Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2006/2535(RSP)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång :

Ingivna texter :

B6-0154/2006

Debatter :

PV 15/03/2006 - 13
CRE 15/03/2006 - 13

Omröstningar :

PV 16/03/2006 - 9.5
CRE 16/03/2006 - 9.5

Antagna texter :

P6_TA(2006)0097

Debatter
Onsdagen den 15 mars 2006 - Strasbourg EUT-utgåva

13. Rådet för mänskliga rättigheters 62:a sammanträde (MR-rådet, Genève) (debatt)
PV
MPphoto
 
 

  Talmannen. – Nästa punkt på föredragningslistan är uttalanden av rådet och kommissionen om rådet för mänskliga rättigheters 62:a sammanträde (MR-rådet, Genève).

 
  
MPphoto
 
 

  Hans Winkler, rådets ordförande.(DE) Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Den fråga som vi nu, vid denna relativt sena timme, diskuterar är också en viktig angelägenhet för mig personligen, och därför var det viktigt för mig att stanna kvar och delta i denna debatt. Jag är glad att jag har möjlighet att vara med er i denna debatt.

Som ni vet hölls ett toppmöte i New York förra året om en reformering av Förenta nationerna, och naturligtvis fick deltagarna – statsöverhuvuden och regeringschefer – frågan om de ansåg att mötet var en framgång eller inte. Republiken Österrikes president förklarade att han betraktade mötet som en klar framgång. Naturligtvis var det några frågor som antogs och andra som avslogs – som det alltid är i multilaterala sammanhang – men vid en slutsummering kan förra årets FN-toppmöte i New York beskrivas som en framgång. Det var en framgång såtillvida att överenskommelser om väsentligheter nåddes i en rad frågor som var mycket viktiga särskilt för oss som medlemsstater i EU och för västvärlden som helhet. Vi försvarar alla de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Det principbeslut som fattades i New York i september förra året om att bilda ett råd för mänskliga rättigheter som ska ersätta kommissionen för de mänskliga rättigheterna var ett beslut som motiverade en positiv bedömning av toppmötet.

Visserligen var det beslut som fattades i september förra året bara ett principbeslut och det krävdes svåra förhandlingar för att blåsa liv i rådet för mänskliga rättigheter. Jag anser att ett särskilt tack vid detta tillfälle bör riktas till ordföranden för FN:s generalförsamling, Jan Eliasson, för hans outtröttliga arbete för att möjliggöra det beslut som fattades för bara några timmar sedan i New York om att inrätta rådet för mänskliga rättigheter. Resultatet av omröstningen om rådet för mänskliga rättigheter är imponerande: 170 röster för, 4 mot och 3 nedlagda röster. De länder som röstade mot var USA, Israel, Palau och Marshallöarna. Venezuela, Iran och Vitryssland lade ned sina röster.

Mina damer och herrar, 170 röster i FN är en stor framgång. EU visade med sin gemensamma ståndpunkt en enad front i FN:s generalförsamling. Detta är något vi kan vara stolta över och vi kan lyckönska oss själva och världssamfundet till denna framgång.

Bildandet av rådet för mänskliga rättigheter utgör ett viktigt, jag vill till och med säga historiskt, steg mot att ytterligare stärka FN:s system för de mänskliga rättigheterna och skyddet för de mänskliga rättigheterna i hela världen.

Naturligtvis fanns det ett antal frågor som var en besvikelse även för EU. Vi hade gärna velat se ett annat resultat i en eller annan fråga, men när allt kommer omkring är kompromisser nödvändiga inom ramen för ett multilateralt arbete, och vi måste fråga oss om det som till slut visade sig vara möjligt fortfarande i huvudsak rimmar med vad vi faktiskt önskade. Vad beträffar rådet för mänskliga rättigheter i dess nuvarande form är svaret ett klart ”ja”. Jag är mycket tacksam mot alla dem som medverkade till att detta beslut kom till stånd. Det gläder mig att rådet lyckades vinna alla medlemsstaters stöd för detta.

Jag vill i detta läge inte koncentrera mig så mycket på sådant som inte lyckades utan på ett antal – enligt min mening – särskilt positiva sidor av det nya system som rådet för mänskliga rättigheter innebär.

Till skillnad från kommissionen för de mänskliga rättigheterna, som verkade under Eurosoc och som sammanträdde en gång om året i Genève under en sexveckorsperiod, kommer för det första rådet för mänskliga rättigheter att träffas hela året och vara direkt ansvarigt inför generalförsamlingen. Möjligheten att rådet för mänskliga rättigheter en dag ska bli ett av huvudorganen i FN har lämnats öppen. Detta skulle naturligtvis innebära att Förenta nationernas stadga skulle behöva ändras, och vi vet hur svårt det skulle vara, men möjligheten finns. I vilket fall som helst är emellertid detta råd nu ett fast organ knutet till FN:s generalförsamling.

Att valet av medlemmar till rådet ska vara direkt och individuellt med krav på absolut majoritet bland alla FN:s medlemsstater innebär också ett framsteg. Alla som liksom jag själv under senare år gång på gång har deltagit kommer att vara glada över att detta nu förhoppningsvis betyder, om inte slutet på, så åtminstone en kraftig minskning av den – ofta ovärdiga – kohandeln om röster: Vem röstar på vem, när ska man rösta i den frågan, ska jag rösta för någon i gengäld? En annan nyhet är möjligheten att med stöd av två tredjedelars majoritet utesluta medlemmar ur rådet för mänskliga rättigheter vid grava och systematiska kränkningar av de mänskliga rättigheterna. För övrigt var detta till slut den avgörande orsaken till att Förenta staterna vägrade att stödja rådet för mänskliga rättigheter. USA försökte in i det sista att genomdriva kravet på två tredjedelars majoritet för medlemskap och även en automatisk uteslutning av medlemmar som drabbats av sanktioner från säkerhetsrådet. EU erbjöd sig i samband med bildandet av rådet för mänskliga rättigheter att i generalförsamlingen utfärda – och har faktiskt utfärdat – en politisk förklaring där man förbinder sig att inte rösta för att godkänna något land som medlem i rådet för mänskliga rättigheter som av säkerhetsrådet har anklagats för kränkning av de mänskliga rättigheterna och är föremål för sanktioner från säkerhetsrådet. Även här har EU sänt en viktig politisk signal.

För det tredje kommer det att ske en regelbunden granskning av alla länder genom skapandet av en allmän granskningsmekanism som även kommer att bidra till att undanröja anklagelser om dubbelmoral och selektivitet i framtiden.

För det fjärde har rådet för mänskliga rättigheter befogenhet att lämna direkta rekommendationer till alla organ inom FN, däribland även FN:s säkerhetsråd. Vi anser att detta avsevärt kan stärka FN:s system till skydd för de mänskliga rättigheterna som helhet.

Den femte punkten är att de viktiga resultat som nåtts av kommissionen för de mänskliga rättigheterna i slutändan ändå finns kvar, nämligen systemet med särskilda rapportörer och ett aktivt deltagande av frivilligorganisationer vid sammanträdena.

Trots att det inte var möjligt att åstadkomma allt utgör det nya rådet för mänskliga rättigheter en klar förbättring jämfört med kommissionen för de mänskliga rättigheterna, som inte längre var effektiv. Kommissionen för de mänskliga rättigheterna kommer nu att träffas igen – förmodligen i ett kort möte – för att avsluta sina ärenden och därefter överlämna dem till rådet för mänskliga rättigheter. I maj i år – med andra ord inom kort – ska de första medlemmarna i rådet för mänskliga rättigheter väljas och rådets konstituerande sammanträde ska hållas redan i juni. Vi – EU och Europeiska rådet – ska göra vårt yttersta för att se till att rådet för mänskliga rättigheter ska kunna utföra sitt arbete framgångsrikt och effektivt från första början.

Trots att Förenta staterna inte gav sitt stöd för detta förslag är jag ändå av den uppfattningen att ett visst mått av förtroende har skapats de senaste dagarna och veckorna, särskilt i de transatlantiska förbindelserna mellan EU och USA, eftersom USA i samband med bildandet av rådet för mänskliga rättigheter förklarade att man inte hade för avsikt att hindra bildandet och finansieringen av detta råd och att man i princip instämde i målen för detta råd men att de två problem som jag har nämnt – frågan om val av medlemmar och frågan om uteslutning av medlemmar – var för allvarliga för att man skulle kunna rösta för förslaget.

Jag hoppas att arbetet i rådet för mänskliga rättigheter under de kommande åren kommer att övertyga alla parter om att detta var ett bra val, att detta är ett framsteg och att vi i slutändan också har gjort något positivt för de mänskliga rättigheterna i hela världen. Jag anser att vi, Europeiska unionen, kan vara stolta över att ha lämnat ett bidrag till detta.

 
  
MPphoto
 
 

  Benita Ferrero-Waldner, ledamot av kommissionen.(EN) Herr talman! Jag skulle vilja säga: Heureka! Vi har ett råd för mänskliga rättigheter! Det är fantastiskt, och jag är mycket glad över att vara här i kväll för att fira det med rådet och Europaparlamentet.

Som ni vet har Europeiska unionen och Europeiska kommissionen bidragit väsentligt till det resultatet. Förra veckan, när EU beslutade att stödja det förslag till resolution som ordförande Jan Eliasson lade fram, möjliggjorde vi för ett antal länder att göra likadant. Vi hade hoppats att ett antal av våra förslag skulle vara med i resolutionen. Jag håller dock med ordförandeskapet om att kompromisstexten utgör en markant förbättring av FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna, och det är centralt.

Låt mig säga några ord om FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna. De senaste månaderna har det framförts mycket kritik mot den kommissionen. Typiskt nog anklagas den för dubbelmoral, överpolitisering och för att ibland vara för tam gentemot uppenbara människorättskränkningar. Det råder inget tvivel om att det ligger viss sanning i beskyllningarna, och det är ingen tillfällighet att det föreslås i dokumentet från FN-toppmötet att den ska ersättas.

Samtidigt är det sant att det som kunde göras har gjorts. Det var den kommissionen som 1948 övervakade utarbetandet av det viktigaste uttalandet av alla om människorättsprinciper: den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna. Jag ville nämna det därför att vi nu, självklart, ser framåt, men vi borde också ha sett tillbaka i tiden.

Jag vill också fästa parlamentets uppmärksamhet på en viktigt inslag i rådet för mänskliga rättigheter: den allmänna periodiska översynen. Om den tillämpas korrekt bör det bidra till att man tar itu med frågan om dubbelmoral och selektivitet, som har besvärat FN:s kommission för mänskliga rättigheter. När allt kommer omkring ser vi att expertgranskning fungerar mycket effektivt inom andra områden, till exempel handel, mekanismen för övervakning av handel, och till och med i bråket om diamanter och Kimberleyprocessen.

Det är enastående att Europeiska unionen, genom hela den komplexa och utdragna förhandlingsprocessen om rådet för mänskliga rättigheter, har kunnat bibehålla en gemensam ståndpunkt. Det råder inget tvivel om att det har påverkat utvecklingen av förhandlingarna positivt. Därför var kommissionen mycket lättad när Europeiska unionen, efter skiljaktigheterna nyligen mellan medlemsstaterna om det slutliga förslaget till resolution, återigen kunde anta en gemensam ståndpunkt och på så sätt visa sitt engagemang för den mycket viktiga delen av reformprocessen i FN.

Kommissionen är, liksom medlemsstaterna, oroad över att Förenta staterna röstade mot texten. Å andra sidan är vi också lättade över landets uttalade önskan att arbeta tillsammans med rådet för mänskliga rättigheter. Kofi Annan sa i dag att han hade uppfattat att Förenta staterna, även om landet inte skulle kunna rösta för rådet som det var utformat i förslaget, skulle kunna arbeta med rådet, och jag är säker på att Förenta staterna, som har gjort så mycket för de mänskliga rättigheterna, kommer att hitta ett sätt att arbeta tillsammans med de andra medlemsstaterna för att göra rådet till vad det borde vara. Jag menar alltså att tecknen inför framtiden, på det stora hela, inte är dåliga.

Vi måste hylla FN:s kommission för mänskliga rättigheter, men nu vill vi se en ny utveckling och förhoppningsvis kan vi åstadkomma det tillsammans.

 
  
MPphoto
 
 

  Simon Coveney, för PPE-DE-gruppen.(EN) Herr talman! Att inrätta en effektiv och fungerande människorättskommission som har ett brett stöd är en mycket viktig del i det reformpaket för FN som Kofi Annan skisserade förra året. Till skillnad från det politiska minfält som omger reformen av FN:s säkerhetsråd har FN visat att man kan enas om en ny struktur för att hantera människorättsfrågor.

De flesta är ense om att det nuvarande storskaliga upplägget där FN:s kommission om mänskliga rättigheter möts sex veckor en gång om året i Genève nu har blivit föråldrat och behöver ersättas. Vi behöver en mer permanent mekanism som året runt kan reagera på den mångfald av människorättskriser som uppstår. De frågor som har debatterats i utformningen av den nya strukturen för mänskliga rättigheter har varit många:

1. Behovet av en permanent struktur/ett permanent råd.

2. Medlemmarna i rådet måste vara trovärdiga i människorättsfrågor.

3. Rådet får inte vara för stort.

4. Rådet ska återspegla geografiska skillnader över världen.

5. Det ska inte ses som ett råd för eliten eller som en liten grupp som predikar för de andra.

6. Frågan om hur vi ska utse eller välja medlemmar till rådet.

7. Behovet av en fortsatt roll för frivilligorganisationer.

8. En avstängningsmekanism för dem som konsekvent missköter sig när det gäller de mänskliga rättigheterna.

Ingen trodde att det skulle bli lätt att försöka nå enighet och vid behov kompromissa i alla dessa frågor. Enligt min åsikt är dock förslaget till resolution från ordföranden i generalförsamlingen ett rimligt försök att göra just det – ett försök att finna en gemensam plattform. Jag välkomnar FN:s starka stöd för förslaget till resolution i kväll. Det är olyckligt att Förenta staterna inte kunde stödja den.

Jag ser dock inte dokumentet som perfekt på något sätt, och jag skulle vilja framföra kritik på särskilt två punkter. För det första anser jag att rådet är för stort: 47 medlemmar är för många. För det andra är valförfarandet där medlemmar väljs med absolut majoritet inte idealiskt. Jag håller med Förenta staterna och skulle snarare ha velat se två tredjedelars majoritet för det ändamålet.

Jag vill avsluta med att säga att detta är ett arbete som FN gör bra i dag, och jag menar att det kommer att öka trovärdigheten för dess inställning i människorättsfrågor.

 
  
MPphoto
 
 

  Panagiotis Beglitis, för PSE-gruppen. (EL) Herr talman! Den utveckling som har skett i dag med den överenskommelse som har nåtts i New York har verkligen varit mycket positiv. Denna överenskommelse, med en mycket stor majoritet på 170 länder, utgör en dynamisk och progressiv kompromiss ämnad att förbättra och stärka ett effektivt internationellt system till försvar för de mänskliga rättigheterna.

Bland de mycket viktiga reformer och förändringar som har införts vill jag särskilt kommentera möjligheten för internationella frivilligorganisationer och organ som arbetar för att försvara mänskliga rättigheter att delta i det nya rådets förhandlingar. Jag är övertygad om att kommissionen och kommissionsledamoten kommer att arbeta med frivilligorganisationer för att stärka rådets roll och effektivitet.

Dessa tydliga reformer kan ge ny kraft åt rådet som institution i dess kamp för de mänskliga rättigheterna och minska bristen på trovärdighet och effektivitet inom FN. På liknande sätt kan Europeiska unionen arbeta med FN och med andra länder inom ramen för rådet för att stärka den nya institutionen. Tyvärr undergrävs den positiva kompromiss som har nåtts i dag av Förenta staternas demonstrativa försök att nå ett bättre resultat. Det är hög tid att grundläggande humanitära värden ges företräde framför politisk opportunism.

 
  
MPphoto
 
 

  Cecilia Malmström, för ALDE-gruppen. – Herr talman! Det är förstås på många sätt en historisk dag i dag att vi har inrättat ett MR-råd. Europaparlamentet har ju drivit den frågan tidigare och vi vet att det faktiskt går att förändra situationen för de mänskliga rättigheterna om man arbetar hårt och är eniga. Vi stöder verkligen FN i detta arbete.

Beslutet om MR-rådet var ett av de få konkreta beslut som fattades i september och därför känns det väldigt skönt att det faktiskt finns ett sådant råd i dag. Att man har fått ett permanent organ som tar bort dessa lobbyintensiva sex veckor i Genève, där det har kohandlats hela tiden om vem som skall stödja vilken resolution, precis så som ni sa. Får man ett permanent organ som kan leda detta så kommer man förhoppningsvis också bort från det faktum att några av de värsta skurkstaterna i bland har suttit ordförande under sessionerna i Genève.

Jag delar också analysen att det är något svagare än vad man hade hoppats. Jag håller med Coveney om att två tredjedels majoritet hade varit bättre. Det regionala kvotsystem som gäller i dag för att utse representanterna i rådet kommer tyvärr att göra att även stater som bryter mot de mänskliga rättigheterna kommer att representeras. Men hemlig omröstning och möjligheten att utesluta länder innebär ändå ett stort steg framåt.

Jag hoppas att EU fortsättningsvis kommer vara enhälligt och konsekvent och inte dra sig för att påpeka om ett land som sitter i rådet gravt bryter mot de mänskliga rättigheterna. För EU kan, när man är enig, spela en fantastiskt stor roll i FN. Vi i min grupp skulle så småningom vilja se en gemensam europeisk plats i FN:s säkerhetsråd.

Detta är ett stort steg framåt. Nu är det upp till bevis, det är viktigt att snabbt kunna agera när kriser uppstår men att inte heller glömma bort de mindre mediasexiga händelserna, de permanenta kränkningarna av mänskliga rättigheter på lite udda, bortglömda ställen. Kan MR-rådet ta tillvara dessa människors rättigheter har vi tagit ett stort steg framåt.

 
  
MPphoto
 
 

  Hélène Flautre, för Verts/ALE-gruppen. – (FR) Herr talman! Jag vill berömma parlamentet som varit framsynt nog att anordna denna debatt bara några timmar efter det att resolutionen har antagits och som kommer att följa exemplet och anta en sådan resolution i morgon. Vi kan tillsammans uttrycka vår tillfredsställelse och vår stora lättnad över att se att denna resolution har blivit antagen. Allt är naturligtvis inte perfekt. Rådets medlemmar kommer till exempel inte att väljas med två tredjedelars majoritet, vissa grupper har fått ett ökat antal platser och punkter har lagts till. Jag behöver inte fortsätta.

Å andra sidan fastslås genom den resolution som har antagits inrättandet av ett permanent råd för mänskliga rättigheter som glädjande nog har några synnerligen välkomna inslag. Dess medlemmar ska till exempel väljas genom hemlig omröstning i generalförsamlingen, rådet kommer att kunna sammanträda under hela året i stället för mindre än tre gånger om året, det kommer att kunna reagera snabbt vid människorättskriser, det behåller FN:s särskilda mekanismer, det garanterar en särskild roll för frivilligorganisationer – fast på detta område behöver FN reformeras och det anser jag vara synnerligen viktigt – i syfte att låta oberoende frivilligorganisationer, även sådana som inte är offentligt erkända, bli bättre representerade. Detta råd kommer att inrätta ett system för granskning av situationen på människorättsområdet i sina medlemsstater. Allt detta är enbart positivt. Det kommer också att vara möjligt att genom två tredjedelars majoritet i generalförsamlingen stänga av ett land som gör sig skyldigt till kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Dessa positiva punkter var exakt vad parlamentet och hela EU var ute efter och de fick fullt stöd av oss alla.

Jag övergår slutligen till rådet för mänskliga rättigheters 62:a sammanträde. Allt tyder på att det kommer att få en medlarroll med huvuduppgiften att vidarebefordra sina dokumentsamlingar till rådet. Jag uppmanar emellertid medlemsstaterna att vara vaksamma och se till att omröstning genomförs i viktiga frågor, såsom när det gäller antagandet av förslaget till internationell konvention till skydd för alla offer för påtvingat försvinnande, deklarationen om ursprungsbefolkningar och förnyandet av mandat såsom mandatet för den särskilda representanten till försvar för de mänskliga rättigheterna.

 
  
MPphoto
 
 

  Vittorio Agnoletto, för GUE/NGL-gruppen. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! FN:s antagande av dagens resolution är ett oerhört viktigt framsteg. Fram till nu har ett system av dubbelmoral varit gällande. Det är oacceptabelt att Ryssland aldrig har fördömts för sina specialtruppers avskyvärda uppträdande i Tjetjenien. Det är oacceptabelt att Kina aldrig har fördömts för sitt tragiska förtrampande av det tibetanska folkets grundläggande rättigheter. Det är oacceptabelt att Förenta staterna inte behöver stå till svars för sitt uppträdande i Irak, där en ockupation som är olaglig enligt den internationella rätten har resulterat i över 100 000 civila offer. Och vad ska man säga om Israel, som tar till olagliga åtgärder i form av kollektiv bestraffning mot det palestinska folket, något som uttryckligen förbjuds i internationella konventioner? Statshänsyn kan inte rättfärdiga att man förvägrar män, kvinnor och barn i hela världen deras rättigheter.

Europeiska unionen måste visa större mod i denna fråga. Det är vår trovärdighet och vår politik för att främja de mänskliga rättigheterna som står på spel. Det är inte tillräckligt att protestera mot länder som inte skyddas av internationella allianser som ofta är av tvivelaktigt slag. De mänskliga rättigheterna finns inskrivna i lagar: Rättsliga fördrag gäller för alla, särskilt för de mäktiga.

Nådastöten för trovärdigheten hos den nu inte längre verksamma kommissionen för de mänskliga rättigheterna i Genève var att den i sin krets hade regeringar som står för diktatur och som har använt sin position inom institutionen till att inför FN undvika kritik mot sin politik och sitt uppträdande. Vilken rätt har till exempel den sudanesiska regeringen att delta i kommissionen i Genève, såsom sker i dag? Jag välkomnar därför alla reformer som har proklamerats för att förvandla kommissionen i Genève till ett råd som begränsas till de mänskliga rättigheterna.

Jag välkomnar den nyhet som just har nått oss, att FN har antagit resolutionen om radikala reformer av denna institution trots motstånd från Förenta staterna. Jag instämmer i förslagen i den resolution som vi kommer att anta i morgon, särskilt eftersom bara de länder som visar respekt för de grundläggande rättigheterna kommer att få delta i framtida råd. Vi måste även garantera en viktigare roll för frivilligorganisationer som är verkligt demokratiska och oberoende genom att skapa ett FN-utskott för frivilligorganisationer, som kan bidra med både uppmuntran och kritik till FN:s system för mänskliga rättigheter.

 
  
MPphoto
 
 

  Inese Vaidere, för UEN-gruppen. – (LV) Mina damer och herrar! Målet för FN:s reformer och särskilt förändringarna när det gäller kommissionen för de mänskliga rättigheterna var att skapa institutioner som är bättre, inte likadana eller sämre. Man har till slut nått en kompromiss och rådet för mänskliga rättigheter har just bildats, vilket i sig är bra. Den nuvarande lösningen, enligt vilken det bara krävs enkel majoritet i generalförsamlingen för att en stat ska väljas till rådet medan tre fjärdedelar av de närvarande måste rösta för en avstängning från rådet, är emellertid en mycket svag kompromiss. Med denna metod kan man inte vara säker på att stater där klara kränkningar av de mänskliga rättigheterna förekommer inte kommer med i rådet. Det kommer att vara ännu svårare att utesluta sådana stater ur rådet. Därför finns det en möjlighet att stater som inte respekterar de mänskliga rättigheterna kommer att fortsätta att verka i rådet, vilket kan leda till att det råkar i vanrykte. Överenskommelsen om att rådet för mänskliga rättigheter nu inte ska sammanträda sex veckor om året, utan tio, ger heller ingen anledning till optimism. Dessa kompromisser ger upphov till tvivel på om EU:s ställningstagande när det gäller FN-reformer har framförts med tillräcklig styrka. Om inte vi inom EU går i spetsen när det gäller de mänskliga rättigheterna kommer ingen annan att göra det heller. Europeiska kommissionen bör därför mobilisera största möjliga stöd för ytterligare lämpliga reformer av FN:s institution för de mänskliga rättigheterna och för val av stater till rådet som inte gör att det hamnar i vanrykte utan lägger en stadig grund för ett effektivt arbete i framtiden.

 
  
MPphoto
 
 

  Francisco José Millán Mon (PPE-DE).(ES) Herr talman! I slutdokumentet från FN-toppmötet i september fastslogs de förutsättningar, i några fall de minimiförutsättningar, som de institutionella reformerna skulle bygga på.

Så var fallet med rådet för mänskliga rättigheter: En överenskommelse nåddes endast om att rådet skulle bildas medan resten blev hängande i luften. Det var svårt att på några månader nå en överenskommelse om att skapa ett organ som skulle ersätta den misskrediterade kommissionen för de mänskliga rättigheterna.

Ordföranden Jan Eliassons slutliga förslag, som just har antagits med stor majoritet i New York, är resultatet av svåra förhandlingar. Det var inte ett idealiskt förslag – EU hade velat ha mer – men genom förslaget skapas ett nytt organ som är bättre än det som vi har för närvarande.

Medlemmarna i det nya rådet kommer att väljas av generalförsamlingen genom absolut majoritet, vilket innebär att minst 96 röster kommer att krävas för inval. Dessutom kommer alla medlemmar i rådet under sin mandattid att bli föremål för noggrann granskning och det kommer även, som nämnts, att bli möjligt att utesluta dem. Dessutom kommer sammanträdena, i enlighet med vad vi har krävt, att bli mycket mer frekventa och pågå mycket längre än sammanträdena i den nuvarande kommissionen för de mänskliga rättigheterna.

Det nya rådet innebär därför ett klart framsteg jämfört med FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter. Icke desto mindre beklagar jag att den kvot som tilldelats den västeuropeiska gruppen av länder är mindre än den som vi hade i kommissionen.

Jag hade önskat att detta förslag från Jan Eliasson hade antagits i samförstånd, men till slut blev det föremål för omröstning. Jag beklagar djupt att Förenta staterna röstade mot förslaget. Landet har en nyckelroll i FN och jag hoppades att initiativen i syfte att få dess stöd för Jan Eliassons förslag skulle lyckas och att rådet till slut skulle bildas med Washingtons stöd. Men jag är i alla fall glad att Förenta staterna har garanterat att samarbeta konstruktivt med det nya rådet.

Dessutom kommer rådets arbete och verksamhet att ses över efter fem år, vilket kommer att göra det möjligt för oss att komma till rätta med brister i den nya mekanismen. Detta är ett av de mest ambitiösa målen i slutdokumentet från toppmötet i september.

Att bekämpa fattigdomen behandlas som ett prioriterat område i detta dokument och jag vill påpeka något som parlamentet redan har fastslagit, nämligen att fattigdomen ska ses som ett brott mot de mänskliga rättigheterna, eftersom den kränker den mänskliga värdigheten och berövar människor andra grundläggande rättigheter.

 
  
MPphoto
 
 

  Józef Pinior (PSE).(PL) Herr talman! I dag röstade FN:s generalförsamling för att skapa ett råd för mänskliga rättigheter som ska ersätta FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna, vars position har blivit komprometterad.

FN:s nya råd har brister som gör att många av kriterierna för en effektiv bevakning av de mänskliga rättigheterna inte uppfylls och som hindrar ingripanden mot kränkningar av dessa rättigheter över hela världen. Det är ändå ett framsteg i riktning mot att etablera en ny internationell struktur som bygger på respekt för grundläggande rättigheter och politisk frihet. Skapandet av rådet har fått stöd av såväl vinnare av Nobels fredspris som människorättsorganisationer såsom Amnesty International, Human Rights Watch eller Open Society Institute och Soros Foundation Network.

EU bör nu spela en nyckelroll i FN:s råd för mänskliga rättigheter. Europaparlamentet har möjlighet att spela en ledande roll för att stödja rådets ansträngningar att skapa ett nytt globalt system till skydd för de mänskliga rättigheterna. Som en del av en transatlantisk dialog bör EU uppmana Förenta staterna att samarbeta närmare med rådet för mänskliga rättigheter och arbeta för att ytterligare reformera FN. USA var ett av fyra länder som röstade mot skapandet av rådet.

 
  
MPphoto
 
 

  Frithjof Schmidt (Verts/ALE).(DE) Herr talman, fru kommissionsledamot, herr rådsordförande, mina damer och herrar! När vi diskuterade FN:s reformtoppmöte sent i september förra året var det planerade bytet av den misskrediterade kommissionen för de mänskliga rättigheterna mot ett nytt råd för mänskliga rättigheter en av de frågor som vi verkligen kunde beskriva som en framgång. Det enda som ännu inte var bestämt var dess sammansättning och arbetssätt. Det hade verkligen varit ett allvarligt nederlag för de mänskliga rättigheternas sak, men även för FN, om vi hade misslyckats i vårt försök att på lämpligt sätt ersätta denna misskrediterade kommission med ett nytt råd för mänskliga rättigheter på ett lämpligt sätt.

Av den anledningen var dagens resultat av de långdragna förhandlingarna en viktig framgång, inte minst för Jan Eliasson. Vi gratulerar honom till detta, eftersom verkliga förbättringar har gjorts. Närmare bestämt måste medlemmarna i det nya rådet för mänskliga rättigheter väljas genom hemlig omröstning och få stöd av minst 96 länder. Medlemmar kan uteslutas ur rådet för mänskliga rättigheter genom två tredjedelars majoritet om de gör sig skyldiga till grava kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Rådet för mänskliga rättigheter måste sammanträda minst tre gånger om året. Mer kontinuitet har tillförts arbetet och en regelbunden granskning av situationen på människorättsområdet kommer att ske i alla FN:s medlemsländer. Detta är fem viktiga framsteg. Därför hade jag svårt att förstå varför Förenta staterna försökte sätta stopp för detta.

Herr rådsordförande, Förenta staterna ställde inte enbart positiva krav utan krävde även att de fem medlemmarna i säkerhetsrådet skulle behålla sin privilegierade ställning, att de skulle kvarstå i rådet för mänskliga rättigheter, så att säga utan att bli invalda. Detta hade varit ett allvarligt misstag med tanke på människorättssituationen i Folkrepubliken Kina. Det är bra att dagens omröstning gav stöd för förslagen i denna riktning.

 
  
MPphoto
 
 

  Athanasios Pafilis (GUE/NGL).(EL) Herr talman! Avskaffandet av FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna och skapandet av ett råd med mycket färre medlemmar är avsett att utestänga och kunna utesluta länder som inte underkastar sig Amerikas förenta stater, Europeiska unionen eller andra imperialistiska krafter. Målet är att få ett fogligt råd som kan förvandlas till ett organ som bedömer brott mot de mänskliga rättigheterna med partiskhet och enligt kriterierna för imperialistiska ambitioner. Således kommer beslut om att upprätthålla lag och ordning att ligga till grund för olika ingripanden, även krigshandlingar, som påstås vara ett försvar av de mänskliga rättigheterna.

Amerikas förenta stater har verkligen gjort en hel del för de mänskliga rättigheterna: De har mördat tiotals miljoner människor, från Hiroshima och Nagasaki via Vietnam till Irak i dag. Det är deras bidrag. För att parafrasera Bertolt Brecht – eftersom tiden är knapp – som skrev ”När imperialisterna talar om fred gör de sig redo för krig”. Jag vill påstå att när man i dag talar om att försvara de mänskliga rättigheterna gör man sig redo att förtrampa dem, vilket sker varje dag.

Det finns emellertid inget råd för mänskliga rättigheter, ingen kommission och inget FN som kan hindra folkens kamp mot förtrycket.

 
  
MPphoto
 
 

  Jana Hybášková (PPE-DE).(CS) Herr talman, fru kommissionsledamot! Även om jag skulle ha välkomnat denna debatt för en kort tid sedan och tycker att den i dag kan kännas lite sent påkommen delar vi alla en stor och bestämd nyvunnen förhoppning och naturligtvis välkomnar vi alla inrättandet av det nya rådet. Framför allt gratulerar vi den svenske ordföranden för generalförsamlingen, inte bara för det som han lyckades förhandla fram mellan FN:s medlemsländer, utan också för att han lyckades sammanföra organisationerna inom frivilligsektorn som nu ger honom ett så starkt stöd. Vi välkomnar naturligtvis de längre lobbyperioderna i Genève. Vi hoppas att de senaste veckornas förbättring av de transatlantiska förbindelserna ska hålla i sig och att det ska visa sig möjligt att ändra de röstsiffror som råder för närvarande. Enligt min uppfattning är det viktigt att EU har talat och att det har visat ett klart och enigt ställningstagande, som det delar med hela den industrialiserade världen. Det är emellertid utvecklingsländerna som är i majoritet.

Trots allt tal om förlust av civilisation är det klart att det nya rådet till fullo måste bekänna sig till principen om de mänskliga rättigheternas allmängiltighet så att samma regler gäller för varje enskild kvinna och varje enskild man. Det framgår alltid tydligt om de mänskliga rättigheterna har iakttagits eller kränkts och i denna förgranskning kommer rådet att spela en mycket viktig roll. Möjligheten till uteslutning är också ett mycket viktigt instrument i detta sammanhang även om det kräver två tredjedelars majoritet, och enligt min uppfattning skapar det en ny möjlighet för EU:s utrikespolitik, en ny möjlighet att verkligen ta itu med kränkningar av de mänskliga rättigheterna, vilket är ett problem som har sin orsak i att vissa stater inte fungerar ordentligt. Fru kommissionsledamot, jag hoppas att vi, och särskilt ni, kommer att ha mod att ta tydliga steg i riktning mot att hävda allmängiltiga mänskliga rättigheter över hela världen.

 
  
MPphoto
 
 

  Richard Howitt (PSE).(EN) Herr talman! Jag var med parlamentets delegation i Genève vid FN:s kommission för mänskliga rättigheter förra året och såg med egna ögon hur misskrediterad kommissionen hade blivit och att den hölls som gisslan i sina förehavanden av länder som själva var de värsta förövarna av människorättskränkningar. Jag välkomnar alltså, liksom andra ledamöter i kammaren i kväll, tillkomsten av det nya rådet för mänskliga rättigheter. Jag menar att det kommer att bli ett steg framåt genom att rådet är samlat hela året, genom att det väljs av en majoritet från FN:s generalförsamling, genom att det finns ett system för avstängning av de länder som är medlemmar och som kränker mänskliga rättigheter och genom att traditionen med tillträde för frivilligorganisationer upprätthålls.

Jag är mycket stolt över den roll som vi Europaparlamentariker har spelat i utkanten av processen. När vi träffade Louise Arbour, kommissionären för mänskliga rättigheter, i Genève och när hon gjorde sitt svarsbesök hos oss i Bryssel gick vi i detalj igenom hennes förslag till allmän periodisk granskning som man nu har enats om och som enligt uppgift kommer att möjliggöra en kraftfullare och mer objektiv undersökning av vad alla länder gör.

Vi insisterade i våra resolutioner på att endast länder som utfärdar stående öppna inbjudningar till särskilda rapportörer skulle kunna bli medlemmar i rådet för mänskliga rättigheter. Det ingår i dagens överenskommelse. Sudan, Saudiarabien, Nepal och Zimbabwe kommer inte att bli och får inte bli medlemmar i det nya rådet.

Slutligen: FN-reformen är ett resultat av toppmötet om översyn av millenniemålen och kommer vid en historisk tidpunkt i försvaret av principen om multilateralism i världen. Vi i Europaparlamentet borde skicka ett budskap till Förenta staterna – inte bara till regeringen utan till folket – att antingen det gäller rådet för mänskliga rättigheter, Kyoto, Internationella brottmålsdomstolen eller själva principen om multilateralism så är Förenta staterna isolerat i världen, på ett djupt och farligt sätt, och det är inte en roll för världens sista återstående supermakt. Om Förenta staterna vill bli nominerat till det nya rådet måste landet tillåta obehindrat tillträde till Guantánamobukten. Jag undrar om Förenta staterna kommer att hålla stånd.

 
  
MPphoto
 
 

  Milan Horáček (Verts/ALE).(DE) Herr talman! Jag instämmer i det som föregående talare har sagt: Det är viktigt att ett beslut har fattats om att rådet för mänskliga rättigheter inte lämnas på fosterstadiet. Respekt för de mänskliga rättigheterna i dess klassiska betydelse är en av hörstenarna i den europeiska värdeuppfattningen, och detta kommer att förstärkas genom skapandet av detta nya organ.

Fastän det förslag som har antagits inte är idealiskt är det en klar förbättring gentemot kommissionen för de mänskliga rättigheterna, som fortfarande var mottaglig för påverkan från länder som själva hade gjort sig skyldiga till synnerligen allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Det är ett viktigt steg för de mänskliga rättigheterna i världen.

Ett fungerande organ kommer att kunna ingripa snabbare i brådskande fall och det måste tvinga länder att försvara, kämpa för och främja de mänskliga rättigheterna. En blockad skulle ha inneburit att världssamfundet hade förlorat trovärdighet i kampen mot förbrytelser mot de mänskliga rättigheterna.

Därför är det bra att detta projekt inte misslyckades, även med tanke på de många frivilligorganisationernas viktiga arbete.

 
  
MPphoto
 
 

  Bogusław Sonik (PPE-DE).(PL) Herr talman! Det arbete som utförts av den nuvarande FN-kommissionen för mänskliga rättigheter har fått hård kritik från nästan alla håll. Den har anklagats för att vara alltför politiserad och överdrivet aktiv, och dessutom för att vara korrupt. Vi bör därför välkomna de ambitiösa försöken att reformera kommissionen och omvandla den till ett råd för mänskliga rättigheter, vars arbete kommer att vara mer oberoende.

Trots att omfattningen av dessa ändringar verkar vara väl genomtänkt finns det en risk att de delvis blir inskränkta under de internationella förhandlingarna om förslagen. Europaparlamentet bör klargöra sin ståndpunkt i frågan och understryka behovet av dessa förändringar för att främja och utveckla en kultur som är baserad på rättsstatsprincipen och demokratiskt styre i hela världen.

Den viktigaste utmaningen i denna reform är, vilket redan har nämnts, den oberoende ställningen för det föreslagna FN-rådet för mänskliga rättigheter. Ett av de viktigaste medlen för att uppnå detta mål är kravet på att rådet görs till ett av FN:s viktigaste organ.

Det som verkligen måste förändras är hur kandidaterna väljs. De bör väljas med kvalificerad majoritet av generalförsamlingen för att göra det omöjligt att bli medlem för ett land vars regering beter sig på ett sätt som kan leda till att man tvivlar på deras trovärdighet när det gäller de mänskliga rättigheterna. Det är också viktigt att det sker en omröstning om varje lands kandidatur, även om det finns färre kandidater från en viss region än antalet tilldelade platser i den regionen. Att undvika närvaron av länder som Libyen, vilket har inträffat tidigare, eller Kuba, vilket är fallet nu, är ett av de grundläggande stegen på vägen mot att FN återfår sin trovärdighet när det gäller att skydda de mänskliga rättigheterna i världen. Det är också viktigt att minska storleken på denna institution så att dess åtgärder och beslut blir mer effektiva.

En reformering av kommissionen för de mänskliga rättigheterna är en god möjlighet att åstadkomma betydande förbättringar av situationen för de mänskliga rättigheterna i hela världen. Vi kan dock inte behandla detta ämne som en engångsföreteelse. Vi måste se det som en möjlighet att inleda en process av kontinuerliga förbättringar av systemet för skyddet av de mänskliga rättigheterna på ett sätt som garanterar att det får allmänhetens förtroende i hela världen och status som en mekanism som uppmärksammar de allvarligaste brotten mot de mänskliga rättigheterna i världen och inte är bunden av politiska band.

 
  
MPphoto
 
 

  Ana Maria Gomes (PSE).(PT) Nyheterna från New York skänker oss lättnad och tillfredsställelse. Den kompromiss som har föreslagits av generalförsamlingens ordförande Jan Eliasson kommer inte att vara perfekt, men den är bra. Skälen till detta har uttryckts av ett antal talare och i en artikel av olika vinnare av Nobels fredspris, bland annat Förenta staternas före detta president Jimmy Carter.

Vi är missnöjda med att Förenta staterna har röstat mot förslaget, även om vi inte är förvånade med tanke på att USA – ett land som tidigare har gjort så mycket för de mänskliga rättigheterna, för internationella lagar om de mänskliga rättigheterna och för FN – för närvarande är utlämnat åt en administration som saknar all trovärdighet och konsekvens i denna fråga. Det är en administration som kommer att gå till historien som den som ansvarade för den skändliga invasionen av Irak och för Guantánamo, Abu Ghraib och lagen om extraordinära överlämnanden.

Eleanor Roosevelt och andra beundransvärda försvarare av de mänskliga rättigheterna måtte vända sig i sina gravar. Bushadministrationen gjorde fel som försökte utöva utpressning mot instiftandet av det nya rådet i förhandlingarna i sista minuten. Vi måste se till att den inte lyckas om den skulle försöka bojkotta det nya rådets förhandlingar. Det är EU:s ansvar att fortsätta att sträva efter ett sunt och klarsynt arbetsförhållande med Jan Eliasson, genom det österrikiska ordförandeskapet och framtida ordförandeskap, och genom Javier Solana och José Manuel Barroso, vars röster vi skulle vilja höra högre och tydligare i denna fråga. EU måste använda hela sitt stora inflytande för att se till att rådet för mänskliga rättigheter instiftas så fort som möjligt.

 
  
MPphoto
 
 

  Lidia Joanna Geringer de Oedenberg (PSE).(PL) Herr talman! Det är oacceptabelt att världen saknar en organisation som kan fördöma brott mot de mänskliga rättigheterna, trots att sådana brott numera har blivit vardagsmat.

FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna har under de senaste fem åren tyvärr blivit en symbol för denna organisations oföretagsamhet. Det var som en herrklubb där länder som var kända för att bryta mot de mänskliga rättigheterna, som Kina, Sudan, Zimbabwe eller Ryssland, kunde träffas. Deras huvudsyfte var dock att förhindra all diskussion om deras egna förehavanden.

Förslaget om ett råd för mänskliga rättigheter är ett försök att skapa en institution som kan reagera snabbare på kriser i hela världen och vars verksamhet sträcker sig längre än till att endast skicka en symbolisk FN-delegation till det land som är föremål för kritik. Projektet är inte perfekt, men det verkar som att människorättsrådets uppgift att göra en bedömning av situationen i var och en av sina medlemsstater åtminstone kommer att förhindra de brott som hittills har begåtts av de egna medlemmarna.

Inrättandet av ett råd för mänskliga rättigheter är utan tvivel den bästa lösning som står till buds på problemet med FN-kommissionen, vars integritet har äventyrats. Europeiska unionen bör ge den nya institutionen sitt fulla stöd så att den på ett effektivt sätt kan ta itu med de globala utmaningarna när det gäller att skydda de mänskliga rättigheterna.

 
  
MPphoto
 
 

  Hans Winkler, rådets ordförande. – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill varmt tacka för de åsikter som har uttryckts här. De bekräftar i stort sett att EU har haft rätt i sin ståndpunkt. Förväntningarna på det nya rådet är stora, och en konsekvent ståndpunkt om dess funktion behövs för att det ska kunna leva upp till dessa förväntningar och fungera bra.

Naturligtvis kan vi inte upphäva den politiska verklighetens lagar från den ena dagen till den andra, men jag anser att vi har en chans, och här måste EU spela en nyckelroll. Jag står i tacksamhetsskuld till parlamentet för det stöd ni har uttryckt här.

Det har flera gånger påpekats att valet av medlemmar till rådet för mänskliga rättigheter är av yttersta vikt. Vi beklagar alla att det ursprungliga förslaget om två tredjedelars majoritet inte gick igenom. Ändå vill jag upprepa det jag tidigare nämnde, nämligen att EU:s åtagande att endast rösta för länder som inte tidigare har brutit mot de mänskliga rättigheterna är mycket viktigt. Vi talar inte här om endast 25 eller 27 röster, utan snarare, om vi räknar in de associerade länderna – eller de demokratiska nationernas gemenskap i sin helhet – om ett stort antal som har möjlighet att blockera medlemskapet för länder som i själva verket uppenbart bryter mot de mänskliga rättigheterna.

Simon Coveney sa att 47 medlemmar i det nya rådet för mänskliga rättigheter är en för hög siffra, att instrumentet blir för stort. Detta är öppet för diskussion. Man bör tänka på att antalet medlemmar i rådet för mänskliga rättigheter under alla omständigheter kommer att bli lägre än antalet medlemmar i FN:s människorättskommission. Jämfört med de 191 medlemsstaterna i Förenta nationerna anser jag personligen att siffran 47 är helt i sin ordning. Inom parentes kan nämnas att detta faktiskt har inneburit aningen färre platser för den västra gruppen, eftersom medlemmarna nu inte kommer att väljas i Ecosoc, utan direkt i generalförsamlingen. Det är också beklagligt, men vi måste ta det onda med det goda. Om vi vill ha ett kraftigt och relativt litet instrument måste vi acceptera att vi kommer att få något färre röster.

Jag håller egentligen med om allt som Frithjof Schmidt sa. Förenta staternas krav på att säkerhetsrådets fem permanenta medlemmar automatiskt ska bli medlemmar i rådet för mänskliga rättigheter var ett relativt tidigt förslag som inte längre stöddes i den senare fasen. Det skulle med all säkerhet inte ha fått EU:s stöd, och därmed skulle det aldrig kunna få majoritet.

Hélène Flautre påpekade att de viktiga ärenden som fortfarande behandlas av FN:s människorättskommission måste avslutas. EU kommer naturligtvis att se till att de olösta ärendena avslutas på ett sätt som gagnar de mänskliga rättigheterna och gör det möjligt för rådet för mänskliga rättigheter att ta över dessa ärenden omedelbart.

 
  
MPphoto
 
 

  Benita Ferrero-Waldner , ledamot av kommissionen.(FR) Herr talman, mina damer och herrar! Det faktum att förslaget till en resolution om att inrätta ett råd för mänskliga rättigheter antogs av en så kraftfull majoritet – 70 röster för, 4 emot och 3 nedlagda röster – ger definitivt ett intryck av att detta råd kommer att få en viss trovärdighet.

Det råder ingen tvekan om att den 9 maj, den dag rådets medlemmar kommer att väljas, kommer att bli en milstolpe för utvecklingen av det nya rådet. På denna punkt litar jag på att kandidatländerna kommer att lägga fram sina kandidaturer en månad före omröstningen, vilket unionen har bett dem om.

Rådet kommer att träffas första gången i Genève den 16 juni, och jag litar på att vi kommer att vara väl företrädda på sammanträdet. Samtidigt som rådet för mänskliga rättigheter utan tvekan är ett lyckat resultat av det senaste FN-toppmötet, är det också så att den stora vinnaren faktiskt har varit den multilaterala arkitekturen, med inrättandet i december 2005 av den fredsskapande kommittén, som också kommer att sammanträda snart.

År 2006 kommer att bli ett bra år för multilateralismen. I båda fallen har EU visat sitt engagemang för en effektiv multilateralism. Vi har också visat prov på ledarskap och vår förmåga att påverka FN-reformen. Jag anser att vi kan fortsätta på denna väg tillsammans.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. – Jag har avslutningsvis mottagit fyra resolutionsförslag(1), som ingivits i enlighet med artikel 103.2 i arbetsordningen.

Debatten är avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i morgon.

 
  

(1)Se protokollet.

Senaste uppdatering: 29 juni 2006Rättsligt meddelande