Talmannen. – Nästa punkt på föredragningslistan är en muntlig fråga (O-0002/2006 – B6-0004/2006) till rådet från Giuseppe Gargani för utskottet för rättsliga frågor om ändring av protokollet om immunitet och privilegier.

  Giuseppe Gargani (PPE-DE), frågeställare. – (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Än en gång debatterar vi som så många gånger förr den mycket känsliga frågan om immunitet.

Jag känner mig hedrad över att åter ha tagit upp debatten med min fråga för utskottet för rättsliga frågor och dess samordnare. Jag tror att alla mina kolleger bland ledamöterna är medvetna om att vi behöver gemensamma bestämmelser om immunitet inom Europaparlamentet. Europaparlamentet har sedan länge haft ambitionen att införa sådana bestämmelser.

För 20 år sedan fick en av våra kolleger, Georges H. Donnez, tillstånd att utarbeta ett betänkande om immunitet för Europaparlamentets ledamöter. Syftet var att ändra förhållanden som då, redan för 20 år sedan, var begränsade och olämpliga för Europaparlamentets räckvidd. I protokollet om immunitet och privilegier fastställdes att ledamöter av Europaparlamentet inte kunde frågas ut om hur de hade röstat, men samtidigt kunde bestämmelser om immunitet fastställas i ledamöternas nationella lagstiftning.

Det fanns givetvis en förklaring till detta, och vid den tiden var parlamentet en församling som byggde på de olika nationella parlamenten. Bestämmelsen hade därför kommit till av mycket specifika skäl. Ingen har dock kunnat undvika att notera att det tack vare den allmänna rösträtten i dag finns en mängd rättspraxis där många genombrott gjorts genom åren. Parlamentet har å sin sida inte heller förblivit oförändrat. Det finns alltså en uttalad vilja från utskottet för rättsliga frågor som under förra mandatperioden dessutom lyfte fram och drev en annan viktig fråga, nämligen att samtliga ledamöter av Europaparlamentet bör ha en gemensam referens i form av en stadga, en gemensam organisatorisk referens.

Inte bara utskottet för rättsliga frågor utan även parlamentet som helhet känner till hur svårt det är för ledamöterna att behöva åberopa nationell lagstiftning: Förenade kungariket har en viss typ av lagstiftning, Tyskland en annan. Italien hade ytterligare en variant som sedan ändrades. Detta gynnar inte trovärdigheten och gör inte heller Europaparlamentet mer självstyrande eller oberoende.

Efter ett antal debatter är också ni, fru talman, i er nuvarande funktion som kammarens talman, insatt i stadgan för Europaparlamentets ledamöter eftersom vi har diskuterat och godkänt den i utskottet för rättsliga frågor och behandlat den i kammaren två gånger.

Rådet motsatte sig däremot att ämnet skulle återinföras i primärlagstiftningen, så vi ändrade den del av stadgan som rör parlamentets organisation. Därefter följde en svår ledningsprocedur som så småningom gav resultat: rådet – och här kommer kruxet, fru talman och mina damer och herrar – försökte sammankalla till en regeringskonferens med samtliga medlemsstater för att ratificera det vi hade beslutat i parlamentet.

Jag anser att vi nu har gjort mycket viktig avvägning: vi har debatterat, och vi har med mycket skarpsinne gett Europaparlamentets ledamöter som kollektiv en rad privilegier som stärker parlamentets roll och ökar dess oberoende.

Eftersom rådet gjorde sitt åtagande redan i maj 2005 och vi nu snart är inne i maj 2006 är det alltså vår avsikt att med denna fråga nå fram till en snabb avslutning. Eftersom vår kollega Georges H. Donnez var medveten om detta behov redan för 20 år sedan och eftersom frågan hela tiden varit viktig och avgörande, vilket även parlamentets omröstning visade, måste rådet omedelbart ratificera det vi har beslutat och fastställt. Vi har tagit ett stort kliv framåt. När detta väl har bekräftats kan vi tveklöst ge våra ledamöter av Europaparlamentet en betydligt tyngre och mer värdefull roll.

Som ni känner till, fru talman, var den del av stadgan som vi godkände av mindre vikt. I den debatten sa jag – och jag upprepar det nu – att detta är en grundläggande fråga som påverkar våra bestämmelser och stärker Europaparlamentet och vår roll, särskilt er roll.

Den begäran som riktas till rådet följer samma linje, och jag hoppas att parlamentet som helhet tar del av denna begäran och att varje grupp och varje ledamot, även som enskilda individer, ger den sitt stöd, eftersom detta är vårt enda sätt att kunna utöva påtryckningar på rådet.

ORDFÖRANDESKAP: COCILOVO
Vice talman

  Hans Winkler, rådets ordförande. – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Herr Gargani! Som svar på er fråga börjar jag med att säga att jag är glad över att kunna upprepa det som redan har sagts: rådet välkomnar den stadga för Europaparlamentets ledamöter som godkändes efter långa förhandlingar i juli förra året. Stadgan kommer att ge ledamöterna gemensamma villkor för utövandet av sina mandat från och med 2009, det vill säga nästa mandatperiod. Rådet förklarade i ett uttalande om stadgan att det i princip var redo att undersöka möjligheten att ändra protokollet om immunitet och privilegier för Europaparlamentets ledamöter när stadgan väl hade godkänts. Rådet kommer självklart att hålla fast vid sitt uttalande, och jag vill betona att vi fortfarande är redo att se över frågan, även om stadgan som ni vet inte träder i kraft förrän 2009 när nästa europaparlament tar över.

När det gäller frågan om att sammankalla till en regeringskonferens vill jag först och främst påpeka att förfarandet anges i artikel 48 i Fördraget om Europeiska unionen. Enligt denna artikel kan en medlemsstats regering eller kommissionen lägga fram förslag till rådet om att ändra de fördrag som ligger till grund för unionen. Enligt punkt 2 i samma artikel ska en konferens med företrädare för medlemsstaternas regeringar kallas av rådets ordförande om rådet efter samråd med Europaparlamentet, och i förekommande fall även kommissionen, stöder detta i ett yttrande. Så lyder bestämmelserna i Fördraget om Europeiska unionen.

I egenskap av rådets företrädare vill jag dock ta upp en sak i samband med diskussionen om huruvida villkoren för att sammankalla till en regeringskonferens har uppfyllts. Om vi skulle hålla en sådan konferens nu skulle vi störa den tid för eftertanke som ska ägnas åt en grundläggande granskning av Europas mål och framtid. Jag lämnar frågan öppen huruvida det skulle vara lämpligt att sammankalla en regeringskonferens enbart för att ändra immuniteten och privilegierna för Europaparlamentets ledamöter. Jag måste erkänna att det ur mitt perspektiv är tveksamt om en konferens som enbart behandlar ledamöternas immunitet och privilegier skulle vara så lämplig om man under nuvarande omständigheter vill öka allmänhetens förtroende för Europaparlamentet. Vi tror nog snarare att det inte skulle möta någon förståelse.

Med tanke på hur dagens fråga är formulerad förutsätter rådet att Europaparlamentet inte planerar att lägga fram några nya förslag beträffande innehållet, utan vill bekräfta den vilja som det förra parlamentet gav uttryck för. Detta är viktigt för vårt framtida arbete. Som ni vet är det ett privilegium som åtminstone tillfaller företrädarna för medlemsstaternas regeringar att vid en regeringskonferens fatta beslut om vilket underlag deras debatter ska bygga på. Rådets ordförandeskap kan i detta läge självfallet inte förutse vilka beslut en oberoende regeringskonferens kommer att fatta.

Jag ville ändå föra in dessa mer allmänna iakttagelser i debatten. Det handlar inte om huruvida rådet vill uppfylla ett åtagande det har gjort: självfallet vill rådet det. Det handlar däremot om huruvida detta är den rätta tidpunkten för att ta ett sådant steg i det enda syftet att ändra fördragen i fråga om immunitet och privilegier.

  Maria da Assunção Esteves, för PPE-DE-gruppen. – (PT) Herr talman! I det politiska Europa som vi vill skapa krävs det ett nytt system för institutioner och lagstiftning som också gäller vilken ställning Europaparlamentets ledamöter ska ha.

Alla parlament har en särskild stadga för ledamöterna som handlar om värderingar såsom oberoende och representation. Den särskilda stadgan för Europaparlamentets ledamöter går dock längre. Den hjälper oss att förstå parlamentets betydelse för utvecklingen av det politiska EU.

En gemensam stadga för ledamöterna med ett lämpligt system för privilegier och immunitet är en mycket viktig förutsättning för en allt mer integrerad politisk union vars struktur med bred representation vilar på demokratiska principer. Systemet med ledamöternas privilegier och immunitet är integrerat i stadgan. Det är avskilt från de privilegier och den immunitet som gäller för andra som arbetar för unionen och får därför inte splittras efter de olika medlemsstaternas preferenser.

Den fråga som parlamentet riktar till rådet i dag är inte bara av formell karaktär. Dess syfte är att belysa skillnaden mellan uppfattningen av Europa som en integrerad demokratisk organisation med parlamentet i centrum och uppfattningen av Europa som en fragmenterad organisation.

Översynen av systemet med privilegier och immunitet ingår dessutom i det åtagande som rådet har gjort. Möjligheten att hålla en regeringskonferens, nu eller någon gång i framtiden, kan diskuteras. Det finns ett uppenbart behov av att sammanföra de önskade justeringarna av stadgan med systemet för privilegier och immunitet. Vi är också övertygade om att regeringskonferensen måste lyssna på parlamentet, både nu och i framtiden.

  Katalin Lévai, för PSE-gruppen. – (HU) Jag stöder förslaget från ordförande Giuseppe Gargani om att vi bör betona vikten av en stadga för ledamöterna. Jag tycker det är ytterst beklagligt att parlamentet de gångna decennierna inte har lyckats lösa denna viktiga fråga om ledamöternas status på ett tillfredsställande sätt och genom egna förslag. Jag anser att vi måste ge parlamentet rätt att på eget initiativ reglera sin rättsliga status.

Vi får inte glömma att Europaparlamentet är det enda av Europeiska unionens organ som väljs direkt, och det förkroppsligar därför de europeiska medborgarnas vilja och är nationellt oberoende. Därmed fyller det en mycket viktig funktion för att minska det demokratiska underskottet inom EU:s institutionella system. Parlamentet skapar ett medborgarnas Europa och bidrar till att minska klyftorna mellan medborgare och EU:s institutioner. Vikten av att hålla regeringskonferensen är tydlig och klar. I stället för att diskutera hade det varit bättre att lämna alla intressekonflikter som förhindrar oss därhän, eftersom detta verkligen är en mycket viktig fråga. Det låga deltagandet i valet till Europaparlamentet och den – förhoppningsvis tillfälliga – pausen i processen kring EU:s författning, plus nederlaget i den franska och nederländska omröstningen, visar att förverkligandet av Europatanken bland medborgarna nu är mer behövlig än någonsin.

Fram tills det finns en möjlighet att nå en tillfredsställande lösning i frågan om ledamöternas status kan dock sådana beklagliga händelser som inträffade i slutet av förra mandatperioden mycket väl inträffa igen på grund av medborgarnas allt sämre förtroende. Jag föreslår därför att vi tar upp godkännandet av ledamotsstadgan på vår föredragningslista så snart som möjligt.

  Marek Aleksander Czarnecki (NI). – (PL) Herr talman! I dag debatterar vi ändringar av protokollet om privilegier och immunitet för Europaparlamentets ledamöter. Jag anser att vi först och främst borde inrikta oss på att snarast möjligt ändra lagstiftningen om immunitet för ledamöterna. Den situation vi har i dag är långt ifrån idealisk. Vi har lika många olika bestämmelser inom Europeiska unionen som vi har medlemsstater. Varje land har olika bestämmelser. Detta är varken förenligt med principen om lika behandling eller med att utskottet för rättsliga frågor ska hinna behandla den typen av ärenden i tid. Vi borde införa ett enhetligt system som gäller för alla ledamöterna från samtliga länder inom EU. Den här typen av bestämmelser skulle också innebära att det inte gick att tillämpa den typ av praxis vi råkat ut för vid flera tillfällen då regeringar i enskilda länder har riktat grundlösa anklagelser mot ledamöter som ett led i deras kampanj mot obekväma meningsmotståndare.

  Manuel Medina Ortega (PSE). – (ES) Herr talman! Jag anser att rådets företrädare Hans Winkler har agerat korrekt med tanke på den situation vi står inför i dag: vi har ännu inte kunnat godkänna konstitutionen. Om vi i dagsläget blev tillsagda att debattera privilegier och immunitet för Europaparlamentets ledamöter skulle vi dessutom troligen bli varse att majoriteten av den europeiska allmänheten inte ens är beredd att ge parlamentets ledamöter de privilegier och den immunitet de faktiskt har i dag.

I dagsläget skulle jag i egenskap av ledamot av Europaparlamentet – helt sanningsenligt – helst av allt vilja slippa privilegier och immunitet: jag hade hellre velat bli behandlad som vilken medborgare som helst i Europeiska unionen. Jag säger också detta på grund av att Europaparlamentet under förra mandatperioden faktiskt missbrukade sina befogenheter i fråga om privilegier och immunitet för att mörklägga en viss form av kriminell verksamhet.

Jag anser att det just nu finns två möjligheter: Om den dömande makten i de olika medlemsstaterna är oberoende och partisk är detta den bästa garanti vi kan få. Det finns vissa länder som inte erkänner några privilegier, minst två eller tre har inte erkänt dem. Om vi på detta stadium skulle driva debatten om stadgan tror jag att parlamentet skulle tvingas föreslå att man avskaffade alla former av privilegier och immunitet för ledamöterna som inte också gäller för medborgarna som helhet. Om medborgarna förväntas ansvara inför sitt rättsväsende och litar på det förstår jag inte varför Europaparlamentets ledamöter ska ha en privilegierad behandling.

Jag instämmer i vilket fall med vad Hans Winkler sa när han redogjorde för den juridiska aspekten. Han har rätt: det är inte rätt tillfälle att nu inleda en debatt och en regeringskonferens om detta ämne. Om vi gjorde det skulle vi i parlamentet tvingas ompröva situationen ur ett annat perspektiv: vårt förhållande till medborgarna.

  Giuseppe Gargani (PPE-DE), frågeställare. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! I mitt tidigare inlägg glömde jag att säga något som jag anser gäller för den europeiska lagstiftningen: immuniteten är inte ett privilegium för enskilda ledamöter, utan tillhör institutionen som sådan.

Jag tror att detta synsätt har historiska rötter och hör samman med den ursprungliga betydelsen av immunitet. Det måste faktiskt betonas, mina damer och herrar: att säga något annat eller försöka slippa undan denna bestämmelse är demagogiskt. Vi har redan godkänt och debatterat detta flera gånger, i utskott och i kammaren, och vi har tagit fram en bestämmelse. Om rådet och de senaste halvårens ordförandeskap hade varit mer ihärdiga hade denna bestämmelse redan varit ratificerad av rådet.

Om rådet tog upp frågan på sin agenda kunde den inte bara ge ordförandeskapet trovärdighet, utan också bana väg för en konstitution eftersom privilegierna stärker parlamentets roll och ökar dess oberoende.

Den bromskloss som satts på konventionen och de svårigheter som uppstår när konventionen ska godkännas i Europa får inte äventyra den roll parlamentet har i sig. Det finns visserligen nationella referenser, men de väger lätt eftersom Europaparlamentet väljs genom allmänna val.

  Hans Winkler, rådets ordförande. – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill tydliggöra en sak – mina kommentarer ska självfallet inte ses som ett avvisande av Europaparlamentarikernas rättmätiga privilegier. De finns i alla våra stater, de har sitt berättigande och det är självklart att rådet erkänner det.

I vår egenskap av ordförande för rådet kommer vi naturligtvis att överlämna det önskemål som har uttryckts här till medlemsstaterna, med hänvisning till alla delar som ingår, däribland det uttalande som redan har åberopats här flera gånger. Den nya stadgan kommer i alla händelser att träda i kraft 2009. Alla beslut som fattas nu avseende en regeringskonferens måste självfallet ratificeras av alla medlemsstater i EU i enlighet med deras konstitutionella krav.

Även om en regeringskonferens skulle sammankallas omedelbart – vilket jag, som jag sa, för närvarande inte menar är lämpligt – och den antog en bestämmelse av detta slag, är det knappast tänkbart, eller åtminstone osannolikt, att denna skulle kunna träda i kraft innan Europaparlamentets nästa mandatperiod börjar.

Slutligen kommer jag till den fråga som togs upp i debatten om Europaparlamentets samarbete med en regeringskonferens. I detta avseende vill jag bara tydliggöra att all sådan medverkan och dess omfattning naturligtvis måste läggas fast i rådets beslut om att sammankalla regeringskonferensen där formerna för andra institutioners delaktighet i konferensen måste fastställas.

  Talmannen. – Jag har mottagit två förslag till resolutioner (1) som ingivits i enlighet med artikel 108.5 i arbetsordningen.

Debatten är avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum på torsdag kl. 11.00.