Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2004/2199(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A6-0019/2006

Ingivna texter :

A6-0019/2006

Debatter :

PV 14/03/2006 - 22
CRE 14/03/2006 - 22

Omröstningar :

PV 15/03/2006 - 4.11
Röstförklaringar

Antagna texter :

P6_TA(2006)0091

Debatter
Tisdagen den 14 mars 2006 - Strasbourg EUT-utgåva

22. Miljövänligare fiskemetoder (debatt)
PV
MPphoto
 
 

  Talmannen. – Nästa punkt på föredragningslistan är ett betänkande (A6-0019/2006) av Seán Ó Neachtain för fiskeriutskottet om miljövänligare fiskemetoder (2004/2199(INI)).

 
  
MPphoto
 
 

  Seán Ó Neachtain (UEN), föredragande. – (EN) Herr talman! Jag ska inleda min presentation om att främja miljövänligare fiskemetoder med att påminna parlamentet om att fiskare som grupp på senare tid har blivit föremål för hård kritik.

På grund av att några få har handlat olagligt finns det en växande allmän uppfattning att fiskare som grupp alla är potentiella brottslingar. Jag säger till kollegerna och speciellt till er, herr kommissionsledamot, att detta måste upphöra. Finns det ohederliga personer inom fiskerisektorn? Självklart, precis som inom alla andra sektorer – ekonomiska eller andra – som är kända för mänskligheten. Om någon är skyldig till brottslig verksamhet, låt då den relevanta lagen gälla fullt ut. Å andra sidan måste vi få ett stopp för att man i ett och samma svep stämplar hela fiskerinäringen som ohederlig. Vi får aldrig glömma att den stora majoriteten av män och kvinnor som är verksamma inom denna sektor är hederliga och hängivna personer som arbetar mycket hårt.

Ingen meningsfull förändring kan uppnås utan ett aktivt engagemang och deltagande från dessa hederliga fiskare. Under de senaste åren har den stora utmaningen att upprätthålla ett hållbart fiskeri i stor utsträckning utvecklat sig till en överförenklad och polariserande debatt om huruvida vi bör ha mer eller mindre fiske. I realiteten handlar utmaningen att återställa beståndet och skapa hållbarhet också om att utveckla nya och bättre sätt att fiska genom användning och utveckling av ny teknik.

Målet att skapa hållbarhet måste framför allt inbegripa frågan om hur vi ska fiska i framtiden så att vi skördar våra havsresurser på det miljövänligaste sättet. Införandet av fiskemetoder som minskar de skadliga effekterna på våra ekosystem är en prioritet. För att åstadkomma detta måste vi först förstå de effekter som fiskemetoderna har på havsmiljön och främja en fiskeverksamhet som är miljömässigt hållbar. Jag är särskilt nöjd över att det senaste irländska ordförandeskapet föreslog ett stort EU-program för att göra fiskeverksamheten miljövänligare, för att på så sätt hjälpa till att återställa de europeiska fiskbestånden.

Detta är en brådskande fråga. Dess brådskande natur illustreras av en statistisk iakttagelse: 20 miljoner ton fisk kastas varje år överbord världen över. Detta motsvarar ungefär en fjärdedel av den totala fångsten i världen. Som det dåvarande irländska ordförandeskapet uttryckte det är överfiske en del av problemet som helhet, men att ta upp den mängden fisk ur haven och sedan kasta den överbord är ett upprörande slöseri som snabbt måste minskas kraftigt. Jag är säker på att ni kommer att hålla med mig om att vi inte gör några framsteg om inte detta sker, och att vi måste göra något positivt åt detta.

Det är glädjande att vi inom EU är beredda att ta ledningen i hanteringen av detta världsomfattande problem och gripa oss an en sådan slösaktig sidoeffekt av fiskenäringen. Det föreslagna miljöprogrammet inkluderar en översyn av alla existerande tekniska konserveringsmetoder inom de kommande två åren, för att minska skadan på ekosystemen och miljön. Detta inbegriper förslaget att påskynda utvecklingen av mer selektiva fiskemetoder. Det innehåller ett förslag om att förenkla våra nuvarande regler i syfte att underlätta dessa förändringar.

Jag inledde min presentation med att försvara fiskarna. Jag avslutar med att understryka att våra fiskare kommer att ha en central roll i att bestämma den europeiska fiskenäringens framtid. Fiskare kommer att kunna påverka denna process genom sina regionala rådgivande nämnder, vilka kommer att spela en mycket viktig roll. Jag tvivlar inte på att fiskarna till fullo kommer att samtycka till denna nya miljövänliga metod. De kommer att göra det eftersom det kommer att bidra till hållbart fiske och till att förbättra fiskbeståndet och eftersom det kommer att garantera att fiskbeståndet bevaras på ett bra sätt för kommande generationer.

Herr kommissionsledamot! Om ni vill att detta program ska fungera så måste ni se till att det finns förslag på ekonomiska och andra incitament, inklusive berättigande till höjda fångstkvoter, för att uppmuntra fiskare att gå över till mer selektiva och miljövänligare fiskemetoder.

Jag hoppas att ni kommer att hålla med mig, herr kommissionsledamot, om att detta kommer att vara ett lågt pris att betala i det aktuella sammanhanget.

 
  
MPphoto
 
 

  Joe Borg, ledamot av kommissionen. – (EN) Herr talman! Jag vill inleda med att tacka föredraganden, Seán Ó Neachtain, och fiskeriutskottet för det konstruktiva betänkandet om miljövänligare fiskemetoder och för det intresse de har visat för kommissionens meddelande. Jag kan inte instämma mer i vad föredraganden just har sagt angående fiskarnas hederlighet och integritet. Några få personers felsteg ska inte leda till att alla anklagas, och vi måste ta hårdare tag mot de verkliga brottslingarna.

Kommissionen lägger stor vikt vid utvecklingen av miljövänligare fiskemetoder. Att förbättra selektiviteten är ett av målen för de tekniska åtgärder som vi föreslår i detta sammanhang. I det avseendet är jag glad över att se att vissa framsteg har uppnåtts när det gäller de tekniska åtgärder i Östersjön som antogs av rådet i december. Kommissionen avser att öka selektiviteten och de nya tekniska åtgärder som ska föreslås för Medelhavet, Atlanten och Nordsjön.

Jag har märkt ert intresse för att bekämpa spökfiske. Kommissionen är beredd att stå i förgrunden i denna strid. Utifrån Deepnetrapporten beslutades vissa åtgärder, i den senast beslutade totala tillåtna fångstmängden och i kvotregleringen för 2006. Man beslutade att tillfälligt förbjuda djuphavsfiske med garn i de områden som innefattas av rapporten och som berörs av denna verksamhet till dess att permanenta åtgärder – även tillämpliga för andra områden, i stället för ett totalt förbud – antas, förhoppningsvis under detta år. Jag har också reserverat medel för att stödja insamling av spöknät. Kommissionen kommer att fortsätta att ägna dessa frågor särskild uppmärksamhet.

Minskningen av mängden fisk som kastas överbord kommer att vara ett viktigt mål för de nya tekniska åtgärderna för Atlanten och Nordsjön. Det måste understrykas att man, med tanke på variationen i fångstsammansättningen och mängden fisk som kastas på EU:s vatten, kommer att ta hänsyn till de olika fiskeriernas regionala aspekter. De olika områden som ska tas i beaktande kommer att motsvara de områden där de olika regionala rådgivande nämnderna har inflytande. Därmed kommer de förslag som läggs fram av dessa nämnder lättare att kunna införlivas, eftersom en positiv utvärdering görs av den relevanta regionala rådgivande nämnden.

Kommissionen uppmuntrar fiskenäringen att delta i pilotprogram genom att utnyttja de regionala rådgivande nämnderna. Två sådana pilotprojekt har redan genomförts i Frankrike och i Sverige. Ytterligare pilotprojekt, i fullt samarbete med fiskenäringen, kommer att tillåta oss att i varje enskilt fall prova möjliga åtgärder för att effektivt minska mängden fisk som kastas överbord.

Kommissionen uppmuntrar också utvecklingen av satsningar i fiskeförvaltningen i Kattegatt i samarbete med Danmark, Sverige och Tyskland. Detta kommer förhoppningsvis att leda till positiva resultat senare i år. Denna typ av förvaltning syftar bland annat till att minska eller eliminera mängden fisk som kastas överbord.

Minskning av bifångster är relaterat till frågan om selektivitet och vad som kastas överbord. Kommissionen har på ett internationellt plan gett sitt stöd till en global strategi för bifångstfrågor inom FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO). Detta skulle kunna leda till en internationell handlingsplan för att minska bifångster och/eller tekniska riktlinjer utvecklade av FAO.

De flesta av åtgärderna för att främja miljövänliga fiskemetoder kommer att inkluderas i de nya tekniska åtgärderna för Atlanten och Nordsjön. Som ni vet övervägs tekniska åtgärder som ett komplement till fiskeansträngningen, total tillåten fångstmängd och fångstkvoter, långsiktig fiskeförvaltning och återhämtningsplaner, och som en del av det allmänna paketet med förvaltningsåtgärder.

Jag har observerat er förfrågan om att förenkla regelverket, och jag kan informera er om att dessa nya tekniska åtgärder kommer att vara ett grundläggande testfall i det förenklingsprogram som leds av kommissionen. De utgör en av de huvudsakliga punkterna i handlingsplanen för förenkling.

Nu skulle jag vilja tala om ändringsförslagen. När det gäller ändringsförslag 1 om centralisering och samordnad förvaltning skulle kommissionen vilja att regionala rådgivande nämnder deltar i utvecklandet av tekniska åtgärder utan att därför processen för beslutsfattande förändras. Kommissionen går med på att ta hänsyn till initiativ från regionala rådgivande nämnder så att fiskeförvaltningen förbättras. Kommissionen kan acceptera den punkten på villkor att de positiva effekterna av sådana åtgärder bekräftas av vetenskapliga bedömningar. Jag skulle vilja betona att vi redan har exempel som visar att kommissionen tar hänsyn till de regionala rådgivande nämndernas förslag. Här kan nämnas fallet med de franska nätstyckena med kvadratiska maskor, det svenska gallret och den föreslagna nya regeln enligt vilken – av säkerhetsskäl – knytstroppen ska placeras så långt som tio meter, i stället för en meter, från nätsäckens maskor när man använder ett pumpsystem ombord vid pelagiskt fiske.

Det är för tidigt att ge ett slutgiltigt omdöme om ändringsförslag 2, eftersom diskussionerna om uttömda fiskbestånd fortfarande pågår. De kommer förhoppningsvis att slutföras senast i april. Den socioekonomiska kompensation som är knuten till återhämtningsplanerna behandlas emellertid redan i utkastet från kommissionen, och jag kan försäkra er om att detta ämne kommer att ges den uppmärksamhet som krävs.

 
  
MPphoto
 
 

  Struan Stevenson, för PPE-DE-gruppen. – (EN) Herr talman! Låt mig först av allt varmt gratulera föredraganden, Seán Ó Neachtain, för ett lysande initiativbetänkande om att införa miljövänliga fiskemetoder i EU:s fiskerisektor.

Han har åstadkommit en mycket passande avslutning på ett initiativ vilket, som han påminde oss, först inleddes av det irländska ordförandeskapet. Jag instämmer med honom, och jag håller med kommissionsledamoten om behovet av att avkriminalisera hederliga fiskare. Det är en väsentlig fråga som han förde fram i sin framställning. I hans betänkande betonas emellertid två andra frågor som jag skulle vilja diskutera mer utförligt.

Framför allt finns det ett behov av att kommissionen gör en mer omfattande översyn av åtgärder för att skydda den marina miljön och återställa uttömda fiskbestånd, särskilt genom att undersöka vilka faktorer utöver överfiske som skulle kunna orsaka att fiskbestånd uttöms, såsom föroreningar och global uppvärmning. Som ni vet, herr kommissionsledamot, finns det växande belägg för att överfiske inte har varit den enda orsaken till den kraftiga minskningen av torskbeståndet i Nordsjön. Om överfiske var den enda orsaken så skulle den kraftiga minskningen av antalet fiskefartyg som nu fiskar torsk i Nordsjön – antalet har minskat med 60 procent genom avveckling under de senaste fem åren – ha lett till en anmärkningsvärd återhämtning i torskbeståndet, men så har inte skett.

Det förefaller mig som om de andra faktorerna – såsom global uppvärmning eller föroreningar eller vilka andra faktorer som än kan upptäckas – nu bör utgöra grunden för er översyn av programmet för återhämtning av torskbestånden. Jag är mycket glad över att ni har gått med på att göra denna översyn.

Den andra frågan från Seán Ó Neachtains betänkande som jag vill betona är hans bestämda hållning till fisk som kastas överbord. Han betonade att över 20 miljoner ton fisk varje år kastas överbord världen över. En miljon ton kastas överbord i Europa varje år. Herr kommissionsledamot, ni sa att två pilotprojekt redan har kommit i gång. Jag trodde att ni också genomförde pilotprojekt i Nordsjön. Om ni har ytterligare information om pilotprojekten och uppgifter om fisk som kastas överbord och hur detta problem kan hanteras i framtiden skulle jag mycket gärna vilja höra om detta i ert avslutande anförande.

 
  
MPphoto
 
 

  Dorette Corbey, för PSE-gruppen. – (NL) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Först av allt vill jag lyckönska Seán Ó Neachtain till hans utmärkta betänkande. Vår grupp är nöjd med betänkandet, och vi stöder också de båda ändringsförslag som har lagts fram. Betänkandet kommer väldigt lägligt. Förra månaden blev det allmänt känt att ett antal djuphavsarter hotas av kollaps och rentav utrotning. Det är ingen tvekan om att situationen för fiskbestånden är kritisk, och det är absolut nödvändigt att lägga om kursen i riktning mot ett hållbart och miljövänligt fiske. Detta påverkar oss alla.

Låt mig börja med att säga att fiskarna kommer att tvingas anpassa sig till fiskbeståndens utarmning. Det finns ett behov av tekniska åtgärder, exempelvis akustiska skrämselanordningar, elektriska impulser som gör att man inte behöver störa havsbottnen, lämplig garnstorlek och lämplig storlek på fiskkrokar i syfte att minimera bifångsterna. Icke-tekniska åtgärder är dock minst lika viktiga. Framför allt är jag mån om att förhindra illegalt fiske och införa marina reservat för att återuppbygga fiskbestånden.

Det låter enkelt, men så är tyvärr inte fallet. Vår grupp understryker att fiskarna måste ges incitament för att tillämpa hållbara fiskemetoder. Fiskerinäringen har det svårt, inte minst till följd av de stigande oljepriserna. Mot den bakgrunden behöver vi en aktiv och engagerad politisk ledning, för att främja ett hållbart fiske. Regeringarna måste också säkerställa kontroller och att reglerna efterlevs. Det illegala fisket gör situationen omöjlig för alla parter. Utan effektiva kontroller kommer situationen obönhörligen att gå mot en allmänningens tragedi. Alla riskerar att förlora, och det kommer snart inte att finnas någon fisk kvar att fiska.

För det tredje måste även konsumenterna medverka till ett hållbart fiske. Många konsumenter vill köpa fisk som har fiskats på ett bra sätt, men vet inte vilka fiskarter som fiskas med hållbara metoder. Certifiering och kvalitetsmärkning är därför viktigt. Fisk som fiskas hållbart är först och främst fisk som inte överfiskas, utan onödiga bifångster och fisk som kastas överbord. Här behövs det bra information till konsumenterna. Först då kommer konsumenterna att fatta beslut som grundar sig på fakta och välja fisk som fiskas med hållbara metoder.

Till sist måste vi politiker axla vårt ansvar för att möjliggöra en kursändring. Vi måste oförtröttligt lyfta fram det hållbara fisket, och vi måste agera. Vi måste lyssna till de fiskare som gör det möjligt att tillfälligt införa marina reservat och se till att de inte förlorar inkomster på kort sikt. Det betänkande vi har framför oss utgör ett antal sunda steg i den riktningen, steg som inom en nära framtid måste byggas ut. Det säger sig självt att fiskeindustrin måste bli delaktig i dessa åtgärder. Bara med hjälp av ansvariga politiker och en aktiv politisk ledning, innovativa fiskare och engagerade konsumenter kan både fiskeindustri och fisk se fram emot en hållbar framtid.

 
  
MPphoto
 
 

  Elspeth Attwooll, för ALDE-gruppen.(EN) Herr talman! ALDE-gruppen gratulerar Seán Ó Neachtain för hans betänkande. Det är klart och koncist och ändå omfattande i sin behandling av frågorna. Vi skriver särskilt under på referenserna till biologisk mångfald och till behovet av handling både när det gäller spökfiske och fisk som kastas överbord. Vi ställer oss också bakom uppmaningen till kommissionen att fortsätta att verka för antagandet av en handlingsplan från FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) om minskning av bifångster.

När det gäller spökfiske betonade vi vikten av att övervaka den existerande övergångsåtgärden för att se till att den inte bara leder till en förskjutning av verksamheten. Vi betonade även vikten av Europaparlamentets fulla deltagande i diskussionerna om kontroller på lång sikt. Vi instämmer helt i betänkandets tonvikt på den roll som regionala rådgivande nämnder kan spela i främjandet av miljövänliga fiskemetoder, och vi stöder även nödvändigheten att erbjuda dem ökat tekniskt och ekonomiskt stöd.

Vi beklagar att vi inte kan rösta för något av ändringsförslagen. Medan vi sympatiserar med den strategi som framställs i ändringsförslag 1, särskilt när det gäller decentralisering och samförvaltning, har vi svårt för vissa av formuleringarna och menar att frågorna behandlas på ett uttömmande sätt i punkt 19. På samma sätt anser vi att frågan om kompensation, som den tagits upp i ändringsförslag 2, redan täcks in på ett tillfredsställande sätt av punkt 6 som redan finns.

Avslutningsvis rekommenderar vi betänkandet till kommissionen, rådet och parlamentet som helhet.

 
  
MPphoto
 
 

  Ian Hudghton, för Verts/ALE-gruppen. – (EN) Herr talman! Jag vill tacka vår föredragande, Seán Ó Neachtain, och försäkra honom om mitt fulla stöd för hans betänkande. Jag hoppas att det kommer att antas utan ändringar.

Jag känner inte någon med något som helst intresse i fiskeri som inte skulle stödja principen om miljövänliga fiskemetoder. De som har mest att vinna på att skydda havsmiljön och säkra en balans mellan bevarande och skördande av fiskbeståndet är ju faktiskt fiskarna själva. De flesta fiskare som jag känner fiskar inte bara för dagen, utan hoppas även att deras barn en dag kommer att kunna gå i deras fotspår.

Men miljöskydd handlar om så mycket mer än bara tekniska åtgärder, även om dessa alltid kommer att vara viktiga. Jag skulle hävda att den gemensamma fiskeripolitiken inte är miljövänlig. Totala tillåtna fångstmängder och fångstkvoter används inte för att mäta den mängd fisk som fångas utan bara den fisk som landas. Att fisk kastas överbord orsakas av den gemensamma fiskeripolitiken, snarare än att förhindras av denna.

Många i Skottlands fiskeriberoende samhällen är mycket besvikna på EU:s fiskeriförvaltning, så mycket att det skotska parlamentets utskott för EU-frågor i dag behandlade en petition med 250 000 namnunderskrifter med krav på ett utträde ur den gemensamma fiskeripolitiken. Det skotska parlamentet gick med på att begära juridisk rådgivning i detta ärende. Detta gjordes inte utan vägande skäl, utan på grund av det finns ett verkligt och allvarligt behov av mer radikala reformer än dem som hittills har genomförts.

 
  
MPphoto
 
 

  Pedro Guerreiro, för GUE/NGL-gruppen. – (PT) Jag vill först berömma föredraganden för hans öppenhet och tydliga fokus under utarbetandet av detta betänkande, som vi i stora drag stöder och som enhälligt antogs i fiskeriutskottet.

Det råder ingen tvekan om att hållbara fiskeresurser är avgörande för fiskerinäringens långsiktiga överlevnad och lönsamhet.

Hållbara resurser måste grunda sig på ett brett tillvägagångssätt med åtgärder för att skydda och återuppbygga utarmade bestånd, där även andra faktorer beaktas, såsom föroreningar längs kusterna och på öppet hav, utsläpp från industrin och jordbruket, bottenskrapning och sjötransporter. Hållbarheten måste också grunda sig på tekniska åtgärder med utgångspunkt i vetenskaplig fiskeriforskning. Det gäller i synnerhet genomförandet av stängningsperioder, skyddsområden och bestämmelser om garnstorlek.

Vidare menar vi att politiken för fiskeriförvaltning inte får användas för att bestraffa denna strategiskt värdefulla näring, som har en avgörande ekonomisk och social betydelse. Det är därför nödvändigt att hitta en balans mellan att tillgodose sociala och ekonomiska behov och uppnå miljömässig hållbarhet, framför allt genom att genomföra lämpliga socioekonomiska åtgärder för att kompensera fiskarna för kostnaderna för en minskad fiskeverksamhet i samband med återhämtningsplanerna för fiskbestånd, särskilt fiskare som arbetar i mindre utvecklade områden. Med tanke på att den gemensamma fiskeripolitiken är ett gemensamt politikområde anser vi att beslutsfattare inom detta område måste ta ansvar för besluten. Vi har därför lagt fram ett ändringsförslag där vi uppmanar kommissionen att föreslå socioekonomiska kompensationsåtgärder i syfte att tillhandahålla EU-finansiering för återhämtningsplaner för utarmade fiskbestånd.

Vi anser att fiskarna och de organisationer som företräder dem måste delta i utformningen av åtgärder för att skydda den marina miljön och för återhämtning av fiskbestånden. Därför har vi på motsvarande sätt lagt fram ett ändringsförslag där det slås fast att decentralisering och gemensam förvaltning är två grundläggande principer för att göra fiskarna och deras organisationer delaktiga i åtgärder för att skydda den marina miljön och för återhämtning av fiskbestånden, men även för att garantera att sådana åtgärder blir effektiva, med tanke på att det är fiskarna och deras organisationer – som har förstahandsinformation om resursernas tillstånd och är mest angelägna om att se till att de bevaras – som kommer att tillämpa sådana åtgärder.

 
  
MPphoto
 
 

  Kathy Sinnott, för IND/DEM-gruppen. – (EN) Herr talman! Det råder inget tvivel om att den gemensamma fiskeripolitiken och det traditionella kvotsystemet har lett till uttömda fiskbestånd. Den nyare ogenomtänkta strategin ger inga garantier för miljövänligt fiske och belönar konstigt nog användandet av mindre maskor. Jag hyser förhoppningar om att den policy som utvecklats under det nyare systemet, där man rådfrågar alla berörda parter, kommer att vara bättre än den toppstyrda politiken.

Jag stöder åtgärden med stängda områden såsom det nyligen stängda området för torskfiske i Keltiska sjön, vilket trots att det innebär svårigheter har fått fiskarnas stöd. Jag anser att vi måste öka maskstorleken för att förhindra att man i onödan kastar bort ung fisk. Nittio millimeter bör vara den minsta tillåtna maskstorleken för att skydda uppväxtområden och minska den mängd fisk som kastas överbord.

Mer forskning och utveckling behövs för att anpassa selektivitetsredskap såsom kvadratiska maskpaneler och sorteringsgaller så att de blir ännu effektivare för att skydda ung fisk. I år har fiske med drivgarn förbjudits på vatten som är djupare än 200 meter. Emellertid krävs ytterligare åtgärder, inklusive restriktioner på nätens längd och åtgärder för att förhindra rengöring och dumpning av nät till havs. Maskstorlekar för fasta redskap måste harmoniseras.

Jag har förhoppningar om att de åtgärder som nämnts ovan, tillsammans med andra åtgärder, väsentligt kan bidra till ett hållbart fiske.

 
  
MPphoto
 
 

  Duarte Freitas (PPE-DE).(PT) Jag vill först tacka föredraganden och lyckönska honom till hans arbete. Jag vill också säga att jag helhjärtat välkomnar kommissionens initiativ att utarbeta ett meddelande om att främja miljövänligare fiskemetoder.

De tekniska bevarandeåtgärderna har en viktigare roll än någonsin tidigare för fiskerinäringens framtid. Det är av yttersta vikt att vi antar metoder för att öka selektiviteten och därmed förbättra möjligheten att fånga fisk av rätt storlek, med beaktande av biologiska förhållanden och varje enskild arts livscykel.

För att fisken ska kunna fortplanta sig på ett tillfredsställande sätt så att bestånden därigenom ökar måste man först införa lämpliga förvaltningsåtgärder, exempelvis en tillfällig stängning av vissa fiskeområden för att minska bifångsterna till hållbara nivåer. Man måste också få till stånd en effektiv satellitövervakning av fartyg och fiskeområden.

Det är också nödvändigt att uppmärksamma fiskemetodernas särdrag i de olika medlemsstaterna. Denna kunskap kommer att vara till hjälp för att genomföra lämpliga och väl avvägda åtgärder som säkerställer fiskeresursernas återhämtning och förvaltning och skyddar fiskarnas och fartygsägarnas dominerande intressen. Det är följaktligen nödvändigt med en decentraliserad strategi där man beaktar fiskeområdenas och fiskarternas särdrag.

Trots kommissionens goda avsikter krävs det ibland ett mer decentraliserat angreppssätt i viktiga och känsliga frågor som rör fiskets ekonomiska och miljömässiga hållbarhet. Som exempel på detta kan nämnas det förslag som ursprungligen lades fram av kommissionen om återuppbyggnad av bestånden av sydlig kummel och hummer och det nyligen framlagda förslaget om återhämtning för ål.

Jag vill avsluta med att säga att ett ökat samutnyttjande av forskning och teknik på gemenskapsnivå är en nyckelfaktor om vi ska kunna anta miljövänligare fiskeribestämmelser. I detta sammanhang tycker jag att vi noga måste bevaka fördelningen av de medel som kommer att finnas tillgängliga genom den nya gemenskapsramen för stöd till forskning.

 
  
MPphoto
 
 

  Paulo Casaca (PSE).(PT) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Även jag vill varmt lyckönska Seán Ó Neachtain. Betänkandet behandlar ett meddelande från kommissionen som är av central betydelse för den gemensamma fiskeripolitiken. Inom detta och andra områden, och med hjälp av andra instrument, anser jag att vi måste hitta lösningar på de problem vi står inför. Därför är också dagens debatt av mycket stor betydelse.

I den autonoma regionen Azorerna har stora framsteg gjorts på senare år, inte minst genom förbud mot bottensatta garn och bottentrål. Jag anser dock att mycket återstår att göra i den autonoma regionen Azorerna och i alla gemenskapsvatten, när det gäller dessa mer miljövänliga metoder.

Vad som behövs är för det första en mer direkt fiskeriförvaltning som sätter det grundläggande begreppet marin livsmiljö i centrum för fiskeripolitikens genomförande. För det andra måste vi prioritera problemet med fisk som kastas över bord, vilket föredraganden också har gjort.

Vi vet att det finns andra länder inom och utanför EU som tillämpar totalförbud mot att kasta fisk över bord, och jag ser inga skäl till att EU inte ska agera snabbare och följa detta exempel.

Vi har också det avgörande problemet med satellitsystem för att övervaka och spåra fartyg, där mycket återstår att göra om systemen ska tillämpas fullt ut. Till sist vill jag därför be kommissionen att ta till sig behovet av att införa dessa system så snart som möjligt och se till att de faktiskt används.

 
  
MPphoto
 
 

  Iles Braghetto (PPE-DE).(IT) Herr talman, herr Borg, mina damer och herrar! Främjandet av miljövänligare fiskemetoder visat att EU har blivit fullt medvetet om fiskerinäringens nuvarande svårigheter och behovet av strukturella åtgärder för att få till stånd ett ansvarsfullt utnyttjande av vattenlevande resurser.

Att minska fiskeansträngningen, eftersom fiskbestånden är i dåligt skick, optimera fiskeuttaget genom att undvika att stora mängder fisk kastas tillbaka i havet för att den är omogen och minska fiskets påverkan på särskilt känsliga livsmiljöer – det är huvudmålen för den gemensamma fiskeripolitiken, mål som vi stöder.

Att anta åtgärder för att skydda och bevara vattenlevande resurser, säkerställa att de används på ett hållbart sätt, hitta åtgärder för att ge kompensation för inkomstförluster och stödja utvecklingen av forskning och innovation, är prioriterade åtaganden som anges i det föreliggande betänkandet. Betänkandet har vårt fulla stöd. Om fiskerinäringen blir miljövänligare kommer detta nämligen också att bidra till gynnsamma socioekonomiska villkor.

Jag är övertygad om att det bara är möjligt att tillämpa de tekniska bestämmelserna för fisket om fiskarna är beredda att följa dem. Det är därför nödvändigt att förstärka samarbetet, enigheten och engagemanget hos alla parter som deltar i utvärderingen, genomförandet och utformningen av alla tekniska åtgärder som ska antas och främja en decentraliserad strategi. På så sätt kan EU återigen fatta beslut tillsammans med sina medborgare, i stället för över deras huvud.

 
  
MPphoto
 
 

  Zdzisław Kazimierz Chmielewski (PPE-DE).(PL) Herr talman! Jag vill tacka föredraganden för tankarna som kommer till uttryck i hans betänkande och för dess utformning.

Sökandet efter miljövänligare fiskemetoder har pågått lika länge som själva fisket. Även i gamla tider införde man rättsliga och tekniska åtgärder för att begränsa fångsterna och undvika utarmning av fiskbestånden och skador på biomassan som även skadar miljön. Bara under de särskilda omständigheter som rådde under det tidiga 1800-talet var alla begränsningar för fisket borttagna. I slutet av 1800-talet återgick saker och ting till det normala, och man återinförde med andra ord skyddsrestriktioner. Det verkar som om mer komplicerade skyddsåtgärder som grundade sig på vetenskaplig forskning utvecklades under 1900-talets mitt. Åtgärderna gynnade vad man kallade optimalt fiske, som inbegrep bestämmelser om vid vilken ålder en art fick börja fiskas. Det fanns också bestämmelser om tillåten storlek på fisk som fångades och principer för selektiva fiskeredskap. Å andra sidan begränsades enbart fiskegränser, fiskeansträngning och fiskemöjligheter.

När det gäller de särskilda frågorna i det dokument vi har framför oss tror jag det är värt att nämna den nya strategin för skyddsprinciper. Till skillnad mot de skyddsåtgärder som hittills har tillämpats, som huvudsakligen handlade om selektivt fiske, föreslås nu att hittills oönskade inslag i fångsten ska skyddas. Jag anser att detta är högst förnuftigt och förvisso ädelt. Tillämpat på fisk kan det te sig som en form av politisk korrekthet. Men kommer detta verkligen att gynna miljön? Erfarenheten visar att det selektiva fisket alltid försvagar den biologiska kraften hos målarterna i ekosystemet. De mindre användbara arterna kan fylla det tomrum som de mer eftertraktade arterna lämnar efter sig. Det är därför mycket viktigt att rekommendera en kontinuerlig övervakning av båda gruppernas populationer och av förhållandet dem emellan.

 
  
MPphoto
 
 

  Ioannis Gklavakis (PPE-DE).(EL) Herr talman! Jag vill lyckönska föredraganden och tillägga att fiskbestånden trots de åtgärder som EU har vidtagit är konstant hotade och att detta beror på tre mycket viktiga faktorer. För det första det högintensiva fisket, för det andra fiskemetoderna och för det tredje havsföroreningarna.

Fiskeriutskottet antog i januari ett betänkande som syftade till att främja miljövänligare fiskemetoder genom att föreslå olika tekniska åtgärder, exempelvis att fastställa fiskeområden, fiskeperioder och fiskeredskap.

Vi hoppas alla på och eftersträvar ett hållbart utnyttjande av haven. Därför måste vi alla röra oss i denna riktning. Som ett led i det arbetet vill även jag understryka några saker.

För det första måste de åtgärder som tillämpas grunda sig på rimliga, underbyggda vetenskapliga studier med beaktande av varje områdes särdrag.

För det andra måste fiskarnas organisationer ha rätt att medverka i, yttra sig om och gemensamt besluta om det övergripande förfarandet. På så sätt kommer fiskarna att inse att åtgärderna är viktiga och behövs, och därigenom bidra till att de tillämpas mer effektivt.

För det tredje ger miljövänligare fiskemetoder ett mer eller mindre selektivt fiske, ny utrustning och minskade inkomster. Det är därför viktigt att tillhandahålla lämpliga resurser till stöd för insatserna.

För det fjärde är det mycket viktigt att strängare åtgärder vidtas för att skydda haven från föroreningar från både land och hav.

För det femte känner haven inga gränser. EU måste hitta sätt att säkerställa att åtgärderna för att skydda haven inte bara tillämpas av medlemsstaterna, utan även av tredjeland.

Avslutningsvis vill jag betona att det är en helig plikt för hela världen att till kommande generationer efterlämna rena hav med fisk i.

 
  
MPphoto
 
 

  James Nicholson (PPE-DE).(EN) Herr talman! Jag blir den sista i kväll att åter gratulera föredraganden till ett mycket bra betänkande. Emellertid var det en rad som föll mig i ögonen, och det är att man utifrån reglerna om total tillåten fångstmängd inte kan kontrollera antalet fiskar som dör eftersom reglerna gäller den fångst som landas men inte det som fångas och kastas överbord. Detta har varit centralt i problemet med den gemensamma fiskeripolitiken under årtionden, och inga av de åtgärder som införts för att förbättra detta har hittills fungerat.

När det gäller planen för återhämtning av torskbeståndet så har målet inte uppnåtts. Fiskare i min region i Nordirland har varit med om att fiskevatten stängts för fiske under många år, och vi har inte sett några konkreta bevis för att detta har lett till någon förbättring. Vi måste se oss för och tänka på vart vi går.

Låt oss lägga det gamla bakom oss och starta med ett blankt papper. Det ligger i varje fiskares intresse att framtida bestånd skyddas. Om vi måste ha kontroller, låt då fiskenäringen delta i beslutsprocessen. Man kan inte fortsätta att stänga dem ute och anklaga dem för att inte samarbeta. Vi har den möjligheten genom det regionala samrådsförfarandet. Låt oss inbjuda alla att komma ombord och låta fiskenäringen säga sitt och, framför allt, ta ombord några av deras mycket goda idéer.

Det är nonsens att om en fiskare säger något så måste det vara fel. Detta kan inte vara en godtagbar hållning för oss i framtiden.

 
  
MPphoto
 
 

  Joe Borg , ledamot av kommissionen. – (EN) Herr talman! Jag kunde inte instämma mer i att vi förr eller senare behöver göra en bred översyn av vad som orsakar uttömda fiskbestånd. Men jag vill också betona att vårt meddelande behandlar fiske och hur man ska ge sig i kast med uttömda bestånd. Anledningen är att om vi inte vänder trenden när det gäller överkapacitet och fiskeansträngning så kommer vi inte att kunna ta itu med problemet på ett effektivt sätt.

När det gäller det som sades om pilotprojekt för fisk som kastas överbord, så finns det faktiskt föreslagna projekt i Nordsjön som syftar till att öka selektiviteten genom nya tekniska åtgärder. Att kräva ett totalt förbud mot att kasta fisk från gemenskapsvatten överbord är dock lättare sagt än gjort. Denna fråga togs också upp av Struan Stevenson och av Paulo Casaca. Till och med när det gäller Norge, där fisket är mycket mindre blandat och sammansatt, har detta inte varit problemfritt. Men som jag antydde i mitt inledande anförande överväger vi olika sätt att minska mängden fisk som kastas överbord.

Struan Stevenson framhöll ytterligare en sak beträffande undersökningen av faktorer utöver överfiske, såsom föroreningar och global uppvärmning – något som också togs upp av andra ledamöter – nämligen att vi verkligen har viljan att göra detta och att vi också gör detta. Detta problem finns oberoende av problemet med uttömda bestånd, och vi behöver ta itu med det om vi vill återfå ett hållbart fiske, vilket ju ligger i fiskarnas eget intresse på lång sikt. Faktiskt är detta vad vi försöker göra genom de föreslagna nya tekniska åtgärderna och det meddelande som vi förbereder om maximal hållbar avkastning.

Angående det som Dorette Corbey sa, så undersöker vi frågan om certifiering och märkning när det gäller hållbart fiske genom förslaget om miljömärkning, som vi hoppas lägga fram under loppet av det här året.

Jag skulle också vilja ta upp den fråga som Ian Hudghton diskuterade, nämligen att miljövänliga fiskemetoder först och främst ligger i fiskarnas intresse. Emellertid kan jag inte instämma i vad han sa om att överge den gemensamma fiskeripolitiken, som jag anser vara en hörnsten och själva grunden för hållbart fiske inom EU.

När det gäller det som Pedro Guerreiro tog upp, låt mig upprepa att frågan om kompensation för socioekonomiska åtgärder behandlas i samband med diskussionerna om Europeiska fiskerifonden, vilken jag hoppas kommer att antas vid rådets möte i april.

Till svar på Duarte Freitas kommentarer om det satellitbaserade fartygsövervakningssystemet skulle jag vilja säga att kommissionen anser att satellitteknologi utgör ett kraftfullt verktyg för att upptäcka fiskefartyg som utan tillstånd befinner sig i avstängda områden och många skyddade områden. Kommissionen stöder verkligen användandet av fjärrkontrollteknik för kontroll av större delen av EU:s flotta. Kommissionen bekostar inköp och installation av satellitbaserade fartygsövervakningssystem, och faktum är att det högsta belopp som betalats ut under de senast åren har varit omkring 2 250 euro för varje blå låda. Parallellt med detta uppmuntrar kommissionen användandet av skyddssystem för fartyg som möjliggör identifiering av fartyg med satellitbaserade övervakningssystem genom en satellitbild.

Jag håller med Iles Braghetto, Ioannis Gklavakis och James Nicholson i frågan om att inkludera fiskerisektorn – de olika aktörerna och själva fiskenäringen – i fiskeförvaltningen och i de olika åtgärder som krävs för att uppnå och bevara ett hållbart fiske. Jag håller också med om att vi behöver basera våra råd på vetenskapliga undersökningar.

Jag skulle också vilja tacka Elspeth Attwooll, Kathy Sinnott, Chmielewski Zdzisław Kazimierz och Paulo Casaca för deras synpunkter och för deras välgrundade kommentarer och anmärkningar.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. – Debatten är avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i morgon kl. 11.30.

 
Senaste uppdatering: 8 juni 2006Rättsligt meddelande