Talmannen. Nästa punkt på föredragningslistan är debatten om ett betänkande (A6-0409/2005) av Evelyne Gebhardt för utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om tjänster på den inre marknaden (KOM(2004)0002 – C5-0069/2004 – 2004/0001(COD)).

Parlamentet är fullt medvetet om hur viktig denna debatt är.

  Evelyne Gebhardt (PSE), föredragande. – (DE) Herr talman, herr Bartenstein, herr Barroso, mina damer och herrar! I dag är vi framme vid den sista rundan av vad som – tillsammans med EU-konstitutionen – är Europeiska unionens viktigaste projekt av lagstiftningskaraktär, och vi har tagit god tid på oss för att nå hit. Jag skulle lätt kunna beskriva de senaste månadernas ansträngningar, liksom de berg av papper som vi har varit tvungna att ta oss igenom, men det är bara det att det skulle ta flera timmar.

Jag ska därför begränsa mig till några grundläggande iakttagelser, som inte kommer att falla alla i smaken men som jag, herr talman, måste säga är viktiga för mig.

Samma fria rörlighet måste föreligga för tjänster som för varor och pengar inom EU, och därför är kommissionens framläggande – efter en lång väntan – av förslaget till tjänstedirektiv en mycket välkommen händelse.

Det är dock beklagligt att intrycket har väckts att detta förslag till direktiv är tänkt att ställa de 15 ”gamla” medlemsstaternas intressen mot de ”nya” medlemsstaternas, de som anslöt sig i maj 2004. Anledningen till att jag sätter ”gamla” och ”nya” inom citattecken är att alla medlemmar i vår gemenskap av stater har samma rättigheter och ansvar oberoende av hur länge de har tillhört den.

Europeiska unionen finns till för att främja välbefinnandet hos dess 470 miljoner medborgare på jämlik grund. Den finns inte till för att skapa aktieägarvärde eller gynna sabeltandade förespråkare för avreglering och deras marknadsmekanismer.

Jag anser att det är av största betydelse att vi i våra åtgärder av politisk karaktär och lagstiftningskaraktär sätter människorna främst. Vårt primära intresse måste vara arbetstagarna och deras familjer snarare än stora företag och deras marknader, och vi måste dessutom tänka på små företag och hantverkare som inte får förtryckas.

Dessa är anledningarna till att parlamentet varit tvunget att ändra kommissionens förslag till direktiv grundligt, och vi har gjort betydande framsteg trots de ideologiska skiljelinjerna mellan oss. Jag är övertygad om att vi efter omröstningen i kammaren kommer att kunna ta de slutliga, avgörande stegen.

Slutprodukten måste vara ett direktiv som inte är belastat med omfattande byråkrati, ett direktiv som innebär fördelar för de arbetstagare som EU:s konkurrenskraft är beroende av. Ett sådant direktiv måste innebära respekt för medlemsstaternas karakteristiska drag och undanröja risken för en nedåtgående spiral i fråga om arbetsförhållanden och löner, kvalitet och konsument- och miljöskydd.

Vi måste alltså först och främst överge principen om ursprungsland, med alla dess förödande följder.

Jag har föreslagit en enkel lösning, enligt vilken ett företag som lagligt tillhandahåller tjänster i en medlemsstat också tillåts erbjuda dessa tjänster i vilken annan medlemsstat som helst, förutsatt att bestämmelserna och lagarna i den medlemsstat där tjänsten tillhandahålls är tillämpliga på genomförandet av avtalet. Enkelheten i detta speglar vår erfarenhet av verkligheten. Ett tyskt körkort ger mig till exempel rätt att köra i England, men jag får inte köra på höger sida där.

Det är på detta sätt som den fria rörligheten för tjänster möjliggörs och den rättvisa konkurrensen garanteras.

Mitt andra förslag är att denna fria rörlighet bara ska gälla för säljbara kommersiella tjänster, och att alla andra tjänster utesluts från direktivets räckvidd. EU ska till exempel inte på något sätt tvingas bevilja fri rörlighet för slaveri i modern form som utövas av personaluthyrningsföretag.

Vi måste också säkerställa att tjänster i allmänhetens intresse – i den vidare bemärkelsen – inte påverkas, genom att skydda kommunalt självstyre och medborgares önskan att hantera sina egna angelägenheter vad gäller allt ifrån vattenförsörjning till förskolor.

Parlamentet kommer att kunna anta tjänstedirektivet förutsatt att de nödvändiga ändringarna görs i kommissionens ursprungliga förslag till direktiv.

Vi har arbetat igenom det ursprungliga förslaget till direktiv i detalj och vänt ut och in på det. På detta sätt har vi motverkat upprättandet av ett system som skulle skapa arbete för jurister, som inte skulle ha varit ekonomiskt överkomligt för små företag.

Denna komplicerade lagstiftning skulle enligt min uppfattning fortfarande kunna bli något tydligare och enklare, men en annan sak som krävs vid en så här komplicerad process är styrkan att kunna kompromissa.

Jag har fått intrycket att kommissionen värderar parlamentets konstruktiva arbete och inte är obönhörligt fäst vid den gamla versionen som har vållat sådan upprördhet i medlemsstaterna. De samfällda rösterna från fackföreningar, hantverkarorganisationer, kommuner och alla andra berörda parter har haft en mäktig och synbar effekt.

Nu har vi kommit till en invecklad punkt. Vi kan anta en sorts lag som varken kommissionen eller rådet har ålagt oss. Om vi gör det kommer vi att ha gett tjänsterna inom Europeiska unionen den fria rörlighet som de behöver, och det skulle samtidigt representera ett stort steg mot ett socialt Europa. Arbetstagarnas rättigheter skulle säkerställas, och kvaliteten och miljön skulle skyddas. Med ett sådant resultat i bagaget skulle parlamentet kunna känna sig stolt över att ha agerat till förmån för de 470 miljoner människor som bor i vår gemenskap.

Med detta i åtanke vill jag återigen tacka alla mina kolleger i alla grupper för deras mycket konstruktiva arbete. Jag tror att vi under de slutliga diskussioner som vi har framför oss i eftermiddag, i kväll och i morgon kommer att finna de rätta lösningarna, som verkligen kommer att innebära att vi kan samla en stor majoritet i parlamentet, en majoritet som kommer att få både kommissionen och rådet att följa den väg som vi i parlamentet nu har stakat ut.

(Livliga applåder)

  Martin Bartenstein, rådets ordförande. – (DE) Herr talman, herr kommissionsordförande, kommissionsledamot McCreevy, fru Gebhardt, mina damer och herrar! Som Evelyne Gebhardt just nämnde var det i februari 2004 som kommissionen lade fram ett förslag till direktiv om tjänster på EU:s inre marknad med som syfte att ett genomförande av detta skulle föra oss lite närmre Lissabonmålen. I november 2004 lade högnivågruppen med experter under Wim Koks ordförandeskap – som, kan jag tillägga, utsågs av kommissionen till att förbereda halvtidsöversynen av Lissabonstrategin – fram en rapport med krav på upprättandet av en europeisk marknad för tjänster, vilket man betraktade som den största möjligheten till ökad tillväxt i Europa. Ur ekonomisk synvinkel är en tillväxtspurt precis vad Europa behöver, och vi vet att vi alla högprioriterar tillväxt och den sysselsättning som den leder till.

Den europeiska inre marknaden har under sin tioåriga existens kunnat notera några betydande framgångar, inte minst skapandet av 2,5 miljoner nya arbetstillfällen. Det är just därför som alla dess ouppklarade frågor måste klaras upp, men de rättsliga och administrativa hinder som kommissionen har satt upp för tjänsteleverantörerna har visat oss hur fragmenterade de europeiska marknaderna för tjänster är i verkligheten, vilket leder till onödigt höga priser, till förluster för konsumenterna på grund av otillräcklig konkurrens och till att möjligheter till ökad tillväxt och skapande av arbetstillfällen går förlorade.

Det förslag som jag redan hänvisat till lades fram av den tidigare Prodikommissionen, med Frits Bolkestein som ansvarig kommissionsledamot, och det har sedan februari 2004 varit föremål för ingående diskussioner i den aktuella arbetsgruppen i rådet. Det har fått mycket kritik inom ramen för den offentliga debatten, och en del av den har varit berättigad. Det finns också personer som – utan berättigande – har utnyttjat det till att sprida oro.

Det måste sägas att syftet med direktivet anges tydligt i detta och att det finns ett brett stöd för den bakomliggande principen, vilken är ett ytterligare frigörande av tillhandahållande av tjänster och ett systematiskt avlägsnande av obefogade hinder för tjänsteleverantörer.

Nu är det tid för kommissionen att se över medlen för att uppnå detta, och omröstningen i parlamentet kommer att utgöra en viktig grund för detta. Avsikten är att fullbordandet av den inre marknaden för tjänster ska innebära fördelar och förmåner för EU:s medborgare, konsumenter och företag, samtidigt som den europeiska sociala modellen inte ska kunna undergrävas eller äventyras.

Europas invånare har all rätt till en inre marknad för tjänster som inte innehåller risk för lönedumpning eller social dumpning. Om de ska kunna få en sådan måste tjänstedirektivet vara neutralt när det gäller arbetsrätt. Det måste också innehålla klara och entydiga bestämmelser för att säkerställa att direktivet om utstationering av arbetstagare inte äventyras, inte minst i fråga om alternativ för övervakning.

Det måste också klargöras utom allt tvivel att ingenting i detta tjänstedirektiv äventyrar tjänster i allmänhetens intresse vad gäller kvalitet, tillgång eller överkomlighet. Gebhardt har redan hänvisat till behovet av detta.

Inom ordförandeskapet för rådet riktas nu alla blickar mot parlamentet, eftersom ordförandeskapet, och rådet som helhet, ser fram emot resultatet av den första behandlingen med stort intresse, och det skulle vara till särskilt stor hjälp vad gäller förslagets vidare framåtskridande inom rådet om en så stor majoritet som möjligt skulle nås. Med detta i åtanke välkomnar vi också initiativen och ansträngningarna från de två stora grupperna i parlamentet för att nå en bred enighet genom en god kompromiss, i synnerhet på kontroversiella punkter, och i detta avseende har de uppenbarligen varit framgångsrika.

När parlamentet väl har röstat, vilket man kommer att göra i övermorgon, det vill säga den 16 februari, är det upp till kommissionen att aktivt medverka i medbeslutandeförfarandet. Ordförandeskapet kommer – i nära samarbete med parlamentet men naturligtvis också i samarbete med kommissionen – att insistera på ett opartiskt direktiv, ett direktiv i vilket det i hög grad kommer att tas hänsyn till de betänkligheter som har uttryckts i fråga om det befintliga förslaget samtidigt som man skapar en rättslig grund för en fungerande inre marknad för tjänster som kommer att hjälpa oss att utnyttja våra möjligheter till tillväxt och skapande av arbetstillfällen på bästa sätt. Vi har nu blivit informerade om att det enligt två studier – en som gjorts i Köpenhamn och en som gjorts i Wien – finns möjlighet att tjänstedirektivet kan leda till omkring 600 000 nya arbetstillfällen.

Ordförandeskapet välkomnar också José Manuel Barrosos tillkännagivande i Wien om att omröstningen i kammaren inom en mycket snar framtid, och i god tid inför Europeiska rådet i mars, kommer att följas av ett förslag om de grundläggande punkterna för en politisk överenskommelse. Det österrikiska ordförandeskapet kommer sedan att diskutera dessa ingående och gå vidare med dem – och jag vill betona att man kommer att göra detta under full medverkan av arbetsmarknadens parter.

Vi har möjlighet att maximera vår tillväxtpotential och potential för skapande av arbetstillfällen genom en inre marknad för tjänster, samtidigt som vi kan bygga upp allmänhetens förtroende för ett socialt Europa. Detta måste vara målet för oss alla.

(Livliga applåder)

  José Manuel Barroso, kommissionens ordförande. – (FR) Herr talman, herr Bartenstein, fru Gebhardt, mina damer och herrar! Den här veckan utgör ett kritiskt stadium för tjänstedirektivet, för fullbordandet av den inre marknaden och vår strategi för tillväxt och arbetstillfällen i Europa. Därför är jag förtjust att se att Europaparlamentet är redo att lägga fram ett betänkande om förslaget och ta sitt ansvar gentemot Europas medborgare. Jag vill särskilt tacka Evelyne Gebhardt och alla ledamöter som varit mest direkt involverade, i synnerhet skuggföredraganden som de senaste månaderna har uträttat beundransvärt arbete för att vi skulle kunna nå den nivå vi befinner oss på i dag.

Dagens debatt och omröstningen på torsdag är ett viktigt ögonblick för EU:s framtid, och detta går till och med bortom den viktiga frågan om tjänster på den inre marknaden. Det råder inga tvivel om att mycket återstår att göra om våra ekonomier ska få ta del av de grundläggande fri- och rättigheter som är fastlagda i fördraget och dra nytta av dem. Om en stund ska kommissionsledamot Charlie McCreevy påminna er om de framsteg som nåtts i frågan.

Men innan dess vill jag framhäva en mycket viktig aspekt som går mycket längre än enbart den ekonomiska dimensionen: Är den utvidgade europeiska unionen med sina 25 medlemsstater i stånd att komma överens om lämpliga lösningar på extremt besvärliga och känsliga problem? Och, kan vi ta itu med de problem som allmänheten upplever som allra känsligast? Jag vill tala klarspråk. Jag är förvissad om – liksom kommissionen – att det är önskvärt att nå befäst samsyn inom parlamentet för direktivet, vilket kan få oss att komma överens med rådet och skapa villkoren för samstämmighet mellan våra tre institutioner. Jag är förvissad om att parlamentet den här veckan kommer att kunna ge form åt den goda ansvarskänsla som man visat genom hela processen.

Direktivet lades fram i januari 2004 av kommissionen och min företrädare, Romano Prodi, och som ni vet – vi måste vara uppriktiga i detta ärende – gav det upphov till en hel del farhågor i vissa delar av våra medlemsstater och bland den europeiska allmänheten generellt. Trots att kritiken baserades på legitim oro för skyddet av det sociala regelverket byggde en del av kritiken på rena missförstånd. Men i vissa fall var kritiken ammunition i meningsstriden som inte alls hade med själva direktivet att göra.

Jag och den kommission som jag leder har alltid gjort fullständigt klart att vi verkligen vill ha en verklig inre marknad för tjänster. Vi vill ha en marknad som fungerar och som ger vår ekonomi mervärde. Nu vill vi i verkligheten överföra principerna om de fyra friheterna som Europas grundare lämnade oss i arv. Vi vill även bemöta de legitima farhågor som uttryckts.

Därför blir resultatet frukten av en kompromiss, mina damer och herrar. Vi behöver per definition en kompromiss, som både ärar och respekterar fördragets principer och är en del av vårt program för tillväxt och sysselsättning. Kommissionen är redo att stödja och även i sitt reviderade förslag föra in alla element som innebär ett steg framåt på vägen mot att skapa en verklig inre marknad för tjänster som åtnjuter en stor majoritet i parlamentet.

Efter nästan två års debatter är det hög tid att lämna dividerandet bakom oss, att bygga broar och skapa villkoren för en överenskommelse. Tiden är inne att bevisa för våra medborgare att unionen med 25 medlemsstater fungerar, att vi är medvetna om vårt gemensamma öde och att vi gör allt som går för att nå resultat i allas intresse. Nu måste vi inse vad som är realistiskt och genomförbart i det här skedet.

Efter ett svårt år 2005 är vi nu på väg att återskapa förtroende för EU. Vi måste arbeta på pragmatiska lösningar för att verkligen komma till rätta med våra medborgares reella problem. Om den första behandlingen av tjänstedirektivet i plenarsammanträdet på torsdag leder till en omröstning där konkurrenskraven balanserat vägs mot våra sociala betänkligheter blir det en seger inte bara för er i Europaparlamentet utan för unionen som helhet.

Mina damer och herrar! Ni behöver inte tvivla på våra ambitioner för Europa. Låt oss vara på det klara med den ekonomiska frågan. Är det acceptabelt att vi har 20 miljoner arbetslösa i EU? Behöver vi starkare argument för att rättfärdiga vårt initiativ? Är inte det ett av huvudskälen till bristen på förtroende för EU? I dag är tjänstesektorn och de små och medelstora företagen de viktigaste sektorerna för att skapa arbetstillfällen i Europa. Därför måste vi prioritera de sektorerna genom att skapa en verklig tjänstemarknad och stödja små och medelstora företag.

(Applåder från höger)

Det är de som gynnas mest av direktivet. Även om det bara är ett första steg tror jag inte att det finns någon strategi som är mer social än en som skapar högkvalitativa arbeten.

Innan jag ger ordet till kommissionsledamot McCreevy vill jag, med ert bistånd, herr talman, önska er en fruktbar, konstruktiv och positiv debatt. Låt oss arbeta tillsammans för att skapa ett tjänstedirektiv som omsätter våra ambitioner för Europa i praktiken på ett välavvägt sätt: ett utvidgat Europa, ett modernare och mer konkurrenskraftigt Europa, ett Europa som bygger på de fyra grundläggande friheterna som grundarna lämnade i arv åt oss.

(Applåder från mitten och höger)

  Charlie McCreevy, ledamot av kommissionen. – (EN) Herr talman! Detta förslag har från starten för två år sedan fått stor uppmärksamhet. Det betraktas som en symbol både av dess anhängare och av dess motståndare. Under alla meningsskiljaktigheter i fråga om detta förslag, där fokus ligger på ett relativt litet antal frågor, har det varit lätt att glömma att det finns många andra områden där det enligt min uppfattning råder bred enighet och där fördelarna med förslaget erkänns.

Först och främst kommer det, tack vare administrativ förenkling, att bli lättare att upprätta företag inom EU. Detta är av avgörande betydelse för främjandet av entreprenörskap, en mycket viktig del i främjandet av tillväxt och sysselsättning. Tjänsteleverantörer kommer att kunna få information och fullborda administrativa formaliteter genom en enda kontaktpunkt i alla medlemsstater, vilket förenklar, påskyndar och minskar kostnaderna för tillståndsförfarandet och undanröjer behovet av att ha att göra med olika myndighetsnivåer.

Det kommer också att bli möjligt att fullborda dessa förfaranden elektroniskt, så att företag sparar tid och undviker stora kostnader för personliga besök – ibland vid flera tillfällen – för att slutföra nödvändiga formaliteter i kontakt med de behöriga myndigheterna.

För det andra kommer det att gynna konsumenterna. Att öka förtroendet hos konsumenterna utgör en central del i stöttandet av de möjligheter som den inre marknaden erbjuder. De kommer att kunna dra nytta av att nyckelinformation om företag, och de tjänster som de erbjuder, kommer att göras lättillgänglig. Detta kommer att möjliggöra val som bygger på fullständig information vid köp av tjänster. Konsumenternas rättigheter är tydligt fastställda, och all diskriminering på grund av ett företags nationalitet eller säte måste undanröjas.

För det tredje måste medlemsstaterna samarbeta administrativt för att säkerställa att företagen övervakas på ett korrekt och effektivt sätt i hela EU och att dubblering av kontroll undviks. Detta rättsliga krav kommer att förstärkas praktiskt med hjälp av ett elektroniskt system som ger myndigheter möjlighet till ett direkt och effektivt utbyte av information. Dessa och många andra bestämmelser i detta förslag till direktiv kommer att innebära betydande fördelar för såväl företag som konsumenter – jag vet att ni inte har glömt det.

Kommissionen har intagit en mycket konstruktiv och positiv ståndpunkt i sin bedömning av de ändringsförslag som antagits i det behöriga utskottets yttrande och de ytterligare ändringsförslag som har lagts fram sedan dess. Vi avser särskilt att ta till oss och införliva de ändringsförslag i det ändrade förslaget som vi anser har stöd av en bred majoritet i parlamentet.

Kommissionen välkomnar i största allmänhet de ändringsförslag från Europaparlamentet som syftar till att förtydliga och förbättra kommissionens ursprungliga förslag. Dessa gäller huvudsakligen administrativ förenkling, inrättande och administrativt samarbete.

Kommissionen välkomnar också i största allmänhet många av de ändringsförslag som antagits av utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd när det gäller tjänster i allmänhetens intresse. Detta är en känslig fråga som det rått delade uppfattningar om under hela debatten, och det är, enligt min uppfattning, tydligt att det har uppnåtts en hel del i detta avseende i omröstningen i utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd. Å andra sidan anser jag att tjänster som är av allmänt ekonomiskt intresse bör hållas inom ramen för förslaget. Ytterligare uteslutanden av sektorer från förslagets räckvidd bör vara mycket begränsade.

De kompromisstexter som jag har sett utgör en bra grund för utarbetandet av det ändrade förslaget om de antas. Men vi måste vara tydliga i fråga om hur vi kommer att hantera eventuella undantag från förslaget. Om parlamentet röstar för att ta bort artiklarna 24 och 25 i förslaget beträffande utstationering av arbetstagare kommer kommissionen att tillhandahålla vägledning för att ta itu med alla onödiga administrativa bördor som skulle kunna stå i vägen för företagens möjligheter att utnyttja direktivet om utstationering av arbetstagare. Detta kan göras relativt snabbt. Det finns en väletablerad rättspraxis som måste följas.

Om hälsovård utesluts från direktivets räckvidd minskar inte heller detta nödvändigheten av att ta itu med den ökande rättspraxis som utarbetats av EG-domstolen när det gäller patientrörlighet. Det kommer därför att krävas ett särskilt förslag om denna fråga från kommissionen.

I kompromisstexterna erkänns dessutom det fria marknadstillträde som tillhandahållare av tjänster bör ha i andra medlemsstater och för att utöva sin verksamhet där. Jag välkomnar att man i dessa texter erkänner att en rad hinder för tillhandahållande av dessa tjänster måste avskaffas samtidigt som man, naturligtvis, tillåter vissa begränsningar grundade på en tydligt definierad allmän ordning.

Det är viktigt att betona att alla de ändringsförslag som godtas måste leva upp till målet att detta direktiv bör representera ett steg mot skapandet av en inre marknad för tjänster. Som fördragens väktare måste vi också leva upp till vårt ansvar att säkerställa att resultatet är förenligt med de grundläggande friheterna som de fastställs i dessa och i den rättspraxis som utarbetats av EG-domstolen.

Dessutom måste alla de restriktioner som medlemsstaterna kan komma att tillämpa på leverantörer av tjänster från andra medlemsstater bedömas mot kriterierna för icke-diskriminering, nödvändighet och proportionalitet. Vi måste lägga detta på minnet, i synnerhet när vi ser över eventuella ändringar som röstas fram till artikel 16 och friheten att tillhandahålla tjänster.

Jag är övertygad om att de flesta ledamöterna håller med om att detta är det enda sättet att säkerställa bibehållandet av förslagets verkliga mervärde på. Det kommer att underlätta tillhandahållandet av gränsöverskridande tjänster och samtidigt säkerställa skyddet av legitima politiska faktorer. Det är denna balans vi alla arbetar för. Det är enligt min uppfattning det väsentliga i kompromissändringsförslagen till artikel 16.

Jag kan bekräfta att kommissionen efter omröstningen på torsdag kommer att lägga fram ett reviderat förslag i syfte att underlätta uppnåendet av en gemensam ståndpunkt så snart som möjligt – förhoppningsvis före slutet av april. I de fall där det går att uppnå ett brett samförstånd i parlamentet om ändringsförslagen kommer kommissionen, under förutsättning av vad jag sa tidigare, att grunda sina modifierade förslag på dessa ändringsförslag.

Under tiden ser jag fram emot dagens debatt och, slutligen, resultatet av torsdagens omröstning. Parlamentet har ett ypperligt tillfälle att visa att man, efter två års arbete, kan lägga grunden till att på ett samstämmigt sätt föra ett viktigt men oerhört kontroversiellt förslag framåt. Det är en utmaning som jag tror att de flesta av parlamentsledamöterna vill anta. Jag uppmanar er att fortsätta arbetet för den överenskommelse som jag tror finns inom räckhåll. Ni kan åstadkomma ett bättre tjänstedirektiv och därmed ge utrymme för den enorma ekonomiska potential som tjänstesektorn har. Detta är den grund som de företag, arbetstagare, konsumenter och arbetslösa i Europa som har utsikter att gynnas kommer att döma oss utifrån.

(Applåder)

  Talmannen. – Jag vill meddela parlamentets ledamöter att en enorm demonstration just nu äger rum utanför byggnaden. Strasbourgs polis uppskattar att cirka 30 000 människor samlats mellan Parc des Expositions och Place de la République.

Jag vill påpeka att det är en fredlig demonstration.

(Applåder)

Jag har fått reda på att den sker i god anda med livemusik och mängder av attraktioner. Det har varit fritt tillträde till parlamentet till kl. 15.00 i eftermiddag. Jag är säker på att dessa européers massiva uppslutning vid parlamentets portar ska verka enormt stimulerande för oss att arbeta ansvarsfullt.

(Applåder)

  Hans-Gert Poettering, för PPE-DE-gruppen. – (DE) Herr talman, herr ordförande för kommissionen, herr ordförande för rådet, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Vår grupp välkomnar demonstrationen för att den visar att Europas folk till sist blir varse att parlamentet har stor makt. Men jag måste säga att jag tvivlar på att demonstranternas farhågor bygger på fakta eftersom de demonstrerar mot något som inte längre ens övervägs, men i princip är det ett gott tecken att demonstrationen äger rum.

Europeiska rådet i mars 2000 i Lissabon syftade till att göra EU mer konkurrenskraftigt. Då beaktades att tjänstesektorn var en av de viktigaste för vår ekonomi men att Europa inte tillnärmelsevis utnyttjade dess potential. Friheten att tillhandahålla tjänster har sedan 1958 varit en av de fyra friheterna som unionens grundare skrev in i fördraget. Trots det har den i motsats till rörligheten för varor och kapital och personer aldrig annat än ignorerats, och skälet är att det är det område där medlemsstaterna varit minst villiga att helt genomföra fördraget. De har överlåtit på EG-domstolen att utforma reglerna genom att döma i enskilda mål.

Avsikten med tjänstedirektivet är att allt bör förändras. Direktivet utgör kärnan i Lissabonstrategin. Det ger europeiska tjänsteleverantörer mer möjlighet att konkurrera, hjälper oss att skapa sysselsättning i sektorn och ger konsumenter och kommersiella kunder större valfrihet. Men det ska sägas att direktivet främst är resultatet av ett politiskt beslut till förmån för ett tydligt genomförande av fördraget. Det gör det till ett test för kommissionen och medlemsstaterna och visar även hur allvarligt parlamentet menar med sina åtaganden för Lissabonstrategin. Kommissionens förslag var ambitiöst. Delar av det kunde diskuteras, andra missade målet och kritiserades, i vissa fall med fog, men inte i alla. Det som blev känt som Bolkesteindirektivet gav anledning att uttrycka oro över följderna av globaliseringen, EU:s utvidgning, om trycket från den ökande konkurrensen och betänkligheter om den ekonomiska verkligheten i allmänhet.

(Applåder)

Även här i parlamentet har folk haft fel uppfattning, vilket uttrycktes i försök att blockera själva direktivet eller göra det lättare för medlemsstater att bygga barriärer inom den inre marknaden. Gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater kom med vissa avsevärda förbättringar av kommissionens förslag, och jag är verkligen tacksam för allt arbete som utförts av vår föredragande Malcolm Harbour och alla i vår grupp, av dem i de andra grupperna och även av föredraganden Evelyne Gebhardt. Vår grupp skrev i praktiken om direktivet, och det dokument vi har framför oss i dag är resultatet av de ansträngningar vi gjort och där vi visat full kompromissvilja där så behövdes. Samtidigt som vi vill ha en bred enighet om direktivet vill vi inte kompromissa till varje pris. Vi vill att möjligheterna ska förbättras och att det ska bli mycket enklare för företag att verka i mer än en medlemsstat och leverera tjänster över nationsgränserna.

Vi vill inte att EG-domstolens praxis ska överföras ord för ord tillsammans med alla obestämbara faktorer och specifika omständigheter i de enskilda fallen. Vi vill att företag och myndigheterna i medlemsstaterna ska ha större rättssäkerhet och att medlemsstaterna samarbetar mer med att bekämpa olagligt tillfälligt arbete och falsk egen företagsamhet. Men framför allt vill vi ha ett direktiv med klara och rättvisa regler som en gång för alla etablerar en inre marknad för tjänster där alla tjänsteleverantörer, särskilt små och medelstora företag och alla konsumenter, verkligen kan medverka. Vi vill ha ett direktiv som verkligen gör att vi kan konkurrera bättre internationellt, som gör att de nya medlemsstaterna snabbt kan integreras i den inre marknaden, som gör att vi kan dra bästa nytta av vår sammanlagda potential till tillväxt och nya arbeten, samtidigt som vi respekterar den sociala marknadsekonomins principer.

Vid Europeiska rådets toppmöte i vår vill vi se politisk enighet som bygger på resultatet av parlamentets omröstning. Den måste omfatta de punkter som stöds av en bred majoritet. Sedan kan vi innan året gått – kanske rentav under första halvan av ert ordförandeskap, herr rådsordförande – anta Lissabonstrategins viktigaste lagstiftningskomponent.

Varje dag som går förlorad innebär mindre konkurrenskraft för oss, mindre av en inre marknad och därför mindre sysselsättning och tillväxt. Vi måste visa EU:s medborgare att vi tar deras oro och farhågor på allvar. Men vi måste också visa ledarskap för att ge dem tillbaka hopp och förtroende och ge vårt stora europeiska projekt en framtid. Vår europeiska union är vårt gemensamma projekt, och som sådant måste vi försvara det och föra det vidare in i framtiden.

(Applåder)

  Martin Schulz, för PSE-gruppen. – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Låt mig först med några ord tacka vår kollega Evelyne Gebhardt som jag hoppas ska se sitt eldprov som varat några veckor få ett lyckligt slut. Jag vill även tacka Malcolm Harbour som tveklöst kan se tillbaka på ännu svårare veckor och som jag också vill tillönska en lycklig avrundning. I min grupp socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet vill jag även tacka Anne Van Lancker som deltagit i våra gemensamma ansträngningar under de svåraste av omständigheter.

Direktivet är det mest kontroversiella och omtvistade förslag som vi debatterat de senaste åren, med rätta. Det handlar nämligen om frågan vilken social modell vi vill ha i Europa, varken mer eller mindre, och vårt svar kommer den här veckan. Det är uppenbart för oss europeiska socialdemokrater att vartenda ekonomiska och tekniska framsteg vi kan peka på som framgångar vi rönt under 1900-talets andra del har gått hand i hand med ökade inkomster, mer social trygghet, mer miljörättigheter och större konsumentskydd. Det är vad vi menar när vi talar om vår sociala modell. Vad Frits Bolkestein försökte göra var att skapa tillväxt grundad på lägre inkomster, sämre social trygghet, färre miljöstandarder och svagare konsumentskydd, och det är precis vad vi sätter stopp för i dag. Från och med i dag finns det inget Bolkesteindirektiv längre. Det är den första goda nyheten som följer av den här debatten.

(Applåder)

Det andra som måste ligga centralt i debatten är att Europa inte tillåter sig att delas. Både i gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater och vår egen grupp har det blivit klart att försöken att splittra oss, vilket var inbyggt i detta Bolkesteindirektiv, har slagits tillbaka. Frits Bolkesteins filosofi var att de som tjänar mindre och har lägre standard ska ges fritt tillträde till marknaden så att löner och standarder justeras nedåt där de är höga. Det var ett försök att hetsa de nya medlemsstaterna mot de gamla, att spela ut det gamla Europa mot det nya Europa. Vi kan här i parlamentet visa att försöket har misslyckats. I min grupp liksom i PPE-DE-gruppen arbetar delegationer från de gamla och nya medlemsstaterna tillsammans för att lösa problemet. Det är den andra goda nyheten i dag.

(Applåder)

Det finns även ett tredje budskap som det inte ska råda några missuppfattningar om: Många har försökt använda tjänstedirektivet för att främja sina egna intressen och gestalta den europeiska inre marknaden efter sitt eget extrema liberala tänkande. Jag är ganska säker på att detta var beskrivningen av vad Frits Bolkestein ville. Jag hade ett tag intrycket att det även var vad kommissionsledamot Charlie McCreevy ville, men den verkliga maktbalansen, som han kommer att få skriftlig bevisning för på torsdag, har fått honom att ta reson.

Det var alltså med stort intresse vi hörde att ni – herr Barroso och herr McCreevy – ville basera era framtida åtgärder på vad som kommer ut av parlamentets överläggningar. Det är nämligen ganska klart att en bred majoritet bildas för ett nytt tjänstedirektiv som bygger på tanken om att det fria marknadstillträdet ska ges under villkoret att tjänsterna ska omfattas av de lagar som gäller i landet de levereras i. Konsekvensen blir att rättigheter som avser social trygghet, löner, miljö och konsumenter som byggts upp i medlemsstaterna upprätthålls och att det är på den grunden dessa tjänster tillhandahålls. Det är precis vad vi har uppnått. Vi har vänt på Bolkestein så att näsan pekar i rätt riktning, och angreppen från dem som ville åt andra hållet har tillintetgjorts.

För att tala klarspråk säger jag på min grupps vägnar att de som vill ändra den europeiska sociala modellen eller förstöra den kommer att möta på hårt motstånd från Europas socialdemokrater. Vi gläder oss också åt att de möter på beslutsamt motstånd från övervägande delen av Europas kristna sociala rörelse.

(Sorl av missnöje)

Vi hör att det finns ett missnöje, men jag kan berätta för Werner Langen att PPE-DE-gruppens minoriteter vanligen uttrycker sina åsikter rättframt. Det känner vi till!

Men det är underordnat vad vi diskuterar här i dag och vad vi ska besluta om på torsdag, ett budskap till institutionerna: Martin Bartenstein har förstått, likaså José Manuel Barroso. Båda har som väl är insett att oberoende av vilka principiella beslut de försöker fatta, beslut som helt styr EU:s framtida riktning, kommer de inte runt Europaparlamentet.

Precis som rådet misslyckades att pådyvla oss en kommission vi inte ville ha så kommer man även att misslyckas med sin mindre välbetänkta budgetplan. Rådet har tvingats notera att det var parlamentet som antog en adekvat och välavvägd kemikaliepolitik. Det var parlamentet som höll utvidgningsdebatten rationell och inte tillät något överilat, och nu är det parlamentet som visar de andra två institutionerna att det går att göra vad mitt lands framlidne förbundspresident Johannes Rau efterlyste i nästan varje tal, nämligen att vara den lille mannens beskyddare som han behöver i en avreglerad värld.

De stora multinationella företagen kan försvara sin ställning i den globala konkurrensen, men Europas vanliga medborgare, arbetare i hamnar och fabriker, lastbilschaufförer i sina lastbilar, post- eller järnvägsanställda, konstnärer i sina ateljéer, behöver skydd i kampen för vad vi kallar den europeiska sociala modellen. De har inte aktieägarnas röst på sin sida utan behöver någon som försvarar deras rättigheter i ett avreglerat Europa. Denna någon är i dag Europaparlamentet, och vi får hoppas att en överväldigande majoritet agerar därefter på torsdag.

  Graham Watson, för ALDE-gruppen. – (EN) Herr talman! Jag kan försäkra kammaren om att Frits Bolkestein är vid full vigör, och det är därför Martin Schulz har sett så mörbultad ut den senaste tiden!

Parlamentet måste göra ett val. Längs reformlinjen ligger en dynamisk, konkurrenskraftig union som skapar arbetstillfällen, välstånd och möjligheter för sina medborgare. Längs stigen för protektionism ligger en kortsiktig vinning för några och en långsiktig förlust för alla, i synnerhet våra 20 miljoner arbetslösa.

(Applåder)

70 procent av EU:s ekonomi och arbetsstyrka är beroende av en hälsosam tjänstesektor, en sektor som långsamt kvävs av en andefattig hög av förordningar.

Evelyne Gebhardt säger åt oss att tänka på småföretagen. Det är just för att vi tänker på dem som vi är för principen om ursprungsland. 90 procent av alla tjänsteleverantörer är små och medelstora företag. Principen om ursprungsland skulle ge dem möjlighet att värdera, och sedan prova på, en utrikesmarknad. De sänder över folk för att göra marknadsundersökningar. Sedan bedriver de handel för att prova marknaden innan de upprättar ett kontor eller dotterbolag. Att ta bort principen om ursprungsland minskar tillväxteffekterna för den här åtgärden med 50 procent.

Liberaler och demokrater är för ett sökande efter en kompromiss, men en kompromiss mellan olika sorters politik som utesluter varandra är ingen kompromiss. Vi kallar det ”Berlinblockaden”. Det här direktivet kommer inte att medföra någon social dumpning. Martin Schulz och Poul Nyrup Rasmussen borde läsa direktivet från 1996 om utstationering av arbetstagare om de är tveksamma. Det gäller fortfarande. I utkastet framför oss blir snarare principer som den fria marknaden för varor, tjänster, kapital och personer till verklighet för 450 miljoner människor. Dessa principer är grundläggande för unionen och helt enkelt inte förenliga med ett andra klassens medborgarskap för våra nya medlemsstater.

Vi kommer säkert att behöva fatta svåra beslut, men vår uppgift är inte att skydda en sektor framför en annan. Detta innebär att lagstifta för den europeiska ekonomins bästa som helhet. Om vi kan upprätta en inre marknad för tjänster som kan konkurrera med den inre marknaden för varor kan vi höja BNP med nästan 2 procent och skapa upp till 2,5 miljoner nya arbetstillfällen. Det är vad Frits Bolkestein har velat göra för Europa. Att tillåta medlemsstater att motivera hinder för tillhandahållande av tjänster utifrån socialpolitik och konsumentskydd skulle punktera förslagets kärna. Vi hade emellertid inte behövt överväga en sådan urvattning av utformningen av lagstiftning om José Manuel Barroso och hans ledamöter av kommissionen hade försvarat sitt utkast till direktiv i stället för att slåss mot väderkvarnar.

Anser kommissionsledamot Charlie McCreevy att den lobbyverksamhet som hans kabinett bedrev mot parlamentet i förra veckan gynnade frågan om EU:s inre marknad? Vet han inte att punkt 3 i kompromissändringsförslag 293 går tvärtemot EG-domstolens rättspraxis och fördragets bestämmelse om den fria rörligheten för tjänster? Jag hoppas, kommissionsledamot McCreevy, att ni kommer att svara på denna fråga. Nej, kommissionen har i stället för att visa vägen krupit ihop i skuggan av den allmänna opinionen och medlemsstaternas tvekan.

Ökad produktivitet, fler arbeten, högre löner, starkare företag: allt detta finns inom räckhåll, och det är anledningen till att jag uppmanar kammaren att rösta för att göra Europa till en modern marknad för arbeten och tjänster.

(Livliga applåder från mitten och höger)

  Heide Rühle, för Verts/ALE-gruppen. – (DE) Herr talman, herr kommissionsordförande, herr rådsordförande, mina damer och herrar! Jag vill börja med att nämna tre saker. Till att börja med har sällan någon lagstiftningsåtgärd på EU-nivå lett till sådan polarisering i Europas samhällen, varför Evelyne Gebhardt, föredraganden, är värd än mer lov för att hon lyckats ta udden av kommissionens förslag. Sedan vill jag också säga att detta har gjorts till förfång för tydligheten och rättssäkerheten i ramdirektivet. För att inse det behöver man bara titta på det material föredraganden tvingats arbeta med. Kommissionsförslaget är nämligen dunkelt och knappt begripligt och raka motsatsen till bättre lagstiftning. Det ska sägas rakt ut.

(Applåder)

Det är beklagligt att parlamentet inte lyckats koncentrera sig på det grundläggande och genomförbara. Det råder ingen oenighet kring att vi behöver ett ramdirektiv om tjänster. Tillhandahållandet av tjänster över gränserna medför en mängd problem som inte kan fortsätta att lösas som tidigare, det vill säga via domstolarna, utan de behöver regleras av dem som har behörighet att utarbeta EU-lagstiftning, nämligen parlamentet och rådet. Det implicita hot vi står inför är att de kommer att hamna i domstol igen.

Det finns klara och enkla alternativ som medför minskad byråkrati för det gränsöverskridande tillhandahållandet av tjänster, vilket de också är avsedda att göra. Vårt förslag som föredraganden länge stått bakom är i grunden tvådelat. Dels ska direktivet uttryckligen begränsas till kommersiella tjänster, och befintlig relevant lagstiftning ska gälla för dem. Det som benämns allmännyttiga tjänster – det vill säga tjänster som gagnar alla och som ligger i deras allmänna ekonomiska intresse, och här riktar jag mig till kommissionsledamot Charlie McCreevy – bör beskrivas och behandlas i ett separat direktiv eftersom de inte hör hemma här.

I stället för en sådan tydlig särskiljning har vi just nu en katalog med separata undantag. Ändå omfattar den inte allt. Den omfattar inte utbildning, de sociala tjänsternas ställning återstår ännu att klargöra liksom byggtjänster och tjänster i hemmet. Vissa tjänster är helt uteslutna, andra omfattas bara delvis, t.ex. större tjänster som tillhandahålls av nätverk. Resultatet blir ett lapptäcke av individuella regler och bestämmelser, vilket gör det svårt att överblicka och att det brister i öppenhet och insyn och rättssäkerhet. Det senare har alla haft något att säga om i dag. Det är främst de små och medelstora företagen som behöver det, annars investerar de inte och konsumenterna köper inte deras produkter.

Vårt förslag har även att göra med artikel 16, ursprungslandsprincipen, som är ett riktigt tvistefrö. Det hade kunnat finnas ett enkelt och klart alternativ för detta också, genom att marknadstillträde hade getts till tjänster utifrån ursprungslandsprincipen för EU som helhet, förutsatt att tjänsterna levereras i enlighet med lokala lagar och standarder. I stället föreslår den Stora koalitionen nu en förordning där man undviker att nämna ursprungslandsprincipen och där i stället marknader öppnas genom att lokala restriktioner förbjuds. Men det leder i sin tur till olösta frågor, vilket gör att man inte vet klart och säkert vilken lag som faktiskt gäller och att domstolarna har sista ordet. Vi kan inte stödja detta direktivförslag. Det bidrar inte till förtroendet för att EU kan stifta sina egna lagar, och därmed undergräver parlamentet sin egen ställning.

(Applåder)

  Francis Wurtz, för GUE/NGL-gruppen. – (FR) Herr talman, herr Barroso, herr Bartenstein! Vi hade ju kunnat göra något mer romantiskt på alla hjärtans dag än att debattera Bolkesteindirektivet. Men nu är det som det är, och vilka kommentarer kan gruppen Europeiska enade vänstern/Nordisk grön vänster ha till det senaste uppkoket av ett så symbolladdat direktivförslag?

Till att börja med kan vi inte låta bli att glatt notera att de exempellösa sociala och politiska rörelser mot direktivet som pågått i över ett år har nått sitt första resultat. Vi har lyckats tvinga direktivets tillskyndare på defensiven. Som Charlie McCreevy, kommissionens talesman och Frits Bolkesteins efterträdare, just betonade måste vi vara realistiska. Folkomröstningar har ägt rum i Frankrike och Nederländerna. Eller som John Monks sa, generalsekreterare för den europeiska fackliga samorganisationen, nej-röstens framgångar förändrade det europeiska landskapet eftersom det därefter blev klart för alla att sociala frågor måste ligga centralt i EU:s politikområden. Därför fäster vi inte mycket vikt vid de förändringar som gjorts under förhandlingarna om direktivet i kommissionen.

Men frågan är om direktivet i sin ändrade form har blivit ett bra direktiv och ändrats till sitt innehåll. Kan alltså arbetare nu känna sig säkra på sina sociala rättigheter i framtiden, som vissa påstår? Tyvärr är vårt svar på frågan nej, och de som hävdar motsatsen har ett stort ansvar. De underskattar allvarligt effekterna av gemenskapens gällande regelverk som direktivet ska integreras i om det antas. Förutom själva fördragen skyddar EG-domstolens nuvarande praxis, något som kommissionsledamot McCreevy just lyfte fram flera gånger, företag systematiskt som tillhandahåller tjänster på basis av ursprungslandsprincipen och konsekvent kritiserar värdlandets regler som man anklagar för att hindra företagens verksamhet.

När man försöker kidnappa suveräniteten på det sättet behöver vi organisera en lämplig motoffensiv om vi ska kunna bromsa kapplöpningen mot att urholka det sociala regelverket. Men genom att ta bort alla uttryckliga hänvisningar till ursprungslandsprincipen låter sig den kompromiss som nåtts av socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet och gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater trakasseras av kommissionen och EG-domstolen.

De som stöder kompromissen överskattar också kraftigt effekten av de sociala garantier de påstår sig ha fört in i direktivförslaget. Allt ett företag med säte i ett land med lägre sociala standarder behöver göra är att tillhandahålla sina tjänster över hela EU med hjälp av så kallade egenföretagare, och värdlandet förlorar rätten att kräva att de lokala reglerna följs. Jag kan ge ett andra exempel. Det har sagts att bestämmelserna om utstationering av arbetstagare som nu ingår i direktivförslaget gör att det säkerställs att anställda i andra medlemsstater följer reglerna för längsta arbetstider. Än sen då? Jag vill påminna om att arbetsveckan som längst är 48 timmar i EU och till och med 65 i vissa länder.

Dessa bestämmelser ska alltså garantera att kollektivavtalen följs. Inget kan vara mindre säkert. Det är en gråzon inom gemenskapslagstiftningen, vilket medgavs av talesmannen för kommissionens generaldirektorat för inre marknaden och tjänster. I ett så ovisst sammanhang kan vi inte tillåta tvetydigheter, halvmesyrer eller tolkningsutrymme för kommissionen och EG-domstolen. Vårt budskap måste vara tydligt: Vi måste förkasta direktivet i torsdagens omröstning, och lyckas vi inte nu förblir det vårt syfte under hela processen.

Under tiden kommer min grupp som ett minimum arbeta för att i direktivet få in en specifik hänvisning till ursprungslandsprincipen och begränsa textens omfattning så mycket som möjligt, framför allt genom att undanta alla offentliga tjänster. Från Atlanten till Östersjön, från Lappland till Peloponessos säger vi ja till jämlikhet, ja till solidaritet, ja till stöd för alla människors rättigheter och alltså nej till Bolkesteindirektivet. I denna anda välkomnar jag tillsammans med er, herr talman, varmt de tiotusentals arbetstagare som kommit till Strasbourg för att försvara sina rättigheter och ett Europa där de åter kan känna sig hemma.

(Applåder från GUE/NGL-gruppen)

  Nigel Farage, för IND/DEM-gruppen. – (EN) Herr talman! Jag minns så väl förklaringen av Lissabonmålen i precis denna kammare. Vi skulle bli den mest dynamiska och sjudande ekonomin i världen, med full sysselsättning. Ja, här sitter vi nu, mer än halvvägs igenom, och vad har vi uppnått? Tjugo miljoner arbetslösa och förtvivlat låg tillväxttakt i euroområdet samt en total kollaps av utländska direktinvesteringar. Vi snubblar runt i en ekonomisk öken, men liksom soldaterna – i den franska främlingslegionen i Beau Geste – får vi plötsligt en vision: tjänstedirektivet. Det ska ge oss en fri marknad, liberala ekonomier och lösningen på alla våra problem. Sorgligt nog är det, naturligtvis, en hägring, för ingenting är någonsin vad det ser ut att vara i Europeiska unionen. Denna tro att ytterligare lagstiftning ska förbättra saker och ting visar sig varje gång vara fel.

Då vi 1999 talade om upprättandet av en inre marknad för finansiella tjänster sa alla mina vänner ute i den riktiga världen, i staden London: ”Nigel, du har missuppfattat detta.” Jag är ganska van vid att människor säger åt mig att jag har missuppfattat saker och ting. Men vad har hänt sju år senare? Vi har en handlingsplan för finansiella tjänster, vi har genomfört 42 nya direktiv, och bördan på de finansiella tjänsterna är tyngre än tidigare. Företag lämnar unionen varje dag och flyttar till Schweiz och Bermuda, och det kommer att bli samma sak med tjänstedirektivet.

Tillämpningen av det här direktivet kommer att variera från land till land. Kommissionen kommer att säga att det behövs fler harmoniseringsåtgärder för att det ska fungera. Bördan på näringslivet kommer att öka, och, det värsta av allt, det kommer att vara EG-domstolen som får lagstifta och besluta om allt detta. Detta direktiv representerar ännu en enorm maktförskjutning från medlemsstaterna till dessa bristfälliga institutioner. De kommer inte längre att kunna styra sina egna ekonomier. Vi kommer att rösta ”nej”.

(Applåder från IND/DEM-gruppen)

  Adam Jerzy Bielan, för UEN-gruppen. – (PL) Herr talman! Ett av de centrala målen för Europeiska ekonomiska gemenskapens grundare var att skapa en inre marknad med fri rörlighet för personer, varor, kapital och tjänster.

Femtio år har gått och målet har ännu inte uppnåtts. I tjänstesektorn betraktas fortfarande all aktivitet utanför den nationella marknaden som leveranser i utlandet och inte i en och samma enhet, nämligen EU. De tusentals bestämmelser som gäller och som i dag krävs är ett hinder för hela den europeiska tjänstesektorn att utvecklas. Jag vill påminna alla om att tjänstesektorn just nu utgör 70 procent av EU:s BNP.

EG-domstolen har gång efter annan dömt till fördel för tjänsteleverantörernas rätt att dra nytta av sin frihet som entreprenörer och utnyttja den fria rörligheten för de tjänster de tillhandahåller i andra medlemsstater. Det finns många tillförlitliga indikatorer på att det fulla genomförandet av det föreslagna direktivet kommer att leda till 600 000 nya arbetstillfällen i hela EU och även minska hindren för tjänsteleveranser med mer än 50 procent. Dessutom medför det sänkta kostnader för de tjänster som omfattas av direktivet, vilket gagnar konsumenter och företag lika mycket som nyttjar tjänsterna. Europeiska konsumenter, företag och regeringar gynnas också till följd av ökad produktivitet, högre sysselsättning och högre löner.

Det här sammanträdet ger oss möjlighet att visa vilken sorts européer vi är. Jag är säker på att vi kommer att visa mod, ansvarskänsla och vishet. Jag förordar kompromiss, en strategi som länge tillämpats i parlamentet. Men jag kan inte acceptera en situation där vissa politiska grupper, trots den svåra kompromiss vi nått och som skrivits in i betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd, återigen sannolikt hemfaller åt att sprida panik, utöva utpressning och låtsas reformera. Hur kan man annars beskriva att man går med på ytterligare restriktioner inom direktivet och avskaffar den grundläggande ursprungslandsprincipen?

Jag hoppas att parlamentet vägrar ta bort bestämmelserna om förbud mot olagliga hinder för arbetstagare stationerade utomlands att tillhandahålla tjänster. Dessa hinder påverkar inte bara medborgare från vissa ursprungsländer utan begränsar friheten och rörligheten för alla européer, konsumenter och entreprenörer.

Avslutningsvis vädjar jag till José Manuel Barroso, kommissionens ordförande och kommissionsledamot Charlie McCreevy om att de fortsätter sina ansträngningar att skapa en verkligt fri marknad och ekonomisk utveckling för Europa. Det är också vad Europas medborgare förväntar sig av oss.

  Marine Le Pen (NI). – (FR) Herr talman, mina damer och herrar! Precis som han gjorde under sin femåriga mandatperiod och med de sänkta momssatserna för restauranger ljuger Jacques Chirac för tredje gången, nu om Bolkesteindirektivet. Det drogs inte tillbaka i mars 2005 som han lovade utan gick bara i ide under omröstningen om den europeiska konstitutionen. Det har återvänt till Europaparlamentet i dag, ett år senare, förvisso ändrat och modifierat men lika kontroversiellt.

Att döma av det stora antalet ändringsförslag – 404 – kan man verkligen inte säga att den samsyn om tjänstedirektivet som föredraganden Evelyne Gebhardt arbetat så hårt för har uppnåtts. Vi får höra att en överenskommelse har nåtts i yttersta nöd mellan de två stora grupperna i Europaparlamentet om att dra tillbaka ursprungslandsprincipen som var stötestenen i direktivet. Men något sådant finns inte eftersom kompromissen bara undertecknats av företrädarna för grupperna och inte gått till själva grupperna. Det är en konstig uppfattning om representativ demokrati som medierna är med om att sprida.

Vi tar inte intryck av dessa falska rykten utan fortsätter att titta på texten i betänkandet. Betänkandet är komplicerat, oklart, tvetydigt, motsägelsefullt och vad värre är, farligt. Inte bara figurerar allmännyttiga tjänster fortfarande i betänkandet, med några få undantag, utan vissa av skyddsklausulerna har också tagits bort. I förenklingens namn har systemet med föregående godkännande övergivits och ersatts av ett mycket byråkratiskt system med en enda kontaktpunkt, one-stop shop.

Bolkesteindirektivet följer bara slaviskt WTO och det allmänna tjänstehandelsavtalet som tvingar ursprungslandsprincipen på alla länder som gärna ansluter sig till vinnarsidan från Genève. Risken för social dumpning har inte tagits bort eftersom kommissionen kan förlita sig på en majoritet av liberala stater som vill dra nytta av sina komparativa fördelar.

Med tanke på att all vår makt överförts till Bryssel, särskilt när det gäller konkurrens, ska vi inte överraskas av att se våra offentliga tjänster äventyras, yrkesorganisationer motarbetas och särdrag nonchaleras. Den nya världsordningen tillåter inte nationellt motstånd. Allt måste standardiseras i lag eller av marknaden. I brist på tid tar marknaden hand om förstörelsen av kronjuvelerna i vår industri, handel, vårt hantverk och våra fria yrken innan den angriper tjänsterna på hälsans och sjukvårdens, utbildningens och kulturens område. Det är vad vi kämpar mot.

  Christopher Heaton-Harris (PPE-DE), föredragande för yttrandet från budgetkontrollutskottet. – (EN) Herr talman! Jag vill på budgetkontrollutskottets vägnar tala om att vi verkligen uppskattade att föredraganden tog upp alla våra punkter.

Alla här i kammaren vet hur mycket tid som har lagts ned på detta direktiv. Att döma av de kompromissändringsförslag som lagts fram av PPE-DE-gruppen och PSE-gruppen har det rått en tämligen hög grad av ”alla hjärtans dag”-stämning den senaste månaden. Det är verkligen synd att dessa kompromisser ligger så långt från den text som antogs i utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd efter heroiska ansträngningar av Malcolm Harbour, skuggföredraganden.

Personligen har jag förståelse för att det finns tillfällen då förmåner är nödvändiga, men inte dessa kompromisser, inte just nu i ett Europa där det finns ett tydligt behov av en ekonomisk reform. José Manuel Barroso vet, som omvänd kommunist, att det i politiken ofta är de politiska extremisterna som för mest oväsen. Det är väldigt ofta vänstern som ropar högst. Omkring 30 000 människor demonstrerar i Strasbourg i dag för att skydda de marknader som de är verksamma inom. Även om det får dem att känna sig bättre till mods på kort sikt hjälper det inte deras möjligheter till sysselsättning på lång sikt. De glömmer de 20 miljoner människor över hela vår kontinent som för närvarande är arbetslösa.

Om vi inte avreglerar, om vi inte håller fast vid principen om ursprungsland, kommer dessa 20 miljoner att få sällskap av många fler i framtiden, och många fler kommer att fortsätta stagnera. Som ni kanske förstår, herr talman, är det inte ofta jag som konservativ håller med min premiärminister, Tony Blair. Men jag håller med hans regering om att detta direktiv redan har urvattnats för mycket. Jag undrar om hans egna parlamentsledamöter instämmer i det.

Det är en utmaning för parlamentet att, genom att rösta för de ändringsförslag som antagits i utskottet för den inre marknaden, utforma ett direktiv där EU tillåts göra vad som behövs och inte bara prata om avreglering. Det handlar om att skapa nya arbetstillfällen och inte bara skydda status quo.

  Pervenche Berès (PSE), föredragande för yttrandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor. – (FR) Herr talman! Jag har äran att tala i debatten om det olyckliga resultatet av utskottet för ekonomi och valutafrågors granskning av Sahra Wagenknechts betänkande. I slutändan tog hon bort sitt namn från betänkandet efter utskottets omröstning.

I utskottet för ekonomi och valutafrågor ville vår föredragande för yttrandet, Sahra Wagenknecht, föreslå att direktivet avvisas på grundval av att ursprungslandsprincipen, som är oförenlig med subsidiaritetsprincipen, äventyrar de allmännyttiga tjänsterna och riskerar leda till skattemässig, social och miljömässig dumpning och därigenom försätta själva grunden för den europeiska sociala modellen i fara, fastställs i artikel 16.

Vår föredragande föreslog även att ursprungslandsprincipen och det så kallade Bolkesteindirektivet avvisas, som vi nu ska kalla McCreevydirektivet eftersom det medförde att 25 rättssystem konkurrerar med varandra, rättslig osäkerhet skapas och risk uppstår för orättvis konkurrens mellan företag som inte längre skulle omfattas av samma villkor.

Tyvärr följde utskottet för ekonomi och valutafrågor inte hennes rekommendationer. Särskilt ansåg utskottet att ursprungslandsprincipen ska vara regeln, även om detta förmodligen kommer att ifrågasättas i plenum. Men utskottet för ekonomi och valutafrågor ansåg att ett antal tjänster bör uteslutas om de omfattas av särskilda bestämmelser i andra gemenskapsinstrument. Detta avsåg särskilt finansiella tjänster. Lyckligtvis undanröjdes risken för inkonsekvenser genom en sådan undantagsgrund tack vare omröstningen i utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd.

Jag hoppas att detsamma kommer att ske i plenum. Faktum kvarstår att vi i utskottet för ekonomi och valutafrågor även uteslöt avregleringen av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse och privatiseringen av organ som tillhandahåller offentliga tjänster och försvarade idén att direktivet inte får angripa gemenskapens regler om konkurrens och statligt stöd.

  Kartika Tamara Liotard (GUE/NGL), föredragande för yttrandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet. – (NL) Herr talman! Just nu befinner sig säkert över 30 000 demonstranter utanför parlamentsbyggnaden där jag just varit. De har kommit hit för att demonstrera mot tjänstedirektivet, och det är inte första gången Europas folk låter oss veta att de inte är för det här avregleringsförslaget.

Även om jag vet att många av de ledamöterna som är närvarande förmodligen stöder direktivet är det inte första gången Europaparlamentet visar fullständig oförmåga att företräda den europeiska allmänheten. Ett exempel är den europeiska konstitutionens misslyckande.

Mycket har sagts om den ökända kompromissen mellan de två största grupperna. Det är typiskt att viktiga ämnen som detta ofta är en produkt av ränksmideri. Det är ovärdigt en demokrati.

Det är också en feg kompromiss eftersom allting nu överlåts på domstolarna i stället för att ett klart politiskt beslut fattas. Även om Frits Bolkesteins ursprungliga förslag var oacceptabelt på alla sätt var det i alla fall tydligt. Med den här kompromissen visar parlamentet bara sin politiska brist på makt, och snart får arbetstagarna, konsumenterna och miljön ta konsekvenserna av denna brist på makt.

Så annorlunda det förhöll sig i utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet där en överväldigande majoritet hade det politiska modet att avvisa det ursprungliga förslaget, ursprungslandsprincipen och att offentliga tjänster och sociala strukturer undermineras. Det är olyckligt att ledamöterna av utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd visade prov på mindre sunt förnuft genom att rösta som de gjorde. Jag hoppas att parlamentet visar prov på bättre omdöme på torsdag.

  Jorgo Chatzimarkakis (ALDE), föredragande för yttrandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi. – (DE) Herr talman, herr rådsordförande, herr kommissionsledamot! Det är en oerhört viktig vecka för förtroendet för EU och Europaparlamentet i synnerhet.

Krav ställs på dem som utformar EU:s lagar och på parlamentet, och vi måste axla vårt ansvar. Vi hävdar alltid att vi strävar efter att minska massarbetslösheten, så vi är bara trovärdiga om vi gör något för dem som inte har något arbete, och vi kan göra något nu.

Den här veckan ska vi rösta om tjänstedirektivet som om det antas kan leda till 600 000 nya arbetstillfällen i Europa, förutsatt att det antas i samma form som det antogs av mitt eget utskott för industrifrågor, forskning och energi eller som det antogs av utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd. I kompromissen tillmötesgicks den motiverade kritik som riktades mot kommissionens ursprungliga förslag samtidigt som det säkerställdes att EU:s tjänstemarknad ska få ny dynamik.

Mitt yttrande antogs av utskottet för industrifrågor, forskning och energi med bara sex röster emot, men försöket till en kompromiss som vi nu har framför oss, resultatet av att de två större grupperna har köpslagit med varandra, visar vilket förakt de hyser mot fackutskotten och deras mödosamma arbete. Den gemensamma nämnaren är i den slutliga analysen så liten att den inte gör rättvisa åt de senaste årens ansträngningar.

Kompromissen är inte bara ett angrepp på den inre marknadens principer som vi har vår blomstring och integration att tacka för, utan också ett slag i ansiktet på de nya medlemsstaterna som i princip uteslutits från förhandlingarna.

Omröstningen om tjänstedirektivet ger oss möjlighet på EU-nivå att lämna vårt bidrag till Lissabonstrategin, för vi vet att medlemsstaterna gör mycket väsen av vad de sa att de skulle göra och att det skulle vara ett fattigdomsbevis för parlamentet om vi misslyckades sända ut ett tydligt budskap om behovet av fler nya arbetstillfällen.

Fackföreningarna som fortsätter sprida osanningar och panik omkring sig förblir oberörda av dessa argument. I dag kan vi vänta oss att se 30 000 välorganiserade fackligt anslutna försöka hindra att 600 000 nya arbetstillfällen skapas. Vissa är här för att klamra sig fast vid vad de redan har. Nu har vi chansen att åter klargöra vår ambition att Europa ska bli en bättre plats att bedriva verksamhet på. Låt oss ta den chansen.

  Marie-Hélène Descamps (PPE-DE), föredragande för yttrandet från utskottet för kultur och utbildning. – (FR) Herr talman! Sex grundare av Europeiska ekonomiska gemenskapen åtog sig 1957 att skapa en gemensam marknad för fri rörlighet för personer, varor, kapital och tjänster. Nästan 50 år senare har den fria rörligheten för tjänster ännu inte genomförts.

Förslaget till tjänstedirektiv som det ser ut i dag är en del av den ekonomiska reformprocess som lanserades av Europeiska rådet i Lissabon i syfte att göra Europa till den mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsbaserade ekonomin i världen till 2010 och utgör ett stort politiskt steg framåt för EU. Under ett och ett halvt år har Europaparlamentet strävat efter att formulera om kommissionens ursprungliga förslag till en avsevärt ändrad version. Den nya versionen är välavvägd och syftar till att förena ekonomisk effektivitet genom att öppna tjänstemarknaden med social rättvisa genom att upprätthålla de sociala standarder som skyddar EU:s medborgare. I förslaget erkänns även vissa tjänsters speciella särdrag, särskilt när det gäller kulturella och audiovisuella tjänster. Dessa tjänster är identitets- och värdebärande och kan därför inte betraktas som vilka konsumentprodukter eller marknadstjänster som helst.

Audiovisuella tjänster omfattas dessutom av en sektorspecifik strategi på gemenskapsnivå i form av direktivet ”Television utan gränser”. Det direktivet uppfyller de mål som satts upp genom tjänstedirektivet genom att det garanterar fritt tillhandahållande av tjänster samtidigt som andra mål kan eftersträvas, t.ex. främjandet av ett europeiskt innehåll, respekten för kulturell mångfald och främjandet av programmångfald. Genom att ta hänsyn till de principerna ställde sig utskottet för kultur och utbildning, efter utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd, bakom att införa en kulturell förbehållsklausul och undanta audiovisuella tjänster från direktivets räckvidd.

Det är mycket viktigt att direktivet ”Television utan gränser”, som just nu revideras, är det enda dokumentet i frågan. Men det är lika viktigt att tjänstedirektivet antas så att vi kan skapa en verklig inre marknad för tjänster i EU.

Jag vill till sist tacka Evelyne Gebhardt för ett betänkande av god kvalitet och även Malcolm Harbour, Marianne Thyssen, Jacques Toubon och Othmar Karas för deras hårda arbete att ta fram en text som vi gärna ska rösta om på torsdag.

  Kurt Lechner (PPE-DE), föredragande för yttrandet från utskottet för rättsliga frågor. – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Jag har bara två minuter på mig, och det räcker för några punkter. När man följer den allmänna debatten kan man få intryck av att friheten att tillhandahålla tjänster var något som har uppfunnits i det här direktivet, men det äger faktiskt laga kraft. Problemet är att det är en lag som många länder inte följer. I stället har de upprättat hinder och använder alla konster och knep för att motverka lagen. Allt som behövs är egentligen att den här protektionismen som dessa krumbukter handlar om avskaffas, och direktivet ger oss rättsliga verktyg att göra det.

Europas politiska och ekonomiska integration i tjänstesektorn som uppgår till 70 procent av BNP kommer att vara till gagn för alla. Men det är inte avgörande för de stora globala aktörerna eller aktieägarnas ståndpunkt, för att återknyta till vad ordförande José Manuel Barroso och Graham Watson menade. De stora globala aktörerna behöver inte direktivet, för de har förgreningar och agenturer överallt som de kan erbjuda sina tjänster genom, men det är avgörande för små och medelstora företag. Det ger också fördelar för privatpersoner genom att de får ett större utbud och mer frihet, särskilt arbetare, vilket ger mer sysselsättning. Sysselsättning, det vill säga fler arbetstillfällen, är den bästa formen av socialpolitik.

Vissa tar nu till en kommissionsledamot som inte längre är här för att försvara sig som en förevändning att skrämmas med ord som frimarknadsliberalism, frimarknadsradikalism och nyliberalism, vilket inte är något annat är skrämselpropaganda som inte leder någon vart. Det som spelar roll är texten, för det är den som kommer att ge de avgörande framgångarna. Jag hade också velat se mer – det vill säga mindre undantag – komma ut av omröstningarna i utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och utskottet för rättsliga frågor, som jag företräder här i dag.

Men det finns några saker jag ser som avgörande. För det första görs ingenting för att förvärra dagens situation. För det andra är framgången säkrad, frågan är bara om det är tillräckligt. För det tredje hindras ingen från att ta fler steg senare, när tiden är mogen. Tiden kanske är mogen förr än vi anar.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), föredragande för yttrandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män. – (ES) Herr talman! Det är inget fel i att vilja minska orättfärdiga hinder för den fria rörligheten för tjänster på den inre marknaden, förutsatt att det görs på ett ansvarsfullt sätt som gör att sociala och miljömässiga rättigheter inte undergrävs och att man närmar sig harmonisering av lagstiftningen om tjänster på EU-nivå.

Men i dess föreslagna form medför direktivet många risker, varav många redan nämnts. I egenskap av föredragande för yttrandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män hänvisar jag specifikt till det som rör genusdimensionen.

Riskerna för kvinnor handlar i grunden om skapandet av arbetstillfällen för kvinnor och om kvinnors arbetsvillkor och deras status som tjänstekonsumenter.

Genomförandet av direktivet i dess nuvarande form skulle helt visst få negativa följder för kvinnors sysselsättning, särskilt i sektorer där de flesta arbetstagarna är kvinnor. Det som behövs i dag är liksom sagts mer investeringar i utbildning, och därför ökade offentliga utgifter och inte, som föreslås i direktivet, bara mer konkurrens.

Det är också oroande att kommissionen inte genomfört en analys av de sociala och sysselsättningsmässiga konsekvenserna, särskilt med tanke på dem vi sett under tidigare avregleringar där många arbetstillfällen gått till spillo och den sociala sammanhållningen urholkats.

Avregleringen av hälso- och sjukvårdstjänster och sociala tjänster kan också luckra upp den sociala välfärden och hälso- och sjukvårdstjänsternas täckning till förmån för privata försäkringar. Det skulle särskilt drabba kvinnor eftersom de är de viktigaste konsumenterna av dessa tjänster.

Till sist kan tillämpningen av den så ofta nämnda ursprungslandsprincipen på tjänsteleverantörer leda till missbruk och manipulering eftersom den principen gör att på de områden som inte är harmoniserade på EU-nivå, dvs. de flesta, kan flera nationella system existera parallellt och 25 olika nationella uppsättningar lagar och regler kan läggas jämte varandra. Det skulle kunna medföra att konsumenter inte vet när eller vem de ska framföra klagomål till.

  Marcin Libicki (UEN), författare till förslaget till yttrande från utskottet för framställningar. – (PL) Herr talman! Utskottet för framställningar stödde det ursprungliga förslaget till tjänstedirektiv. Vi välkomnade även det tidigare förslaget som lades fram av kommissionsledamot Frits Bolkestein. Jag är tvungen att påminna parlamentet om detta. Under våra diskussioner och överläggningar i frågan i utskottet för framställningar har vi även hävdat att vi anser att den europeiska integrationen bygger på det vi skrivit under på, och det var främst de fyra grundläggande friheterna. Dessa fyra friheter skulle representera en ny möjlighet för Europa. De skulle få Lissabonstrategin att lyckas.

Vi ville förverkliga den europeiska integrationen. Vi förespråkar detta, men bara inom ramen för vad vi skrivit under på. Det var i allt väsentligt den europeiska ekonomiska integrationen. Vi har oroats över att höra att vissa medlemsstater inte bidrar till integrationen. Jag vill påpeka att det inte var vi som avvisade konstitutionsfördraget eller som ville sätta Europas ekonomi i tvångströja i dag.

Jag måste säga att det oroar mig att en kompromiss ska nås här och att åsiktsskillnaderna ska slätas över. Det skulle vilseleda den allmänna opinionen i Europa. Allmänheten behöver veta att det finns olika åsikter i parlamentet precis som det gör utanför. Vi vill inte skapa intrycket att ingen egentligen vill ha ekonomisk frihet eller vill hjälpa Europa att bli den viktigaste pådrivande kraften och inte bara en av flera faktorer till europeisk framgång. Det var sorgligt att höra talas om social dumpning här i dag. Det är inte förenligt med en normal, sund ekonomi. Det förvånar mig inte att demonstranterna är vid så gott mod eftersom det verkar som att de kommer att ha framgång. De når den typen av framgång som välbetalda fackliga aktivister alltid når.

  Anne Van Lancker (PSE), föredragande för yttrandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor. – (NL) Herr kommissionsledamot, herr rådsordförande, mina damer och herrar! Först vill jag varmt lyckönska Evelyne Gebhardt till det hårda arbete hon utfört hittills. Jag hyser den djupaste respekt. Jag vill också tacka medlemmarna av de andra grupperna. Vi kan vara stolta över de senaste veckornas arbete. Inget har diskuterats i slutna sammanträden eller underjordiska valv. Alla möjligheter har getts till en öppen debatt.

Jag är också tack skyldig medlemmarna av utskottet för sysselsättning och sociala frågor. Vi sänder verkligen ut ett tydligt budskap, för Europaparlamentet har nu ett stort ansvar. Vi behöver bevisa att det går att skapa en inre marknad för tjänster i ett försök att helt utveckla vår sociala modell. Därför måste vi rösta för ett direktiv som gör att vi verkligen lämnar social dumpning bakom oss. Så lyder också ett av budskapen som utskottet för sysselsättning och sociala frågor sänt. Människorna på Strasbourgs gator kan nog ställa sig bakom de budskapen, liksom de flesta av Europaparlamentets ledamöter.

För det första har vi tillräckligt med material, t.ex. full åtlydnad av arbetslagstiftning, socialt skydd, kollektivavtal och branschöverenskommelser, även kollektiva åtgärder, som parlamentet kan bygga vidare på för att absoluta garantier ska utverkas.

För det andra har mitt utskott sagt att tjänstedirektivet under inga omständigheter får undergräva befintliga europeiska sociala bestämmelser. Direktivet om utstationering av arbetstagare i synnerhet är förstås en känslig fråga i det avseendet. Tjänstedirektivet ses ofta som att en blankofullmakt utfärdas vid utfasningen av arbetstagarnas arbetsvillkor och lönesänkningar, och i vissa länder – ganska många, faktiskt – har incidenter rapporterats som är ett resultat av oegentliga rutiner. Vi har sett exempel med Laval i Sverige, Struik Foods i Belgien och Irish Ferries, men det finns många fler.

Sådana rutiner är alltid olagliga, men eftersom inspektionerna hotar att försvåras ytterligare genom tjänstedirektivet är det viktigt att vi klargör att artiklarna 24 och 25 tas bort samtidigt som tjänstedirektivet förblir som det är.

Men det är inte allt. Herr McCreevy, vi behöver mycket riktigt vidta åtgärder för att ge arbetstagare i god tro bättre tillgång till information och byråkratiska motåtgärder, men vi behöver också vidta åtgärder för att säkerställa att lagstiftningen om utstationering av arbetstagare, som i teorin är vettig, följs. Det är för enkelt att kringgå lagstiftningen, och det finns för många exempel på missbruk.

För det tredje har mitt utskott uttalat att något verkligen måste göras åt direktivets räckvidd. Det är bra att vi redan är ense om att lyfta ut sociala tjänster, hälso- och sjukvårdstjänster, företag för uthyrning av tillfällig arbetskraft och säkerhetstjänster ur direktivet eftersom dessa fungerar på ett helt annat sätt. Utskottet ansåg faktiskt att alla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse bör undantas, helt enkelt för att de saknar kommersiella motiv och främst syftar till att en tjänst av allmänt intresse ska tillhandahållas, med andra ord garantera grundläggande mänskliga rättigheter. Det vore nog bra om dessa kunde tas bort från direktivet, trots allt.

Jag kan fatta mig kort om ursprungslandsprincipen. Enligt utskottet för sysselsättning och sociala frågor är principen oacceptabel. Kompromissen vi har framför oss är vettig eftersom den ger länder där tjänsten tillhandahålls möjlighet att även i fortsättningen vidta rättsliga åtgärder till förmån för det allmänna intresset.

Sammanfattningsvis hoppas jag att parlamentet på torsdag ska kunna sända ut ett kraftfullt budskap i form av en ny och helt omarbetad text till kommissionen och rådet om den radikala sociala justering av kommissionens ursprungsdokument som Europaparlamentet förordar. Först då kommer vi att kunna övertyga allmänheten om att parlamentet inte har tagit fram något som innebär en licens för social dumpning.

  Malcolm Harbour (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Det har gått mer än två år sedan jag började arbeta på det här direktivet, och jag har ända från början varit övertygad om att dess mål samt ambitionen att angripa hindren för den inre marknaden för tjänster absolut är det rätta. Varför har det tagit två år? Det var aktuellt i slutskedet av den förra mandatperioden, och några av frågorna har tagits upp i de många anförandena här i dag, i vilka problemen i många fall har överbetonats kolossalt medan möjligheterna har bagatelliserats.

Med tanke på en del av den högtravande retorik vi har fått höra i dag beträffande frågor som social dumpning och så vidare, som jag inte på något sätt varit övertygad om skulle uppstå med anledning av detta direktiv, är det mycket viktigt att vi inte glömmer bort möjligheterna. Därför ska jag tala lite om dessa i kväll.

Först och främst vill jag rikta ett särskilt tack till alla ledamöterna i min grupp i utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd, som har arbetat så outtröttligt med mig för att arbeta om den här texten. Enligt min beräkning härrör tre fjärdedelar av alla de ändringsförslag till texten som vi ska rösta om på torsdag från vår grupp. I synnerhet utvecklades hela idén om en central klausul kallad ”frihet att tillhandahålla tjänster” av oss i upptakten till omröstningen i utskottet. Detta kommer att utgöra grunden för den kompromiss som jag rekommenderar till alla mina kolleger denna eftermiddag. Jag vill också tacka våra kolleger i ALDE-gruppen och UEN-gruppen som hjälpte oss att nå ett mycket viktigt resultat i utskottet i november.

Detta är ett av de ämnen som gett upphov till flest debatter och oenigheter under de senaste två åren. Detta kommer att bli den sista debatten i den här cykeln, men jag är övertygad om att det kommer att komma många fler debatter. Evelyne Gebhardt har befunnit sig i mittpunkten av denna debatt, som en mycket hårt arbetande och beslutsam föredragande. Även om hon inte lyssnar på mig – jag tror att hon arbetar på sin omröstningslista – vill jag hedra henne och det mycket tillmötesgående och noggranna sätt på vilket hon har lett vårt arbete med ett mycket komplicerat och svårt förslag.

Jag sa att jag ville se på effekten av direktivet som helhet, eftersom vi borde tänka särskilt på små och medelstora företag, som ständigt är frustrerade över att de inte får tillträde till den inre marknaden för närvarande. Det finns en hel rad bestämmelser i detta förslag – inte mindre än 81 bestämmelser om medlemsstater – med vilka man kan hantera den här sortens hinder, för företagen vill kunna få tillträde till marknader. De vill kunna etablera sig utan onödiga, byråkratiska hinder. De vill kunna skicka sina experter till andra länder. Men de vill också vara säkra på att de inte kommer att drabbas av oproportionerliga och onödiga inskränkningar, och detta innefattar krav på att de ska följa dubbla uppsättningar regler och tillstånd när de redan följer dem i det egna landet. Detta är enligt min uppfattning inte rimligt. EU:s domstolar anser inte heller att det är rimligt, och det anges i denna kompromiss. Om detta är den förödande principen om ursprungsland, vad är det då vi har diskuterat under hela den här tiden? Det står där i EG-domstolens rättspraxis. Min uppfattning om den här kompromissen är att den inte är urholkad på något sätt, och vi måste se till att den inte urholkas när det är dags för omröstning.

Kommissionens roll har redan nämnts. Om kommissionsledamot Charlie McCreevy också skulle vilja lyssna på mig – alla jag vänder mig till samtalar – så har han, som kommissionsledamot, ett avgörande ansvar för att driva detta framåt. Jag vill inte att han bara utarbetar ett förslag som är baserat på den här texten ord för ord. Vi måste arbeta mer på det, för det måste ge upphov till fördelar för företag. Annars gör det ingen nytta alls. Jag tror att vi kan göra det.

Jag vill avslutningsvis säga till Martin Bartenstein – och jag har fortfarande på mig min österrikiska slips, för jag sa till honom att jag skulle ha den på mig så länge som det finns en tydlig överenskommelse inom synhåll – att det fortfarande finns tid att lägga fram detta förslag vid det ekonomiska toppmötet i mars om han ger sig den på det.

(Applåder)

ORDFÖRANDESKAP: ROTH-BEHRENDT
Vice talman

  Robert Goebbels (PSE). – (FR) Fru talman! Det är ovanligt att ett förslag till direktiv utlöser så heta känslor. Frits Bolkestein blev till frälsare för vissa och till antikrist för andra. Men efter att ha lyssnat på några anföranden framgår det att det faktiskt är få som läst den ursprungliga texten. Många av dess motståndare har inte insett att parlamentet helt skrivit om det så kallade ”Bolkesteinförslaget” och uppmanar fortfarande till att vi avvisar det. Jag vill råda dem att inte göra det. Parlamentet måste utföra sina uppgifter som lagstiftare, annars inför EG-domstolen sin praxis, vilket kan bli farligt.

I dag väntar 53 mål på att behandlas av EG-domstolen som rör det fria tillhandahållandet av tjänster. EG-domstolen väntar uppenbarligen på klargöranden från EU:s lagstiftare. Om Europaparlamentet inte gör sitt jobb gör EG-domstolen sitt. Jag vill uppmuntra er att rösta för den kompromiss som utarbetats av Evelyne Gebhardt och Malcolm Harbour och som öppnar den inre marknaden för tjänster samtidigt som brutal och illojal konkurrens undviks. Den skyddar varje lands rätt att försvara sin sociala modell och sina offentliga tjänster på ett icke-diskriminerande sätt.

Frits Bolkesteins förslag var klumpigt och implicerade ett försök att kringgå gemenskapsprincipen om gradvis harmonisering med ursprungslandsprincipen. Men principen är inte fastlagd i fördragen, även om den använts enligt EG-domstolens praxis för att främja den fria rörligheten för varor. Inte desto mindre tillhandahålls tjänster av människor som måste skyddas mot social dumpning. Ursprungslandsprincipen stimulerade till kapplöpning i riktning mot så få regler som möjligt, men principen om destinationsland uppmuntrar hård och dum protektionism. Vi måste utplåna den protektionism och de handelshinder som byggts upp sedan 1957, särskilt i grundarländerna.

I Romfördraget skrevs målet med fri rörlighet för tjänster in. Vi är långt ifrån att nå det målet trots att våra länder i stort sett blivit tjänsteekonomier. Alla tjänster kan inte exporteras. Offentliga tjänster kommer fortsättningsvis att vara en fråga för de offentliga myndigheterna. Länderna kan för tjänster för den offentliga marknaden definiera vad de menar med tjänster av allmänt ekonomiskt intresse genom att reglera hur de är organiserade och finansierade.

I vissa länder försöker folk göra tanken om offentliga tjänster till gudomlig utan att fråga sig om offentliga tjänster verkligen är tjänster till allmänheten. Det är svårt att godta att Frankrike försöker skydda sina marknader för vad de kallar offentliga tjänster, medan franska offentliga och privata företag plundrar andra marknader. Den balans vi nått tack vare Evelyne Gebhardts, Malcolm Harbours, Anne Van Lanckers, Marianne Thyssens och andras arbete garanterar att staterna har kontroll över tjänsterna som tillhandahålls allmänheten samtidigt som diskriminerande åtgärder undviks.

Till sist, fru talman, vill jag säga att om vi antar detta ändrade direktiv överlämnar vi Bolkestein åt glömskan. Tack vare det nya funktionssättet, främst tack vare systemet med en enda kontaktpunkt, kan unionens inre marknad göra framsteg.

  Anneli Jäätteenmäki (ALDE). – (FI) Fru talman, mina damer och herrar! Debatten om tjänstedirektivet har gett upphov till starka känslor, och vi befinner oss ännu inte på fast mark.

I en demokrati utformas besluten genom debatt, ibland långa debatter. Som ett resultat av debatterna i Europaparlamentet har kommissionens förslag förbättrats och blivit godtagbart.

Direktivet har inte urvattnats med ändringsförslag; det är så en demokrati fungerar. Vissa säger att Europaparlamentets ledamöter är rädda att genomföra djärva reformer och driva igenom det ursprungliga direktivet. Som svar på det vill jag säga att vi inte arbetar i något elfenbenstorn. Vi tar upp legitima skäl till farhågor närhelst det behövs, och vi ändrar direktivet om vi tycker det är lämpligt. Vi lyssnar till den allmänna opinionen precis som vi måste. Det kallas demokrati, något unionen sägs respektera och även marknadsför i världen utanför.

Jag är redo att stödja rimliga kompromissförslag eftersom det är bättre att ha någon sorts diffus harmoni än stor disharmoni. Men jag är säker på att vi kan nå bred samsyn i frågan. Det skulle vara bra för EU:s inre marknad. Men vi måste samtidigt se till att det inte blir fritt fram för medlemsstaterna att hindra rörligheten för tjänstehandeln på alldeles för lösa grunder.

Till sist vill jag tacka Evelyne Gebhardt och alla här, inklusive kommissionsledamot Charlie McCreevy.

  Pierre Jonckheer (Verts/ALE). – (FR) Fru talman! Jag vill också tacka Evelyne Gebhardt och Anne Van Lancker, inte bara för deras utmärkta arbete men också för att de visat god känsla för rättvisa och samarbetsanda i kontakterna med min och andra grupper. Men efter att ha hört Malcolm Harbour tala efter Evelyne Gebhardt och Anne Van Lancker är jag inte säker på att den famösa gemensamma texten betyder samma sak för alla. Det oroar mig och stärker min tro på den tanke som uttrycktes av Heide Rühle om att texten kanske är en kompromiss som ökar snarare än minskar rättssäkerheten.

Herr McCreevy! José Manuel Barroso talade om ett missförstånd. Det missförståndet kommer sig främst av den ökända ursprungslandsprincipen. Vi vill alla skapa arbetstillfällen, men de skapas inte bara med ökande konkurrens och lägre priser i syfte att öka efterfrågan. Efterfrågan ökar när människor, medborgare som arbetstagare, känner förtroende. Om de ska göra det måste de vara övertygade om att konkurrensreglerna är rättvisa till sin natur. Därför finns ursprungslandsprincipen inte i fördragen i juridisk mening, men det vore också ekonomiskt katastrofalt. Vi vill inte ha en union med 25 länder där nationella regler ställs mot nationella regler i konkurrensen. Om vi vill sända positiva politiska signaler till medborgarna i de nya medlemsstaterna ska vi skaffa oss en budget som motsvarar den solidaritet vi måste visa. Låt oss följa kommissionens råd, och här vänder jag mig till rådets ordförandeskap, och se till att alla medlemsstater upphäver sina restriktioner för den fria rörligheten för personer och att den 1 maj 2006 verkligen är den 1 maj för alla arbetstagare i Europeiska unionens 25 länder.

Till sist, herr McCreevy, har under Europaparlamentets senaste mandatperiod majoriteten av ledamöterna som tagit till orda i plenum två gånger uppmanat kommissionen att utarbeta ett förslag till ramdirektiv om tjänster av allmänt intresse, även kallade offentliga tjänster, för att undvika att dessa tjänster blir styrda av EG-domstolens praxis eller föremål för undantag i konkurrenslagstiftningen. Vad hindrar er från att utarbeta det förslaget? Vi gjorde ett åtagande i samband med valet, nämligen att samtidigt arbeta på ett ramdirektiv om tjänster av allmänt intresse och ett direktiv om den inre marknaden för tjänster. Genom att inte utarbeta förslaget skapar ni, er inställning och er kommission en obalans och ger upphov till eller späder på den misstro som en liten del av européerna känner. Från den synpunkten uppmuntrar ni inte skapandet av en union med 25 medlemsstater där de viktigaste frågeställningarna är solidaritet mellan öst och väst och rättvis behandling av alla arbetstagare.

  Sahra Wagenknecht (GUE/NGL). – (DE) Fru talman, mina damer och herrar! Man använder alltid samma lögner för att motivera nyliberal politik – att det kommer att skapas arbetstillfällen och att tillväxten kommer att främjas, och vi har fått höra dem gång på gång i dag. Saken är emellertid den att den nyliberala omdaningen av EU under de senaste 15 åren har fått precis motsatt effekt. Varje ny omgång liberaliseringsåtgärder har fått effekten att hundratusentals personer har förlorat jobben och blivit ännu fattigare. Varje ingrepp i arbetstagarnas rättigheter minskar deras köpkraft, vilket därigenom dämpar tillväxten. Det finns de som vill se en otämjd kapitalism, och Bolkesteindirektivet är ett av deras stora projekt. Om detta blir verklighet kommer vi att få se början på ett EU där marknadskrafterna och vinstbegäret får härja fritt, där kvalitets- och miljöstandarderna nedvärderas och den nedåtgående spiralen avseende löner och social trygghet påskyndas på ett oacceptabelt sätt.

Den svaga kompromiss som de konservativa och socialdemokraterna har kommit överens om går alltjämt i den riktningen. På viktiga områden som t.ex. vattenförsörjning eller utbildning ser vi fortfarande det genomgripande marknadsekonomiska synsättet från det ursprungliga direktivet. Principen om ursprungsland har egentligen inte lämnats därhän – så mycket har blivit glasklart om man har lyssnat på anförandena från båda sidor – utan den har i stället lämnats för tolkning av EG-domstolen. Om man erinrar sig EG-domstolens tidigare domslut är det inte troligt att detta blir något problem för storföretagens lobbyverksamhet. Vi vill inte ha ett Bolkesteindirektiv; vi vill inte ha ett Bolkestein-EU.

Vi vill alltså inte ha ett EU som använder begreppen lika möjligheter och frihet att tillhandahålla tjänster som en undanflykt för att skapa bästa möjliga villkor för storföretagen och göra det möjligt för dem att maximera sina vinster på arbetstagarnas och konsumenternas bekostnad. Vi vill inte ha ett EU där grundläggande tjänster av allmänt intresse blir leksaker för de kapitalistiska marknadskrafterna. Privatiseringsmanin måste stoppas, och utvecklingen måste vändas. Motståndet mot detta brutala nyliberala projekt måste fortsätta.

Det är tack vare denna kompromiss som dessa protester över huvud taget äger rum, så jag tror inte att vi har sett slutet på historien. Kampen mot direktivet måste fortsätta tills det till sist …

(Talmannen avbröt talaren.)

  Philippe de Villiers (IND/DEM). – (FR) Herr talman, mina damer och herrar! Vi är åskådare till Bolkesteins maskeradbal som har återvänt hit till Europaparlamentet. Denna kompromiss, denna propaganda, detta svek är både en lögn och en skandal.

Det är en lögn eftersom vi ska tro att Bolkesteindirektivet har förlorat sin substans, sitt innehåll. Inget kunde vara mindre sant. Principen om ursprungsland finns kvar, framför allt tillsammans med friheten att tillhandahålla tjänster som särskilt har att göra med egenföretagare på hantverksområdet. Principen om att nationell lagstiftning har företräde framför gemenskapsrätten saknas, och vi har hört flera talare förklara för oss vid flera tillfällen att hela denna fråga klarades av inom ramen för EG-domstolens kontroll eller skiljedomsförfarande, en domstol vars rättspraxis vi redan är väl förtrogna med. Detta är skandalöst.

  Guntars Krasts (UEN). – (LV) Tack så mycket, fru talman! Om vi nu tar upp de senaste ändringsförslagen som har ingetts gemensamt av gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater och socialdemokratiska gruppen, tycker jag att det är skamligt att tjänstedirektivet inte antogs före EU:s senaste utvidgning. Det är tydligt att allmänhetens åsikt i de gamla medlemsstaterna, som de två största politiska grupperna har tagit hänsyn till, för närvarande är att alla åtgärder för marknadsavregleringar är ett hot, trots att de syftar till att göra EU starkare. Jag skulle därför först och främst vilja vederlägga det felaktiga synsättet att avregleringen av tjänstemarknaden bara är till nytta för dem som är billigast, dvs. för de nya medlemsstaterna. Redan i dag inom tjänstesektorer med högt mervärde – finansiella tjänster och konsulttjänster – är detta flöde större från de gamla till de nya medlemsstaterna. Rörligheten för tjänster till följd av avregleringen är inte och kan inte bara vara riktad åt ett håll. De gamla medlemsstaternas andel av det totala mervärdet inom byggbranschen i EU utgör sålunda 95 procent, samtidigt som den är ännu större när det gäller kommersiella tjänster, nämligen 98 procent. Av detta skäl kommer marknaderna i de nya medlemsstaterna definitivt att ha en permanent plats för de gamla medlemsstaternas tjänstesektor med sitt höga mervärde, sin kapacitet och sitt kapital. Tillämpningen av principen om ursprungsland på tillhandahållandet av tjänster kommer att öppna EU:s inre marknad för de största tjänstetillhandahållarna i medlemsstaterna – små och medelstora företag. Upprätthållandet av principen om ursprungsland kommer att kanalisera en del av konkurrenstrycket på arbetsmarknaden till näringslivet. Detta kommer att få en gynnsam effekt på utvecklingen av näringslivets verksamhet i hela Europa. Anställda som arbetar utanför sina hemländer kommer att behålla en nära kontakt med sina ursprungsländer genom sitt nationella näringsliv. De nya medlemsstaterna är intresserade av att exportera varor och tjänster, inte av att exportera arbetskraft. Ett av argumenten mot principen om ursprungsland är rädslan att levnadsstandarden i de gamla medlemsstaterna skulle vara hotad, men avlägsnandet av principen om ursprungsland eller en betydande begränsning av den skulle göra tjänstedirektivet ineffektivt, och detta skulle definitivt urholka levnadsstandarden i framtiden.

  Jan Tadeusz Masiel (NI). – (PL) Herr talman! Genom den ursprungliga texten i Bolkesteindirektivet gavs en möjlighet för EU-25 och även för EU-15. Det är inte mycket som nu återstår av denna text. Nationella intressen har gått före de europeiska, och solidaritetsprincipen har åsidosatts av den egoism som vissa länder har uppvisat. Är omsorgen om de sociala förhållandena inte bara en rökridå för omsorgen om de nationella marknaderna? Finns det något värde i kompromissen mellan högern och vänstern, och kan man lita på den?

Under den senaste tidens diskussioner om den europeiska konstitutionen i Frankrike uppdagades allvarliga oegentligheter i samband med unionens senaste utvidgning. Trots detta inleddes förhandlingarna med Turkiet. De nya medlemsstaterna utgör inte något hot mot unionen.

I sin ursprungliga form var tjänstedirektivet en möjlighet att återställa den obalans som uppkommit genom de orättvisa anslutningsvillkor som har påtvingats de nya medlemsstaterna. Deras medborgare har inte rätt att arbeta i andra länder i EU, och jordbruksstödet är väldigt lågt. Samtidigt gör utländska snabbköp och andra företag, främst franska, rekordvinster i Polen. De anställer personer för en femtedel av den normala lönen fram till kl. 22 på söndagar, och de betalar mycket lite skatt till den polska staten.

Martin Schulz, ledare för socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet, behöver inte ligga sömnlös på grund av vår situation. Våra länder vet vad som är bra för dem. Detta ambitiösa program verkar vara dött och begravet trots att det var förenligt med målen i Lissabonstrategin. Vi hade valet att resa till ett bättre Europa med snabbtåg eller med cykel, och vi valde cykeln.

I dag är det alla hjärtans dag, men det finns inte mycket som tyder på kärlek mellan de gamla och de nya medlemsstaterna.

  Marianne Thyssen (PPE-DE). – (NL) Fru talman! Från den allra första stunden då detta förslag till tjänstedirektiv blev till var de flamländska kristdemokraterna en av de grupper som ansåg att det var oerhört kontroversiellt. Dess räckvidd var för stor för vår smak, viljan att reglera för stark, decentraliseringen av maktbefogenheter till medlemsstaterna respekterades inte i tillräcklig grad och det var tvetydigt på alltför många ställen. Allt detta resulterade i en allmänt utbredd fruktan för de effekter detta direktiv skulle kunna få, vilket har utnyttjats och missbrukats och gradvis utvecklats till själva den symbol som representerar motsättningarna till allmänheten.

Samtidigt har vi alltid vetat att det är nödvändigt att få till stånd den inre marknaden för tjänster och att detta verkligen kan spela roll för vår välfärdsnivå. Om vi som parlament vill axla en del av ansvaret när det gäller strategin för tillväxt och arbetstillfällen är ett sunt tjänstedirektiv vårt i särklass bästa instrument. Möjligheten att skapa 600 000 arbetstillfällen är inte något som vi bara kan nonchalera.

Det är därför vi aldrig har röstat för ett förkastande och från första början har stött en översyn av det, och hittills har vi uppfyllt vårt mål. Alla som har läst texterna och placerat dem i sitt sammanhang kan bekräfta detta.

I och med omröstningen i utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd har vi ledamöter av Europaparlamentet gett diskussionen en riktning. Vi har bevisat att förslaget kan ändras på ett sådant sätt att målet att avlägsna byråkratin och de ansvarslösa hindren mot fri rörlighet är uppnåbart utan att man påverkar den sociala tryggheten.

Jag är mycket stolt över de resultat som vår grupp, under ledning av Malcolm Harbour i utskottet, lyckades att åstadkomma. Med hjälp från gruppen Unionen för nationernas Europa och liberalerna lyckades vi att driva igenom många av våra ändringsförslag. Detta var otvetydigt grunden för fler övertygande åtgärder och för att knyta ihop lösa ändar vid förhandlingarna under de senaste veckorna.

Jag vill tacka alla kolleger i parlamentet, även dem i socialdemokratiska gruppen, som har bidragit, för vi har alla gjort vår del för att se till att det nu ligger ett bra paket på bordet.

Vi bör inte hindras av det finstilta. Det är normalt att vi har olika uppfattning om vissa saker. Frågans känslighet är trots allt olika hos parterna och i medlemsstaterna. I stället för att vända oss till höger och vänster bör vi titta på det övergripande paket som ligger på bordet, och detta kommer att vara till stor hjälp i samband med vårt gemensamma mål att skapa högre tillväxt och fler arbetstillfällen.

En överväldigande majoritet vid torsdagens omröstning kommer också att hjälpa oss att stänga en tredelad klyfta: klyftan mellan institutionerna och allmänheten, klyftan som har uppkommit mellan de gamla och de nya medlemsstaterna – låt oss vara storsinta nog att erkänna detta – samt klyftan mellan EG-fördragets bokstav och de faktiska omständigheterna som har hindrat utvecklingen av tjänstemarknaden alldeles för länge.

Vi ser fram emot de förslag som kommissionen har meddelat, och jag hoppas att vi kommer att uppnå vårt mål på torsdag.

  Richard Falbr (PSE). – (CS) Fru talman, mina damer och herrar! Denna debatt bekräftar bara de starka känslor som förslaget till tjänstedirektiv skapar. Både motståndarna och anhängarna uttrycker argument som i vissa fall är ganska tvivelaktiga. Man har redan här i kammaren sagt flera gånger att den fria rörligheten för tjänster, som är en av de fyra grundprinciperna som understöder EU:s gemensamma inre marknad, inte genomförs i praktiken. Denna situation har nu gällt under en lång tid, och det är bara en tillfällighet att vi försöker att ändra den kort efter en omfattande utvidgning av EU, som i sig själv är en av anledningarna till den känslomässiga reaktionen.

Om de överenskomna ändringarna godtas kan fackföreningarna som demonstrerar framför denna byggnad känna sig lugna. Deras farhågor om att billig arbetskraft kommer att exporteras för att tillhandahålla tjänster kommer inte att besannas. Som före detta fackföreningsman välkomnar jag att det finns personer från fackföreningar i de nya medlemsstaterna bland demonstranterna. Många frågar sig varför detta är fallet. Svaret är att de känner sig solidariska med fackföreningarna från de gamla medlemsstaterna och på grund av att utvidgningen av EU kommer att fortsätta. Det som vissa kan uppfatta som onödigt i dag kan se mycket annorlunda ut om ett år. Det handlar om huruvida det direktiv som ligger på parlamentets bord kommer att bli bra eller dåligt. Den allmänna frågan handlar om huruvida direktivet kommer att betraktas som så obegripligt efter alla dessa ändringsförslag att det vore bättre att förkasta det. Om vi antar direktivet tillsammans med de godkända ändringsförslagen kommer det att ge upphov till mycket arbete för juristerna i alla medlemsstater. Jag menar att – precis som i många andra tidigare fall – EU-institutionerna misslyckas med att utarbeta direktiv som är klara och tydliga på ett sätt som gör det lätt att kontrollera om man genomför och följer dem på ett korrekt sätt. Jag är inte överraskad över att näringslivet är så pass intresserat av vilket öde detta direktiv får. Affärsverksamheten i tjänstesektorn, särskilt när det gäller allmännyttiga tjänster, utsätts inte för samma slags konkurrenstryck som vi ser inom tillverkningsindustrin.

Jag anser att den problematiska bestämmelsen genom vilken medlemsstaterna får möjlighet att kräva ett uppfyllande av ytterligare krav som har att göra med socialpolitik eller konsumentskydd måste strykas i direktivet. Jag vill inte se konsumentskyddet förvrängas till protektionism. Just nu ventileras många åsikter om det allmänt dåliga förtroende som de gamla medlemsstaterna känner för de nya. Låt oss ta ett steg för att avlägsna en av delarna i denna dispyt och rösta för direktivet, under förutsättning att de kompromisser vi har nått genomförs.

  Talmannen. – Herr de Villiers! Jag vill påpeka att vi haft problem med tidsplaneringen. Ni skulle ha haft en och en halv minuts talartid, men den avsatta tiden var bara en minut. Det var ett misstag, och vi kan inte klargöra hur det uppstod. När jag ger någon ordet anger jag dock alltid den avsatta tiden. Jag skulle uppskatta om ni i framtiden påpekar avvikelsen omedelbart, om en sådan skulle förekomma. Jag kommer nu att ge er en minuts talartid, eftersom det är omöjligt att förmedla något sammanhängande under de 30 sekunder som återstår.

  Philippe de Villiers (IND/DEM). – (FR) Fru talman! Jag beklagar naturligtvis väldigt mycket att detta misstag, genom slumpens försorg, uppstod när en av Frankrikes ledande talesmän för ”nejkampanjen” i folkomröstningen talade. Ni avbröt mig därför; ni kan protestera.

Det franska folket röstade nej den 29 maj 2005. De sa nej till Bolkesteindirektivet. Jag anser också att det är beklagansvärt att jag blir avbruten, med min talartid avkortad med en tredjedel, precis när jag ska säga att Bolkesteindirektivet utan krus förkastades genom allmänna val med en spark i rumpan från det franska folket, och att det nu återkommer här i Europaparlamentet. För det franska folket som i kväll kommer att få se detta på tv är det helt enkelt en provokation. Det är en provokation eftersom det franska folket hörde Frankrikes president Jacques Chirac säga i maj att Bolkesteindirektivet inte skulle bli verklighet. Detta uttalande var inte sant – detta är en provokation!

  Bernard Lehideux (ALDE). – (FR) Fru talman, mina damer och herrar! I likhet med ledamöterna i gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa är tydligen företrädarna för Unionen för den franska demokratin verkliga anhängare av den fria rörligheten för tjänster. Det finns ett verkligt behov av att stoppa medlemsstaternas diskriminerande och protektionistiska praxis, och vi stöder därför ett tjänstedirektiv som utarbetats här i parlamentet och inte genom EG-domstolens praxis.

Vi kräver emellertid att man gör en avvägning mellan å ena sidan denna frihet som främjar EU:s ekonomiska utveckling och å andra sidan respekten för arbetsrätten, miljöskyddet och konsumentskyddet.

Vi hade emellertid föredragit en verklig harmonisering framför den klumpiga och löjliga text som har föreslagits. Alla vi i kammaren borde ha förstått att detta förslag skulle förkastas – på ett överväldigande och motiverat sätt – av EU:s medborgare. Genom att vi redan har kommit så långt med detta ärende skulle vi ha kunnat förhindra detta ytterligare slag mot det sätt på vilket man betraktar den europeiska integrationen.

Fru talman! Jag måste säga att kommissionens brist på politiskt omdöme bara matchades av den som uppvisades av de franska myndigheterna när de oväntat avslöjade att de varit delaktiga i denna rad av tabbar. För att ta upp själva kärnpunkten vill jag emellertid säga att jag gläder mig över de framsteg som har gjorts under våra debatter i kammaren.

Mina damer och herrar! Vi kan se till att skydda arbetsrätten genom att stryka artiklarna 24 och 25. Vi kan förkasta principen om ursprungsland genom att anta den kompromiss som finns i artikel 16, som har blivit ”kompromissändringsförslag” 293. Detta ändringsförslag banar dessutom väg för den harmonisering som vi alla hoppas på och ber om.

Vi kan, hoppas jag, lyckas med att få bort sociala tjänster och tjänster av allmänt ekonomiskt intresse från direktivet genom att rösta för våra ändringsförslag. Genom hela denna process har vi stött föredragandena Evelyne Gebhardt och Anne Van Lancker som jag vill tacka för att de har lyssnat och visat en anda av öppenhet. Om, vilket vi hoppas, parlamentet verkligen vill fortsätta med denna linje kommer vi i slutomröstningen att kunna stödja denna text, eftersom den då har ändrats på ett grundligt sätt.

  Jean Lambert (Verts/ALE). – (EN) Fru talman! Även jag vill lägga mitt tack till alla dem som har framförts till Evelyne Gebhardt och Anne Van Lancker för det stora arbete som de lagt ned på detta. När jag lyssnar till eftermiddagens debatt får jag känslan av att omröstningen redan har ägt rum, för folk talar med en sådan övertygelse om vad som kommer att antas och vad som inte kommer att antas. Ingenting är ute ur spelet förrän vi har röstat på torsdag morgon.

Det råder absolut ingen tvekan om att detta direktiv behövde skrivas om. Det är synd att parlamentet tar hand om det. Vi bad kommissionen att dra tillbaka det och skriva om det, men det gjorde man inte. Många av oss här anser, vilket har sagts tidigare, att kommissionens agerande under hela debatten om direktivet har varit högst tvivelaktigt. Vi har inte kunnat få klarhet, inte fått svar på särskilda frågor och det har saknats allmänt gensvar på ändringsförslag som har lagts fram, inte minst under våra utskottssammanträden, liksom en effektiv konsekvensbedömning för sociala faktorer, vilket kanske hade kunnat dämpa den allmänna rädslan något för vad detta innebär.

Det stämmer att det är få punkter där det råder oenighet, men dessa punkter är verkligen mycket viktiga. Om vi ser på den internationella bakgrunden, för en del av oss handlar detta om Allmänna tjänstehandelsavtalet (GATS), där vi har hört vissa saker om vad som verkligen ligger på bordet i teorin, och sedan hör vi om förutsättningar för förhandlingspositioner som leder till någonting annat.

Många av oss har haft stora problem med hela teorin om ursprungsland – jag anser inte att det är en princip – och hur detta exempelvis ska kunna vara förenligt med möjligheten för medlemsstaterna att eftersträva högre normer, vilket också är tillåtet. Många av frågorna om hur det dominerande allmänintresset kommer att göra sig gällande här får inte heller några fullständiga svar.

Jag håller med om att hälsofrågan bör tas bort ur detta direktiv. Den skulle aldrig ha tagits med, och många av oss ser fram emot ett snabbt förslag från kommissionen om frågorna om patientrörlighet och inte rörlighet av tjänster, vilket är anledningen till att det inte skulle ha ingått i direktivet över huvud taget.

(Applåder)

  Roberto Musacchio (GUE/NGL). – (IT) Fru talman, mina damer och herrar! En enormt stor demonstration i dag i Strasbourg har gett oss ett klart och tydligt budskap att man vill ha ett annorlunda EU. Denna önskan om ett annorlunda EU är motsatsen till Bolkesteindirektivet och kan inte ens tillfredsställas genom kompromissen, som inte hamnar i närheten av förståelse för vad man vill ha. Det som skapas är i själva verket en övervägande rätt att göra vinst på tjänster såväl som på varor så att handelsbestämmelser och GATS blir den grundläggande lagstiftningen i stället för rättigheter och bästa praxis.

Vem bestämmer vad som är nödvändigt, proportionerligt och icke-diskriminerande? Det kommer att sluta med att detta direktiv skapar många rättstvister. Detta förvärras genom att kompromissen inte utesluter offentliga tjänster och frivilligorganisationer från att omfattas av direktivet, samtidigt som det är slående att man utesluter de fria yrkena samt finansiella tjänster och försäkringstjänster, dvs. områdena med inflytelserika personer. Egenföretagarna som drabbas av dumpning får ta itu med den bäst de kan, och det är lätt att föreställa sig vad som kommer att hända. Vi vill se nya idéer, men i stället erbjuds vi de gamla igen. Det är därför vi ska rösta mot detta direktiv och denna dåliga kompromiss.

  Mario Borghezio (IND/DEM). – (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Vi är och har alltid varit mot direktivet, även i dess ändrade version. De ändringsförslag som har lagts fram avlägsnar faktiskt inte helt och hållet de allvarliga konsekvenser som direktivet kan föra med sig när det gäller social dumpning och, framför allt, en försvagning av de regionala organens roll och befogenheter.

Dessutom kommer förmodligen det allmänna förslaget om att avlägsna hinder för utländska tjänsteleverantörer att leda till en sämre kvalitet på de tjänster som erbjuds allmänheten, t.ex. när det gäller att se till att ekologisk mat levereras till skolmatsalar och det faktiska tillståndet att utföra vissa tjänster. Sedan finns det en mängd olika föreskrifter som medlemsstaterna och de lokala myndigheterna måste tillämpa för att skydda konsumenter och användare som vi måste överge för gott.

Denna kompromiss öppnar dessutom dörren för en väldig mängd rättstvister och kommer verkligen inte att göra det möjligt för oss att få bort byråkratin och effektivera tjänstemarknaden. Man behöver bara tänka på alla tvister som kommer att hamna i EG-domstolen för avgörande för att sedermera bli rättspraxis i EU som faktiskt får företräde och därmed krossar medlemsstaternas egna rättssystem såväl som lokala och regionala rättsvårdande myndigheter. Det är därför vi säger nej till detta försök att i smyg införa en princip som man påstår har tonats ned i direktivet …

(Talmannen avbröt talaren.)

  Roberta Angelilli (UEN). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag är ledsen att behöva säga detta, men Europaparlamentet löper risken att skapa ett monster i och med detta direktiv. Tyvärr har målet att få bort dessa förhatliga byråkratiska hinder som effektivt stryper den fria rörligheten för tjänster i stort sett inte uppfyllts. Det som återstår av direktivet är ett mischmasch, resultatet av den logiska grunden att kompromissen ska utnyttjas till det yttersta genom att bunta ihop synsätt som inte fungerar tillsammans, dvs. ohämmad liberalisering och skydd av företagens privilegier inom vissa kategorier och områden.

Det är faktiskt viktigt att inse att alla inflytelserika områden inte omfattas av detta direktiv – telekommunikation, banktjänster och finansiella tjänster, försäkringstjänster och juridiska tjänster – med andra ord alla de områden som har varit tillräckligt starka för att hålla sig borta från direktivet, medan det kommer att vara tillämpligt på alla svaga områden som behöver ett större socialt skydd och som har svårare att bli företrädda och utöva påtryckningar.

Men trots detta vill jag betrakta glaset som halvfullt. Jag noterar att principen om ursprungsland helt riktigt har avlägsnats, och vi hoppas att alla tjänster av allmänt intresse inte kommer att omfattas av direktivet.

Jag vill belysa två bidrag som vi har lagt fram till texten. För det första är kommissionen skyldig att lägga fram en rapport om läget för genomförandet av direktivet för att man ska kunna kontrollera att det genomförs på ett korrekt sätt och för att se till att direktivet inte bryter mot lagstiftning som skyddar arbetstagares och konsumenters rättigheter. För det andra har vi efterlyst ett inrättande av ett nationellt tillsynsorgan i alla medlemsstater som ska utarbeta en årlig rapport och kontrollera att direktivet genomförs på ett sådant sätt att man inte överträder arbetstagarnas rättigheter eller att det resulterar i en praxis som orsakar social dumpning. Organet måste också kontrollera att arbetstagarna får allt vederbörligt hälso- och säkerhetsskydd på arbetsplatsen. Sammanfattningsvis uppmanar jag organet att övervaka …

(Talmannen avbröt talaren.)

  James Hugh Allister (NI). – (EN) Fru talman! I den spänning som finns mellan ett fullständigt fritt marknadstillträde och bevarandet av inhemsk nationell sysselsättning prioriterar jag skyddet av lokala arbetstillfällen utan att skämmas för det. Följaktligen är principen om ursprungsland, särskilt i dess ursprungliga form i det föreslagna direktivet, en bro för mycket för mig: det skulle vara skadligt för inhemsk sysselsättning att tillåta tjänsteleverantörer att verka i ett valfritt värdland utan att, till skillnad från lokala leverantörer, omfattas av samma kostnadskrävande inskränkningar i arbets-, konsument- och miljölagstiftning. Detta skulle innebära att inhemska arbetsgivare, arbetstagare och, i slutändan, inhemska konsumenter blir förlorarna. Konkurrensen kan inte bara vara fri: den måste också vara rättvis, och det förefaller mig som om den principen har skjutits undan.

Det andra området som jag har invändningar på i det här direktivet är dess ram. Jag anser inte att det är acceptabelt att det ska tillämpas på grundläggande allmänna tjänster. Varje nation har en skyldighet att tillhandahålla sådana tjänster och den skyldigheten bör inte kringgås, och inte heller får kvaliteten på dessa tjänster sänkas genom att man tillåter att de tillhandahålls av billigast möjliga ”cowboy”-leverantör. Kommersiella tjänster är en sak, men grundläggande allmänna tjänster, såsom subventionerat boende och socialbidrag, är någonting helt annat, och de bör inte vara en leksak för vinststyrda leverantörer. Detta är därför ett direktiv som jag inte kan och inte kommer att stödja.

  Othmar Karas (PPE-DE). – (DE) Fru talman, herr rådsordförande, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Saker och ting har under en viss tid sett bra ut för tjänstedirektivet. Rådet är närvarande i dag, företrätt av ekonomi- och arbetsmarknadsministern från ett land där samarbetet mellan arbetsmarknadens parter fungerar och där den sociala marknadsekonomin är en realitet. Enighet mellan arbetsmarknadens parter, den sociala marknadsekonomin och förenlighet mellan ekonomisk tillväxt och konkurrenskraft och social trygghet är också de principer som ledamöterna av Europaparlamentet under de senaste veckorna har kommit överens om att stödja och på grundval av vilka man vill skriva om Bolkesteindirektivet.

Under de senaste veckorna och månaderna har emellertid mycket av det som har sagts och skrivits om tjänstedirektivet varit osant, och det har gjorts avsiktliga försök att skapa oro och väcka fördomar. Det finns fortfarande de som hellre vill demonstrera än informera, som föredrar att ge sig ut på gatorna i stället för att förhandla och som söker splittring i stället för sunda politiska lösningar.

Vi här i kammaren har tagit en annan väg, ändå finns det t.o.m. här de som lämnar felaktig information utan att vara pålästa. Jag måste säga till Sahra Wagenknecht att direktivet inte handlar om liberalisering eller privatisering, och våra vänner i gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen måste påminnas om att det i den första meningen i artikel 16 står att medlemsstaterna ska garantera fri tillgång till, och fritt utövande av, tjänster.

Genom detta direktiv avlägsnas byråkrati och rättslig osäkerhet. Det skapar ekonomisk tillväxt och arbetstillfällen samtidigt som den sociala tryggheten upprätthålls. Utgångspunkten i direktivet är friheten att tillhandahålla tjänster, och sedan fortsätter man med att reglera vad man kan göra med denna frihet.

Det vi har gjort genom att skriva om kommissionens förslag och resolutionen om den inre marknaden, och genom förhandlingar mellan grupperna, är att ta fram ett visitkort för den sociala marknadsekonomins europeiska modell. Vi spelar inte ut oss själva mot varandra. Vi har också lyssnat på folket, och vi har, i samband med vårt arbete i kammaren, tagit hänsyn till deras rädsla och oro.

EU behöver detta tjänstedirektiv. Det kommer att garantera högre tillväxt och fler arbetstillfällen i EU och kommer att vara bra för arbetstagarna, entreprenörerna och EU. Det finns inte ett enda skäl till att förkasta detta direktiv i den form vi kommer att rösta om det, och i dagsläget finns det inte heller ett enda skäl till att demonstrera mot detta direktiv i den form vi kommer att anta det.

Demonstranterna har också insett detta, därför att färre än 1 000 av de 35 000 som kom till Strasbourg har kommit till parlamentsbyggnaden. De vet också att vi arbetar för dem.

(Talmannen avbröt talaren.)

  Hannes Swoboda (PSE). – (DE) Fru talman! Jag vill först och främst tacka er uppriktigt för att ni har sett till att tre österrikare fått möjlighet att tala strax före pausen. Det är en uppskattning av ordförandeskapet. Det är i alla fall så jag ser på saken.

Mina damer och herrar, kommissionsledamot McCreevy! Kommissionens ordförande och minister Martin Bartenstein har faktiskt rätt när de säger att torsdagens omröstning kommer att bli en mycket viktig omröstning, både för utvecklingen av tjänstemarknaden och för den inre marknaden rent allmänt samt för utvidgningsfrågan. Att dessa två frågor sammanfaller har naturligtvis skapat stor oro att konkurrensen kommer att öka eller att det blir sociala nedskärningar. Vår kritik av direktivet i dess nuvarande form var i själva verket att det kommer att få just dessa effekter. Jag anser emellertid, och alla måste vara övertygade om det, att vi har åtagit oss att använda den inre marknaden som ett av EU:s instrument, och vi måste gradvis förverkliga denna inre marknad. Vi har också åtagit oss att genomföra utvidgningar. Detta innebär också att vi måste låta de grannstater som har blivit medlemmar i EU delta i denna inre marknad utan diskriminering. Med hjälp av detta direktiv måste vi se till att detta blir verklighet ur en social synvinkel.

Jag kommer från ett land som samverkar med utvidgningsländerna. Mycket av det som kanske inte har ägt rum formellt sett har faktiskt redan blivit verklighet. Jag vet att det finns problem, och om jag använder termen ”social dumpning” vet jag att vissa kolleger i min grupp kommer att säga att det är diskriminerande. Jag avser emellertid inte arbetstagare. Jag avser ett litet antal företag som använder billig arbetskraft för att skapa social dumpning. Vi måste därför förhindra att t.o.m. ett litet antal ger ett dåligt intryck av utvidgningsprocessen eller den inre marknaden, därför att den inre marknaden och utvidgningen är i sig själva av godo. Jag är övertygad om att vi har gjort framsteg här.

Journalister frågar oss i dag om detta direktiv ger några fördelar över huvud taget. Särskilt artikel 16 är viktig i sin nuvarande lydelse, eftersom det står där vad man kan göra och inte göra. Jag håller med kommissionen om att saker som är diskriminerande bör avskaffas, och bestämmelser som är oproportionerliga eller onödiga för att nå målen bör avskaffas. Å andra sidan är det viktigt att klargöra att detta inte är ett bidrag till social dumpning eller att det handlar om att undergräva de framsteg som redan har gjorts, eftersom ingen skulle förstå om vi använde utvidgningen eller den inre marknaden för att blockera framsteg eller omintetgöra de framsteg som redan har gjorts. Med detta i åtanke är det rätt och viktigt att vi i morgon bör kunna genomföra den kompromiss som vi har nått i dag. Demonstrationerna har hjälpt till med att rikta uppmärksamheten på detta. Man var trots allt inte mot ett direktiv, utan för ett bättre direktiv.

Om ordförandeskapet och kommissionen hjälper till med att skapa ett bättre direktiv så kan vi verkligen vara nöjda.

(Applåder)

  Martin Bartenstein, rådets ordförande. – (DE) Fru talman, mina damer och herrar! Jag håller med er och kommissionsledamot Charlie McCreevy att vi nu har fått ett bättre direktiv, ett direktiv som jag hoppas kommer att få ett mycket stort stöd under första behandlingen. Jag säger inte bara detta som ett resultat av att jag har följt denna debatt, utan även som ett resultat av de senaste veckornas och månadernas arbete.

Antingen det är slumpen eller tack vare talmannens klokhet gläder det mig att få ordet i egenskap av landsman till de två tidigare talarna, Othmar Karas och Hannes Swoboda, inte bara därför att de är landsmän utan därför att de båda har haft en viktig roll när det gäller uppnåendet av denna kompromiss under de senaste veckorna. Jag har redan riktat mitt tack till Evelyne Gebhardt, och jag vill tacka båda två och naturligtvis också Malcolm Harbour och många andra. Jag är säker på att ni kommer att kunna bära ordförandeskapsslipsen under de kommande veckorna och månaderna, herr Harbour, därför att detta direktiv även fortsättningsvis kommer att vara ett bra direktiv, och det kommer att öppna vägen för en större frihet att tillhandahålla tjänster.

Det är och var en av de mest kontroversiella frågorna – kanske den mest kontroversiella Europaparlamentet har behandlat, förvisso en av de mest innehållsrika, när jag betraktar det antal ändringsförslag som har lagts fram. Även när det gäller Reach, som hade en liknande omfattning, utförde Europaparlamentet en del utmärkt arbete och öppnade verkligen vägen för ett förnuftigare kemikaliedirektiv. Europaparlamentet kan vara stolt över det. Det viktiga är att det blir en stor majoritet i övermorgon, inte bara av principskäl utan därför att vi alla vet att det till exempel finns en skrivelse från sex medlemsstater till kommissionen, att det fortfarande också finns vissa öppna frågor i kommissionen och att en stor majoritet i parlamentet naturligtvis kommer att skicka en signal till kommissionen och rådet att de måste följa parlamentets åsikt i detta sammanhang.

Jag och ordförandeskapet anser att vi åstadkommer mycket genom denna kompromisstext – å ena sidan skapar man ett tydligt mervärde på den inre marknaden för tjänster och friheten att tillhandahålla tjänster, samtidigt som man å andra sidan uttrycker ett tydligt nej till alla risker för social dumpning och lönedumpning. Personligen anser jag inte att den sociala tryggheten i EU är ett hinder för EU:s konkurrenskraft och styrka, utan att den i själva verket är en förutsättning för att kunna göra EU ännu mer konkurrenskraftigt.

Detta direktiv har också en stor symbolisk innebörd. Även om, som Marianne Thyssen sa, detta direktiv under de senaste veckorna och månaderna har symboliserat en klyfta mellan EU och dess institutioner å ena sidan och allmänheten å den andra – vilket var synd, men tyvärr en realitet – är det också symboliskt för frågan om huruvida detta EU har förmågan att kunna ta oss framåt mot högre tillväxt och sysselsättning. Politiskt sett har vi inte så många tillfällen att skapa tillväxt och sysselsättning. Tjänstedirektivet är ett sådant tillfälle.

Betraktat på detta sätt är det en viktig symbol i många hänseenden, och vi är på rätt spår. Under de senaste månaderna har jag fått intrycket att alla aktörer, däribland arbetsmarknadens parter, dvs. alla ansvarsfulla aktörer, vill ha ett lyckat tjänstedirektiv därför vi behöver det, och jag vill påpeka att generalsekreteraren för den europeiska fackliga samorganisationen har sagt att det är en bra kompromiss som man bör anta. Många har också sagt att de ska demonstrera för ett bättre direktiv i dag. Om vi vill fylla Lissabonstrategin med liv, om vi vill ge allmänheten en signal om att vi arbetar för tillväxt och sysselsättning, så behöver vi detta tjänstedirektiv.

Vårt ordförandeskap kommer att fortsätta sitt hårda arbete under de kommande veckorna. Vi kommer att ta hänsyn till parlamentets åsikter och ståndpunkt, vi kommer att diskutera den med arbetsmarknadens parter den 9 mars och i rådet (konkurrenskraft) den 13 mars, och den kommer att diskuteras i Europeiska rådet den 23–24 mars. Så snart som Charlie McCreevy och kommissionen har skickat det nya, reviderade förslaget till oss i slutet av april, som till stor del kommer att grundas på parlamentets arbete, och offentliggöra det, kommer vi att göra allt vi kan för att nå så långt som möjligt med denna fråga. Jag lovar er detta, och jag lovar också Europaparlamentet att vi verkligen tar hänsyn till dess ståndpunkt om detta och kommer att följa den i mycket hög grad.

(Applåder)

  Toine Manders (ALDE). – (NL) Fru talman! Jag beklagar djupt att ordförandeskapet inte kan stanna till slutet eftersom vi behöver fatta beslut om våra prioriteringar, och jag anser att det är beklagansvärt att personer från de mindre grupperna måste tala i kväll utan att ordförandeskapet är närvarande. Jag är besviken över det, och det är faktiskt samtidigt svaret på alla kommentarer som redan har gjorts. Jag ville bara lätta mitt hjärta genom att ta upp detta först.

Det är också beklagansvärt att de mindre grupperna inte deltar i förhandlingarna. Underlåtenheten att bjuda in dem är helt enkelt inte ett godtagbart arbetssätt. Att gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater och socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet nu ingår en överenskommelse anser jag vara mycket beklagansvärt. Om det är så det kommer att se ut i politiken framöver anser jag att vi har slagit i på fel väg och att demokratin i EU håller på att urholkas. Detta är ytterligare två saker som brände i mitt bröst som jag ville diskutera.

Målet med detta direktiv är att skapa en stark europeisk ekonomi, inte i avsikt att konkurrera mot varandra utan i avsikt att konkurrera mot resten av världen. Syftet är att göra en avvägning mellan konsumenternas och arbetsgivarnas intressen och att skapa en ekonomi som kan mäta sig med resten av världen.

Jag hoppas att vi kan nå en godtagbar kompromiss senast under torsdag förmiddag. Om vi inte lyckas med det är jag rädd att vi kommer att göra samma misstag som egyptierna gjorde på toppen av sin civilisation. De skyddade bara sina prestationer och koncentrerade sig inte längre på att bevara sitt välstånd för framtiden, och vi vet alla vad som hände med den egyptiska kulturen. Av detta skäl …

(Talmannen avbröt talaren.)

  Elisabeth Schroedter (Verts/ALE). – (DE) Fru talman! Jag måste tyvärr störa denna uppvisning i harmoni en aning och påpeka att kommissionen har gjort EU en otjänst med Bolkesteindirektivet. Kommissionen kan inte ens skylla på att man ärvt direktivet, eftersom man inte lyckades dra tillbaka det i mars. Bolkestein delar in Europa i fattiga och rika, i öst och väst. Förslaget har få vinnare och många förlorare. Det är inte ett steg framåt utan ett steg tillbaka för den europeiska integrationen. Vi behöver ett tjänstedirektiv som alla vinner på, ett tjänstedirektiv som kombinerar friheten att tillhandahålla tjänster med erkännandet av varje medlemsstats sociala rättigheter och skyddet för arbetstagarna. Principen om ursprungsland innebär i stället att vi riskerar en nedåtgående spiral för de sociala rättigheterna i Europa.

Många människor från hela Europa, från Frankrike, Italien, Polen och Tyskland, protesterar i dag mot detta ute på gatorna i Strasbourg. De protesterar inte mot EU, utan de protesterar mot att Europa går mot nyliberalism, mot europeisk splittring. Vi har redan lagar i EU som innebär att principen om ”lika lön för lika arbete på en likadan arbetsplats” har införts i den lagstiftning som gäller vid gränsöverskridande tillhandahållande av tjänster. Det är lagstiftning som alla vinner på. Och nu ska den principen undergrävas.

Förstår jag detta rätt, herr Bolkestein? Om parlamentet stryker artiklarna 24 och 25 från kommissionens förslag tänker ni lägga fram ett nytt förslag? Det, herr Bolkestein, nej: det, herr McCreevy – jag sa fel, men kanske var det rätt – betyder att ni i efterhand måste undergräva direktivet om utstationering av arbetstagare! Så blir det inte om vi kan förhindra det, herr kommissionsledamot! Det ni säger visar att alla som var ute på gatorna i Strasbourg i dag hade goda skäl till det.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL). – (PT) Vi vänder oss kraftigt mot detta förslag till direktiv som syftar till att liberalisera tjänstemarknaden.

Vi kan inte bortse från att detta är ett av de viktigaste instrumenten inom den så kallade Lissabonstrategin, i själva verket en av dess hörnstenar. Syftet är att intensifiera liberaliseringen och privatiseringen av offentliga tjänster och att underblåsa social dumpning och konkurrens mellan arbetstagare till gagn för ekonomiska och finansiella grupper.

Även om allmänhetens påtryckningar, sociala rörelser och arbetstagarnas bemödanden, inklusive dagens demonstration, har lett till att den ursprungliga lydelsen ändrats något, finns det centrala syftet kvar. Vi måste därför förkasta detta förslag om vi vill undvika att denna lagstiftning införs oförmärkt. För rättssäkerhetens skull och för att säkra skyddet för sociala rättigheter, arbetstagares rättigheter, miljö- och konsumenträttigheter måste detta förslag förkastas, och det är så vi kommer att rösta.

  Johannes Blokland (IND/DEM). – (NL) Fru talman! Jag stöder i princip direktivet, med förbehåll för de restriktioner som de två största grupperna enats om. På så sätt görs rättvisa åt de miljö- och arbetsnormer som gäller i medlemsstaterna.

Det är viktigt att direktivet bidrar till att minska den administrativa bördan för tjänsteleverantörer som verkar i andra medlemsstater.

Det finns alla skäl att anta att principen om ursprungsland kommer att försvinna, och det välkomnar jag. Men jag undrar om rådet och kommissionen kan garantera att medlemsstaterna kan tillhandahålla tjänster med medicinsk-etiska krav som villkor.

Dricksvatten är ett lika problematiskt ämne och bör därför inte omfattas av direktivets tillämpningsområde.

Detsamma gäller social omsorg och sociala tjänster. Mottagarna av dessa tjänster har ofta ingen möjlighet att välja leverantör. Omsorgen om människor med funktionshinder kan därför komma att bli lidande.

Direktivet handlar inte om arbetsvillkor för tillfälligt anställda, för bestämmelser om detta finns i direktivet om utstationering av arbetstagare. Det finns alltså inget skäl till att direktivet inte skulle gälla personaluthyrningsbranschen.

Direktivet måste ges konkret form. Genomförandets kvalitet kommer att vara avgörande i detta hänseende.

(Talmannen avbröt talaren.)

  Eoin Ryan (UEN). – (EN) Fru talman! Europa har under alltför lång tid dominerats av en rädslans politik: rädsla för globalisering, för invandring och för en ”kapplöpning” där underbuden avlöser varandra tills botten är nådd. Men rädslan är i verkligheten en rädsla för förändring. Detta är lika sant för Irland som för alla andra medlemsstater. I Irland har denna rädsla inte grundats på en konkret ekonomisk analys utan på anekdotiska bevis på den negativa förändring som tjänstedirektivet skulle kunna medföra.

Det är naturligtvis av mycket stor betydelse att normer och villkor för arbetarna skyddas och inte undergrävs. Vi måste garantera att den utveckling som skett på området för arbetarnas löner och villkor under årens lopp inte undergrävs på något sätt. Det är därför mycket viktigt att vi stöder en kompromiss som innebär en garanti för effektiv kontroll av och effektivt genomförande av arbetarnas rättigheter genom att direktivets ursprungliga syfte bevaras.

Men det finns inga hinder som kan skydda oss mot globaliseringens kraft. EU måste ta ett tillitsfullt och enat steg framåt. Den verkliga faran för EU är inte faran för en ”kapplöpning mot botten”, utan den gäller behovet för EU att säkerställa segern i kapplöpningen om att hålla sig kvar i täten och att inte sjunka till botten.

Om vi når ett fungerande samförstånd i fråga om detta direktiv kommer detta att visa våra medborgare att Europeiska unionen engagerar sig för och är förmögen att konkurrera globalt. Vi måste också undvika vidare ekonomisk stagnation på EU:s marknader. De flesta reformerna börjar som goda avsikter, men de kan förlora det ursprungliga syftet i parlamentet genom ändringsförslag. Vi kan inte tillåta att det utvecklas en situation som leder till att, som en nationalekonom sa tidigare i dag, tjänstedirektivet i slutändan blir ett gott exempel på ”död genom parlamentet”.

Det är, som kommissionsledamot Charlie McCreevy sa, mycket viktigt att vi tillhandahåller ett bättre tjänstedirektiv som släpper loss den enorma ekonomiska potential som den europeiska tjänstesektorn har.

  Jana Bobošíková (NI). – (CS) Mina damer och herrar! Jag stöder till fullo att Europaparlamentet godkänner direktivet om tjänster på den inre marknaden. Det gäller även de viktiga bestämmelserna i artikel 16, där det tydligt anges att tillhandahållare av tjänster uteslutande omfattas av den egna medlemsstatens nationella bestämmelser. Jag stöder också kommissionens förslag när det gäller artiklarna 24 och 25, som i hög grad kommer att underlätta arbetstagarnas rörlighet på EU:s marknad. Bara om vi antar direktivet i denna form kan vi skapa ett starkt fundament för upprättandet av en gemensam marknad inom tjänstesektorn. Jag tänker nu citera ur det första avtalet mellan EU:s medlemsstater om ekonomisk integration, nämligen Messinadeklarationen, som nu är 50 år gammal. Dåtidens statsmän satte som mål att skapa en gemensam marknad och gradvis införa fri rörlighet för arbetskraft.

Jag citerar: ”Regeringarna i Förbundsrepubliken Tyskland, Belgien, Frankrike, Italien, Luxemburg och Nederländerna är fast övertygade om att tiden är inne att ta ytterligare ett steg mot ett enat Europa.” De ansåg att det var nödvändigt att nå detta mål i första hand inom den ekonomiska sfären, och att ett enat Europa måste skapas genom utveckling av gemensamma institutioner, gradvis sammankoppling av nationella ekonomier, upprättande av en gemensam marknad och gradvis harmonisering av socialpolitiken. Jag ser ett sådant program som grundläggande för att Europa ska kunna bibehålla sin ställning och förnya sitt inflytande och sin prestige i världen, samtidigt som de europeiska invånarnas levnadsstandard fortsätter att förbättras. Det var vad jag ville säga om detta 50 år gamla citat.

Mina damer och herrar! Jag vill härmed uppmana särskilt ledamöterna från de stater jag nyss nämnde att förbli trogna sina politiska föregångares mål och inte överge idealet med en öppen ekonomi. Annars riskerar vi att släppa ut populismens och nationalismens svarta och röda ande ur sin flaska, den ande som i det förflutna bara har fört med sig tyranni och fattigdom för vår kontinent.

  Talmannen. – Debatten avbryts nu och kommer att återupptas kl. 21.00.

Nu kommer vi till frågestunden, och jag vill tacka företrädaren för rådets ordförandeskap Hans Winkler för att han är flexibel och tillåter en liten försening.

ORDFÖRANDESKAP: DOS SANTOS
Vice talman