Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2005/0090(CNS)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A6-0057/2006

Ingivna texter :

A6-0057/2006

Debatter :

PV 14/03/2006 - 21
CRE 14/03/2006 - 21

Omröstningar :

PV 15/03/2006 - 4.5
CRE 15/03/2006 - 4.5
Röstförklaringar
PV 13/06/2006 - 7.9
CRE 13/06/2006 - 7.9
PV 06/07/2006 - 6.10
Röstförklaringar

Antagna texter :

P6_TA(2006)0085
P6_TA(2006)0312

Fullständigt förhandlingsreferat
Tisdagen den 14 mars 2006 - Strasbourg EUT-utgåva

21. Budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (debatt)
PV
MPphoto
 
 

  Talmannen. – Nästa punkt på föredragningslistan ett betänkande (A6-0057/2006) av Ingeborg Gräßle för budgetutskottet om förslaget till rådets förordning om ändring av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (KOM(2005)0181 – C6-0234/2005 – 2005/0090(CNS)).

 
  
MPphoto
 
 

  Dalia Grybauskaitė, ledamot av kommissionen. – (EN) Herr talman! I dag skulle jag vilja gratulera parlamentet till en mycket viktig dag eftersom vi avslutar vår diskussion om budgetförordningen. Det är en viktig vecka eftersom vi här i kammaren kommer att rösta om parlamentets hållning. Jag vill gratulera båda föredragandena för det arbete de har gjort. Jag uttrycker min erkänsla för det enorma arbete som de har lagt ned på att lägga fram dessa ändringsförslag. Jag skulle vilja bekräfta att kommissionen kommer att inkludera den stora merparten av parlamentets förslag i sitt nya reviderade förslag.

Jag skulle också vilja bekräfta att parlamentets och kommissionens målsättningar mer eller mindre är desamma.

I ljuset av dessa delade målsättningar om förenklade regler och minskningen av de administrativa bördorna är jag glad över att kunna meddela att vi kort efter parlamentets omröstning kommer att lägga fram ett nytt reviderat förslag. Vi vet att rådet är redo att ge oss ett definitivt beslut och ett slutgiltigt utlåtande mycket snart.

Jag skulle vilja ge er några exempel på de många ändringsförslag som vi mycket gärna vill inkludera i vårt nya förslag: en uttrycklig referens till proportionalitetsprincipen – detta kommer att hjälpa till att fastställa ett förenklat förfarande för mindre projekt; information för dem som ansöker om bidrag och standardiserade ansökningsblanketter för samma politiska område; att främja indelningen av offentliga upphandlingar i specialist- och/eller delområden. Det fjärde elementet som vi ser som positivt är tvåstegsförfarandet vid bidragsansökningar, vilket kommer att eliminera onödiga kostnader i det inledande skedet.

Kommissionen och parlamentet är inte de enda två aktörerna i den aktuella lagstiftningsprocessen. Ekonomiska och sociala kommittén och revisionsrätten lade fram sina yttranden mellan oktober och december 2005. Rådet håller på att slutföra sin första behandling.

Jag skulle vilja framhålla att påtagliga framsteg nu har gjorts när det gäller lagstiftningsförfarandet för att bearbeta gemenskapens finansiella regler. Vårt gemensamma mål är att ha nya, enklare och modernare finansiella regler, bättre anpassade till den nya generation utgiftsprogram som förhoppningsvis kan tillämpas från januari 2007. Detta är anledningen till att valet av tidpunkt är så viktigt och att vi inte kan missa våra tidsfrister.

Jag är inställd på att arbeta hårt vid de kommande interinstitutionella förhandlingarna och att främja en försoningsprocess för att uppnå ett verkligt samförstånd mellan parlamentet och rådet.

 
  
MPphoto
 
 

  Ingeborg Gräßle (PPE-DE), föredragande. – (DE) Herr talman, kommissionsledamot Grybauskaitė, mina damer och herrar! I dag lägger jag inför denna kammare fram 135 ändringsförslag till budgetförordningen. Jag blev glad över kommissionsledamotens tillkännagivande i dag om att hon tänker införliva flera av dem, mycket grundläggande punkter i detta betänkande, i kommissionens reviderade version.

Europaparlamentets använder denna inledande rullande revision av texten – en text som är mycket viktig för administrationen – som ett sätt att eliminera grundläggande problem. Vi har hört en del väldigt väsentlig och hård kritik av byråkratiska förfaranden. Flera organisationer som söker bidrag, företag som lämnar in anbud på varor och tjänster och faktiskt de i kommissionen och i andra institutioner som tillämpar budgetförordningen har bidragit till vår reform och till Europaparlamentets ändringsförslag. Jag är er mycket tacksam. Era professionella råd kommer att möjliggöra en förbättring av förfarandena.

De i denna kammare som jag känner speciellt stor tacksamhet till är talman Josep Borrell Fontelles och självklart mina kolleger i budgetutskottet och budgetkontrollutskottet, främst Borut Pahor, och alla dem som har arbetat med förslagen i den tvärpolitiska gruppen i flera månader. Det var inte enbart tack vare det konstruktiva samarbetet utan också tack vare en utbredd känsla av att det krävs reformer, som de två utskotten antog betänkandet, antingen genom en bred majoritet eller enhälligt. Min personliga assistent, Christian Sichel, har uträttat en hel del i detta hänseende. Jag skulle också vilja tacka honom varmt för detta. Dessutom vill jag tacka bland andra kommissionsledamot Dalia Grybauskaitė, generaldirektör Luis Romero Requena och Philippe Taverne och hans personliga stab för de många fruktbara diskussioner som jag uppriktigt hoppas kommer att fortsätta och som jag verkligen ser fram emot.

Alla – inklusive mig själv, med mina år av erfarenhet från budgetförordningen – undrar vad det är för ett Europa som kräver sådana komplicerade och kostsamma ansökningsförfaranden. Upp till en tredjedel av varje bidragsbelopp går åt till kostnaden för ansökningsförfarandet. År efter år kastar organisationer bort betydande belopp för att delta i anbudsförfaranden som avser EU-politik, trots att de inte har några utsikter till framgång. Fyrtio sidor av blanketter och ytterligare 500 sidor manual tillhör inte undantagen utan är regel. Endast 5–25 procent av ansökningarna blir godkända. När kostnaderna uppgår till upp till 200 000 euro per ansökan kan ni föreställa er de belopp som slösas bort i Europeiska unionen varje gång en organisation deltar i EU:s anbudsförfaranden.

Vad är det för ett Europa där företag inte längre önskar delta i anbud på grund av att de måste lämna in två årliga balansräkningar, till och med vid rutinansökningar? Kommissionen har förvisso redan arbetat väldigt intensivt på detta och kommer att fortsätta att arbeta på det och göra förändringar till de viktiga tillämpningsbestämmelserna. Jag vill uppmuntra kommissionsledamot Grybauskaitė i detta och skulle vara henne mycket tacksam om hon ville ta med alla förslag från Europaparlamentet, då vi inte vill att kommissionen ska vara detsamma som åbäkighet, byråkrati och slöseri med pengar i hela Europeiska unionen. Vi vill framstå som en tjänsteleverantör för alla dem som önskar tillämpa och stödja EU:s politik.

Våra viktigaste ändringsförslag kommer upp till omröstning i morgon. Som kommissionsledamot Grybauskaitė redan har meddelat kommer vissa att införlivas. Jag skulle också vilja presentera några till. Ett gäller en databas för inlämning av anbud, vilket skulle gör att man slipper lämna in flera kopior på dokument och därmed spara tid och pengar i ansökningsfasen. Vi skulle också vilja se kommissionsbeslut i stället för omfångsrika kontrakt. Detta skulle kunna göra förfarandena mindre utdragna och – speciellt när det gäller mindre bidrag – mindre betungande.

Vårt viktigaste mål inför framtiden är att kommissionen bör bistå de sökande i förfarandet. Detta är en kulturrevolution, men den kommer att vara välgörande för alla, speciellt för Europeiska unionens rykte. Våra mål är förbättrad förutsägbarhet, pålitlighet och rättssäkerhet, och i syfte att få en förbättrad flexibilitet har ett ändringsförslag lagts fram beträffande den begränsade överförbarheten vid åtaganden, vilket annars skulle förbises. Jag kommer att lägga fram ytterligare ett muntligt ändringsförslag i morgon som avser en maximisumma, även om något belopp inte specificeras i det. Förhandlingarna kring detta kommer att bero på budgetplanen.

Jag vill vädja till rådet att inte lämna situationen som den ser ut nu. Vilka förfaranden är det som blockerar utflödet av medel, medan organisationer i medlemsstaterna förlorar så mycket pengar? Parlamentet har erkänt att vi inte kan fortsätta som tidigare, speciellt som de komplicerade byråkratiska förfarandena inte ens är särskilt framgångsrika i att uppnå målet att skydda gemenskapens medel.

Detta är skälet till min sista begäran: låt oss sträva efter en ny version av budgetförordningen på medellång sikt. I medlemsstaterna är budgetförordningar enbart enkla administrativa dokument, eftersom de måste användas dagligen. EU:s budgetförordning får inte betraktas som det mest komplicerade som administrationen kunde ha hittat på för sin egen förvaltning. Denna punkt finns också kvar på Europaparlamentets agenda.

Jag vill återigen tacka er alla för ert samarbete, och jag hoppas att jag kan räkna med ert stöd i morgon.

(Applåder)

 
  
MPphoto
 
 

  Borut Pahor (PSE), föredragande för yttrandet från budgetkontrollutskottet.(SL) För det första vill jag tacka två personer. Den första är föredraganden Ingeborg Gräßle, som har varit en stor inspirationskälla för oss som har arbetat med henne under utarbetandet av detta betänkande. Sedan vill jag även tacka budgetkontrollutskottets ordförande Szabolcs Fazakas, som under svår tidspress har gjort sitt yttersta för att få till stånd ett mycket gott samarbete mellan de båda utskotten när betänkandet skulle läggas fram för parlamentet.

Som medföredragande och föredragande av yttrandet om budgetförordningen vill jag betona att huvudsyftet med betänkandet var att göra budgetförordningen och dess genomförandebestämmelser mindre byråkratiska, mer lättfattliga, enklare och framför allt mer användarvänliga. På så vis kan vi också säkerställa att budgetmedlen används mer effektivt. Som föredraganden har påpekat ägnas frågan om offentlig upphandling och bidrag särskild uppmärksamhet i betänkandet. Vid flera möten hörde vi i synnerhet icke-statliga organisationer säga att de inte längre ville samarbeta med EU, eftersom de byråkratiska förfarandena tog för lång tid och framför allt var för dyra.

Ingen, inte heller jag själv, vill ändra något i förordningen på ett sådant sätt att insynen i hur skattebetalarnas pengar används minskar. När vi arbetade med betänkandet försökte vi hitta en ny och bättre balans mellan hur pengarna faktiskt används och den demokratiska kontrollen över denna användning. I synnerhet det utskott som leds av Szabolcs Fazakas, nämligen budgetkontrollutskottet, är ytterst angeläget om denna fråga. Därför har revisionsrättens yttranden ofta haft avgörande betydelse för båda föredragandena, och i synnerhet för budgetkontrollutskottet, och därför har de också infogats i betänkandet.

Låt mig avsluta med att säga att ingen vill ha några finansiella skandaler, särskilt inte i det politiska livet. Och hur omsorgsfullt formulerade bestämmelserna än är kan de självklart aldrig helt förhindra sådana skandaler, men de kan ändå underlätta en mer eller mindre lyckad förvaltning av budgetmedlen och skapa ett mer eller mindre utbrett förtroende hos allmänheten för budgetens laglighet och effektivitet. Slutligen vill jag drista mig till att säga att detta betänkande är ett steg i rätt riktning, att de föreslagna lösningarna möjliggör en sorts ny och framgångsrik balans och att jag ser fram emot att betänkandet ska antas i morgon.

 
  
MPphoto
 
 

  Simon Busuttil, för PPE-DE-gruppen. – (EN) Herr talman! Jag gratulerar föredraganden till hennes utmärkta och djärva arbete.

Detta betänkande sänder ett klart och starkt budskap till medborgarna, ett meddelande om att Europaparlamentet vill att de ska ha lättare tillgång till EU-finansiering. Man har lagt stor vikt vid debatten om budgetplanen, som handlar om hur mycket pengar som kommer att finnas i EU:s budget. Det är i sin ordning, men vi bör inte åsidosätta den lika viktiga frågan om hur dessa pengar bör spenderas och hur vi kan göra det lättare för medborgarna att dra nytta av dessa. Vad är poängen med att tala om stora summor EU-medel när vanligt folk känner sig mer och mer frustrerade över överdriven byråkrati när det gäller att få finansiering, långa och obegripliga ansökningar och tjänstemän som gör lite eller ingenting för att förklara dessa? Inte att undra på att många helt enkelt ger upp innan de ens har försökt. Detta är fel, och vi bör förändra det. Vi bör förändra det genom att reformera budgetförordningen och se till att vi förenklar saker och gör dem mer tillgängliga.

Detta är just vad föredragandens betänkande syftar till. Det innehåller flera åtgärder för att förenkla tillgången till finansiering. På så sätt omvandlas virtuella EU-pengar som man skulle kunna tänkas få till riktiga EU-pengar som man faktiskt kan få. Detta är goda nyheter för medborgarna, men det är också goda nyheter för icke-statliga organisationer och småföretag. Därför uppmanar jag kommissionen att vara vår allierade i den här reformen.

Vårt budskap är klart: om vi verkligen vill återknyta till folket, så bör vi förenkla saker.

 
  
MPphoto
 
 

  Paulo Casaca, för PSE-gruppen. – (PT) Lovorden är i detta fall inte bara en formalitet, utan ett erkännande av föredragandens ovanligt konsekventa och engagerade arbete för att uppnå två tydliga mål, nämligen att förenkla bestämmelserna och ge dem en proportionerlig räckvidd. I det avseendet är detta ett alldeles utmärkt betänkande, och vi bör inte spara på lovorden.

Jag vill i detta sammanhang påpeka att jag tycker det är mycket viktigt att analysera de fortsatta stegen i denna process för att reformera budgetförordningen. Vi måste se till att vi i parlamentet fortsätter att utöva våra medbeslutandebefogenheter under den nya budgetplanen, precis som vi gjort tidigare, så att vi i en nära framtid kan förverkliga fyra huvuduppgifter.

Den första uppgiften är att uppdatera riktlinjerna för budgetarbetet inom vissa områden, exempelvis principen om årsvis budgetering och mekanismerna för budgetflexibilitet. För det andra måste vi minska undantagen till ett absolut minimum. Om vi gör det bekräftar vi att budgetförordningen är överordnad sektorslagstiftningen och gör oss av med dubbleringar och bristande överensstämmelse, dels mellan basförordningen och genomförandeförordningen, och dels mellan sektorsförordningarna däremellan. Den tredje uppgiften är att klargöra de olika budgetaktörernas skyldigheter, befogenheter och ansvarsområden och se till att de överensstämmer med redovisningsstandarderna för budgetarbetet. Den fjärde och sista uppgiften blir att införliva budgetförordningen och den överenskomna finansieringsramen i det interinstitutionella avtalet och se till att de stämmer överens.

Dessa uppgifter kan förefalla enkla, men är i själva verket komplicerade och kräver stor noggrannhet.

 
  
MPphoto
 
 

  Kyösti Virrankoski, för ALDE-gruppen. – (FI) Herr talman! Först och främst vill jag tacka föredragandena Ingeborg Gräßle och Borut Pahor för det gigantiska arbete de har utfört när de har ägnat sig åt denna fråga. Ändringen av budgetförordningen har inneburit mycket omfattande förberedelser, och därtill ett mycket fackmässigt och tungrott arbete. Det har tagit lång tid och krävt stor koncentration. Ingeborg Gräßle har oförtröttligt lett många möten i olika arbetsgrupper. Att parlamentets ståndpunkt är tydlig för alla beror just på detta utmärkta förberedande arbete. Jag vill varmt tacka dem för detta.

Kommissionens förslag syftade till att ändra den förordning som har varit i kraft i tre år. Det huvudsakliga syftet har varit att undanröja och förenkla byråkratin och öka flexibiliteten, och samtidigt garantera finansiell säkerhet.

Bakgrunden är att det har växt fram en ny administrativ kultur. Efter krisen 1999 som ledde fram till kommissionens avgång, föreslog en arbetsgrupp med experter att EU:s förvaltning skulle organiseras på ett sätt som tydliggjorde det personliga ansvaret samtidigt som budgetförvaltningen skulle förenklas. I lagstiftningspaketet ingick en reform av budgetstrukturen i syfte att göra den verksamhetsbaserad och en översyn av budgetförordningen samt därtill hörande genomförandebestämmelser. Tiden är nu inne för en halvtidsutvärdering.

Man kan säga att de ursprungliga, ambitiösa målen delvis har uppnåtts. För närvarande håller vi på att få en tydligare bild av kostnader och resultat inom EU:s olika politikområden. Mycket byråkrati återstår dock, och omfattande kontrollinstrument och styrmekanismer har inrättats.

Jag tycker att kommissionens förslag till ändring av budgetförordningen går i rätt riktning, även om ambitionerna är blygsamma. Fördelningen av befogenheter och ansvar är inte djärv nog, och vi har fortfarande långt kvar till en verksamhetsbaserad förvaltning.

Enligt vår mening valde föredragandena helt rätt strategi när de försökte knyta den nödvändiga förvaltningen till en hanterbar penningsumma. I nuläget är förfarandena ibland så komplicerade och dyra att åtgärderna inte leder till att de mål vi eftersträvar uppfylls, exempelvis att samarbeta med den privata sektorn.

Vi anser att det betänkande som utskotten har antagit är alltför försiktigt. Vi skulle ha velat se ett djärvare och mer liberalt angreppssätt. Vi menar att parlamentet fortfarande ägnar sig åt ”mikroförvaltning”. Huvudfrågan på förvaltningens område är resultat, och inte vilka förfaranden som används för att genomföra förvaltningen. Komplicerade administrativa processer fungerar bara som ett skydd för ineffektiva tjänstemän, och befriar dem från kravet att fatta egna beslut. Budgetförordningen måste bygga på rationella beslut och personligt ansvar.

Bortsett från dessa påpekanden är vi ändå beredda att stödja betänkandet i dess helhet, och vi ser fram emot den kommande debatten om genomförandeakter.

 
  
MPphoto
 
 

  Kathalijne Maria Buitenweg, för Verts/ALE-gruppen. – (NL) Herr talman! Även jag vill varmt tacka Ingeborg Gräßle för hennes arbete, för att hon efter vad jag förstår till och med har offrat sitt juluppehåll, och för de många givande möten vi har haft tillsammans. Det finns ett akut behov av att reformera budgetförordningen.

Santerkommissionens avgång förde med sig strängare regler och en översyn av kontrollmekanismerna, något min grupp alltid har arbetat för. Vi har dock också tvingats dra slutsatsen att denna upprensningsprocess i någon mån har skjutit över målet. Den har lett till onödig byråkrati vid bidragsansökningar, och det är i första hand icke-statliga organisationer och små och medelstora företag som har fått ta emot stöten. Rädslan för felaktiga utbetalningar är nu så stor att EU-tjänstemännen om möjligt ger dem som ansöker om EU-stöd nobben. Följden är att vi fortfarande inte har uppnått vad vi föresatte oss, nämligen en kommission där tjänstemännen verkligen är ansvariga och också kan axla det ansvaret.

Jag är därför mycket positiv till de ändringsförslag som nu föreligger, som till största delen syftar till att förenkla förfarandena. Proportionalitetsprincipen tas upp till diskussion, och jag gläder mig också åt ändringsförslagen 110 och 101 som behandlar procentregeln. I nuläget är situationen den att när stödmottagarna bidrar med egna medel måste de troligen betala tillbaka mycket av bidraget, med den kontraproduktiva effekten att de i framtiden får ett negativt incitament för att bidra med egen finansiering.

Kommissionen har lovat att den ska anta ett antal grundläggande delar av dessa förslag, men som alltid är det förstås detaljerna det hänger på. Som ni såg med de förslag vi nu har förelagts avser kammaren att förenkla förfarandena. Detta är inte bara avhängigt budgetförordningen. Mycket beror också på vilka genomförandebestämmelser kommissionen föreslår. Jag hoppas därför att ni ska godkänna principen att det är nödvändigt att genomföra förenklingar som på allvar undanröjer hinder.

Just nu talas det mycket om att minska trycket från EU-reglerna, och folk tänker omedelbart på stora företag som annars hämmas i sin konkurrenskraft. Det är emellertid minst lika viktigt för småföretag och icke vinstdrivande organisationer att börja dra fördel av minskade administrativa kostnader. Det är viktigt att kommissionen har detta i åtanke när den utarbetar genomförandebestämmelserna, men jag hoppas också att rådet accepterar att det inte bara är storföretag som berörs, och att mindre företag och icke-statliga organisationer också ska gynnas av att den EU-vållade byråkratin minskar.

 
  
MPphoto
 
 

  Zbigniew Krzysztof Kuźmiuk, för UEN-gruppen. – (PL) Herr talman! När jag nu tar till orda i debatten om Ingeborg Gräßles betänkande om budgetförordningen för Europeiska gemenskapernas allmänna budget, vill jag uppmärksamma kammaren på följande frågor.

För det första tror Europeiska kommissionen efter tre års tillämpning av budgetförordningen att det inte finns något behov av att förändra dess struktur eller de grundläggande principer och begrepp som förordningen innehåller. För det andra föreslår kommissionen förvisso en lång rad av förändringar som påverkar grundläggande budgetprinciper, däribland fordringars giltighet. Enligt förslaget ska medlemsstaterna behandla gemenskapens fordringar på samma sätt som nationella finansiella fordringar. Dessutom införs genom förslaget en preskriptionstid på fem år. Preskriptionstiden ska gälla både offentlig upphandling och kontrakt. Nödvändiga ändringar förs in i bestämmelserna för att anpassa dem till det nya gemenskapsdirektiv om offentlig upphandling och bidrag som antogs 2004. Syftet är att förenkla bestämmelserna om kontroller och garantier.

Föredraganden föreslår en lång rad ändringar av det förslag till ändring av förordningen som Europeiska kommissionen har lagt fram. Ändringarna syftar till att förenkla genomförandet av unionens budget och underlätta för stödmottagarna att få tillgång till budgetmedel. Jag stöder de flesta av ändringsförslagen och hoppas uppriktigt att budgetförordningen efter Europeiska kommissionens och Europaparlamentets ändringar ska bidra till att de medel som avsätts i budgetplanen för 2007–2013 ska kunna fördelas på ett mer effektivt och öppet sätt än vad hittills har varit fallet. Detta kommer att vara särskilt viktigt för de nya medlemsstaterna, som under perioden 2007–2013 kommer att få flerfaldigt större bidrag än vad de tidigare har fått.

Avslutningsvis vill jag tacka Ingeborg Gräßle för ett bra betänkande.

 
  
MPphoto
 
 

  Salvador Garriga Polledo (PPE-DE).(ES) Herr talman, fru kommissionsledamot! Precis som vid vår förra översyn diskuterar vi nu budgetförordningen under ett nattligt sammanträde. Jag hoppas att rådets ordförandeskap, precis som förra gången, ska vara mottagligt för våra förslag, och inte vara ett trött ordförandeskap som vill behålla status quo och bortser från att omständigheterna har förändrats och att genomförandebestämmelserna måste förbättras för att förbättra budgetgenomförandet.

Precis som förra gången behövs det även nu att kommissionen visar sig förstående gentemot parlamentet och krävande gentemot rådet. Föredraganden har utverkat stöd av en bred majoritet för sitt förslag, både i budgetkontrollutskottet och i budgetutskottet, och har bidragit med värdefulla förslag för att undanröja byråkratiska hinder och skydda skattebetalarnas ekonomiska intressen från bedrägerier.

När det gäller de ändringsförslag som har lagts fram vill jag lyfta fram föredragandens kompromissförslag. Förslaget från andra politiska grupper om att godkänna anslagsöverföringar för alla outnyttjade åtagandebemyndiganden är orealistiskt och kan påverka principen om årsvis budgetering. Framför allt gynnar inte förslaget vår ståndpunkt om återvinning av outnyttjade medel, som ingår som en del av förhandlingsstrategin om budgetplanen. Att som föredraganden gör i sitt kompromissändringsförslag begränsa summan verkar rimligare och framför allt mer effektivt för att försvara denna strategi.

Herr talman! Jag anser vidare att man i denna strategi tydligt bör skilja omröstningen om lagstiftningsförslaget från det slutliga antagandet när vi har fått den slutliga textversionen från rådet.

 
  
MPphoto
 
 

  Catherine Guy-Quint (PSE).(FR) Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag vill börja med att berömma det arbete som utförts både av föredraganden Ingeborg Gräßle, och av föredraganden av yttrandet Borut Pahor, och lyckönska dem till ett betänkande av hög kvalitet.

Som parlamentsledamöter hade vi i själva verket en skyldighet att se över budgetförordningen, och det av flera olika skäl. Behovet av att reformera förordningen började bli akut. För att bevisa det behöver jag bara nämna de olika problem vi har haft att hantera som företrädare för EU:s folk, i synnerhet när det gäller att förse EU:s medborgare med information. Vi måste bli bättre på att kommunicera med människor, och vi måste kommunicera med dem oftare. Att se över budgetförordningen är ett sätt att göra detta. När det gäller finansieringsförfaranden och beviljande av bidrag måste finansiering till en schablonsats välkomnas som ett steg i riktning mot bättre ekonomisk förvaltning. Samma sak gäller dessutom skyddet av gemenskapens finansiella intressen, vilket bland annat ska uppnås genom det ändringsförslag som har lagts fram om återvinning, upphävande och genomförande av kontrakt och sanktioner. Jag tänker då i synnerhet på ändringsförslagen rörande förenklingsåtgärder.

Utmaningen för oss består i att hitta en balans mellan förenkling och en sund ekonomisk förvaltning. Jag välkomnar föredragandenas angreppssätt, som syftar till att förenkla reglerna för stödmottagarna, framför allt genom att förenkla de administrativa förfarandena och samtidigt skärpa de fortlöpande kontrollerna av hur våra budgetmedel används. Vi måste tillhandahålla medel för en fortlöpande dialog med det civila samhället och inte gynna vissa organisationer på andras bekostnad – de som har resurser för att uppfylla gemenskapsprogrammens krav i förhållande till de som inte har det. Tack vare detta betänkande kommer vi faktiskt att kunna slå vakt om parlamentets rättigheter i framtiden, både när det gäller parlamentets kontrollbefogenheter och dess rätt till information som en gren av budgetmyndigheten.

På samma sätt vill jag påpeka att bestämmelserna om finansiering av politiska grupper och politiska partier är av mycket stor betydelse. Här har vi faktiskt att göra med skapandet av ett europeiskt medborgarskap, ett medborgarskap som parlamentet måste bidra till för att säkerställa utvecklingen av ett offentligt europeiskt rum.

 
  
MPphoto
 
 

  José Javier Pomés Ruiz (PPE-DE).(ES) Herr talman! Jag vänder mig till det tjugotal närmast heroiska ledamöter som infunnit sig till detta nattliga sammanträde. Det är skamligt att vi måste diskutera så viktiga frågor på natten. Våra kolleger bland ledamöterna beslutade att vi inte behövde några fredagssammanträden, och här är vi nu, vid en olämplig tid på dygnet, vilket är ovärdigt den kvalitet och värdighet som tillkommer det parlamentariska arbetet.

För det andra vill jag säga att vi måste lyckönska Ingeborg Gräßle till hennes goda arbete och säga att parlamentet är skyldigt att se till att de pengar som medborgarna ger oss inte slösas bort på administrativa kostnader och att pengarna når sitt mål punktligt och effektivt. Det är också syftet med Gräßles betänkande.

Det finns två olika förhållningssätt här, och jag är glad över att en majoritet av talarna delar detta nya tänkesätt – som skiljer sig från det som gällde när jag kom till parlamentet för fyra mandatperioder sedan – ett tänkesätt som innebär att man anser att vi måste få ut det bästa från de människor som arbetar med att förvalta budgeten och att vi måste fastställa var ansvaret ligger. Den politiska ståndpunkten att kräva byråkratiska förfaranden för utgifter har sitt ursprung i en misstro mot våra tjänstemän och i att vi politiker inte vill ta några som helst risker.

Tanken är att man ska göra sig kvitt tjänstemän som gör misstag, och därför säger vi till dem att de varje gång de måste köpa en penna måste gå igenom ett långt förfarande för att säkerställa att pennan har köpts enligt reglerna. Vi tillåter inte det minsta misstag, och vi har i vissa fall gjort oss av med tjänstemän som gång på gång har gjort rätt, men som vid ett enda tillfälle har begått ett misstag.

Tanken att utgiftsförfarandet ska göras mindre komplicerat kommer därför att leda till att gemenskapens pengar, som rådet ransonerar allt hårdare – vi ska bara få 1 procent, i stället för 1,2 procent – kommer fram mer effektivt och i tid, eftersom det finns många exempel på att gemenskapens pengar når skattebetalarna och EU-medborgarna sent och ineffektivt, till följd av vår arbetsordning och vårt bristande ansvar som politiker.

Tack så mycket för detta utmärkta betänkande, fru Gräßle.

 
  
MPphoto
 
 

  Vladimír Maňka (PSE). (SK) Översynen av gemenskapens ”finansiella bibel” påverkar inte bara EU:s institutionella ram, utan även dess medborgare. Föredraganden, Ingeborg Gräßle, har gjort ett utmärkt arbete med kommissionens förslag, och vi har nu ett utmärkt förslag framför oss. Jag ska inrikta mig på de punkter som jag anser vara mest väsentliga. Vi måste tydligt definiera medlemsstaternas uppgifter och gemensamma ansvar för förvaltningen av gemenskapens ekonomiska resurser. Vad avser strukturfonderna och för att främja öppenhet, tillförlitlighet, effektivitet och EU:s goda anseende i medborgarnas ögon måste vi inrätta genomblickbara och effektiva förvaltningsförfaranden med tydligt definierade ansvarsområden för de enskilda aktörerna. Detsamma gäller vid offentlig upphandling. Oklarheter och onödiga förseningar i förfarandet inträffar ofta även inom detta område. I egenskap av före detta borgmästare har jag på den punkten negativa personliga erfarenheter. Jag tror att vi kommer att bidra till ett mer välfungerande finanssystem inom EU genom att anta detta dokument, och vi kommer därigenom att göra det lättare för medborgarna att förstå EU:s verksamhetsområden.

 
  
MPphoto
 
 

  Herbert Bösch (PSE).(DE) Herr talman! Jag vill göra tre påpekanden. För det första vill jag uppriktigt lyckönska föredraganden, Ingeborg Gräßle, som har uträttat ett enastående och storartat arbete. Vi kan bara lyckönska henne till denna bedrift.

För det andra, om det är någon nytta med detta arbete så är det utan tvekan att det utgör ett försök att förvalta våra program och medel mer effektivt. Det betyder dock även att kommissionens arbete i framtiden i ökad utsträckning bör bedömas med avseende på dess effektivitet. För framtida ansvarsfrihetsförfaranden här i parlamentet innebär detta att vi måste förändra våra metoder och börja röra oss bort från en attityd där vi alltid vet bäst, till att tillämpa mer effektiva standarder.

För det tredje förväntar jag mig som ledamot från en liten alpregion att kommissionen ska lämna information om exempelvis den genomsnittliga storleken på de företag som deltar i EU-programmen, även mot bakgrund av de ofta aviserade initiativen för att främja öppenhet. Informationen kan avse den genomsnittliga storleken på små och medelstora företag som får ekonomiskt stöd från EU och under vilken tidsperiod ett företag i den slutliga ekonomiska bedömningen måste tillhandahålla förhandsfinansiering för att kunna få EU-stöd. Även detta är mycket viktigt för den framtida bedömningen av kommissionens arbete och genomförandet av EU-programmen.

 
  
MPphoto
 
 

  Szabolcs Fazakas (PSE).(HU) Herr talman! I slutet av denna debatt som drar ut in på natten vill jag säga några ord som ordförande för det ansvariga utskottet, budgetkontrollutskottet, och även i egenskap av ledamot från en ny medlemsstat.

Parlamentsledamöter från de nya medlemsstaterna har med glädje och entusiasm deltagit i parlamentets arbete med att förbereda budgetförordningen, inte bara för att de har en entusiastisk inställning till det parlamentariska arbetet, utan även för att de är övertygade om att det främjar ett bättre, enklare och mer effektivt EU.

Det beror på att de senaste två årens erfarenheter har visat oss att EU:s budgetförordning ofta är överdrivet byråkratisk och kontraproduktiv. Att förändra den situationen ligger i allas vårt intresse och är därtill vår gemensamma skyldighet.

Väl medvetna om detta har alla parlamentsledamöter som är delaktiga i processen föregått med gott exempel och samarbetat med varandra. De båda utskotten förstärkte sitt samarbete och utsåg två utmärkta föredragande och gjorde sedan allt de kunde för att nå ett gott resultat, från organiserandet av den offentliga utfrågningen fram till omröstningen. Vi litar på att kommissionen och rådet snarast möjligt följer detta goda exempel, till gagn för vårt gemensamma och goda nya EU.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. – Debatten är avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i morgon kl. 11.30.

 
Rättsligt meddelande - Integritetspolicy