Talmannen. Nästa punkt på föredragningslistan är en debatt om sex resolutionsförslag om Kazakstan⁽¹⁾.

  Ona Juknevičienė (ALDE), författare. (LT) Den 13 februari blev den välkände kazakstanske politikern och oppositionsledaren Altynbek Sarsenbajev brutalt mördad i Almaty tillsammans med sin chaufför och livvakt. För inte så länge sedan hittades en annan oppositionsledare, Nurkadilov Zamanbek, skjuten med tre skott efter det att han hade anklagat regeringen för korruption och för att vara ansvarig för mordet på frilansjournalisten Askhat Sharipzhanov. Den officiella versionen av utredningen: självmord. Som en av de mest avancerade staterna i regionen försöker Kazakstan komma med bland de demokratiska staterna i världen. Landet vill dessutom också vara ordförande för OSSE från och med 2009. En organisation som måste garantera demokrati och stabilitet inom gemenskapen och utanför dess gränser. En organisation som i december erkände att presidentvalet i Kazakstan inte uppfyllde de internationella kraven. Vi inser att Kazakstans ekonomi växer snabbt. Kazakstan är en mycket viktig handelspartner för gemenskapen men, kära kolleger, vi är inte bara en ekonomisk union utan också en union som bygger på gemensamma värderingar. Inom utrikespolitiken kan vi inte följa trångsynta ekonomiska intressen och vi kan under inga omständigheter tillåta överträdelser av de mänskliga rättigheterna. President Nursultan Nazarbajev erkänner öppet att det tidigare inte fanns någon demokrati i landet och säger att vi inte kan förvänta oss att så blir fallet under den närmaste tiden. Detta är ett försök att försäkra oss om att det går att införa en kontrollerad demokrati i Kazakstan, men i huvudsak är det en önskan att rättfärdiga en auktoritär regim från sovjetperioden. Herr talman! Vi vet alla att det antingen råder demokrati eller inte. Den kan inte kontrolleras eller införas delvis.

  Albert Jan Maat (PPE-DE), författare. – (NL) Herr talman! (... talaren talade utan mikrofon) skulle vi inte ha hållit denna debatt nu i eftermiddag. Det är inte så att vi inte bryr oss om Kazakstan eller att vi anser att allt står rätt till i landet. Naturligtvis oroar vi oss, men under den senaste mandatperioden antog Europaparlamentet en strängt hållen resolution om Kazakstan, som både Europaparlamentet och Kazakstans regering tog på allvar vid den tidpunkten. Detta har lett till att man har tillåtit fler politiska partier och har, i alla händelser, resulterat i ett steg framåt för pressfriheten.

Vi oroar oss återigen i dag, men det som mest skiljer sig jämfört med den förra resolutionen om läget i Kazakstan är det faktum att regeringen, och presidenten, åtminstone försöker att införa öppenhet, i den bemärkelsen att det när det gäller frågor som berör mord, eller förhållanden som kan ifrågasättas, i varje fall finns alla möjligheter för utländska observatörer att bevaka händelserna.

En sak är säker. Det drar ihop sig i Kazakstan, det är sant, vilket innebär att man inte kan bedöma situationen på rätt sätt, och mot bakgrund av detta anser vi att denna resolution har lagts fram för tidigt. Vi menar naturligtvis inte att allt är frid och fröjd, men ett annat skäl är att vi, när det gäller känsliga frågor om personer som kan ha mördats eller helt klart har mördats och trots att omständigheterna kring brotten eller förövarna är okända, ser att det finns en vilja att visa vad som sker, hur processen håller på att avslutas. Det är dessa punkter som vi vill betona för att kunna stärka EU:s förbindelser med Kazakstan.

Gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater föreslår sålunda att vi bör utnyttja samarbetet mellan de parlamentariska delegationerna. Den parlamentariska delegationen från Kazakstan kommer att besöka Bryssel i maj och då får vi tillfälle att diskutera alla frågor i egenskap av medparlamentariker. Vi i PPE-DE-gruppen vill se vissa framsteg när det gäller länderna i Centralasien. Angående Kazakstan måste vi tydligen diskutera partnerskapsfrågan för att se om vi kan slå oss samman på de områden där vi har ett bra samarbete.

Kort sagt så oroar vi oss över Kazakstan. Även om vi inte alltid är imponerade av demokratin i detta land kan vi just nu se att det finns större öppenhet, att det drar ihop sig, att det finns mycket osäkerhet. Jag vill i varje fall gratulera kommissionsledamoten till den utmärkta information som vi har fått av hennes företrädare i Almaty om läget. Det uppskattade vi verkligen.

När det gäller omröstningen har vi, även om vi har bidragit till denna resolution – att inte göra det är att utesluta oss själva från frågan – begärt fem delade omröstningar och resultatet av dessa omröstningar kommer att avgöra om vi kommer att stödja denna resolution eller inte. Kort sagt, även om vi är bekymrade, skulle vi vilja diskutera detta på ett vänskapligt sätt med våra kazakstanska kolleger för att se om vi kan ta några steg framåt på vägen mot demokrati.

  Bernd Posselt (PPE-DE). – (DE) Herr talman! En kort kommentar. Vid lunchtid i dag sa Zita Pleštinská att folk satte stearinljus i fönstren i Slovakien och i många andra länder i dag som ett tecken på solidaritet med oppositionen och frihetsrörelsen i Vitryssland. För att undvika att sätta igång brandlarmet har vi bara tagit med ett litet, symboliskt stearinljus till kammaren som brinner på Zita Pleštinskás plats, men det är avsett att visa styrkan i våra band till frihetsrörelsen i Vitryssland.

(Applåder)

  Talmannen. Samtidigt som jag bekräftar vårt stöd för initiativet måste jag påpeka att det enligt arbetsordningen är strängt förbjudet att ta med sig glödande eller brinnande föremål till kammaren, så jag måste be vår kollega att släcka stearinljuset. Tack så mycket.

  Józef Pinior (PSE), författare. – (PL) Herr talman! Den politiska oppositionen i Kazakstan protesterar mot mordet på Altynbek Sarsenbajev, f.d. minister och ambassadör som gick med i oppositionen 2003 och började kritisera det politiska systemet under president Nursultan Nazarbajev. Den 26 februari i år i Almaty deltog omkring 1 500 personer i en demonstration och 43-årige Sarsenbajevs kropp hittades med skottsår i axlar och huvud bredvid livvaktens och chaufförens kroppar. De personer från Nationella säkerhetskommittén som misstänks för mordet har arresterats och chefen för Nationella säkerhetskommittén, Nartaj Dutbajev, har avgått.

Jag vill också påpeka att organisationen Reportrar utan gränser har anklagat de kazakstanska myndigheterna för att censurera Internet och begränsa yttrandefriheten i traditionella medier. Den 15 december i fjol sökte säkerhetsstyrkorna igenom de lokaler som tillhör veckotidskriften Law Economy Politics Culture efter det att den hade publicerat ett brev undertecknat av chefen för valkommittén, i vilket denne påstod att ett visst valfusk hade ägt rum under presidentvalet den 4 december. Den 20 december stängdes dessutom veckotidskriften Juma-Times lokaler genom ett beslut av domstolen i Almaty efter anklagelser om förtal mot president Nazarbajev.

  Erik Meijer (GUE/NGL), författare. – (NL) Herr talman! Sovjetunionens kollaps har inte visat sig vara någon garanti för demokrati – i själva verket snarare motsatsen. Vissa politiker med kommunistisk bakgrund kan ha övergett sin ideologi, men är av detta skäl numera ännu mer ohämmade än tidigare i sitt manövrerande för att behålla makten så länge som möjligt eller för att överföra statsmakten till sina avkommor. Ett av dessa trick är att förlänga den sittande presidentens mandatperiod med tio år eller t.o.m. på livstid med hjälp av folkomröstningar utan att ha en eller flera kandidater som alternativ.

En annan metod är att eliminera allvarliga motståndare genom att låsa in dem på grundval av falska anklagelser, mörda dem i bilolyckor eller helt enkelt få dem att försvinna. I Ukraina, Georgien och Kirgizistan har folkuppror, med brett stöd hos allmänheten, mot denna typ av regimer varit framgångsrika, men det återstår att se om dessa länder kommer att fungera bättre på lång sikt. Hittills har de styrande i Vitryssland, Uzbekistan, Turkmenistan och det mycket större Kazakstan kunnat krossa all opposition. Vissa har kunnat utnyttja sin roll i samband med energiförsörjningen för att köpa mäktiga utländska vänner.

Under lång tid var Kazakstan i huvudsak ett torrt och glesbefolkat område där den ryska koloniseringen, mitt bland en liten befolkning som talade ett turkiskt språk, genomfördes i områden där det verkade möjligt att bedriva industri- eller gruvverksamhet eller där man kunde bygga en experimentell rymdraketbas. Samtidigt har man skapat en ny huvudstad långt från den stora staden Almaty och de ryska invånarnas inflytande har minskat avsevärt.

Kazakstan är ett stort, glesbefolkat land med två stora folkgrupper. Resten av befolkningen består av minoriteter som har förbjudits att bo i landet av det ryska imperiet, och framtiden är ytterst osäker. När det gäller våra förbindelser med landet gör man rätt att i resolutionen insistera på att man inte bara ska ta vederbörlig hänsyn till de ekonomiska förbindelserna utan även, och först och främst, till politiska fångar och utrymme för opposition, demokratiskt beslutsfattande och mänskliga rättigheter.

  Carl Schlyter (Verts/ALE), författare. – Herr talman! Allt är inte nattsvart i Kazakstan. Jämfört med en del andra länder i regionen så händer det också positiva saker, till exempel moratorium för dödsstraffet och att poliser åtalas för tortyrbrott. Men den senaste, och paradoxala, utvecklingen är väl att när oppositionen växer och stärks så stärks också förtrycket mot den. Dessa två mord har förvärrat situationen.

OSSE sa att valet inte gick korrekt till. Egentligen är det helt onödigt fusk, eftersom han hade vunnit valet ändå enligt alla opinionsundersökningar. Med den mediesituation som finns där är det kanske inte så konstigt. Det råder också ett klimat av rädsla. Guvernörer vågade inte rapportera in de sämsta siffrorna och kryddar gärna med lite extra röster av rädsla för att förlora ekonomi eller position. Ett sådant klimat kan man inte ha i en demokrati, och vi måste vara uppmärksamma.

Europaparlamentet kräver inte mycket egentligen. Bara att Kazakstan följer sin egen konstitution och att domstolsbeslut krävs för arrestering, till exempel. I punkt 3 säger vi att vi vill ha internationella observatörer i utredningen kring mordet. FBI har inbjudits att delta i undersökningarna om morden och vi borde se till att andra internationella organ också då får ta del av information om morden, så att vi får insyn i utredningen och klarläggande.

  Janusz Wojciechowski (UEN), författare. – (PL) Herr talman! Kazakstan är ett viktigt land med en storslagen historia och är ett av de största länderna i Europa – ja, Europa, eftersom omkring 150 000 km2 av dess territorium ligger innanför vår kontinents geografiska gränser. Det är ett land där tusentals av mina polska landsmän bor än i dag, efter att de förvisats dit av Stalinregimen. Historiskt och politiskt är det emellertid uppenbart att Kazakstan tillhör Centralasien. Det är också ett postkommunistiskt och postsovjetiskt land. Vi måste att hänsyn till denna historia och komma ihåg att ordet ”demokrati” inte alltid uppfattas på samma sätt där som här i de europeiska länderna med århundraden av demokratiska traditioner.

Jag var en av Europaparlamentets observatörer i Kazakstan under presidentvalet. Landet är på inget sätt en demokratisk modell, men i rättvisans namn måste man säga att myndigheterna i landet gör mycket för att demokratisera det offentliga livet och, framför allt, för att föra landet närmare västvärldens värderingar och modernisera det. Detta är något vi bör uppskatta och vi bör erbjuda ett välbetänkt stöd till denna process.

Det resolutionsförslag som diskuteras förtjänar vårt stöd eftersom man kräver en undersökning av oppositionspolitikern Altynbek Sarsenbajevs död, men det innehåller även vissa delar som är ett uttryck för omotiverade misstankar. Politiker mördas i många länder på olika sätt utan att orsaken alltid är politiska intriger. Av detta skäl vädjar jag om måttfullhet när det gäller resolutionens innehåll och åtskilliga av de ändringsförslag som ska antas.

  Charles Tannock, för PPE-DE-gruppen. – (EN) Herr talman! Liksom mina ledamotskolleger är jag förfärad över det brutala mordet på oppositionsledaren Altynbek Sarsenbajev den 13 februari. Jag välkomnar att president Nursultan Nazarbajev har kallat in FBI för att hitta de skyldiga och hans uttalande den 21 februari om att straffa förövarna. Jag uppmuntras också av att man nyligen har gripit fem misstänkta. Självklart finns det fortfarande frågetecken när det gäller demokratin och de mänskliga rättigheterna i Kazakstan. Vi i EU oroar oss med rätta för all eventuell instabilitet i denna strategiskt viktiga asiatiska republik, som är angelägen om att inte komma för nära Ryssland och Kina, men som vill komma närmare EU.

Som föredragande för den europeiska grannskapspolitiken har jag föreslagit att Kazakstan ska ingå i den politiken. Detta följer en tradition där Europaparlamentet var först med att ta upp frågan om en sådan status för de tre Kaukasusrepublikerna, som utfärdades av rådet i vederbörlig ordning. Kazakstan har en utbuktning åt väster, vilket är ett starkt geografiskt skäl till en europeisk grannskapsstatus. Landet har också en stark sekulär tradition sedan tiden under den forna Sovjetrepubliken, med en mycket stor europeisk kristen minoritet som lever i samklang med det inhemska kazakstanska muslimska folket.

Landets omfattande olje- och gastillgångar är av strategiskt intresse för EU, eftersom de gärna vill sälja till EU utan att helt behöva förlita sig på ryska ledningar för att transportera naturtillgångarna. Den kazakstanska förändringspolitiken omfattar dessutom planer på att exportera landets naturgas i vätskeform via den transkaspiska vägen.

I detta sammanhang finns det mindre uppskattade, men omfattande, eventuella lager av kazakstanskt så kallat yellowcake-uran från gruvor som är igång, och som kommer att vara livsviktiga för att tillgodose EU:s framtida kärnkraftsbehov. EU måste utöka all hjälp till detta vidsträckta, underbefolkade och geopolitiskt viktiga land, och vi i PPE-DE-gruppen stöder inte denna partiska gemensamma text såvida inte våra ändringar införs.

  John Attard-Montalto, för PSE-gruppen. – (EN) Herr talman! Tillåt mig att tala mitt eget språk.

(MT) Jag blir bekymrad när jag hör ett anförande som det som just hölls. Eftersom västvärlden och Förenta staterna har ett intresse av Kazakstan – i huvudsak p.g.a. dess mineraltillgångar och som en allierad i kampen mot terrorismen – är jag orolig över att Kazakstans regering ska tro att den kan göra vissa saker ostraffat. Vi måste vara på vår vakt mot detta. För en tid sedan ansökte Kazakstan om medlemskap i Europarådet och jag besökte landet. Visserligen tillhör en del av Kazakstan Europa geografiskt sett, men alla vet att landet fortfarande har mycket att lära för att vara demokratiskt trovärdigt. Det är dessutom tydligt att det politiska klimatet har försämrats under den senaste tiden. Vi känner till att två oppositionspolitiker har dödats på tre månader, och att de mänskliga rättigheterna överträds på ett eller annat sätt. Vi får därför inte låta Kazakstans överflöd och det faktum att landet stöder kampen mot terrorismen lura oss att tro att landets agerande inte behöver övervakas på något sätt.

  Andreas Mölzer (NI). – (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot! Hittills har den kazakstanske presidenten Nursultan Nazarbajev handlat i enlighet med det gamla talesättet ”håll dina vänner nära men dina fiender ännu närmare” och försökt att få med dem i sin regim. Trots att han tillbringade en vecka på en spaanläggning i min hemprovins Kärnten alldeles nyligen, uppenbarligen för hämta krafter, verkar han nå mindre och mindre framgångar eftersom kritiken mot honom växer, som ni vet.

Det kanske inte är något sammanträffande att, som vi har hört, två oppositionspolitiker har dött under mystiska omständigheter efter att ha avslöjat oärliga intriger inom presidentens närmaste krets. Jag menar att det verkligen är nödvändigt att dessa mord undersöks öppet och av oberoende parter.

Hur väl Kazakstan än utvecklas ekonomiskt sett – inte minst på grund av landets stora mineraltillgångar – är vi alla överens om att den demokratiska utvecklingen fortfarande är lika vacklande. Det fanns klagomål om valfusk under presidentvalet i december i fjol och dottern till presidenten som valdes under så pass tveksamma omständigheter är känd som direktör för den största tv-stationen och hennes make är chef för skattemyndigheten. Vissa partier förvägras registrering och det är känt att aktivister förföljs. Det är alltså inte överraskande att de som sörjer den mördade mannen blir bestraffade.

När det råder en sådan tvekan om Kazakstan verkligen kan uppföra sig som en demokrati, kan landet inte tillåtas att överta OSSE:s ordförandeskap 2009 som det önskar. Jag anser att EU kraftfullt måste tillbakavisa denna önskan. Det är kanske också meningsfullt att följa Förenta staternas exempel och göra det ekonomiska biståndet mer beroende av att Kazakstan gör framsteg när det gäller demokrati och medborgerliga och mänskliga rättigheter.

  Karin Scheele (PSE). – (DE) Herr talman! Det har nu gått en månad sedan den framträdande politikern Altynbek Sarsenbajev brutalt mördades, och jag anser att det rätta tillfället nu har kommit för att hålla en brådskande debatt om situationen i Kazakstan här i parlamentet. Två framträdande oppositionspolitiker har mördats inom loppet av tre månader och det politiska klimatet har försämrats kraftigt.

Vi uppmanar de kazakstanska myndigheterna att tillåta en fullständig, självständig och öppen utredning av omständigheterna kring dödsfallen samt tillåta närvaron av internationella observatörer.

Politiskt motiverade mord är bara toppen på isberget. Censur av Internet har nämnts och trycket på oppositionspolitiker och journalister har ökat totalt sett. Vi fördömer arresteringen av de människor som deltog i en fredlig samling för att markera Altynbek Sarsenbajevs död och uppmanar de kazakstanska myndigheterna att uppfylla sina förpliktelser enligt avtalet om partnerskap och samarbete och, i synnerhet, att garantera respekten för demokrati och mänskliga rättigheter.

  Benita Ferrero-Waldner, ledamot av kommissionen. (EN) Herr talman! Det finns mycket att säga om Kazakstan. Å ena sedan är och bör Kazakstan vara en viktig partner för att främja stabilitet och regionalt samarbete i Centralasien. Det är faktiskt det allra viktigaste landet av alla dessa länder, och det är dessutom rikt på energiresurser, och därför finns det många länder som försöker ställa sig in hos Kazakstan i dag.

Låt oss analysera president Nursultan Nazarbajevs tal till nationen den 1 mars. Det var väldigt uttömmande om den ekonomiska utvecklingen. Däremot var det inte särskilt detaljerat om programmet för demokratiska reformer, trots löften om ett program med demokratiska förändringar och löften till världssamfundet. Konceptet med en ”reglerad demokrati” återbekräftades, och förstärktes till och med.

Låt mig säga ett par ord om de positiva och de negativa sidorna, för vi måste se på båda sidorna. På den positiva sidan välkomnar jag Kazakstans ratificering av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter i januari i år. Detta är ett steg i rätt riktning. Vi hoppas också att Kazakstan nu ska gå mot att ratificera de valfria protokollen som berättigar till individuella klagomål. Det fortsatta tillfälliga moratoriet mot dödsstraff är också ett steg i rätt riktning.

På den negativa sidan, och detta gäller de frågor som vi bör kritisera, är det som skedde med den ledande politiske oppositionsledaren Altynbek Sarsenbajev av yttersta vikt för oss. Mordet på honom pekar mot en mycket farlig trend med en kriminalisering av den kazakstanska politiken. Eftersom det saknas tydliga konstitutionella mekanismer som garanterar en fredlig övergång av den verkställande makten i Kazakstan är denna utveckling väldigt oroande. Vi har därför bett myndigheterna att garantera en fullständigt öppen utredning. Det är bra att FBI får komma dit, men det borde också finnas några européer på plats. Vi följer även mordet på Oksana Nikitina, som var dotter till en annan ledande medlem av oppositionen. Jag bekymras också över rapporterna om trakasserier av oppositionsmedlemmar efter två fredliga minnesmarscher i Almaty, som hölls efter Sarsenbajevs begravning. Några av er har nämnt det.

Jag vill också nämna de två viktigaste frågorna om fria medier och begränsningar för det civila samhället. Vi oroas över rapporter om flertalet fall av trakasserier av journalister och åtgärder som har vidtagits mot fem dagstidningar och en hemsida för oppositionen. Den nya lagen om nationell säkerhet, som antogs i juli 2005, tillåter även otillbörliga begränsningar av det civila samhället och icke-statliga verksamheter.

Å ena sedan har vi välkomnat de förbättringar som OSSE och dess demokratiavdelning ODIHR noterade när det gäller genomförandet av presidentvalet i december 2005 – vissa av er var där och följde valet. Men vi beklagar samtidigt att ett antal löften som gjorts till OSSE inte infriades under valet och att ingenting gjordes för att förbättra den rättsliga ramen enligt rekommendationerna från OSSE/ODIHR. Vi kommer naturligtvis att fortsätta att följa utredningarna om påstådda oegentligheter.

En kvarstående kärnfråga är den politiska friheten. För den interna stabilitetens skull behöver Kazakstan en politisk opposition, och det är viktigt att myndigheterna snabbt legaliserar politiska oppositionspartier och inleder en verklig dialog med dem, till exempel genom den statliga kommissionen för demokratisering, kommer att inrättas inom kort under ledning av president Nazarbajev. Jag tror att de kazakstanska myndigheterna i synnerhet kommer att ompröva sin vägran att registrera oppositionspartierna Alga och True Ak Zhol.

Jag skulle verkligen välkomna att ni inrättade en parlamentarisk delegation och att ni förstärkte ert samarbete med delegationerna från Kazakstan. Det är en annan väldigt viktig kanal för att ge dem tydliga signaler, och dessutom är det en möjlighet. Låt oss inte förhasta oss med att döma ut Kazakstans önskemål om att leda ordförandeskapet för OSSE 2009. Kanske kan det ge Kazakstan en viktig utmaning för att uppnå en högre demokratisk standard.

Slutligen oroar vi oss också för rapporterna om flertalet fall av trakasserier av journalister och åtgärder som har vidtagits mot fem dagstidningar och en hemsida för oppositionen. Den nya lagen om nationell säkerhet, som antogs i juli 2005, tillåter även otillbörliga begränsningar av det civila samhället och icke-statliga verksamheter. Jag anser därför att vi bör engagera oss starkt i detta land, men samtidigt sända bestämda signaler.

  Talmannen. Debatten är avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum kl. 17.00.