denna fråga och arbeta tillsammans med Europaparlamentets undersökningskommitté.

 
  
MPphoto
 
 

  Alyn Smith (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Väljare från hela Skottland har kontaktat mig och efterlyst åtgärder och inte endast tomma ord när det gäller Equitable Life. I dag har vi svarat på deras vädjanden och jag är glad över att parlamentet har tagit detta beslutsamma steg när regeringen i London inte har gjort det. Människor såg sina besparings- och pensionsplaner gå om intet när Equitable Life kollapsade, och det är rätt att de fortsätter att söka svar. Jag ser fram emot att arbeta med undersökningskommittén för att komma till klarhet i frågan.

 
  
  

- Resolution: RC-B6-0051/2006

 
  
MPphoto
 
 

  Carlos Coelho (PPE-DE), skriftlig. (PT) I frihetens och värderingarnas EU måste det stå utom allt tvivel att medborgarnas rättigheter och rättsstatsprincipens företräde förtjänar att skyddas fullständigt.

Bekämpandet av terrorism borde ingå i denna kategori. Följaktligen får vi inte överge vårt arv och det breda internationella stöd vi åtnjuter. Det som skiljer oss från terrorister är vår grundläggande respekt för människor och deras rättigheter.

Det tillfälliga utskottet måste fortsätta sitt uppdrag att samla in och analysera all information som kan visa sig vara av betydelse för att avslöja sanningen bakom de rapporter som publicerades i Washington Post och som stöds av Human Rights Watch.

Vi måste hitta sanningen, inte bara för att kvardröjande tvivel föder misstänksamhet och ger näring åt spekulationer utan även för att vi inte under några omständigheter kan tillåta att europeiskt territorium används för hemlig internering. Detta vore skamligt och skulle strida mot de internationella bestämmelserna om mänskliga rättigheter och mot de europeiska värderingarna.

 
  
MPphoto
 
 

  Proinsias De Rossa (PSE), skriftlig. (EN) Europaparlamentet har beslutat att inrätta ett tillfälligt utskott för att undersöka påståenden om hemliga CIA-fängelser och tortyr av fångar på EU:s territorium eller i länder som ansöker om medlemskap i EU. Om EU:s medlemsstater eller kandidatländer, aktivt eller passivt, har varit inblandade i driften av utomrättsliga fängelser, skulle detta innebära ett brott mot stadgan om de grundläggande rättigheterna.

Det är viktigt att vi går till botten med problemet. Vi måste undersöka utan fördomar, men vi får inte blunda för möjligheterna. Vi vill veta sanningen och ingenting annat. Om vi gör detta för vi en genuin kamp inte bara mot terrorism utan även mot tortyr.

 
  
MPphoto
 
 

  Claude Moraes (PSE), skriftlig. (EN) Jag röstade för att Europaparlamentet skulle inrätta ett tillfälligt utskott för att undersöka anklagelserna mot CIA om påstådda bortföranden, extraordinära överlämnanden, interneringar på hemlig plats, interneringar utan kontakt med omvärlden, tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling av fångar på Europeiska unionens territorium, medräknat anslutnings- och kandidatländerna.

I ljuset av den allmänna oron, däribland den hos min valkrets i London, är det viktigt att man i arbetet med Europaparlamentets undersökning gör allvarliga ansträngningar för att fastställa sanningshalten i dessa anklagelser.

 
  
MPphoto
 
 

  Athanasios Pafilis (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Ställt inför de avslöjanden och den uppståndelse som orsakats av CIA:s agerande, med medborgare som förs bort, misstänkta som flyttas, utredningar som utförs inom EU och fängelser i europeiska länder, försöker Europaparlamentet, genom att inrätta en undersökningskommitté, slå blå dunster i ögonen på Europas folk.

Det låtsas vara bekymrat över brotten mot de mänskliga rättigheterna på europeisk mark och försöker rädda EU:s ”förlorade anseende”. Det är dock ett faktum att EU självt och medlemsstaternas regeringar har ingått hemliga avtal med Förenta staterna, helt har följt med i den så kallade anti-terroriststrategin och nu försöker spela rollen som förvånade och oskyldiga duvor.

Befolkningen förolämpas och underskattas när de politiska grupperna i Europaparlamentet, vars partier sitter i regeringsställning och har undertecknat avtalen, gör en show av att protestera mot följderna av dem.

ΕU och Förenta staterna är gemensamt skyldiga för de oansvariga åtgärder som vidtas av underrättelsetjänsterna, vilka utöver allt annat förbereder sig för att tillämpa terroristlagarna för att slå mot gräsrotsrörelserna och släppa lös krig mot länder och befolkningar.

 
  
MPphoto
 
 

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. (PT) I konfliktsituationer, särskilt den som Förenta staterna och dess allierade just nu är inblandade i, är det ännu viktigare att upprätthålla våra grundläggande, civiliserade värderingar. Vi behöver alla vara mer vaksamma under extrema förhållanden. Därför delar jag åsikt med alla de som, i Europa och Förenta staterna, har höjt sina röster mot kränkning av eller överträdelse mot dessa värderingar. Detta är min entydiga inställning som jag även uttryckt vid tidigare tillfällen.

När det gäller de så kallade CIA-transporterna måste jag därför uttrycka min besvikelse över denna debatt. Den har till största delen byggts på antaganden, misstankar och anklagelser, och det som våra allierade och våra mycket uppskattade politiska ledare i EU:s medlemsstater säger verkar vara ord med mycket lågt värde.

Mot denna bakgrund tycker jag att ordförandekonferensen lyckades uppnå en lösning som var passande och framför allt balanserad och lämplig för den roll som parlamentet skulle kunna spela i den här frågan. Därför röstade jag för.

 
  
MPphoto
 
 

  Alyn Smith (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Anklagelserna att våra amerikanska vänner och kolleger skulle ha använt flygplatser i EU för att mellanlanda med flyg som enligt våra lagar är olagliga, är ytterst oroande. Det är riktigt att vi i Europaparlamentet ska försöka sprida ljus över dessa dunkla förehavanden eftersom detta är en viktig fråga för alla våra medborgare. För min del tror jag inte att amerikanerna är skyldiga till hälften av vad de anklagas för, men vi kommer endast att kunna bemöta dessa anklagelser genom att komma fram till sanningen i frågan. Jag ser fram emot att arbeta med det tillfälliga utskottet för att göra det.

 
  
  

- Cavadabetänkandet (A6-0003/2006)

 
  
MPphoto
 
 

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. (PT) EU måste inta en tydlig och konsekvent hållning till försvaret av demokratin, rättsstaten och de mänskliga rättigheterna när det gäller det som i ordets vidaste bemärkelse borde vara en fredsprocess i Mellanöstern. I det här särskilda fallet måste de steg som tagits i Libanon få vårt fulla stöd i både ord och handling. I praktiken måste vi samarbeta kring alla ledtrådar som kan avslöja sanningen bakom mordet på före detta premiärministern Rafiq Hariri. Jag har därför röstat för detta betänkande. Jag skulle också vilja nämna de procedurfrågor som föredraganden tagit upp och som jag anser är värda att uppmärksammas.

 
  
  

- Sjöstedtbetänkandet (A6-0001/2006)

 
  
MPphoto
 
 

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Vi välkomnar antagandet av det slutliga betänkandet, godkänt av förlikningskommittén, om hantering av avfall från utvinningsindustrin, något som är av stort intresse för Portugal.

Denna nya lagstiftning kommer att förstärka miljöbestämmelserna i flera medlemsstater och innebära att företag åläggs strängare skyldigheter att städa upp efter att de avslutat sin industriella verksamhet och på det sättet ta sitt ansvar för skyddet av miljön och folkhälsan.

De inventeringar av befintliga anläggningar som måste utföras för att lämpliga åtgärder ska kunna vidtas är av liknande betydelse.

Vi litar på att dessa förslag kommer att omsättas i praktiken överallt.

 
  
MPphoto
 
 

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. (PT) Detta direktiv är en viktig lagtext om miljön.

Efter det berömvärda arbete som utförts av både föredraganden och parlamentets delegation i förlikningskommittén måste jag uttrycka mitt stöd för detta betänkande. Det innehåller viktiga åtgärder som kommer att bana väg för en minskning av de skadliga effekterna på miljön och riskerna för folkhälsan till följd av avfall från utvinningsindustrin.

Jag har därför röstat för Sjöstedtbetänkandet.

 
  
  

- Maatenbetänkandet (A6-0415/2005)

 
  
MPphoto
 
 

  Andreas Mölzer (NI). – (DE) Det finns cirka 20 000 badplatser i Europeiska unionen och människor har ingen aning om vilka farliga bakterier som lurar i deras vatten. Simmare sväljer i genomsnitt cirka 50 milliliter vatten och barn sväljer ibland tio gånger så mycket medan de plaskar kring, så det måste garanteras att det inte finns någon risk för dem att dra på sig sjukdomar. Det finns flera olika ämnen som kan orsaka sjukdomar, från illamående till hudutslag, men även andra som potentiellt kan vara dödliga. Det är då desto mer uppmuntrande att man genom EU-direktivet lyckats förbättra kvaliteten på badvattnet de senaste åren, men det har gjorts drastiska ingrepp i kapaciteten i mindre sjöar, som exempelvis de i de österrikiska alperna, för att de ska reglera sig själva. Följaktligen kan vi inte längre endast lita på lagbestämmelser, förbud och investeringar, utan vi måste i stället försöka begära av allmänheten att de samarbetar aktivt och är medvetna om miljöfrågorna.

 
  
MPphoto
 
 

  Charlotte Cederschiöld, Christofer Fjellner, Gunnar Hökmark och Anna Ibrisagic (PPE-DE), skriftlig. EU borde naturligtvis inte ha ett gemensamt direktiv för kvaliteten på badvatten. Vi har röstat för rapporten då parlamentet lyssnat till vår kritik och minskar den reglering vi har nu. Rapporten avvisar även kraftfullt de förslag till ytterligare reglering som förelåg när parlamentet behandlade frågan förra gången.

Det bör påpekas att det tidigare förslaget tydligt visade hur svårt det är med detaljerade regler som skall gälla under helt olika förhållanden. I länder med långa kuster, stora vattenytor, korta badsäsonger, låga vattentemperaturer och gles befolkning bör andra krav ställas än i länder med tätbefolkade stränder dit många reser för att bada i varmt vatten under lång tid. Vi moderater gläds åt att vi fått gehör för vår kritik.

 
  
MPphoto
 
 

  Carlos Coelho (PPE-DE), skriftlig. (PT) Jag stöder naturligtvis det här förslaget. Det är av särskild betydelse för mitt land, Portugal, vars kustområde täcker hälften av det nationella territoriet, med flera floder och andra vattenvägar, och där den badande befolkningen i allt större omfattning utövar vattensport.

Det här förslaget är ett mycket viktigt steg för att skydda människors hälsa och miljön eftersom ändringarna i tabellen kommer att medföra tydliga förbättringar när det gäller förståelse, övervakning och kvalitetskontroll av badvatten.

Den text som förlikningskommittén lade fram kommer att täcka luckor och uppdatera den förordning om badvatten som nu är i kraft.

Det kommer nu strängare krav, som exempelvis nya gränsvärden för bakterier för att vatten ska anses vara av ”tillfredsställande” kvalitet eller att det nu är obligatoriskt med information till allmänheten och den nya EU-omfattande standardiseringen av skyltar, vilket kommer att hjälpa till att minska hälsoriskerna och förhindra sjukdomar och infektioner.

 
  
MPphoto
 
 

  Lena Ek (ALDE), skriftlig. Jag har idag valt att rösta ja till förlikningskommitténs gemensamma utkast till Europaparlamentets och rådets direktiv om förvaltning av kvalitet på badvatten. Min utgångspunkt är att detta är en fråga om subsidiaritet, det vill säga bör hanteras på lokal eller regional nivå i det här fallet. Badvatten är en fråga som berör många svenska kommuner som har ett enormt stort antal badplatser. Det är därför viktigt att direktivet inte belastar kommunerna med ökad byråkrati. Att jag trots allt sagt ja beror på att detta direktiv innebär många förbättringar mot det direktiv om badvattenkvalitet från 1976 som idag gäller. Dels innebär det en förenkling, dels förbättrade förutsättningar för hälsa och miljö. Ett smalare men vassare EU behöver se över om frågor som denna inte borde föras tillbaka till medlemsstaterna att hantera på nationell eller lokal/regional nivå.

 
  
MPphoto
 
 

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Den viktigaste aspekten av den lösning som uppnåtts är att det direktiv om badvattnets kvalitet från 1976 som akterseglats av utvecklingen inom den vetenskapliga kunskapen och de ökade hälsokraven i vissa avseenden har uppdaterats. Enligt föredraganden kommer dessa ändringar att leda till att hälsoriskerna för badande minskar från 12 till 7,5 procent.

Förlikningsförfarandet var komplicerat med tanke på de skilda uppfattningar som förekommit, och resultatet var tillfredsställande men otillräckligt, särskilt med avseende på de parametrar som nu blivit obligatoriska.

De största framstegen har gjorts när det gäller informationen till allmänheten. Förhoppningsvis kommer aktuell information att offentliggöras och sättas upp på själva badplatserna.

 
  
MPphoto
 
 

  Duarte Freitas (PPE-DE), skriftlig. (PT) Den text som utarbetades i förlikningskommittén och lades fram inför dagens omröstning innehåller några mycket välkomna ändringar av det förslag som lades fram inför den andra behandlingen den 21 april 2005.

Förslaget att ta bort skillnaden mellan kust- och inlandsvatten togs inte med och kategorin ”tillfredsställande” kvalitet togs inte bort från den slutgiltiga texten, vilket säkrar Portugals viktigaste intressen i den här frågan och uppfyller de senaste rekommendationerna från WHO.

Jag välkomnar de föreslagna parametrarna för bedömning av kvaliteten på badvatten och den metod som antagits för att utvärdera och klassificera det. Jag är därför för att dessa parametrar antas.

Jag tror att det alltså kommer att bli möjligt att inte bara förbättra miljön utan även att skydda och ge bättre information till medborgarna om kvaliteten på det badvatten de använder.

 
  
MPphoto
 
 

  Hélène Goudin, Nils Lundgren och Lars Wohlin (IND/DEM), skriftlig. Detta betänkande behandlar en fråga som inte borde vara på EU:s agenda. Det går självfallet inte att jämföra förhållanden och förutsättningar mellan badvatten i Medelhavet och tusentals sjöar i länder som Sverige och Finland. Badvattendirektivet utgör ett exempel på att EU sällan tillämpar vare sig subsidiaritetsprincipen eller proportionalitetsprincipen i praktiken. Detta faktum är beklagligt.

Det förslag som förlikningsförfarandet har resulterat i har vissa fördelar jämfört med det direktiv som gäller för närvarande. Till exempel är antalet kriterier som medlemsstaterna skall tillämpa färre. Samtidigt tillkommer nya absurda krav, såsom att EU-harmoniserade skyltar skall införas på badplatserna i EU.

Vi har tilltro till att medlemsstaterna självständigt kan hantera frågor som gäller vattenkvaliteten på badplatser. Vi är därmed principiellt emot badvattendirektivet, och har röstat nej till förlikningskommitténs kompromiss.

 
  
MPphoto
 
 

  Cecilia Malmström (ALDE), skriftlig. Jag har valt att rösta ja till förlikningskommitténs gemensamma utkast till Europaparlamentets och rådets direktiv om förvaltning av kvalitet på badvatten. Principiellt anser jag inte att kvalitet på badvatten är en fråga som bör hanteras på EU-nivå, det bör behandlas av medlemsstaterna på nationell eller lokal nivå. Skälet till min ja-röst är att förslaget innefattar betydliga förenklingar av ett tidigare direktiv från 1976 om badvattenkvalitet. Att rösta ja till detta förslag är ett led i kampen om att förenkla EU:s lagstiftning. Samtidigt innebär det naturligtvis också förändringar i rätt riktning vad gäller hälsa och miljö.

För att EU ska bli effektivare och handlingskraftigt i de stora gränsöverskridande frågorna krävs det att man överlämnar viss politik till medlemsländerna. Detta är en sådan fråga, den måste ligga närmare medborgarna.

 
  
MPphoto
 
 

  David Martin (PSE), skriftlig. (EN) Jag röstade för detta betänkande eftersom den nya och fjärde kategorin av vattenkvalitet som rådet introducerade är bibehållen, och de fyra kategorierna har nu kombinerats med bättre värden för den halt av toxicitet som definierar dem. Dessa nya värden förbättrar nivån på badvattenkategorierna och bör bidra till att minska hälsorisken för badarna.

 
  
MPphoto
 
 

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. (PT) Den överenskommelse som nåddes i förlikningskommittén om direktivet om förvaltning av badvattenkvaliteten grundas på nya kriterier för bedömning av vattenkvalitet och information till allmänheten.

Strängare regler och bättre information till allmänheten är väldigt viktigt för Portugal med tanke på det portugisiska kustområdets omfattning och med tanke på det sociala, kulturella och ekonomiska värde som det kustområdets och dess otaliga vattenvägar innebär för landet, inte bara när det gäller turismen utan även den sociokulturella verksamheten.

Allt måste göras för att förebygga och minska hälsoriskerna. Jag anser därför att det här förslaget är ett mycket viktigt steg för skyddet av människors hälsa och miljön. Dessa ändringar kommer att leda till tydliga förbättringar av förståelsen, övervakningen och kvalitetskontrollen av badvatten och bidra till att uppnå den jämvikt som behövs när det gäller kostnaden för att införa nya kvalitetskriterier.

Jag röstade därför för Maatenbetänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Margrietus van den Berg (PSE), skriftlig. (EN) Badvattenkvaliteten, som denna resolution behandlar, är mycket viktig. Enligt min uppfattning är detta emellertid något som bör behandlas på nationell nivå, i enlighet med subsidiaritetsprincipen. Att besluta om detta på EU-nivå ger inget mervärde. Av den anledningen röstar jag mot denna resolution.

 
  
  

- Betänkandet av Korhola (A6-0381/2005)

 
  
MPphoto
 
 

  Eija-Riitta Korhola (PPE-DE), föredragande. (FI) Herr talman! Eftersom tiden löpte ut var jag tvungen att avsluta mitt anförande, och jag vill därför rätta till det. Jag ska läsa vad jag ville säga, så att miljöorganisationerna inte ska missförstå vad jag sa.

Ett exempel på detta är den skrivelse som kom denna vecka från de största miljöorganisationerna, och den ger en missvisande bild av den möjlighet till rättslig prövning som nu kan komma att öppnas för dem. De nämner att industriländerna kan väcka talan vid Europeiska gemenskapernas domstol, och att denna lagstiftning endast skulle leda till att de kommer på samma nivå. I skrivelsen tas inte upp att miljöorganisationerna för närvarande inte på något sätt strävar efter att nå samma nivå som företagen, eftersom detta beslut då skulle påverka dem direkt och enskilt, med andra ord som en berörd part. Miljöorganisationerna borde nu i stället kunna välja inom hela unionen vilket område de är intresserade av, och kunna bortse från kriterier som rör berörda parter. Det var missvisande att denna viktiga detalj inte nämndes.

 
  
MPphoto
 
 

  Proinsias De Rossa (PSE), skriftlig. (EN) Jag välkomnar varmt förslaget till förordning om att tillämpa bestämmelserna i Århuskonventionen på EU:s institutioner och organ. Medborgarna har laglig rätt att få tillgång till information och rättslig prövning i miljöfrågor, även från EU.

I synnerhet anser jag att definitionen av miljöinformation, som den anges i den föreslagna förordningen, bör innehålla en lägesrapport om rättegångsförfarandena mot de medlemsstater som har brutit mot EU-rätten. Alldeles för ofta är det endast genom att övervaka kommissionens pressmeddelanden som EU:s medborgare har möjlighet att få information om sina medlemsstaters bristande respekt för de åtaganden som de har gjort av egen fri vilja. Detta är inte tillräckligt, man måste förbättra den informationen.

Avslutningsvis beklagar jag att rådet misslyckades med att nå en överenskommelse om det närstående förslaget till direktiv om tillgång till rättslig prövning som godkändes med ändringsförslag av Europaparlamentet den 31 mars 2004. Jag uppmanar rådet och kommissionen att fördubbla sina ansträngningar när det gäller detta speciella initiativ.

 
  
MPphoto
 
 

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Vi anser att de ändringsförslag som i dag har antagits rörande tillämpning av bestämmelserna i Århuskonventionen på gemenskapens institutioner och organ är mycket betydelsefulla. I betänkandet prioriteras för det första allmänhetens rätt till information för att kunna delta i beslutsprocessen, dvs. hur dessa förfaranden ska tillämpas, och för det andra rätten till tillgång till information, och slutligen tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor.

Ändringsförslag har till exempel tagits med om definiering av prioriteringar i miljöpolitiken och allmänhetens deltagande i utformningen av miljöpolitiken. Nu måste det tydligt anges hur man kan få tillgång till information, som t.ex. information om läget i mål rörande överträdelse av gemenskapslagstiftningen och att göra information tillgänglig genom bedömning av resultatet av olika samråd.

På vissa områden är konventionens krav inte tillräckliga, särskilt när det gäller tillgången till rättslig prövning, eftersom det inte finns några stödmekanismer för att minska eller undanröja återkommande finansiella hinder. Tillgång till rättslig prövning är nämligen ofta begränsad just på grund av att de som vill ta upp ett fall till rättslig prövning inte har tillräckliga ekonomiska resurser.

Allmänt sett är detta dock ett viktigt steg mot att å ena sidan få till stånd ett aktivt deltagande genom förfaranden som utvecklats inom en rimlig tidsram, och å andra sidan tillgång till information, som kommer att garantera ett sunt och demokratiskt deltagande.

 
  
MPphoto
 
 

  Robert Goebbels (PSE), skriftlig.(FR) Jag röstade nej till några av parlamentets ändringsförslag om tillämpningen av Århuskonventionen. Jag är klart positivt inställd till att allmänheten ska vara så informerad som möjligt. Jag anser dock inte att denna information bör leda till att vissa icke-statliga organisationer gång på gång inleder rättsliga förfaranden, eftersom organisationerna ännu inte anses som representativa. Om det finns ett bevisat allmänt intresse måste det ha företräde framför överväganden som ofta är egoistiska.

 
  
MPphoto
 
 

  Hélène Goudin, Nils Lundgren och Lars Wohlin (IND/DEM), skriftlig. Vi anser att Århuskonventionen utgör ett värdefullt rättsligt instrument för att garantera allmänhetens tillgång till miljöinformation och deltagande i beslutsprocesser. Syftet med konventionen är därmed positivt. Vi har röstat nej till ändringsförslag 25. Rent principiellt anser vi att talan i mål bör ske inför nationell domstol som tillämpar gällande rätt.

 
  
MPphoto
 
 

  Toine Manders (ALDE), skriftlig.(NL) I ett samhälle som grundas på demokratiska värderingar anser jag att varje part bör ha samma rättigheter. Detta gäller även lika och icke-diskriminerande tillgång till rättslig prövning för medborgare, företag och icke-statliga organisationer. I artikel 230.4 i fördraget föreskrivs detta redan och det är därför tillräckligt. Av detta skäl ansåg jag att det var lämpligt att rösta nej till ändringsförslagen 19, 22, 24 och 25.

 
  
  

- Betänkandet av Jarzembowski (A6-0410/2005)

 
  
MPphoto
 
 

  Frank Vanhecke (NI). – (NL) Herr talman! Efter gårdagens debatt om avregleringen av hamntjänster stod det redan klart att en stor majoritet av Europaparlamentet hade tagit till sig de sakliga argument som de europeiska hamnarbetarna hade lagt fram för dem, och det är naturligtvis bra.

Vi kan bara hoppas att den så verklighetsfrämmande Europeiska kommissionen inte fortsätter med sitt ilskna beteende, men vi bör inte hoppas för mycket på det, för jag tror att vi återigen kommer att få behandla Bolkesteindirektivet redan nästa månad.

Efter att ha sagt detta är jag mycket nöjd över att kunna konstatera att vi genom att ha förkastat Georg Jarzembowskis betänkande i dag tydligt har valt att följa principen ”arbete till våra egna medborgare först”. Vi har skyddat våra egna nationella hamnarbetare mot illojal konkurrens från länder som tillämpar helt andra arbetsvillkor. Det gläder mig att både vänsteranhängare och konservativa i Europaparlamentet för en gångs skull har prioriterat sina egna medborgare. För en gångs skull har de prioriterat våra egna medborgares grundläggande intressen framför ideologier. Man kan bara hoppas att de kommer att följa detta exempel i fortsättningen.

 
  
MPphoto
 
 

  Dirk Sterckx (ALDE). – (NL) Herr talman! Jag förkastade inte förslaget till hamndirektiv. Enligt min åsikt borde vi ha ändrat och förbättrat det, eftersom ett paket med balanserade ändringsförslag hade lagts fram för oss.

Vi borde ha gjort så som fackföreningarna hade begärt och tagit bort egenhanteringsklausulen från direktivet. Vi kunde ha utarbetat en ram för licenser och avtal, samt hamnmyndigheternas val av leverantörer av hamntjänster. Vi kunde ha utarbetat en tydlig rättslig ram för lotstjänster. Vi kunde ha utarbetat tydliga övergångsbestämmelser för befintliga avtal.

En majoritet av parlamentet ansåg att det inte var nödvändigt, trots att den europeiska hamnpolitiken har varit föremål för diskussioner i tio år nu, och trots att vi nu borde känna till alla argument. Jag är inte beredd att ägna mig åt kortsiktigt tänkande och gräva ned huvudet i sanden. Vi politiker är skyldiga att genomföra lagstiftningsarbete, men det gjorde vi inte i dag. Vi lämnar nu över politiken till EG-domstolen som kommer att fatta beslut om vad fri rörlighet för tjänster i våra hamnar innebär. Parlamentet handlade kortsiktigt i dag. Jag hade en annan åsikt.

 
  
MPphoto
 
 

  Christopher Heaton-Harris (PPE-DE). (EN) Herr talman! Jag var PPE-DE-gruppens föredragande från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd när det gällde direktivet om tillträde till marknaden för hamntjänster. Det är uppenbart att jag röstade mot direktivet, men av helt andra orsaker än de flesta i parlamentet. Direktivet innebar ett steg tillbaka från den liberalisering som vi redan har påbörjat i Förenade kungariket. Vi verkar i dag i en global ekonomi och våra konkurrenter gör saker på ett bättre och snabbare sätt än vad vi gör. Medan många i parlamentet begravde sina huvuden i sanden inför detta faktum, var jag oroad över att detta ganska patetiska förslag till direktiv från den förra kommissionen, vilket aldrig skulle ha lagts fram av den nuvarande, inte var tillräckligt.

Det finns många anledningar till att vi bör vara medvetna om och oroade över våra globala konkurrenter. Att sticka våra huvuden, halsar och allt annat i sanden och glömma att vi verkar på en global marknad är inget bra sätt att hantera situationen.

 
  
MPphoto
 
 

  James Hugh Allister (NI), skriftlig. (EN) Jag röstade mot det föreslagna direktivet om tillträde till marknaden för hamntjänster eftersom jag anser att det skulle få allvarliga konsekvenser för den viktigaste hamnen i min valkrets, som är hamnen i Belfast. Hamnen i Belfast hanterar 66 procent av Nordirlands sjöfartshandel. Genom att använda sig av den vanliga lösningen och behandla alla EU-hamnar på samma sätt, skulle direktivet innebära att hamnen i Belfast skulle bli föremål för onödiga och kommersiellt restriktiva metoder som skulle skada dess ekonomiska lönsamhet.

I synnerhet skulle detta påverka Belfasts pågående investeringsprogram på ett negativt sätt på grund av man ständigt måste göra nya upphandlingar av kontrakt, något som inte är praktiskt för att garantera en infrastruktur på lång sikt. Investeringsprogrammen har en avgörande betydelse för hamnens framtid och håller för närvarande på att genomföras.

Medan det är alldeles riktigt att vissa marknader ska vara öppna för konkurrens, anser jag det onödigt att tillämpa sådana krav på denna typ av marknad som redan fungerar med öppen upphandling, exempelvis lasthanteringen i hamnen i Belfast.

Nordirland är i hög grad beroende av att man upprätthåller en konkurrenskraftig och effektiv hamninfrastruktur. Enligt min åsikt skulle detta onödiga direktiv endast hindra utvecklingen både i hamnen i Belfast och i andra hamnar. Därför förkastar jag helt och fullt detta förslag som skulle få förlöjligande och bakåtverkande konsekvenser.

 
  
MPphoto
 
 

  Kader Arif (PSE), skriftlig.(FR) Med tanke på att våra europeiska hamnar är bland de mest moderna och konkurrenskraftiga i världen kan jag inte förstå varför det skulle behövas ett direktiv som syftar till att avreglera hamntjänsterna i EU.

Jag kan inte heller förstå varför kommissionen så enträget vill införa en lag som rederierna, EU-hamnarnas direktörer, och framför allt hamnarbetarna anser är otillfredsställande. Detta är envishet och på gränsen till förnekande av demokratin, eftersom det är uppenbart att kommissionen vågar lägga fram samma förslag som Europaparlamentets ledamöter redan har förkastat.

Genom införande av egenhantering hotar texten inte bara jobben för tusentals europeiska hamnarbetare, utan också säkerheten och tryggheten för varor och människor, eftersom arbetarna ska konkurrera med tillfälligt anställd personal som ofta saknar yrkeskunskap.

Genom att rösta nej till denna orättvisa text ville jag ge mitt stöd till dem som kämpar för sitt yrkes överlevnad. Jag uppmanar slutligen kommissionen att i grunden jobba för en hög sysselsättningsnivå och ökad social harmonisering i stället för att ägna sig åt systematisk och skamlig nedrustning av medborgarnas sociala förmåner och åt obegränsad social dumpning.

 
  
MPphoto
 
 

  Marie-Arlette Carlotti (PSE), skriftlig.(FR) Kommissionen vill införa ett direktiv som redan har förkastats tre gånger av Europaparlamentet under den förra valperioden. Detta är ett förnekande av demokratin.

Det finns dock ingen anledning att anta denna text i dag. Det är en text som är ett allvarligt hot mot människors säkerhet och mot sysselsättningen.

Genom att det i texten införs egenhantering blir det möjligt att låta ”oerfarna personer” arbeta i hamnarna och hantera laster, vilket ger upphov till social dumpning och säkerhetsarrangemangen ifrågasätts.

Av alla de grupper som arbetar i hamnarna är inte en enda nöjd med denna text: inte rederierna, inte lotsarna och inte de som arbetar på fartygen.

Varför vill vi då, om det inte är för att värna om den fria företagsamheten, göra våra hamnar till stormarknader genom att sälja dem till den privata sektorn?

De europeiska hamnarna är konkurrenskraftiga, och om vi ska stifta lagar, ska de gälla sjösäkerhet, säkerheten i trånga farleder, fysisk planering och den mycket stora koncentrationen av besättningar i Nordsjön, vilket är till nackdel för Medelhavet.

Kommissionens förslag uppfyller inte de nuvarande kraven i våra hamnar. Det måste förkastas.

Den här månaden är det direktivet om hamntjänster, och nästa månad kommer det att bli Bolkesteindirektivet. När ska vi lyssna till EU-medborgarna?

 
  
MPphoto
 
 

  Richard Corbett (PSE), skriftlig. (EN) Jag röstade mot förslaget till direktiv, och jag välkomnar att parlamentet förkastade det eftersom detta visar att maktfördelningssystemet i EU:s institutionella system faktiskt fungerar. Utan det folkvalda Europaparlamentet skulle det ha inneburit en stor fara om kommissionen och de nationella ministrarna i rådet på egen hand hade antagit denna oönskade lag.

 
  
MPphoto
 
 

  Paolo Costa (ALDE), skriftlig. (EN) ALDE-gruppen anser att hamntjänster måste omfattas av en ramlagstiftning på gemenskapsnivå som tar hänsyn till deras speciella villkor. En sådan ramlagstiftning skulle tillåta en rättvis tillgång för leverantörerna av tjänster till hamnverksamheten och vara en oumbärlig tillgång för utvecklingen i hamnarna. Det skulle också vara ett lägligt tillfälle att överväga hamnmyndighetens roll eller de operativa metoder som tillämpas i hamnen.

Dessutom måste man på ett mycket tydligt sätt klargöra tilldelningen av statsstöd för att garantera en öppen och rättvis konkurrens mellan hamnarna.

I avsaknad av en sådan ramlagstiftning skulle fördraget tillämpas på varje enskilt fall. En sådan tillämpning skulle leda till en situation där tvister skulle avgöras i domstolen. I praktiken skulle det innebära ett domarstyre där EU:s båda lagstiftande organ skulle ställas vid sidan om.

Utan konkreta ändringsförslag var Europeiska kommissionens förslag varken tillräckligt komplett eller tillräckligt tydligt för att få Europaparlamentets stöd.

Av alla dessa anledningar och efter att detta förslag har förkastats, uppmanar ALDE-gruppen Europeiska kommissionen att föra en omfattande samrådsprocess med ...

(Röstförklaringen kortades ned i enlighet med artikel 163.1 i arbetsordningen.)

 
  
MPphoto
 
 

  Manuel António dos Santos (PSE), skriftlig. (PT) EU kan bara utvecklas och upprättas om det grundas på värden som solidaritet, icke-våld, lag och ordning samt beslutsamt främjande av offentligt icke-våld.

Parlamentets diskussion om direktivet om tillträde till marknaden för hamntjänster har ägt rum i en anda av påtryckningar och våld, vilket leder till materiella skador och skador på människor som aldrig kan rättfärdigas.

De som bär ansvar för att bryta mot lagen och störa ordningen får inte dra några fördelar av sina handlingar.

Oavsett det egentliga värdet av de frågor som tas upp i direktivet och balansen mellan de sociala intressen som uppnåddes valde jag därför att avstå min röst.

 
  
MPphoto
 
 

  Edite Estrela och Emanuel Jardim Fernandes (PSE) , skriftlig. (PT) Vi röstade nej till förslaget till direktiv, eftersom vi anser att ohämmad avreglering av tillträdet till marknaden för offentliga tjänster kommer att skapa allvarliga problem för folkhälsan och säkerheten, och att det kommer att hindra garanterat tillhandahållande av tjänsten och tjänstens hållbarhet – en tjänst i allmänhetens intresse, låt oss inte glömma det – vilket därmed leder till en minskning av tjänstens effektivitet.

Tre år efter kommissionens första förslag på detta område, vilket då förkastades, debatterar vi återigen ett förslag till resolution som röstades ned i det berörda utskottet, en omröstning som sänder ett tydligt budskap till parlamentet: en text som skapar en rad rättsliga motsägelser mellan de befintliga internationella rättsliga ramarna och den gällande gemenskapslagstiftningen – t.ex. förordning (EEG) nr 1191/69 om medlemsstaternas åtgärder i fråga om allmän trafikplikt på järnväg, väg och inre vattenvägar – och som leder till fullständig avreglering av egenhanteringstjänster kan inte anses som något positivt.

Detta budskap går faktiskt längre, och visar tydligt att ett förslag som ska tillämpas på helt olika typer av hamnar, där påtvingad avreglering riskerar att leda till ekonomiskt skadliga monopol, och slutligen ett förslag med fruktansvärda sociala konsekvenser, inte i realiteten kan godtas av företrädare för Europas folk.

 
  
MPphoto
 
 

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig.(FR) Europeiska kommissionens direktiv om avreglering av hamntjänster är ingenting annat än ett Bolkesteindirektiv som tillämpas på hamnarna. Det har återkommit till parlamentet, trots att det har förkastats i sin tidigare – och nästan identiska – form för några månader sedan. Liksom Bolkesteindirektivet leder denna text till social dumpning på unionens territorium, hotar sysselsättningen och ger inga som helst garantier, varken när det gäller konkurrenskraft, tillväxt, effektivitet eller säkerhet. Detta är ingenting annat än ett avregleringsexperiment för att värna om en form av konkurrens som anses helig utan att man tänker på de efterföljande konsekvenserna.

Det råder inget tvivel om att Europas hamnar inte är så konkurrenskraftiga som vi skulle önska. Det råder inget tvivel om att mycket kan sägas om vissa fackföreningsmonopol och deras korrupta metoder. Men man löser inte dessa problem genom att låta arbetstillfällen försvinna, föreslå ideologiska texter vilkas konsekvenser man inte undersökt eller genom att öppna våra ekonomier för illojal internationell konkurrens.

Vårt huvudsyfte måste vara att försvara de europeiska arbetstagarnas arbeten, och för oss i Front National är huvudsyftet att försvara de franska arbetstagarnas arbeten. Vårt beslut att förkasta texten är slutgiltigt.

 
  
MPphoto
 
 

  Hélène Goudin, Nils Lundgren och Lars Wohlin (IND/DEM), skriftlig. Hamndirektivet utgör ett exempel på överflödig EU-lagstiftning. Vi röstade nej till betänkandet och förordar att kommissionens förslag förkastas. Vi valde att stödja de ändringsförslag som syftar till att begränsa direktivets omfattning. Vi röstade därmed ja till förslag som innebär att lotsningstjänster och egenhantering skall uteslutas från direktivets tillämpningsområde. Vi är kritiska till hamndirektivet av flera skäl:

– Hamndirektivet tar varken hänsyn till subsidiaritets- eller proportionalitetsprincipen. Politiska beslut om lotsning, lossning och egenhantering skall fattas på nationell nivå;

– Direktivförslaget innebär att personal som utför samma jobb kan tillhöra olika fackliga organisationer. Detta bäddar för driftstörningar och motverkar ordning och arbetsfred inom branschen;

– Hamndirektivet kommer knappast att främja konkurrensen. Hamnarna är företag som konkurrerar med varandra. Hamndirektivet är ett försök att tvinga dem att acceptera att andra företag ska kunna ta över delar av verksamheten mot deras vilja. Det är orimligt. Ingen skulle komma på idén att tvinga Volvo att acceptera underleverantörer som de inte vill ha.

Konkurrensen mellan hamnföretagen är positiv och leder till effektivare lösningar. Om ett storföretag i en annan bransch inte är effektivt och kundvänligt blir det utkonkurrerat. Så fungerar det också i de företag som Europas hamnar utgör.

 
  
MPphoto
 
 

  Louis Grech (PSE), skriftlig.(MT) Genom detta direktiv införs bestämmelser och kontroller som varken är nödvändiga eller önskvärda.

Det föreslagna direktivet äventyrar hamnarbetarnas arbeten i många länder, däribland i Malta. Det är grundläggande för oss. På det sätt som direktivet är utarbetat leder det till lägre kvalitet på tjänsterna, minskad säkerhet och större hot mot investeringar som gjorts eller som ska göras, vilka syftar till att förbättra infrastrukturen i flera hamnar.

I motsats till vad kommissionsledamöter har sagt kommer detta direktiv varken att skapa nya marknader eller en mer rättvis konkurrens, och ännu mindre kommer det att leda till nya arbetstillfällen. Tvärtom kommer det att påverka dem som arbetar i hamnarna negativt, och dessutom andra sektorer i ekonomin.

Vi måste förstå att utvidgningen av Europeiska unionen har lett till att medlemsstaternas mångfald har ökat, och vi måste därför vara försiktiga när vi inför lagar, så att vi inte sätter alla länder i samma båt och förmodar att det som gäller för ett land gäller alla länder.

För att visa solidaritet med arbetstagarna i Malta och i många andra länder röstar jag därför nej till detta direktiv, som leder till nackdelar för arbetstagarna och i slutändan skapar fler problem än det löser.

 
  
MPphoto
 
 

  Françoise Grossetête (PPE-DE), skriftlig.(FR) Jag röstade nej till att förkasta texten. I själva verket skulle jag ha velat få möjlighet till att säga min mening om den ändrade texten.

De föreslagna ändringarna skulle ha bidragit till att Europas hamnar skulle kunna uppfylla kraven för internationell konkurrens.

Ögonblickets känsla fick företräde framför våra hamnars framtid.

Jag vill belysa hamnarbetarnas oacceptabla inställning. Vi skulle aldrig få se ett nationellt parlament attackeras på det sätt som Europaparlamentet attackerades i går. Genom att kasta gatstenar, stålrör och liknande föremål lade hamnarbetarna skulden på parlamentet, när parlamentet är den EU-institution som gör mest för att försvara arbetstagarna.

Jag fördömer därför deras busmetoder. Jag delar deras oro på vissa punkter, men jag kommer aldrig att ge efter för våld när det används som ett påtryckningsinstrument. Det rör sig i detta fall om ett angrepp på demokratin.

Det är dock obegripligt att oerfaren personal skulle arbeta i våra hamnar. Vi kan dock inte ständigt tala om ekonomisk utveckling, konkurrenskraft och sociala framsteg om vi inte ger oss själva de resurser som krävs för att vidta åtgärder på dessa områden. Det är nödvändigt att vi erbjuder hamnarna i Hamburg, Marseille och Antwerpen tjänster som åtminstone är lika attraktiva som dem som erbjuds i asiatiska hamnar. Om dessa hamnar ska överleva måste vi göra detta.

 
  
MPphoto
 
 

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Det gläder mig att vårt förslag att förkasta direktivet om hamntjänster har antagits.

För andra gången har försök att avreglera hamntjänsterna förkastats efter en omfattande mobilisering bland arbetarna inom sektorn. De har från allra första början kämpat mot detta nya angrepp på arbeten med rättigheter. Det har också varit ett försök att lägga denna sektor, som är så viktig för den nationella utvecklingen i händerna på de största rederierna, och därigenom splittra de båda sidorna än mer.

Vi måste dock vara vaksamma på nya försök att än en gång på EU-nivå lägga fram ett förslag som nu har förkastats två gånger. Försök att privatisera hamntjänster genom att inkludera sektorn i det oacceptabla förslaget till direktiv om den inre marknaden för tjänster eller genom att i smyg åter lägga fram förslagen om sjötransporter inom gemenskapen måste kraftfullt bekämpas.

Såsom arbetstagarna har betonat finns det inget motiv till ett gemenskapsdirektiv för denna sektor.

Samtidigt måste hamnarbetarnas seger välkomnas. Denna seger är en del av arbetstagarnas kamp i olika länder mot EU:s nyliberala politik som underblåser de stora ekonomiska och finansiella gruppernas intressen, angriper arbetstagarnas rättigheter och underminerar den nationella offentliga sektorn och de offentliga tjänsterna.

 
  
MPphoto
 
 

  Jeanine Hennis-Plasschaert (ALDE), skriftlig. (EN) Hamntjänster måste omfattas av en ramlagstiftning som tar hänsyn till deras speciella villkor. En sådan gemensam ram skulle ge en rättvis tillgång till verksamheten i hamnarna. Dessutom är en integrerad politik nödvändig för att underlätta utvecklingen av EU:s hamnar. Det skulle också vara det bäst valda tillfället att moget överväga den roll som hamnens ledningsgrupp har och de operativa metoder som tillämpas i hamnen.

Dessutom är ett tydligt klargörande av tilldelningen av statsstöd en nödvändighet för att garantera en öppen och rättvis konkurrens mellan hamnarna i EU. Det är inte acceptabelt att beslut ska fattas för varje enskilt fall. Det skulle leda till en situation av domarstyre där EU:s båda lagstiftande organ skulle ställas vid sidan om.

Europeiska kommissionens förslag var inte tillräckligt komplett för att få stöd. Jag uppmanar Europeiska kommissionen, efter alla dessa nämnda anledningar och efter att förslaget har förkastats, att så snart som möjligt inleda en omfattande samrådsprocess med alla berörda parter och lägga fram en fullständig och framåtsträvande vitbok om EU:s politik för hamnar. I denna process måste även de parter som hittills har åsidosatts och som företräder efterfrågesidan kunna göra sina röster hörda.

 
  
MPphoto
 
 

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Jag röstade mot både betänkandet och direktivet precis som jag gjorde första gången som detta förslag presenterades för oss. Hamnägarna och hamndirektörerna ville inte ha direktivet. De anställda och fackföreningarna ville inte ha det.

Jag är nöjd med att parlamentsledamöterna återigen har förkastat förslaget och jag hoppas att kommissionen denna gång kommer att lyssna på vår demokratiska röst och inte försöka att återinföra sina ovälkomna planer.

 
  
MPphoto
 
 

  Anne E. Jensen (ALDE), skriftlig. (DA) Danska liberala partiets ledamöter i Europaparlamentet röstade ja till det första ändringsförslaget, där det rekommenderades att kommissionens förslag skulle förkastas, eftersom det är omöjligt att få ett tillfredsställande resultat av förslaget. Det behövs ett direktiv om hamntjänster, men inte i den form som kommissionen föreslagit. Processen att få till stånd lagstiftning på detta område måste börjas om från början.

 
  
MPphoto
 
 

  Carl Lang (NI), skriftlig.(FR) Färre jobb, lönedumpning och social dumpning samt sänkning av säkerhetsnormerna och minskade krav på yrkeserfarenhet är vad kommissionen förslår oss i sin tredje version av direktivet om avreglering av hamntjänster.

De tusentals hamnarbetare över hela Europa som demonstrerade i november 2003 för att fördöma dessa oförrätter har inte varit tillräckligt för att få folk att ta sitt förnuft till fånga. Den antinationella och antisociala ultraliberalism som kommissionen håller helig medger inga undantag. Enligt den modell som gäller strategin för förslaget till en konstitution för Europa, vilket förkastades vid folkomröstningar i Frankrike och Nederländerna, finns det fortfarande en allestädes närvarande vilja i EU centralt att åter ta upp detta direktiv om hamntjänster på EU:s dagordning.

Direktivet om avreglering av hamntjänster är verkligen en ”lillasyster” till Bolkesteindirektivet och har som enda syfte att låta arbetstagare ställas mot varandra genom att använda utländsk underkvalificerad arbetskraft på fartyg som alltför ofta seglar under bekvämlighetsflagg, vilket är till skada för de inhemska arbetstagarna.

Efter att ha angripit våra offentliga tjänster, vår textil-, kol-, järn- och stålindustri, angriper dessa frihandelstalibaner nu därför våra hamnarbetare genom att försöka införa sin antinationella filosofi som består i att utländska arbetstagare får företräde på arbetsmarknaden. Som alltid försvarar Front National för sin del de franska jobben.

 
  
MPphoto
 
 

  Marine Le Pen (NI), skriftlig.(FR) Det som kommissionen föreslår oss med detta direktiv om avreglering av hamntjänster är ingenting annat än bekvämlighetshamnar. Vi vill inte ha någonting med sådana att göra, på samma sätt som vi inte vill ha något att göra med bekvämlighetsflagg, varigenom rederier anställer dåligt utbildad och underbetald arbetskraft.

Den avreglering som EU centralt vill ha till varje pris på detta område är synonymt med arbetslöshet och social nöd. För att värna om sin ultraliberala och antinationella ideologi tillkännager kommissionen att kostnaderna kommer att minska till förfång för säkerheten, sysselsättningen och tjänsternas kvalitet. Att rasera det monopol som hamnarbetarna haft kommer inte bara att leda till att ännu en del av samhället skrotas, utan också till osäkerhet i de europeiska hamnarna, och det kommer att göra dem mindre konkurrenskraftiga.

Tack vare en enorm mobilisering bland hamnarbetarna och hamnföretagen över hela Europa i november 2003 förkastades detta ”Bolkesteindirektiv nr 2”, och det förhindrades att ett orättvist stämplat yrke därigenom öppnades för underkvalificerade arbetstagare från utvecklingsländerna.

Återigen föredrar man att anställa utlänningar, och därmed är det slut med yrkeskunnande, erfarenhet, traditioner och sociala förmåner.

 
  
MPphoto
 
 

  Fernand Le Rachinel (NI), skriftlig.(FR) Om det finns något område som EU-institutionerna har stor förkärlek för och som framkallar reaktioner i medlemsstaterna är det avregleringen av hamntjänster. 2003 lyckades Europeiska kommissionen med bedriften att få tusentals hamnarbetare, huvudsakligen franska, brittiska, tyska, belgiska och nederländska, ut på gatorna för att demonstrera, ibland våldsamt, mot ett förslag till direktiv som skulle äventyra deras ställning och oundvikligen leda till att många arbetstillfällen inom deras yrkesområde skulle försvinna.

Den allra mest kontroversiella frågan var egenhantering, dvs. möjligheten för ett rederi att med hjälp av egen personal och utrustning själv ta hand om vissa hamntjänster, vilka hittills hade varit reserverade endast för hamnarbetare.

I det dokument som har lagts fram för oss i dag har inte principen om egenhantering tagits bort, och därigenom lämnas dörren helt öppen för vem som helst att upprätta verksamhet inom hamntjänster, lotsning, bogsering och förtöjning och för oseriösa rederier att bedriva svart verksamhet och använda underkvalificerad och underbetald personal.

Vilken målsättning man än har, får inte Europa byggas på ett sätt som är till nackdel för säkerhetsnormer och krav på yrkeskvalifikationer. I sitt bekväma sagoslott måste EU:s ledare ännu en gång se till att komma med ett bättre förslag, annars bör de kasta det i papperskorgen.

 
  
MPphoto
 
 

  Jörg Leichtfried (PSE), skriftlig. (DE) För mig är det obegripligt att Europeiska kommissionen knappt ett år efter att de misslyckats med att få gehör för sitt första förslag till direktiv om tillträde till marknaden för hamntjänster precis före dess mandattid löpte ut den 13 oktober 2004 kan lägga fram ett nytt förslag till direktiv som innehåller betydligt strängare bestämmelser, och där samma centrala regler dessutom har behållits, vilka var skälet till varför det tidigare förslaget förkastades. Jag anser att förslaget till direktiv utgår från den hittills accepterade modellen för EU:s konkurrenspolitik, som innebär att fungerande konkurrens ska garanteras och att myndigheters ingripande på en marknad eller i enskilda marknadssegment endast kan motiveras om strukturella marknadsvillkor eller försök bland deltagare på marknaden att begränsa konkurrensen stör den ekonomiska effektiviteten.

Jag är lättad över det resultat som denna debatt har lett till, och även över de tydliga konsekvenserna av de omfattande protesterna (men jag fördömer naturligtvis kraftigt de våldshandlingar som begicks i Strasbourg). Det föreslagna direktivet är nämligen ett ingrepp i konkurrensen om lasttjänster i hamnarna, trots att inga åtgärder behövs mot bakgrund av marknadens struktur, hur marknaden fungerar eller de resultat som erhålls från den.

 
  
MPphoto
 
 

  David Martin (PSE), skriftlig. (EN) Jag röstade mot direktivet om tillträde till marknaden för hamntjänster eftersom jag anser att medlemsstaterna själva ska bestämma om driften av sina hamnar, under förutsättning att detta görs inom ramen för EU:s lagstiftning om konkurrens och statsstöd.

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Claude Martinez (NI), skriftlig.(FR) Flodvågen av ultraliberalism och obegränsad frihandel har under 20 års tid på ett destruktivt sätt slagit våra kolgruvor och stålverk i spillror, och också vår textilindustri, läderindustri, maskin- och verktygsindustri, elvaruindustri och fordonsindustri. Den har ödelagt våra fiskehamnar, våra jordbruk – vilket inbegriper vår får-, nötdjurs- och kycklinguppfödning – våra vingårdar i Languedoc-Roussillon, våra bananplantager i Västindien och våra plantager på Réunion, vilket har lett till att kvinnor och män, däribland lantarbetare av båda könen, plötsligt har stått utan socialt skydd. Flodvågen stoppades till slut, vilket skedde när den mötte det franska folkets vilja som uttrycktes i folkomröstningen den 29 maj 2005.

Folket vill inte se våra former av socialskydd nedrustas ytterligare. De vill heller inte längre uppleva att det simpla utnyttjandet av utländska arbetstagare ges företräde genom Bolkesteindirektivet eller dess lillasyster, direktivet om hamntjänster.

I dag, onsdagen den 18 januari 2006, har Front Nationals ledamöter av Europaparlamentet sett till att det blev parlamentarisk majoritet för att för andra gången vägra låta de europeiska hamnarbetarna, lotsarna eller någon i den personal som ansvarar för lastning eller annat hamnarbete, offras i Europa bara för att de multinationella företag som har makten över fraktsjöfarten ska få fördelar.

 
  
MPphoto
 
 

  Seán Ó Neachtain (UEN), skriftlig. (EN) Med hänsyn till den text som kommissionen har presenterat känner jag och flera av medlemsstaterna samma oro som många av de irländska aktörer som lämnat framställningar till den irländska regeringen. Den huvudsakliga grunden för oro är att kommissionen föreslår lagstadgade krav som på ett negativt sätt skulle påverka de nödvändiga affärs- och handelsbefogenheterna i de viktigaste hamnarna som omfattas av förslaget till direktiv. Därför kan man ifrågasätta om kommissionens förslag att kräva tillstånd för all intern hamnverksamhet fungerar.

När det gäller irländska hamnar så visar en undersökning från regeringen, Sea Ports High Level Review, att det finns en stark konkurrens på marknaden för hamnspecifika tjänster. Den så kallade landlordsmodellen har visat sig fungera mycket bra i större hamnar där det är brukligt att de interna tjänsterna tillhandahålls genom konkurrens, utan någon dominerande aktör. Detta har varit viktigt för att underlätta för den privata sektorn att vara med och leverera hamntjänster.

Undersökningarna klarlade också att det förekommer en hård konkurrens på och mellan de irländska sjövägarna. Ökad konkurrens mellan hamnarna är också något som är absolut nödvändigt för en ö, men framtida försök att få till stånd en hamnpolitik för EU måste ha stöd av hamnsektorn.

 
  
MPphoto
 
 

  Dimitrios Papadimoulis (GUE/NGL), skriftlig. (EL) Jag röstade nej till betänkandet om avreglering av hamntjänster, eftersom det är inriktat på att öka konkurrensen mellan de europeiska hamnarna i stället för att öka öppenheten för investeringar och statligt stöd. Genom ett system med anbudsförfarande kommer privata företag att kunna använda sin egen personal i hamnarna, medan fast anställda hamnarbetare kommer att förlora sina arbeten. Förslaget om egenhantering är helt oacceptabelt.

Konkurrensen i våra hamnar är redan tillräcklig, och det bör noteras att de europeiska hamnarna är bland de billigaste i världen. Ytterligare prissänkningar och ökad konkurrens kommer att ha negativa konsekvenser både för säkerhetsåtgärder och miljöskydd.

 
  
MPphoto
 
 

  Peter Skinner (PSE), skriftlig. (EN) Jag röstade mot betänkandet eftersom det innehåller bestämmelser som ger negativa konsekvenser för affärsverksamheten i hamnarna och även påverkar säkerheten och hälsan för de hamnanställda.

Jag är inte tillfreds med att dessa frågor har tagits upp.

 
  
MPphoto
 
 

  Alyn Smith (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Detta paket har kategoriskt avvisats av hamnar, fackföreningar och andra organ i Skottland. Som sjöfartsnation har vi redan effektiva hamntjänster. Den konkurrensmodell som kommissionen försöker att skapa i detta paket anser jag inte är tillämplig på vare sig Skottlands eller EU:s behov. Protesterna som vi bevittnade i början av veckan misspryddes av en minoritets skamlösa våldshandlingar, men det är ironiskt att protesterna genomfördes framför den EU-institution som stöder deras sak. Jag är glad att vi i dag har skickat hem kommissionen för att tänka över saken ytterligare en gång och jag hoppas att kommissionen nu godtar vår åsikt i frågan.

 
  
MPphoto
 
 

  Dominique Vlasto (PPE-DE), skriftlig.(FR) Jag röstade för att återförvisa dokumentet till parlamentets utskott för transport och turism. Detta skulle ha gjort det möjligt att tänka över dokumentet ytterligare, och nya ändringsförslag hade kunnat läggas fram, man skulle ha kunnat ha samråd med många olika yrkesgrupper igen (rederier, lotsar, sjömän, bogseringsarbetare och hamnarbetare), man hade kunnat uppmana Europeiska kommissionen att dra tillbaka texten, och detta hade kunnat ske lugnt.

Jag röstade nej till att förkasta förslaget till direktiv, för det första därför att förslaget med de föreslagna ändringarna hade kunnat vara en bra utgångspunkt för parlamentets arbete med tanke på att detta endast var första behandlingen. Många personer inom yrkesområdet vill ha en rättslig ram, vi behöver gemenskapsbestämmelser för att få till stånd en rättvis konkurrens och för att främja investeringar i hamnarna samt för att upprätta rättssäkerhet inom denna sektor.

Jag ville inte heller ge uttryck för samma ståndpunkt som vänsteranhängarna som genom att förkasta texten har förkastat ändringsförslag som kunde ha garanterat sjösäkerhet, utbildning och sociala normer.

Slutligen vägrar jag att ge efter för hamnarbetarnas påtryckningar. Deras demonstration i måndags var oacceptabel med tanke på att den ledde till att minst tolv personer skadades och att de orsakade skador i Strasbourg motsvarande omkring 300 000 euro. Jag beklagar verkligen att man i dag kan säga att ledamöter av Europaparlamentet gav upp inför hamnarbetarna.

 
  
MPphoto
 
 

  Corien Wortmann-Kool (PPE-DE) , skriftlig. (NL) Jag röstade ja till att förkasta direktivet, eftersom vi endast ställdes inför valet att rösta för eller emot kommissionens ursprungliga förslag. Detta förslag till nytt hamndirektiv lämnar mycket i övrigt att önska under många år. Trots att Georg Jarzembowski hade lagt fram ett omfattande och förnuftigt paket med ändringsförslag fanns det inte tillräckligt stöd för dem. Eftersom vi inte har något annat val än att fortsätta diskussionen om den europeiska hamnpolitiken i ordets breda bemärkelse har jag uppmanat kommissionsledamoten att lägga fram en diskussionshandling som vi kan – får vi hoppas – ta oss an.

 
  
  

- Resolution: RC-B6-0026/2006

 
  
MPphoto
 
 

  Karin Scheele (PSE). – (DE) Herr talman! Jag var med i den delegation som åkte till valen i Afghanistan i september, och vi sa redan då att de stora summor pengar som Europeiska unionen med flera investerade i utvecklingssamarbete i Afghanistan innebar att en särskild parlamentarisk delegation skulle vara nödvändig. Jag anser att det är mycket viktigt att vi genom vår resolution har inrättat en sådan i dag. En av de uppgifter jag anser att denna grupp av ledamöter ska ha är att övervaka Europeiska unionens politiska mål i Afghanistan, i synnerhet utvecklingen på området för de mänskliga rättigheterna och kvinnors rättigheter.

 
  
MPphoto
 
 

  Hélène Goudin, Nils Lundgren och Lars Wohlin (IND/DEM), skriftlig. Vi stödjer Afghanistans utveckling mot fred, stabilitet och demokrati efter Talibanregimens fall. Men vi ser samtidigt med oro på EU:s allt starkare militära roll i landet.

Afghanistan tillhör inte EU:s närområde, därför är det inte heller EU:s uppgift att placera trupper i landet. Det är i stället enskilda länders/försvarsorganisationers uppgift på FN:s mandat. Världsorganisationen borde ges bättre förutsättning för att kunna agera militärt i oroshärdar runt om i världen.

Med anledning av ovanstående lägger vi ner våra röster i slutomröstningen om resolutionen, men vi stödjer förslagen om värnande av de mänskliga rättigheterna.

 
  
MPphoto
 
 

  Tobias Pflüger (GUE/NGL), skriftlig. (DE) Det mest chockerande beträffande parlamentets gemensamma resolution om Afghanistan är att den inte innehåller ett enda kritiskt ord om västvärldens militära operation. I stället stöder den Natos internationella säkerhetsstyrkas (ISAF) operation och det så kallade kriget mot terrorismen i form av operation ”Enduring Freedom” (OEF). Det är långt ifrån tillräckligt att de gröna endast begär att ISAF:s och OEF:s kommandostrukturer ska separeras, eftersom det är omöjligt att separera ISAF och OEF i markoperationerna.

Utökandet av ISAF:s uppdrag till södra Afghanistan till något som på ett tydligare sätt är ett krigsområde, kommer att förvärra förhållandena. Den omfattande europeiska närvaron av trupper i Afghanistan kommer att leda till att pressen på de amerikanska trupperna minskar och därmed även de ockuperande trupperna i Irak.

Det är också nödvändigt att avveckla de militärbaser som från början har gjort det möjligt med väpnad närvaro i Afghanistan, särskilt den tyska militärbasen i Termez i Uzbekistan, där alla trupper som ska stationeras i Afghanistan passerar. Det som gör att samarbetet med Uzbekistan är en så stor skandal är att landet styrs av en auktoritär regim som framför allt bär ansvar för massakern i Andijan. Avvecklingen av trupperna i Afghanistan borde ha genomförts för länge sedan med tanke på det senaste brottet mot internationell rätt – CIA-enheters bombning av en by i Pakistan.

 
  
MPphoto
 
 

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. (PT) Syftet med denna röstförklaring är att säga att jag rent allmänt, liksom parlamentet, gläder mig åt demokratiseringsprocessen under de senaste åren. Talibanregimens tid är för länge sedan över, med sin avskyvärda misshandel och sina brott mot grundläggande bestämmelser och mot principerna om mänskliga rättigheter. Mycket återstår att göra, men dagens Afghanistan är garanterat en bättre plats än vad det har varit under flera decennier.

Denna tillfredsställelse omfattar dock inte två områden. Å ena sidan återstår det, som tidigare talare har sagt, en hel del att göra på olika nivåer i Afghanistan. Å andra sidan måste världssamfundet, inte minst EU och dess medlemsstater, fortsätta att ge praktiskt stöd, både materiellt och humanitärt, för vi är ju medvetna om att detta är en tidskrävande process, även om den, som vi har sett, är positiv.

 
  
MPphoto
 
 

  Esko Seppänen och Jonas Sjöstedt (GUE/NGL), skriftlig. (EN) Vi avstod från att rösta i slutomröstningen om resolutionen om Afghanistan.

Vi är emot den amerikanskledda invasionen av Afghanistan och vi begär att de amerikanskledda koalitionsstyrkorna ska dras tillbaka.

Vi anser att den internationella säkerhetsstyrkan i Afghanistan (ISAF) ska bestå av soldater från länder som inte har deltagit i Förenta staternas koalitionsstyrkor och huvudsakligen från muslimska länder för att underlätta kommunikationen med och förståelsen för det afghanska folket.

ISAF bör lyda direkt under befäl av FN, som är självständigt från NATO.

I resolutionen noterar vi emellertid även flera viktiga punkter om behovet av att utveckla demokratin, folkets levnadsstandard och jämställdheten mellan könen samt behovet av ett starkare system för utvecklingsbistånd till Afghanistan.

Vår slutsats är därför att avstå från att rösta i slutomröstningen.

 
  
  

- Resolution: RC-B6-0025/2006

 
  
MPphoto
 
 

  Eija-Riitta Korhola (PPE-DE). – (FI) Herr talman! Jag är helt emot diskriminering av homosexuella. Jag beklagar dock att betänkandets titel var helt otillfredsställande och att det på vissa punkter var nödvändigt att avstå sin röst.

Om vi här ska tala om ett verkligt problem, dvs. diskriminering, varför i all världen använder man ett ord som homofobi, vilket är ett absolut olämpligt ord som används inom psykologin? Fobier är olika typer av ångesttillstånd. De är rädslor som anses vara neurotiska störningar. Det behövs terapi för att bli av med dem. De kan inte behandlas med politisk kontroll, vilket inte heller är möjligt med klaustrofobi eller spindelfobi. Verkliga fobier utvecklas ofta som ett resultat av något som hänt i barndomen, och det kan finnas goda skäl till dem. Det som oroar mig är att om vi börjar utsätta människor för experiment när det gäller deras känslor eller fobier leder det bara till en ny sorts diskriminering och manipulation.

 
  
MPphoto
 
 

  Romano Maria La Russa (UEN).(IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag beklagar de metoder som använts vid utarbetandet av den gemensamma resolutionen. Jag anser att det är oacceptabelt att samtalen skamligt nog ägde rum i den privata sfären utan att den grupp jag företräder deltog. Jag är naturligtvis mycket medveten om att alla politiska grupper är jämställda, men tydligen är vissa mer jämställda” än andra.

Min grupp anser bestämt att det i en demokrati inte bör finnas något utrymme för orättvisor eller diskriminering på grund av kön, ras eller religion. Jag ansåg dock att det var nödvändigt att förkasta resolutionen, som inte var min egen och som framför allt innehåller punkter som enligt min åsikt är oförenliga med själva syftet med dokumentet.

Jag läser att homosexuella fullt ut ska erkännas som offer för nazistregimen. Naturligtvis var de det! Men betyder det kanske att andra typer av förföljelser var mindre allvarliga? Glömmer vi den grymhet de fick utstå under kommunistregimerna och även andra typer av regimer? Med tanke på att friheten att uttrycka sin egen sexualitet måste garanteras anser jag att det alltid måste ske med respekt för de olika värderingar och principer som finns i vårt samhälle.

Familjen har alltid bestått av en far och en mor, en man och en kvinna, och jag anser inte att Europeiska unionen genom att främja kampanjer mot hypotetisk diskriminering kan ge sig själv rätten att trampa på de nationella regeringarna bara för att ställa sig bakom vissa ohederliga lobbygruppers önskemål. Europeiska unionen kan inte agera i frågor som rör värderingar, kultur och familj som om den behandlade frågor rörande den inre marknaden, och uppmana medlemsstaterna att legalisera homosexuella partnerskap för att värna om enhetlighet och en missriktad plikt att skydda människors rättigheter. Europeiska unionen skulle i stället riskera att undergräva den värdegrund som finns i kärnan av vårt uråldriga samhälle.

 
  
MPphoto
 
 

  Francesco Enrico Speroni (IND/DEM).(IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag röstade nej till resolutionen, och i denna fråga måste jag hålla med minister Tremaglia, som sa att ”fikusar”, eller åtminstone de som stöder dem, är i majoritet i Europa.

Alla som tycker att man ska vara politiskt korrekt – och jag är stolt över att vara en av dem – borde också tänka på att vara språkligt korrekta. ”Homofobi” är motsatsen till ”främlingsfientlighet”. Europaparlamentet accepterar inte personer som är främlingsfientliga och inte personer som är homofoba. Hur ska då en människa vara?

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig.(FR) Jag röstade nej till förslaget till resolution om homofobi i Europa, eftersom jag anser att det är fel att huvudsakligen se kampen mot homofobi som en kamp mot olika typer av diskriminering på grund av sexuell läggning. Förväxlingen mellan homofobi, vars definition är ”rädsla för det som är likadant”, och aversion mot homosexualitet orsakar missförstånd. Om jag bortser från frågor rörande äktenskap och barn, vilka behöver övervägas politiskt och ses i förhållande till samhällets krav under parallella perioder för att förverkligas, är jag naturligtvis positivt inställd till att bekämpa alla former av diskriminering på grund av sexuell läggning, men jag anser å andra sidan att frågan om människor som behandlas ojämlikt och å andra sidan rädslan för människor som är lika oss själva förtjänar något bättre än denna resolution.

 
  
MPphoto
 
 

  Johannes Blokland (IND/DEM), skriftlig.(NL) Den nederländska delegationen inom gruppen Självständighet/Demokrati kommer att stödja den resolution om homofobi som har lagts fram av gruppen Unionen för nationernas Europa, men den kommer inte att stödja de resolutioner som lagts fram av gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater, gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa, gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen och gruppen Europeiska enade vänstern/Nordisk grön vänster, och inte heller det gemensamma förslaget till resolution om homofobi i Europeiska unionen.

Den nederländska delegationen kan ställa sig bakom resolutionen från UEN-gruppen, eftersom det endast i den resolutionen klart anges att politiska åtgärder inom diskrimineringsområdet ligger inom medlemsstaternas behörighetsområde. Subsidiaritetsprincipen måste tillämpas på detta område.

Vi vill dessutom säga att vi fördömer att man piskar upp ett hat mot homosexuella och använder sig av våld mot människor på grund av deras sexuella läggning.

Vi anser att införande av politiska åtgärder för att förhindra diskriminering på grund av religion, ras eller sexuell läggning är en fråga för medlemsstaterna. Resolutionerna från de olika grupperna bortser från denna princip när de uppmärksammar den politiska situationen i ett antal medlemsstater.

 
  
MPphoto
 
 

  Marie-Arlette Carlotti (PSE), skriftlig.(FR) Europeiska länder förefaller vara offer för en smittsam homofobi, vilket är oroande.

Denna homofobi är desto mer chockerande, eftersom människor inte längre tycks ha några betänkligheter mot den och eftersom den finns överallt och uttrycks i form av verbalt eller fysiskt våld, fortsatt diskriminering eller införande av ny lagstiftning (exempelvis har Lettlands parlament lagt fram ett ändringsförslag rörande Lettlands grundlag för att förbjuda äktenskap mellan personer av samma kön).

Homofobi har ingen plats i Europeiska unionen, varken i förtäckt form eller som någonting självklart.

Icke-diskriminering garanteras i texterna (fördragen, Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna och stadgan om de grundläggande rättigheterna).

Så bör det även vara i realiteten.

Det är dessutom till mycket stor del Europaparlamentet som har gått i spetsen för denna kamp. Parlamentet har åtagit sig att främja de mänskliga rättigheterna och minska diskriminering (februari 1994, september 1996, juli 2001 och juni 2005).

Så måste parlamentet också göra i dag.

Detta är syftet med denna resolution, som entydigt fördömer diskriminering i alla dess former. Parlamentet litar på viljan att åstadkomma förändringar, och begär att alla åtgärder mot diskriminering ska läggas till på grundval av artikel 13 i fördraget, och att ett meddelande ska utfärdas om hindren mot fri rörlighet för homosexuella par, vars partnerskap erkänns rättsligt inom EU.

Det är en tydlig och nödvändig politisk signal. Jag ska med beslutsamhet och övertygelse rösta ja till resolutionen.

 
  
MPphoto
 
 

  Jean Lambert (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Jag välkomnar dagens omröstning om frågan och i synnerhet parlamentets kraftfulla åtagande att behandla homosexuella på ett jämlikt sätt.

Jag beklagar mycket parlamentets ovillighet att tala om vad som pågår i våra egna medlemsstater. Vi vet att parlamentets uttalanden och handlingar påverkar den allmänna opinionen.

Under senaste tiden har det förekommit händelser och gjorts uttalanden i Polen samt i parlamentariska debatter i Lettland och Litauen som enligt min åsikt har varit skamfulla. En del av debatterna har innehållit hatiska uttalanden. Detta uppförande går tvärt emot Europarådets konventioner och EU:s fördrag. Europaparlamentet borde därför vara modigt nog att stå upp för sin sak och konfrontera detta uppförande.

 
  
MPphoto
 
 

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. (PT) Jag delar den oro som uttrycks i detta förslag till resolution, liksom i andra resolutioner som tidigare diskuterats här i parlamentet, särskilt när det gäller ett antal principer som jag identifierar mig med och som jag förespråkar. Alla former av hat bör förkastas, och alla former av diskriminering genom lagstiftningen bör bekämpas.

I denna resolution finns det dock ett antal förslag som jag anser går längre än vad jag anser borde vara parlamentets område, och som enligt min uppfattning inkräktar på vad som borde vara enskilda länders område. Det finns en trend bland vissa politiska grupper, vilka jag inte har något samröre med alls, att i EU-institutionerna försöka anta det som har förkastats i deras hemländer. Jag motsätter mig detta.

Till sist vill jag påpeka att fobier, liksom beteendemässiga problem, inte kan bekämpas i lagstiftningen och inte heller på parlamentarisk nivå.

 
  
MPphoto
 
 

  José Ribeiro e Castro (PPE-DE), skriftlig. (PT) Vi är alla emot alla former av diskriminering och våld. Självklart kan det inte finnas några undantag till att vederbörligen respektera detta.

Med detta sagt får inte den fria och demokratiska debatt som äger rum i medlemsstaterna om deras egna civila lagstiftning, om lagar rörande familjen eller personlig ställning, förväxlas med ”homofobi”. Det skulle vara detsamma som att skapa en anda av otillbörliga intellektuella påtryckningar och restriktioner, vilket är helt oförenligt med ett öppet, demokratiskt samhälle. Motsatta åsikter för inte blandas samman med ”homofobi”. Det är fel att främja eller skapa hat och intolerans. Att klassificera olikheter som ”fobier” är i sig ett exempel på extremism.

Mycket i denna resolution överensstämmer faktiskt inte med definitionen av ”homofobi”, såsom den uttrycks i skäl A, vilket innebär att definitionen förlorar all relevans och innebörd.

Det är dessutom flera delar som strider mot subsidiaritetsprincipen – en vägledande princip och en hörnsten för hela unionen – och detta skulle endast underminera Europa-projektet.

Därför röstade jag nej.

 
  
MPphoto
 
 

  Anna Záborská (PPE-DE), skriftlig.(FR) Homofobi betyder ”rädsla för dem som liknar oss”. Det finns inget nedsättande eller illvilligt med detta uttryck. En fobi är en neuros som kännetecknas av extrem ångest när det som är orsaken till ångesten är närvarande, och mot fobi krävs det lämplig behandling i form av upplösning av betingningen, analys och medicinering. Jag röstade nej till denna resolution, som inte handlar om homofobi.

Alla former av våld mot vem det än må vara måste fördömas. Det finns inga olika kategorier av medborgare. Rätten till liv, frihet och säkerhet, samt respekt för den mänskliga värdigheten, gäller alla människor. Dessa rättigheter garanteras i lagstiftningen.

Rätten till respekt för privatlivet och familjelivet samt åsiktsfrihet och religionsfrihet är grundläggande rättigheter som skyddas i internationella avtal. Medlemsstaterna måste respektera rätten till äktenskap, vilket innebär att en man och en kvinna från den ålder då äktenskap får ingås har rätt att gifta sig och bilda familj i enlighet med de nationella lagar som gäller utövandet av denna rättighet.

Europeiska unionen har ingen behörighet på dessa områden och kan inte bedöma medlemsstaternas grundlagar och nationella lagar, eftersom medlemsstaterna efter att ha undertecknat Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna är ansvariga för att dessa rättigheter garanteras inför Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna i Strasbourg.

 
  
  

- Resolution: B6-0027/2006

 
  
MPphoto
 
 

  Eija-Riitta Korhola (PPE-DE). – (FI) Herr talman! Jag var en av dem som var med och utarbetade resolutionen om klimatförändringar och deltog i toppmötet i Montreal. Jag tycker inte att resultatet av toppmötet i Montreal var så positivt som vi, för att vara politiskt korrekta, nu känner oss tvungna att tycka. Endast en fjärdedel av alla utsläpp kommer att omfattas av skyldigheten att minska dem, och jag anser därför att det är oärligt ur intellektuell synvinkel att tala om att vi uppnått några mål. Förr eller senare måste EU sluta med detta gulliga prat och ta tag i fakta. Om tre fjärdedelar av världens producenter av växthusgaser får fortsätta med att öka sina utsläpp, är det dags för oss att säga att denna lösning är ett misslyckande och dags att börja vidta andra politiska åtgärder mot klimatförändringarna. Eller handlar det om politisk stolthet om vi inte kan medge detta?

 
  
MPphoto
 
 

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Vi välkomnar verkligen den resolution som har lagts fram som en uppföljning av den elfte konferensen mellan parterna i FN:s ramkonvention om klimatförändringar, vilken hölls i Montreal, eftersom den betonar parternas önskan att följa Kyotoprotokollet och beklagar att Förenta staternas administration fortfarande är motvillig att ansluta sig till något betydande partnerskap rörande klimatförändringar.

Vi motsätter oss några punkter i den slutliga resolutionen och beklagar att våra förslag inte antogs. Vi var särskilt besvikna över att det förslag som vi var delaktiga i förkastades, vid vilket det begärdes en brådskande översyn av de flexibla mekanismerna innan gemenskapens system för utsläppshandel kan utvidgas till andra områden, som t.ex. flyget. Vi anser att denna utvidgning måste genomgå en analys som visar att kampen mot klimatförändringar lönar sig och att de rika länderna och regionerna inte kommer att få några fördelar framför utvecklingsländer och industrier.

Vi motsätter oss också betoningen på handeln med föroreningsrätter, även om en bedömning ska göras.

 
  
MPphoto
 
 

  Hélène Goudin, Nils Lundgren och Lars Wohlin (IND/DEM), skriftlig. De globala klimatförändringarna utgör ett betydande problem som det finns goda skäl att behandla på internationell nivå. Junilistan upprepar emellertid den tidigare framförda ståndpunkten att EU-parlamentet inte skall ta över medlemsländernas utrikespolitik genom att uppmana tredjeländer som ännu inte ratificerat Kyotoprotokollet att göra detta. Denna typ av uppmaningar kan respektive nationell regering självständigt framföra. Vi anser vidare att medlemsstaterna skall kunna inta en nationell position i samband med förhandlingar om internationella klimatfrågor. Vi förutsätter dock att ingångna avtal följs av samtliga parter.

Vi är kritiska till förslaget om att inrätta en kommunikationsstrategi på EU-nivå för att upplysa medborgarna om klimatfrågor. EU-samarbetet bygger på tilltro mellan medlemsländerna. Vi är övertygade om att respektive medlemsstat klarar av att vidta de åtgärder som krävs för att allmänheten skall få tillgång till lämplig information om klimatfrågor. Det ställningstagande som vi ger uttryck för genom denna röstförklaring utgör vår principiella hållning i denna fråga. Röstförklaringen är därmed aktuell vid framtida ärenden av motsvarande art.

 
  
MPphoto
 
 

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. (DE) Det ligger något i creeindianernas ordspråk att det är först när det sista trädet har dragits upp med rötterna, den sista floden har förorenats och den sista fisken har fångats som människan kommer att upptäcka att hon inte kan äta pengar. Det kan mycket väl snart vara sant.

Alltför länge har vi tanklöst manipulerat med naturens känsliga gränser. Först nu har vi i högre grad börjat uppmärksamma miljöskyddet och inlett de första livskraftiga gemensamma projekten för att rädda miljön. Vi måste dock anstränga oss dubbelt så hårt.

Faktum är att vi sakta men säkert vänder ryggen mot Golfströmmen, vår naturliga värmekälla, och varje dag vi gör det berövar oss havsströmmar som ändras genom den globala uppvärmningen ungefär 86 miljoner ton åkerjord, 225 000 fler människor föds och ökenspridningen fortsätter besinningslöst i allt snabbare takt. Europa hotas av den mest förödande klimatförändringen på minst 5 000 år. Med issmältningen i norr, ökenspridningen i söder och samtidigt enorma ”reserver” av koldioxid som samlas i permafrostområden och på tundran kommer klimatet att bli ganska ohållbart inom en överskådlig framtid.

Olika experter har utarbetat en mängd möjliga lösningar som ligger och väntar i deras skrivbordslådor. Det är dags att vi tittar närmare på och genomför dessa lösningar, och äntligen arbetar tillsammans mot ett gemensamt mål.

 
  
  

- Betänkandet av Ferreira (A6-0383/2005)

 
  
MPphoto
 
 

  Jens-Peter Bonde (IND/DEM), skriftlig. (DA) Junirörelsen har röstat för punkt 45 i betänkandet om miljöaspekter på hållbar utveckling, men vill att minimidirektiv ska användas för att införa miljöskatter på gemenskapsnivå, så att mer långtgående krav kan införas i de enskilda medlemsstaterna.

Punkt 45:

”Europaparlamentet stöder införandet av miljöskatter på gemenskapsnivå. Parlamentet betonar att dessa i likhet med övriga marknadsbaserade instrument utgör ett nödvändigt verktyg för en effektiv politik för minskade föroreningar. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram förslag och medlemsstaterna att anta den första europeiska miljöskatten senast år 2009.”

 
  
MPphoto
 
 

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Vi röstade ja till föreliggande betänkande, i vilket man försöker bedöma miljöaspekter på hållbar utveckling och viss kritik riktas mot kommissionens ståndpunkt mot bakgrund av att vissa direktiv är bristfälliga och de finansiella resurserna är otillräckliga.

Även om man i betänkandet inte angriper den politik som är roten till miljöproblemen, som t.ex. betoningen på konkurrenskraft på bekostnad av människor och miljö, där vinstmotivet alltid sätts främst, finns det positiva punkter, som t.ex. främjande av mindre förorenande transportsätt, den roll som fysisk planering och planeringen av skogsbruket har samt behovet av att garantera tillgång på livsmedel.

Vi välkomnar också att man i betänkandet gör en koppling mellan fattigdom och miljö, även om det är förfärligt att de viktigaste aspekterna på detta område förkastades i kammaren, nämligen att avreglering inte är lösningen på problemen med fattigdom och social utslagning. Kritiken mot bristerna i förslagen om kamp mot fattigdom, social utslagning och ökande orättvisor förkastades också.

 
  
MPphoto
 
 

  Hélène Goudin, Nils Lundgren och Lars Wohlin (IND/DEM), skriftlig. Detta betänkande behandlar en rad betydelsefulla frågor inom området hållbar utveckling. Junilistan anser att det finns goda skäl till EU-samarbete vad gäller gränsöverskridande miljöfrågor. Betänkandet tar dock upp ett antal centrala politiska områden som bör ligga utanför EU:s kompetens. Som exempel kan nämnas följande:

– Vilka satsningar som skall genomföras på kollektivtrafik respektive utbyggnader av vägnäten i medlemsstaterna;

– Skuldavskrivningar till utvecklingsländer;

– Miljöskatter på EU-nivå;

– Om miljö skall vara ett ämne som ingår i grundutbildningen i medlemsstaternas skolor;

– Skatten på arbete i medlemsländerna;

– Sysselsättning och social integration

Vi är starkt kritiska mot det faktum att EU:s institutioner har en glupsk aptit på ökat inflytande. Vi har därmed valt att rösta nej till helheten, men är positiva till enskilda paragrafer, främst de som behandlar verkligt gränsöverskridande miljöproblem.

 
  
MPphoto
 
 

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. (PT) En hållbar utveckling är tveklöst ett av EU:s huvudmål och en global utmaning. Strategier för hållbar utveckling kräver därför en långsiktig politisk vision på högsta nivå.

Vi måste möta de sociala, miljömässiga och demokratiska utmaningarna på ett ansvarsfullt sätt, inte bara på offentlig myndighetsnivå, utan också på medborgarnivå. Vi ska dock se till att alla åtgärder som ska vidtas överensstämmer med våra mål för social och ekonomisk tillväxt och utveckling, något som är avgörande för våra samhällens framtid.

I detta betänkande behandlas de framsteg som gjorts sedan 2001 och nya åtgärder fastställs. Som en del av denna process måste vi upprepa att det är nödvändigt att se till att hållbar utveckling är en prioritering för Europas framtid och hålla fast vid att uppfylla målen i Lissabonstrategin.

Därför röstade jag ja till Ferreiras betänkande.

 
  
MPphoto
 
 

  Alyn Smith (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Hållbar utveckling måste ges en mer framträdande plats inom alla våra politiska områden, och jag är glad att detta betänkande är en utgångspunkt för hur vi ska kunna uppnå det. Det är med glädje som jag stöder betänkandet. I mitt land, Skottland, kan vi med våra vidsträckta naturresurser på ett unikt sätt bidra med förnybar energi. Med våra naturresurser har vi möjligheten att bli EU:s gröna elverk. Men denna möjlighet kan inte utvecklas utan en kraftfull uppmuntran från ledningen på samtliga nivåer, och vi måste fördubbla våra ansträngningar att tillägna oss de idéer som finns i betänkandet och bygga på dem.

 
  
MPphoto
 
 

  María Sornosa Martínez (PSE), skriftlig. (ES) Den spanska socialistiska delegationen är glad över att detta betänkande på eget initiativ har godkänts. Betänkandet syftar till att förbättra utsikterna att nå en verkligt hållbar utveckling.

Jag vill dock påpeka att vi i den andra delen av ändringsförslag 2 (stycke 15) har beslutat att rösta nej, eftersom vi anser att vattenskydds- och förvaltningspolitiken måste grundas på kriterierna rationalitet, effektivitet och ändamålsenlighet, och inte enbart inriktas på att anta åtgärder för att minska vattenbristen, eftersom det kan få negativa effekter av annat slag.

 
Senaste uppdatering: 28 oktober 2009Rättsligt meddelande