Talmannen. Nästa punkt på föredragningslistan är en debatt om sex resolutionsförslag om Kambodja: Politiskt förtryck(1).

  Lidia Joanna Geringer de Oedenberg (PSE), författare. – (PL) Herr talman! Kambodja är ett av de fattigaste länderna i världen. Det är också ett land som saknar ett oberoende domstolsväsen och som lider av utbredd korruption. Människohandel, barnprostitution och dessutom förföljelse och tortyr av politiska motståndare utan risk för straff är bara några av inslagen i vardagslivet i Kambodja.

Förtryck av detta slag och de senaste veckornas gripanden av företrädare för humanitära organisationer, fackföreningar och journalister som anklagas för att sprida så kallad falsk information har med all rätt väckt oro i världssamfundet. Kambodjas regering använder rutinmässigt rättsväsendet som ett medel för att undertrycka den politiska oppositionen. Kambodja bryter ständigt mot internationella avtal om mänskliga rättigheter, i synnerhet 1951 års Genèvekonvention angående flyktingars rättsliga ställning. Landet behandlar människor som försöker fly från Vietnam på ett omänskligt sätt och organiserar brutala avvisningar.

Världssamfundet måste vidta beslutsamma åtgärder för att garantera alla människorättsaktivisters frihet och för att anklagelserna mot dem ska dras tillbaka. Det måste också utöva påtryckningar för att sätta stopp för förföljelser och hotelser. Enligt 1993 års samarbetsavtal mellan Europeiska unionen och Kambodja är unionen skyldig att vidta specifika åtgärder för att garantera full respekt för alla mänskliga rättigheter i Kambodja, inbegripet ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter.

  Jules Maaten (ALDE), författare. – (NL) Herr talman! I förra månaden dömde en domstol i Kambodjas huvudstad Phnom Penh oppositionsledaren Sam Rainsy i hans frånvaro till arton månaders fängelse för förtal av premiärminister Hun Sen och prins Norodom Ranariddh. Sam Rainsy dömdes också att betala en bötessumma på 20 miljoner kambodjanska riel, vilket motsvarar ungefär 4 000 euro, för att han påståtts ha svärtat ned sina politiska rivalers goda namn.

I början av denna månad grep den kambodjanska regeringen två människorättsaktivister: Kem Sokha, ordförande för Kambodjanska centret för mänskliga rättigheter (CCHR), och Yeng Virak, chef för ”Community Legal Education Centre”, som hålls fängslade för att ha visat upp en fana för att fira Internationella dagen för mänskliga rättigheter den 10 december.

Ett möte med den amerikanske diplomaten Christopher Hill ledde till att premiärministern trots allt frigav Kem Sokha och Pa Nguon Teang mot borgen, vilket inträffade den 17 januari, men anklagelserna om ärekränkning mot dem och ett antal andra personer som frigavs drogs inte tillbaka.

Domen mot Sam Rainsy och gripandet av människorättsaktivisterna är bara några exempel på en hel rad förtalskampanjer och anklagelser som riktats mot offentliga personer under de senaste två åren. Under denna tid har både Cheam Channys och Chea Pochs parlamentariska immunitet upphävts och båda har dömts, Chea Poch i sin frånvaro. Detta är en återgång till förhållandena i Hun Sens enpartistat. Denna utveckling vittnar om ett nytt bakslag och är ett slag i ansiktet för demokratiseringsprocessen i Sydostasien.

Regimkritiska åsikter och kommentarer bör bemötas genom offentlig debatt och inte i domstolar, och gripandet av dissidenter i Kambodja är ett allvarligt hot mot yttrandefriheten och den politiska pluralismen i detta land. Vi måste ingripa mot detta nya försök av de makthavande att neutralisera oppositionen och fullborda den process som kan göra Kambodja till en diktatur.

  Bernd Posselt (PPE-DE) författare. – (DE) Herr talman! Den kambodjanska kulturen var en gång känd över hela världen som en symbol för fred, men sedan dess finns det knappast något annat land som har fått utstå så mycket som Kambodja. Landet ockuperades av utländska trupper under andra världskriget, därefter under Vietnamkriget och två gånger till under kriget om Indokina. Sedan utsattes landet för de röda khmerernas terror, en politik som innebar att de utplånade miljoner människor med metoder som saknar motstycke. Därefter följde en annan variant av kommunismen – denna gång den vietnamesiska varianten – som också den innebar främmande herravälde. Efter det att landet har utstått alla dessa ohyggliga prövningar har det krävts en hel del politiska ansträngningar av Förenta nationerna, av Europeiska unionen och inte minst av människorna som bor där för att få i gång en fredsprocess. Det har varit en komplicerad uppgift som har krävt en hel del engagemang och mycket pengar.

Det kan sägas att det som åstadkoms då ligger i ruiner i dag, för vi ser att ännu en orättfärdig regim håller på att etablera sig i Kambodja, och eftersom detta är någonting som vi inte kan acceptera under några omständigheter vill jag rikta parlamentets uppmärksamhet mot punkt 5 i vår resolution där det tydligt sägs att det avtal vi ingick med Kambodja bygger på demokrati och mänskliga rättigheter. Detta är inte någon tom diplomatisk formulering för att på ett artigt sätt inleda angenäma affärsförbindelser, utan den innehåller tvärtom villkoren för att det över huvud taget ska bli några affärsförbindelser. Nu är det rådets, kommissionens och parlamentets uppgift att klargöra för våra kambodjanska partner att de inte längre kommer att kunna göra affärer med oss om de fortsätter att bryta mot dessa villkor.

Vi måste en gång för alla utöva effektiva påtryckningar på Kambodja att respektera de mänskliga rättigheterna, och detta innebär mer än att bara sända protestnoter. Därför vill jag föreslå att vi så snart som möjligt bjuder in FN:s särskilde representant för Kambodja till parlamentet för att föra djupgående diskussioner med honom om situationen i detta plågade land. Vi kan glädja oss över att påtryckningarna både från oss och från amerikanerna – för det är bra att vi samarbetar om detta – har lett till frigivningen av fångar, men samtidigt som vi naturligtvis uppskattar detta vet vi att de fortfarande kommer att ställas inför rätta. Vi vet att det finns många andra fångar och att många fler stämningar och arresteringsorder har utfärdats och vi är särskilt medvetna om förtrycket av minoriteter. När vi kämpar mot dessa förhållanden måste vi vara uthålliga för det är framför allt uthållighet som krävs i människorättspolitiken.

  Erik Meijer (GUE/NGL), författare. – (NL) Herr talman! Kambodja var en fredlig granne till Vietnam ända tills utlänningar blandade sig i landets angelägenheter i början av 1970-talet. I Vietnam rasade ett krig om återföreningen av den norra och den södra delen av vad som en gång hade varit en fransk koloni, och Förenta staterna ville behålla den södra delen som sin egen inflytelsesfär. Misstanken om att den vietnamesiska gerillarörelse som kämpade för återföreningen av nord och syd utnyttjade försörjningsvägar som gick genom ogästvänliga delar av Kambodja var en tillräcklig anledning för att amerikanerna skulle ingripa och se till att landet kom under en vänligt sinnad regerings kontroll.

Sedan dess har Kambodja, som tidigare var så fredligt, varit ett djupt splittrat land. Det verkar som om regeringsmakten, som det har varit så svårt att erövra, inte under några omständigheter får äventyras. Det har utvecklats en tradition att partierna varken vill ingå koalition med andra eller tolerera opposition. Först fanns det en regering som var vänligt sinnad mot amerikanerna. Den följdes av Pol Pots prokinesiska terrorregim, och med vietnamesisk hjälp kom sedan Hun Sens regering. De val som sedan har hållits har lett till resultat som har gjort det praktiskt taget omöjligt att bilda regeringar med brett stöd.

De olika partierna är ovilliga att samarbeta med varandra och vill i stället regera på egen hand. Denna inställning har nu lett till att parlamentsledamöter ur oppositionen har gripits och fängslats. Journalister, människorättsaktivister och fackföreningsaktivister grips också efter anklagelser om ärekränkning. Resultatet av allt detta är att polisen och domstolsväsendet håller på att förvandlas till verktyg för interna politiska uppgörelser. För närvarande har jag ett intryck av att oppositionen inte är så mycket mer demokratisk än regeringspartiet. Alla de politiska krafterna i Kambodja bör sluta uppträda på detta sätt.

Hittills har världen utanför Kambodja inte hjälpt landet att utveckla en tolerant demokrati. Det är värt att komma ihåg att Pol Pots blodtörstiga regim förblev internationellt erkänd under en lång period även efter att den hade besegrats, och den enda anledningen till detta var att den nya regimen under Hun Sen, som hade befriat landet från detta mördarband, misstänktes för att uppehålla vänskapliga förbindelser med sin vietnamesiske granne. I framtiden måste Kambodja få ett helt annat budskap. EU får inte ta ställning på grunder som kambodjanerna anser obegripliga utan måste konsekvent försvara mänskliga rättigheter och demokrati oavsett vem som sitter vid makten.

  Alyn Smith (Verts/ALE), författare. – (EN) Herr talman! Jag anser att dessa brådskande debatter är viktiga för parlamentet och för Europeiska unionen. Jag menar att de är värdefulla.

Men när vi diskuterar Kambodja slås jag av att vi har varit här tidigare, och att vi har hört allt detta tidigare. I synnerhet var vi här den 13 januari 2005, den 10 mars 2005 och den 1 december 2005. Är det någon som vill slå vad med mig om att vi kommer att diskutera detta om sex månader igen?

Jag säger inte att vi inte bör föra dessa debatter. Men jag säger att vi bör se till att vårt deltagande matchas av åtgärder från EU:s andra institutioner och de medlemsstater som vi tjänar.

Jag hänvisar särskilt till punkt 4 i resolutionen. Vi är inte utan vapen. Vi är inte utan påtryckningsmedel som vi kan utnyttja. Den kambodjanska regeringen är hänvisad till givarmedel för 50 procent av sina årliga utgifter. Vi måste mer kraftfullt använda oss av dessa påtryckningar för att åstadkomma en förändring, och inte bara tala varmt om det.

Det här är inte ett västland som dikterar för ett utvecklingsland hur det ska styra landet. Det är Europeiska unionen som förväntar sig att Kambodja uppfyller de avtal som landet redan har undertecknat, och lever upp till internationella anständighetsnormer.

Vi är villiga att spela vår roll i den processen. I punkt 11 upprepar vi vår begäran att en ad hoc-delegation från parlamentet ska bege sig till Kambodja för att själva studera problemen. Låt oss börja där. Detta förslag till resolution stöds entusiastiskt av min grupp, och absolut av mig själv. Det innehåller en massa information och värdefulla syften, men utan mer uppenbara ekonomiska påtryckningar från oss befarar jag att det kommer att förbli en inköpslista utan värde.

  Ari Vatanen, för PPE-DE-gruppen. – (EN) Herr talman! Jag kan bara upprepa det uttalande som gjorts av vår värderade ledamot Alyn Smith. Det förefaller som om vi behandlar samma fråga om och om igen, utan något verkligt resultat. Beror det på att Kambodja ligger alltför långt bort? Mänskligt lidande, oberoende av var det pågår, är alltid samma sak för individen.

Jag kan citera det som människorättsorganisationen Human Rights Watch sa om Kambodja 2005: ”Den politiska oppositionen avvecklades effektivt när oppositionsparlamentariker arresterades eller hotades med arrest medan de som kränkte de mänskliga rättigheterna fortfarande fick gå ostraffade. De politiska rättegångarna visade att regeringen fortsatte att kontrollera, störa och hota domstolarnas arbete.” Detta är den trista situationen i Kambodja. Jag vill påminna er om att år 1997 höll den ende oppositionspolitikern, Sam Rainsy – som paradoxalt nog skyddas av Europaparlamentets initiativ om frihetspass – ett tal i huvudstaden, och då kastades flera granater in i folkmassan framför honom, och minst 16 människor omkom. Det är vad som sker när en oppositionsledare håller ett tal i sin huvudstad.

Vi får inte fortsätta med att bara komma med tomma ord. Vi måste se till att använda pengarna på rätt sätt. Som Alyn Smith sa skulle en av de effektivaste straffåtgärderna vara att upphöra med att ge pengar till Kambodja så länge som kriterierna för demokrati och mänskliga rättigheter inte uppfylls. Att inte bevilja inresevisum åt tjänstemän kunde också vara mycket effektivt, eftersom eliten i landet kommer till Europas huvudstäder för att handla etc.

Däremot bör den fria handeln bibehållas. Handelssanktioner skulle bara öka fattigdomen och eländet för människorna. Parlamentets sympati gäller de människor i Kambodja som kämpar för demokrati och mänskliga rättigheter.

  Luis Yáñez-Barnuevo García, för PSE-gruppen. – (ES) Herr talman! Jag instämmer i det som har sagts av de tidigare talarna, i synnerhet Lidia Joanna de Oedenberg, som är medlem av min grupp och författare till en av dessa resolutioner som vi snart ska rösta om.

Kambodjas historia har verkligen varit tragisk under de senaste åren, med flagranta kränkningar av de mänskliga rättigheterna och tidigare har landet upplevt fasansfulla krig. Det är förståeligt att många ledamöter känner besvikelse när vi ser att situationen inte förbättras och att vi ständigt måste behandla denna fråga på nytt i parlamentet, men vi får inte av den anledningen upphöra att ta upp frågan varje gång händelser som de nyligen inträffade äger rum, händelser som innebär repressiva aktioner mot människorättsaktivister, radiostationer, lärarfackföreningar, aktivister, journalister, fackföreningsaktivister på olika områden, parlamentsledamöter osv. När det gäller Kambodja kan aktioner av detta slag endast minskas eller förhindras med hjälp av kraftfulla och beslutsamma åtgärder från Europeiska unionens, kommissionens och Europaparlamentets sida.

Det finns fem punkter som jag inte tänker nämna, men jag vill särskilt påminna Kambodja om de åtgärder som givarsamfundet kan vidta och som det faktiskt också vidtar och om människorättsklausulen i samarbetsavtalet EU-Kambodja. Det är också viktigt att sända en delegation till Kambodja för att bedöma situationen. Till sist vill jag kräva att khmererna från Vietnam tillerkänns flyktingstatus.

På grund av tidsbrist kommer jag inte att säga mer, herr talman, men jag vill understryka att jag instämmer i vad tidigare talare har sagt.

  Jaromír Kohlíček, för GUE/NGL-gruppen. – (CS) Mina damer och herrar! De mänskliga rättigheterna utgör en uppsättning ideal. Till och med de mest demokratiska staterna kommer bara i närheten av dessa ideal på vissa områden. Till helt nyligen stod Kambodja faktiskt fortfarande inför sådana problem som återstoden av Pol Pots trupper, analfabetism och avsaknaden av intelligentsia eller industri i landet. I jämförelse med detta innebär den nuvarande situationen otvivelaktigt en klar förbättring. Men samtidigt är det naturligtvis oacceptabelt att grundläggande rättsliga förfaranden inte respekteras när ledamöter av Kambodjas parlament döms till flera års fängelse. Det är uppenbarligen nödvändigt att snarast skapa sådana förhållanden att företrädare för internationella organisationer kan utföra sitt arbete och att främja framväxten av en fri press och respekt för fackföreningarnas rättigheter.

En undersökningsgrupp skulle otvivelaktigt vara en mycket bra idé, och jag vill rekommendera att företrädare för Europaparlamentet sänds till landet så snabbt som möjligt så snart ett avtal med den kambodjanska regeringen har ingåtts. Jag anser det vara särskilt oroväckande att det är möjligt att missbruka rättsväsendet genom att låta det behandla fall av påstådd ärekränkning. Om vi stillatigande accepterar en sådan taktik skulle vi kunna betraktas som medskyldiga till sådana brott. Därför stöder jag i högsta grad resolutionsförslaget.

  Ryszard Czarnecki (NI). – (PL) Herr talman! Europaparlamentet utarbetade inte mindre än tre resolutioner om Kambodja förra året, och jag vill att parlamentet ska ha detta i åtanke när jag yttrar mig i frågan. De kambodjanska myndigheterna visar fullständig likgiltighet för FN:s deklaration om försvarare av de mänskliga rättigheterna och för de riktlinjer i ämnet som Europeiska unionen antog för två år sedan.

Jag blev mycket glad att det österrikiska ordförandeskapet för sex dagar sedan framförde en så stark och otvetydig protest mot den alltmer förvärrade situationen i Kambodja. Gripandet av journalister, oberoende aktivister och fackföreningsaktivister vittnar om att Kambodjas regim håller på att bli alltmer repressiv.

Jag håller med Alyn Smith och Ari Vatanen som sa att vi måste använda ekonomiska påtryckningar på de kambodjanska myndigheterna. Femtio procent av Kambodjas budget utgörs av bistånd från utlandet, och vi bör använda detta som ett redskap. Jag stöder också i hög grad förslaget att sända en ad hoc-delegation, vilket föreslås i resolutionen. Vi behöver verkligen se på egen hand hur situationen är på plats.

  Louis Michel, ledamot av kommissionen. (EN) Herr talman! Den nuvarande politiska situationen i Kambodja ger fortfarande anledning till oro. Sedan den parlamentariska immuniteten upphävdes för Sam Rainsy, ledaren för det kambodjanska oppositionspartiet Sam Rainsy-partiet, och två andra medlemmar av nationalförsamlingen i februari förra året, har den politiska situationen försämrats avsevärt. Arresteringen nyligen av Kem Sokha, ordförande i organisationen Kambodjanska centret för mänskliga rättigheter (CCHR), och andra människorättsförsvarare, är det senaste kapitlet i denna deprimerande historia. Det är sorgligt ironiskt att dessa senaste arresteringar gäller händelser som inträffade på internationella dagen för de mänskliga rättigheterna, då ett antal organisationer fredligt firade och försökte upprätthålla principerna för mänskliga rättigheter och demokrati. Kommissionen är mycket positiv till att Kem Sokha och fyra andra personer släppts mot borgen, men skulle ha önskat att de kambodjanska myndigheterna hade gått ett steg längre och helt lagt ned anklagelserna.

Kommissionen anser att försvagandet av oppositionen genom det politiserade utnyttjandet av rättsväsendet hotar att förstöra den demokratiska process som fortfarande pågår i Kambodja. Vidare skapas ett klimat av rädsla bland dem som försvarar de mänskliga rättigheterna i landet, eftersom landet riktar in sig på människorättsorganisationer genom en serie arresteringar på grundval av straffrättsliga – inte civilrättsliga – anklagelser, som är helt oproportionerliga jämfört med de påstådda förseelserna.

Kommissionen och EU:s medlemsstater har enats om ett antal åtgärder för att reagera på situationen. Efter ett starkt uttalande i ärendet avser EU att ta upp dessa frågor direkt med premiärministern vid första lägliga tillfälle. Samtidigt kommer kommissionen och medlemsstaterna att arbeta ännu närmare tillsammans med de människorättsorganisationer som har valts ut, för att stödja deras arbete. Som parlamentet rekommenderade i sin senaste resolution om Kambodja, överväger kommissionen för närvarande om man ska föreslå att det inrättas en samarbetsgrupp för institutionsuppbyggnad, administrativa reformer, samhällsstyre och mänskliga rättigheter, för att på ett konstruktivt sätt engagera de kambodjanska myndigheterna i dessa frågor.

Slutligen kommer EU och givarsamfundet som helhet att vid det kommande givarmötet i Phnom Penh i mars förmedla ett starkt budskap till de kambodjanska myndigheterna att yttrandefrihet och andra grundläggande mänskliga rättigheter måste upprätthållas, i alla kambodjanska medborgares intresse.

Jag vill försäkra parlamentet om att kommissionen genom sin delegation i Phnom Penh och tillsammans med EU:s medlemsstaters beskickning i Kambodja ska fortsätta att noga övervaka situationen. Världssamfundet, och särskilt EU som har spelat en sådan viktig roll för att inrätta det nya Kambodja, bör se till att den politiska situationen inte försämras ytterligare, och man bör stödja stärkandet och fördjupandet av Kambodjas demokrati.

Jag är naturligtvis ense med de ärade ledamöterna i Europaparlamentet om att det som har hänt är mycket allvarligt och förtjänar vår fulla uppmärksamhet. Tillsammans med EU:s medlemsstater undersöker kommissionen möjligheten att vidta ytterligare åtgärder, förutom dem jag just har nämnt. Jag anser emellertid inte att samarbetsavtalet mellan gemenskapen och Kambodja bör upphävas just nu. Det skulle stoppa vår politiska dialog och avbryta våra utvecklingsprogram, till förfång för det fattiga folket i Kambodja.

  Talmannen. Debatten är avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum om en liten stund.